Senaste kommentarerna i forumet

Jag tänkte att jag skulle komma med en liten kommentar på din inledande fråga här: Är det vanligt att personer med alkoholberoende ljuger?

Det har sedan länge funnits idéer om att personer med alkoholproblem har en personlighet som inte är likadan som människor utan sådana problem. Det stämmer faktiskt inte. Det finns ingen forskning som har kunnat visa att alkoholberoende personer ljuger mer än andra människor, så länge det inte handlar om alkoholen. Däremot är det vanligt att man ljuger om alkoholkonsumtionen eller saker som hänger samman med denna. Det är djupt mänskligt att dölja saker som man skäms för. Detsamma gäller att dölja saker som skulle leda till obehag om de kommer fram. Att vara helt öppen och ärlig med känsliga saker kan man nog inte förvänta sig av någon.

Samtidigt är det precis som flera har skrivit vanligt med lögner och det beror nog helt enkelt på att det finns mycket som man skäms för när man dricker och stora risker med att berätta för nära och kära om hur det verkligen är.

Det låter som att ni gör mycket för att få hjälpa henne och att det nästa blir som att hon motarbetar er när hon inte säger som det är. Ett litet tips kan vara att även om ni har all rätt att vara besvikna försöka se till så att saker inte blir obehagligare eller tyngre för henne när hon väljer att vara ärlig.

/magnus

Nu börjar mannen ringa å anklaga mej för att det är mitt fel att jag blev slagen osv sen typ mitt fel att han sitter på behandlingshem. Hans syskon sitter å anklagar mej fy fan är bara arg å ledsen. Orkar inte diskutera det ens....

Först och främst att ni får stopp på drickandet.. Kreditupplysningen kan ju vara ett "svart på vitt".. men ni kan nog räkna med mer "slingrande".. Inte för att hon innerst inne kanske vill, utan för att det blivit en vana och en sorts skydd..
Jodå, jag vet att alkohol i sig kostar stora pengar, men ofta är det "dumheterna" som görs under alkoholens påverkan som är ännu dyrare.. Saker som den som dricker kanske inte ens själv kommer ihåg.. Och då är det lätt att förtränga och bortrationalisera (eller projicera det på andra..)
Min gubbe var "expert" på att "bli lurad" när han var full.. Att han själv köpte saker eller bjöd laget runt, hade han aldrig något minne av..

Jag är i samma situation. Min mamma har druckit under 10 år och blev till slut vräkt för tre veckor sen från sin lägenhet. Hon bor nu antingen hos mig eller min syster. Min mamma har dock varit nykter sen 7:e oktober och verkar vara fast besluten att inte dricka mer. Hon går nu på en behandling i sex veckor på heltid och sen 1 dag i veckan i 46 veckor. Men beslutet att sluta måste komma från alkoholisten själv tyvärr.
Min mamma har skulder upp över öronen som vi syskon försöker reda ut men det är inte lätt för hon ljuger om precis allt.
Och ljugandet tar knäcken på mig. Den förening jag funderat på att vända mig till är al-anon. Hittade den här sidan med schema över möten.
http://afgregister.southbrains.se/alalist.asp

Konstig adress såg jag nu men där är schemat över alla möten i sverige. Hoppas du tar mod till dig och gå på ett av möterna. Jag har inte kommit så långt än.

Vi lyckades knäcka henne igår och erkänna att hon inte ringt samtalen hon sagt att hon ringt. Nu är även vår morbror inkopplad vilket känns bra. Hon lovade också att vara ärlig med allt. Men idag snodde hon med sig en faktura jag skulle kolla upp på tele 2. När jag ringer och frågar om hon fått med sig den säger hon nej. Men den finns verkligen inte någonstans. Och när jag till slut ändå ringer tele 2 får man reda på att inget abonnemang är uppsagt som hon sa att hon gjort. Och att många fakturor hamnat hos inkasso. :S Ibland känns det som om det inte tar slut. Nu har min syster beställt en kreditupplysning iaf. Så vi får reda på alla skulder.
Men det hjälper verkligen att läsa era svar, för då inser jag att det är vanligt beteende. Tack för det.

I en relation påverkar man naturligtvis varandra, på gott och ont. Du känner dig nu lite vilsen och har många funderingar på hur din partners drickande har påverkat dig och du undrar över hur det kommer se ut framöver. Klokt att du stannar upp och ser hur detta vägskäl ser ut för dig och att du ber om andras berättelser.

I relationer där en person dricker alkohol problematiskt händer det att den andra kan åsidosätta egna behov. Det kan skapa problem och det kan vara en styrka. Att använda beteenden eller strategier som inte hjälper en själv att må bättre eller påverkar den som dricker att förändras är inte bra för någon. I en sådan situation så behöver man hitta nya vägar precis som du är inne på. Samtidigt betyder det inte att det är fel att vara eller vilja vara en omhändertagande person. Det betyder inte heller att personer som lever nära beroende har en sjukdom, psykiatrisk diagnos eller problem med den egna personligheten. De beter sig ofta helt rimligt utifrån situationen. Problemen uppstår när det som är rimligt inte längre hjälper och de egna ramarna för hur man vill leva, bli bemött eller vill vara inte längre håller ihop.

Vad man eventuellt kallar sig i sådan situation är naturligtvis upp till var och en samtidigt vill jag säga att vi på alkoholhjälpen är försiktiga med definitionen medberoende då det kan finnas en risk att man börjar stoppa in saker i ordet medberoende som inte stämmer för många. Eller att det betyder att man måste tänka eller bete sig på ett visst sätt. Medberoende är inte en diagnos och det finns ingen forskning som visar att de som lever med någon som utvecklat ett beroende skulle ha några speciella personlighetsdrag. Det samma gäller för personer med beroendeproblematik. Däremot skiljer vi oss alla mycket när det gäller vilka styrkor och vilken eventuell skörhet vi har.

En av dina styrkor är uppenbar, en vilja att förstå och ett mod att välja nya vägar.

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Hade min man nån känning om att man är alkoholist å ej bör dricka så mycket. Pappan var det men har inga negativa aspekter av det. Han var underbar som människa (håller med). Men dog för tidigt pga alkoholen. Därför känner jag mej lurad på ett eller annat vis jag har inte bett om de här. Men naturligtvis nu måste jag ta ställning i detta. När inser man att man är alkoholist ( konstiga frågor med det surrar i mitt huvud)

Det finns många bitar vi medberoende måste titta på.. Och ibland är det svårt för att man är bitter och förbannad på hela situationen.. ( mellan raderna så tycker jag att du står och fullkomligt skriker : "Men det är ju HANS fel!" Det är ju han som ska ha behandling, inte jag..
Ja, han ska ha hjälp att bli medveten om sin alkoholism, och hjälp att både bli och hålla sig nykter!
Det betyder inte att du inte kan ta ett glas vin.. (så ta inte på dig offerkoftan än..) För det är ingen som har skrivit här att du inte får gå ut med dina vänner och ta vin till maten..
Men du behöver också hjälp med att hitta det som är du. Du behöver känna att du kan ta egna beslut, utan att skylla på någon annan eller alkoholisten .. Bara för att du vill, inte för att någon annan säger att du måste..
Du behöver inte ha någon som "ger dig tillåtelse" att göra någonting.. Det bestämmer du själv! ( problemet med att bestämma själv, är att man inte kan skylla sin egen personliga del på någon annan..)

En äldre släkting till mig var gravt alkoholiserad och ljög alltid för att dölja sin sjukdom. Det är jobbigt som anhörig, men det är sjukdomen som talar och inte den friska personen. Önskar verkligen att jag hade något bra råd utifrån att jag har haft allvarlig alkoholism i släkten, men det är väldigt svårt att försöka tala en alkoholist tillrätta. Särskilt när hon inte själv har kapitulerat inför sina problem och verkligen erkänner och ber om hjälp, utan fortsätter manipulera. Jag tänker att ni kanske ska fundera över hur mycket ni ska hjälpa henne och vilka krav ni ska ställa på henne. Får hon hjälp så innebär det ju indirekt att hon får möjlighet att fortsätta med sitt beteende (den diskussionen fanns i min släkt tidigare, och det är ack så svårt att inte hjälpa den man tycker om även om hjälpen i värsta fall underlättar för alkoholisten). Kanske kan ni kontakta socialtjänsten eller sjukvården för att få hjälp? Kanske finns en alkoholmottagnig där ni bor? Kan vara hjälpsamt med stöd utifrån så ni inte tar knäcken på er själva

Egentligen vad innebär det. Det är hans sjukdom och enbart hans.då tycker jag å ena sidan att är det slut på alkohol hemma bör det räcka för mej. Jag å andra sidan kanske vill ta en glas vin med arbetskamrater om vi ska ut och äta/jag har ingen sjukdom.vad är rätt eller fel tycker ni här på forumet. Det är inte rättvist vill jag sluta med alkohol helt så gör jag det. Alltså i hemmet kommer det aldrig att förekomma det mer/men jag bör göra som jag vill och anser är rätt för mej. Vi är gifta men ej en å samma person tycker jag. Klart jag stöttar så men valet är hans känns det som.....

Dels ljuger de för att rädda sitt eget skinn.. men ibland är de så påverkade inte bara av promillehalten, utan den ändrade kemiska sammansättningen i hjärnan efter lång tids missbruk, att de befinner sig typ i en "egen fantasivärld" som för all del är alldeles verklig för dom..
Min gubbe kunde komma och påstå de befängdaste saker och bli arg, först för att man överbevisade honom.. sedan i sin egen rädsla, eftersom han inte begrep hur det kunde gå till att han "inbillade" sig något som var så verkligt för honom..
Men trots din misserabla situation, så är det bättre att fasaden spricker totalt!
Kan du inte få en samtalskontakt hos socialen som kan hjälpa dig.. Jag förstår att det är jättesvårt, eftersom det är din mamma, men du ska inte behöva vara mamma åt din egen mamma!
Och troligen måste hon hamna ända längst ner på botten, för att vända det hela.. För alkoholister, kan säga en sak med munnen, men sedan göra en helt annan.. Oftast är det "läpparnas bekännelser", för att få vara i fred och kunna fortsätta dricka ostört..

Annher jag känner med dig, men ser att du vill ha garantier och kunna kontrollera det du inte kan vare sig kontrollera eller förändra.. En annan person!
Om han inte vill bli nykter eller kan ändra sin inställning, så hjälper inte all kärlek i hela världen!
Just så illa är det! Vi kan bara råda, inte ta beslut. ( och min känsla är lite, att du vill att någon ska "ta beslutet" åt dig..)
Vad jag förstår så har du haft någon form av samtalskontakt (som troligen inte gett dig den lösning du vill ha: Nämligen att "allt kommer att bli bra bara du älskar honom tillräckligt")
Du får bli arg, du får tycka att jag är cynisk.. men så ligger det till. På ett fint sätt har många här på forumet serverat sina bilder av att leva och skiljas från sina alkoholister..
Jag skulle väl säga att i 80% av fallen så återgår partnern till alkoholen i någon form!
Visserligen finns undantag, där männen och kvinnorna lyckats bli nyktra, men de är tyvärr ganska få!
Jag säger inte att du inte ska försöka! Men var REALIST!
Känn efter, Är det här något jag orkar med? För det blir säkerligen inte guld och gröna skogar, vare sig han blir nykter eller ej.. Det blir istället ett arbete för er båda..

Jag känner fram och tillbaka analyserar men känner mej ömsom glad ömsom ledsen förbannad å arg. Jag har levt med min man i tio år och förstod inte bättre. Han hjälpte mej från ett annat långt misshandelsförhållande. Blev min trygghet hade fyra barn med mej. Inget hinder från att skaffa ett gemensamt med honom(han hade två med sej). På en tio minuter rämnade marken för mej gamla känslor kom upp/han var full förstås. Han har aldrig varit hotfull tidigare. Men så tänker jag att det måste vara alkoholen som gjorde honom aggressiv eller. Vi känner lika den månad han var hemma innan behandlingshemmet. Jag får liksom inga svar nu men kände att jag behövde space att tänka. Inte bars på hans problem. Vilket är en sjukdom har jag förstått men är så stark för honom/hur stark?? Räcker inte min oändlösa kärlek. Eller ska vi flytta isär?? Jag vet risken för återfall är väl hur stor dom helst/frun

Att veta vad en ska göra i en relation med någon som har alkoholproblem kan vara ett svårt dilemma. Tankarna pendlar fram och tillbaka.
Det låter som att du funderar mycket på detta och kanske är det så att du just nu närmar dig ett beslut? Ett beslut som bara du kan ta.
Du är viktigast i ditt liv, frågan är vad Du mår bäst av. Ibland kan det vara olika på kort och på lång sikt – vad tror du är det bästa för dig på lång sikt?

Många blir hjälpa av att läsa och skriva här på forumet. Vad stark du är som öppnar upp och skriver om din situation, fortsätt gärna.
Och ta hand om dig!

Med vänliga hälsningar
Ylva/Alkoholhjälpen

Aktiva alkoholister ljuger om i princip allt för att rädda sitt eget skinn. Man fortsätter med lögnerna tills man blir överbevisad och kanske även efter det. Tror lögner och bortförklaringar är en del av sjukdomen tyvärr. Jag kan gå i god för detta då jag själv varit aktiv alkoholist och ljugit alldeles för mycket i mina dagar. Ni i familjen får försöka stötta varandra i detta.

Tillit, är inget som kommer på befallning..
Det är något som måste få växa fram.. Ibland tar det tid innan det gror..
Rötterna är ömtåliga i början och allt känns rangligt..
Men har man väl lyckts en gång, så kommer man att lyckas igen..
Ju oftare du plockar fram Ullabulla där inifrån och ju mer du bekantar dig med henne så ska du se att ni trivs riktigt bra ihop..
Kanske blir hon lite less, när du hemfaller åt gamla ovanor.. men idag är hon aldrig långt borta..
För ni gillar ju varandra.. Och du vet ju var hon håller hus..
Ni är ju ganska trygga med varandra och behöver inte vare sig hota eller locka..
Jag ser en glatt språkande Ullabulla som sitter med sin Ullabulla och småpratar.. smider lite semesterplaner och drömmer.. Det ser varmt, ljust och fint ut, även om det blåser kring knutarna ibland..
Och ränderna ska för alltid få henne att minnas de strider hon faktiskt VANN!

skapa ett jag som är intakt.
Som inte hela tiden störs av omvärlden.
Att inte låta mitt nygamla jag låta mig rubbas ur de cirklar som jag vet är mina och goda.
Att så snabbt någon blåser i hundvisslan så är jag där och sopar framför och bakom.
Hur ska man låta bli det?

Vilka verktyg ska man ta när man inte ens har en verktygslåda?
Man famlar febrilt i mörkret och hittar rätt här och där.
Nu sitter jag här i min ensamhet och mår riktigt bra och känner så tydligt min egen kärna av mitt jag som ju alltid funnits där men har flyttat så långt bak i mig själv att jag har fått krafsa rejält för att få fram det.
Att ha ett egenvärde utan att vara kopplad till en annan person, relation, barn eller vän.
Att ha en relation med sig själv, hur svårt ska det vara?
Hur svårt som helst för en medberoende som jag.

Men mönstren eller ränderna av det som är jag går inte längre att tvätta bort.
De finns där bortanför arbete relationer och måsten.
Hon fanns där trots allt och jag är så tacksam att hon väntade in mig och nu får ta plats igen.
Men hon flyr snabbt och lätt och jag får ibland hålla fast henne med våld.
Må jag ha styrkan att hålla henne på plats och i schack för hon är värd att få bo i mig.

Men det är ju inte DU som ska skämmas! Fast det är det vi gör som medberoende.. Och det är där vi börjar försöka "mörka" hur illa det är ställt.. Vilket inte är till vår egen fördel i det långa loppet..
Sluta att hålla honom bakom ryggen, utan låt alla andra märka hur packad han är! Det är HAN som ska skämmas Inte du!
För varje gång du "räddar" honom ur en pinsam situation, blir det mer legitimt för honom att dricka.. För varje gång, så kan han inbilla sig att ingen "ser".. Även om det är uppenbart!
Ta INTE till några nödlögner eller bortförklaringar! Säger dina släktingar något eller undrar så säg bara att ja, det är tråkigt, men det har blivit så här sista tiden och vi är inte överens om att han dricker för mycket.. Jag tycker inte om det, men jag kan inte göra något åt det..
När jag tog "bladet från munnen" så visade det sig, att mina syskon hade märkt, långt innan jag trodde att de sett något och de tyckte att jag gjorde helt rätt som bröt upp..
De har också förstått att det visserligen är en sjukdom, men att han inte vill ha hjälp..

Nej, Annher01, det tycker jag inte att du ska göra.. Det finns ingen anledning att lita på någon som betett sig illa! Allraminst om denne misshandlat dig.
Förtroende är något som tar lång tid att bygga upp! (men bara millisekunder att förstöra..)
Personligen så skulle jag välja att bo isär ett tag för att se, för det första om han är ärlig i sitt uppsåt att vara nykter, men också se om ni fortarande har något gemensamt..
Jag tror att ni båda "utvecklats" som personer och det betyder inte alltid att man går åt samma håll.. Även om man går bredvid varandra under en period, så är det inte säkert att man har ett fortsatt liv tillsammans..
Dessutom så ska du inte låta honom utnyttja dig på något sätt.. Jag tror att ni båda måste lära er att stå på egna ben, innan ni funderar på om ni ska fortsätta någon form av förhållande..
Lycka till i alla fall Kram!

Jag har väl en analyserande förmåga i mej själv. Får även psykologhjälp men känns inte som nån vidare utveckling i det hela. Saken är den att jag har anmält min make för misshandel innan han åkte in för behandlingen. Min fundering är att han förstörde min trygghet å tillit i och med att han slog svårt att få ihop detta med den person jag tror/vet att han är. Svårt att släppa det men är det så enkelt att han gjorde det under alkoholens påverkan. Har aldrig känt rädslan för honom tidigare och vill på nåt vis ha bekräftelse på hur och varför. Han har bett om ursäkt osv känns inte äkta han har ansett aldrig slå tjejer eller nån. Druckit lika hela tiden men aldrig slagit mej. Därför är jag förvirrad. Ska jag öppna dörrarna till min oändlösa kärlek till honom bara luta på honom igen eller... Vet ej???

Det är såå pinsamt när man ska träffa släktingar och så är han inte nykter. Jag tyckte halv full . Ni vet när de har en viss hållning och svajar lite när de ska stå stilla. Varför är det pinsamt för mig? Vet inte, det ör väll så att andra kanske tycker att jag skulle förbjudit honom ellrr så.

Någonstans låter det som du i princip redan bestämt dig?! Du vill inte ha "alkoholisten" (nej, det ville inte jag heller..) Men sedan går det ibland inte att få bara det man vill...
Nej, det finns inga garantier, att en alkoholist ska förbli nykter (och dessutom alltid vara sitt trevliga jag) efter en behandling.. Jag tycker att du ska försöka hitta någon att prata med, en kurator eller liknande som har erfarenheter från missbruksvård ( ev någon från kommunens familjeenhet)
Jag tycker inte att du i dessa samtal ska sticka under stol med dina ambivalenta känslor Annars kanske omgivningen uppfattar det som att du vill "göra allt" för att ha honom kvar (och så är det ju inte riktigt, handen på hjärtat)
Är det så att du egentligen söker en anledning för att få ta en time out från förhållandet, så är det inget fel.. Jag tror att du behöver tid (och lugnt och ro) för att både hitta dig själv och komma underfund med vad DU vill!
Med andra människor, är det som så att vi kan ALDRIG få dem att vara exakt som vi önskar, vi kan inte göra om dem.. Och det innebär ibland, att man inte kan leva ihop med en människa, även om det finns bitar hos människan som man tycker väldigt mycket om..

Ja om nu din man varit otrogen, sedan raljerar, trycker ned dig och gör sig själv till ett offer så har han inte insett mycket om sitt eget problem, alkoholproblemet. Så jag tycker du ska vara tydlig mot honom och säga vad du vill och känner. Detta är ingen lätt sak men du ska ALDRIG ta skit från din kille när det är han som är problemet

Det verkar som din man har alkoholproblem ja. Just ljugandet och smusslandet är ett tydligt tecken på missbruk. Att sedan åka fast för grov rattfylla ja det är väl en signal till. Vi får hoppas att detta blir en väckarklocka och att han verkligen inser att han har problem.

Lita på dina egna tankar när du hittar flaskor. Det är så fruktansvärt pinsamt att inte kunna hantera a... Så det är lätt att ljuga och bortförklara. Erkänner han att han har problem nu? Just ljugandet är lätt hänt för det är så pinsamt på nåt sätt. Det betyder inte att han är en hemsk människa. Men visst, han har passerat väldigt många gränser. Hoppas att han får hjälp nu. Vet inte om han lyckas... Men acceptera inga konstiga bortförklaringar i fortsättningen. För att lyckas måste han vara ärlig mot sig själv.