Senaste kommentarerna i forumet

Naltrexone. Det var vad alkoholläkaren kunde hjälpa till med. Så vi gick därifrån med ett recept och med en tid för återbesök om två veckor. Så åt vi middag och det var ok ett tag.
Sen pratade vi om läget och jag bröt ihop och gick upp och grät. Han satt kvar i mörkret och vid halv nio såg jag att han var inne i dimman igen. Kissade ner sig, stora pölar i hallen och på toa. Jag torkar golv och tar hand om hans kläder. Får vara nöjd med att han faktiskt gick och lade sig i sängen och inte i skottkärran. Den här mardrömmen tar inte slut.

Välkommen hit! Skapa en egen tråd och fortsätt skriva. Kort svar: Din man verkar inte alls intresserad av att sluta dricka och då kan du inte göra något för att ändra på honom. Men du kan förändra ditt eget liv! Börja med att läsa här och gå gärna på ett Al-Anon möte. Där träffar du människor som vet vad det handlar om och hur du har det. / mt

för många av oss medberoende som ägnat vårt liv åt att grubbla över nån annans missbruk, och försöka få den att sluta, att det blir tomt när "kriget är över".... Då ska vi hitta vårt eget innehåll i livet, en ny resa. Och visst är det lätt att förstå harmen, att nu är han det som du önskat(?) men med en annan... Orättvist?! Tillåt dig känna det du känner och sök din egen riktning. Fortsätt skriva! Kram och ha en fin dag! / mt

Om jag förstår rätt är du orolig för din före detta man som du flyttat tillbaka till. Den förfärliga händelsen med treåringen handlade om ett barnbarn. Vet du, jag tror att det kan vara så att soc inte kan ingripa mot mannen om barnet har det bra i sin familj. Däremot ska ju föräldrarna och du inse att han inte kan ta ansvar för att ha hand om barn!!! Dessutom är han säkert en trafikfara vilket hans arbetsgivare bör få vetskap om. En polisanmälan är på sin plats om han kör onykter. Även om soc inte kan ingripa direkt borde absolut kunna ge dig råd om vad du ska göra!

Erfarenheten visar att sen egna motivationen och viljan att sluta dricka är avgörande för att en alkoholist ska bli nykter. Det är ett stort jobb för de flesta, det inser man lätt genom att läsa på de sidorna här inne.

Det du kan göra är att fundera över och börja jobba på att bryta ditt medberoende. Att fundera över vad som gjorde att du flyttade tillbaka, "dumt nog" skriver du. Vad håller dig kvar nu?

Läs här i andra trådar och fortsätt skriva. Det har hjälpt många till ett bättre liv! / mt

Fortfarande, nära två och ett halvt år efter att jag lämnade, så gnager saker inifrån ibland...
Det blir sakta, sakta bättre! Och ibland är det ett steg framåt och två bakåt. Det är jobbigt och sorgligt, och ibland ljuvligt, men det tar tid! Men jag känner igen din frustration, att man borde må bra, men ändå gör man inte det...

Nu, några år senare, har jag insett mitt problem och får annan hjälp mot mitt medberoende! Har du någon kontakt?

Det blir bättre, men tillåt sorgen!

Kram

... om jag kan ge dig lite hopp!

Ja, jag har kämpat, och forumet har varit värt mycket!!! Stå upp för dig, du är viktig!!
Kram

Hej!
Läste en tråd om hur du har kämpat. Mitt liv liknade/liknar i mångt och mycket ditt. Vill bara tacka för allt du skrev för det ger mig hopp!

kattengustav får nog skriva i en egen tråd kanske.
Jag undrar varför jag inte mår bra, trots att vi nu levt isär i ett halvår. Jag tycker jag mår sämre nu när allt börjar ordna upp dig egentligen. Skilsmässan har gått igenom, affärerna är i stort sett uppklarade och jag har fått lägenhet. Endast själv bodelningen kvar. Nu skull allt varit frid och fröjd. Jag vet inte varför jag mår dåligt.
Han har en ny kvinna, så jag behöver inte ha skuldkänslor för honom. Han säger att han inte dricker längre, att han aldrig mått så här bra. Kanske är det detta som gnager i mig lite. Att vi har levt ihop då länge och han har druckit i 25 år och nu så är allt toppen. Känns på något vis lite kränkande för mig, eller hur jag ska beskriva känslan. Det är precis som om han bytt hela sin familj. Umgås plötsligt nästan bara med henne och hennes vuxna barn. Är det någon som förstår mig i allt det här?

Som jag förstår dig så menar du att soc ser mer allvarligt på en icke anonym anmälan än en anonym? Borde inte alla anmälningar behandlas lika? Oavsett vem som gör anmälan? Det blir isf kanske att alla i familjen ställer sig bakom detta så blir det ännu mer seriöst? Bara en reflektion från min sida... tack för din omtanke! :)

Soc är soc och de har gjort mig upprörd många gånger.
Vet du vad jag tycker?
Ring dem igen.
Och gör en icke anonym orosanmälan, då MÅSTE de ta ansvar och kontakta honom och erbjuda hjälp.
Det är bra för då är liksom bollen i rullning och du slipper känna att allt ansvar ligger på dig.
Det kan hända att han inser allvaret när någon utomstående och inte "bara" du, talar med honom.
Dessutom finns det då papper på att du iaf försökte göra något OM något allvarligt skulle hända,
det kan kanske vara skönt för dig?

Ringde soc och de kan hjälpa men bara om han själv vill. Idag vill han inte det. Fick rådet att kolla med AA på orten. Som jag förstår det så finns det enbart hjälp för honom om han själv vill! Tyvärr så kommer det att sluta med att han begår fler misstag och då får jag hoppas att det bara kommer att drabba honom själv och inga andra. Tänker på att han kör lastbil och inte alltid är nykter...
Om ngn har tips på hur vi som familj kan konfrontera honom så tas det tacksamt emot. (Innan ngt allvarligt händer)

Jag förstår din förtvivlan och att det är väldigt jobbigt.

Tveka inte att söka hjälp.
Ring soc, be om råd, tips och vägledning.
Försök att då vara helt ärlig och inte förminska hur jobbigt det är och hur orolig du är.

De är till för att hjälpa.

KRAM

Nej jag vill inte ha ett förhållande. Svårt att bygga upp tilliten igen då den är bruten flera flera ggr.
Jag är bara orolig hur hen reagerar om jag säger som det är då hen sagt att hen inte har ngt att leva för då. Trots att hen har ett barn men det spelar tydligen ingen roll.

Det enda som är bra med (sjukdomen) alkoholism är att människor kan tillfriskna OM de slutar dricka.
Jag har träffat väldigt många människor och lyssnat till deras berättelser (på AA) och det går att vända sitt liv, Hur illa det än må vara innan förändringen sker.

Har du hört sinnesrobönen?
Den är fin tycker jag och bra.

"Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra. Mot att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden"

När jag var medberoende till 110% hjälpte det mig att gå på öppna AA-möten och lyssna på tillfrisknande alkoholister. Det gav mig hopp i mörkret samt stor förståelse för hur personlighetsförändrade människor (även jag själv) blir av att vara styrda av alkoholberoende.

Hoppas du har fått sömn i natt.
Ta djupa andetag.
Sträck på dig.
Ha självrespekt och kom ihåg vem du är och vad du vill.
Det kommer inte alltid vara såhär jobbigt, inte nu när du på allvar jobbar för en positiv förändring.

Kram Ebba

Varför ska DU gå med på hens krav? Varför kan inte hen gå med på dina krav lika gärna i så fall?

Vad är viktigt för dig? Vad vill du? Vad tycker du?

Låt dig inte luras in i en missbrukares spel - hen behöver välja att söka hjälp för sin egen skull, inte för någon annans, inte för att någon annan lovar förhållande eller liknande. Om du lovar det, och hen inte håller sig nykter, då kommer det i hens huvud bero på att du inte fanns där som du lovat, att du inte gav tillräckligt med kärlek osv osv.
Så, vad vill du och vad är viktigt för dig? Kompromissa inte!

Kram och välkommen hit!

Han ringde i kväll. Det var tre viktiga saker han ville säga. Jag hörde att han var onykter och sa att vi får tala när vi träffas. I morgon eller helst efter att han har besökt kliniken på tisdag. Vi får se .... Vad ? Om jag kommer ...... Lång tystnad....... Har du träffat barnen?
Vad har du sagt till dem?
Inga detaljer, de vet att du mår dåligt och är sjuk.
Långa tystnader, jag tror att samtalet är avslutat flera gånger.
......jag har tänkt .......du får behålla landet och huset jag köper en lägenhet.
Går du inte händelserna i förväg nu? Vi pratar på tisdag.
Vi får se ......
Du har lovat, först torsdag nu tisdag. Du kan inte svika, du är elak nu.
DU har varit elak mot mig i ett år!
Nu slutar vi prata.
Så blev det tyst. Sen ett sms med obegriplig text.
Så är läget.
Jag känner mig spyfärdig men är glad att jag har piller så att jag kan sova.
Det kvittar vad som händer, han är inte beredd att satsa på någon förändring.
Jag har sagt gång på gång att jag förstår att det är svårt men att jag finns vid hans sida om han söker hjälp. Nu gör han allt för att slippa gå till kliniken på tisdag. Jag sitter här sju mil ifrån honom och kan inte göra någonting.
Sjunker ihop, ont i magen och i huvudet, kan inte sova.
Kan någon som har blivit så här gravt alkoholiserad någonsin bli frisk?

Du är så klok, vettig och modig som pratar om detta med dina vänner.
Det är så oerhört bra att du pratar om det, för just det är ofta en nyckel till förändring!

Det är en tung börda för ett barn att se sin mamma må dåligt och inte klara att ta hand om sig och det är jätteviktigt att du hittar bra stöd och hjälp till dig själv.

Jag förstår att det är jättejobbigt och svårt.
Att försöka prata med en människa som både har alkoholproblem och är drabbad av psykisk ohälsa kan vara svårt och krävande även för människor som arbetar med den problematiken dagligen så hur svårt är det då inte för dig?

Har hon kontakt med någon vård eller behandling?
Jag tycker absolut att du, om du orkar, ska ringa kommunens missbruksenhet och berätta hur det är för dig och fråga om råd. Det är deras jobb att hjälpa.
Var inte rädd för att ringa, de får lön för att försöka hjälpa människor som behöver hjälp!

Du borde också gå på ett al-anon möte, ta med en vän kanske?

Kom ihåg att du är värdefull och förtjänar att må bra.

Kanske någon annan som läser det här har fler tips eller råd?

KRAM TILL DIG

Vi vistas på olika håll nu. Han är på landet och jag är kvar i staden. Så jag har mycket tid att tänka och det är skönt att vara för sig själv. Efter händelsen för några veckor sen då polisen var här och hjälpte in honom försöker jag att undvika att träffa grannar som kan komma med svåra frågor.
Mannen har alltså gått i pension och nu vill han gärna berätta om vilka fina tal och hur mycket beröm han har fått. Tyvärr, jag blir bara elak och sarkastisk och har ingen lust att lyssna. Han tar inte själv upp några funderingar kring vad som har hänt med hans familj. Ingenting om att han förstår att han skadar andra än sig själv. Jag orkar inte se honom nu och när jag tänker på honom är det situationer där han har behandlat mig illa som kommer upp. Så många år som hans kärlek till ölen har styrt våra liv. Gå på bio? Hur lång är den? Då ska jag sitta längst ut! Jag kanske går efter en stund.
Gå på kalas? Då ska vi åka taxi hem! Stort kalas? Då ska jag sitta bredvid xxx! Hur vi har gått gemensamt på fest och han bara är försvunnen. Många gånger utanför i samspråk med någon annan överförfriskad gubbe som han kan skrävla med.
Och så däremellan .... Sätt dig här, kom hit så jag får hålla om dig. Vad är det med dig? Måste du ta upp det nu?
Men den här gången går det inte att vända blad. Nästa steg är hans.

Det låter som ni har mycket kontakt Izzy, men egentligen borde du knappt behöva prata med honom...?!
Försök att bara ta det nödvändiga! Kanske bestämma att det är mail som gäller, om det inte är på liv och död, så att du kan välja om du vill kolla, och välja om du vill svara?!

Ska undvika dem då...!

Tänker på dig! / mt

över hur tät kontakt du har till exet. Jag får bilden att han är väldigt insatt i vad du gör och vem du umgås med. Varför är det så? Du vill bli så fri som det bara går från honom skriver du.... exakt vilka kontakter måste du ha med honom? Det bästa vore att du håller dig enbart till det - precis som du försöker.
Vet du - vad han tänker och känner om sig och sitt och om vad du gör är helt hans sak - det kan du inte varken påverka eller ta ansvar för. Han har rätten att forma sitt liv, välja hur han handskas med sina sorger och glädjeämnen. Precis som du har ansvar för ditt. Jag kopierar/citerar: "Jag önskar så att han kunde träffa någon ny så kanske han inte behöver bry sig så mycket om vad jag gör. Ibland känns det som att det är lika bra att jag sitter själv hemma så blir han nöjd o det blir lugnare. Det tar så på mina krafter o jag blir så ledsen när han beter sig så här." - kan du försöka att verkligen öva dig att styra dina tankar bort från vad du tänker-tror-har-hört att han tänker om dig. Jag önskar så att du kan frigöra dig från hans tankar.... Nu är det så att du låter honom kontrollera dig genom att ägna dig åt det. Det är medberoendet i sin fulla kraft. Och jag vet... och jag förstår... och du har all min respekt i din svåra kamp fast jag kanske låter hård.
Jag frågar igen om Al-Anon? För möjligheten att få ta del av andras erfarenheter. Ta gärna barnen med!
Söndagskramar! / mt

Hej Ebba! Tack för dina kloka ord!!

Det jag tycker känns svårast är just det att hon blir så arg direkt man tar upp hennes problem. Känner mig så elak. Och framförallt vill jag inte göra henne ledsen.

Funderat flera gånger på vad bästa sättet skulle vara för att hjälpa henne. För alkoholen är ju inte det enda...

Tänkt att försöka skaffa hjälp till mig själv till att börja med. Känner mig som en börda för mina vänner som får höra om mina problem och mammas problem.

Var ska man söka stöd? Känner mig som en medberoende. Fan.

Det funkar inte med emojis av vissa typer på forumet. Det är det som gör att ditt inlägg inte kommer med. Jag ska försöka fixa till det.
/magnus

Jag vet att det är svårt, men jag känner så väl igen mig i din situation! Å ena sidan så kändes allt så mycket bättre efter ett år, å andra sidan fanns så mycket frustration och sorg över att det blivit som det blivit, över att exet fortfarande kunde vara ett svin och över att jag kände att han fortfarande styrde så mycket över mig. Att läsa ditt inlägg är alltså som att läsa om mig själv! Det är klart att han inte vill att du ska ha trevligt - han känner ju säkert bitterhet över att "hemska du lämnat honom helt ensam, du har förstört så för honom" osv. Det bästa är att inte svara, lättare sagt än gjort men... Tillåt din sorg och gläds åt din glädje! Varm kram till dig