Senaste kommentarerna i forumet

Idag är jag nykter.
Har gått en behandling, går på AA en gång i veckan och har fått tillbaka mig själv :)

Din vän har problem.
Jag blir rörd över att du vill hjälpa henne och så klarsynt beskriver hennes situation.
När jag var 18,19,20,21 hade jag en kompis som gång på gång försökte säga till mig att drickandet inte var bra för mig.
Han var den enda som vågade säga något och det var hans ord som tillsist fick mig att inse att jag på riktigt hade problem med alkohol.
Jag tyckte bara han var jobbig först.
Det tog flera år innan jag insåg att det han sagt var rätt, bra, fint och sant.
Nu i efterhand har jag tackat honom för det.
Jag tyckte inte att jag hade alkoholproblem.
Kunde inte se det.
Förstod inte att man kan vara alkoholist när man är ung.
Det kan man vara!
Att vara alkoholist är att använda alkohol på ett sätt som inte är bra för en, på ett skadligt sätt utan att kunna/vilja/förstå att man inte ska dricka.
Bland annat så ser jag på vad det innebär att vara alkoholist.
Om du kan, skriv ut det du har skrivit här ovan och ge det till din vän.
Eller skriv ett brev.
Hon kanske blir arg.
Hon kanske säger upp vänskapen.
Men en dag kommer hon förhoppningsvis inse att det var av kärlek och omtanke du sa och gjorde som du gjorde.
Ni är unga, jag vet inte om man går till ungdomsmottagningen fortfarande?
Ring dit och be om råd, säg som det är, att du har en vän och att du behöver råd hur du kan försöka hjälpa henne.
Eller ring kommunens missbruksrådgivning/ mottagning.
Det låter kanske allvarligt och skrämmande men det handlar om att samla kraft och styrka att FÖRSÖKA hjälpa en vän vars liv inte är så bra som det förtjänar att vara <3

En stor guldstjärna till dig som gör vad du kan för att hjälpa en annan människa.

Jag röstar för ett eget stöd för oss anhöriga

Jag veet. Tack för att du svarar aeromagnus. Uppskattar det.
Men jag har två barn och ett är litet. Hur ska jag kunna lämna ansvaret till honom? Det känns jätte läskigt!!!

Jag tycker synd om dig men du måste fundera på hur du ska göra.

Han smygdricker ikväll med. Lite mindre än förra veckan. Men ändå. Drygt. Tungt. Blääää

Hej. Du kan ju alltid sluta dricka? Varför dricker ni så mycket? Gott nja, ruset troligtvis. Vad är mycket en helg? Läs lite trådar här så får du en uppfattning. Välkommen hit bra att du tog dig mod att skriva

Utan speciell anledning.Sitter här och bara känner någon sorts inre klåda och ett skriande behov av bekräftelse fast det är det enda jag får nu i början av en ny relation.
Jag kanske behöver bekräftelse av mig själv?
Nån sorts klapp på axeln att det är ok att få stanna upp ibland,då slutet har gått så snabbt och jag har gjort kometkarriär i min egen sk utveckling.
Just nu känner jag mig fjuttig och tom trots att allt är så ok egentligen, märkligt.
Exet har också en ev sanning som kommit ifatt honom och jag känner nånstans att jag skulle vilja vara ett stöd för honom.Detta kan jag ju inte i nuläget då det vore fel för oss alla tre inblandade.
Kanske är det det som är problemet?
Någon sorts förlängd abstinens av en redan avslutad drog,eller en flashback från mitt gamla liv som gör sig påmint.

Men kliar gör det och jag måste låta bli att klia tillbaka.

Jo jag förstår men samtidigt så mår du psykiskt dåligt och det kommer tära på dig än mer. Man kanske kan bli särbo? Jag tycker du ska kontakta al-anon och få stöd där.

Fick ett bakslag :(
de bara ställa sig upp igen, det vart för mycket känslor osv. Jag har koll på allt, och jag tror att jag ville förstöra för mig själv på nåt sätt. Jag får se det här som en missbrukare, att de faller i gamla mönster.
Bara jag inte klankar ner på mig för mycket. Jag skäms, men jag ska vara stolt, o läsa o komma ihåg vilken skillnad det är nu o då

Tack för att ni säger vad ni tycker om det här. Fyll gärna på med fler synpunkter.

Jag tror jag har lyckats ändra storleken på texten nu linker!

/magnus
alkoholhjälpen

Han är inte hemma över helgen. Igår tyckte jag det var jätte skönt. En känsla av frihet och avkoppling. Idag deppar jag ihop. Är det så här det kommer att vara för mig i framtiden utan honom? Jag saknar honom faktiskt. Vi har intressanta samtal, han ger mig så mycket ömhet. Jag har i perioder i mitt liv levt ensam, och jag ser inte fram emot det igen.
Det är svårt att lämna.

Jag vill gärna berätta vad jag tänker när jag läser om situationen du befinner dig i.
Jag är alkoholist.
Jag har druckit i smyg.

JAG tycker att du ska prata med din pappa först.
Din mamma känner förmodligen redan till att han dricker.
Med sörsta sannolikhet känner hon iaf att NÅGOT är fel.
Hon kanske bara inte kan sätta fingret på vad?
Det kan handla om omedveten förnekelse därför att sanningen känns för hotfull och svår...

Jag hade behövt att någon sade till mig: jag VET att du dricker, jag vill inte att du ska göra det, det har spårat ur om man dricker som du gör och i smyg.

Kanske kan du tänka såhär:

Din pappa har ett sår som blöder.
Du ser hans sår.
Du säger först inget.
Din pappa känner att han har ett sår.
Du vill få stopp på blödningen.
Du är rädd om din pappa.
Du säger: pappa jag ser att du blöder (dricker), det finns plåster, ditt sår behöver tas om hand så att det inte blir värre.

Situationen du/ni befinner er i nu är inte lätt eller rolig.
Det är tufft, svårt och sorgligt.
När det kommer till alkoholproblem blir det så jäkla känsligt och det är fruktansvärt synd för skammen blir så stark att kloka människor ofta inte vågar eller klarar att handla klokt.
Det borde inte vara så och jag önskar dig så mycket styrka och mod att klara att sätta ner foten mot alkoholen.
Du gör det inte mot din pappa, du gör det mot felaktigt alkoholanvänndande och det är aldrig aldrig fel.
Om än svårt.

Kram och lycka till <3

Det är bättre att va öppen mot alla inblandade tycker jag.

Hade velat ge dig också en kram men jag har så svårt att komma iväg ensam. Hoppas jag blir starkare så jag känner att jag vågar åka själv. Jag har så mycket tankar o känslor som bara snurrar runt o jag önskar att jag skulle orka skriva mer här. Men jag har iallafall fall funnit en ny god vän som verkligen bryr sig o försöker att hjälpa mig att reda ut allting. Vi får se hur det går men jag känner att jag kanske är på rätt väg nu..

Åh alla ord hjälper. Det " värsta" är att vi är en tight och välmående familj och så ska detta hända. har alltid sett upp och beundrat min pappa och nu är det nästan jag som ska vara den vuxne och ansvariga..? Det är det som gör mig så förbannad! Plus min mamma komme ju få ta så mkt eftersom hon bor med honom.
Men jag kan inte gå omkring och hålladetta inom mot längre, då det äter upp mig.
Jag är också så otroligt rädd för hur min mamma ska må om hon får se vad jag såg.. Kanske ska jag hålla den biten för mig själv, men berätta för pappa att jag sett...
Tack snälla ni!

Det är ju bra för er båda. Men fokusera på dig.

Det kommer ta tid att återfå tilliten, om du tillåter det. Hur lång tid det tar beror på hur långt ifrån ni är från varandra.

Det är aldrig lätt att gå isär och jag förstår ditt dilemma. Han är nog fast i sin sjukdom. Cad tror du händer om du ställer ett ultimatum. Lus drick eller jag flyttar

Jag hade fel och han är fortfarande nykter,cirka tre veckor nu :)

Jo jag närmar mig ett beslut om att lämna. Han gör allt för att jag ska stanna. Allt förutom att sluta dricka.
Jag har märkt att även jag dricker mer sen vi flyttade ihop! Jag drack nästan aldrig förr, nu blir det ett till två glas vin varje dag, det bekymrar mig!

Kolla under fliken fakta här så kommer du märka att detta är långt över förbrukning på riskkonsumtion. Detta är 6 standardglas/kväll eller 42 glas/vecka. 14 standardglas i veckan eller 2 standardglas om dagen då ligger man på gränsen för riskbruk. Jag skulle aldrig leva med en person som drack så mycket dagligen. Han har kanske missat att risken att få cancer ökar ganska dramatiskt även vid låg konsumtion, för att inte tala om alla andra bekymmer man kan få. Du skriver att det inte är ett problem?? Sedan att det tär på ditt psyke. Då tycker jag det är ett problem för dig. Att man sköter jobb mm ska väl ses som normalt oavsett och inte som en fjäder i hatten trots att man dricker.

Tycker du ska tänka på dig själv lite mer. Du kommer inte få han sluta att dricka om han inte själv vill detta.

Hej, vad bra att du vänder dig utåt för att söka stöd och berätta om din upplevelse.

Du blev verkligen skakad av att se din pappa dricka alkohol i smyg och funderar på hur du kan ta upp det. Jag ser att du fått kloka svar på hur du kan göra för att ta upp det med din pappa. Att beskriva hur du känner och upplever det som du fått som tips här ovan är det många som gör och det kan underlätta att ta upp svåra saker att utgå från ett "jag-perspektiv". Ibland kanske man ändå inte får en respons man tänkt sig men det är ett steg på vägen att förmedla det du sett och hur du påverkats av det, med kärlek. Det kan vara en god ide att låta personen få lite tid att tänka och sen följa upp samtalet, men allt beror på hur man själv känner och alla situationer är olika.

När det gäller gränser och krav kan det vara hjälpsamt att tänka på att inte sätta en gräns eller ställa ett krav som man kanske inte kan stå för direkt, utan fundera på vad kommer jag hålla fast vid och vara konsekvent med. Oftast är det mer hjälpsamt att ta något "litet" som man kan stå fast vid om man bestämmer sig för att sätta en gräns eller ställa ett krav.

Fortsätt gärna läsa och skriva på forumet. Hoppas något av detta blev hjälpsamt för dig.
Ta hand om dig!

Vänligen Rosette/Alkoholhjälpen

Du kan vara stark om du vill det så funkar det. Ja det kommer bli jobbigt men att leva som du gör är säkert ännu jobbigare. Älskar någon gör man 24/7. Att hata en full man och älska en nykter kommer ju inte hålla i längden. Hur ska du orka? Hur ska du kunna har roligt med dina kompisar? Hur kommer du må av allt kontrollerande och ovissheten?

Han kommer säkert känna detta som en påhopp kanske det gör väl dom flesta, jag inräknad. Anser han inte att han har problem så kan ni inte hjälpa honom. Som förälder skulle jag då säga att om han dricker någon form av alkohol kommer han inte få träffa sina barnbarn. Detta är ju inte ett straff utan handlar om att vara ett gott föredöme och ta ett vuxenansvar.