Senaste kommentarerna i forumet

@lunaloo 2024 kommer att bli ett bra år för oss därför att vi har bestämt oss för att det ska bli det. Jag upplever faktiskt att jag har blivit mer o mer säker på vem jag är och vad jag vill i takt med att min man spårar ur mer och mer. Det som är svårt att bära och vara balanserad i är hur barnen drabbas. Jag har som du slukat information om beroende och medberoende den senaste tiden och inser ju att jag borde ha tagit bort barnen från detta för länge sen. Jag har såklart haft viss kunskap om att barn som växer upp med en missbrukande förälder har större risk att själv hamna i missbruk men jag har nog inte helt tagit in det. Inte heller förstått att dessa barn har en mycket större risk att hamna i medberoende. Och att leva ett sånt skitliv är det sista jag önskar mina barn. Vi måste kämpa oss vidare!

Det är jättesvårt att påverka hur någon lever sitt liv, hur osunt det än kan se ut. Det tar på krafterna att vara så orolig för någon och inte nå fram. Jag var medberoende till min bästa vän i 20 år, hon var gift med en bipolär man. Det sög musten ur mig fullständigt att försöka vända varje absurd situation till något som hon kunde må bättre av. Hon ville ju vara i den relationen, men den fick henne att må uselt. Två barn senare tror jag hon om möjligt var mer deprimerad än vad han var. Vår vänskap orkade inte överleva.
Vad vill jag ha sagt med detta undrar du. Jo, man kan inte påverka hur någon annan väljer att leva sitt liv. Man kan bara jobba med sig själv. Har du någon att prata med om hur hennes liv får dig att må? Kan du bearbeta det du varit med om i barndomen på något tryggt och långsiktigt sätt? Har du fått hjälp med strategier för hur du ska kunna förhålla dig till hennes val? Det tror jag du skulle må bättre av. Det hade jag själv mått bättre av, men jag trodde att man skulle hjälpa den medberoende och att det i sig skulle få mig att må bättre och hjälpa personen samtidigt. Inget kunde vara mer fel.
Massor av kramar till dig!

Han har även ekonomiskt satt henne i skuld så hon är starkt beroende att bo kvar för hennes ekonomi inte räcker till. Tar hennes kredit kort och handlar alkohol o bensin för. För han har inget arbete eller inkomst.

Jag är anhörig till en medberoende mor, aldrig riktigt sett det som så förut förrens nu när jag läst på om det. Min mor har alltid varit med våldsutsatta/alkoliserade män och är det även idag, jag varnade o försökte när hon träffade den senaste mannen nu för 4 år sen snart för jag ser mönstret så klart, glasklart. Jag är så van sen barnsben. Att ha levt med en mamma som valt män framför sina barn, orsakat oss sådan smärta, rädsla och farliga miljö kan jag inte förstå som vuxen förälder själv, jag hade aldrig utsatt det jag älskade mest för sån smärta, ångest, oro och förstöra deras liv även i vuxen ålder. Hon hör ofta av sig i affekt, är hon får hög puls, problem att andas etc allt för att han super, slår henne och är aggressiv. På nyår besökte min syster med sambo min mor och där började det spåra ut då han kom från ingenstans o skällde på min syster med sambo. Skrek att min mamma skulle hålla käften och när sambons syster bröt in bad han de alla o dra åt helvete var hotfull och obehaglig. Mamma vägrade polisanmälan som min syster önskade. Vad gör man åt detta? Jag känner mig hopplös orkar inte heller bära henne mer. Hon vägrar ta hjälpen, vägrar inse. Är inte det minsta orolig över att förlora vår kontakt med sina barn och barnbarn. Väljer alltid honom först. Som ikväll åkte hon till akuten, han hämtade hennes hund och begav sig hem o söp så hon fick ta taxi hem. Säger att han åkte hem för att koppla av med en öl och har lagat mat till dem. Jag känner mig bara förbannad av o läsa det meddelandet jag fick från henne efter att hon än en gång vart in på akuten med panik ångest attack och hjärtklappning.

Ja gör så - tyckte att det var en lättnad och har bemötts väl.
Lycka till 🤗

Ps rätt litet även här men å andra sidan har nog skvallret gått ändå och är så oviktigt

@bella70 Tack för att du berättar 🤗. Hoppas att det hjälper dig. Jag skulle också behöva samtala med någon för att bli frisk från mitt medberoende. Får väl ringa VC, liten ort men inser att jag måste ta tag i det.

Hur går det? Har du börjat fundera på en bättre framtid/boende?

Jag fick kraftiga stressreaktioner
De sjukskrev mig, jag fick samtalsstöd, lättare ångestdämpande medicin, sömntablett och hade senare ett möte med min chef om att jag behövde en lättnad i arbetssituationen. Kort sammanfattat 🤗

@bella70 Har kontakten med företagshälsovården varit till hjälp för dig? Vill du berätta hur i så fall?

@gladpålåtsas jag har kontakt med företagshälsovården - la korten på bordet och berättade. Tufft men det bästa jag gjort.
Annars VC absolut 👍

@bella70 @Tröttiz Tack för svar.
Här kan det också vara långt mellan gångerna, periodare. Smygsuper varje dag några veckor tills det går överstyr och förlåt och sedan uppehåll ett tag och då ska allt bli bra igen.
Lyssnade på ”Vad är medberoende - med Ida Högström”. Så mycket som stämde! Det här med att jag är helt uppslukad av hans missbruk, att det är det enda jag tänker på. När jag istället borde fokusera på mig själv, göra något roligt dessa lediga dagar så är det hans missbruk och min oro som spökar i hjärnan istället. Sjukt! Kan man få hjälp på vårdcentral när det gäller medberoende? Bara dyra kurser på nätet…

@gladpålåtsas
Hej. Säkert flera som tipsat om podden du nämner.
Bland annat jag har lyssnat på den. Tar upp bägge sidor. (Kanske man tror annat med tanke på poddnamnet - "2 fyllon och 1 sanning)
🌺

Inte korkad - dels vill man tro dels börjar det kännas overkligt att det verkligen hände. I mitt fall gick det länge mellan gångerna o jag hann glömma eller rättare sagt förtränga…
La mobilen på inspelning vid ett tillfälle, när jag sedan lyssnade vid ett tillfälle när allt åter lagt sig insåg att jag levde med en farlig person. Tillräckligt påverkad/psykiskt sjuk kan den mest fredliga person bli riktig farlig för sig själv o sin omgivning.

Slits mellan hopp och förtvivlan! Ena stunden vill jag tro att det ör slut på smygdrickandet. Han har varit nykter sedan det hände och då är allt bra. Dottern är glad igen. Allt ”som vanligt”, han jobbar och jag är hemma ledig och grubblar. Då tänker jag att vi löser det här,
Men nu är jag tillbaka i tanken till när det hände, när han slet i mig och skulle kasta ut mig och tonårsdottern fick gripa in.
Jag ska ut och gå, lyssna på podden ”2 fyllon och …” om medberoende som någon rekommenderat.
Allt känns så overkligt och ledsamt! Han har varit nykter i elva dagar och jag tror att allt ska bli bra nu?! Hur korkad är jag?!

@Kevlarsjäl62 o @Snödroppen
Mina fina o kloka forumvänner!
❤️❤️
Ni har en särskild plats i mitt hjärta o jag värderar era råd o meddelanden oerhört högt!

Därför bli jag så rörd o glad - igen - att läsa era ord. Känner mig mindre ensam när ni finns här.

Tack Snödroppen för de fina orden. Känns väldigt fint att kunna inspirera, även om jag känner mig väldigt liten o ganska betydelselös o vanlig till o från. Men alla är vi olika, fast så lika, och kan lära av varandra.

Läste ikväll i en annan tråd där någon sa ungefär
'Vår stund på jorden är här o nu, inte där o sen'.
Visst var det ett underbart klokt citat! 😊

Önskar er ett Gott nytt 2024!
Att det blir till det bättre för oss alla.
Och som du sa, Kevlarsjäl62, så hoppas vi det blir ljusare i hela världen.

Tack för att NI finns!
Kramar 💖

Mitt ex kraschade också på ett spektakulärt sätt. Jag fick rådet här att prata med hans chef och hen tog verkligen tag i det. Han fick vård, troligen mest frivilligt. Vården har pågått i flera år nu. Han blev fråntagen chefsjobb, personalansvar och budgetansvar men har sin anställning kvar och verkar fungera bättre nu. Jag vet inte om socialtjänsten kopplades in också men jag kan gissa det. Det kan vara ett sätt att se till att han får hjälp utan att det är du som ska dra hela lasset.

@Letlive Gränsdragning kan verkligen vara jättesvår. Jag har sagt mina gränser till min mamma och jag känner att hon försöker hålla dom men ibland går hon över gränsen lite och då är jag 50/50 bra på att påminna men ibland dras jag med och då mår jag dåligt. När jag som igår inte drogs med utan märkte att hon höll sin del av avtalet på min gräns fick jag ändå så dåligt samvete efteråt för hon mår så otroligt dåligt. Jag fick upprepa ”ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden” några gånger. Det lugnar ner mig en del. Men jag tycker det är fruktansvärt att veta hur dåligt hon mår utan att jag kan göra något. Jag hade kunnat lyssna på henne, alla hennes vanföreställningar och paranoida tankar och lugnat henne som jag gjort så många gånger förut men jag dras ner så mycket och mår så dåligt av att höra hur sjuk hon är, hur rädd hon är. Hon är inte tillräckligt sjuk för att få tvångsvård, det hade varit bra om hon hade kunnat få det.

@Snödroppen Tack detsamma 🧡 Så fint att läsa din hälsning efter en riktig skitdag. Varm i hjärtat när jag kryper ner under täcket.

@Sårad... jag vill tro att vi visst betydde och betyder ngt. Den beroende har ju fått hjärnan kidnappad och sprit tvättad. Har liksom tappat kontakten med det egna jaget. Längs vägen går de vilsna. Jag ser på mitt ex som om han fått minnesförlust och inte vet vem han var, vilka värderingar han hade osv. Och att istället fått en helt annan historia berättad för sig ( av alkoholen) för mig är de som 3 personer jag möter. Glimten= hans forna jag , Den tvåhövdade= hans forna jag och den personlighet som växt fram av beroendet och tillslut oftast bara Den beroende. Ingen av dessa kan jag leva med. Jag vill ha MIN man och han finns inte längre och små glimtar av honom räcker inte till.
Låter klokt av dig att söka stöd. Klart att de tar tid, att man kastas mellan hopp och förtvivlan men om man inte tar sig framåt ja då kan man behöva hjälp.
@hjosa nej vi bor isär men inget är löst på något vis. Han valde att gå när ultimatumet var vi eller alkoholen. Ja det är ju inget han erkänner utåt. Han hade samma dröm.. allt lät ju som att de skulle bli så bra. Han har efter många veckor nu börjat ha 1 av barnen varannan helg. De övriga vägrar bestämma fasta tider ( de äldre) min erfarenhet är iaf att det snackas mycket, händer mindre och jag har slutat "lösa" ,planera upp osv. Vad är hans plan? Hjälp honom inte!

@sårad Vi är nog många här som om och om igen blir ratade och bortstötta för att vår partner känner en större kärlek till alkoholen. Och det som sårar är ju den totala avsaknaden av medkänsla och ånger. Men jag har förstått att oförmåga att känna ansvar är en del av beroendesjukdomen. Och om man inte tar nåt ansvar så känner man heller ingen skuld. För känslor av skuld är just ett kvitto på att man känner ansvar. Och känslor av sorg är ett kvitto på att man älskar. Det är detta som gör den medberoendes ok så tungt att bära…

Det hjälper att prata med någon så samtalsstöd kommer att göra dig gott! Sen tror jag att man måste söka sig till lite nya sammanhang så att man i stunder kommer bort från ältandet av allt som har varit och får energi att se framåt. Vår stund på jorden är här och nu ❤️

@lunaloo Jag förstår precis hur det är att vara kär i minnet av det som en gång var. Lever ni fortfarande tillsammans? Jag och min man håller på att separera- han driver den linjen mer än vad jag har gjort, eftersom jag fortfarande älskar honom och är säker på att han kommer att dricka ännu mer när han blir ensam. Men jag har de senaste dagarna insett att han inte heller kommer sluta dricka så länge vi bor tillsammans - han menar att ENDA skälet till att han dricker är vår dåliga relation (alltså är det mitt fel att han dricker). OK - då flyttar vi isär så kan han iallafall inte skylla sitt drickande på att han måste bo med mig. Som du förstår är dessa samtal känslomässigt helt förkrossande för mig men jag fattar ju att det är aphjärnan som talar och honom vill jag inte leva med… Mitt stora bekymmer är att han tänker sig att barnen bor varannan vecka hos honom. Jag kommer inte ha ro i sinnet en sekund när det är pappa-vecka… Och ärligt talat så står jag inte ut med tanken på att sitta här helt ensam under tiden..

Har funderat mycket på: vad är sorg, vad är medberoende, vad är trauma bounding? Har ramlat ner i ett hål efter mitt x valde bort mej, iskallt och utan förvarning för att jag försökte förklara hur sårad jag blev av hans lögner och tungt drickande. Kunde knappt gå än mindre prata och låtsades som ingenting hänt dagen efter. Jag teg ofta eftersom han inte kom ihåg nåt iallafall. Tröttnade på att förklara vad han utsatt mej för på fyllan. Trodde jag betydde mera efter 10 år, kanske har gjort det men upplevde också att han gled djupare ner i alkoholismen och blev egoistisk och kall. Har väldigt svårt att gå vidare i mitt liv trots att det gått nio månader med har sökt samtalshjälp nu iallafall. Vill inte leva i en mörk grop av känslor. Läser här på sidorna varje dag. Tack för alla som delar med sej om hur det faktiskt känns.

@hjosa Tänker samma några ggr per dag.. önskar jag kunde säga att jag tagit mig vidare! Ja eller nu ska jag vara snäll mot mig själv för framåt går det ju. Jag vet ju idag att jag är medberoende, ja ser allt det som jag blundat för i min egen förnekelse. Jag är personligen övertygad att han är beroende ,än vilka fantastiska ursäkter som kommer ur hans mun.
Jag har vänt på varje sten i mitt minne och sökt efter kärleken. Varför är jag så hopplöst kär i min man? Jag vet egentligen inte. Under många år har han endast gett mig smulor, varit ömsom kall/varm. Plötsliga vredesutbrott utan proportioner varvat med ömma kärlekshandlingar. Jag har varit kär i vem jag tror att han kan vara inte den han blivit. Jag har sett honom må dåligt, försökt stötta,underlätta och få honom att må bättre. Jag har vigt mitt liv, hela mitt väsen till familjen och totalt tappat bort mig själv. Skillnaden nu gentemot för några månader sen är att jag förstår att detta inte är en sund kärlek, inte ett sunt förhållande att leva i. Men skillnaden mellan förnuftet och känslorna jag känner är fortfarande mil ifrån varandra.
Men sakta sakta drar jag mig upp och ur det djupt rotade medberoende.

@Snödroppen
Tack. :-)

@Tröttiz
Gott nytt år 🌹