Senaste kommentarerna i forumet

Full ikväll igen. Däckade 20 30 i soffan. Stora pojken kom och ville sova hos mig. Kände sig otrygg. Så nu är sängen full med båda barnen och mig. ♡. De är anledningen till att jag orkar.

Uppdaterar

ja visste tvivlet skulle komma upp till ytan, men va det erkligen som han sa, eller hörde jag fel, är jag sjuk eller är han sjun osv osv, jag veeet så väl att sånt här kan dyka upp närsomhelst under en dag, flera dagar...
det är så här det blir att man kan dyka tilkbaka.. vill bara säga att det är så här det är nu, det är en inre kamp.. men jag vill också lugna mig o visa er att jag går inte på de här tankarna. Jag låter dem finnas, men jag kommer inte utveckla dem till handling, att ringa, fråga varför han va så osv ovs. Jag vet de sista han försökte med var sjukt, har pratat med kvinnojouren, berättat hur samtalet lät, hur han hittade på en overklighet. De sa och det måste jag komma ihåg. Han har inte bara alkholisten i sig utan även nån form av störning. Jag vet ju inners inne va han är kapabel till. Det gäller bara att stå ut.
Visst :( jag känner mig ensam, det är många samtal som jag även tyckt om, sett fram emot, har kunnat vart mig själv på nå sätt, men vet också att jag blivit utsatt, kännt mig sjuk, förvirrad, lurad, misstänksam osv osv..
jag gör nåt bra för mig, bara jag kommer framåt

Skickar styrke kramar till dig!

Nä tyvärr så är det så.

Vänner har försökt..
Jag förstår nu att ingen annan än jag kan förändra hur jag har det..

Stort tack!!!

ja det känns jobbigt ovant, klart jag saknar att se han ringer o de normala samtalen vi kan ha dagligen, men priset är för dyrt.

Jag gjorde ladan mot min fru. Småsur, bråkdel mm. Allt för att få en orsak att dricka. Missbrukspersoner gör allt för att skaffa anledningar till att drick och då använder man sin parnter som anledning. Det är verkligen inte ok.

Skönt med semester. Jag hoppas du kan ila upp dig. Jag tror inte ett proffs behöver ge dig rådet. Du måste ta steget själv men du måste få hjälp med detta. Dina barn? Någon god vän?

tack aeromagnus..du har så rätt, så rätt.
Jag har sökt hjälp men är så medberoende och fast i träsket att jag behöver proffs som kan öppna ögonen på mig. Snacka om förnekelsfasen.
Vi har 2 gemensamma barn där den ene har ett funktionshinder och behöver assistans med dagliga livet. Ett överfullt sommarhus som mina föräldrar haft under många år..måste tömmas och säljas. Pojkarna har ärvt ett fint året runt boende som även det behöver ses till och få underhåll osv.
Mycket jobb som jag inte tro mig klara på egen hand.
Om en vecka ska jag dra iväg på en efterlängtad semester. Första rikitiga utan, man å barn å hund, på säkert 19 år.
Mannen ska vara hemma med handikappade sonen vilket kommer att fungera..hoppas jag. Sonen är en ung vuxen som är orolig för om farsan ska dricka när jag är borta.
Jag måste bara få komma iväg och sätta mig själv i första rummet.

Du har gjort allt rätt. Tiden läker alla sår men visst det kommer tid men du kommer bli starkare och starkare. Håller din rygg och puttar dig framåt om du tvekar.

Fy fasen. Vad gör man om man mår psykiskt ila? Du måste ta hjälp. Det är inte ok att behandla dig illa oavsett vad och hur mycket han druckit. Nu ska jag vara lite grym. Varför stannar du hos någon som sårar dig,när dig sjuk, gör dig illa psykiskt? Jag vet att det inte bara är att gå men något måste du göra vännen. För han kommer aldrig sluta dricka för att du vill eller mår dåligt. Kontakta al-anon finns ju medberoendehjälp att ta. Kom igen nu du måste tänka på dig själv och hur du mår inte din man.

Jag skriver från andra sidan. Din man och jag har eller hade samma drickamönster. Supa länge och ofta. Vad som är alkoholism eller missbruk kanske inte spelar någon roll. Jag hat gått i terapi via min arbetsgivare och där fik jag insikt om varför jag ibland tagit till flaskan. Min pappa dog för några år sedan, tog mig hårt. Drack för att fly men enligt min terapeut så är det egentligen ett sepskäl för att få dricka. Man skickar en ok-signal till hjärnan att vid sorg är det ok att dricka sk självmedicinering fast man botar ju inget. Vi missbrukare hittar alltid orsaker till att dricka. Jag är ledsen att skriva detta men gör det ändå. Eftersom din man inte anser sig ha problem så kommer hjälpen troligtvis inte att bita. Du kan eller aldrig få din man att sluta. Den genuina viljan måste finnas där, lisa insikt om sina problem.

Varför be Om hjälp när man inte behöver? Du skriver att du mår dåligt men ändå älskar din man. Ja du kommer nog tyvärr frysta må dåligt eftersom han ju sagt till dig att det inte är någon fara. Så du har hamnat i ett medberoende tror jag. Kanske bör du kontakta al-anon? Ha det gott

Smärtsamt att läsa din text. Levde i vackert hus vid havet. Fina barn men blev tvungen att lämna. Familjerådgivningen i Malmö hjälpte mig att fatta beslutet men inte med hur det är att vara anhörig. De hjäpte mig att se det helt orimliga att vara kvar. Jag måste vara hos någon som respekterar mig, livet är för kort. Mina barn förtjänar stabilare liv. Och det är det inte med en dysfunktionell relation mellan två vuxna, inte ens när det ser ut så utåt. Det är exakt två år sedan jag flyttade från min härliga, fantastiska man och vårt fina hus. MITT liv med barnen är bättre. Umgänget med deras far svårare. Det blir man aldrig fri från. Jag har fått hjälp via Nämndemansgården vad jag ska säga, svara, dra gränser. Bara på telefon. Och Djävulsdansboken är bra! Men jag skulle nog vilja träffa några och prata om hur fan man gör med umgängesdelen med barnen.....och sorgen detta ändå är. Skaffa dig någon när vän som kan ge dig MOD. Du måste välja ditt liv. För barnens skull.

Du har helt rätt aeromagnus! Det gör jag inte.
Pratat igen nyss nu ikväll. Sa hur jag känt mig den senaste tiden. För mig var det ett framsteg.
Sa även att jag varit nära att gå och det har jag aldrig sagt förut.
Heja mig! Annars försöker jag att bara fokusera på barnen och mig. Men svårt när han hela tiden små bråkar och surar. Tack för att du lyssnar!

Problemet är att han inte kommer att inse att han har ett problem. Han erkänner att han är beroende men han är bekväm i sin situation, han tänker inte sluta trots att det medför lidande för hans familj. Att ställa krav är helt omöjligt.

Ja det gör ju allt mycket svårare. Du kan inte få honom att sluta eller dra ned. Viljan och insikten måste han själv ha. Oavsett hot eller annat så biter detta sällan på en missbrukare. Så du måste fokusera på dig och ditt mående. Hur ska du göra för att må bra? Du mår ju inte bra i relationen som jag kan tolka av dina inlägg.

Ja som Ullabulla skriver tyvärr kan man inte vakta bort en alkoholist. De dricker ändå och man kan inte få dom att sluta. De måste erkänna sina problem och vilja göra något åt dom. Så backa tillbaka och ta hand om er själva. Det låter hårt och egoistiskt men det är svårt att hjälpa någon som inte känner behov av att ta emot hjälp.

och gör absolut inget alls.Se om det går att ordna så att alla runt honom för tillfället hittar någon annanstans att sova.Inga hot inga löften,bara ett enkelt konstaterande att här går det ju inte att vara då du väljer att vara onykter hela tiden.
Låt honom sitta där i sin egen värld och se er dra bort ett litet tag.
En dag en vecka,vad som är praktiskt möjligt och som ni mäktar med.
Jag är fullt medveten om att det är i stort sett omöjligt att isolera den som dricker på detta sätt och så att säga släppa spriten och insynen fri.
Men det är det bästa ni kan göra för honom i nuläget även om det verkar bakvänt.

Han har då en chans innan han sätter flaskan till truten nästa gång att se att det blev väldigt ödsligt och tomt.Han kommer med all säkerhet att fortsätta dricka ändå,då ni är så stygga och överger honom.Men ni kan åtminstone så ett frö utan att lägga ned så mycket krut på övertygelser hot ilska och förspilld energi.Boka in ett hotellrum åt dig mamma och syster och försök att äta gott och vila och inte skänka gubbstrutten en tanke de dagarna.
Lätt som en plätt och lycka till,det är mitt råd :)

Han håller inte med. Tycker jag överdriver. Han anser inte ha problem. Han har under perioder tagit det lite lugnare men han ökar alltid på efter hand.

Uppdaterar

jag vill visa er och ge er inblick i mitt sätt nu när jag precis brytit med min alkoliserade ex.

det är tredje dagen utan kontakt. Har aldrig vart så här tysst från min sida.
han har försökt fått tag på mig, ringt 1 g per dag då jag valt att inte svara. Det ska resultera att jag ska inte svara framöver.
Har dock inte talat om varför, skickat, medelat han på nåt sätt varför! Finns en del andledningar varför man inte bör göra det....
gör jag det finns det risker. Det kan tex bli så att pga av att han är så manipulerade, göra så att kommer det en förklaring från mig, vända på det, få mig att tappa fotfästet, och kanske göra mig i tvivel till att bryta kontakten, kanske säga ja fått för mig nåt osv. Jag är inte tillräckligt stark att stå ut med manipulavitet just nu... har läst nånstans, att ge ingen förklaring, bjud inte in, fråga inte varför han sa o gjorde som han gjorde...
tysstnad säger mer. Har heller inte sagt nåt till de i vårat umgänge, de kommer se att kontakten via sms o tele är bruten. Kommer jag träffa han på våra fester, aktivitetet tillsammans allihopa? Japp! Jag kommer hålla e bra fasad utåt, jag är vuxen och kan fälla ord om vädret.

det är jobbigt från o till de här dagarna. Men det är ett RÄTT beslut jag tagit.

Vad säger han då du tar upp hans drickande?

Är också trött på allt, kommer inte vilja ha nåt mer med han o göra, tråkigt, men han gör mig bara sjuk

Och så har vi en normal dag då vi pratar lite iallafall. Och vips så börjar jag hoppas.
Har jag glömt hur ledsen jag var igår och inatt.
Överlevnads strategi eller dumdristigt?

... att läsa dina inlägg, Ullabulla. Kloka, respektfulla. Det är kalas att du funnit en väg till ett "vi" och att du får perspektiv, och lägger avstånd, till det tidigare vi:et.

All lycka till dig.

Är han det? Även om han är sjuk har han ett ansvar och borde sätta dig och barnen först. Kanske skulle du hälla honom genom att lämna.
Kram orka