Senaste kommentarerna i forumet

Jag hade stålsatt mig.
Jag klarar att vara lugn när han är arg.
Jag klarar att ignorera när han är spydig.
Jag fixar även de baktalande, dryga....
Men nu när han varit nykter (vad jag vet???)
I veckor så får jag dåligt samvete, ångest att det är jag som inte ser sanningen. Att han inte har ett alkoholproblem. Att han bara kan sluta (som jag hört så ofta)
Varför glömmer jag den panikdåliga tiden?
Varför vill jag så jäkla gärna se att det är JAG som ser fel , än att han gör fel val pga alkoholen.
Han kanske "bara" gör fel val som en frisk person......
Vad nu detta egentligen spelar för roll.... (för mig tydligen viktigt om jag ska behandla som en frisk person el en beroendeperson)
Gaahhhhhhhhh
........

Jaa...
Vad säger man.
Försöker verkligen att få han att följa med mig på ett möte. Men vet inte om jag lyckas.
Tror dessvärre att vi.....Inte kommer vara vi så länge till.

Har själv fruktansvärt svårt att se hans beroende nu. Och hålla fast vilka problem som verkligen varit. Svårt att se om det är jag som överdrivit.. speciellt när det gäller vad barnen upplevt. "Kanske inte är så farligt" (jaa....det är ju han som stått å sagt hur jag överreagerar, att jag gör det bara värre om jag tar upp det med dom mm)
.....
Svårt ikväll. ....

Hur gör du nu när du bor kvar hos honom i väntan på flytt? Umgås ni? Äter ni ihop? På helgerna när du är ledig är du med honom då? Om han är nykter menar jag.
Jag går och väntar på att få flytta men nu under tiden tycker jag att det är svårt att veta hur jag ska bete mig? Han har verkligen offerkoftan på. Tycker att det är onödigt det jag håller på med osv han dricker mindre just nu, började jobba i måndags efter semestern. I helgen följde jag med till landet, jag brukar åks hem direkt om han dricker. I helgen drack han både fre och lör men jag kände att nää jag stannar orkar inte hela tiden ge mig iväg. Nu vill han att jag åker med i helgen igen. Men med antabus. Ska jag åka med eller helt enkelt säga nej. Usch jag vet inte.

Hur går det för er?

Jävla rättstavning på paddan. Soc var det som skulle stå där. Du skriver att du älskar honom. Han är ju elak mot dig, egoist av sitt missbruk. Han vill ju inte ha hjälp. Ska du leva så? Förstår att det inte bara är att bryta upp eller!

Tack för svar:) jag har väl vänner att prata med och som vet en del men känns inte riktigt som de förstår mig.
Jag fattar inte själv varför jag stannat kvar så länge, då det vart upp o ner ett bra tag. Det är i min lägenhet vi bor i. Varför ska det vara så svårt att bara låsa dörren och inte svara på samtalen när alla dumma bortförklaringar och förlåt kommer? Innerst inne vet jag att jag och barnen skulle ha det tryggare och bättre, men älskar honom så mycket och har inte vågat ta det stora steget. Han är ju underbar nykter både far och partner. Jo skulle nog behöva få riktigt råd och stöd för att inse att den här relationen inte är normal. Konstigt nog har man vant sig med det mest...tragiskt men sant

Du har flyttat isär så du kan få en fristad. Är det inte lättare att säga skilsmässa då? Alkohol är alkohol och man an bli full på folksam. Tar längre tid men tre folköl är två starköl. Ja det är beteendet och han förstår inte varför du klagar och ställer krav. Han har inte insett sina problem och saknar vilja till förändring. Det viktigaste är att förlika sig med att inte kunna dricka alls

Jag blir tokig!
Nu heter att han är minsann inte beroende för att han sköter ju sitt jobb. Han kan bestämma när han ska dricka. Då undrar jag varför han inte bestämt att vara nykter under semestern ? Det värsta är att han tycker att han inte varit full möjligen påverkad. Det är återigen jag som överdriver. Jag som är feg säger han, för feg för gå till en familjeterapeut för att jag är rädd för att de kommer tala om för mig att han inte är en alkoholist. Att de talar om sanningen för mig att det är jag som förstorar och ger honom ångest. Jag blir så besviken på mig själv att jag blir arg och skriker och slår i dörrar. Önskar att jag kunde behålla mitt lugn. Det enda som händer är att han "vinner" varje gång och jag känner mig som en förlorare. Jag hatar det här han kan verkligen prata omkull mig. Och jag känner mig såååå liten och värdelös. Tur ändå att jag beslutat att flytta, för nu börjar jag vackla. Han säger att jag inte har stöttat tillräckligt. Att jag kunde ha gjort på andra sätt. Och då tänker jag att är det lite mitt fel ändå.

Hej. Har du stöd av föräldrar och vänner? Alltid lättare. Han är skadad av sitt missbruk och klart han skyller på dig. Ger honom en anledning att dricka. Ja ett ultimatum är nog överspelat. Packa och dra med dina barn. Jag skulle ta kontakt med socker och be om stöd och råd. Du ska ju inte ha det så här.

Hej och välkommen hit. Det finns ett sub-forum som heter Förändra sitt drickande där du kan posta en tråd så vi kan hjälpa dig till ett nyktert liv. Du kommer då upptäcka vilken härlig känsla det är att vakna pigg, utan abstinens, utan ångest, utan svettningar, utan en darrig hand. Skaffa ett eget konto och använd inte din partners. Välkommen i gänget.

Hej! Jag lider med dig. Han saknar vilja att sluta och tyvärr så kan du inte påverka detta. Det är bra att ni flyttar för då kan du leva ditt liv. Träffa dina barn och barnbarn när du vill. Han är så skadad av sitt missbruk att han behöver sluten vård av det du beskriver. Humörsvängningar, våldsamt beteende, olämplig som förälder och make. Ja du har gjort rätt. Tänk på dig själv och dina barn. Stöttar dig till 101%

Hade ju strulat typ två år innan. Supit hela semesterresor när vi var utomlands, jular. Blev lobad. Har en tråd i det vidare livet. Så jag förstod att det var allvar. Berättade för min arbetsgivare så jag fick stöd via terapeut. Äter antabus så jag inte kan dricka, gjort det över ett år. Suttit på möte med soc två gånger pga lob. Så jag förstod att nu var det kört. Så jag gjorde allt detta. AA har jag gått på från och till. Det är fantastiskt bra. Man kan prata med likasinnade om sina problem och blir inte dömd. Som anhörig är det lätt att döma. Varför gjorde du så? Du fattar ju att det är galet! Du kan väl ta tre glas? Varför klarar du inte det? Det är jobbigt att förklara varför man har ett misssbruk för någon som inte haft det själv eftersom det är så speciellt.

Tycker du att man ska ha ett förhållande bara för man varit ihop länge?
Ska förhållandet delvis baseras på lögner och kontroll?
Ska alkoholen vara en stor ingrediens i ett förhållande?

Vilket liv kommer du ha om din man fortsätter supa, ljuga, såra dig?
Detta är frågor du säkert redan funderat på. AL-anon finns och är en stödgrupp för medberoende. Något för dig kanske?

Jag tänker att detta med att göra slut för att kunna dricka ifred, kanske egentligen inte är unikt. Här beskrivs ju detta t ex i Craig Nakkens bok. Jag försöker tänka att han aldrig lämnat mig om det inte varit för att han återfallit i sitt missbruk (eller snarare så hade han nog aldrig helt blivit nykter på djupet). Det gick inte längre att "både ha kvar kakan och äta den" efter att jag avslöjat honom med brallorna nere och frågat: "är du nöjd med dig själv nu?". Skammen blev nog för stor för honom och dessutom så var jag ju irriterande att ha i sin väg när allt verkar handla om att kunna dricka utan att bli störd. Han verkade föga intresserad av att leva sunt (äta nyttig mat, motionera och tänka på framtiden) som jag hade uppfattat att vi skulle ägna oss åt nu istället för att jämt vara i hans jävla (ursäkta uttrycket) missbruksbubbla med olika mediciner, läkare, krämpor, behandlingshem, ångest och abstinens. Vad tror ni?
People Problems

As the illness progresses and the addicted person becomes more and more inwardly directed, others surrounding the person will sense this emotional withdrawal and react to it. This will be the start of "people problems" for the addict.

Since an addict's primary emotional attachment is to an object or event and not to people, many changes take place in the addict's life. Addicts start to manipulate other people and treat them as objects. Not surprisingly, it doesn't make much sense to them that others are offended by this.

The Addict is often very self-righteous and selfcentered. One addicted person lied to his wife about his behavior and went into a rage when she dared to question him. He asked, "Why should I talk with my spouse if she isn't going to believe me when I say something?" This complaint would be justifiable in a normal relationship, but his addiction caused an abnormal relationship.

To the addict, other people's concern is seen as a problem. People are seen as nosy, and their concern becomes an obstacle to be overcome. People including the Self part of the personality are unimportant unless they can be used to deepen the addiction. If not, they are discarded. Another reason addicts find comfort in having a primary emotional relationship with objects or events instead of people is because objects or events can't ask questions. Objects will never complain about the way the addict acts, and objects don't appear to make demands. These aspects of the addictive world become more and more attractive as the illness progresses and the addict's mistrust of others grows.

Jag har också tänkt en del på detta, att min ex man kanske inte bara är missbrukare utan även har känslomässiga svårigheter. Det kanske också är så att man efter 10 år med alkohol kan få skador på hjärnan? Jag tänker att han återkommande har behandlat mig på ett inte alls så respektfullt sätt. Framförallt har han inte varit ärlig mot mig och då tänker jag inte i första hand på de undangömda flaskorna, utan mer på att han inte kunnat tala om hur han känner och varför och inte kunnat uttrycka sina känslor annat än då han varit hemskt full (för att sedan förneka dem dagen efter, vilket är mycket smärtsamt). Jag har också funderat på hur mycket manipulation det är i hans avvisande, om det är ett sätt att få mig att känna mig svag inför honom? Jag har uttryckt länge hur illa jag mår av att inte kunna nå honom och att all vår kontakt har byggt på att det är han som tar kontakt när han kan eller känner för det. Hur oroligt det blir att inte kunna prata om framtiden eller att aldrig kunna prata om hur man känner och alltid få höra att man är den mest oroliga och svartsjuka kvinna han träffat. Jag känner också att han aldrig gav förhållandet en chans innan han gjorde slut, och det var extra tufft med att det sammanföll med att han kom hem efter ett halvårs väntan då han varit på behandlingshem. Jag känner mig utnyttjad och funderar på om han någonsin älskat mig? Då jag träffade honom nu är han mörk i ögonen och verkar väldigt besvärad över att jag "stör" honom och pratar om mig i termer av att jag spionerar på honom och att jag är sjuk. Jag inser att jag har haft svårt att lägga band på min ångest och besvikelse över hans uppbrott men kan inte förstå hur han kan vara så kall mot mig efter allt jag gjort för honom. Jag hoppas jag ska kunna landa i att jag inte VILL ha honom heller och det jag känner nu är att jag måste stålsätta mig för NOLLKONTAKT för att få lite värdighet tillbaka. Tänker att han kommer komma tillbaka till mig om jag slutar ligga på och om han inte gör det då heller då är det ju verkligen inte någon idé att jag håller på att smeta ut mig mer som jag har gjort då jag bedyrar och bekräftar honom. Jag tror att jag tillskrivit honom egenskaper och hoppats så mycket på denna relationen att jag faktiskt inbillat mig att det är sant. Jag VILLE så gärna att detta skulle funka. Det är andra relationen med en dysfunktionell person där jag blir lämnad på nästan exakt samma sätt på tre år. Om jag kommer hel ur det här måste jag till varje pris undvika den här personligheten igen. Att bli lämnad är mycket smärtsamt och det är svårt att inte ta det personligt, oavsett om jag VET att det troligen beror på hans oförmåga eller ej.

Du kan aldrig få din fru att sluta dricka. Det är en vilja som hon genuint måste ha själv. Vad du beskriver har hon ett missbruk och behöver hjälp. Jag kan som missbruksperson bara ge rådet att inte dricka. Hjärnan hos en missbrukare är inte nöjd för man är full, lite enkelt sagt. Man kan inte bara skippa starkspriten, man kompenserar genom att dricka mer av det svaga. Det låter hemskt men hon måste nog förlika sig på att inte dricka alls. Jag bytte ut starkspriten mot öl 7,5 eller 10,4% . Visst har man ånger dagen efter men det eror också på att när alkoholen går ur kroppen kommer sanningen ifatt en och vad gör man då? Korkar upp igen. Du håller ckså på att hamna i ett medberoende. Läs andras trådar här kommer du se att du inte är ensam. Det där med fester. Man kan festa uran alkohol. Eller så går man på fest för att kunna kröka. Jag tycker du ska sägavatt hon måste ta hjälp och att hon verkligen måste vilja bli fri från alkoholen. För mg är det total återhållsamhet. Återkom med hur det går.

Klart man blir sårad när ens partner ljuger en upp i ansiktet. Problemet med sjukdomen alkoholism är ljust detta. Man lever i en förnekelse och vill inte att andra ska hacka på att man dricker. Man har ju inga problem så varför hacka? :) Jag gjorde likadant. Gömde smygdack, ljög om min konsumtion. Skyllde på trötthet när jag blev dragen. Detta är vara ett bevis på att man ar ett missbruk/alkoholism.

Jag antar att han anser att han inte har problem med sitt intag?

Jo, det är nog så, instinkten och magkänslan brukar stämma. Men det är svårt att tro att en person som säger sig älska en, kan ljuga så för en.

Ja du... det är precis det jag vill göra.
"Sluta smygsupa och ljuga, annars åker du ut!".
Så långt kommer jag
...men jag fullföljer inte.
Känner sån enorm ångest för detta. Vill ju verkligen inte leva så här. Tror på ärlighet, tillit och respekt.
Har tappat respekten för honom. Och mig själv.
Alla dessa löften....
Måste samla ork och kraft och till sist ställa Ultimatumens ultimatum.

Förstod du aeromagnus direkt att det var allvar när din fru ställde dig mot väggen?
Hur agerade du? Anmälde du dig till AA eller?

Ja jag ska flytta men som jag sa vara särbo. Umgås på nyktert vis. Nu går jag frågan
"Jag kan förstå vad jag gjort dumt, men förklara för mig varför du inte klarar att jag dricker Ica öl?"
Jag kan inte förstå att han ens ställer frågan! Är en alkoholist så blåögd att han verkligen inte förstår att noll är noll. Han ska börja på ngn mottagning nu som är för fortsatt drickande de har sagt till honom att det är nog inga problem för att " lära" dug att dricka kontrollerat. Då menar han att vem är jag att hävda motsatsen. Jag säger återigen helt Jag kan förstå vad jag gjort dumt, men förklara för mig varför du inte klarar att jag dricker Ica öl?nyktert så får vi se vad som händerr. Då kommer motkravet. Om jag ska bli nykter vad ska du ändra på då? Till saken hör att han tycker att jag är helt frigid och säger att DRM ångesten han får när hag avvisar honom gör att han dricker.
Åh jag ångrar att jag sa att vi ska fortsätt som särbos. Jag skulle ha sagt skilsmässa - kom tillbaka när du är nykter. Känns som att jag fortfarande tillåter att han styr mig.
Ja han dricker mindre men jag säger att det spelar ingen roll hur mkt. Det är beteendet som måste ändras. En 3,5 är alkohol men han påstår att man man inte bli onykter på en 3,5 men jag tror det.
Nu vill han börja i parterapi också och jag säger nej tills han är helt nykter.
Åh vilket rörigt inlägg men kände att hag var tvungen att skriva av mig....

areomagnus har rätt! Du trampar på en öm tå och alkoholisten gör allt för att förneka att hen dricker.
Jag tittar tillbaks på åren med min gubbe, Som också verkade vara "nykter alkoholist" när vi träffades.. Han var väldigt skicklig på att slå bå dunster i ögonen på omgivningen.
I början hade han mycket trovärdiga förklaringar till varför det försvann sprit ur en flaska whisky som jag hade ståendes. Varför han inte kunde dyka upp som han lovat (för att han troligen valde att dricka i ensamhet istället)
På senaste tiden döljer han inte att han dricker, men förnekar och ljuger om hur mycket. När jag sist kom på honom med att vara dyngrak, så påstod han att han "bara" hade druckit 2 öl, trots att det fanns en öppnad vinbox och ett glas med en skvätt vin framme.
Ja, han blir skitarg när man konfronterar honom och överbevisar hans lögner. Jag tror det handlar om en sorts "försvar" inför sig själv. Dessutom är det ett sätt att kontrollera omgivningen med sin ilska (folk ska vara så rädda för det dåliga humöret att de inte vågar fråga, så han får dricka i fred)

Om du har ork och kraft så kan du försöka ställa ett ultimatum. Sluta drick, ta hjälp jag stöttar dig eller så är vår relation slut. Detta är ju enkelt för mig att skriva men svårt, otroligt svårt för dig att genomföra. Om du genomför det tänk på att du måste vara beredd att gå hela vägen. Min fr ställde ultimatum och det räddade nog mitt liv kanske men även vår relation. Smält karamellen ett tag och fundera ut vad du ska göra. Vet någon av dina kompisar om detta så du kan få stöd?

Nej aeromagnus, jag har väl äntligen kommit till insikt med att han inte kommer att sluta med sitt drickande/smusslande/lögner för att jag önskar det. För att rädda vår relation.
Men då tror jag inte jag orkar mer. Har så stark ångest som river och sliter i mig dygnet runt, och det går inte att leva så. Känns så otroligt dubbelt och sorgligt. Den han är när han är nykter vill jag vara med, den han blir när han är onykter avskyr jag.
Blir så trött när jag läser ditt inlägg Etanoldrift, "Sverige har löjligt låga gränser" Snacka om att slå ifrån sig allt vad problem och ansvar heter. Är så fascinerad av att de inte tror att man ska förstå att de har druckit och hur pass mycket. Nu senast jag kom på honom med att komma hem berusad efter jobb, hade han lyckats glömma att han hade cykeln på stationen så han tog bussen hem, frågade om samma frågor flera ggr, slö blick och fyllemik (när han ska försöka skärpa till sig).... Och så klagar han på att jag är så negativ och inte ser det roliga, positiva i tillvaron. Konstigt, kan lika gärna föra ett samtal med en kålrot när han är i det tillståndet...
Etanoldrift, berätta gärna hur det går med ditt lämnande. Jag får nog mobilisera mina krafter också.

Han har något att dölja om man ljuger och smygdricker. Klart han blir sur när du tar upp hans drickande. Du trampar på en öm tå. Han blir ju berörd. Han dricker och du har kommit på honom. Du ska tro på din instinkt oftast är den rättigheter hans humör verkar ju styrka det.

Precis hemkommen från mitt al anon möte . Jag vill bara säga jag vet vad du går igenom även om det är till mitt ex och inte min alkis jag refererar till. Men du frågar om egoism och visst är det så att dem blir egoistiska men det jag undrar över är hur bra er tid ihop varit? Han låter som en person som verkligen vill ha kontrollen över dig och det har han, hårt grep och du tappar hela din självrespekt för du vill bli respekterad och älskad av en person som helt saknar dem förmågorna, pÅ det planet du äR i behov av. Han kommer aldrig genuint kunna älska någon annan förens han rannsakar sig själv och medans du är där och härjar kommer han bygga upp sitt hatiska beteende mot dig, även om han vet du inte är den egentliga boven i detta spelet så är det lätt att skylla pÅ dig, för du hugger tillbaka eller tar emot hans skit han kastar i ansiktet pÅ dig!

Mitt råd är att ignorera och ja det kommer bli svårt. För mig räckte det med ordet egoist för att få mig att verkligen känna vrede mot mitt ex och avsmak av alla hans år manipulation att det var vi mot världen, man pissar inte och skiter på dem man älskar och bryr sig om. Vill du bli respekterad får du visa dig själv respekt. Detta följer mig dagligen. Jag jobbar på det hela tiden och det tog år för mig att gå från ord till handling. Jag fallet ibland... Men det gör inget för jag tar mig upp igen!

Du kommer aldrig kunna förändra honom och det ska du heller inte ! Han är den han är, och du förtjänar att lägga din tid på dig själv och människor som vill ha dig (hela dig) va ingens sophink... Ta chansen du nu har och kom loss... Jätte bra om du uppsöker ett SL anon och får ventilera ut dina känslor . Kram på dig!

Ja det var lite som jag trodde han har inte förlikat sig med att han är alkoholist. Han verkar ju inte vilja att du bryr dig så lämna honom ifred för det är lönlöst för dig att försöks. Ge dig själv lite tid och gör sajer som du tycker Om att göra ochh skit i honom.