Senaste kommentarerna i forumet

Flygcert du är min förebild, du har varit o är så stark! Jag önskar att jag också kunde göra nåt för att det ska bli bättre men det är som att det bara går åt andra hållet för mig. Inget görs utav sig själv o det är jag som måste förändra mitt liv, det är ingen som gör det åt mig. Idag är en sån där extra tung dag o jag kan inte sluta gråta över allt som inte blev som jag drömt om. Har tittat på gamla foton idag när barnen var små o de såg så glada ut, jular, semestrar, födelsedagar mm. Det fanns så många fina stunder också men allt syns ju inte på bilderna o jag vet ju att det fanns mycket rädsla o ångest då med. Jag hade velat ge dem en lycklig o trycgg uppväxt rakt igenom. Jag hade gjort så mycket anorlunda idag o det hade inte behövt att gå så långt med allt, jag hade inte accepterat det som hände då, förstår inte mig själv att jag inte gjorde nåt!
Ja Kaejlo det verkar som vi har o har haft det ganska lika. Jag förstår att det måste vara blandade känslor när det gäller exet o att han träffat någon han säger att han är lycklig med o har dessutom slutat dricka! Jag skulle nog känna samma som du. Du verkar ha kommit så långt med allt, verkligen bra kämpat! Det känns som det bara är jag som står o stampar o aldrig kommer framåt! Det är inte lätt det här livet!
Kramar till er<3

Vad dum jag är! Inte vaknade väl han, han gick och la sig igen.
Jag bokar tider för lägenhetsvisningar i lugn och ro ett tag till.

och ibland inte.
Min nya bekantskap har egna saker som delvis tynger och plågar honom och jag är där och försöker styra upp det och bollar kanske lite väl mycket med honom mellan varven.
Men så märker jag det,backar och låter tystnaden och tomheten mellan oss uppstå då jag inte ställer upp på att vara ett bollplank.
Dvs jag låter det falla tillbaka på honom att resonera och ta ställning till saker själv.
Annars har jag en tendens eller rättare sagt en reflex att gå in och styra upp så fort det bildas en spricka eller en blottning av ett nytt problem för Ullabulla att ta tag i.
Det har ju inget med min nya bekantskap att göra.
Alla har vi ju våra problem och ställningstaganden att göra och han söker ju mest efter en ventil eller ett öra.
Men jag går gärna igång på överväxel direkt.

Och när jag avstår så uppstår som sagt en tomhet inne i mig att inte få agera som jag brukar.
Men idag lyckades jag och sitter nu här hemma och känner att jaget är mer intakt än när jag rusar iväg och ska laga saker som inte är mina att laga.Så jag hoppas och tror att jag är mer observant på mig själv och mina egna brister.

Kul att se etanoldrift att du också tagit dig loss.
Nu kvarstår kanske att försonas med dig själv och din relations avslut utan att känna bitterhet och ilska.
Man kan ju nästan ana en viss röklukt mellan raderna :-)

Nattjouren är över för den här gången. Vid halv tre somnade han i sin säng efter att ha fallit tre gånger under kvällen. Han kunde inte förstå varför inte jag gick och la mig och varför jag måste ledsaga honom upp och ner för trapporna. Sen fick han för sig att jag skulle ligga bredvid honom där han låg och sluddrade om att han lever i celibat och hur fint det var för 25 år sen. Nu schulle de bli schischmäscha. Men han somnade till sist och sover säkert till lunch idag. Hoppas att jag hinner ut så att han kan fundera över varför TVn ligger på golvet. Ja du etanoldrift, jag känner igen mig i ditt läge och den sarkastiska tonen. Och jag kollar också på min ekonomi och lediga lägenheter. Som kvinna och pensionär blir det inget överflöd att leva på. Men denna ständiga beredskap och ovisshet om hur kvällen, natten slutar måste jag komma ifrån.
Dotter11, du tycker att jag ska involvera barnen mer i situationen och jag tar till mig det. Vi träffades i torsdags och det kändes bra. De måste ju inte veta alla detaljer men förstå att deras far är illa ute. Han skadar oss alla och det är en tidsfråga när fyraåringen börjar undra varför morfar är så konstig ibland.
Nu vaknar han ...

Tycker att det är strongt gjort av dig att våga titta på dina egna mönster! Stor styrkekram för det!
Du kan ju inte göra nåt åt det så länge du blundar.. Och jag tror att du är på rätt väg.
Låt det ta den tid det tar.. Rom byggdes ju faktiskt inte på en dag.. Och du har ingenting att skämmas över, tvärtom..
Hejar på dig! <3

Det är tyvärr oerhört vanligt att alkoholister blåljuger om hur mycket och att de druckit!
Till och med om de är klapp kanon.. Min man som har grava alkoholproblem säger att han "känner" sig nykter. Han tycker inte att han är annorlunda oavsett hur mycket han fått i sig..
För honom är alkoholister såna som sitter på parkbänkar, har kraftigt sug, baksmälla och spyr.. Han är tyvärr av typen som inte lider av att han dricker.. Blir i princip aldrig bakfull, spyr aldrig och har alltid gått till jobbet..
Inte ens om han ramlar på fyllan är han "full".. möjligen lite lullig och glad.. och har nåt fysiskt problem med kroppen.. (säkert nån sjukdom som han inte törs söka vård för..)
Nej, alkoholister är INTE logiska.. I alla fall inte i berusat tillstånd.. Och jag misstänker att de, när de är nyktra skäms, så de förnekar det hela för sig själv..
Till dig som har småbarn, kan jag bara ge rådet att du gör en oros-anmälan.. för barnens skull! Barn märker mycket, mycket mer än man tror.. De mår definitivt inte bra, även om de inte säger nåt för barn är oerhört lojala..

Nuförtiden är det ju ingen som hojtar: Ska du iinte lägga dig snart..? (oavsett om klockan är 7 på kvällen eller 12 på natten..)
Tråkigt med TVn linker, men så småningom kommer du att kunna garva åt det.. Kanske är det dina synkroniciteter som ökar?
När jag kikar i backspegeln, som man säger, konstaterar jag att "ödet" eller vad man nu vill kalla det, hjälpte mig en hel del på traven..
Inte minst med att faktiskt SE, vad jag inte ville ha mer av!
Det började lite smått med en resa, där han tjatade sig till ett par boxar vin, trots att jag lite försynt påminde honom om att han brukade dricka upp dem alldeles för snabbt..(han dricker ju tills det är tomt eller tills han somnar..)
- Nehej då.. dessa skulle vi ha läääänge.. och kunna plocka fram och "bjuda" på.. (jo tjena!) De försvann på ca 1 1/2 vecka .. plus några öl, för att det var varmt och han blev "törstig".. ( samt otrevlig i sitt berusade tillstånd..) Det hjälpte mig att bestämma mig!
Andra gången "ödet" spelade oss ett spratt, var när en bekant plötsligt kommer över med en låda öl från en tysklandsresa två dagar efter att vi haft ett allvarligt samtal om just hans senaste fylla (där jag satte ner foten och sa att om du inte ser till att bli "nykter" så slutar det med att jag flyttar, för JAG kan inte få dig att sluta dricka, men jag kan ta mig "ur vägen"
Kontentan blev en ny fylla.. Ja först blev det smygande i källaren och allmänt vingel.. När jag sen kom hem efter en tjejträff, satt han dyngrak vid köksbordet med ett halvt vinglas framför sig..
Du dricker sa jag.. Än sen blev svaret, ska du bråka om det? Nej, jag gick och satte mig i rummet.. Han skulle göra kaffe och glömde både tratten och att sätta kannan under bryggaren..
Då frågade jag hur mycket han druckit..
Svaret blev Två öl! (och det ville han "skaka hand på".). Tror du mig inte säger den fan.. och blir tvärförbannad när jag säger att han ljuger..
Därifrån var beslutet mycket lätt! Det praktiska var lite tjorvigare.. men det gick och det går att förändra saker för sig själv!
Man behöver inte göra ALLT på en gång!
För mig räckte det att ha beslutat mig och att jag kunde tala med mina vänner om det! Sedan tog jag små steg i taget.. Och jag lät det ta tid!
Jag behövde inte fly hals över huvud i panik.. (inser att det finns dom som tvingas till det också, sorgligt nog..)

Så var det dags igen. Den här gången drog han med sig TV apparaten i fallet.
Skönt att det inte var skottkärran tänker jag.

Vad härligt det låter, det där sista att vara fri ! Det skulle jag oxå vilja vara.

Jag kan ju bara tala för mig själv, men när jag väl nådde min gräns, fanns inget i hela värden som kunde får mig att backa.. (numera backar jag bara när jag tar sats!)
Jag hade goda vänner som har erfarenheter från alkoholmissbruk och själva har syskon eller föräldrar som är alkoholister i närheten..
Råd ett var, "Håll en låg profil".. Argumentera inte med en berusad.. (det nyttar inget till och i värsta fall kan det slå över totalt och du blir misshandlad)
Jag slutade att argumentera emot.. Kunde jag inte "hålla med" så förblev jag tyst.. (vilket iofs också retade honom) Vid direkta frågor fick han korta koncisa svar. Ett ja eller ett nej, samt ett Jag vill inte diskutera detta nu! (det tog faktiskt skruv, om jag tog upp frågan igen på morgonen när han var nykter..)
Jodå, han insåg nog, med "förståndet" att jag var på väg att bryta upp, men inte känslomässigt..
Hans alkoholindränkta fantasier, trodde inte att jag varken skulle våga eller kunna flytta.. Inte att jag skulle ha råd heller.. (jodå, ända sedan i vintras, började jag faktiskt att lägga undan en liten buffert åt mig själv, som han inte visste om.. "utifall-om-att") För det kostar att flytta också, och det är inte alltid man får sånt som behövs med sig.. Ibland behöver man extra hjälp också.. hyra bil/kärra etc..
Bara att leta lägenhet var lite av ett företag..Jag hittade en annons på blocket och var supersnabb att maila ett svar (värden berättade senare att det var ca 40stycken till som sökt!)
För min del, så kände jag att det inte spelade någon roll om lägenheten stod i det närmaste tom ett tag. Det var min "reträttplats", med enkel madrass på golvet, kudde, filt, handduk och enklare toalettsaker.. Lite torrskaffning och pulverkaffe, så att jag kunde åka mitt i natten om så var.. (vilket jag också gjorde en gång, trots att det stod en byggtork och gick i lägenheten bredvid..)
Det gav mig en inre styrka, när han själv konstaterade: Så här kan vi inte ha det och om du ska hålla på såhär så vill jag att du flyttar innan årsskiftet.. (mindre listigt av honom, men han hade inte räknat med att jag hade någonstans att ta vägen..)
Efter mycket om och men där jag mer eller mindre bröt ihop för att jag var så fysiskt trött efter en lång tjatnatt, så gick första vändan av flyttlasset, med hjälp av vänner och barn..
Han sprang upp och ner i källartrappan och försökte spela helgon.. Han skulle ju så gärna "hjälpa till" om jag bara tillät.. (här åkte lilla offerkoftan på hehe) Men när bilens kärra var full.. så var han själv så fulltankad att vi tyckte att det var bäst att han stannade hemma..
Jodå han sms:ade och ringde.. aldrig helt nykter och vid det här laget så vet jag bättre än att svara i telefon eftermiddagar och kvällar..
Den biten har lugnat ner sig.. men han anser fortfarande inte att han har några som helst alkoholproblem..
Numera svarar jag: Men JAG har problem med att du dricker, och för att du ska få göra som du vill utan en tjatig, knäpp kärring, så har jag tagit beslutet att gå ur vägen för dig.. (det har han inte kommenterat, mer än att jag nog är lite knäpp..)
Men det finns lite mera och det kommer nog mera också..
Just nu, njuter jag bara av att kunna göra precis som jag vill .. Ensamt? Tja, det beror på hur man tar det..Jag var ensammare förut i ett hus där jag knappt vågade andas hihi.. Jag kan gå ut, komma och gå som jag vill.. Titta på vilka program jag vill (utan zappande och kommentarer om flams & trams) Jag behöver inte ha mat färdig ett visst klockslag.. Jag kan laga och äta det jag vill, utan att nån rynkar på näsan och kommenterar..Prata i telefon i tiiiimmar med mina vänner utan att nån står och trampar och undrar "ska du prata hela dan"? och sen undrar vem var det, vad har ni pratat om? Nej, jag känner mig inte ensam.. Jag känner mig fri..

De senaste dagarna har jag tagit flera kontakter. Efter besöket på kliniken blev jag retroaktivt förbannad på den nonchalanta behandlingen och ringde dit. I går blev jag uppringd av en klok kurator som kunde lyssna och bekräfta. Döttrarna och jag träffades härom kvällen och pratade om hur det är. Inte bara om deras far utan också om oss själva. Det är inte ofta småbarnsmammor får en hel kväll utan avbrott. Vi pratade problem men skrattade också mycket.
När jag kom hem satt mannen i sin fåtölj och ville veta vad vi hade pratat om.
Har ni pratat om mig?
Ja, det är klart, men det finns annat att prata om också.
Vad säger dom då?
Det får du prata med dem själva om.
Jag håller mig hemifrån så mycket jag kan. I kväll är vi hemma båda och jag hoppas att vi hinner föra ett vettigt samtal innan han fyllnar till. Han kommer inte att uppskatta att jag har talat med kuratorn men det får han ta. Jag har ingen anledning att försvara mig.
Jag behöver hjälp och stöd också.
Är det mitt fel allting? Kommer han att undra då, i bästa fall. Om han inte reser sig och slår i dörren.
Ja, till 95 % är det alkoholismens fel, ja.
Och i går kväll var hans tidigare arbetslag här och försåg sig ur 4,5 liter whiskey flaskan.
Skrålade, rökte och drängflabbade så det ekade mellan husen. Det är inte så vi brukar umgås. Kändes som en ff fest på 60 talet. Jag kom hem vid elva och hade hoppats att kalaset skulle vara över. Ingen tog någon större notis om mig och när jag bad mannen säga till dem att dämpa sig tyckte han att det kan väl du göra själv. Nu sover han.
Jag skäms.

Ursäkta mina felstavningar

Min sambo medger han har problem i nyktert tillstånd. Efter förra helgen så var det slut med drickat inget mer, då han inte klarade vara med på barnens aktiviteter och var tvungen att dricka mer på söndagen för att klara av att köpa vinterkläder till dem. Mitt fel nu kanske men jag ville ta ett glas rose efter en jobbet och han började dricka och ringa folk. Jag råkade somna i soffan, han kommer ner igen vakna barnen ropar på dig. De sov ingen ropade men går upp och sover hos dem. Han går ut och säger dig ha letat efter mig! Sen in och upp och ber för trappen börjar spela musik och jag vet ju exakt vad som ska hända. Det värsta är att äldsta barnet vaknar och frågar vad gör pappa?
Jag har lämnat han en gång vill inte görs det igen för barnens skull :((

Det kommer ja lovar
jag har lämnat han för över 1 år sedan men allt har vart en process i tapper, har gått tillbaka några gånger o träffats nån natt eller nån dag, men på sista tiden har det där minskat o minskat. Senste månadern har det skett förändring tom va det gäller att kontakta. Svårt att förklara annat än att det märks o känns sån skillnad..
en del måste bryta helt på en gång, men för mig fick ja ta små steg tills jag var framme
fortsätt kämpa, läs igenom vad du skrivit i början o jämför med nuet, det har hjälpt en hel del

Är borta i helgen. Har unnat mig en extra dag . Jag och barnen ska njuta av lugn att inte behöva tänka Extra. Att bara vara. Så underbart ☺

Känner igen mig så väl. Min man skickar också elaka sms om jag varit ute och gjort nåt kul med kompisar. Att han oftast får reda på vad jag gör beror väl på att han skíckar nåt sms och frågar eller att lägger ut något på FB. Jag önskade ju också att han skulle träffa en ny innan, så jag slapp skuldkänslor och att han kunde fokusera på något annat. Nu blev det ju så att han gjorde det ganska snabbt, men det har varit lite tufft faktiskt. Mina skuldkänslor försvann ju. Men lite jobbigt när han talar om hur bra de har det tillsammans och att hon vet om hans alkoholproblem och stöttar honom. För enligt honom är han nykter nu och mår så himla bra. Detta tycker jag känns jobbigt känslomässogt för mig. Helt plötsligt funkar det att vara nykter när han lever med en annan kvinna!!! Känner mig kränkt eller hur jag ska förklara det. Sedan är det många av mina vänner som tror att han haft denna kvinna innan när vi var tillsammans eftersom det gått så fort. Jag tror inte det, men det är jobbigt när andra tror det.
Kram Izzy

Jag hoppas att jag snart ska känna som du. Känna mig sådär säker på att jag gjort rätt. Jag vet inte om du läst min tråd, men jag känner det inte alls så än. Vi har levt ifrån varandra ett halvår och det har gått upp och ner hela tiden. Hur länge sedan är det du lämnade?
Kram

Uppdaterar

allt lägger sig mer o mer, mindre kontroll, och börjar känna en försoning med mig själv för alla gånger jag stannat och blivit utsatt och mått dåligt, det känns som jag inte behöver tänka längre. Jag har inte de där tankarna kvar då jag tänkt... men har ja gjort allt? Jag kanke skulle gjort, jag kanske skulle sagt osv osv, allllllltttt de där är borta i ett minne längre bort, finns inge tvivel längre, jag är helt 100 på att jag gjort rätt o vänt på varje sten. Jag förstår de som fortfarande kämpar o är kvar :( det är ett helvete att vara i, och svårt att komma bort ifrån, men ja säger det NU det är så värt att gått ifrån

Jag kämpade på alla fronter och ringde alla samtal jag kunde - Bris, AlAnon, AA, soc, kvinnojour, behandlingshem, advokater, polis, om och om igen. Jag fick inte alltid den hjälp jag önskade eller behövde, men jag fick alltid med mig ett tips eller råd, en lärdom om något, eller en ny kontakt! Kämpa på!!!

Kramar!

Hade hoppats mycket på det, kan inte gå in på vad det är. Tänkte att jag skulle kunna få hjälp där men så blev det inte av olika orsaker o regler som finns. Kände mig så berövad efter det samtalet men det är inget att göra åt. Ska ringa ett annat samtal ikväll som jag hoppas ska ge mer. Jag tänker inte ge upp, ett litet steg i taget så kanske man kommer någonstans.
Tack för att ni läser o stöttar mig, det betyder så mycket!
Kram

Så jag har inte kunnat hålla er uppdaterade..
Men jag HAR flyttat och gubben är precis lika ambivalent som förr hehe.. Löften som tas tillbaks.. "köpslåenden" som jag avvisar (varpå han blir sur..) men NU har jag en dörr att låsa om mig.. (nej, han vet inte ens portkoden till min nya adress..)
Det ÄR sorgligt att se hur hans missbruk eskalerade i samband med en resa där han tjatade sig till att köpa ett par boxar vin (som dracks ur på mindre än en vecka)
Han anser fortfarande inte att han har några problem och att mina skäl att lämna honom är "löjliga" och påhittade..
Nåväl, förutom löftet att kunna använda bilen, så är det ingen större skada skedd.. Jag visste redan från början att han inte skulle hålla det, men jag får själv inte tillgång till en egen bil förän om en månad.. Och EN månad är inte så lång tid, även om jag får avboka lite saker jag tänkt åka på och be vänner hjälpa mig att handla hem lite tyngre saker..
Offerkoftor.. ja, i det fallet har herrn ifråga en hel garderob.. ;-) Det finns alltid någon anledning till att han har ångest och mår dåligt (och råkar ut för olyckor) UTOM alkohol då förståss.. *asgarv*
Nåja.. Jag har säker en bit kvar själv, innan jag lyckas släppa allt. Gubben har förvarnat att han vill ta ut skilsmässa och går runt och berättar för alla som vill höra på hur "fattig" han kommer att bli (när jag tömt huset på vad som finns..)
Han kommer att vara tvungen att sälja både hus och bil för att ha råd att "leva".. Och med hans definition av leva, så ingår rätt stora mängder öl och vin. Nej, jag tänker INTE sponsra dom vanorna..
Han är mycket förvånad över att jag har råd att ha en bil för min pension är ju mindre än hans.. Att det är en prioriteringsfråga och att vi uppenbarligen prioriterar olika saker vill han inte se.. Han tycker bara att det är orättvist att jag på detta sätt slagit hans liv i spillror..

Jag har suttit i en liknande situation och det han försöker utsätta dig för är känslomässig utpressning.. Jodå.. de kan vara såååå fiffiga när de sätter den sidan till.
Min gubbe försökte förhandla fram att han skulle få åka till sin bror för att få ta ett par "brakfyllor" om året.. Och dricka lite "folköl".. för det var ju nästan "alkoholfritt" och räknas inte..
Jodå det kommer en del "det-är-så-synd-om- mig" sms (som jag inte besvarar) som oftast börjar med "hoppas att du har det bra.. jag är orolig för dig.."
Det är bara hans sätt att försöka få någon form av hållhake/kontroll på mitt nuvarande liv.. Människor med missbruksproblematik, är ofta kontrollfreaks.. De vill kontrollera omgivningen eftersom de inte kan kontrollera alla aspekter av sitt eget liv..
Min man, projicerar gärna över sitt eget mående och sina egna obalanser på andra..
Han har ju inte "problem".. det är det bara omgivningen som har..
Han har nyss pensionerat sig, men har börjat prata om att börja jobba deltid igen.. Och tyvärr tror jag att hans alkoholvanor sätter stopp för det. trots att han skulle må bra av den sociala biten.. Men det börjar bli ganska uppenbart för fd kollegor, vänner, grannar osv, att han dricker alldeles för mycket och för ofta..
Själv är han bombsäker på att det "inte märks", eftersom ingen säger något..

Jag röstar för alternativ 2!
Trots att min alkis var inne och smygläste..
Jag tror att det är viktigt att få synpunkter från dem som är "aktiva" eller har varit det, i sitt "missbruk"..
I alla fall har det hjälpt mig.

Så tråkigt att gå in här och läsa att det blivit ännu sämre för dig linker. Kanske att det var bra att polisen fick komma så att han fick ett litet uppvaknande, men jag säger som tidigare att jag rekommenderar dig att lämna. Om han nånsin blir nykter så kommer det ta lång tid och jag tycker inte att du ska behöva va den som tar tag i allt och hoppas och blir sviken igen. Rädda dig själv och kanske lyckas han bli nykter till slut på egen hand. Det hoppas jag på för er skull.
Det är hemskt att läsa om hur du vaktar honom när han dricker för att hjälpa honom att inte skada sig. Och jag förstår, jag hade gjort likadant om min man börjat supa, MEN det är inte ditt ansvar att hålla honom levande genom sitt drickande. Min pappa är periodare, så han är nykter i långa perioder ibland och sen när han dricker så är han helt väck i veckor. Han trillar och skadar sig varje gång, oftast i ansiktet och det hugger i mitt hjärta varje gång jag ser honom efter en sån tid med nått sår på näsan, pannan eller liknande. Men det är ju han som väljer att dricka, att inte gå och ta hjälp för AA hjälper inte säger han. Han tror han kan hålla sig nykter på egen hand men det har ju aldrig funkat i längden. Men jag kan säga dig att jag har försökt att hjälpa och gått på möten med honom på alkoholmottagning och liknande. Rekommenderar honom vart han ska vända sig men det biter inte och jag ger snart upp. Träffar honom väldigt sällan nu för tiden men det är faktiskt hans fel att vår relation kanske dör ut till slut. Det kommer dock alltid vara en sorg för mig hur det än slutar.
Sedan tycker jag att du ska involvera dina barn ännu mer i hur ni har det. Du ska inte behöva bära denna bördan själv. Kanske att din man förstår allvaret om alla vet. Om inte annat så kan du få stöd av dina barn i denna situation och om det nu leder till separation så måste de redan innan förstå hur illa situationen är. Och om jag hade varit dig så hade jag åkt hemifrån varenda gång han dricker. Även om det kommer innebära oro och ångest att sitta själv i sommarstugan så måste du bara bort från honom när han dricker. Självklart är det hemskt om han kissar ner sig, skadar sig, skämmer ut sig för grannarna men det känns redan som botten är nådd och det är inte ditt ansvar att hålla hans supande hemligt. Om du annars väljer att vara hemma så ring polisen igen och be dem ta honom med sig nästa gång. Han behöver vakna upp och inse va han håller på med. Sedan om han ska bli nykter så måste han nog iväg på avgiftning och behandlingar och allt men det måste han ju vilja själv, alternativt att de tar in honom på psyk om det spårar totalt. Där har jag fått besöka min pappa när han fick dilerium eller vad det heter när han slutat dricka efter en period. Inte så kul när man gick på gymnasiet... Han höll sig i alla fall nykter en längre tid efter den gången.
Fortsätt skriv hur det går för er men försök att fokusera på dig själv och låt han får klara sig själv i sitt supande.

... Och önskan att någon annan skulle bestämma är naturlig, men din styrka sitter i att själv välja väg - det är det som gör dig ännu starkare, men det känner man inte förrän i efterhand...!

Du gör rätt, för det finns inte facit - skydda barnen och skydda dig själv, då blir det rätt!
Sök hjälp, det kommer stärka dig! Det spelar inte så stor roll var du söker hjälp, bara att du söker hjälp! Du kan alltid byta sedan om du behöver, men ta hjälp!!
Kramar