Senaste kommentarerna i forumet

och det är verkligen på tiden. Jag tror att jag behövt så hä lång tid på mig stt komma till total insikt. Vet egentligen inte varför jag slutade att skriva här men jag har läst. Och jag tackar er som har den förmågan att förmedla i skrift det som händer i era liv.
Nu är det sent men jag återkommer.
Kram till er alla

Min vetskap ca 1 månad nykter.
Men....han inser inte problemet.
Vill inte prata om det, rymmer ifrån mig....
Varför sluta då?
Ska på tillställning snart, undra hur de slutar.???

Du har gjort rätt! Det är kämpigt, sorgligt och svårt, men också bättre än innan, mer lugn och frihet!
Och det blir lättare! Det är två och ett halvt år sedan jag lämnade, och det går i vågor, men jag vill aldrig tillbaka!!!
Kram

Som har funnits vid min sida under hela min resa, jag är så tacksam för det!
Jag återkommer men ville bara skriva det.
Kram

Det första dygnet är värst tills det mesta giftet är ur kroppen. Försöka att hålla en sysselsatt hjälper. Kolla filmer, surfa eller ja vad ni nu kan hitta på. Hon kommer säkert ha humörsvägningar. Det viktigaste är att försöka avstå alkoholen. Se till att ha choklad och cola hemma. Tycker jag är bra sug-botmedel för mig. Se till att hon får i sig lite fetare mat. Fett då får hon i sig lite mer långsiktig energi. Sedan kan du bara vara ett stöd. Ev behandling eller åtgärder för hennes missbruk ska ni prata om när hon är helt nykter. Jag håller tummarna för att hon inte ändrat sig då.

Om inte annat vet jag att jag måste lätta på trycket. Och jag vet att ångesten är pain men att inte slåss mot den utan rida med den.....det släpper å man känner lugn.

Jag fick tippset på mottagningen Att nu inte ignorera som jag gjort.
Jag tror jag gjort så för att vara tydlig över min gräns, tydlig att det inte är ok.
Men framförallt livrädd att jag ska släppa så pass att jag "glömmer" igen hur jag verkligen vill leva å må, å så går jag in i bubblan igen å tror på hans ord om gröna underbara skogar å lull lull!

Jaja....jag testade vara gladare mot honom, släppa in honom...vilket tydligen resulterade i över gulligt....lull lull....mys....å puss å.....NEEEEEJ!!!.
fatta för faan Att det funkar inte denna gång.
Inget leende i värden, fina ord, puss å smeknamn i värden kan riva muren nu.
Det behövs kommunikation, prata förstå......

Jag tror det blev två meningar från min sida....
Sen förstörde jag dagen, jag var orättvis, å så gick han....
Snacka om problem att prata.
Går inte nå han
Kommer aldrig komma in.....

Men, har sagt till mig själv....jag försöker denna gång nu, att försöka få han att följa med mig antingen på mottagningen eller dit jag går för barnen....en gång till....för barnen.

Nu lämnar jag detta för idag......ska ha en trevlig dag med min underbara vän.

Det är aldrig trevligt att se någon med ångest oavsett om den är alkoholpåverkad eller ej! Det blir väldigt jobbigt med alkohol dock då man som onykter tycker det dämpat medans man vet som nykter det förvärrar och drar ut på lidandet, ångesten måste ut bara. Det är kroppen som reagerar att den inte mår bra. Du är tyvärr maktlös i allt detta för din mamma är vuxen och hon bär ansvaret nu att söka hjälp. Akta fig för att gå in i detta och kontrollera henne m.m utan låt henne sköta detta, även om du sjävklart kan/ska stödja.

Jag kan inte gå in och säga vad din mamma är och inte är eftersom jag varken är henne eller känner henne, men i det du skriver har hon alkoholproblematik minst sagt och har börjat ett beteende hon bör avstyra innan hon blir beroende av alkoholen och använder den som Självmedicinering, vilket oftast (alltid) i regel leder till alkoholism.

Endel människor tål inte alkohol när dem är sköra /känsliga lch i kombination med ångest är det lite som att leka med elden om man dricker på det för man vet inte hur det slutar. Det är inte alltid man har familj eller förstående människor omkring sig som stötar upp en.

Hoppas ni får en bra o lugn kväll nu. Och bär du på mycket oro för din mamma även pappan... Ska du nog själv få hjälp med stöd så du inte tar på dig för mycket, för att bli medberoende är helt naturligt som anhörig men man behöver veta grunderna så inte person tar över ens egna mående.

Kram

Tack för ditt svar flygcert!
Tror jag e på rätt spår då, har sagt till honom att bara vara vän e inget löjligt litet straff...är för att jag vill kontrollera mitt liv själv och han måste ta kontroll över sitt.
Slutar han dricka i hålla vad han lovar sig själv så slipper han göra sig själv och andra besvikna. Just nu passar det mig att va bara vän, vill se om han tippar över igen bara för att han får ett sug efter sprit och skiter i att berätta.

Vet inte vad jag ska råda dig, men... Det är ju dina ord och din styrka som fått honom att försöka bli nykter efter vad jag förstår - håll ut så att han ser att du menar allvar!!!!
Kanske försöka hålla lite distans ändå? Kan du hitta på andra saker som stärker dig och får dig att må bra?
Kram

Hej....
Behöver lite råd från er med erfarenhet...
Vet inte riktigt hur jag ska formulera det hela, har ju sagt till min kille att vi kan va vänner, inget mer.
Han nyktra till i söndags o hällde själv ut resten av spriten o ölen han hade.
Tror honom för annars hade han fortfarande druckit.
Hur e jag bara hans vän, känner mig fortfarande som flickvän men flickvän utan sexbiten....utan den närheten.
Har ju sagt att han får sköta sin medicin själv och måste säga att sen jag sa det känns det jäkligt befriande. Känns som om jag e flickvän igen, inte omvårdare.
Vet som sagt inte riktigt vilka råd jag ber om, kanske ett....hur går jag vidare som vän och möjligen senare som flickvän?

Kram till er alla

Livetsliv, tack snälla för att du delar med dig av dina erfarenheter och ger råd <3

Nu börjar hon nyktra till ännu mer, och äter mer men fortfarande med mycket ångest och över allt möjligt. Inser att det kommer ta sin tid innan hon känner sig helt i form igen. Nu vill hon dock inte ha mer att alkohol att dricka och det går att prata med henne, skönt att kommit hit. Men jättejobbigt att stå bredvid :(

Förstår att det måste varit tufft att gå igenom för dig med det du berättar. Samtidigt som jag varit så arg och besviken på henne, lider jag oerhört med henne på samma gång. Det skrämmer mig hur alkoholen tog sådan kontroll över henne denna gången. Hade vi inte varit här och totalt tvingat henne till nykterhet vågar jag inte tänka på hur det hade gått :( Det här är som sagt värsta gången hittils och vi har tagit det som stoooor varningsklocka...Nu får hon klara sig igenom detta och sedan blir det att hitta bra och rätt hjälp på längre sikt.

Jag förstår hon är rädd och vill ha hjälp. Det hon ska göra nu är att vila, försöka sova... Hon kommer inte dö utan detta kommer gå över när alkoholen är ur kroppen. Vilket kommer ta detta dygnet minst. Kan hon inte sova, kan ni kanske läsa alt. Sätt på en film och vila framför. Hon får som onykter inget ångestdämpande och dem gör ingenting åt henne, så jag råder er att va hemma det är tryggast när man är orolig.
Har hon svårt för att andas kan man andas /blåsa igenom en påse och upprepa detta hjälpte min pojkvän mig med för ett bra tag sedan nu. Jag har ångesedicin nu som fungerar fått testa alla möjliga men det ska man absolut ej kombinera med alkohol.
Det enda dem kan göra är att köra en till närmaste psykiatriska mottagning för avgiftning men jag tror inte det är lämpat för din mamma, hon värkar såpass med nu att hon är medveten fast orolig.

Dem gångerna jag varit på akuten har varit rätt händelserika och den första gången hade jag ej sovit, var utelåst, vinter och halkade och slog i huvudet o åkte ambulans och fick panikångest på det, det värsta jag upplevt då de va få på akuten den morgonen som kunde ta mig som både var kraftigt berusad och Slått i huvudet och ville va ifred. Andra gången föll jag ihop på ett uteställe och fick åka ambulans in men ångesten landa ganska snabbt och jag fick lov att lämna på tidig morgonkvisten, jag var fortfarande orolig i flera dygn efteråt men mådde bäst av att vara hemma där min trygghet var, min sambo/pojkvän och även syster.

Så mitt råd är till er att ta reda på så mycket som möjligt om ångest, stress hur den artar sig och självhjälp. Ta det lugnt under helgen och ingen mer alkohol. Bra hon äter, vilar, sover o har er. Sen får söka hjälp på måndag på närmaste vårdcentral så hon får hjälp med eventuell medicinering om det finns vilja/behov för detta men även för stödsamtal hos en terapeut.

Nu fick jag en stund att tacka er återigen för era inlägg, jag läste men de timmarna var så kaosartade. Kändes guld värt att någon läste mina desperata rader och kom med råd!

Mulletant, hon är helt på det klara med att hon har en problemtik. Finns ingen förnekelse med i bilden, och när detta smärre helvete är över kommer hon att ta tag i detta. Hon vill sluta dricka och erkänner att hon inte mått så bra det sista. Hon frågade mig rätt ut "Är jag alkis?". Nej men du har problem med alkoholen som du behöver handskas med svarade jag. Under denna enormt ångestfyllda tid vill jag stötta och hjälpa, men är försiktig att inte bli fördömande och anklagande. Dessutom ser jag inte henne som alkoholist, men med en missbruksproblemtik. Eller är det samma sak? Det händer så sällan men blir så fel liksom.

Livetsliv, tack för dina ord! Nu är status som sådan att hon börjar nyktra till, kunnat börja plocka i sig liite mat och vatten. Men har ångesten från helvetet, hon menar att hon inte klarar detta och inte står ut. 1177 menade att hjälp för ångest inte finns innan hon nyktrar till. När hon är nykter får hon bestämma om jag ska köra henne dit eller om hon ska stanna hemma. Har du erfarenhet av denna vedervärdiga ångest? Den liknar panikångesten jag också led av (fy helvete för sådan), men nästan värre. Hon har dåligt samvete för allt, känner sig värdelös och vill nu att jag ringer 1177 och rådfrågar igen. Vad gör dom om man åker in i nyktert tillstånd? Sist gång hon fick såhär ville hon åka in men i takt med att timmarna gick blev hon liiite bättre och vi åkte aldrig. Men hon hade jobbig ångest i flera dagar att tampas med.

Vi var kanske enormt hårda mot henne, för över min döda kropp att detta eskalerar mer. Vi barrikerade i princip dörren så hon inte kom ut för att hämta mer. Mår väldigt dåligt av detta, och hon tycker det känns oöverkomligt jobbit att hon sårat oss barn. Men efter detta kommer jag se till att hjälp kommer.

https://alkoholhjalpen.se/akut

Hittar en en liten ruta till höger. Där kan du klicka på Akut stöd.

och fråga vad ni kan få för hjälp i det akuta skedet, säg att ni inte fixar det här utan hjälp!

Tack för era svar, kommer svara er utförligare lite senare. Just nu är det panik. Hon är berusad och argsint för att hon inte får mer, i nästa stund gråter hon och inte vill leva mer. Vi stoppar henne från att ta mer, och då blir hon arg för att sedan bryta ihop. Ska man bara vänta ut detta? Känns olidligt att stå bredvid. Försöker få i henne mat också, inte ätit på ett dygn.

du har kämpat länge och bra för att ta dig dit du är idag! Titta bakåt på din väg med alla backar och utförsstup.... Du har gått långt och varit tapper. Nu borde du ju bara få vila och njuta.... Men istället är du mitt i nästa steg, att lära dig konsten och ge dig rätten att må bra i dig själv, med dig själv och även med andra. Att bli fri från negativa tankar (jag tar till det uttrycket nu) är ett arbete. En träning. Kanske, eller jag tror, att du skulle ha nytta av övningar som finns i Carina Bångs bok Släpp kontrollen - vinn friheten eller i den nya boken Djävulsdansen av Sanna Lundell & Ann Söderlund. På Carinas blogg poppar det också upp tips och övningar hela tiden. Jag skickar världens solkram till dig, den lyser här idag!!! Och så hoppas jag riktigt att vi kan ses den 23 augusti. Då måste vi komma överens om nåt kännetecken för där är det många människor, många som gått samma väg som vi.... och många som gått missbrukarvägen. Där möts vi och delar varandras livsberättelser.
Kram, kram / mt

vad du vill med att skriva och även om du inte känner att du blir klokare av funderandet så är det bra både att fundera och skriva! Bra att du klargör för dig själv vad som varit, hur det är och var du står. Mycket i er gemensamma livsresa känner jag igen och även känslan av att göra egna val och inte vara 'medberoende' - även om jag hade mer kontrollbehov än du beskriver. Det som följde - en långsam förändring, nästan omärkligt - var att min snälla, trevliga man förändrades och jag förstod inte alltid att det hörde ihop med alkoholen. Den här sinnesförändringen levde jag med under flera år innan polletten föll ner. Jag har förstått att det inte är ovanligt. Livet med en alkoholist är inte att vi har kommit till ett status quo, 'så här blev det'. Det är en utförsbacke och vårt stopp var nog nära det sista utförsstupet. Det var då jag gick, efter många hot och nya försök, och det var det som var första steget till förändring. Många gånger sa jag att jag vill leva med 'den sanna xx' och jag visste inte hur rätt jag hade. När han slutligen valde nykterheten (och mig) inleddes en lång resa där jag stegvis, på riktigt, kände igen den man jag en gång valde att leva med och som jag delat glädje, bekymmer, utmaningar och många lyckliga skålar med. Ungefär ett halvår efter hans nykterhetsval var det en situation som var helt remarkabel, när en spänd situation löste upp sig på ett sätt som inte hänt på många år. Kanske nånsin? Det svåra livsvalen har gett oss en ökad medvetenhet och varsamhet. Idag har vi en djupare intimitet och större ärlighet än nånsin i vår samvaro. Också en större självständighet och integritet. Faktiskt - ja, det är bra att skriva och reflektera. För mig kommer reflektionen medan jag skriver på ett sätt jag själv förundras över:)
Jag ville bara berätta.... Kram och allt det bästa / mt

Håller med mulletant.

Jag har både erfarenhet av att jag lever med en alkoholist men även av psykisk ohälsa. Under många år har jag lidit av den och den eskalerade och blomma ut i just panikångest. Ofta i samband med alkohol. Det jag läser i din text är en varningssignal för din mamma, se till att vara hos henne. Vill hon vara ifred, gå till ett annat rum bara, tillsyn. Men låt henne få ro och vila om det går. Förklara att lidandet förlängs om hon dricker mer nu. Hon får absolut inga mediciner för ångest när hon är alkoholpåverkad. Jag vet, har både legat på akuten och i en fyllecell med panikångest. Dem gör ingenting och det har varit de värsta upplevelserna jag varit med om! Vara hemma är det absolut bästa! Ha någon som finns där när man blir rädd, men som ändå låter en vara. Det tog lång tid för mig att förstå min ångest och förstå alkoholpåverkan och känslorna som uppkom. Min familj, mina vänner, min pojkvän har alla sett detta. Det var först när jag bröt ihop nykter på arbetet jag förstog att jag lidit av ångest och ptsd i många år och fick hjälp. Jag döva mina inre känslor med fest var o varannan helg. Men jag klassas inte som alkoholist, däremot fick jag ett problem med alkoholen för när den gick in gick hela jag ut om du förstår mig.

Be din mamma att få hjälp hos en terapeut. Det är säkert så att hon är utmattad och inte kan hantera ångesten, lätt hänt att man tar till flaskan då vilket blir att man dövar för sekunderna/minuterna för att sen explodera ännu mer.

Till er barn, var rädda om er. Jag vet som medberoende och att även ha medberoende till mig själv med en sjukdomshistoria att det är inte lätt att stå brevid och titta på. Men det enda dem oftast behöver är att veta ni finns men att dem måste ha profionell hjälp från en utomstående som kan jobba med insidan, det blir för personligt för er. För er ska hon bara vara mamma och ni barn inte tvärtom.

Kram på dig!

Nej, det är inte maktmissbruk och överförmynderi att vägra hämta alkohol åt henne. Hon måste nyktra till och själv ta itu med sitt missbruk. Så bra att det går bra att prata om det när hon är nykter. Läs gärna om att vara alkoholist på AAs hemsida och om medberoende Al-Anons. Sök gärna hjälp på behandlingshem allihop! Ni har de bästa förutsättningar!
Kram och lycka till! / mt

Ringde efter min bror nu på morgonkvisten, behövde hjälp. Vi kommer hjälpas åt med att få henne att nyktra till och kommer neka hämta alkohol åt henne. Tycker ni det är "maktmissbruk" eller överförmynderi? Jag vill bara få henne nykter och det vill hon själv men vågar inte möta ångesten, så vi hjälper henne igenom vad som än blir.

Vet att jag är tjatig men är utom mig av oro. Hon har ingen alkohol kvar, men hon vaktar huset åt grannen ( som kommer hem idag) och går och hämtar där. Idag kommer dom, så då funkar inte det längre. Hon gråter och menar att hon inte orkar, går och hämtar "den sista" som egentligen är den 7:e ungefär. Ringde 1177, har aldrig varit i denna sitsen med henne förut så ville ha råd. Hon sa att man kan få hjälp på vc och sjukhus, men ingen skriver ut något så länge hon är alkoholpåverkad. Ångesten kan vara vedervärdig men inte farlig, så det går att uthärda hemma. Hon sa också att för varje ytterligare återställare som tas är det svårare att sluta. Jag får sådan panik! Idag ringer jag fler familjemedlemmar, klarar inte detta själv

Situationen är likadan. Det var alltså i torsdags kväll hon drack, det är lördag morgon och hon dricker fortfarande för att hon inte klarar möta ångesten. Får panik!! Det har aldrig varit såhär förut.. Går sönder inombords, är ensam med detta också. Hon klarar alltså inte ångesten, och dricker lite åt gången för att kunna somna. Hon kan knappt titta på mig som hon skäms. Men hon kan ju inte göra såhär längre, det är 1½ dygn nu. Hjälp, vad kan jag göra?? Kan man få hjälp med ångesten i hennes situation? Blir så rädd, hon säger själv att hon inte klarar av det och det är värre än vad det varit förut, hon vet inte vad hon ska göra.

Tänker mycket nu, men blir inte klokare. Visst fanns det tecken för 40 år sen då vi träffades. Alla drack rödvin, spelade gitarr och hade djupsinniga samtal på nätterna. Många goa krogkvällar och fester där S blev lite fullare än de andra. Men jag valde inte honom för att få någon att ta hand om och känna mig behövd. Jag kände mig trygg med honom även om han alltid hade Pripps blå i kylen.
När barnen kom blev livet lugnare och i 25 år fungerade tillvaron rätt bra. Vi hade fina stunder och kände att vi hörde ihop. Sen flyttade barnen, föräldrar blev sjuka och dog, S tröstade sig med alkohol då han drabbades av sjukdomar, vilket försämrade hälsan ännu mer. Och de senaste fem åren har han blivit klart alkoholiserad.
Men vad är ett liv? Vi behöver ju varandra på gamla dar. Friarna står inte på rad. Jag är inte beredd att lämna allt nu men markerar när jag inte vill vara med. Det är inte roligt att åka på utlandssemester när man är rädd att mannen ska skämma ut sig på planet. Njet! Då åker jag hellre med någon annan. Jag spiller inte krut på att kontroll och skyddande av gubbe en vecka i solen även om det har varit en pissig sommar.
Vet inte vad jag vill säga med detta, vi får se vad som händer nu när inte jobbet längre avleder tankarna.