Senaste kommentarerna i forumet

skulle jag verkligen vilja säga de rätta orden... men de känns långt borta, svåra hitta. Du vet inom dig att du gjort vad du kunnat och förmått för att hitta en gemensam väg .... Du har verkligen satsat, kämpat, reflekterat, försökt. Du har gjort vad du kan och mer än någon kan begära... Men din vånda ifall han gör sig illa, tar sitt liv kan jag verkligen säga att jag förstår, från insidan. Med vårt förstånd vet vi ändå att ingen kan bära ansvaret för en annan vuxen människas liv. Så är det. Kanske du inte kan hålla den här oron ifrån dig, kanske du måste möta den, titta på den, prata lite med den kanske för att kunna lägga den åt sidan...
Jag vet inte vad som är rätt för dig, kände bara en så stark känsla att jag måste ge dig nån slags svar. Kvällskram till dej från mej / mt

Här i morse utan förvarning som om jag inte sagt något om den nya.Kommer med visioner om en framtid och vill inte ta in vad som faktiskt händer i mitt liv.Jag skriver ett mail,han ringer hit och är i fyllan och är ledsen.Vill tala ut,har en vision osv.Sen kommer då förtäckta hot om att ta bort sig.Jag försöker ta till alla mina knep för att hålla detta ifrån mig,men det är jättesvårt just nu.Tänk om,han tar bort sig.Hur ska jag kunna leva med det?

Lite så hans ord har känts....som om han sa att han älska mig SÅ mycket så stannade jag.
Tog hand om han....

Jag vet inte, spelar kanske mindre roll nu men det finns tyvärr frågor som jag aldrig får svar på....inte här och inte av honom.
Men skönt att få en synvinkel.

Att säga så är en hand att vilja behålla. Du har ju säkert ställt upp mycket för han. Om det ligger känslor bakom kan nog bara han svara på. Ibland är det tomma ord. Att få höra från någon att man är omtyckt känns ju alltid bra.

En annan tanke jag har o har haft ett tag...
Nu e den kanske svår att svara på, men min kille sa ofta att 'du vet inte hur mycke jag älskar dig'....ibland kändes det som det va ord bara för att jag inte skulle lämna.
Han sa samma i onsdags när jag hämta mina saker...
Spelar ju kanske ingen direkt roll nu men man funderar ju på vad som varit sanning och vad som varit lögn, för det har varit mååånga lögner....

Den absolut första är hur avvänjningen från SSRI gick till? Trappade han ner successivt och var det under kontroll av läkare/terapeut? Har han genomgått någon annan behandling eller enbart gått på serotoninåterupptagshämnande medicin? SSRI't i sig gör att det serotonin som hjärnan producerar inte hämmas på samma sätt av kroppen, utan får flöda runt i huvudet och man känner därmed en känsla av att vara tillfreds. I ett depressivt tillstånd, så plockar hjärnan tillbaka massor med serotonin, typ "ap ap, inte ska du må bra och känna dig go o glad inte! ... dessa tar vi hem igen!". Kliver man av en längre tid med SSRI, så ska det ju ske stegvis och man ska helst bli uppföljd efteråt av t.ex. en terapeut som kollar hur man mår, ställer lite jobbiga frågor osv när hjärnan får sköta serotoninproduktion och återupptag självmant igen.

Det kan vara så att det är något här som inte riktigt har landat och därav orsakar att han blir kränkt för minsta lilla osv. I och med att du inte sett det beteendet innan förrän nu, 4 mån efter att han klivit av SSRI.

Vad gäller alkoholinköpen, så den delen förstår inte jag heller. Jag ser ingen koppling till SSRI och de delarna där iaf, inte mer än att det är så att han faktiskt börjar må sämre nu utan SSRI och att han innerst inne faktiskt kan vara på väg mot ett återfall. Har ni inte haft alkohol hemma i fem års tid, varför är det plötsligt viktigt att ha gin hemma att bjuda på?

Kränkningsdelen kan också ha en viss koppling till både SSRI och alkoholismen i sig då det inte är ovanligt att någon med alkoholproblem tycker synd om sig själv och gärna sätter det i fokus i tankegångarna. Ju mer man tycker synd om sig själv och känner hur bedrövligt ens liv är, desto mer legitimt blir det att ta till flaskan.

Jag tycker det är bra att du är lyhörd och ett steg du absolut bör ta är tacka nej till all alkohol och helt enkelt säga att ni har varit utan det i fem års tid och du vill inte ha något nu. Sedan tror jag för hans skull absolut att han måste snacka med någon. Se det som ett "uppföjningssamtal" till att han klev av SSRI. Bara för att få någon utomstående att fånga hur han egentligen mår just nu...

Att köpa alkohol åt någon som inte vill ha känns som någon sorts projicering.. Ungefär som att han själv skulle vilja dricka, men inte kan tillåta sig.. Och då får han se till att du dricker, så kan han ösa sin frustration över dig istället.. (lite av jag är bättre än dig, för jag kan minsann stå emot..)
Ett märkligt beteende i alla fall.. Om man inte planerar ett återfall med motiveringen " du dricker så det finns ju alkohol hemma och då kunde jag inte stå emot frestelsen.."
.. bara en tanke, men.. (vem vet vad som gömmer sig i en trasig människa..?)
Min gubbe vet vid det här laget att jag inte dricker.. så istället för att köpa hem flaskor som jag så småningom häller ut (till hans stora förtret) så har han börjat köpa hem vin till matlagningen och blivit "matintresserad"..
Att det är så genomskinligt så att man bara kan skratta åt eländet, förstår han inte..

Tar dom hemma

Tur man läser vad man själv skrivit...lite lättare känns allt då

Konstigt beteende att han köper en massa alkohol åt dig. Är du verkligen säker på att han inte börjat smygdricka?

Angående 12 stegs programmet är det i mitten på d 12 stegen. Ryker ni ihop för du pratar? Frågar om något?

Du skrev han prata om att börja gå på AA och bemött honom i det. Men sen ska du kunna berätta din upplevelse för honom om hur han varit utan att kritisera. Lägga fram det i oro att detta kan sättas ihop med medicinen han ätit, (lyckopillret) att han är labil, det är inget fel i det. Han behöver bara stöd nu, för att inte falla isär värkar det som. Går det fråga honom om något eller blir han kränkt om du frågar hur han mår? Egentligen mår? Med tanke på att han ej medicineras längre och även detta drastiska beteende han ej haft tidigare.. Som känns olustigt för dig. Glöm inte berätta det även med kärlek och styrka, att vissa du finns där och vill vara till hjälp, inte bråka eller anklaga någon.. <3

Vet det är skit svårt.

Vi har precis suttit och gjort ett schema hur dagarna ska se ut här. Fullspäckat och rutin. Jag är glad, hoppas bara min herre verkligen går in 100% som han sa idag på vårt möte på rådgivningen med hans drogterapeut o behandlare. Jag känner mig splittrad, det är bådas ansvar att ta tag i detta för vår relations skull, jag som medberoende och sjukdomar och han med sin beroende missbruk + adhd. Som ej medicineras! Men jag känner ändå hopp... Men vet vad du menar med kränkt... För det har vi upplevt åt båda hållen här hemma, jag som legat sjuk o han vart aktiv i sitt missbruk. Viktigt för dig är att du tar tag i det, dalta inte med honom... Men säg att du gärna lyssnar om han vill berätta /kan förklara sitt beteende... Snällhet förstår han nog själv att servera alkohol som alkoholist låter sjukt konstigt. ;) hoppas du får en fin kväll.. Och al-anon ör bra om du vill lyssna/dela din upplevelse! Kram

Vi har rykt ihop tre dagar i rad nu. Det är nog rätt att han är instabil och skör. Men frågan är hur man ska bemöta nån som känner sig så galet kränkt av minsta kommentar. Känner att jag själv får psykbryt när han "går till försvar". Ska kolla upp al-anon i närheten. Jag tror att just det här med stoltheten/självkänslan är viktigt att han får kontroll på innan semestern är slut. Han kan ju inte börja gasta på jobbet. Måste kolla i vilket steg man tar upp det.

Visst kommer det fixa sig!
Sen vad gäller att va bäst....tycker att man är bäst när man håller vad man lovar, för både sig själv och andra.
Och jag hoppas att du håller vad du lovat dig, att inte dricka när dina antabus är slut, för din egen skull.
Tar du dom själv förresten el du har någon som ger dig dom?

Var stark. Kommer fixa sig. Du är ju bara bäst :)

Han tog två tabletter dagligen i tre dagar sen en om dagen hela tiden, 200 mg tabletter.
Tycker han borde kännt något...var för visso utan i två dagar för att dricka på tredje.
Just nu tampas jag med mina föräldrar som är tveksamma att jag inte tar han tillbaka..., oroliga...ja det kan dom väl få va men att höra den 'oroliga' röst som maler o älter på mig får ju knappast mig må bättre.
Min morsa jobbar med missbrukare som kommit en bit på väg, dom kommer djälv och får sin medicin...har viljan att bli bättre.
Till skillnad från han jag levt med, jo jag tror han vill på ett sätt men inte på ett annat...han vill ha både nykterhet och fylle och har vill inte välja.

Min mamma har aldrig behövt se alkoholmissbrukets baksida, aldrig....
Det har jag.
Och jag hoppas slippa uppleva det i resten av mitt liv.

Så att älta vad deras syn på en människa är el att försöka lägga ord i min mun om honom köper jag inte.
Det fanns fina stunder oxå, dom saknas, men dom va för få.

Så jag kommer stå fast vid mitt beslut, hoppas bara slippa behöva älta, jag kan inte göra mer än vad jag gjort.... Jag gick.

Han känns bitter och ledsen.Du har gjort ditt val säger han.Jag vill inte tvåla in honom och säga,men du då? Du har i 14 månader valt flaskan och inte en enda gång räckt ut handen och sagt Nu ska vi klara det här tillsammans,vill du hjälpa mig?

Han känner sig också bitter på mig för att ryktet nått in till byn att han är alkoholist.Och felet är tydligen mitt.
Jag hade inte riktigt kraft att säga att med ett sånt intag och letande av bortsprungna hundar i fyllan där han bor troligen kan ha hjälpt det ryktet på vägen.
Men det kanske är lättare för honom att reagera på detta sätt istället för med nån sorts lyckönskningar.

Själv mår jag bra i detta nya och i mig själv.Jag lyckas behålla fokus på mig själv och var jag hittills kommit detta år.Jag ska försöka att inte dras med i lyckoframtidsdrömmar med den nya som är full av ideer och framtidstro.Vilken välgörande skillnad och vad det öppnar dörrar istället för stänger som det varit på så många plan de sista åren.
Simma lugnt ska jag fortsätta göra och hoppas att exet reser sig och blir starkare av detta och känner sig fri att knyta nya kontakter som gör honom väl.

Klart det funkar att dricka på antabus. Det beror lite på hur ofta och hur mycket medicin han fått i sig. När man startar tar man en tablett varje dag i tre dagar tror jag och sedan tre tabletter/vecka. Jag tar måndag, onsdag och fredag. Att dricka på antabus när man är uppe i full dos är ingen trevlig upplevelse kan jag lova. Förutom att det är livsfarligt, dvs man kan dö. Först blir man röd som en kräfta i ansiktet och på stora delar av kroppen. Sedan får man en fruktansvärd dunkande huvudvärk. Hjärtklappningar och ymnigt svettande kommer därtill. Jag har druckit två gånger på antabus. Den sista gången höll jag på att dö. Fick hjärtklappning, hallucinationer och svimmade. Jag man är fan inte klok men när alkoholen har greppet om ens liv ja då gör man vad som. Fy fasen. Om han skickar sms/fb chatt eller ringer så svara inte. Ofta när vi alkisar blir fulla blir vi sentimentala och ja och även lite horny. Så bry dig bara om dig själv nu. Var egoistisk för det måste man vara och det tillåts man vara när man lämnar en missbrukare.

Kramar på dig

Hans svar när jag fråga varför han körde till bolaget var att han ville se om han kunde dricka trots antabusen....och jodå, visst funka det....

Tack aeromagnus!
Du har hjälpt mig mycke....alla andra oxå men att höra/läsa vad någon som själv tagit sig från spriten säger /skriver har varit bra för mig.

Kommer nog fortsätta skriva ibland, definitivt läsa här.
Kram till er alla....

Jag som själv är medberoende till en svår alkoholist/missbrukare som för femtielfte gången beslutat att sluta kan bara utgå från min känsla i det du skriver.

För mig låter det helt orimligt att han går in på systemet för "din" skull utan att du bett om det, varför skulle du ens utsätta honom för det. Vi är alla olika... Endel tycker kanske en alkoholist ska kunna gå in på Systembolaget men jag förstår inte vitsen med att utsätta sig för frestelser, se andra som kanske kan dricka normalt, även stötta på aktiva alkoholister. Uppmuntra dig till att dricka känns lite knas? Utan baktanke. Att ha en flaska gin hemma? Varför ska man bjuda på något man själv inte dricker? Det är som att köpa hem nötter fast man är allergisk. Finns väl ingen i er omgivning som kräver/önskar det serveras alkohol hos er?

Bra att han hållt sig nykter så länge. Att han föreslår AA möten är något du verkligen ska stödja, för någonting kan ha väckts i honom och bra han bryter det. Sen tror jag att hans beteende delvis kan bero på medicineringen, om han förändrats sen han sluta med den, kan vara så att han gått in i depression/ångest pga han ej längre har medicin, det kan vara så att han behöver livslång behandling för detta för att må bra.

Jag är själv utbränd och varit i 3 år. Och det är mycket blandade känslor när jag läser din beskrivning för som utbränd har man en väldigt låg stresströskel, få människor återfår den efter en utbrändhet och det kan va därför han beter sig som han gör. Inte nödvändigt han är kränkt än idag om han vart nykter 22 år, men han kan vara skör och känslig och behöva stöd för att komma på banan igen. Så han inte faller in i något ni båda inte vill... Djupare depression... Risk för återfall (självmedicinering). Endel kan även tro att dem efter så lång tid inte nödvändigt behöver bli aktiv i sin alkoholism, men för någon som inte mår helt hundra är det en extrem riskzon han befinner sig i.

Varför sluta han med antidepressiva? Går han hos psykolog/terapeut? Arbetar? Är livet tillfreds i övrigt!
Hoppas det går bra för er. Våga prata med honom, du kan berätta din oro, känsla.. Och även försöka hjälpa dig själv igenom att förstå att bara för man är alkoholist behöver inte detta bero på alkoholen i sig, men när han håller på o uppmuntrar dig, köper hem.. Känns det lite suspekt. Varför gör man så? Finns ingen snällhet i det, känns som han skadar sig själv och tyder på deppighet och stress, att han handlar annorlunda helt plötsligt och det kan bero på underliggande känslor som spökar...

Kram till dig!

Du har gjort precis rätt, allt rätt och du kan inte göra mer. Valet ligger hos han. Han måste inse och det kan ALDRIG, ALDRIG du ändra på. Nu måste du ägna tid åt att ta hand om dig. Svara inte på sms, meddelanden från ahn. Kan vara väldigt lätt att fastna mer i medberoende.

är öppet för alla http://www.al-anon.se/wp-content/uploads/2015/06/Malmg%C3%A5rdskonvente…
Vi har varit där de två senaste åren, mycket folk. Håll taget nu, du har kämpat hårt och kommit långt på vägen mot ditt eget liv!
Varmaste kramen! / mt

Jag förstår inte heller riktigt om mannen är 22 år eller varit nykter så länge. Oberoende så är det viktigaste din känsla av obehag och den känns lätt att förstå då han närmast tvingar dig att dricka alkohol och beter sig som "en galen treåring".
Det är säkert bra att han går på AA-möten vilket han tydligen gjort tidigare men det ska ju vara hans eget val och beslut. Stöd det gärna. Har du själv gått på Al-Anonmöten? Det skulle jag rekommendera så får du en egen insikt om 12-stegsprogrammet. Fortsätt läsa och skriva här! / mt

Det är märkligt att han gillar att gå till bolaget. Men bara för min skull. Och jag vill ju inget ha. Tror han gör det för att vara snäll. Han tror väl att alla älskar alkohol.
Har förstått att de flesta alkoholister beter sig narcissistiskt när de blir konfronterade med sitt drickande. Men somliga kanske är narcissister från början och döljer det med alkohol. Det går ju liksom inte att diskutera detta med honom eftersom det ju kan tolkas som kritik.
Jag känner att han börjat bete sig som en typisk alkoholist...fast utan att dricka. Det är så absurt. Jag vet från alla hans bekanta och familj att han aldrig tagit ett återfall. Inte en droppe alkohol. Inte ens systemets alkoholfria eller barnens cider.
Han har talat om att börja gå på AA möten igen. Kanske jag bör aktivt stödja det?

Så rätt!!
Strongt å starkt gjort.
Klappa på dig själv, du satte dig först.
Bra!
Kraaam!