Senaste kommentarerna i forumet

Kanske speciellt om man låter det bli fullständigt glasklart i huvudet vad man håller på med.Innan kan det vara svårt.Det är ju för hans skull..
Om jag inte följer med så dricker han mer..
Han blir så ledsen om jag inte..
Osv osv.Fast egentligen handlar det om att man själv vill och inte kan låta bli att vara nära,följa med ringa eller vad det nu än är.
Och omgivningen tror på en.

För man kan ju inte vara så dum så man erkänner för sig själv och andra att man är fullständigt fastkedjad vid en person som uppenbarligen inte lever ett vettigt liv.
Vilket är precis vad man är,limmad bunden knuten fast hopkedjad.
Och sen kan man sakta mycket sakta börja lösa upp limmet.
Men det tar en djäkla tid och både en själv och den som dricker är så angelägen om att binda upp en igen och man låter det gärna göras.
Grattis Trojja,fortsätt på den inslagna vägen.
Stå på dig,
Kanske han också vaknar upp och tar tag i sitt liv,kanske inte.

Vill ventilera

Det var hit jag ville komma. Jag ville det! Att kunna gå ut ta en öl en helg och veta att jag inte behöver vara orolig över att hamna hos han. Visst har tanken slagit mig. Men jag har haft en inre broms. Hörru!? Vet du hur du skulle må dagen efter? O fyyyy ja visst ja den där ångesten....huu ej o neeeeej den vill jag inte ha..... o då har jag gått hem, vid flera tillfällen har ja använt det här, o det har blivit allt lättare o självklart. Från att det inte alls gått till att inte vara orolig att det kommer funka. Nu har jag kontroll. O tom efter en öl om jag vill.

Jag använder allt som hänt med han, jag använder alla de ångestattacker som kommit dagen efter. Jag använder tom de gånger jag sagt till mina vänner att nej jag kan inte vara med han mer. Jag använder tyvärr en vän till mig som sitter i en liknande sits som en broms. Jag skäms o vill i te ses som henne. Hon har ingen självrespekt kvar tyvärr. Alla har försökt hjälpt henne. Men hon är blind. Så som jag var.
jag har längtat till att jag kan tänka så här, använda allt. Det har tagit tid.

Och han dricker ofantligt mycket nu. Han är full va 3dje dag i stort sätt. Låt han! Ja låt han. Det börjar nästan vara så att det inte ens känns längre.

Ja det nya livet rullar på exet förutan.Han sitter kvar i bakvattnet för tillfället.
Full och mycket nedstämd.Han pratar med barnen om att inte vilja leva mer.
Det är nytt för mina öron och jag hoppas verkligen att det bara är en tillfällig reaktion på det som händer i mitt liv.
Han gör lite försiktiga kontaktförsök, men respekterar ändå mitt nej till fortsatt kontakt.
Han har ju aldrig varit någon klängranka, inte ens i fyllestunder då ju många andra barriärer rivs.

Jag hoppas att han ska ta att jag fallit ur hans liv som ett sista bevis som behövs för uppryckning.
Risken finns ju förstås att det får motsatt effekt.
Men jag ska försöka att inte ta det personligt även om det kommer att bli svårt.

sommar. Till er båda, läs kapitlet om makt i boken och fundera riktigt på djupet över det när det gäller semestern. För mig har det varit jätteviktigt att börja reflektera över mina egna val och göra mig medveten om mina möjligheter att välja. Välja till av det jag önskar och vill och välja bort det jag inte vill vara delaktig i. Jätteviktigt och många gånger jättejobbigt. Jag jobbar också mycket med vad jag behöver reagera på och vad som faktiskt inte är min sak, t ex med andras känslor och reaktioner. Nu kom jag ihåg Kay Pollaks lilla, lilla bog Att växa genom möten. Rekommenderas! Kram till er.... Kramar, kraft och styrka! / mt

Så roligt att höra att du träffat någon. Önskar dig verkligen lycka till och njut av vad livet ger!
Kram till dig.

Funderar på att starta en ny tråd .... Vi som biter ihop. Gång på gång på gång. Försöker ta vara på de goda stunderna och leva ett normalt liv på ytan. Dagtid kan det ju fungera men man vet aldrig hur kvällen ska sluta. Nya mönster har uppstått, min förr så fridfulle har blivit grälsjuk och vid åtta nio tiden sätter det igång. Varför ska du titta på det Tv programmet? Man kan väl prata! Du borde vara lite mer lättsam, skoja och stoja lite! Här har man slitit och grävt hela dagen och vad har Du gjort? Och jag som kommer med en ros och vill att det ska bli en bra kväll! Varför tvättade du inte mina jeans? Var det en markering? Varför svarar du inte?
Jag går en promenad och sen lägger jag mig ensam i den nybäddade sängen och försöker få ordning på mina tankar.
Så klart, visst borde jag välja ett annat liv. Men vad? Vad? Det är inte lätt att starta om när man är 65 och ska leva på en tämligen blygsam pension. Det värsta är att det känns som han har blivit råare och mer elak sen jag slutade jobba.
Jag tystnar och grubblar.
Många har betraktat mig som en kompetent och trygg person som man kan lita på i jobbet.
Och jag har sett fram emot att kunna styra över min egen tid och göra sånt jag själv vill. Vi skulle kunna ha det så bra!
Men jag fasar för att sitta ensam i en lägenhet och vara bitter över livet och orättvisorna.
Under de senaste åren har jag - och våra barn - hoppats så många gånger.
Om han inser att han är alkoholist så är det första steget mot ett tillfrisknande.
Om han söker hjälp och får prata med någon blir det nog bättre.
Om han slutar handla på Systemet kanske han kan successivt dra ner på drickandet.
Om vi pratar tillsammans förstår han nog att han har en familj som bryr sig.
Om han tar Campral ska väl suget dämpas.
Om jag är borta några dagar kommer han nog att sakna mig och tänka efter.
Besvikelsen blir större för varje bakslag men jag orkar inte längre bli arg.
Jag biter ihop och molvärken i magen känns bekant liksom hjärtklappningen då jag hör ölpytset mitt i natten.
Tar mig en Stilnoct och vaknar till en ny dag.

När kan man lita på en nykter alkoholist?
Alkolism är mig veterligen en sjukdom som inte är botbar...ligger alltid o lurar.
Så min fråga är, kan man någonsin lita på en nykter alkoholist?

Börjar bli irriterad. Börjar känna att saker o ting inte passar längre. Det jag gillade förut gör ja inte längre. Som att så fort vi är på samma plats som idag, ska han krama mig, hålla om. Han är jätte på. Jag mår dåligt av det på det sättet att jag ser att han börjar sakna, fatta, må dåligt mer o mer. Han klamrar sig fast vid de lilla minsta. Det är svårt att få bort han. Känns som jag måste sätta i hårdare tag. Det krävs ännu mer nu. Verkligen nej lite varstans. Tycker en jag känner har rätt. Man ser er ofta ihop. Du kanske bör sätta dig nån annanstans. Sätta dig vid nån annan osv
förut ville ja inte, nu vill jag, men får dåligt samvete för ja vet hur dåligt han skulle må då....
men ja måste

Ja det är det :)

Jag har tagit upp mina planer på flyktväg. Står redan i bostadskö men den är ganska lång . Funderar mycket på vad det är som gör att jag är kvar i detta. Räddsla för att bli ensam? Att sanningen ska komma fram? Egentligen är jag redan "ensam" eftersom det inte går att planera ett liv med en aktiv alkoholist. Sanningen vill jag bara skrika ut för jag känner mig som en stor bluff och jag skäms över det. Kanske är jag kvar för att jag inte vill ge upp hoppet om att mannen jag blev så kär i ska komma tillbaka. Jag saknar honom otroligt mycket. Jag inser att jag i stort sätt har stängt av känslorna för honom nu. Jag orkar inte oroa mig mer för att han dör i detta. Medberoendets bitterhet tar över och jag är både medveten om det och samtidigt inser jag att det får mig att inte tänka helt klart. Jag måste bli redo för nästa steg snart, vad det nu blir. Känns att jag står i ett vägskäl nu och behöver välja. Hur som helst blir det bättre än detta.

Tror inte jag pallar mer helt ärligt...innan min nuvarande levde jag med en man som även han drack för mycket, öppnades en flaska skulle man se botten innan korken kom på igen.
När det inte passa el man hade en åsikt olik hans så kunde det va slut, då passa man inte ihop....var gång lappa man ihop och gjorde det 'bra' igen...för honom, inte för mig.
Min nuvarande har börjat med samma fasoner, han kan inte ändra sig och om jag inte accepterar det kan det va slut...jag ställer inte upp på detta en gång till...icke så nicke!
Messade han nu på morgonen först en gång o skrev gomorron, andra gången att det vore trevligt om han svara mig....efter 30 min fick jag att han va ju stirrig och behövde varva ner...pik från igår när jag sa lungt att om han tog det lite lugnare så kanske han fick igång tvn....
Jag svara hans sms med att jag hoppades det kändes skönt att skriva som han gjorde....

Jag orkar inte längre, allt skit han sagt, skickat på sms, försökt hjälpt han behålla jobbet...o inte nått får man tillbaka...jo en sur jävel när man inte e lika sugen på sex som han, det får man....

Visst är det fantastiskt underbart att hitta gamla spillror av det som en gång var ens jag.Fler kommer om du låter de göra det.

Skriver

halleluja jag har kunnat gått hem igen, utan att ringt eller velat kommit till mitt ex.
De va konstigt för nån dag sedan på kvällen fick ja en släng fan oj det ÄR verkligen slut tankar, ja kände det en stund med. Fick lite tankar av att sova över mm, MEEEN jag lät det inte bli till handling! Igår va vi ute ett gäng. Han skulle inte va ute o dricka. Han kom hem vi halv 3 på morgonen. Han ringde o sa men men varför ringde du inte när du kom hem.( jag gick före dem)Jag tänkte för mig själv nä ja ville inte. Han trodde jag skulle messa o ringa.
Vågar jag peta lite på friheten?, ja va inte ens upprörd över att han va full. O det roliga va också att jag tom hade en annan man i mina tankar
det är som mitt gamla jag innan alla dessa år tittar fram

Mitt svar är ja det tycker jag men om jag har rätt har jag ingen aning om.
Nått jäkla krav måste vi väl ändå få ha el??
Men nää jag vet inte men jag ställer och kommer ställa krav.
Har ingen som tar antas inte ens kommit till insikt!
Hoppas de löser sig. Kraam!

Allt du skriver....det är i ord som om jag skrivit!!
Skrämmande!
Men på nått sätt skönt, förstår du....Man ser sån stor likhet och man ser och hör att detta inte är normalt, hur man har levt.
Min stora rädsla inför en utlandssemester....ska jag säga nått El Inte.
Behöver jag säga hur den blev men alinclusive????? (Gissar inte då jag skriver på denna sida)

Boken ja....ååå för den boken!!!!!

Nää nu är det slut på oro å ångest över nån annan....
Som armagnus skrev på min sida då jag sa att vi får snart se om man är singel med 2 barn Fick jag till svar..."är du inte som singel, du tar väl hand om det mesta å är själv"....
Så sant så sant.
Min sambo har inte druckit vad jag vet den senaste tiden, inte de typ 4 dagar jag varit hemma av typ 1.5 vecka....
Skickar en bild på mat med saftglas (har ALDRIG hänt).....fattar han eller inte????

Har ställt mitt ultimatum. Å jag menar det!!!
Men det hjälper inte att "bara" sluta.....han behöver hjälp!

Hoppas verkligen din semester sommar blir bra å slipper vara orolig å att oron ska bli san!

Skickar en stor kram till dig å dina barn. Ni är värd en orosfri sommar å semester!!!
Kram

Har jag ingen rätt att säga han borde lugna ner sig?????
Stressig som fan o klara inte få igång tvn ens, sa bara att lugna ner dig lite men pang....fick till svar att passa det inte hur han va så kunde vi skita i det....
Jag svara bara att jag tänkte inte tvinga honom till ngt o ville inte han ta sina antabus så e det upp till honom.
Har jag ingen rätt att säga lugnt att han borde lugna ner sig??????

Tack snälla alla för alla råd och tankar. Den här veckan har varit lugn och skön. Vissa dagar har han inte druckit alls och andra 2 folköl. Han har varit lugn och trevlig mot mig och har gjort massor av roliga saker med barnen. Han är i en period när han anstränger/ kontrollerar sig. Samtidigt vet jag av erfarenhet att det är tillfälligt. Det är bara en tidsfråga. Jag märker att han inte har kommit till insikt. När jag ringde hem en kväll och frågade om något behövde handlas. Nej, bara en flaska rose till mig men det tror jag inte jag ska be dig om, svarade han. Ikväll ska han träffa ett gäng på stan, har han meddelat mig. Jag läser Djävulsdansen. Jag känner igen mycket om hans beteende i boken. Den normala, harmoniska som plötsligt förvandlas till spydighet, rastlöshet och irritation. Det är som att leva med 2 olika personer. Ankagelser att jag hindrar hans drömmar, är tråkig, vill inte vara ute och umgås med människor. Det är så synd om honom. Vi kan ha en fantastisk resa bokad på sommaren så kommer han med en spydig kommentar om hur synd det är om honom som inte kan resa bort på vintern. Han har ingen ro, aldrig tacksam för det han har. .När jag läser boken får jag bekräftat att jag har gjort rätt allla dessa år. Barnen har alltid prioriterats, rutiner, trygghet, fungerande hem, stabilitet, lugn och ro. barnen är trygga inom sig själva och har många kompisar,. När barnen var små sa jag till honom att om jag måste välja mellan hans behov och barnens så väljer jag alltid barnen först och så har det varit. Ofta har jag känt mig som en mamma med 2 barn och en trotsig tonåring hemma. Jag har utvecklat ett kontroll behov när barnen är med i bilden, hindrat drickandet och umgänge med människor som dricker men är han själv så tänker jag inte på vad han gör. . Nu är jag inne i en ny fas av reflektion. Läser mycket och försöker att hitta nya sätt att själv agera och tänka. Jag känner så mycket ilska kring tidigare incidenter som är alkohol relaterade. Jag skulle vilja ha ett erkännande från honom, en ursäkt men jag vet inte vad han tänker. Är han medveten om hur illa han har behandlat mig? Ser han inte att det var fel att dricka och festa så mycket när barnen var små. När jag frågar honom hur han anser att jag har agerat fel, har han inget svar. Skulle jag ha packat barnen i vagnen och släppat dem till krogen en fredag kväll? Man behöver inte sluta leva bara för att man får barn skrek han på mig när vår minsa var en bebis. Jag har bokat en tid själv på familjerådgivningen och tänker söka hjälp för att bearbeta detta, vill inte slösa bort energi på att vara arg. Nu ska vi snart iväg på semester hela familjen och jag känner oro. Hur blir det, orkar inte med alkohol problemet på semestern. Borde jag säga till redan innan att jag förväntar mig att han håller sig nykter, ingen alkohol på hotellet. Vill inte ta den rollen.

Min kille va likadan när han drack...det med porr intresset alltså.
Så fort han drack skulle lapptoppen va på soff bordet och det skulle kollas på olika sidor...jag e inte pryd men tillslut blev det äcklande för mig.
Han säger att han inte har behov av porr nu när han e nykter och vi har ett fungerande sexliv.
Det han mest tittade på va andra onanerande män....och en sak som stör är att ibland tar han upp frågan om jag skulle vilja ha sex med två män samtidigt....vet inte om han testar min trohet el menar allvar.
Jag svarar nej varje gång.

En annan sak som förvånar mig är vi, vi som skriver här....vad för jävla skit vi tar, lyssnar på, slätar över....det finns dom som går bara pga en fis....VARFÖR stannar vi?????
Han sa igår att jag fick stå ut med hur han e om vi ska va ihop, svarade med att om han ska va ihop med mig får han allt va beredd att ändra på sig....har alltid haft för mig att ett förhållande är att man är en 'grundsten' i sig, träffar man sen rätt 'grundsten' av partner så nöts man ihop till en stark sten som står pall tillsammans....men det e kanske bara en naiv tanke.
Vi bor inte ihop, har svårt se oss bo ihop.
Han e pedant , jag lite slarvig men ordningsam...
Älskar honom ibland, men inte alltid...trots nykterhet just nu.

ser att du är inloggad och vill skicka en varm sommarkram till dig. Hoppas du snart, snart hittar ro och din egen styrka. Vi åker på landsmöte till Östersund och räknar med att komma till Stockholm på stormöte 23 augusti. Kram, kram / mt

Hej...
Jaa tänk om vi hade facit.
Fått en garanti...
Jäkligt mycket enklare.
Men där är väl kruxet....inget är enkelt å varje person, individ måsen som testa hur mycket klarar man egentligen.
Några få ord men....

Jag är i samma fast tvärt om. Vill höra från er sida för försöka förstå hur era tankar funkar. Fast alla är olika så servrar tråden.
Samma gäller för oss medberoende....samma eländiga tråd följer vi oxå.
Hur jag som hatar beteendet helt plötsligt är mitt i det. Hur jag bortförklara å helt plötsligt mot omgivningen Inte tycker det är så farligt.
Att jag helt plötsligt Inte tycker det är så farligt för mig själv heller tills.....
Man vaknar upp å ser...Vad faan har jag tillåtit å förlåtit i alla år.

Hör mig själv tänka hur normalt det är med folköl vardagar....hur bokmal det är för folköl är ju BARA JÄVLA FOLKÖL.....å det är ju inge alkohol i dom....

Jaa...se där vad man kan inbilla sig själv.
Jag som han som dricker.
Samma gällande porren. Jag har gråtit å inte ryckt om det måååånga gånger genom åren. Tills jag såg att "jaa, han behöver väl det då inte jag kan ge han..."
Å att han kommer ju vilket som aldrig sluta så....jaa lika bra att tillåta....
Fast jag inte gillar det.
Man slutar tro på sina värderingar.
Innerst inne är man inte lycklig fast man tror det.
Alltid en ständig inre oro fast man tror sig vara lycklig.
Kämpa å sträva efter den äkta kärleken....
Nog finns den men...långt inne.
För i ärlighetens namn....den men alkoholberoende spärrar ju oxå sin känslor, vågar inte öppna sig hel å vara ärlig...
Å i ärlighetens namn det gör ju inte vi heller. Där inne finns den å gnager ....för varje gång fyllan dyker på.

Jaa....jag börjar mer å mer förstå mig själv....
Försöker sortera vilka känslor som är äkta å inte.....

Å tycker Emil du gör helt rätt.
Läs mycket även på denna sida, läs å sortera vad som kan stämma in hos er....
Respektera dig själv å tro på din sambo/frus tankar.

Att vara besluten att lämna och skriva om det är en sak.. Känslorna är svåra att beskriva för någon annan (dels är de personliga dels måste de upplevas..)
En del tror att det är enkelt, bara för att man bestämt sig.. Det är det INTE.. Du lämnar inte bara en människa i sina egna våndor.. Du lämnar en del av ditt liv och dina förhoppningar.
Jag tycker att det är så befriande, när du skriver att det fortsatta livet inte är gnisselfritt.. (vi medberoende blir nog gärna lite "antingen eller" och vill ha det helt friktionsfritt..) men att det finns en ömsesidig respekt!
På något sätt tappar vi ju respekten tillsammans med förtroendet för våra alkoholister.. Och det vore skönt att få ge tillbaks en del av det som tillhör ett människovärde..
I vårt fall, har vi ju i grunden ett lugnt och behagligt liv om man bortser från A..
En stor kram från mig för att du ändå tar dig tiden att titta in här med jämna mellanrum och komma med dina kloka ord!

När tänker du släppa taget och börja leva ditt liv? Det liv som är ditt?
Du skrev i början att min berättelse gav hopp. Jag vill gärna representera möjligheten till förändring, att ta makten i sitt eget liv. Det är möjligt - och det "egna" livet kan se väldigt olika ut. Förändring är en smärtsam process som du säkert vet, bland annat flygcert och Izzy beskriver det i sina trådar - tvivlet, smärtan, osäkerheten.
Jag vill ännu påminna om (om du inte läst min tråd) att det första avgörande steget i vår förändringsprocess - det har följts av många flera "steg"- var att jag mitt i natten (dec 2010) packade det mest nödvändiga och lämnade huset. Jag bar ut ett par omgångar kläder, badlakan och necessär, ett par viktiga CD:n och Lisa Larssons Adventsbarn (det var adventstid) till bilen. Det var mycket snö och många minusgrader. Tidigt på morgonen gick jag ut, tog bilen, körde ett par mil, ringde hem och sa att nu har jag gått. Sen åkte jag till en väninna och frågade om jag kan bo där tills jag hittat något eget. Detta efter att hundra eller två- eller trehundra gånger sagt "fattar du att jag står på tröskeln". Den decemberdagen var en av de tyngsta i mitt liv och även hans tror jag. Jag återvände hem med löfte om nykterhet - mer avgörande än hans löfte var antagligen att jag hade fattat ett avgörande inre val att inte längre leva i alkoholens helvete.
Efter detta var han det som kallas "nykter med vita knogar" (det förstod jag inte innebörden i då) över ett år innan han efter ett återfall gjorde sitt eget val. Det var steg 2 och avgörande. Under ca 16 månader mellan steg 1 och 2 läste och skrev jag intensivt här och var också helt beredd att lämna om han hade börjat dricka igen. Sista gången jag var och tittade på en bostad för egen del var på vår bröllopsdag ett halvår efter mitt uppbrott.
Efter hans egna avgörande har klarheterna kommit steg på steg och vi har idag ett mycket gott liv. Inte friktionsfritt men ärligt och respektfullt.
Jag önskar dig kraft och styrka att göra egna val! Ta makten över ditt liv! Kram, kram / mt

Visst e jag det....jag funderar mycke över om och när jag kan lita på honom igen....
Hur många dagar el månader el år jag ska tvivla på att han menar allvar.
Undrar mycke över varför han inte kan säga till sin fylle polare att han vill sluta och tar antabus( dom ses bara när dom har druckit, polaren ringer ibland även då han e nykter)
Jag vet att där inte finns garantier för ngt i livet, e inte såååå naiv...men just nu hade det varit skönt om man haft ett facit att kolla i...

Ha en skön solig dag!

Vi hade inte setts på några dagar, när jag kom hem idag. Han satt kvar och läste tidningen och tog en öl sa hej. Vi tittade oss omkring i trädgården där han har många projekt på gång och sen lagade han mat. Jag påpekade att han hade sabbat några av min nysatta buskar, han hade lagt tio säckar jord på dem, inte så växtfrämjande.
Och då det igen, den undertryckta aggresiviteten fich sitt utlopp. Jag ljög, säckarna hade inte lagts där, han kunde inte förstå hur jag kunde anklaga honom för något sådant.efter ett tag sa ja släpp det, ingen av oss ändrar synpunkt, jag bryr mig inte. Men de två närmaste timmarna fortsatte tjatet med högr och högre volym. Jag vill inte bjuds grannarna på detta patetiska drama så jag går in. Han tar fram fler öl och fortsätter med högre röst. Jag ledsnar och går in och gråter i min säng. Han sitter i rummet med ännu en öl "3,5, ingen alkohol"och blir snart sugen på,salt korv. - och en öl till. Men hinner inte stänga kylskåpet innan jeansen har blivit nerkissade. Då bli jag galen och skriker åt honom att jag inte kan leva med en alkoholist! När och hur ska du sluta? Sen. Jamen när? Vet inte.när vet du? I morgon. Fan trot.