Senaste kommentarerna i forumet

Din kille/vän måste själv komma till insikt OCH VILJA sluta. Insikt kommer många alkoholister till men nästa steg att släppa livlinan alkohol och börja leva sitt liv. Tyvärr kommer det nog inte att påverka hans inställning till a om han ramlar och slår sig. Tyvärr är sjukdomen så betingad. Gör som Etanoldrift skrev ovan. Fundera på om detta är någon du vill vara med eller stötta eller på annat sätt involvera dig i. Alkoholister bryr sig sällan om andra än sig själv. Ställ dig frågan. Vad får du ut av vänskapen/relationen?

Jag tror tyvärr inte att det är möjligt, om personen själv inte är motiverad att göra någonting åt sitt problem..
Den sk. "vetskapen" om problemet blir istället till en sorts ursäkt.. Typ: ja, jag är medveten om att jag är alkoholist (så kan ingen skriva hen det på näsan) Och jag ska ta tag i det.. (fast inte just nu, inte idag..) imorgon eller nästa vecka eller "någon diffus dag i framtiden ska jag göra något åt det.... Och vi som sett alkoholisten (både män och kvinnor på nära håll) VET, att de kommer att hitta tusen ursäkter till för att skjuta upp beslutet.. från några timmar till dagar, till år...
det enda du kan göra är att besluta dig för om du vill fortsätta vara vän, på samma premisser som förut eller om du känner att vänskapen kanske har nått till ett stadie, där det inte ger dig något i gengäld..

Sommar....
Av allt jag läst här + har jag haft samma från mib sambo, så känns det som om det spelar ut en på mått sätt.
För jag har alltid varit inne på att man kämpar till det inte finns nått kvar.
Har under 14 år Aldrig tänkt på det som så farligt fast jag tyckt han betett sig illa å dricker för mycket.
Att din man säger att DU ska skiljas känns som en stor osäkerhet från han.
Testar på nått sätt.
Och han tror säker inte du skulle göra det + allt detta med en ångest å dricka å mera ångest som jag inte själv vill eller kan förstå än.

Är själv orolig när det gäller barnen, vet inte hur det ska gå lösa. Måste leva på hoppet att det går och han fixar det varannan vecka om jag kommer dit. Jag kan inte just nu göra nått åt det....så måste bena Upp lite av de jobbiga.

Ja, egentligen finns det väl inget mer ologiskt än en alkoholist.. Han kan haka upp sig på smådetaljer i t.ex. ekonomin och få panik.. trots att det inte är minsta anledning om man ser på helheten..
Han kan gräma sig otroligt över sin rattfylla för 13 år sedan.. men vägrar att koppla ihop det med sin alkoholkonsumtion... Däremot sätter han sig aldrig bakom ratten om han tagit ens en lättöl..
Nej, jag tror att han tillhör dom som "ljuger så att dom tror sig själv till slut.." Sorgligt men sant!
Vad gäller alkohol, så är förnekelsen total.. Dubbla skygglappar och jag ger mig fan på att han blundar bakom dom..

om du liksom ber honom om att dricka öppet så tappar han ju sin sk kontroll inför dig.Så länge du inte vet så kanske han inte har problem?
De har ju ett alldeles eget logiskt system de som dricker.
Önskar dig en trevlig lö kväll,det ska jag ha :)

Jag vet ärligt talat inte varför han smyger.. Jag har inte sagt att han inte får dricka!
Jag har talat om min ståndpunkt! Jag tycker inte om det (och det backar jag inte på!) men jag har inte sagt att han inte "får". Jag har tom vid ett tillfälle bett honom att ställa sina öl och sitt vin uppe i köket..
Men se.. det var ju så mycket bekvämare att ha det nere i källaren.. så slapp han springa i trappen när han var skitig och jordig...
Ja, han lurar sig själv.. De få gånger han ställer nåt här, så är det max den lilla flaskan vin + lättöl. eller max 2 öl (och då är det ca 5%)
Jag springer inte ner och kollar hur många.. men genom årens lopp har jag ju lärt mig att se ungefär hur mycket han dricker, och hans olika stadier av berusning..
Visst.. jag har väl på sätt och vis tummen i ögat genom att jag vägrar att ens dricka lättöl..
När jag förut kollade för någon månad sedan så insåg jag att hans genomsnittsranson låg på motsvarande 1½ flaska vin 6 dagar i veckan..
Han vill av någon anledning inte att jag ska se exakt HUR mycket han köper hem, utan han försöker låtsas som om han "bara" dricker folköl...
Ibland så deklarerar han att han tänker köpa "ett par öl" på bolaget.. Men inte ens då bär han upp mer än max 2 stycken.. trots att berusningsgraden klart påvisar ett större intag.. Sist jag påpekade att han uppförde sig som om han fått i sig minst det dubbla, blev han ursinnig och skrek: Tror du att jag ljuger?
Och jag lovar.. då var det helt klart inte läge att fortsätta att tjafsa..

som ska kämpa mot sin törst och sin "oförstående" kvinna och samtidigt inbilla sig att hans charader lurar dig.
Vad skönt det skulle vara för honom att få dricka öppet och utan klander från dig.
Vad skulle hända då? Skulle han dricka mer?
Skulle du ha rätt anledning att bli arg och gå igång?
Skulle hans lögner bli mer uppenbara och så att säga vara framme i ljuset?

Om du leker med tanken att du helt enkelt bara släpper det så och han får full tillgång till sina älskade öl och hur det skulle kunna ge dig mer energi att ägna dig åt dig själv och din förestående flytt.
Vad skulle hända med ditt kontrollbehov,av hur han tassar smyger och hittar kryphål för att mörka åtminstone några av slurkarna per dag.
Kanske om båda låter slöjorna falla, att det blir enklare?
Eller behöver ni båda/han denna lögn för att ni då fortfarande kan tro på någon sorts bredvidliv som inte längre finns men som desperat försöker upprätthållas?

Bara lite lördagstankar från ullabulla,hon som gärna lägger sig i det hon inte har med att göra.

mitt inlägg ovan behöver nyanseras något och därför kopierar jag in ett svar jag gav till mulletant.

"Åh mulletant..

Jag tror och hoppas att du och pp är så insiktsfulla att ni förstår hur jag tänkte när jag skrev.Att det är i nån sorts bitter självrannsakan, att det är så väldigt få som klarar denna resa.Vare sig man är på medberoende eller beroendesidan.
Samtidigt när det är som tyngst så är ju hoppet det enda som håller en uppe.
Precis såna som du och PP.Utan hopp så skulle man fullständigt gå under.

Jag har behövt hoppet som du och PP förmedlar.Jag har också behövt de nödvändiga insikterna i att i just mitt fall så blev det bara en av oss som valde den nyktra vägen.
så tack för ditt inlägg här ovan.Det gav perspektiv på mitt tänk också.Dina svar och inlägg var de första som riktigt grep tag i mig.

Så jag vill inte alls lyfta bort någon.
Kanske hellre sätta en text på era inlägg "kan vara beroendeframkallande"
Det är ofta till de som lyckas man återvänder för att nära sitt hopp och kanske inbillning att saker ska bli bättre.
Men det har de ju blivit i mitt fall, långt mycket bättre.

Återigen,tack och jag vill samtidigt be om ursäkt om min något klumpiga formulering landade illa hos dig.det var aldrig min avsikt.
Från en nykär Ullabulla som tror att livet kanske är till för henne också :)"

dörren till källaren står på glänt och jag hör det diskreta krrrrrssch, åtföljt av pschht-ljudet som uppstår när en ölburk öppnas.. Klockan är knappt tjugo över 10..
Innan dess har jag bevittnat en man som försöker dölja rastlösheten som infinner sig av att klockan går vääääldigt långsamt på förmidagen innan bolaget öppnar.. Det har blivit en vända till spelhörnan och till Tempo som öppnar vid 9..
Han inser att han inte kan stå och vänta 45 minuter utanför bolaget, tills de öppnar så han åker hem med "lättöl" och specerier som inhandlats.. Jahapp konstaterar han.. Jag "glömde köpa tidningen".. sneglar på klockan.. knappt halv 10.. Det tar max 5 minuter att köra till bolaget.. tidningen kan inhandlas från macken som ligger utefter vägen..
Små avslöjande svettdroppar, händer som darrar en aning... Och säkert en fundering, om jag "anar" något..
- Det är inget annat du kommer på? (så att det ska bli en naturlig "jag-glömde-köpa" tripp till affären..) Så han kan åka iväg, handla och råka komma ut samtidigt som bolaget vägg i vägg, öppnar..
Så han kan slinka in sådär-i-förbifarten-när-jag-ändå-skulle-handla...
Nej, jag tittar till trädgårn, säger han efter att ha kastat en blick på klockan.. Det har ju regnat och blåst, så nåt behöver säkert knytas upp... (nejdå, han brukar inte bry sig om sådant i vanliga fall, men alla "ursäkter" duger..)
Kommer in igen efter dryga 10 minuters inspektion.. sneglar på klockan.. Vill du ha kaffe frågar jag..
Nej, jag kan ta det senare, när jag köpt tidningen säger han.. Det är ju skönt att ha en tidning att läsa medan man dricker förmiddagskaffe.....
Ska jag åka och köpa den föreslår jag och ser hur ögonen för en bråkdel av en sekund vidgas..
- Nejdå, sätt på kaffet du, jag åker och ser om den kommit.... Vi tar kaffe när jag är tillbaks igen.. ska bara på muggen först... (han har bilnyckeln i säkert förvar i fickan, så jag inte ska göra allvar av mitt hot att åka iväg innan han hunnit köpa öl..)
sju minuter i tio går han ut.. Sju för honom evighetslånga minuter.. Handla tidningen utefter vägen tar max 3... Fyra minuter kvar (och jag kan nästan se hur han sitter i bilen, parkerad så nära bolaget man kan komma för att se dörren låsas upp) Hur han tajmar in så han i princip är första kund in, greppar en varukorg och med bestämda steg går fram till ölhyllan, plockar ner 6 (minst) 7.2or.. det är ju lördag.. Fram till kassan och betalar (kontant, så det inte syns på kontoutdraget..) En procedur som jag tippar tar max 3 minuter, om allt flyter på..
Det innebär att han kan vara hemma igen senast 8 minuter över 10, för att inte dra på sig några "misstankar".. Parkera på gräsmattan i avsikt att tvätta bilen (och kunna slinka in källaringången med ölpåsen..) Komma upp och säga, du jag tar med mig kaffet ut och läser tidningen....
Jovisst.. idag glömde han stänga dörren efter sig.. Och jag kan nästan höra sucken av lättnad, när han halsat en tredjedel av ölen, som han sen ställer bakom ett par stora färgburkar.. Jag kan nästan se hur han diskret häller ut kaffet bredvid trappen och sätter sig i bersån med tidningen..
Inom tio minuter, kommer han att tassa in igen, lyssna så att jag inte är på väg ner, och ta några snabba klunkar ur burken.. Sedan brukar hans inre ha lugnat sig såpass att han slinker upp och hämtar en av sina lättöl, som han kan ha stå framme på arbetsbänken.. (man blir ju så "törstig" av att dona i trädgården..)
Om ett par timmar är han mer än salongsberusad Och då ska det förmodligen "lagas mat" eller grillas.. Kanske bjuda över sig själv till grannen om han har några extra öl.. och innan klockan är halv 7 så kommer han att behöva "vila" på sängen.. (för då är den egna ölen slut, grannen trött på sällskapet som gamar öl/vin.. och då finns ju ingen anledning att sitta uppe..)
Troligen vakna vid 3-draget på morgonen och svära över att någonting "väckt" honom så han inte får sova så mycket som han behöver.. tassa omkring och leta skvättar.. och gå och lägga sig igen...
Söndag morgon kryper rastlösheten innanför skinnet igen.. "bara" folkisar idag...(men troligen desto fler..)

Ja definitivt är den personlighetsförändrande, alkoholen.. Till det negativa för omgivningen .. Medan alkoholisten verkar får världens ego-bost...
Alla andra är enligt alkisen " dumma i huvet" utom han själv då.. Alla andra är så simpla när dom sitter och tittar på "skitfilmer" och flams och trams.. Utom alkisen som sitter och zappar mellan kanalerna så han till slut bara prickar in reklamen...
Arrogant, elak och översittare blir bara förnamnet.. Och nåde den som "anmärker" på något.. Då talar alkisen minsann om vem som "bestämmer" och hur det ska vara egentligen..
Storhetsvansinnet verkar inte ha några gränser (släng dig i väggen "kung i baren"..) Alkisen är "mästrarnas" mästare..
Alkisen delar gärna ut frikostiga "gåvor" i fyllan.. Köper gärna dyra "presenter" utan att ha frågat om man verkligen önskar sig just det.. För att sedan bli tjurig och förbannad över otacksamheten, när det visar sig att det som köpts inte faller mottagaren på läppen..
Alkoholisten vill gärna bli behandlad som "överhöghet", speciellt om man hamnar på krogen eller på hotell.. Då anmärks det i snorkig och spydig ton om något inte passar..
Själv anser alkisen bara att han uppträder med "pondus"...
Nej, numera åker vi sällan bort tillsammans..

Vi personer med alkoholproblem har ju en tendens att spela martyrer. Ingår i sjukdomen tyvärr. Du är inne i ett starkt medberoende. Om jag uttrycker mig så här. Eftersom jag förstår och vet att du mår piss av detta. Vem ska bry sig om ditt mående? Vad händer om du drabbas av utmattningssyndrom? Vem tar hand om barnen då? Vill inte ge dig taskiga känslor. Vill bara att du måte försöka sätta dig i första rummet. Mår inte du bra kan du inte heller vara en god mamma. Tyvärr är våra lagar vad gäller umgänge i Sverige så lama så ja ni skulle säkert få delad vårdnad om barnen. Ja barnen skulle säkert sakna sin pappa OCH sin mamma för den delen. Barn förstår och de kommer förstå att deras pappa har problem. Min egna fyraåriga son sa att det var bättre när jag drack cola för då blev jag inte elak och somnade. Den karamellen var inte kul att suga på men jävligt lärorik.

Vill man köra med lite fulspel eller som jag läst i andra trådar kan man ju anmäla sin man till soc som måste starta en utredning. Kan ju vara tufft kanske? Vet att någon hade kontaktat sin mans arbetsgivare och förklarade läget. Arbetsgivaren har rehabskyldigheter och kan inte säga upp någon pga alkoholism, det är en sjukdom. Jag vet inte det är jättesvårt.

Hoppas det löser sig. Problemet är att man själv aldrig vet om det slår över eller inte. Jag har i 20 år kunnat dricka normalt men de sista åren inte normalt. Vad som utlöser det vet jag inte heller. Tycker du kan fråga honom vilka positiva bieffekter alkohol har. Jag kan nämna en och den enda. Den dövar ångest för stunden men inte i längden. Gott tja då räcker det väl med en öl? Ett glas vin eller en virre? Dricker man typ 5 öl är det ju för berusningen. Så ser jag på det.
Negativa bieffekter av alkohol

Nervgift som bidrar till en skyhögt ökad cancerrisk
Alla andra hälsoaspekter som taskig lever mm mm
Ger en taskig ekonomi
Sårar familj
Ger en ångest
Beroende
Rattfylla (risken att köra påverkar ökar ju något om man måste till systemet)
Man gör saker som man aldrig skulle göra nykter
Bli otrevlig/spydig
Dålig i sängen

Jag kan fortsätta ett tag till

Fördelar att inte dricka
Vakna på morgonen utan ett sug efter att dricka och man är pigg och kan göra vad man vill
Ingen ångest
Bättre ekonomi
Bättre partner (Familjefar och sexpartner)
Hälsan förbättras

Kan fortsätta länge. Som sagt be honom att nämna positiva bieffekter av alkohol. Att få svaret slappnar av är ren lögn för man slappnar inte av utan flyr.

Good luck

så slipper barnen leva med en alkoholiserad pappa. Kram Den lappen hittade jag idag från min man i en bok som jag har köpt som handlar om medberoende. I förrigår en halv flaska vin, igår en folköl och ett glas vin, idag ny flaska vin inköpt och glas framme till maten. Öl säkert i kylen. Han visar nu att han kan kontrollera men klarar inte att vara utan. Tack snälla Aeromagnus för ditt svar. Du låter som att du skriver om min man när du beskriver hur det började när din son föddes. Vilken tur din fru har att du älskar hennne och valde henne. Min man som du hör väljer inte mig. Sådan sarkasm han använder och har ingen förståelse för hur jag mår. Han ser hur förtvivlad jag är men struntar i det. Om det inte vore för barnen skulle jag gå på direkten men då kommer han att kräva att ha dem varannan vecka. Jag kan inte lämna bort dem till honom varje vecka. Om jag visste att dem kunde vara hos mig hela tiden. Samtidigt slulle dem sakna honom så mycket. Han är en underbar pappa. Nej, han har inget problem. Det är jag som är problemet enligt honom. Nästan alla som skriver här har partners som dricker men ändå vill inte bli lämnade. Min föreslår skilsmässa varje gång jag konfronterar honom. Han vet hur mycket jag kämpar att hålla ihop familjen för barnens skull och använder det som utpressning.

Ja jag har haft problem med alkoholen Sommar. Min mamma var alkis, har alkogenen. Till en början hade jag inga problem. Kunde ha flak med öl hemma och litervis med starksprit. Frugan kunde tom fråga mig om jag inte skulle ta en öl. Sedan kom vår son. Då började mitt drickande. Jag har funderat varför men inte kommit fram till något svar. Tror det kan vara friheten som försvann med min son. Jag kunde ju festa en helg men har man barn är det ett annat ansvar.. Jag började helgdricka. Onykter/full fredag och lördag. Yrslig söndag, jobb måndag. Höll på så men eskalerade när min pappa dog. Alltid skött jobbet. Förraförra året slog det slint i huvudet när jag var i stockholm. Försvann utan att meddela frugan eller jobbet. Drack. Hamnade i Göteborg. Hur jag kom dit har jag bara vaga minnen av. Tog tåget vet jag. Blev lobad i Göteborg, in körd till Sahlgrenska för avgiftning. Min fru och en arbetskamrat kom och hämtade mig. Måndagen när jag stod framför min akollegor och berättade att jag var alkoholist var tufft. Fick öppenvårdsbehandling av min arbetsgivare ssom ville hjälpa mig. Hade ett återfall förra sommaren men varit nykter nu ett år för några dagar sedan.
Vad gjorde jag? Jag kom till insikt att jag inte kan leva så här, såra mina nära och kära. Gick till AA som var jättebra. Ingen som dömmer. Blev lobbad förra sommaren också och då bestämde jag mig för att bli nykterist.

Problemet med oss alkoholister är att vi har en oerhörd ångest för vi vet att vi gör fel men alkoholen dövar ångesten för stunden. Enda positiva saken med A sedan finns det bara negativa saker med den.
Anser din man att han inte har problem kommer du inte kunna påverka detta tyvärr. Varför ska man erkänna problem om man inte har problem?
Min fru hotade att lämna mig och det ville jag inte så jag styrde om kursen.

Vi har väll all rätt att va precis så som vi behöver va!!!!
Precis när vi vill!!!!!

Tycker det är befriande att hittat detta forum, fick en släng av nån när jag skrev att jag ansåg alkolister va omogna o bortskämda , men det e dom ju.....vi e ju alltid där o ser efter dom!!!
Sen e det ju så att tar vi inte hand om oss e det svårt ta hand om nån annan...

Förutsätt kräka av dig här, papperskorgen e en dålig kommunikatör....
Kram

Jag ska skriva ut tabellerna och ta ett sista samtal med min gubbe om hans alkoholkonsumtion!
Jag vet att han kommer att förneka hur mycket han egentligen dricker varje dag, men kanske ger det honom en tankeställare i alla fall...

Jag tycker det är ett bra forum. Jag ventilerar ofta här då jag ser det som en självhjälp. Jag skrev en dagbok förut på papper, men det känns mer som att detta vart till hjälp. Det kan komma en kommentar, det kan ha lästs, osv osv. Ibland tar jag åt mig ibland kanske nån kommentar blir till motsatt effekt! Upp till var och en :)
Jag behöver i allafall vara arg, det ger mig mer styrka än att vara ledsen som ett offer

Kanske ska du googla riskbruk. Din man är långt inne på en väg som leder till kemiskt beroende och missbruk (om han inte redan är där). Visa denna.

http://www.riskbruk.se/?id=27743

Men det blir inte bättre så här heller! Just nu är det inte du som splittrar familjen, det är faktiskt din man. Du gör inget fel! Ställ ditt ultimatum, även om - eller faktiskt framför allt för att - du älskar honom. DU har inte försatt familjen i den här situationen. Du har rätt, du förtjänar så mycket mer! Vi finns här på sidan när du behöver oss!

Ventilerar.

trodde aldrig jag skulle nämna umgänget men nu tänker jag göra det.
jag kände igår att då jag träffade på dem att jag sänktes lite. Jag finns inte, de dricker alkohol varje dag. Det ser fint ut, så där lite vin o en del av dem blir till fyllan. O sen mot slutet kan en av dem somna vid bordet. Detta tycker många av dem är kul. Tyvärr är en del av dem musiker eller arbetar inom restaurang branschen. Det är som att det acepteras överallt. O specielt när de sätter igång.
Därför så är det svårt atg få dem att förstå mig när det gäller mitt ex. Mitt ex sitter ofta tillsammans med dem och blir full. Skillnaden på mitt ex och dem är att han blir jobbig, det blir inte dem. Nu vill jag inte påstå här att mitt ex inte skulle ha några problem med alkoholen, för det HAR HAN! Men egentligen så är det ju hela umgänget som har problem? Och deras sambos hakar på o dricker de med.
Jag är helt annorlunda. Och jag jobbar inom restaurang branschen!

Jag börjar tröttna mer o mer på folk som dricker, att det alltid ska finnas alkohol med i bilden! Spelas kubb=alkohol äta=alkohol gå på stan och sätta sig nånstans=alkohol. Gå ut o gå nej för de är bakis=de drack dan innan

Jag dömmer mig hårt :(
Får va starkare nästa gång

du ser du reagerar med reptilhjärnan och agerar på den.Du är alltså mänsklig.Döm inte dig själv så hårt utan se det som det återfall det är.Dra åt tumskruvarna lite hårdare på dig själv så du kan avstå nästa gång impulsen kommer.Till slut så upphör impulserna.Eller du måste i alla fall inte följa dom som du tycker att du "måste" göra i nuläget.

Tack Melina. Jag har läst dina inlägg och känner igen mig i mycket. Vi måste kämpa för barnens skull, inte låta det här knäcka oss. Många skrivet att det är bäst att lämna. Skulle det inte vara för barnen skulle jag dey. Jag vet mitt värde, jag klarar mig utmärkt på egen hand. Men mina små älsklingar. Hur än jag tänker på det då skulle det vara sämre för dem på alla sätt om jag splittar familjen. Då tar jag heller alla smällar. Jag kan inte bara ge upp.

Aeromagnus, du skriver att det skulle kunna vara du. Du verkar kunna relatera till min man. Har du varit i hans situation? Hur kom du till insikt om ditt problem? Jag känner inte att jag vill blanda in hans arbetsgivare. Däremot funderar jag på hans mamma. Hon lämnade hans pappa på grund av alkoholproblem när han var liten och uppfostrade barnen på egen hand. Hon skulle nog bli förtvivlad om hon fick reda på det här. Hon skulle nog ha svårt att tro på mig. Det här märks inte utanför hemmet. Jag är medberoende eftersom det har styr min vardag och tar så mycket av min kraft. Jag är inte intresserad att rädda honom. Det är barnen jag tänker på hel tiden. Hur ska jag göra för att de ska ha det bra. Han är en underbar pappa och barnen älskar honom. Jag känner att alkoholen har varit ett problem i vårt äktenskap under många år. Han tycker att problemet finns någonstans i mitten mellan oss. Jag vet inte vad jag kunde ha gjort annorlunda när barnen kom. Skulle jag ha hittat barnvakter och lämnat vårt nyfödda barn och 3 åring för att festa med med honom. Skulle jag har öppnat vårat hem för att det skulle vara öppet hus/ fest dygnet runt. Hur än jag tänker så känner jag inte att jag har gjort något fel. Nu är barnen lite större och vi hade kunnat börja göra saker lite på egen hand men jag har ingen lust. Är arg och ledsen över allt jag har fått genomlida. Känner mig som att jag har varit en dörrmatta som han har avreagerat sig på innan han har rusat ut för att umgås med vem som helst istället för mig. Nu är han inte ute lika mycket men dricker hemma istället. Igår blev det en halv flaska vin. Idag lär han dricka upp restan. Imorgon blir det öl och vin igen eftersom det är fredag och lördag. Just nu visar han mig att han dricker måttligt men att vara utan allohol är inget alternativ för honom.

Bryta upp eller ej, det finns inget facit där och det är en enorm skillnad på om det är med en person som har riskbruk, missbruk eller beroende. För de som vill skapa sig ytterligare perspektiv, läs tråden här på forumet där partnern rentav uttalar vissa hot och har blivit påkommen med knivar i sängen. Om man ska stanna kvar eller lämna är alltså från fall till fall och det finns det inget facit för.

Däremot en eloge till alla som tar ett beslut och står för det. Kaeljo, jag tycker du har varit modig och tagit ditt beslut, där du står inför ett lurigt dilemma med din son där.
Jag kan tyvärr inte ge några råd, men försökte minnas tillbaka hur det var (fast för mig var det tvärtom, jag valde att bo kvar hos min far och inte hos min alkoholiserade mor som flyttade ut). Ju mer hon försökte "tvinga" eller locka mig till umgänge mot min vilja, desto mer satte jag mig på tvären. Vår relation öppnade upp sig när jag fick styra mer själv hur jag kom/gick och jag självmant kunde börja träffa henne.

Mycket beror ju på hur gammal sonen är och hur bra er kommunikation är normalt sett, om du kan sätta dig en kväll med honom öga mot öga och säga som det är utan att ställa krav eller pressa honom, sedan backa ifrån och ge honom spelutrymme kanske? Sedan är det väl kanske så (jag har inga barn så jag kan ha sjukt fel) att där någonstans kring tonåren, så dras väl ändå killar närmare sin pappa och tjejer närmare sin mamma lite? Som tonårsgrabb vill man ju ändå börja bli kvitt navelsträngen lite där och då först och främst från sin mor tänker jag....

All lycka och energi till dig iaf, hoppas det löser sig!