Senaste kommentarerna i forumet

Kom att tänka på när jag insisterade på att montera ihop en tre meter lång plockepinnbokhylla efter intag av glögg och diverse andra alkoholhaltiga drycker.
Ställde in alla böcker och kände mej väldigt nöjd med mej själv ända tills nästa morgon då jag beskådade verket. Tornet i Pisa lutar bara lite jämfört med vad den hyllan gjorde.
Det blir mycket gör-om-gör-rätt när a är inblandat.

Det gör ont i hela mej när jag läser om hur din man beter sig och hur du upplever det.
Äntligen ramlade polletten ned.
Jag är nog väldigt lik din gubbe när jag är på kanelen.
Så tröttsamt för omgivningen (mest den närmaste).
Jag har kallat min man för jävla tråkmåns när han inte varit intresserad av att delta i mina fylleupptåg och knasiga idéer.
Det är plågsamt att liksom se sej själv genom en tredje parts ögon.
Man fattar ju inte själv hur jobbig man är.

Jaha.. konstaterar att herrn tar igen idag, vad han missade igår när bolaget var stängt..
Han började redan vid 11-draget och har "grejat i trädgårn" (så att han kan kuta som en skottspole till ölburkarna eller om det är vinpavan i källaren)
Han är alltså rejält på röken, men inser inte det själv..
När jag tittade på honom så fräste han till: Va ere om.. Är det nåt som är fel kanske?
När jag inte svarade så traskade han runt i köket medan jag lagade mat och började föreslå vad jag skulle krydda med och kunde han inte hämta lite "kryddgrönt" till såsen.. ? O-ombedd, tar han sedan kompostpåsen och traskar ut..
Återkommer efter 10 minuter.. utan kryddgrönt..
Eftersom jag vill ha lite matro, så säger jag inget, utan lägger upp maten...
Men använde du ingen persilja och gräslök..?
Och så kommer han på sig själv: Visst fan, jag glömde.. Äsch, det gör väl inget.. det är säkert lika gott utan..
Det där Äsch det gör inget har jag hört till leda..!
Varje gång nåt går sönder, för att han är fylleklumpig! Eller får en "lysande idé" som ska genomföras, men där finmotoriken sviker pga alkoholen.. Eller helt enkelt för att Förståndet sedan länge är borta..
Nu stramar han upp sig och sitter och småhickar.. Fast det är ju naturligtvis "magen".. inget annat..
Dessutom är han sur över att jag inte har minsta lust att göra honom sällskap i trädgårn men jag orkar bara inte lyssna på hans tirader idag..
Over and out för idag..

Vi sitter i samma båt med våra egotrippade krakar som vill att vi ska ge dom ständig bekräftelse..
Och egntligen spelar det ingen roll hur mycket bekräftelse de får.. så är det alltid tomt...
Ta inte åt dig att det skulle vara ditt fel! DET är bara projektioner, för att de inte vill se sina egna svagheter!

Jag tror att vi måste ta det i vår egen takt.. Det är inte "bara" att ta sitt pick och pack och gå.. Och även vi har ju perioder som är "lugnare".. Det är då man liksom resignerar.. och tycker att "så farligt" var det väl ändå inte..?
Ekonomin betyder en hel del också, när man är pensionär.. Men för min del har jag kommit underfund med att jag tror att min själsfrid väger tyngre..
Jag orkar inte längre åka berg&dalbana i hans humörsvängningar och löften om bot och bättring, som försvinner så fort systemet öppnat på måndag morgon..
Jag kommer nog att hänga kvar här ett tag till för jag behöver också.. och kommer att behöva pep.. Det är ju inte över förrän den feta damen sjunger..
Styrkekramar till dig kära medsyster!

Våra gubbar uppträder nästan exakt likadant med sina tirader och alltihop. 40 år har vi levt tillsammans och det är inte lätt att lämna det invanda livet med barn,barnbarn, grannar, trädgårdar och ekonomisk trygghet. Vet inte om det är värt det. Jag vill inte bli bitter och jag vill heller inte låta mitt liv styras av hans variationer mellan surgubbe och jovialisk historieberättare, gärna skitsnack om kompisar och grannar som bara han själv tycker är intressant. Så jag vidgar mitt umgänge och hittar på egna grejer, får se hur länge det håller. Du har tagit ett steg till, jag följer dig och sympatiserar med dig, etanoldrift!

Nej blev slutordet med ett kommatecken. Jag är inte så flink på hur man skriver och redigerar på sidan. Men det kanske fick en symbolisk betydelse?

Löften ger han aldrig, min man. Som mest ...
Jag ska dricka mindre
När då? Sen.
Hur mycket mindre? Mindre, sa jag ju. Om du tjatar dricker jag mer.
Några dagar senare ...
Har du bestämt dig konkret, hur ska det gå till?
Måste du ta upp det just nu? Du har ingen timing, du får ingen framgång.
Det finns inte något tillfälle som är rätt att tala om ditt drickande.
Fattar du att alkoholismen är en relationssjukdom?
Sluta mästra mig, har du läst på nu igen? Tänk efter vad som är dina problem! Varför äter du piller?
För att jag lever med en man som inte kan ta hand om sig själv på nätterna och jag vet aldrig hur kvällarna ska sluta. ( jag tar en låg dos venlafaxin sen ett halvår för att orka med
vardagen. Att sexlust försvinner har föga betydelse i sammanhanget )
Min man ber aldrig om ursäkt, för honom är det synonymt med att krypa till korset.
Han vill ha mycket bekräftelse om han har klippt en häck eller tvättat bilen eller köpt en ny gräsklippare.
Nej,

Jag har slutat tro på löften om att "dra ner" och dricka måttligt.. Jag VET, att är första klunken tagen, så kommer allt som inköpts för dagen att åka ner efter..
Jag vet att vi som står bredvid, in i det längsta hoppas och tror.. Men om vår "alkis" inte har insett problemet (och det gör de sällan)
Så finns det inget vi kan göra, mer än ta oss ur den omedelbara närheten..
styrkekram vännen. du är långtifrån ensam om att ha fått dina förhoppningar krossade..

Även fast vi inser, att vi inte kan förändra ett förbannade jota..
Jag har också funderat över faktumet, att vi kvinnor låter våra "alkoholister" kidnappa våra liv i betydligt högre grad än män, med alkoholiserade kvinnor..?
En man stannar inte hos sin alkis, utan tar sig därifrån eller sparkar ut henne mycket fortare (om de inte har samma problem)
Medan kvinnor alltid förutsätts "ta hand om"....
Jag tror att det är dags att verkligen titta på sinnesrobönen och konstatera VAD vi kan förändra och sedan gå vidare med vissheten att i det här fallet så HAR vi gjort MER än vi egentligen kunnat.
Vi kan inte förändra en annan människas tankar och känslor.. inte heller deras beteende.. (vi kan iofs få dem att "gå på vita knogar", men då anser de inte själva att de har problem, utan gör det av bekvämlighet för husfridens skull)

Ja.. jag antar att det är lite av "den kokta grodans princip"... Det går så långsamt och under en så lång period att man både vänjer sig och blundar.
Man orkar inte "ta tag i problemet", för det innebär ju en del bråk och sura miner (jag har hittills inte mött en alkoholist blivit överlycklig över att man talat om för dom att dom är alkoholister..)
Och sedan att det är dubbelbottnat.. Någonstans inuti den där nerkissade kraken finns ju den där människan som man älskar eller älskade..?
Sant är att det har en effekt på känslorna, och när det till slut bara finns "förakt" kvar, så är det svårt..
Jag kan inte skylla på någon annan! Jag gick in i detta med vetskapen att det fanns alkoholproblem under ytan.. Ja, jag höll själv på att bli alkoholist på kuppen.
Först i mina försök att "ransonera" hans drickande, genom att dricka en del av vinet som han köpt åt sig.. Tills jag upptäckte att han köpte dubbelt så mycket istället, bara för att få anledning att dricka en hel flaska själv..
Jag upptäckte till min fasa, att jag själv inte kunde sluta dricka förän flaskan var tom.. (även om jag hade bestämt mig för att bara ta ett eller två glas..)
Så jag tvärslutade i slutet på januari och längtar inte speciellt efter någon form av alkohol. (kan känna att det vore gott med ett glas vin, när jag är ute med mina vänner, men känslan försvinner fort..)
Numera har jag tom svårt med vanliga kalas, där folk inte blir snörfulla, utan bara sådär lagom "glada i hatten"/salongsberusade..
Så jag antar att pendeln svänger..?

Jag känner igen allt i din beskrivning,smygandet, gömmorna, projektionerna . Hur man till sist ser sin man som ynklig figur som man inte vet om man ska skratta eller gråta över. Inte så sexig och åtråvärd precis i sin nerkissade byxor, hur fan kunde det bli så här?

Tillbaka igen, hoppades jag hade slutat min tråd även om jag läser andras. Varför blir jag besviken och överrumplad?
Det är löjligt förutsägbart när man ser hur somrarna har varit de senaste åren. En skaplig vår, man börjar längta till sommar och ledighet. Första veckan i juni märks tecknen och sen tilltar drickandet med höjdpunkt på midsommardagen då de flesta tar det lugnt och vilar upp sig. Och vi är tillbaka på ruta minus ett.

Vad skönt att höra Monika, att du finner tröst i det jag skrivit. Jag vet hur skönt det är när man läser här på forumet och verkligen känner igen sig och kan få stöd av andra som är i samma situation eller som har varit.
Jag har speciellt följt Izzy här som legat steget före mig hela tiden.
Tiden sedan jag skrev sist har varit som en berg- och dalbana. Ena dagen helt ok, sedan andra dagen fylld av ångest och skuldkänslor. Idag har jag haft min man här för jag behövde hans hjälp med praktiska saker. Men det var jobbigt eftersom jag såg hur ledsen han var och då kommer mina skuldkänslor direkt. Så nu här ikväll har jag mått riktigt dåligt. Nu ska jag snart sova och det är tur att jag har stilnoct att ta till. det säger jag.

Hamnade här idag för första gången. Skrämmande hur mycket jag känner igen. Tänk att vi är så många som lever dessa dubbelliv och när vi äntligen vilket ta oss ur dem så får vi kämpa så, inte bara mot "problemet " utan mot alla andra runtomkring som tror de vet... Vilket de verkligen inte gör...

Är själv i fasen... Orkar jag lämna och finner stor tröst i att läsa kaeljos tankar och framsteg kram

Det tog mig 7 år att jag levde med en alkoholist och att jag är medberoende. Jag köpte till och med spriten ett tag för att veta hur mycket som skulle konsumeras. Sjukt? Ja helt klart men det i såg jag inte då. För varje gömd flaska försvinner lite förtroende och till slut även kärleken. I alls fall till den personen som dricker, för min del kommer jag nog alltid älska och sakna den nyktra sambon men någonstans ör han borta och mitt förtroende bränt. Fundera på hur du vill leva ditt liv och prata med andra ju mer man döljer desto värre blir det. Jag försökte hota men det hjälpte bara en tid sedan var det som vanligt igen. Nu bor jag själv med våra två barn och även om jag saknar honom känner jag mig fri. Lycka till och glöm inte bort dig själv i detta.

Tack för era svar. Kunde senare och läsa mig till detta men i ren skräck skrev jag här det var det värsta jag kunde tänka mig så jag fick panik.

Fyllestadierapport..
"objektet" är efter 2 öppet redovisade folkisar (och säker lika många 7,2:or nere i källaren)ubersällskaplig och kontrollerande.
- Vad gör du?
-Vem pratar du med..?
-Vad ska du göra nere i källaren?
Jag la bara in tvätt i torktumlaren.. Och sedan satte jag mig vid datorn.. Efter 5 minuter hör jag hur någon kommer upp från trädgården via källaren.. - Vad gör du? ska du inte komma ut en stund..?
Du sitter för mycket inne.. och du rör dig för lite...
Måste du sitta och skriva NU.. Det är ju vackert väder och jag tänkte att "vi" skulle grilla..
Jag har någon hängande över axeln som står och läser det jag försökt skriva som facebookinlägg.. INTE kul! Inga hemligheter, men det känns som om han bevakar vad jag skriver och säger till andra människor.. Pratar jag i telefon så sätter han sig bredvid och tjuvlyssnar.. om jag påpekar får jag höra att dom som är "trogna" i sina äktenskap minsann inte har några hemligheter för varandra...
Det var länge sedan jag vågade bjuda hem nån.. och jag märker hur min värld har blivit mindre.. Ett osynligt stängsel som blir snävare för varje vecka..
SUCK! dubbelsuck..
VI, betyder i det här fallet.. att han tänder grillen (medelst en halv flaska tändvätska över briketterna och tuttar på) Sedan betyder det att "jag" ska göra iordning det som ska grillas + tillbehören, duka, hämta en "folköl" och påminna honom när det är dax att vända på köttet... Eftersom han strosar runt i trädgården och är högljutt "lyrisk" över att det äntligen är sommar..
Lite svajig är gången men vafan.. gräsmattan är ju ojämn.. Men kom och sätt dig gumman.. För FAN koppla av nån gång.. Ta en öl och va som en männska!
Nej tack! jag vill inte ha nån öl.. Du vet att jag har slutat dricka..
- Måste du dra upp det där igen? Fy fan vad du är tråkig.. Missunnar du mig att ta en pilsner?
Nejdå.. drick du dina pilsner.. Jag känner hur grannarna spetsar öronen och glor.. så jag går in stänger toadörren och gråter....
Måste snart gå ut igen innan han börjar gapa och härja.. Håll masken, låtsas som det regnar.. snart, snart är jag härifrån hoppas jag.. innan min egen värld börjat krympa för mycket i ett fängelse som inte finns utanpå, utan mer innuti mig själv, där jag begränsar mig för att inte väcka vrede, uppmärksamhet och sura miner..
Eftersom han håller på och försöker "dra ner" (hahaha.. den gick jag inte på) så har han antagligen köpt för lite i förhållande till vad han egentligen vill ha och därför har han lite småpanik.. bara folkisar och systemet är stängt..

Jag vet att jag inte är ensam och på sätt och vis är det skönt att vi kan stötta varandra.. Ja, mitt tålamod är slut.. men jag måste stå ut ett tag till
den här helgen är inte kul.. men jag hoppas kunna flytta inom max 3 månader..
kram

Inser när jag läser dina inlägg att ditt scenario är betydligt värre än mitt. Vilken konsumtion din man ligger inne med och vilket tålamod du har!
Det stirriga i din mans beteende känner jag igen, labil både nykter och berusad, men på olika sätt. Det kryper in under skinnet på en...

Du verkar vara en klok kvinna med skön humor :-) Jag håller tummarna för att du får din lägenhet. Så du får lite andrum och ro. Lätt att säga men låt inte hans hot avskräcka dig. Som någon annan klok människa skrev till dig tidigare: Den viktigaste person i ditt liv är Du.

Kram

... för era kloka ord.
Känns skönt att ha "medsystrar" därute som förstår. Vi är några stycken som sitter i samma båt. Stort tack för att ni tagit er tid att skriva och dela med er.
Tar i synnerhet till mig det där med att klura ut hur JAG vill ha mitt liv, just nu ser jag inget nöje i något och vet inte vad jag vill. Behöver kanske inte vara svart eller vitt precis nu (dvs stanna eller gå) utan ta mer hänsyn till mig själv och hitta tillbaka till mig själv längs vägen...

Vad det gäller mitt snokande i garderober etc så har du så rätt Margareta. Förstår att det inte håller. Han lär bara hitta nya gömställen och andra sätt att få i sig sin alkohol. Så förutom att det tar tid och energi är det ganska meningslöst... Men har blivit som ett gift. Dags att lägga ner agentverksamheten. Har ju lärt mig se " tecknen" ändå.

Tack även för tipset om Anhörig! Kände väldigt mycket igen mig och vår situation i dina ord Etanoldrift.
Och betr litteratur så kan jag tipsa om Djävulsdansen (vill man lyssna så finns den som ljudbok på Storytel). Finns en hel del att ta till sig av i den också.

Stor lördagskram

Den hjälpte mig att förstå, hur man som anhörig blir medberoende och lurar sig själv. Detta ständiga kontrollerande och räknande av flaskor och burkar.. När det räcker med att konstatera att han druckit! (och att man inte kan förhindra det..)
Detta ständiga kompromissande när alkoholisten anser att, nu minsann har han varit duktig och som belöning ska få ta sig en *** (öl, vin, whisky eller vad det nu är de föredrar..)
DET bevisar ingenting. Inte för mig i alla fall.. Jag har insett, att även om det står två burkar öl i kylen så står det förmodligen några stycken till i källaren på olika ställen..
Och nej, min man inser inte eller vill i vart fall inte erkänna att han är alkoholist (möjligen "storkonsument") Och så länge han inte sitter på en parkbänk, utan betalar skatt på sina surt förvärvade slantar, så ska folk skita i vad han gör av dom..
Jag planerar faktiskt att flytta till något eget, för MIN skull.. Hur och vad han gör få bli hans sak.. Jag bävar för "övertalningsförsöken", bönerna, tårarna och ilskan som kommer när det går upp för honom att jag faktiskt menar allvar.. Nej, blotta tanken är olustig, men jag måste, om jag ska kunna rädda mig själv..
Jag har hört alldeles för många lögner och bortförklaringar. Fått alldeles för mycket skit slängt på mig i form av projektioner att det skulle vara "mitt fel" att han ibland dricker, eftersom jag "bråkar" om hans alkoholvanor och inte har tålamod att vänta på att han drar ner (i sin takt, hmmm) och slutar.. Det är ju detta som brukar kallas projektioner.
Så fundera över hur DU mår, och hur du vill att DITT liv ska se ut! (även om det inbegriper ett liv utan honom)
Vi som är medberoende, brukar ofta tassa på tå runt vår alkoholist för att "han" ska må bra.. Så till den milda grad att vi till slut inte vet hur vi mår själva..
Fortsätt gärna att läsa och skriva här.. Själv skriver jag av mig för att lätta lite på mitt eget "tryck" och för att det då är lättare att få ordning på tankarna
Önskar dig allt gott kära medmänniska!

Ja han är alkoholist. Och det är bara han som kan sluta. Vill han inte så kan du inte göra det åt honom, tyvärr.
Jag vet för jag har oxå hotat, gråtit och flyttat mina gränser. Och han skärper sig en liten stund men faller sedan tillbaka i gamla spår.
Det är så fruktansvärt svårt att bara kunna titta på och inte kunna ingripa. Inte kunna få honom att förstå.
Jag står vid ett vägskäl måste bara välja vart jag ska gå men jag kan inte bestämma mig. Det är svårt när barn och känslor är inblandat. Kan inte hjälpa dig. Läs vidare här på forumet och försök satsa på dig skälv ! Skickar dig styrke kramar

Jag hade. ....blev inget 6 pack ikväll.
Men han ringer å ska fara å handla till middag.
Han skulle då då fara in på systemet å köpa en flaska rött (som jag vet blir ett tetra pack 3 liter för det bar ju lika bra)
Eeee. ....nä det tycker jag inte blev mitt svar.
Först tyst å sa sen surt att han skulle då slita i att handla.
Å mycket riktigt kommer han hem utan att handla. Å hade då själv redan ätit.....å gick å la sig å sov.

Jag störde tydligen hans planer på berusning ikväll i garaget ...som vanligt fredag å lördag.
Försöker tänka tanken att inte bry mig, men innan jag sagt mitt på allvar kan jag inte bara låta det vara å se han dricka.
.....
Jag å barnen ser film själva. ...

Jag har tyvärr inga vidare svar på dina frågor.
Rätt ny här, 3 dagar och är ganska samma sitta som du.
Var gröna gränsen funderar man.
Om han bara slutar, hur jävla svårt kan de va??

Jag har varit inne å läst här nu i dagarna även på "andra sidan". På mått sätt fått mer....insikt på nått sätt. Hur de slåss mot suget och viljan.
Inte att det gör nått lättare men lite mer hur jag ska konfrontera sen.

Men även fundera hur jag själv vill leva. Har även 2 barn tillsammans.

Som jag läser å förstår....det jobbigaste å svåraste av allt att man oftast inget kan göra.

Förmodligen inte gjort nått lättare för dig men kan bara säga att jag förstår dig....frustationen, ilskan, besvikelsen.....