Senaste kommentarerna i forumet

Har abstinens..
har inte hört av mig sen i söndags... pga att han börjat dricka mer. Har skrivit i en annan tråd om det.
ville så det värkte höra av mig igår... gav inte efter suget, kontrollen... ja man kan kalla det vad som egentligen
Många tankar går åt han...
var är han, hur full vart han, sover han själv? Tänker han på mig? Varför har han inte ringt, vill han ringa? Vem ska ringa... ska vi ringa varandra? Osv osv... är det här bra? Är det bra att vi inte hörs? Ja vet att det är det.

Jag tog mig dit på al-anon mötet och jösses vad spänd och nervös jag var. Men efter en stund sittande och höras på de andras berättelser så var det min tur och jag sa väl två meningar typ och så brast det lite grann. Tårar som väl behövde komma ut.
Jag tog mig dit och kommer fortsätta känner jag nu.
Det var helt klart värd resan dit och min tid på alla sätt.
Hoppet finns (kanske)

Som känns rätt men var försiktig bara :)

Tack för ditt svar Li-Lo. Jag har inte pratat med hans pappa om detta, eftersom jag lovade sonen att inte göra det. Men nu känns det som att det var ett förhastat löfte. Jag skulle vilja berätta för pappan om sonens tankar, men det känns svårt att bryta löftet. Pappan och jag har alltid tidigare kunnat prata om sonens bekymmer och jag har upplevt att vi gemensamt försökt hjälpa honom, men det här vet jag inte hur han kommer att reagera på. Vill inte att han ska bli arg på sonen för att han "angett" honom, men inser samtidigt att han behöver veta att hans drickande får konsekvenser. Åh vad det känns svårt. Ge mig gärna råd om hur jag ska agera.

Exakt så känns det...
och just nu så rullar allt runt i huvudet...
jag vet han kommer ringa. Ett sug i mig är att svara. De jag vet jag kommer få höra är en bakis han, kanske lite ånger i hans röst, kanske tom att han är full fortfarande... mina tankar.
då får ja veta när han kommer hem. Jag (ursäkta språket) mindfuckar mig själv genom att kontra
vad spelar det för roll? Då sittar du fortfarande i en kontroll. Du blir lugn för stunden men sen då?

det hela ska vända. För att komma ur detta måste fler mönster brytas. Genom att inte svara om han ringer senare...
nästa steg är att välja om jag ska smsa. Skiva att jag vill ibte prata med dig just nu.
eller att inte skriva nåt..

det sliter i mig, jag är jätte trött. Vart ledsen för andra velat prata i telen o setts idag men jag har igen ork. Det gör mig ledsen, att det här ska förstöra så mycket. Men just nu kanske mycket energi behövs för att göra rätt. Att bryta sig loss helt

jag kan ibte påstå det här är lätt just nu, suget efter ett samtal är väldigt nära, men jag har inte gett efter. Jag måste hjälpa mig själv till ro. Det skulme vara skönt att kunna prata med han och inte det hela bekommer mig nåt men det kan inte det nu.
det här ÄR INTE som att prata med en vän som vart ute o blivit full.... det här är mitt ex, mitt ex jag ville leva med, mitt ex som gjort mig så illa många gånger, mitt ex som inte satsade på att se till att skaffa hjälp när jag sa jag skulle finnas där. Mitt ex som skitit i mig då man som normal människa aldrig skulle gjort det....

Han ringde igår och ville att jag skulle hämta honom.Han ahde inte druckit sen natten kl 3 men var fortfarande onykter.
Idag var vi på ett första samtal med alkoholterapeut,han är otroligt glad och lättad.Jag ska skjutsa hem honom i morgon och jag önskar honom verkligen lycka till.Själv ska jag begrunda vad som händer i mig.Han pratade mycket om oss och hur mycket han längtat efter mig dessa månader och velat ringa.Då var jag inte helt fel ute.Jag trodde ju att han lyckats stänga av mig i sitt känsloliv.Men vi lyckas på något sätt hålla distansen ändå som par och håller en vänrelation och närhet men utan kärleksrelationen inblandad.Märkligt att det kan fungera,men det gör det.Sen får vi se hur jag mår i morgon när jag skjutsast hem honom.Om min navelsträng är intakt igen och måste klippas på nytt.men det blir i morgon det,idag är idag.

som går runt har jag fått det beskrivet i en bok.Precis som du beskriver.Dricker han,ja nej hur mycket dricker han,vad händer sen,kommer han att bli nykter i morgon osv.Måste måste måste kolla NU! och när man inte får det så går man nästan sönder invärtes.Jag har varit övertygad om att hjärnblödningen är på ingående när jag hållit tillbaka impulserna.Men om du lyckas så kommer du att få frid.Om du inte lyckas så är det inte värre än att du kan försöka nästa gång istället.

Du är inte alls nån idiot! Din sambo är däremot en riktig jubelåsna!
Jag känner så väl igen det där smygandet och "valserna" som dom drar för läkarna..
Typ: "bara nåt glas till maten" (för det är så gott) För dom förnekar inte att dom använder alkohol..
Men dom dumma dj*vla spånen till doktorer vågar ju aldrig fråga om de EXAKTA mängderna.. De nöjer sig med "nån öl och ett,,kanske två glas vin.
Jag skulle vilja tala om för dom rakt upp i ansiktet, att resten inte dunstar, eller åker ut i slasken eller sparas till nästa dag!
Det åker ner där första glaset åkte ner..

Va himla stark du är trots allt! Många i din situation skulle ha grävt ner sig och ältat sina "förluster"
DU framstår som en VINNARE! Tack underbara du för att du delar med dig <3
Jättekram!

Så tydligt du beskriver hur du har det. Det låter som att din mamma behöver stöd att ta sig ur sin situtaion. Du vill henne väl. Du beskriver din mamma kärleksfullt och du vet att hon vill vara en god förälder samtidigt som alkoholen nu påverkar henne på ett sätt som utsätter såväl henne som dig och din syster för fara. Jag vill starkt rekommendera dig att kontakta socialtjänsten, du kan ringa dem anonymt som ett första steg.

Jag vet inte hur det är för er men det är vanligt att man i familjer där alkohol förkommer på det sätt som du beskriver att man av olika anledningar inte berättar för andra om hur det är. Det kan finnas farhågor om att den som dricker ska fara än mer illa eller så vill man skydda den som dricker från andras eventuella dömande. Det är jättebra att du börjat skriva om hur du har det. Att berätta är inte att svika det är att synliggöra och därmed öppna upp för förändring. Du är modig som har tagit det här steget.

Fortsätt gärna berätta hur det går för dig.

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Precis som Adde så fint formulerar så sviker du inte din mor utan du ger henne en möjlighet att förändra sin situation. Socialtjänsten har som främsta uppgift att se till barns bästa. Att placera barn utanför familjen är ofta ett sista alternativ. Du kan ringa socialtjänsten anonymt som ett första steg samtidigt är det sannolik mest hjälpsamt för dina syskon om du som vuxen familjemedlem kan beskriva hur det är. Anonyma anmälningar ska alltid följas upp samtidigt är det svårt inom ramen för lagen att få den inblick som du och dina syskon har utan att ni berättar.

Du skriver att din mamma periodvis är en fin förälder och hon vill nog vara det hela tiden. Du är en fin son och en fin bror som delar med dig och söker finna ett sätt att säkra dina syskons väl. Du beskriver en situation som sannolikt inte kommer förändras över en natt samtidigt är ett första steg åt rätt hoppingivande. Att du finns för dina syskon nu kräver mod och om du väljer att fortsatt finnas där genom att exempelvis be om hjälp hos socialtjänsten så kommer det att göra skillnad.

Berätta gärna hur det går för dig.

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Välkommen till forumet. Vad fint att du söker olika vägar för att kunna vara ett stöd för din son. Du känner oro för honom,
hur han har det hos sin pappa och för att han tar på sig ett stort ansvar för sin pappas eventuella val. Det låter som att du bjuder in till samtal och försöker förstå hur det är för honom just nu. Din son valde att dela det ansvar han känner för sin pappa med dig genom att berätta. Hur samtalar du och hans pappa om det som sonen upplever?

Det är många som redan läst ditt inlägg och sannolikt många som kan känna igen sig. Såväl utifrån ditt, din sons eller utifrån pappans perspektiv. Ibland tar det tid innan en tråd tar fart. Fortsätt gärna skriv och hoppas att andras inlägg kan vara ett stöd för dig.

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Starkt gjort!!

Jag ventilerar

ok det va inte smärtfritt inatt, vanan vid att få samtalmfrån han under kvällen, höra hur full han e, antagligen få kontroll på läget skreeeeek inne i mig. Inga samtal, inga sms. Visst det var jag som skrev hör av dig när du är nykter.....
är han van vid att jag skriver så? NEJ ABSOLUT INTE!
tror jag han väntade ut mig? Ja .... han väntade nog jag skulle kliva över min gröns jag själv hade skapat...
hörde jag av mig NEEEJ. Är jag stolt? Ja lite men det värker för mycket av kontrollbehov för att komma åt den där känslan av stolthet till den grad att den tar över....

jag ringde en vän. Tur hon jobbade natt....
hon säger också att jag vill ha kontroll, det är som jag har en böld o går omkring på. Jag vill licksom inte fullt ut släppa den...

det är sjukt JAG ÄR SJUK... det enda jag tänker på, eller mest i allafall är undrar hur full han vart, undrar va klockan va när han kom hem... ju senare o ju fullare han lär vart ju mer förstår jag hur illa det är,
RÄCKER då inte allt?
Ja vet ju han va full, jag vet ju han sabbat allt. Va fan gå o tänka o lägga så mycket tid på det här för

Tack :)
Men för att inte glömma alla era ord med :)

Att skriva här brukar (ibland) ge resultat,grattis!

Är passande på oss sk medberoende!
"Det fina är att det finns många som inte känner varandra....men som känner med varandra"

styrka vill jag ge dig så du kämpar vidare!

Abstinens lider man av men jag har blockat mitt X överallt så hon inte ska kunna nå mig samt har insett att det är så få positiva saker som hänt kontra mängden negativa!
Visst jag saknar henne o älskar henne men jag mår bättre utan henne!
Jag tycker inte ens längre synd om henne mer än för hennes barn som tyvärr redan är skadade av sin mammas alkohol-/drogmissbruk!!

Jag har gamla vänner som vill umgås igen när hon är borta ur bilden samt mina barn vill vara hos mig igen!

Nu skriver jag mycket men ja gjorde nyss en liten bra sak

jag ringde för ja kände på mig han va ute o drack. Japp o de va han. Han lät rätt påverkad. Lite sluddrigt i talet..
Ja va kort i luren, han fatta varför. Han kunde lika gärna sagt jaha nu vill du inte höra på mig när jag är full typ.

han sa ja ringer sen...
i vanliga fall brukar jag vilja ha koll på när han kommer hem...

ikväll gjorde ja så här.....
jag skickade ett sms

vi kan höras nån dag då du är nykter istället
ta hand om dig I kväll

Var förbi han för en stund sen...
jag såg att de va nåt med han och sen märkte jag han va onykter, han hade drukit 2 öl igår men ja visste att så där blir han inte av 2 öl. Då sa han att han hade firat ett game på datan med 2 glas vin....jag tror inte det va bara 2 glas.
jag sjönk hela jag sjönk... ja tänkte varför hörde jag inte det i telen innan. Jag kunde väll inte tro han va så dum att han skulle låta mig komma över i det skicket men tydligen....
han försvarade sig men ja är inte full... han såg ut o skämmas lite... jag kände bara att jag ville gå, vi skulle gått till en affär längre bort men nu ville jag inte det när jag såg hur han va.... jag sa att varför kunde du inget sagt då hade ja inte kommit till dig, han vred på orden o krålade med kroppen...
det vart en tyst stämmning. Sen sa han själv ja men gå hem om du vill det. Ja sa jag det kommer jag göra.. han ville följa med en bit, han ville prata om annat men ja sa inget. När vi skulle skiljas åt skillda håll tittade han bort ledsamt o sa förlåt för jag gör dig ledsen o gav mig en kram. Ja tittade på honom, o han såg neråt.. ja sa att du gör inte MIG ledsen, ja tycker det är synd om dig. O att det här är tråkigt. Han skämdes o såg ångestsam ut.

jag gick med tunga steg hem, suckade djupt och säkert så såg jag inte så glad ut. Jag känner mig tom nu, som jag blivit slagen, vill inte träffa nån jagkänner. En känsla av skam kanske. Det är som nåt har hänt och jag inte får fram det ur mig.

inte din mor, hon har eget ansvar för sitt liv.

Är dina yngre syskon villiga att bo hos dig ett tag ? Jag förstår att den lösningen kan vara jobbig för dig i den sitsen du är i själv men kan det kanske kännas skönare att få/kunna göra nåt för dina småsyskon ? De som jobbar på soc har jag inget större förtroende för MEN de har möjlighet att påverka dina småsyskons framtid ! När man har både arv och miljö med sig i bagaget är beroendeframtiden utstakad, tyvärr.

Du kan inte påverka din mor, hon väljer själv, men du kan släppa kontakten med henne och söka egen hjälp. Gör en orosanmälan hos soc, då måste de agera. Ta hjälp själv på http://www.al-anon.se/ och sök egen hjälp på beroendeenheten i din stad. Kanske du bor så du har ett behandlingshem i närheten som jobbar med medberoende ? Prata med dem !

En ständigt aktuell artikel om hur barn växer in i sina olika roller i en beroendefamilj : http://www.accentmagasin.se/missbruk/gomda-bakom-rollerna/

Skriv gärna här i fortsättningen, det hjälper mer än man kan tro i början.

Ja ibland tänker jag att mitt ex är egoistisk. Han säger själv han är dum mot mig, ändå är han där och drar i mig. Det är ALDRIG han som säger ifrån. Han känns ibland som han lurar på nåt, väntar ut. Märker han jag bryr mig mindre som nu tex, drar han upp förslag om att ses.

Ja,det är just de stormiga och regniga dagarna det är svårast att hålla kursen.Då vill man riva hål i molntäcket och släppa in lite sol.
Och det gör man ju bäst genom att kontakta det drickande exet eller gå in i nya relationer,eller hur?
Jag ska ha din metafor i huvudet vilsen,den var bra!

att jag har ett förståndigt ex som låter mig vila ifrid.Han och jag vet att känslor finns kvar.
Och även om han är den som inte har någon karaktär när det gäller drickat så har han förstånd att inte vara och dra i mig.
Det är jag som kontaktar honom 9 gånger av 10 :) Men jag jobbar också på precis samma sak.
Komma ifrån känslomässigt och bara känna vänskap.
Går sisådär.Ibland funkar det, ibland inte alls.

Pratade med han igår, hörde han va onykter igen!
jodå 2 öl hade han svept.... ja han gör som han vill.

Han ville vi skulle ha en söndag tillsammans men det har jag sagt ifrån... det kommer bara spä på alla känslor.
men det var svårt o säga ifrån