Senaste kommentarerna i forumet

är öppet för alla http://www.al-anon.se/wp-content/uploads/2015/06/Malmg%C3%A5rdskonvente…
Vi har varit där de två senaste åren, mycket folk. Håll taget nu, du har kämpat hårt och kommit långt på vägen mot ditt eget liv!
Varmaste kramen! / mt

Jag förstår inte heller riktigt om mannen är 22 år eller varit nykter så länge. Oberoende så är det viktigaste din känsla av obehag och den känns lätt att förstå då han närmast tvingar dig att dricka alkohol och beter sig som "en galen treåring".
Det är säkert bra att han går på AA-möten vilket han tydligen gjort tidigare men det ska ju vara hans eget val och beslut. Stöd det gärna. Har du själv gått på Al-Anonmöten? Det skulle jag rekommendera så får du en egen insikt om 12-stegsprogrammet. Fortsätt läsa och skriva här! / mt

Det är märkligt att han gillar att gå till bolaget. Men bara för min skull. Och jag vill ju inget ha. Tror han gör det för att vara snäll. Han tror väl att alla älskar alkohol.
Har förstått att de flesta alkoholister beter sig narcissistiskt när de blir konfronterade med sitt drickande. Men somliga kanske är narcissister från början och döljer det med alkohol. Det går ju liksom inte att diskutera detta med honom eftersom det ju kan tolkas som kritik.
Jag känner att han börjat bete sig som en typisk alkoholist...fast utan att dricka. Det är så absurt. Jag vet från alla hans bekanta och familj att han aldrig tagit ett återfall. Inte en droppe alkohol. Inte ens systemets alkoholfria eller barnens cider.
Han har talat om att börja gå på AA möten igen. Kanske jag bör aktivt stödja det?

Så rätt!!
Strongt å starkt gjort.
Klappa på dig själv, du satte dig först.
Bra!
Kraaam!

Har jag förstått rätt att ni levt ihop 5 år och han vart nykter 22 år?

Du beskriver han slutat med sina antidepressiva och dem kan vara orsaken, behöver nödvändigtvis inte vara hans alkoholism, däremot vill dem gärna vara offer för det dem själva orsakat dvs blivit sjuka av.

Men detta med att vara kränkt kan vara väldigt individuellt. Han kan vara. Labil, känslig, reagera på att han inte kan hantera dem känslorna han har nu utan medicin... Han kanske behöver dem iaf? Om detta kommit nu plötsligt..

Förstår inte alls varför han köper hem alkohol om han inte dricker själv? Vill du dricka kan du ordna det på egen hand, har du beskrivit ditt obehag inför detta med honom? Varför han gör det? Orsaken känns väldigt viktig för att förstå om han haft återfall? Smyger? Känner sug? Känns konstigt han uppmuntrar dig till något som gjort honom sådan skada o något du inte direkt ber om.

Hej etanoldrift.
Du har levt med alkoholen och din man långt längre än jag gjort, jag har aldrig bott under samma tak som den.
Men jag hoppas jag lämnat den idag, var och hämtade alla mina saker hos honom idag, min nyckel oxå.
Sååå sååå synd på ditt boende, men du e på väg iaf!!!!
Du e tjugo år äldre än mig och tänk så många bra år du har kvar ensam el med någon som visar dig respekt som du behöver.
Ensam är inte fel, man är inte svag...man är fan så mycke starkare ensam än när man går på tå, än när man blir kontrollerad men aldrig får ha koll själv....
Jag har levt med det i endast 10 månader men önskar jag slapp upplevt det alls.
Och det varför går du inte....ja...gå i våra skor ett tag så ser man varför vi inte bara går!
Varför vi inte lämnar....allt e en process, snabbare för vissa kortare för andra.
Vissa lämnar aldrig och vissa klarar bryta med alkoholen för alltid och får förhoppningsvis en lycklig respektive som stannar.

Min kille lär nog aldrig bryta med alkoholen, efter fem veckor nykter och att spelat ut mig och hans mamma mot varann så drack han igen, hade varit utan antabus i två dagar o drack på tredje....

Nu får det va bra, han kan dricka men fan utan mig.

Hans läkare ringde mig....sa att där fanns ingen motivation att sluta dricka.
Att jag gjort rätt som tog mina saker och står för vad jag sagt....kändes skönt.
Att jag gjort mer än vad många andra skulle gjort och mer än vad som kan begäras av någon.

Hämtat mina saker idag...känner sig som att sparka på nån som redan ligger i graven.
Han va full, spytt ner en matta vid soffan...luktade spya i hela huset.
Bad honom att han skulle följa med och få hjälp men icke!!!! Över hans döda kropp.

Han va inte aggressiv, mest ledsen. Bad mig komma ut igen men jag sa nej, att detta inte e nån bra miljö för min hund att vistas i.

Tar det allvarliga snacket när och om han nyktrar till, inte länt idag men har tagit alla mina saker ink min nyckel.

Ringde hans läkare för hjälp men inte hört ngt än...snart en timme sen...
Ringde hans föräldrar men dom svarar inte...man känner sig jävligt ensam i detta.
Få som förstår hur man känner, att man inte kan säga till nån att jag vill aldrig se dig igen, att man inte förmår att sänka nån till botten av en djup avgrund.
Eller så e det bara i mitt huvud jag tror jag skulle sänka han, kanske sänker mer om jag inte gör just det....sänker han.

Har i alla fall hämtat mina saker, ett steg i rätt riktning för mig....hoppas jag.
Kram till alla er

Lägenheten som jag tänkt flytta till har fått en vattenskada.. Jag sliter mitt hår, för det innebär att flytten blir uppskjuten.. Skadorna (för det är i mer än en lägenhet tydligen) ska besiktas av försäkringsbolag och sedan ska det tydligen beslutas hur mycket som ska rivas, repareras och bytas ut.. Sedan måste det ju torkas också.. Tur i oturen att jag inte hunnit bära dit grejer (fast jag vet iofs inte hur stor omfattningen är.. Det är ett äldre hus..)

Ja.. nog verkar det finnas någon form av bokstavskombination bakom.. Kanske har han "självmedicinerat" så länge att det inte längre går att säga vad som är vad i sammanhanget..
Nej, just idag, känner jag att jag fått så nog, att det inte längre finns några känslor kvar.. Inte ens ilska eller hat.. Må han leva sitt liv som han vill, så lever jag mitt!

Nää för mig blir det inte det.
Det går inte mysa å glömma allt nu.
Nää du får inte "bara" titta på mig för att tillfredsställa dig själv.
Nää jag kan inte le mot dig å glömma nu..
Jag kan inte gå in och bara köra på som vanligt.
Leva vardagen som vi alltid gjort....
Går inte efter denna insikt för mig.
Känns som jag lever ett dubbelliv nu....

Hur lyckas man försöka ??
Eller har jag kanske innerst inne bestämt mig redan???
Står fortfarande kvar med att jag går om han inte tar hjälp....

Kram på dig mysa.
Nä det är nog inte lätt nånstans.
Men nånstans får man väl se om sitt luv å se framåt. Hoppas du kan det snart.
Men samtidigt ge dig tid att sörja å va arg.
Kram igen.
Å håller med aeromagnus, ta med dig någon, gå inte dit själv! !!

Jo det e okej....har inte hört av han på hela dagen...en morsa som tror hon vet vad jag vill och inte vill o mest lägger orden i min mun känns det som...
Det gör inget bättre....
Men det e okej, har bestämt mig att jag verken vill el kan leva som han lever och kommer därmed stå vid mitt beslut.
Men ja, det känns jävligt tråkigt.
Men han får själv bestämma, han valde själv köra till systemet, valde själv att ljuga....

Jag bad honom att om han fick sug efter att dricka igen, att han skulle säga det så kunde vi hjälpas åt, prata om det....men han valde att göra såhär.
När jag ba med han hos hans läkare senast så fick han även en pilla mot suget men påstod att den gjorde honom yr och trött så den slutade han med.
Idag undrar jag om det oxå bara var snack...att han redan från början bara gjorde vad som förväntades av han just då, dvs tog sina piller för syns skull.
Men visst e jag ledsen, vet inte riktigt över vad just nu men inte e man glad.
Pratade med hans mamma tidigare idag och han har ju varit på massa behandlingar förutom nämndemansgården...roligt man får reda på det nu.
Han har haft samma chef som jag har nu, han sa till mig att varför skulle han ändra sig nu när han valt inte göra så innan....sant men nog trodde man att viljan fanns där.

Känns lite rörigt i huvet men i övrigt mår jag bra.

Efter tre ganska så vidriga år med hus alkohol bilkrångel mm så har väl det värsta löst sig tror jag. Jag är ju en skeptisk pessimist. Ser jävelskap i allt :) Jag mår bra, inget direkt sug men äter ju antabus än. Ska sluta när burken är tom. Jag har mina svackor ibland där jag bara vill gå under jord men det går över ganska så snabbt. Jag är nykter iaf och planerar att vara det ett tag framöver. Tackar som frågar. Men du ta med dig någon imorgon när du hämtar dina saker. Hur är det själv nu Mysan?

Hoppas jag tar mig dit imorgon, blir inte bättre av att dra på det....

Hur e livet för dig idag aeromagnus...., med fru och hus...
Trivs du med ditt liv?

Du får tänka så. Du kommer ssörja ett tag. Lägga skulden på dig mm mm. Dessa tankar försvinner och du kommer säkerligen hitta en annan kille/partner. Jag tycker att när du hämtar dina saker att du tar med dig en kompis eller så om han nu blir elak när man druckit kam man ju bli lite aggressiv också.

VMin man dricker inte en droppe men uppvisar massor av likheter med din gubbe.
Ambivalensen, alla dyra försäkringar om att aldrig mer elda så att brandkåren kommer, aldrig mer klättra elva meter upp i en ek med motorsågen mellan tänderna för att det är för dyrt att anlita trädfällare.
Lova dyrt och heligt att han kollar med mej först innan han byter golv i vardagsrummet ............. osv osv.
Han är sån helt enkelt. En rastlös själ som.hela tiden måste göra något.
Det är sjukt jobbigt ibland och jag tror det finns nån bokstavsdiagnos bakom det hela.
Kanske är det så med din gubbe också?!
Det kanske inte "bara" är A som ställer till det.
En fråga ..... Skulle du välja att fortsätta leva med honom om han visade sej vara likadan utan alkohol'

Visst förtjänar jag och alla andra här på forumet bättre...medberoende som beroende.
Men det känns tomt, skrev igår att jag skulle hämta mina saker idag, blir inte så idag...orkar inte ta i det idag.
Tyvärr med risk att han slängt allt i soptunnan, det har hänt förut...men jag känner inte för att se han idag.
Detta är en känsla av obehag, att veta att jag MÅSTE hålla vad jag sagt, höra att nån förlorat allt (pga han sa upp sig från jobb, sen har han jävla massa pengar så han klarar sig iaf), höra hur nån säger att man skiter i dom, att han lika gärna kan hänga sig....

En dag i taget tar jag...

Ambivalens.. Att ändra sig nästan "stup i kvarten".. Fråga om råd, för att sedan göra tvärtom efter en kvart.. Hur vanligt är det egentligen?
Att säga saker som är riktigt sårande och tvärtemot vad man hävdat som sin åsikt, i nyktert tillstånd.. Att hävda det som "Ska jag vara riktigt ärlig så.. Och sedan följer en uppradning av vad han egentligen INTE tycker om eller kan tåla.. Och då är det saker som förnekas kategoriskt i nyktert tillstånd..
Jag kan inte längre lita på min mans åsikter om någonting.. Ena dan så är det jättetrevligt att sonen kommer på besök.. Efter en flaska vin, så är alla bara till "besvär" och äter oss ur huset..
Först är det jättebra att jag åker på kurs med mina väninnor.. Efter några öl, så är det en "flams och trams"-kurs och slöseri med pengar som vi kunnat använda på bättre sätt.. (Och då FRÅGADE jag ändå innan, för att höra om det fanns invändningar..)
Vi har en gammal plåttunna, som vi brukar elda trädgårdsavfall i.. Lite kvistar och sådant.. Ibland slinker det med lite dokument också som man inte vill ska hamna i soporna i onödan..
När det pimplats kan han få för sig att han måste ut och "elda" så det blir plats.. Det blåser, så jag ber honom vänta (åtminstone tills han är nykter..) Jodå.. Det ska han.. det var kanske ingen bra ide, eftersom det blåser rejält (dessutom rakt mot grannarnas altaner..)
Efter en kvart, när han inte hittat något annat att få utlopp för sin rastlöshet på hör jag: Nä du, jag tror jag eldar i alla fall, så jag får det gjort... Suck.. dubbelsuck..
Är det vanligt att alkoholister blir så här ambivalenta och byter åsikt stup i kvarten? Hur mycket ska man lita på det de säger? Stämmer det, att dom säger "sanningen" som de tycker innerst inne, när de är på röken?
Det här har eskalerat.. Och numera törs jag knappt öppna mun eftersom jag får en ny version av vad jag sagt och vad han "egentligen" tycker om det flera gånger per dag..

Å kram.
Du är värd mer. Värd att få ärlighet....viktigast av allt!
Kram

Å kram.
Du är värd mer. Värd att få ärlighet....viktigast av allt!
Kram

Ja det e skönt...men destu fler minuter som passerar så e det sorgligt oxå...sorgligt att en människa inte tar vara på sig bättre, ser möjligheterna nykterhet ger och möjligheter med att han sa upp sig, att kunna börja om med blankt papper som nykter ihop med människor som inte vet vem han e el har förutfattade meningar...iaf inte från början.

Sorgligt att jag måste stå till vad jag sagt, gör ont men jag måste...e starkare än detta men inte stark nog att trampas på el bli ljugen för.
Hatar lögner....

På flera plan känns det som, inte bara med A, utan relationsmässigt också.... supertråkigt att höra om återfallet, både för din skull och för hans egen skull. Precis som aeromagnus har sniffat sig till lite, så är inte hans vilja tillräckligt stark för att bli frisk. Nu fick du ett facit i varje fall och det är trots allt på ett sätt "skönt" att åtminstone få veta och inte behöva gå och tvivla, misstänka eller fundera.

Strunta i smsen, eller svara inte på dem om du absolut inte måste.
All tanke och kramar till dig Mysan.

Nu kommer det komma en tid med fula elaka sms, redan fått några ikväll...
Just nu hatar han allt och alla och är mästarnas mästare i hela världen.
Kommer köra dit och hämta mina saker...min nyckel...men det blir imorgon bitti.
Helst innan han hunnit till bolaget, han är inte trevlig när han får mer sprit i sig.
Ja aeromagnus, du hade rätt, detta hade han planerat i veckor....det som gör mest ont är att jag hade rätt, min magkänsla hade rätt...
Inte att han super i sig utan dom fortsatta lögnerna...aldrig kunna känna tillit...
Jag måste mena allvar nu, det måste ta ett slut nu, om inte för han så för mig.
E 40 år och har halva livet kvar...då kan man ha det bättre än såhär.

Trist att behöva säga, vad var det jag sa. Nu vet du ju iaf