Senaste kommentarerna i forumet

Jag är medveten om att jag har saker att jobba med....tillit, mitt sätt att konfrontera på...MEN skillnaden är att han säger att han är så här, där finns inget att ändra på och inget han vill ändra på...

Han kan inte se att jag mår dålig emellanåt, han e ju nykter nu!
Men för mig älter skiten i huvet när jag sover, drömmer ofta om hur han e full, hur han betedde sig, vad han skrev och hur han stank av död vävnad pga alkohol....jag kan inte hjälpa det. Inget jag önskar....
Om jag e trött och inte jätte pratig så måste jag ju va sur...enl honom, för vad har jag att vara trött över?!
Till skillnad från han så inser jag att bara för han e nykter så e vi som par inte 'hemma' med varann, där e sjukt mkt att komma igenom men han fattar inte det!!!!
Vad e problemet, han e ju nykter!!!!!
Sen denna jävla tjat om att jag inte e lika 'mys sugen' längre....för helvete....ska man vilja ha sex efter schema eller????
Han e bra på att lägga skuld på andra, alla är idioter....utom han, han e ju nykter!
Jag förstår att detta ÄR en sjukdom, för vem vill bete sig som han gjort/gör, men det är en sjukdom som urholkar allt....

Jag e inte nöjd med att jag har behovet att skriva här, höra era råd och läsa era berättelser....önskar jag bara kunde be karjäveln fara så jävla långt åt helvete det bara gick och ge totalt fan i om han söp ihjäl sig el inte....
Men mitt sämre jag plågar hellre mig själv och stannar kvar, man kan ju börja undra vad mina problem är.....

Tillit är något man förvärvar/förtjänar.. Inget som kan kommenderas fram (eller att man pekar på saker i det förgångna).. Det är något som kan ta åratal ibland att bygga upp, men som tyvärr kan raseras på en millisekund...
Ja, varje människa förtjänar en andra chans.. Men börjar man lita på att dessa "andra-chanser" ska radas upp på pärlband, så fort man snörvlar fram ett förlåt.. Ja, då är man nog rätt körd..
Hur lång tid det tar att bygga upp en tillit är ju personligt.. Vet man med sig att man upprepade gånger inte hållit sina löften/gjort bort sig, trots att man ihärdigt lovat bot och bättring.. Ja då får man räkna med att det kan ta väldigt lång tid.. eller att man aldrig får den tillbaks till 100%..
Tråkigt vändningen att din vän inte gav dig en andra chans.. Men hade hon kanske själv dåliga erfarenheter av personer som svikit henne och hon kände att hon inte ville gå igenom hela cirkusen en gång till?
Jag tycker att du dömer henne, utan att veta hela historien till varför hon tog avstånd.. Och kanske är det något hon har svårt att tala om, utan att riva upp djupa sår inom sig själv.. Kanske ska du tänka på att även andra människor (även dom utan alkoholproblem själva) kan ha upplevelser som färgar dom, utan att det egentligen har med just dig att göra?
Kram för att du jobbar hårt med dig själv i alla fall!

Tack för alla svar. Ursäkta att jag inte svarade snabbare, det förtjänade ni egentligen. För det betyder en massa att få svar och förståelse. Jag håller med om att man inte blir full på en lättöl, men nu var tanken att han inte skulle dricka någon alkohol alls.
Dagarna har gått vidare, och vad jag kan se håller han sig nykter och vi kan prata. Håller alla tummar jag har, för oss, för er. Kram.

Har läst och sett en del av dina inlägg här Mysan och, jag har varit nära på att skriva flera gånger, men känt att jag vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja.
Jag ogillar att döma eller prata om personer jag inte känner, där man kanske bara får se en sida av myntet eller så. Men en relation ska ju baseras på tillit, förtroende och god kommunikation tycker jag (bland annat, gärna en hel hög med andra attribut också). Ödmjuket och respekt för varandra osv... å det känns som att det kanske saknas lite pusselbitar där i er relation, som den ser ut just nu i varje fall?

Om han är stirrig så kan det bero på stress t.ex. eller andra underliggande orsaker. Det kanske inte bara är "att lugna ner sig" för att någon säger det. Det skulle kunna vara relaterat till alkoholen också, men behöver inte nödvändigtvis vara det. Prata om grundorsaken till stirrigheten, inte själva stirrigheten i sig. Anklaga inte, utan prata utifrån ett "jag"-sätt. Säg att du upplever honom som annorlunda, mer stressad. Fråga om något är på tok?

Vad gäller vad man kommer ihåg och inte kommer ihåg av vad man har sagt på fyllan, så är det väldigt individuellt och gäller oss alla, inte bara alkoholister. En riktig bläcka kan ge vem som helst en rejäl minneslucka. Jag har skrivit korkade saker på sociala medier på fyllan och som jag inte haft ett minne av dagen efter, utan loggat in och läst och "jäääävlar!!!... skrev jag det där?!??!". Det är ju inte direkt så jag känt att jag kunnat göra en pudel heller och gå ut på facebook och skriva "hej, ursäkta det jag skrev igår, jag var full för att jag supit hemma ensam". Nästan samma som föregående punkt, bemöt med ett jag-perspektiv. "Du, jag fick ett sms här igår som jag inte tyckte kändes så bra. Vill du förklara mer tankarna bakom det?".

Sedan till den svåraste delen i er relation kanske. Tillit och förtroende krävs det två personer till för. Du måste avgöra när och om du vill lita på honom. Han måste inse att din tillit och ditt förtroende är förbrukat och måste bygga upp det och vinna det tillbaka. Här är det så lurigt, för om det är en person som är nära att få ett återfall, så kan det vara bra att visa att man inte litar på denne, vara misstänksam, ställa krav osv. Det kan också slå åt andra hållet. Nu när jag satte ner foten och kände att nu får det vara nog, så sa en nära vän till mig att hon trodde inte att jag skulle fixa det. Det var kanske inte det jag ville höra just där och då.... istället hade det varit bättre om hon sagt "jag litar på att du fixar det nu". Jag blev förbannad över att hon inte ens gav mig en andra chans, utan dömde ut mig helt.

I varje fall så är det svårt att ge dig råd eller tips när man inte vet exakt hur han står med sin nykterhet. Det kan gå utmärkt för honom att bli helnykter och helt frisk, men frågan är om han vill det och hur han ska nå dit (för jag ställer mig tvivlande till att det räcker med antabus som han råkar glömma ibland). Å det känns verkligen, verkligen som om ni borde prata i lugn och ro med varandra. Om vad ni vill framåt. Vad ni förväntar er av varandra. Du kanske säger att du förväntar dig att han inte krökar med sin gamle kompis igen, utan håller sig nykter. Han kanske säger att du behöver inte hålla på och jaga med sms om han inte svarar på studs. Du kanske säger att du vill ge honom förtroende och tillit igen, men att han måste själva kämpa för att bygga upp det.

Summa summarum, försök få till en bra dialog mellan er. Å då inte via sms. Försök få bort lite av "tonläget" som känns lite som om det är anklagande/hackande på varandra. Sedan får du gå på magkänsla när det hela landat in.

Som även finns här hos mig å hos så många.
Känslan att vad man än gör, säger el INTE gör blir fel i deras ögon. Å så är man ju så jävla tråkig, tydligen.

Har du själv Linker sökt hjälp?
Lätta dina tankar å funderingar?
Jag är rätt ny här, har fått upp ögonen.....
Fast i så måååånga år levt i ett sporadiskt beroende missbruk. Men jag har nästan varje dag ändå levt med mitt medberoende, kontrollerade, frågande å ständiga molande värken i magen å tankarna i huvet finns alltid där. Fast de är vissa dagar/veckor gömda djupare.
Att kunna känna....lugnt (på hittat lugn) för att några veckor/månader så PANG.....
Kommer det å man minns de där jäkla känslorna, hoppet.

Min känsla av att för varje gång känna en större å större besvikelse....
Ändå "glömmer" man å tar fram hoppet för varje gång.

Vad händer om du börjar leva ditt eget liv fast med han ett tag.?
Lägga bara dina tankar först. Vad vill jag idag? Å så gör du det...
Känna efter å söka vad JAGET verkligen vill å inte lägga in nån annans åsikter.
Kan ha fel men jag börjar på så kort tid se vad jag prioriterar bort omedvetet för att "han" inte vill, "han" inte gillar.
.....
Ja, några tankar från en rätt så nykomling.
Men jag läser mycket å följer....
Många tankar till dig!!

Kanske speciellt om man låter det bli fullständigt glasklart i huvudet vad man håller på med.Innan kan det vara svårt.Det är ju för hans skull..
Om jag inte följer med så dricker han mer..
Han blir så ledsen om jag inte..
Osv osv.Fast egentligen handlar det om att man själv vill och inte kan låta bli att vara nära,följa med ringa eller vad det nu än är.
Och omgivningen tror på en.

För man kan ju inte vara så dum så man erkänner för sig själv och andra att man är fullständigt fastkedjad vid en person som uppenbarligen inte lever ett vettigt liv.
Vilket är precis vad man är,limmad bunden knuten fast hopkedjad.
Och sen kan man sakta mycket sakta börja lösa upp limmet.
Men det tar en djäkla tid och både en själv och den som dricker är så angelägen om att binda upp en igen och man låter det gärna göras.
Grattis Trojja,fortsätt på den inslagna vägen.
Stå på dig,
Kanske han också vaknar upp och tar tag i sitt liv,kanske inte.

Vill ventilera

Det var hit jag ville komma. Jag ville det! Att kunna gå ut ta en öl en helg och veta att jag inte behöver vara orolig över att hamna hos han. Visst har tanken slagit mig. Men jag har haft en inre broms. Hörru!? Vet du hur du skulle må dagen efter? O fyyyy ja visst ja den där ångesten....huu ej o neeeeej den vill jag inte ha..... o då har jag gått hem, vid flera tillfällen har ja använt det här, o det har blivit allt lättare o självklart. Från att det inte alls gått till att inte vara orolig att det kommer funka. Nu har jag kontroll. O tom efter en öl om jag vill.

Jag använder allt som hänt med han, jag använder alla de ångestattacker som kommit dagen efter. Jag använder tom de gånger jag sagt till mina vänner att nej jag kan inte vara med han mer. Jag använder tyvärr en vän till mig som sitter i en liknande sits som en broms. Jag skäms o vill i te ses som henne. Hon har ingen självrespekt kvar tyvärr. Alla har försökt hjälpt henne. Men hon är blind. Så som jag var.
jag har längtat till att jag kan tänka så här, använda allt. Det har tagit tid.

Och han dricker ofantligt mycket nu. Han är full va 3dje dag i stort sätt. Låt han! Ja låt han. Det börjar nästan vara så att det inte ens känns längre.

Ja det nya livet rullar på exet förutan.Han sitter kvar i bakvattnet för tillfället.
Full och mycket nedstämd.Han pratar med barnen om att inte vilja leva mer.
Det är nytt för mina öron och jag hoppas verkligen att det bara är en tillfällig reaktion på det som händer i mitt liv.
Han gör lite försiktiga kontaktförsök, men respekterar ändå mitt nej till fortsatt kontakt.
Han har ju aldrig varit någon klängranka, inte ens i fyllestunder då ju många andra barriärer rivs.

Jag hoppas att han ska ta att jag fallit ur hans liv som ett sista bevis som behövs för uppryckning.
Risken finns ju förstås att det får motsatt effekt.
Men jag ska försöka att inte ta det personligt även om det kommer att bli svårt.

sommar. Till er båda, läs kapitlet om makt i boken och fundera riktigt på djupet över det när det gäller semestern. För mig har det varit jätteviktigt att börja reflektera över mina egna val och göra mig medveten om mina möjligheter att välja. Välja till av det jag önskar och vill och välja bort det jag inte vill vara delaktig i. Jätteviktigt och många gånger jättejobbigt. Jag jobbar också mycket med vad jag behöver reagera på och vad som faktiskt inte är min sak, t ex med andras känslor och reaktioner. Nu kom jag ihåg Kay Pollaks lilla, lilla bog Att växa genom möten. Rekommenderas! Kram till er.... Kramar, kraft och styrka! / mt

Så roligt att höra att du träffat någon. Önskar dig verkligen lycka till och njut av vad livet ger!
Kram till dig.

Funderar på att starta en ny tråd .... Vi som biter ihop. Gång på gång på gång. Försöker ta vara på de goda stunderna och leva ett normalt liv på ytan. Dagtid kan det ju fungera men man vet aldrig hur kvällen ska sluta. Nya mönster har uppstått, min förr så fridfulle har blivit grälsjuk och vid åtta nio tiden sätter det igång. Varför ska du titta på det Tv programmet? Man kan väl prata! Du borde vara lite mer lättsam, skoja och stoja lite! Här har man slitit och grävt hela dagen och vad har Du gjort? Och jag som kommer med en ros och vill att det ska bli en bra kväll! Varför tvättade du inte mina jeans? Var det en markering? Varför svarar du inte?
Jag går en promenad och sen lägger jag mig ensam i den nybäddade sängen och försöker få ordning på mina tankar.
Så klart, visst borde jag välja ett annat liv. Men vad? Vad? Det är inte lätt att starta om när man är 65 och ska leva på en tämligen blygsam pension. Det värsta är att det känns som han har blivit råare och mer elak sen jag slutade jobba.
Jag tystnar och grubblar.
Många har betraktat mig som en kompetent och trygg person som man kan lita på i jobbet.
Och jag har sett fram emot att kunna styra över min egen tid och göra sånt jag själv vill. Vi skulle kunna ha det så bra!
Men jag fasar för att sitta ensam i en lägenhet och vara bitter över livet och orättvisorna.
Under de senaste åren har jag - och våra barn - hoppats så många gånger.
Om han inser att han är alkoholist så är det första steget mot ett tillfrisknande.
Om han söker hjälp och får prata med någon blir det nog bättre.
Om han slutar handla på Systemet kanske han kan successivt dra ner på drickandet.
Om vi pratar tillsammans förstår han nog att han har en familj som bryr sig.
Om han tar Campral ska väl suget dämpas.
Om jag är borta några dagar kommer han nog att sakna mig och tänka efter.
Besvikelsen blir större för varje bakslag men jag orkar inte längre bli arg.
Jag biter ihop och molvärken i magen känns bekant liksom hjärtklappningen då jag hör ölpytset mitt i natten.
Tar mig en Stilnoct och vaknar till en ny dag.

När kan man lita på en nykter alkoholist?
Alkolism är mig veterligen en sjukdom som inte är botbar...ligger alltid o lurar.
Så min fråga är, kan man någonsin lita på en nykter alkoholist?

Börjar bli irriterad. Börjar känna att saker o ting inte passar längre. Det jag gillade förut gör ja inte längre. Som att så fort vi är på samma plats som idag, ska han krama mig, hålla om. Han är jätte på. Jag mår dåligt av det på det sättet att jag ser att han börjar sakna, fatta, må dåligt mer o mer. Han klamrar sig fast vid de lilla minsta. Det är svårt att få bort han. Känns som jag måste sätta i hårdare tag. Det krävs ännu mer nu. Verkligen nej lite varstans. Tycker en jag känner har rätt. Man ser er ofta ihop. Du kanske bör sätta dig nån annanstans. Sätta dig vid nån annan osv
förut ville ja inte, nu vill jag, men får dåligt samvete för ja vet hur dåligt han skulle må då....
men ja måste

Ja det är det :)

Jag har tagit upp mina planer på flyktväg. Står redan i bostadskö men den är ganska lång . Funderar mycket på vad det är som gör att jag är kvar i detta. Räddsla för att bli ensam? Att sanningen ska komma fram? Egentligen är jag redan "ensam" eftersom det inte går att planera ett liv med en aktiv alkoholist. Sanningen vill jag bara skrika ut för jag känner mig som en stor bluff och jag skäms över det. Kanske är jag kvar för att jag inte vill ge upp hoppet om att mannen jag blev så kär i ska komma tillbaka. Jag saknar honom otroligt mycket. Jag inser att jag i stort sätt har stängt av känslorna för honom nu. Jag orkar inte oroa mig mer för att han dör i detta. Medberoendets bitterhet tar över och jag är både medveten om det och samtidigt inser jag att det får mig att inte tänka helt klart. Jag måste bli redo för nästa steg snart, vad det nu blir. Känns att jag står i ett vägskäl nu och behöver välja. Hur som helst blir det bättre än detta.

Tror inte jag pallar mer helt ärligt...innan min nuvarande levde jag med en man som även han drack för mycket, öppnades en flaska skulle man se botten innan korken kom på igen.
När det inte passa el man hade en åsikt olik hans så kunde det va slut, då passa man inte ihop....var gång lappa man ihop och gjorde det 'bra' igen...för honom, inte för mig.
Min nuvarande har börjat med samma fasoner, han kan inte ändra sig och om jag inte accepterar det kan det va slut...jag ställer inte upp på detta en gång till...icke så nicke!
Messade han nu på morgonen först en gång o skrev gomorron, andra gången att det vore trevligt om han svara mig....efter 30 min fick jag att han va ju stirrig och behövde varva ner...pik från igår när jag sa lungt att om han tog det lite lugnare så kanske han fick igång tvn....
Jag svara hans sms med att jag hoppades det kändes skönt att skriva som han gjorde....

Jag orkar inte längre, allt skit han sagt, skickat på sms, försökt hjälpt han behålla jobbet...o inte nått får man tillbaka...jo en sur jävel när man inte e lika sugen på sex som han, det får man....

Visst är det fantastiskt underbart att hitta gamla spillror av det som en gång var ens jag.Fler kommer om du låter de göra det.

Skriver

halleluja jag har kunnat gått hem igen, utan att ringt eller velat kommit till mitt ex.
De va konstigt för nån dag sedan på kvällen fick ja en släng fan oj det ÄR verkligen slut tankar, ja kände det en stund med. Fick lite tankar av att sova över mm, MEEEN jag lät det inte bli till handling! Igår va vi ute ett gäng. Han skulle inte va ute o dricka. Han kom hem vi halv 3 på morgonen. Han ringde o sa men men varför ringde du inte när du kom hem.( jag gick före dem)Jag tänkte för mig själv nä ja ville inte. Han trodde jag skulle messa o ringa.
Vågar jag peta lite på friheten?, ja va inte ens upprörd över att han va full. O det roliga va också att jag tom hade en annan man i mina tankar
det är som mitt gamla jag innan alla dessa år tittar fram

Mitt svar är ja det tycker jag men om jag har rätt har jag ingen aning om.
Nått jäkla krav måste vi väl ändå få ha el??
Men nää jag vet inte men jag ställer och kommer ställa krav.
Har ingen som tar antas inte ens kommit till insikt!
Hoppas de löser sig. Kraam!

Allt du skriver....det är i ord som om jag skrivit!!
Skrämmande!
Men på nått sätt skönt, förstår du....Man ser sån stor likhet och man ser och hör att detta inte är normalt, hur man har levt.
Min stora rädsla inför en utlandssemester....ska jag säga nått El Inte.
Behöver jag säga hur den blev men alinclusive????? (Gissar inte då jag skriver på denna sida)

Boken ja....ååå för den boken!!!!!

Nää nu är det slut på oro å ångest över nån annan....
Som armagnus skrev på min sida då jag sa att vi får snart se om man är singel med 2 barn Fick jag till svar..."är du inte som singel, du tar väl hand om det mesta å är själv"....
Så sant så sant.
Min sambo har inte druckit vad jag vet den senaste tiden, inte de typ 4 dagar jag varit hemma av typ 1.5 vecka....
Skickar en bild på mat med saftglas (har ALDRIG hänt).....fattar han eller inte????

Har ställt mitt ultimatum. Å jag menar det!!!
Men det hjälper inte att "bara" sluta.....han behöver hjälp!

Hoppas verkligen din semester sommar blir bra å slipper vara orolig å att oron ska bli san!

Skickar en stor kram till dig å dina barn. Ni är värd en orosfri sommar å semester!!!
Kram

Har jag ingen rätt att säga han borde lugna ner sig?????
Stressig som fan o klara inte få igång tvn ens, sa bara att lugna ner dig lite men pang....fick till svar att passa det inte hur han va så kunde vi skita i det....
Jag svara bara att jag tänkte inte tvinga honom till ngt o ville inte han ta sina antabus så e det upp till honom.
Har jag ingen rätt att säga lugnt att han borde lugna ner sig??????

Tack snälla alla för alla råd och tankar. Den här veckan har varit lugn och skön. Vissa dagar har han inte druckit alls och andra 2 folköl. Han har varit lugn och trevlig mot mig och har gjort massor av roliga saker med barnen. Han är i en period när han anstränger/ kontrollerar sig. Samtidigt vet jag av erfarenhet att det är tillfälligt. Det är bara en tidsfråga. Jag märker att han inte har kommit till insikt. När jag ringde hem en kväll och frågade om något behövde handlas. Nej, bara en flaska rose till mig men det tror jag inte jag ska be dig om, svarade han. Ikväll ska han träffa ett gäng på stan, har han meddelat mig. Jag läser Djävulsdansen. Jag känner igen mycket om hans beteende i boken. Den normala, harmoniska som plötsligt förvandlas till spydighet, rastlöshet och irritation. Det är som att leva med 2 olika personer. Ankagelser att jag hindrar hans drömmar, är tråkig, vill inte vara ute och umgås med människor. Det är så synd om honom. Vi kan ha en fantastisk resa bokad på sommaren så kommer han med en spydig kommentar om hur synd det är om honom som inte kan resa bort på vintern. Han har ingen ro, aldrig tacksam för det han har. .När jag läser boken får jag bekräftat att jag har gjort rätt allla dessa år. Barnen har alltid prioriterats, rutiner, trygghet, fungerande hem, stabilitet, lugn och ro. barnen är trygga inom sig själva och har många kompisar,. När barnen var små sa jag till honom att om jag måste välja mellan hans behov och barnens så väljer jag alltid barnen först och så har det varit. Ofta har jag känt mig som en mamma med 2 barn och en trotsig tonåring hemma. Jag har utvecklat ett kontroll behov när barnen är med i bilden, hindrat drickandet och umgänge med människor som dricker men är han själv så tänker jag inte på vad han gör. . Nu är jag inne i en ny fas av reflektion. Läser mycket och försöker att hitta nya sätt att själv agera och tänka. Jag känner så mycket ilska kring tidigare incidenter som är alkohol relaterade. Jag skulle vilja ha ett erkännande från honom, en ursäkt men jag vet inte vad han tänker. Är han medveten om hur illa han har behandlat mig? Ser han inte att det var fel att dricka och festa så mycket när barnen var små. När jag frågar honom hur han anser att jag har agerat fel, har han inget svar. Skulle jag ha packat barnen i vagnen och släppat dem till krogen en fredag kväll? Man behöver inte sluta leva bara för att man får barn skrek han på mig när vår minsa var en bebis. Jag har bokat en tid själv på familjerådgivningen och tänker söka hjälp för att bearbeta detta, vill inte slösa bort energi på att vara arg. Nu ska vi snart iväg på semester hela familjen och jag känner oro. Hur blir det, orkar inte med alkohol problemet på semestern. Borde jag säga till redan innan att jag förväntar mig att han håller sig nykter, ingen alkohol på hotellet. Vill inte ta den rollen.

Min kille va likadan när han drack...det med porr intresset alltså.
Så fort han drack skulle lapptoppen va på soff bordet och det skulle kollas på olika sidor...jag e inte pryd men tillslut blev det äcklande för mig.
Han säger att han inte har behov av porr nu när han e nykter och vi har ett fungerande sexliv.
Det han mest tittade på va andra onanerande män....och en sak som stör är att ibland tar han upp frågan om jag skulle vilja ha sex med två män samtidigt....vet inte om han testar min trohet el menar allvar.
Jag svarar nej varje gång.

En annan sak som förvånar mig är vi, vi som skriver här....vad för jävla skit vi tar, lyssnar på, slätar över....det finns dom som går bara pga en fis....VARFÖR stannar vi?????
Han sa igår att jag fick stå ut med hur han e om vi ska va ihop, svarade med att om han ska va ihop med mig får han allt va beredd att ändra på sig....har alltid haft för mig att ett förhållande är att man är en 'grundsten' i sig, träffar man sen rätt 'grundsten' av partner så nöts man ihop till en stark sten som står pall tillsammans....men det e kanske bara en naiv tanke.
Vi bor inte ihop, har svårt se oss bo ihop.
Han e pedant , jag lite slarvig men ordningsam...
Älskar honom ibland, men inte alltid...trots nykterhet just nu.

ser att du är inloggad och vill skicka en varm sommarkram till dig. Hoppas du snart, snart hittar ro och din egen styrka. Vi åker på landsmöte till Östersund och räknar med att komma till Stockholm på stormöte 23 augusti. Kram, kram / mt

Hej...
Jaa tänk om vi hade facit.
Fått en garanti...
Jäkligt mycket enklare.
Men där är väl kruxet....inget är enkelt å varje person, individ måsen som testa hur mycket klarar man egentligen.
Några få ord men....