Senaste kommentarerna i forumet

... på att tänka på hur mycket han dricker, när han dricker och om han dricker osv - det är inte så du ska behöva ha det!

Men jag vet hur svårt det är, hur mycket man ältar och tänker att man kanske tror fel osv, men försök att lita på din magkänsla - den är sällan fel!

... Och hoppas att du kommer iväg redan imorgon!!
Det är en bra väg att gå, för att se och förstå att det finns andra som lever med samma frågor,i liknande situationer och med grubblerier liknande dina! Och det är bra att få höra sig själv berätta, att få höra andra och att förstå att du ka inte göra något - du kan ta hand om dig och det är det du ska göra!

Kram

Ibland tycker jag att det är svårt att veta om han druckit. Oftast märks det tydligt men ibland så blir jag osäker på mig själv.
men försöker tänka som någon sa här att dubbla det som du märkt det är troligtvis så mycket som han dricker.
Spelar egentligen ingen roll. För grejen är att han dricker. Och på en söndag och på min sons släktkalas. Inte ett stort kalas och inte så mycket. Men det ligger och pyr under ytan!

Fick svar ifrån dom och sa att varje måndag är det öppet för möte.
Så det är väl bara att gå. Jag skall lyckas. :-)

Men annars vore vi väl inte här för att hämta styrka i varann.Tack för ditt engagemang Vilsen och hoppas att du reder dig själv också,någotsånär iaf.

Det är ju vårt egenvärde o självförtroende som vi känner att vi inte riktigt har mer än när vi har ngn att "ta" hand om.....sorgligt faktiskt.

Kul att du hade en trevlig kväll igår och ja, genom att skynda långsamt så bör det gå bra tillslut.....vem vet var du är, vem du är om ngra månader/år.
Fortsätt att vara positiv även i dem svåraste stunderna :)

Dem utstakade linjerna är lite som för en tillfrisknande missbrukare, vi måste ha linjerna med oss i bakhuvet hela tiden för att inte falla tillbaka ner i avgrunden!

Jag höll mig.Men det blir så uppenbart att när jag inte har en (svagare) själ att hålla fast vid så sjunker även jag.Jag är så beroende av viet för att uppleva min egen styrka och mitt eget självvärde.Sorgligt men sant.
Blev trevlig kväll med utgång med väninna igår och nånstans så vågar jag ju utsätta mig för en ev ny framtid med eller utan partner.Men det är tufft när det inte går efter de utstakade linjer man själv satt upp.

Det du pratar om är sånt jag sjlv tänker på men sen tror jag att vi önskar även fast vi är "botade" att saker o ting vore annorlunda....

Ta flörten för vad det var och tänk att det finns fler därute som är bra och där du kommer må bättre än med ditt X!

Låt inte ditt medberoende ta dig tillbaka till dör du är orolig och där du inte mår bra.....

Tummarna och som flygcert säger....man är nervös första gången men det släpper väldigt snabbt :)

Du kommer få ett annorlunda perspektiv på vad du kan och inte kan göra samt blir mer objektiv.....

Ta hand om dig själv och tänk på dig själv :)

Och tack för peppande orden! Vilsen 76 och flygcert.
Det är ett ställe jag innerst inne inte vill besöka, och trodde inte att jag skulle nu eventuellt behöva besöka det stället.
Men ändå säger "någon" till mig att jag måste dit för att känna att jag inte är ensam. Att få prata och lyssna på andra kommer nog vara bra.
För jag sitter verkligen fast att kunna gå vidare med mitt liv. Jag har inte sagt något till han. Skall jag göra det? Eller kommer skam fram som gör att jag backar?
Jag känner att detta är en början att göra nu, och vågar jag mig dit så hoppas jag att mina chanser gör så att jag kan släppa han successivt bit för bit. För jag vill tro att dom hjälper mig att se denna situation på ett sätt som jag kommer att må bra i. Att det blir lättare helt enkelt att släppa taget.

Vi har kraschat så många gånger nu så tilliten, respekten, ärligheten är jättelåg, och jag vet inte om jag orkar att tillsammans bygga upp de delar igen för att få det bra ihop.
Kanske gör dessa möten att vi hittar tillbaks och det blir bra, eller så säger de möten att ta annan väg??
Det lär tiden få utvisa. Men nu först och främst skall jag ta till mig mod. Håll tummarna eller nått! :)

Jag läste i höstas dina inlägg, men kunde inte förmå mig att skriva något (tror jag... minns inte helt). Däremot har det legat som en klump i magen och gnagt sedan dess. Fan - hon kommer inte överleva, tänkte jag. Jag var helt övertygad om att du skulle dö. Förlåt att jag skriver det, men det var svårt att tro något annat. Det är därför som jag med en sådan lättnad och glädje läser ditt inlägg från 2 maj. Du har varit oerhört stark som orkat bryta dig loss från det här monstret och jag önskar av hela mitt hjärta att du nu ska få må bra och vara lycklig på alla sätt.

Varm kram

Håller alla tummar för dig!
Varm kram

Välkommen hit!
Start gärna en egen tråd så får du "din historia" samlad på ett ställe, det är ofta bra att kunna gå in och läsa emellanåt för att se sin historia!

Jag har inte så många kloka råd annat än det allra viktigaste rådet - sök hjälp till dig själv först: du håller på att gå in i ett medberoende där du förmodligen kommer att ta ansvar för om han dricker, hur du ska vara och göra för att han inte ska dricka osv. Genom att tex gå till AlAnon, för anhöriga och närstående till alkoholister, kan du få stöd att hitta vägar att du ska må bra och det kan även ge honom hjälp!

Kram

så känns det neutralt inför exet.Nu är det ju slut,känslorna ligger nedpackade i kofferten och allt känns frid och fröjd.Min lilla flört lyser med sin frånvaro för tillfället så det kanske glider ut i ingenting.Därför tycker jag nu att jag eftersom jag är botad :) från mitt medberoende kan ta kontakt med exet och höra om han kan vara fyllechaffis ikväll åt mig och en väninna.

Hur tänker jag där?Ska han hämta oss också? Ska jag då erbjuda honom att sova över för lite närhet? Vad leder det till?
Skärpning Ullabulla.Jag manipulerar och leder mig själv in på villovägar och har så svårt att hålla kursen ibland.Just den här övergivenheten,när nu flörten inte står i dörren och lockar.Då är jag genast tillbaka och åtminstone överväger det intelligenta i att kontakta exet.
Herregud.

Vad hände sedan?
Håller tummarna för dig...

Den är inte nödvändig. Alla är ju där av samma skäl som du, ungefär!

När jag skulle gå på mitt första AlAnonmöte så hade jag laddat ett par veckor, och jag hade stor oro att det skulle vara konstiga/annorlunda/speciella människor där, samt att jag inte skulle passa in... och när jag åkte så bestämde jag mig för att sätta mig i bilen utanför, men på lagom avstånd, och titta vilka som gick in och om de såg "konstiga" ut så kunde jag bara starta bilen och åka hem igen. Men - det var ju så klart inga konstiga eller annorlunda människor; det var ju människor som du eller jag, eller vem som helst. Så jag gick in! Och det var en mycket viktig del för att ta itu med mitt fortsatta liv!

Lycka till!

Tänk att vi är så många som mår dåligt i ett förhållande där alkoholen är den stora boven. Det pratas inte mycket om att alkohol är den slugaste och kanske svåraste drogen att bli fri från just för att den är laglig och så accepterad och normaliserad !

Fixa det :)
Tro mig.....är fan så mkt lättare att gå till Al-anon än till ett NA möte :(

Det finns ingen skam, det som sker nu är att du sitter själv med dina tankar och av min egen erfarenhet så kände jag mig lättare när jag insåg att jag är inte ensam!

Finn modet, ta steget, känn lättnaden och se på livet med nya ögon :)
Var stark :))

Styrka till dig med Ulla Bulla. :)

Dom säger så mycket sanning och jag tar med mig dom och försöker leva till dom.
All styrka till dig maskrosen att DU hittar din väg som DU vill gå och med dina barn. Bitar i din berättelse känner jag igen mig i så väl, och du är inte ensam.
Men tillsammans är vi starka ihop. :-)

Mitt liv förändrades helt en dag i oktober. Då jag träffade min stora kärlek. Jag var nyskild sedan 1 ett halv år och han var separerad sedan många år. Vi hade kännt varandra i många år, men ingen av oss skulle kunna tänka att vi skulle falla för varandra. Men det gjorde vi. Kvällen när vi träffades var magisk och jag kände mig som världens lyckligaste och stoltaste kvinna. Allt var i ett lyckorus och vi pratade och pratede....och någonstans där berättade han att han var alkoholist....jag hörde men trodde att han skojade.........
Vi fortsatte att ha kontakt, jag var nykär och galen av lycka, vågade att se på framtiden och känna kärlek. Vi träffades igen på ett stort omtyckt ställe......han fixade resan...med lite gott att dricka....anande ingenting...förutom hans burdusa sätt ( jag är en väldigt lugn och eftertänksam människa) .....under vistelsen så märkte jag att han smyggsöp..jag sa inget utan han sa det själv....
Det är en del av mitt förhållande....Han erkänner vill ha hjälp, mår kass, alla är dåliga, tycker synd om sig själv, men ljuger aldrig för mig!!! Utan nästan tvärt om....han berättar att han mår dåligt och verkligen vill ha hjälp. Han har sökt och fått hjälp under åren som han har supit, men inget har hjälp va ska jag gör????? vart söker han hjälp??? Det är akut!!!!

Tack för de sanna orden du nämner vilsen 76.
Jag kollat upp Al anog, och tog steget att skicka ett mail till dom. Såg även när och vart jag kan nå dom, och nu skall finna mod att ta mig dit också. Jag vet inte om jag vågar, skall inte känna skam men ändå gör jag det?! Skam för vad!?
Håll tummarna att jag vågar mig dit.

skickar styrka till dig vidare vilsen 76. Hoppas du ser dina dagar mer hoppfulla för varje dag. :)

Vad jobbigt för dig och så sorgligt det är se någon man bryr sig om må dåligt och inte klara att ta hand om sig.

Du känner dig förmodligen helt maktlös.
Jag är säker på att du har gjort allt och mer därtill.

Har du provat att vara hård mot henne och säga ifrån eller är du för orolig att ni då ska tappa kontakten och hon ta livet av sig?

Det du bland annat kan göra är att göra en orosanmälan till socialen.
Då måste de kontakta henne och berätta vilken hjälp som finns att få.

Det andra är att hjälpa dig själv.
Att träffa andra i samma situation hjälper många. Det finns något som heter al-anon. Har du provat det?

Kram

Man får den respekt man kräver.
Ligger mycket i de enkla orden.