Senaste kommentarerna i forumet

När tänker du släppa taget och börja leva ditt liv? Det liv som är ditt?
Du skrev i början att min berättelse gav hopp. Jag vill gärna representera möjligheten till förändring, att ta makten i sitt eget liv. Det är möjligt - och det "egna" livet kan se väldigt olika ut. Förändring är en smärtsam process som du säkert vet, bland annat flygcert och Izzy beskriver det i sina trådar - tvivlet, smärtan, osäkerheten.
Jag vill ännu påminna om (om du inte läst min tråd) att det första avgörande steget i vår förändringsprocess - det har följts av många flera "steg"- var att jag mitt i natten (dec 2010) packade det mest nödvändiga och lämnade huset. Jag bar ut ett par omgångar kläder, badlakan och necessär, ett par viktiga CD:n och Lisa Larssons Adventsbarn (det var adventstid) till bilen. Det var mycket snö och många minusgrader. Tidigt på morgonen gick jag ut, tog bilen, körde ett par mil, ringde hem och sa att nu har jag gått. Sen åkte jag till en väninna och frågade om jag kan bo där tills jag hittat något eget. Detta efter att hundra eller två- eller trehundra gånger sagt "fattar du att jag står på tröskeln". Den decemberdagen var en av de tyngsta i mitt liv och även hans tror jag. Jag återvände hem med löfte om nykterhet - mer avgörande än hans löfte var antagligen att jag hade fattat ett avgörande inre val att inte längre leva i alkoholens helvete.
Efter detta var han det som kallas "nykter med vita knogar" (det förstod jag inte innebörden i då) över ett år innan han efter ett återfall gjorde sitt eget val. Det var steg 2 och avgörande. Under ca 16 månader mellan steg 1 och 2 läste och skrev jag intensivt här och var också helt beredd att lämna om han hade börjat dricka igen. Sista gången jag var och tittade på en bostad för egen del var på vår bröllopsdag ett halvår efter mitt uppbrott.
Efter hans egna avgörande har klarheterna kommit steg på steg och vi har idag ett mycket gott liv. Inte friktionsfritt men ärligt och respektfullt.
Jag önskar dig kraft och styrka att göra egna val! Ta makten över ditt liv! Kram, kram / mt

Visst e jag det....jag funderar mycke över om och när jag kan lita på honom igen....
Hur många dagar el månader el år jag ska tvivla på att han menar allvar.
Undrar mycke över varför han inte kan säga till sin fylle polare att han vill sluta och tar antabus( dom ses bara när dom har druckit, polaren ringer ibland även då han e nykter)
Jag vet att där inte finns garantier för ngt i livet, e inte såååå naiv...men just nu hade det varit skönt om man haft ett facit att kolla i...

Ha en skön solig dag!

Vi hade inte setts på några dagar, när jag kom hem idag. Han satt kvar och läste tidningen och tog en öl sa hej. Vi tittade oss omkring i trädgården där han har många projekt på gång och sen lagade han mat. Jag påpekade att han hade sabbat några av min nysatta buskar, han hade lagt tio säckar jord på dem, inte så växtfrämjande.
Och då det igen, den undertryckta aggresiviteten fich sitt utlopp. Jag ljög, säckarna hade inte lagts där, han kunde inte förstå hur jag kunde anklaga honom för något sådant.efter ett tag sa ja släpp det, ingen av oss ändrar synpunkt, jag bryr mig inte. Men de två närmaste timmarna fortsatte tjatet med högr och högre volym. Jag vill inte bjuds grannarna på detta patetiska drama så jag går in. Han tar fram fler öl och fortsätter med högre röst. Jag ledsnar och går in och gråter i min säng. Han sitter i rummet med ännu en öl "3,5, ingen alkohol"och blir snart sugen på,salt korv. - och en öl till. Men hinner inte stänga kylskåpet innan jeansen har blivit nerkissade. Då bli jag galen och skriker åt honom att jag inte kan leva med en alkoholist! När och hur ska du sluta? Sen. Jamen när? Vet inte.när vet du? I morgon. Fan trot.

Jag förstår, kul men ändå inte :-)
För mig ger det utryck i att ena året är jag slavisk till träning, väger mat på gram, andra året så är jag slavisk till alkohol, och porr.
Det jag sett som nyckeln är att något händer, en trigger, till det ena eller det andra.
En "trigger" för mig kan räcka med en semestervecka där jag kommer in i "klart man får dricka vanor" som sedan är svåra att ta sig ur igen...

Skönt höra dina ord! Det enda som jag tror kan få mig att sluta är att lyssna på er, ni som drabbas!

Kul att du skriver här.....El nä jag menar väl inte kul så men du fattar.
Skönt att höra dina ord.
Få en liten förklaring.
Skönt för dig Att du fått insikt....en bit på rätt väg.
Du skriver att du har perioder....förklara gärna hur de ser ut å hur du tänker. Försöker själv förstå!

Det kommer ta tid för dig att lita på honom. Du är inne i ett medberoende.

Ja han e fortfarande nykter, tar antabus...., dock ingen annan behandling.
Ibland undrar jag om det kanske e jag som skapar hjärnspöke o problem...

Är han fortfarande nykter? Han måste börja äta dessa piller känns det som om han ska ha en sportslig.

De ska alltid komma efteråt och gråta osv
nej det GÅR inte att lyssna ta in va de säger. Man vill att de de säger ska vara sant, de trycker på ens önskemål.
Det är för stor risk att leva med en missbrukare.... det blir 2 som lider

du har rätt att vi gör samma resa som dem, med olika beroenden
Kämpa på

Hej,
Ny medlem, som sitter på "andra sidan" dvs, försöker komma tillbaka till nykterhet..
Jag är en beroendenänniska som ger olika periodiska utspel och har insett det.
Det betyder att jag kan försöka välja "rätt" saker att bli beroende av, ex träning, hälsa...inte där ännu dock.
På andra sidan har vi alkohol, men även att se på porr.
Jag tror det är en del av beroendebeteendet, och precis som med alkohol så vet vi att vi inte bör och i vissa fall inte ens vill...
I mitt fall har det inget som helst att göra med min flickvän, utan är ett beroende jag inte heller är särskilt stolt över.

Nää inga tomma hot från min sida.
Vet vad jag behöver.....Har inte utrymme för detta. Vill bära mig själv å min problem, han får lov att bära sina å ta ansvar för dom.

Sen får man se vars det leder....mycket svek efter vägen!
Å tack än en gång. Behöver verklige er er respons känner jag. Tack för att ni finns!

att du är ordentligt på väg.Du kommer troligen att behöva vara framme vid samma vägskäl många många gånger innan din knopp och kropp fattar att detta är sanningen,det går inte detta.
Mitt ex fick veta att en ny man håller på att segla in i mitt liv,ringer och är ledsen och säger att-Ja men nu fattar han att han har en kronisk sjukdom och aldrig mer kan dricka(i fyllan) Vad gör han dagen efter,jo dricker...
Men det är som att vi precis som dom måste banka in i skallen att det går inte att tro på en alkis som lovar saker,åsså trillar vi dit.Och så vt vi.men sen igen så måste vi se samma sak,det går inte att...osv.Så ju mer jag insett om mitt eget medberoende ju mer tror jag att det är i princip samma resa vi genomgår som dom.Tro insikt förnekelse osv.
Lycka till och tro på dig själv Trojja

Ventilerar ett framsteg

var ute igår (när jag skriver ute betyder det inte jag dricker )
Men i allafall...... han va ute med. Han vart full, han började vilja prata om oss, ja stoppade det vid flera tillfällen...
nu va det så att en vi känner va väldigt på mig, inte jätte mycket så men tillräckligt för att han vart svartsjuk.
ja lessnade på det o gick. Han ville sen jag skulle gå hem med han, jag sa nej du vet de inte går.....

Jag fick en tanke om att nu kanske han börjar fatta. Att nu är det slut, han sa nåt i den stilen med. Eller han sa nu inser man att det hela är förlorat.

Jag tror de flesta som lyckas ersätter drickadet helt mot något annat, en hobby eller liknande. Finns forskning som stöder att alkisar ska kunna dricka normalt igen. Tyvärr ägnar vi Sverige oss väldigt lite om alkoholforskning. Vi ligger ca 30 år efter ex amerikanarna kring detta. Jag tror på avhållsamhet. Finns bättre törstsläckare en arm sommardag än lättöl.

http://www.riskbruk.se/Default.aspx?id=27905

Brukar dra denna. Visa den för din man. Tyvärr r det alltid den nyktra fel. Man är tråkig eller dålig. Klart han inte har problem, har ju ingen mssbrukare *ironi*. Stryka gjort men se till att det inte blir tomma hot. Vad jobbar han med din man? Du måste tänka på dig själv.

Vi är alla individer Vändningen. En del klarar att dricka, ska vi kalla det "alkoholliknande" drycker utan att få sug. För en del är allt som påminner om alkohol, en trigger, som gör att de lätt trillar dit igen.
Kan tänka mig att det är ungefär som när en fd, rökare ska försöka bli "feströkare".. Jag har sett en del som klarar det. De röker när de är på fest, men sedan klarar de av att låta bli.. Men för det stora flertalet, slutar det med att de snart är tillbaks i sina gamla vanor igen..
Nu skriver du om de sk. "noll-ölen", men oftast handlar det för normalalkoholisten om drycker med en alkoholhalt runt 2 - 3,5%, som köps i vanliga livsmedelsaffärer..
Nej, jag skulle nog inte skälla på min gubbe, om han drack några enstaka alkoholfria öl, men jag vet att det troligen skulle trigga hans öl och vinsystem att vilja ha den riktiga sorten.. Om han nu kunde erkänna att han har problem.. (hans problem är att han tycker att vanlig lättöl(2,2%) är "alkoholfri"..och han dricker inte bara ett par stycken, utan finns det inget annat så blir det 10 - 15 stycken på en dag)
Och visst testar alkoholisten gränser.. Jag tycker att det är viktigt att påpeka att man "ser" den där lättölen och vad den kan leda till, om alkoholisten säger sig vara medveten om sin problematik och verkligen vill ta tag i problemet.. Att efter bara 3 veckors nykterhet (som säkert är en evighet för alkoholisten) börja prova om man kan dricka lättöl, tyder ju trots allt på att det finns en inre önskan om ett fortsatt drickande.. Om man då verkligen VILL sluta, så är det kanske bra att man får hjälp med gränsdragningen från början?
Så inte alkoholisten senare kan hävda, att lättöl var ju okej för en månad sedan.. när intagit kanske smugit upp till 10 stycken ("bara för att det är varmt") .. Sedan slinker du ju gärna med en och annan 3,5:a också..
Och visst är det bättre med 2 flaskor lågalkoholvin, än vanligt vin. Men har man druckit 2 sådana under en dag, så tyder det trots allt på att man inte vill släppa sina gamla alkoholvanor.. Vilket jag tror att det är viktigt att bli medveten om..

Håller med men ändå inte mulletant; i sådana fall ska man inte heller dricka alkoholfri öl (som kan ha 0,5% volymprocent) om man ska hårddra det hela.
Och ska man vara ännu hårdare så kan man då säga att både alkoholister och gravida mammor "missbrukat" då man intagit alkohol i form av alkoholfria drycker.

Så lätt är det såklart inte. Dricker en gravid kvinna eller en med alkoholproblematik en enda lättöl så nja, det är faktiskt ingen ko på isen. Den lilla alkoholmängden ter sig enligt forskning varken skadligt för foster eller en alkoholist. En alkoholiskt med ett invant drickande känner oftast inte heller av den lilla mängd alkohol det är i en lättöl eller en alkoholfri öl med upp till 0,5%. Däremot kan beteendet i sig vara farligt, att man håller kvar vid ett visst mönster osv. Det kan också vara så att väldigt liten alkoholmängd faktiskt också stimulerar en alkoholists belöningssystem. Det är dock högst individuellt. Ser bara på så många här på forumet som lyckas extremt bra med att hålla sig nyktra genom att dricka alkoholfritt (som kan ha upp till 0,5% alkohol i sig) och man får inte förringa det faktum att två tomma vinflaskor med a.fritt vin är bättre än två tomma med urdrucket vanligt vin.

till forum SomeonesFool! Så bra att du hittat hit. Om din man ska bli och vara nykter ska han inte dricka lättöl! Om han ljuger eller inte vet varken du eller jag, kanske inte ens han själv, dvs han kanske ljuger och förnekar också inför sig själv. Jag vet inte om eller hur mycket du läst här i olika trådar - det är oerhört lärorikt. På medberoendesidan känner du igen den skumpiga resan mellan önskan, hopp och förtvivlan,. I missbrukarnas trådar har åtminstone jag fått insikt och förståelse för vilken kamp det är att avstå från att dricka. Det har gett mig djup respekt för dem som väljer att ta den kampen.
Det är varken du eller dina barn som ska ta/ha ansvaret för hans nykterhet - det ansvaret måste vara hans eget. Så bra att han går på AA-möten. Har du varit till Al-Anon? Det skulle jag rekommendera.
Fortsätt att läsa och skriva här, det har hjälpt många! Kram / mt

När han fått valet....valet att söka hjälp eller så går jag.
Han har inte problem.
Jag har varit jobbig å tråkig sista tiden.
Han har inte mått bra.mm mm mm....
Försöker inte ta åt mig av anklagelserna men inte faan är det lätt att inte få dåligt samvete.

En sten har släppt från hjärtat, nu är det sagt.
Hoppas resten av stenrösen lossnar snart oxå.

Hoppas nu har en bra kväll....
Hoppas kunna somna!

Känns som han ljuger för mig fortfarande, han har sagt och satt print på mycket räliga saker på fyllan.
Just nu känns det som han vill ha sprit dörren på glänt, han har en polare som oxå är alkis och har inte berättat att han slutat utan bara sagt han tar det lugnt....inget om antabus....

Om man väljer ta återfall...när kan man tro det händer....finns det nån generell tidslinje?
Korkad fråga förmodar jag....

Just nu e han småstirrig, pratar fort, allt ska ske fort...äter fort, dukar av ännu fortare...
Du vet nog vad jag pratar om....

Tack snälla för att du svarar mig!

Man kommer ihåg en hel del. Man dövar det med mer a och sedan försöker man bortförklara det

Det här är nog tredje tråden jag läser idag, som handlar om i princip samma sak och jag kliar mig i huvudet ännu en gång. Det är så jädrans svårt det här med tillit och förtroende och hur det ska hanteras, för även det går att missbruka - åt båda håll.

Det jag tror är viktigt för en anhörig är att få insikt och förstå hur alkoholism fungerar. Det är en sak att undanhålla sitt missbruk när man är mitt uppe i det. Det är absolut förståeligt att det känns som ett stort svek och en stor lögn hela det och jag tänker inte försvara det - men det hör till sjukdomsbilden i sig. Man blir expert på två saker; det ena att dölja/förneka att man har problem, det andra att intala sig själv att allt är bra, att man fixar att dricka en kväll till, att det inte är några problem.

Här kommer kruxet - det är två saker man är expert på när man mitt uppe i alkoholmissbruket eller beroendet.

Det är inte säkert att man tar med sig samma sak om man går in i en rehabilitering. Som nära anhörig är det dock svårt att veta hur man ska förhålla sig till det hela. En enda lättöl skulle jag inte kalla ett återfall och det krävs ett antal lättöl för att ge någon slags effekt, så man får hinka på bra där. Vill man få sippa på en öl, så som nykterist skulle jag i sådana fall rekommendera alkoholfri öl för att vara lite mer på den säkra sidan, men inte ens de är helt alkoholfria. A-fria drycker kan ha upp till 0,5% alkohol i sig (och det dricker både nykterister och gravida osv). Även där kan det dock vara sisådär att dricka stora mängder, men då krävs det ännu större mängder för att ge någon effekt av alkoholintaget.

Samtidigt som du säger så ger det signaler och vibbar. Hur hade det varit om han druckit en alkoholfri öl med 0,5%? Är det ölen i sig och att se det beteendet som är det du hakar upp dig på eller volymprocenten?

Jag kan på ett sätt tycka att ja, straffa och sätt hårt mot hårt mot en person som verkligen får ett återfall eller går över gränsen, men att i det här fallet kanske, kanske kan ha varit lite för hårt. Det är så svårt att säga om det han säger är sant eller ej, men att ni i huvud taget pratar om det som vuxna tycker jag är helt fantastiskt! Det finns andra trådar här på forumet där man ser att den dialogen saknas. Bra där!

Jag tycker du gjorde en markering nu och det vilar ett stort ansvar på honom. Han förstod det. Viktigt är dock att inte bara straffa, utan stötta också. Om du och din dotter får negativa vibbar av att bara se honom med en öl, ens om det är en alkoholfri öl (så hade jag det själv inför min mor), så borde han givetvis försöka hitta andra alternativ. Samtidigt för oss som har sjukdomen så kan det vara ett sätt att just klara av att bli nykter också, och det är att få ändå kunna känna att man "unnar sig något gott att dricka", men inte dricker för berusning.

Va lyhörd, men straffa och döm inte på förhand är väl kanske min enda rekommendation, gå på magkänsla och sätt in piska där det behövs, men glöm inte moroten.

Hej,
Idag har jag satt upp mig i den kommunala lägenhets-kön. Kanske kan det vara något, Mittendaliv? Jag förstod det som att ni bor kvar i villan (eller var det någon annan i tråden som hade en sådan.) Sitter också med hus, barn, kanin, skolor och allt annat som sträcker sig som rötter ner i marken för att jag ska stanna.
Jag vet inte om vi kommer klara det här. Det här är en dålig dag. Lägenhetskön är lång och jag behöver en massa rum till barnen. Jag vet inte ens om det finns lägenheter i rätt storlek i den by där barnens skola finns. Helst skulle jag vilja att han flyttade, men jag tror inte han låter sig slängas ut riktigt. Ma måste skriva upp sig varje halvår för att stå kvar i kön. Men jag tänker som så, att om jag blir erbjuden en lägenhet om ett halvår, och jag befinner mig i helvetet då, då har jag flyktvägen upplagd. För det är ett av problemen här. Jag har ingenstans att ta vägen. Ingen släkt, inga direkt vänner (mer än barnens kompisars föräldrar som vi umgås med en gång om året i par.) finns i närheten. Men jag hoppas ju så klart att få slippa. Om ett erbjudande om lägenhet kommer och jag inte vill ha den, så måste jag ju inte.

På alkoholcentrum.
Skönt, jobbigt.
Insåg att det var många gamla upplevelser som gömmer sig i mig från olika alkoholdilemman med min sambo.

Fick svar på tal att ja, han har problem. Påväg längre ner på stegen.

En fråga...för mig pinsam men här får jag väl ta upp det.
Min Sambo har alltid varit mer el mindre porrintressetad.
Fast jag ibörjan var stark motståndare har jag idag gått till att slita i om han tittar.
Men han gör det gämt. Skulle säga flera gånger /dag. Självklart ljuger om det.(han måste ju få nått när jag inte vill ha sex?!?!)
Läs om att det även kan vara ett av de många beroende....
Någon med erfarenhet??

Tänkte mig även börja i en samtalsgrupp. Å redan nästa vecka nästa samtal.
Vägrar gömma mig för mig själv å "bara glömma" hur känsla är när det är jobbigt.
Måste nog dyka tillbaka i dåtiden å bearbeta det som varit å förlåta å gå vidare.
Inget man kan göra åt.....bara framtiden å den har jag tänkt ska vara MIN!!!

Han har ingen behandling mer än antabus...

Vet inte vad jag ska säga....vad jag ska tycka?
Känner mig stark men ändå hopplöst svag i situationen emellanåt...
Har sagt till vissa vänner att det e slut och ändå e man kvar, känns som mitt liv är lika mycke lögn som hans varit/är...
Ibland älskar jag honom som in i bomben för att nästan känna hat bara han säger fel ord, helt sjukt...