Senaste kommentarerna i forumet

Du kollat upp Al-anon?

Skriv upp vad du vill och tänk inte för en sekund på den missbrukaren du ev älskar!!
Du kan inte göra något åt den personen utan bara tänka på vad du vill!
Du vet hur lönlöst det är att ge dig in i en diskussion kring förändring?

Lev för dig själv i första hand sen vänner och familj samt jobba på dig själv och du kommer må bättre.....tar tid och bakslag rent mentalt kommer att ske men ta då chansen att påverka dem tankarna som får dig att må just så.....

Hmmm....råd från en som gjort alla fel kring hur man inte ska göra är.....
Jag hoppas iaf att det hjälper dig lite panda :)

Fortsätt vara stark :))

Är det jag tror på för min egen del!
Blir jag starkare i mig själv och i att säga ifrån så hoppas jag att iaf jag aldrig hamnar tillbaka på ruta ett men men långt är det dit.....
Med tiden tar det friska och sunda tänkandet över det negativa!

Sitter och läser runt på olika trådar i detta forum, och var och varannan tråd stämmer så bra in på mitt liv med att ha en närstående som dricker för mycket. Forumet talar om gång på gång egentligen vad ni där ute vill säga mig. Dags att släppa kontrollen.....och gå vidare..... Så när jag läser trådarna så bubblar så mycket känslor i mig och mitt val just då är så lätt!! Jag tänker och känner GÅ NU!!
Och innerst inne känner jag mer att det är dags att gå nu för alltid, jag mår inte bra och vänner och fam och på jobbet märker att jag är inte den jag brukar vara. Dom undrar Hallå. ....vart är du xxxxxxx du som alltid är så glad och go?

Ja, vart är jag på väg..... Att gå vidare?

Mycket som blir snett i en relation med missbruk.Men det friska som börjar vakna i mig vill jag inte mista igen.Och risken är stor om man går tillbaka att man hamnar på ruta ett igen.

Men det känns ändå bättre numera!

Det är inte så lätt att träffa nya människor och faktiskt få nya vänner. Många är upptagna med familjeliv och tvåsamhet, många har också intressen som aktiverar dem på ett annat sätt - jag har hängt på nya saker, varit aktiv med olika grupper, föreläsningar osv, men det är inte så lätt att få vänner - jag vill ha en vän som jag kan ringa när som, som kan hänga med på en promenad, eller en bio, eller ta en fika... Men det ska ju "klicka" också - man ska ha samma humor, vilja göra liknande saker osv, och jag har kommit närmare att träffa ett par, men det att tid - ge det tid! De första månaderna är ju värst - när man är helt slutkörd för allt man gått igenom, när man tvivlar och tvekar och ältar me är än någonsin är mer ledsen osv, men det blir bättre!
När jag började hitta lugnet så blev det lättare, och sedan försöker jag som UB skriver: vara öppen för saker, fråga om någon på jobbet vill gå på after work, fråga om någon är bioduken... Och dessutom går jag och funderar på tipset som jag fick höra på omvägar att BlondinBella hade gett: kompisdejta! Jag tänker att jag skulle vilja starta en Fb-sida där man kan kompisdejta - söka vänner och sedan träffa några olika för att se om man funkar bra tillsammans! De är alldeles för svårt att bara hänga på, man blir liksominte vänner så lätt.
Kram till dig Kaeljo, kämpa på, det är värt det!

Kan mycket väl stämma allt du skriver kring misslyckas och att laga.....tror att distans från varandra kanske är enda sättet oavsett framtida relation.

Vem vet vad som händer, kanske vi båda hittar tillbaka till den vi försökte hjälpa när både dem och vi förstått våra egna fel/brister samt vilka våra styrkor är :)

Om du låter det komma.
Du måste vara aktiv själv och söka dig till ställen där det finns folk. vår ålder så viftar man inte bara med trollspöt så ramlar det ner en vän.
Ta upp gamla kontakter som du kanske inte haft så tät kontakt med.
Bjud upp till dans så kommer säkert någon eller några av dom att vara beredda att ta en fika,gå ut och ta en lunch osv.
Mitt sociala liv har blivit så mycket rikare detta år trots att jag i grunden mått skit.

Men just det kan också vara en bra grogrund för vänskap.
Det är då man blottar sig och visar sårbarhet och också behöver vänskapen lite extra.Och det är då som andra människor kan ge detsamma och nya band knyts i gammal vänskap som liksom blommar upp på nytt.

att man får en ny chans att misslyckas med att laga nån man älskar :)när man går in i en relation med en som missbrukar.
Kanske sant,i alla fall i mitt är det så.
Fast egentligen kanske man försöker laga sig själv.
Laga det hål som uppstod när någon nära en mådde dåligt och man som liten eller ung försökte så gott man kunde med de resurser man hade lappa ihop en annan ofta vuxen människa.

Att jag såg sanningen tidigt men trodde att om hon bara känner sig älskad så kunde jag ändra på ett destruktivt beteende......

Med facit i hand så borde jag sett varningstecknen o sprungit för glatta livet men istället så sitter jag här o försöker bygga upp mig själv o se framåt!
En framtid där jag mår bra och mina barn mår bra när dem är hos sin pappa.....det är det jag lever för nu och att kanske min historia samt mina åsikter/tankar hjälper andra på Al-anon el i livet för övrigt.

Jag har nu levt separerad från min man i en månad. Det har varit en väldigt jobbig tid, det har varit mycket känslor och de har pendlat mellan värsta ångesten till nästan lite svag lyckokänsla. Vardagarna är bättre än helgerna. På helgerna blir ensamheten mer påtaglig och jag sjunker ner i något svart hål. Jag vet inte, men jag trodde nog att de få vänner jag har skulle bry sig om mig mer. Jag önskar jag hade någon väninna som också var ensam och som jag kunde hitta på roliga saker tillsammans med. Jag har inget riktigt starkt intresse, kanske det skulle vara lättare att få tiden att gå då. Någon som har något tips om hur man kan få nya vänner?
Jag har fortfarande mycket skuldkänslor. Känns som det är jag som orsakat allting. Tror också att han fortfarande är nykter. Jag har ju inte längre den kollen på honom, men jag tror i alla fall inte att han har druckit.
Jag tycker det känns skönt ibland att jag får rå mig själv och att jag inte behöver bry mig om någon annan. Men önskar ända att jag hade en vän att göra roliga saker tillsammans med (ingen man). Svårt att se så positivt på framtiden som singel, så som jag tänkte mig det innan när jag levde i min dåliga relation. Jag kommer nog inte att få det sociala liv som jag drömde om då.
Min stora lycka är i alla fall att jag har två underbara vuxna barn som är helt underbara och som bryr sig om mig. Jag är så tacksam för att de finns, det tänker jag på varje dag. Barnen är min stora lycka i livet!

Själv så jobbade jag som en tok i flera år för att slippa se sanningen.Men till slut hann den ikapp och då kan man inte värja sig längre.
Det var det jag menade,jag flydde på samma sätt som den som dricker.Jag såg inte att han drack det sista året,kanske 20-30ggr både när han var ensam i stugan och även här hemma.Fullständigt blind.Och alkohol luktar,Men jag såg i mina ögon en sån sorg och vaknade ibland med vissheten att detta går inte längre.Men så vaknade jag och på med den klämkäcka jobbarattityden och så påt igen.

Jag jobbar aktivt med mig själv men känner igen mig i det du beskriver kring nyfikenhet, mörker, sirap o allt sånt!
Jag har börjat gå hos min terapeut igen och hon är så bra, ibland då är det jobbigt och då kan jag alltid ringa henne :) hjälper mycket.

Hur menar du sanningen?

Och det lustiga är att känslan de dagar allt känns bra är så ren och hel.
Precis som att man är pånyttfödd och allt är möjligt.
De andra dagarna är allt lite som mörk sirap som klistrar sig fast i huvud och kropp.Men idag och igår känner jag mig bitvis som ett nyfiket barn.
Jaha,vad väntar runt hörnet-kan det vara något som lilla jag kommer att uppskatta?
Andra dagar känns det bara som att ett stort svart hål finns runt hörnet och ska uppsluka mig.

Hur går det för dig Vilsen,jobbar du aktivt för att slippa jobba aktivt,eller har sanningen börjat hinna ikapp dig?

Så är det hans missbruk som tillåter honom att trycka ner dig och att ge dig skuldkänslor över ngt som är hans problem!!

Du kan bara låta det vara och göra det du vill för din skull och ingen annans!
Ha det bäst o lycka till :))

Boxen är bra :)
Vi har levt inom boxen och glömt oss själva så ut med dig och njut av det goda här i livet!

Väl ute så kanske vi inte vill tillbaka till det dåliga....

Var glad över dig själv och den du är :))

Du verkar verkligen haft ett omtumlat liv med mycket att jobba med nu tror jag. Men tror på dig så du fixar det med nära och kära omkring du säkert har :-) Du förtjänar det bästa!!

Jo, det går väl sådär kan jag väl säga. Detta kanske låter helt sjukt eller inte men känns som om hela min berättelse hur jag levt/lever i är en osanning som mitt ex varit väldigt tydligt med att säga att det skulle det vart.
När vi pratat så har han flertals gånger sagt att jag har också en del med att det varit upp och ner mellan oss, att jag typ triggat honom till att det skall vara bråk. Han nämnt mina brister också, som ja det vet jag att jag har. Inte annorlunda en någon annan.
Detta har Ialla fall lett till att naiv som jag tydligen är så börjar jag tro på det faktiskt. Att jag är en del att vi haft det som vi haft det, och det varit mitt fel också.
Med hans drickande är precis som inget som har existerat utan JAG har blåst upp det till något stort, och jag kanske har gjort det. Han får mig att känna så, och naiv och dum som jag är så börjar jag tro på det också.
Så skulle jag hitta på detta??? Hur normalt är det att jag tar mig tid att skriva i detta forum om jag nu skulle "hitta på"??

Nä, jag måste vara otrolig naiv helt enkelt!! Och tydligen kass på att hålla det jag säger. Jag skall gå, och jag skall sätta ner foten bla bla bla. ..mm visst det gick ju bra.... :-(
Tack vilsen76
och lycka till med allt till dig!!

till slut. Kram, kram / mt

Mittendaliv tack för dina väldiga ord! Det känns väldigt bra att min dotter bor hos mig nu o att hon valde det själv. Hon har inga planer på att åka tillbaka heller o känner att hon fått nog. Hon skulle vara hos honom en natt för ett tag sen då jag skulle träffa en vän. När hon kom dit var han stupfull så hon åkte därifrån direkt. Han blev arg o skrev konstiga sms o ringde hela kvällen. Dagen efter var han också full o konstig. Det är så jäkla skönt att inte behöva vara med honom!! Tack Flygcert för att du tänker på mig! Jag tänker på dig också o undrar hur du har det idag. Jag har fått så mycket kloka råd från dig o det har hjälpt mig mycket. Det är som du säger att jag mår bättre å många sätt men det är så otroligt tufft ibland så man undrar hur man ska orka. Jag får försöka ta en dag i taget. Jag har fortfarande kontakt med min nya vän o han ger mig energi att orka även fast vi inte ses. Han bor ju så långt bort. Tack Mt för dina fina ord!! Jag önskar dig också en skön sommar. Du har också hjälpt mig så mycket o jag är så tacksam för det ! Kramar<3

Som kan kännas krystade och ibland tom idiotiska.Men till slut när man lyckats hålla fast och genomföra tillräckligt många såna stunder så kommer friden som ett brev på posten.Skaffa dig en liten kalender,boka in träffar med med dig själv som du inte ändrar.

Ullabulla - dina ord hade kunnat vara mina! På pricken så är det... Tack för råden jag ska verkligen försöka göra så som du säger. Jag får ju dåligt samvete för barnen också dom är värd att mamma är med dem fullt ut när vi gör något . Jag ska strukturera tiden mer, jag måste bara bestämma mig och hålla fast vid det så kanske det så småningom kan kännas naturligt Och trevligt och inte som en kamp . Svårt men det SKA gå !

Tid ja,den kommer, är, upplevs och rinner iväg.
Och under tiden så hinner man ibland svaja rätt rejält även om jag i dagsläget känner mig långt stabilare än för ett halvår sedan.
Jag har fortfarande inte ringt åter till exet(varför i hela friden skulle jag göra det?)

Jag har liksom en obetvinglig lust att ringa ner och säga att allt kommer att bli bra och att han inte ska vara ledsen.
Jag vill be om ursäkt att jag börjat snegla åt annat håll och släppt vår överenskommelse(vilken?) att jag ska vänta på honom till han mår bättre och druckit klart.
Varför i hela världen inbillar jag mig att mitt självpåtagna stöd skulle hjälpa honom någonstans när det enda jag gör är sätter mitt eget liv på paus.
Jag tror hellre att jag ursäktar/gömmer min egen brist på mod genom att försätta mig i denna väntan.

Då slipper jag ju aktivt kliva ur min egen bubbla och förvänta mig mer av livet än vad det ger just idag.
Nä,nudu Ullabulla passa på att glutta lite utanför boxen du.
Dit kan du kliva tillbaka närhelst du vill.

mycket på hans villkor?
Ser till att vara tillgänglig och klar ifall han är på g och vill umgås.Dina egna önskningar och behov ställs åt sidan eller minimeras?
Det är så man ofta gör i början av en kärleksrelation för att man vill möta upp den andra partnern,det är kanske inte så konstigt.
Men när det gäller en som dricker så handlar det kanske mer om att man vill vara tillgänglig för de luckor som alkoholisten bjuder på och där man faktiskt kan få samförstånd och möten.

De blir liksom så mycket mer värt än möten med människor som beter sig mer friskt.
Eftersom ni inte verkar ha varit tillsammans så länge;,Kan du kanske hålla fast vid några aktiviteter per kväll /vecka som du inte kommer att rucka på för hans skull som vanligtvis brukar ge dig glädje.
Ett sätt att komma ur denna bubbla av "galenskap" kan vara just detta.Håll fast vid någon som är du.
Kan vara hur enkla saker som helst,ta en promm,fika med barnen.Som alltså helt utan diskussion ska genomföras.
Han kan ju vara välkommen att haka på?
Detta inte för att markera mot honom, utan för att markera mot dig själv att du lever ditt eget liv och inte någon annans.

Du får radera det jag antar om dig som inte alls stämmer överens.Jag känner bara såväl igen dina tankar och känslor.Att ens eget liv blir mindre viktigt och underordnat de timmar eller stunder man får med den som dricker.Det är liksom överhoppningsbar tid i väntan på den "riktiga" tiden som klockar igång först vid möte med den beroende.
Så var det i alla fall för mig,speciellt de första åren av våra totalt 20.Jag kan rekommendera dig boken Kvinnor som älskar för mycket.
Många sanningar i den boken som man generat vrider sig inför.

Tack Sorgsen44
Ja , just nu kämpar jag med att släppa kontroll och försöka fokusera på saker jag tycker om att göra - men herregud att det kan vara så svårt! Att tankarna hela tiden hamnar på vad han gör. Att saker jag gillar plötsligt blir något jag vill klara av snabbt och " få det gjort" . Jag börjar nästan undra om jag ska tycka något alls är roligt längre..
Att bli stressad när vi bestämt oss att vi ska göra något för att jag vet inte om han helt plötsligt hoppar av strax innan ...

Tack Ullabulla, för din kommentar och trots den jobbiga situationen känns det ändå bättre att inte vara ensam om sådana tankar.

Jag har trots mina dryga 50 år inte haft en nära relation med någon tidigare som missbrukar så innan jag fick nys om den här sidan så trodde jag nästan att jag började bli galen .. Det är svårt när människor dömer och tycker man bara är dum som inte klipper - jag ser här att ni finns ni som förstår att det inte är så enkelt. - att älska är ju även att bry sig om den man älskar.

Ja alkoholen förändrar tyvärr de bästa människor till stora egoister.
Att de inte egentligen inte vill såra,men gör det gång på gång med alla i sin närhet.
Det sorgliga är att man får både den underbara nyktra personen och den elaka och egoistiska personen.
Det är väl därför man har så svårt att välja bort personen och det blir en lång sorglig process som för vissa kan pågå hela livet.
Det är omöjligt att förstå deras handlingar och beteenden.Men om man själv kommer till insikt vad man mår bäst av själv utan att tänka på den som dricker så har man kommit långt.
Man MÅSTE vara egoistisk själv annars blir det väldigt jobbigt oavsett om du någonsin lämnar den du faktiskt Älskar.