Senaste kommentarerna i forumet

uppenbarligen.
Så frågan är vad du tänker göra åt saken?
Frågan är hård och brutal och är man fast känslomässigt så väljer man sällan den enkla lösningen.
Men inget i hans beteende är ju sunt och att du accepterar det och sen ursäktar honom är tyvärr inte heller sunt.
Om än mycket mänskligt.
Att man bortförklarar dåligt beteende med dåligt sällskap eller alkohol är något vi som står på sidan ofta gör.

Varför vi gör det är väl antagligen ett sätt att försvara inför oss själva och omgivningen varför vi ändå hoppas på bot och bättring.
Men om du ser på situationen utifrån så tror jag egentligen att du ser att varken du eller dina barn ska utsätta er för mer av denna dåliga behandling.
Frågan är om och hur du kan styra dig själv bort från att acceptera såna här dumheter.

Sist men inte minst,välkommen till forumet!
Här är vi många som går igenom eller gått igenom exakt det du gör just nu och förstår dig alltför väl att du inte redan klippt banden.

Nu är jag nog mest låtsastuff men tröttnade rejält iaf!
Trodde hon skulle fatta att hålla avstånd så raderade bara hennes nr men tro fan det att hon ändå ringde idag!!
Är tydligen inte svårt att skaffa ny mobil om man är tjej o lever via Soc!!

Allt löser sig ska du se UB men det är synd att det ska ta sådan tid!!
Ha en härlig vecka :))

Hej, Förr upplev jag liknande din situation ca 10 år (ursäkta för dålig svenska). Nu är min man frisk i ett halv år. Det jag gjorde; väntar till han är frisk(dagen efter) för att diskutera om besvärad situationer som mest sårar oss(dotter och mig) och hur pinsamt han var mot själv framför andra. Innan det hade jag förslog 200 kr/vecka för hans alkohol (ca 1 år) men insåg jag senare att det var inte en bra lösning eftersom det inte stoppa honom.från sin längtan. Båda jag och min man jobbar heltid och jag har fullständig kontroll för familjs ekonomi.
Min tipp är att du måste våga bestämma(tänk på dig och för barnens skull), han behöver inser/upplever situation av berusad person medan han inte har alkohol i kroppen för stimulerar honom att vill ändra sig. Hoppas det hjälp..

Vilsen.Helt rätt agerat och säkert också svårt för dig.
Jag kan tänka ut alla de där lösningarna i huvudet.men sen när jag står där och ska genomföra dom så finns inte riktigt kraften. Xet fick besök av dottern igår ,enligt henne så var läget stabilt. Det lät ju jättebra och jag hoppas att det inte bara är ett spel för gallerierna.
Kanske fick han chansen att tycka synd om sig själv igen och trösta sig,eller så tog det honom verkligen hårt.
Nåja,den enda han ska klandra är ju sig själv.
Nu blir det en bra vecka med mycket arbete och fint vårväder.
Hejaheja alla därute som kämpar.

...det är skönt att veta att man inte är ensam.
Kram

Tog steget till mitt nya liv här i helgen!
Flyttade ut x:ets grejer, hon verkade tro att hon kunde ha dem hos mig tills hon kunde hämta dem!
Hon var inte glad på mig men hon blev nog ännu argare idag!
Spärrade min mobil som hon vägrade att ge tillbaka, ville inte betala för den heller!

Haft turen att mina vänner stöttat mig samt där dem nu även ser skillnad på hur mjt gladare jag varit och är.....oron över alkoholisten har släppt mycket!
Har umgåtts med en gammal tjejkompis oxå....hon är uppväxt m en alkoholiserad mamma o känner igen mitt beteende från sin egen far.

Tack panda :) jag ser mycket ljusare på framtiden och på mitt egna välmående :)
Hur går allt för dig?

För att ge det nya en chans så måste man släppa taget, vilket är oerhört svårt!
Det enda jag önskar är att hon inte börjar bråka med mig....mitt X ville inte ge tillbaka min mobil el betala för den och den är min och som står på mig så jag spärrade den idag!
Jag har gjort tillräckligt för henne både bra o dåliga saker!
Hon ville ju hämta sina saker när hon hade tid och då sa jag till henne att dina grejer måste bort!
Fan om hon inte vill leva med mig så tänker jag inte vara ngt slags förråd!!

Det är bra att du ändå försöker se din nya ev kärlek och att du provar :)
Vi får leva efter NA o AA små deviser "en dag i taget", "det viktigaste först", "bara för idag"....

Tänk vad bra vi kommer må den dagen då vi hittar en partner som vill lära känna vilka vi är som personer och som inte är upptagna av sig själva eller har ett missbruk

Det kommer det göra. Ta en dag i taget och så kommer du se att dagarna kommer så småningom bli ljusare och ljusare. Du är redan på väg..... ;-) Tack vare detta forum så har du redan gått vidare...:-)
Du är en vinnare och jag tror på dig. :-) ;-)

När jag tänker tillbaka så känns det ibland så enkelt: "jag insåg att jag höll på att gå under, oxh så bestämde jag mig för att lämna och det var ju lite jobbigt och nu sitter jag här i mitt hus och njuter med barnen". Men det var verkligen helvetet på jorden - jag hängde ju på kvinnojouren i tid och otid, och hos min samtalskontakt 1-2 gånger per vecka och med telefonsamtal däremellan, och ringde till soc varje vecka, samtidigt som jag var livrädd hela tiden, precis hela tiden, och var rädd för exet, rädd för att göra fel, rädd för att ge upp för lätt, rädd för att barnen skulle må dåligt, rädd för att inte ha någonstans att ta vägen, rädd för att inte klara mig ekonomiskt, ja.... Listan över allt jag var rädd för var oändlig, men plötsligt fanns det bara ett alternativ kvar - att lämna.

Och att lämna fick mig att verkligen tappa fotfästet - jag var trött, ledsen och knäckt, mycket värre än innan. Men till slut blev det bättre.
Och jo, jag älskar ju en del av exet fortfarande, men det är inte aktuellt att jobba på det mer än att stänga av det, bearbeta och låta det gå.

Livet är bättre nu! När det var dom svårast att veta vad jag ville ha i livet så kunde jag i alla fall till slut bena ut vad jag inte ville ha...
Kramar

... men du kan inte tvinga honom.

Bra att du hittat hit, det är oerhört gott att känna att man inte är ensam, att alla ens tankar oxh känslor är så lika så många andra!

Du verkar ha bestämt dig!? Det viktiga är ju att du tänker på dig och vad du vill och behöver, liksom din dotter. Om du lämnar så kanske han inser allvaret och faktiskt försöker få hjälp, men om du stannar så är det ju som du själv skriver - han väntar på att stormen ska bedarra, för han vet att det är tomma hot om du fortsätter att hota men inte verkställer sina hot...

Jag vet att det är svårt, och jag vet att det kan bli bättre!
KramAr

Jag blir varm och berörd av ditt inlägg. Så viktigt! Du ger styrka och hopp till alla där ute som kämpar.
Att våga välja livet, det är det allt handlar om.

Kram!

Jag tror dock att en alkholist är så upptagen med sitt beroende så minsta lilla krav slår de bakut. De tyr ju sig mest till snarlika "vänner" att de fastnar för nån som kommer med andra förslag så blir det jobbigt....

att du är tillbaka här igen :-) Din erfarenhet är guld värd ♥

från att ta kontakt igår.Jag vet att han mår dåligt över de val jag gjort.
En del av mig älskar honom än.Men jag ska ge denna nya man och mig själv chansen att lära känna varann.
Xet har själv skapat sin situation och har gång på gång detta år visat att han inte är redo eller har tillräckligt stark vilja för att välja mig istället för alkoholen.

Och återigen,kanske jag också som människa egentligen är klar med relationen.men medberoendet håller mig i järngrepp och får mig att tro att jag är förpliktigad att hålla fast vid exet om han nu väljer att avstå alkohol.
För varje dag man lyckas motstå suget att kontakta så släpper sakta tungsinnet.

Starkt vilsen att flytta ut sakerna.Alla symboliska saker man fixar att göra betyder ändå en hel del.Jag behöll exets gårdagskläder på stolen i 4 månader innan jag förmådde ta bort dom.Som att jag på något sätt förstörde chanserna,samma emd tandborsten.Det tog nästan ett halvår innan den åkte.

Är en av många små meningar man lär sig på NA el AA!

Du klarar det om du söker stödet bland dem som nära dig står samt tänk på vad din terapeut lärt dig.

Jag flyttade ut mitt X alla saker idag, för min egen skull!

Du är stark och du är viktigast :)

Vilken styrka och inre kraft du har! Nu får du se framåt istället för att ångra det som hänt. Nu finns bara nya utmaningar och möjligheter. Fint att du har 2 kloka söner som stöttar. Önskar dej allt gott och ny kraft för varje dag som kommer!

Vad du är stark! Grattis till din frihet. Ska ta med din energi och styrka och ge mig själv lite av det. Kramar

Så här långt ner bland trådarna har inte min tråd varit någon gång tror jag!

Livet går framåt. Vart ska jag börja? Jag har nog börjat komma dit jag ville för två och ett halvt år sedan - jag har mitt hus, och i veckan har jag varit i rätten för mina barn och nu ska de bo hos mig två tredjedelar av tiden. Hade så klart velat ha dem hela tiden, men tror att det är viktigt att de har pappa med i bilden och att de har både vardag och helg med både pappa och mig. Nu får de ett mer permanent boende hos mig och jag håller på att hitta styrkan att stå upp mot exet när han beter sig illa.

Det har tagit oerhört mycket tid och ork, många gånger så jag inte trodde att jag skulle överleva, många gånger så jag inte kunnat se något slut, ofta så att jag knappt orkat göra något annat än att ta hand om barnen och att jobba. Emellanåt stärktes jag av framgångar med att lämna, att hitta boende, att hitta mitt hus, att få kontakter med människor som gjorde skillnad, och jag insåg att saker löser sig om jag bara är öppen för det. Men sorg och oro har varit genomgående i allt jag gjort på något sätt. Men det verkar som att jag är på väg mot något nytt nu!

Jag insåg i veckan att mitt hjärta och min hjärna inte är synkade - att se exet ledsen gjorde att jag föll in i samma tankar och känslor som förr: jag ville trösta, ta hand om och visa att jag ordnar detta, och att få en kram av exet gjorde att jag bara ville stanna där. Jo, jag älskar honom och vill ju leva med honom, när han är snäll och lugn, och som en vän uttryckte det: "så du vill leva med någon annan", eh, ja... För jag vet ju fortfarande att han inte är snäll och lugn mer än ibland och det räcker inte för mig.

Men nu ska jag fokusera på nuet, göra det bästa av situationen och av mitt och barnens liv!
Dt gör ont att läsa om alla här på forumet, som är i förhållanden och livssituationer som sårar, o ch ont att se alla enstaka inlägg från människor som sedan aldrig skriver igen, men ge inte upp - det finns en väg ut, och man behöver ingens godkännande för att göra det sons man själv känner är rätt - försök gå på din magkänsla. Du är värd allt gott!
Varma kramar

Hej alla underbara människor som stöttade mig och skrev till mig i höstas!

Jag klarade inte av att gå in på den här sidan efter sista inlägget som jag skrev i september 2014 förrän nu, idag 2 maj 2015!!

Jag ville så gärna tro att allt var bra och att allt elände var över efter vår resa som vart så bra. Jag orkade inte ta till mig mer sanningar och klokskaper från er, som sa att jag borde vara på min vakt, och jag borde lämna fast allt, för stunden var så bra.....

Jag behövde få vara i min falska bubbla av rosa skimmer en liten stund för att få hämta kraft och ladda batterierna!

Efter jag siste skrev här inne har följande hänt, en liten snabb och kortfattad uppdatering:

Början på hösten var, precis som jag skrev, underbar! Vi levde hälsosamt, tränade och gick på massage och hade det bättre än på länge. Vi förlovade oss till och med!!!!!! Allt var ju så bra! Bättre än på evigheter!
Men ju mörkare det blev och ju mindre vi orkade träna och han blev av med sitt tredje jobb, på två år, och pengarna slutade komma in så började helvetet om igen!!!

Drickandet tilltog och den verbala misshandeln eskalerade! Jag tvingades sälja min drömbil med stor förlust för att ta nytt lån och köpa en skåpbil till honom som han mer eller mindre krävde att ha för att kunna dra in några pengar över huvud taget! Han kan inte låna pengar, pga betalningsanmärkningar och skatteskulder, men han är duktig på att pressa mig till dåliga beslut som gynnar honom. Det spelade ingen roll att jag skreeeeek i bilen på väg till bilhandlarn, det värsta jag någonsin skrikit i hysteri och frustration sen jag var typ 3 år, och sa att jag inte ville göra denna bilaffär! Han körde över mig och pressade och hotade mig att allt skulle gå åt helvete om han inte fick denna skåpbil....... (Han är så kallad hantverkare..??? Och sånna "måste" ha skåpbilar)

Detta var i slutet på november och i början på december gjorde vi ytterligare en utlandsresa. En resa till en kanarieö med all inclusive...... Ja, ni hajar säkert själva!
Å inte nog med att det finns gratis dricka på hotellet, egen medhavd taxfree whiskey skulle med till hotellet. Jag måste ju förstå hur illa hotellwhiskeyn smakar...... Bla bla bla....

Jag behöver inte säga att semestern vart en mardrömsresa va? Det räknar ni nog ut med arslet att den vart, gissar jag!
Jag drack också på resan. Allt för att döva och stå ut med det dåliga sällskapet och lögnen jag levde i!

Väl hemkomna från resan, som var den vidrigaste jag varit med om -alla kategorier - så drog det ihop sig mot jul och en orgie i ledighet och hejdlöstdrickande!

Julafton firade vi inte ihop för jag var rädd att inte överleva en till sådan högtid ihop med honom.
Jag firade ihop med mina vuxna söner och deras pappa på annan ort och det var väldigt trevligt.

Väl hemma efter jul var det outhärdligt med psyskisk misshandel och kränkningar grövre än någonsin! Flydde tillbaka till orten, där sönerna bor, och ältade och grubblade, promenerade och samtalde.
Blev hemlockad att fira nyår ihop och gick på att det nog skulle kunna bli trevligt, om vi bara drack lite grann och inte gjorde så stort väsen av att det faktiskt var nyårsafton....
Tjena hej, säger jag bara! Va bra det gick och va trevligt vi hade... NOT!!
Sluta med världskrig och fylla!

Jag packade och åkte bort igen och bestämde mig! På riktigt! Att nu jävlar får det vara bra!!

När jag var tvungen att komma hem igen för det var dax att börja jobba så deklarerade jag att han måste flytta och att det är slut!

Jag hade redan tidigare sagt att han måste välja flaskan eller mig och på den frågan fanns det bara ett självklart svar för honom, vilket gjorde mitt beslut såååå mycket lättare. Han fnös och hånskrattade mig nämligen rakt i ansiktet och sa att, aldrig! Aldrig att han skulle sluta dricka för min skull!!

Saken var alltså biff! Han skulle ut! En gång för alla!
Men hur lyckas man med ett sånt projekt när man bor i Stockholm? Där bostadsbristen är total!

Som en skänk från ovan fick vi hjälp och han lyckades få löfte om att få flytta in i en kompis lägenhet om två månader.
Dessa två månader som sen blev tre! Var bland de vidrigaste jag varit med om!
Han pendlade mellan att vara rar och äckligt trevlig till att vara vidrig hundra gånger i kvarten och ena dagen skulle han ta livet av sig och andra dagen var han så himla glad att bli av med mig!
Dr. Jekyll och mr. Hyde levde med mig och jag fick göra allt jag kunde för att stålsätta mig mot hans charmoffensiver då han lovade att allt skulle bli bra igen och att vi väl ändå kunde ligga lite med varann och kanske även vara ihop fast han flyttade ut, varvat med att han låste in sig i sovrummet och inte var kontaktbar, till att han ville bråka och tjafsa om allt!

Hur som helst. Han fick inte dricka mer under denna period och det gjorde han nästan inte heller. Bara i smyg i sovrummet i så fall. Jag flyttade ut i vardagsrummet för att slippa vara nära och riskera att brytas ner av fysiska begär eller lust. Förstod att minsta lilla tecken på närhet eller ömhet skulle ha givit honom fritt spelrum att börja manipulera och bryta ner mig igen!

I slutet på mars flyttade han!!!
Äntligen!!!

Kvar lämnade han mig med en förlust på skåpbilen, som jag fick försöka sälja själv efter bästa förmåga och som jag förlorade 50 000kr på samt 15 000kr förlust pga att han levde på mina pengar innan han väl kom iväg!
Summa summarum - 65 000 kr

Men som min kloka och arga son sa till mig;
-" Se det som läropengar morsan, sura som fan, men du kom undan med livet i behåll och det var inte bilen som var den värsta förlustaffären du gjort. Det var hela ditt jävla förhållande med den där idioten som var en förlustaffär!!!"

De orden sög tag i mig så starkt och hårt och fick mig att inse såååå mycket!
Han som aldrig sagt åt mig vad jag ska göra eller visat särskilt mycket kärlek eller känslor för mig, någonsin. Visade med hela sin själ att han stod på min sida! Att han brydde sig av hela sitt hjärta och att han hejade på mig och tyckte att jag förtjänade bättre!!
Det betydde allt för mig!

Och att jag fått så himla fint stöd av båda sönerna och deras kloka flickvänner som sagt mig en del "sanningens ord" under min vistelse hos dem i julas har varit helt avgörande för att jag skulle kunna ta mig loss och ur denna skadliga och dödliga relation.

Mitt skrivande både här och i form av dagbok, mitt pluggande i ämnet "medberoende", kvinnofridsteam , underbara vänner och kollegor har gjort att jag äntligen lyckades med det jag vetat om att jag har behövt göra enda sedan första smällen och kränkningen som ägde rum redan i början av relationen. Nämligen att ta mig ur den!

Men det tog mig hela 6 år att bli av med honom! (Vi var ihop 6 år och 5 månader..... Och redan efter 5 månader hade han visat alla tecken på att vara en fullblodsidiot, men då hade redan råttfälla slagit ihop och vi var redan sambos...)

Sen han flyttade har vi knappt haft nån kontakt... Mer än att han nån gång ringde och tyckte att nu när vi inte bor ihop, kan vi väl ligga med varann och när jag sa att jag skulle hyra ut mitt sovrum så tyckte han på fullt allvar att han kunde få hyra det!!! Ja, ni hör ju själva att han har hål i huvet! Jag avstyrde dessa trevande försök blixtsnabbt och fick en oandad kraft i det jag svarade och sa utan att blinka:
- Jag har inga planer på att hyra ut mitt rum till någon som kränker, misshandlar och super.
Och som svar på att vi väl kunde börja umgås och ligga med varann nu när vi inte bor ihop svarade jag utan att tänka mig för och rakt från hjärtat att;
- Jag vill få,ut dig ur HELA mitt system! Jag vill inte tänka på dig, jag vill inte prata om eller med dig för jag är så evinnerligt trött på att vara mitt arga och ledsna jag! Från och med nu ska jag bara vara den jag egentligen är. Nämligen den pigga glada och staka person jag innerst inne alltid varit!

Sen dess hör han inte av sig och jag tror det kostade mig alla pengar han är skyldig mig. Men vet ni!? Trots att jag inte har det fett och kommer få gneta som fan för att få ihop det! Så skiter jag i det!!! För jag är friiiii och jag känner att jag en gång för alla lyckats att:

Segra!!!!!

Tack ALLA på denna sida för att ni finns och för att ni stöttade mig, trodde på mig och för att ni lyssnade och svarade! Tack!

Och till alla som bara läser och som är i samma situation som jag varit säger jag bara en sak! Nästa gång är det er tur! Nästa gång och när ni är redo så är det ni som skriver och berättar hur bra det äntligen blev när ni tog mod till er, samlade alla era krafter och tog steget ut!
Ibland tar det lång tid och ibland går det fort. Ingen kan säga när det är dax utom ni själva och ingen annan än ni vet när ni är redo. Det ända ni behöver veta är att inga fler bevis för,att ni har det dåligt krävs. Det enda som är viktigt är att:

KÄNNS DET FEL SÅ ÄR DET FEL!!!!!!

Å det är den lärdomen jag tar med mig av denna relation! Nämligen den att lita på min magkänsla!

Fortsätt skriva och fortsätt läsa!!!

Stor glad och lycklig kraaaaam kommer från hon som tillslut lyckades

Segra

... Det ska hända något som är så illa att du får godkänt av omgivningen att lämna, eller kanske att någon annan ska bestämma åt dig, eller helt enkelt bara att det ska bli bra?!
Det är inte så lätt att lämna, och man måste verkligen bestämma sig och stänga av känslor och bara gå på det man bestämt. Inte så lätt...

Sänder dig varma kramar

ska göra mitt bästa

Så är det lättare att låta sitt mående styra en i en riktning som den du pratar om.....hoppet om att hitta någon för stunden som gör att man mår bra.

Du klarar att hålla ut ngra veckor till och du kommer må bättre inom kort, släppa dem dåliga tankarna som vårt medberoende lärt oss att ha.

Gör något roligt idag för dig själv :)

Jag ska försöka tänka mig själv som den solida basen.
De män jag har som bin som surrar runt mig.Inte jag som biet.
Fast ibland känns det så.
Jag saknar förankring, grundtrygghet och ro och hoppas hitta det hos någon man istället för i mig själv.
Jag vet ju att jag har den de flesta dagarna, men ibland kommer min själ i gungning och då vill jag så gärna kasta snaran runt någon man och hänga mig fast.

Jag hoppas jag kan stå stadigt nu några veckor till.
Då har säkert mycket klarnat och jag vet bättre själv var jag står.

Tankar man lever med.
Det är ju inte ditt fel att det blivit som det är nu!
Det är ju ditt X som visar sitt behov av dig när du(kanske) äntligen släppt honom, det är så fel hur dem kan agera i affekt!!!

Låt inte han komma emellan dig och din nya vänskap utan tänk på dig själv och hur långt du kommit genom både terapeut och alla runt omkring dig :)

Har inte skrivit på ett tag nu men det har varit relativt" lugnt". Beror ju på hur man ser bara saker och ting men jag anser det iallafall.
Men vi är lediga nu och bortresta och på en gång så smygdricker han igen så pass mycket att det märks. Men skulle jag fråga så är han trött. Vaknade tidigt vet ni .
Ibland undrar jag om han tänker på att det märks.
Det känns som om jag sitter av tid och väntar på något. Vad vet jag inte.