Senaste kommentarerna i forumet

att jag haft en man på lut i 8 månader.Vilket är en sanning med modifikation.Den mannen har jag hållit på en armlängds avstånd tills nu då jag dessutom berättade detta för exet så att han inte skulle springa på oss.Så nu är det mitt fel att han sitter därnere och har struntat i sitt löfte till sig själv och riskerar sin hälsa ytterligare genom att dricka med antabus i kroppen.Och jag försökte säga att eftersom han inte kunnat ge mig något matnyttigt detta år så måste jag ju få gå vidare.Men jag tycker om dig och har alltid gjort det kom det då.Men jag kan ju inte lova dig något och svika det löftet.Och jag låter mig manipuleras och tänka att:tänk om han klarar det ifall vi kämpar tillsammans?Har vi ändå en framtid,kan vi hitta tillbaka till det som var så starkt,osv osv.Alla män som bor i mitt huvud,ut ur mitt hus bo någon annanstans och låt mig få frid.

trots antabus i kroppen.Och förnekade det förstås i sten.Varför skulle jag ringa,är det den tyngden jag haft i mig hela dagen?
Att jag vetat och känt detta.Jag har gjort det så många gånger förr detta år och det har nästan alltid varit så när jag kollat.

UB....när man läser din resa och andras resa oavsett medberoende eller missbruk så har jag ändå valt att blunda för vad som är/var den fula verkligheten!
Hade någon slags tro eller liten förhoppning men dels pga av mitt medberoende så klarade hon inte av dem enkla grundläggande bitarna i ett förhållande!

Att samverka mot ett långsiktig mål där båda håller av varandra.....var helt kört!
Den tillfrisknande säger bara; Jag,Jag,Jag...
Känner igen det där med två trasiga själar.
Jag vet att jag är så sjukt djupt i sjukdomen medberoende.....därför blir allt så jäkla fel när hon får prata om vad som hänt och vad hon kräver av mig men jag får inte säga någonting eller kräva någonting......känns så orättvist på ngt sätt!
hoppas din dag blir bättre iaf UB och lycka till med bullbaket :)

På måndag ska jag iaf träffa min psykolog/terapeut och det känns så jäkla bra!

Att behöva ta såna sanningar av en man älskat och fortfarande älskar är tungt.Kanske är det sant,kanske inte.Jag levde i 9 år med mina barns far utan att älska honom.Så visst är det möjligt.Han var plågad stora delar av tiden för han älskade verkligen mig.Men han var inte snäll och kontrollerade mig minituöst för att jag inte skulle sticka ifrån honom.Två trasiga själar som försökte mötas,men det gick inte så bra.Låt det göra ont nu,skriv skriv och skriv.Även om det inte lindrar din plåga så har du något att göra när det känns som värst.Forumet har varit en viktig livlina för mig under detta år.

att det är över.Att känslorna sprungit vidare någon annanstans.Pga stress belastningar,alkohol flyktbeteende osv.Men ändå vill man inte fatta.Någonstans finns ändå denna dubbelbottnade känsla av sann och äkta kärlek.Som då grumlas av allt det andra som faktiskt har hänt och händer.Relationer är inte det lättaste och när man väl släppt in någon annan människa på djupet så är det inte så lätt att flytta ut dom igen.Och när man gör det så kommer då denna ovanstående tomhetskänsla.Som skrämmer skiten ur åtminstone mig.Bättre att han får bo där då,även om det bara är på låtsas och i min värld.Man knarkar liksom på det som en gång varit rent starkt och äkta.Precis som att det fortfarande är sanning,fast det inte är det.Men om man en gång hade det,så måste det väl finnas där än?

Nej nej och nej,känslor kan ta slut och tar ofta slut för att det gör för ont och tar för mycket kraft.I ren självbevarelsedrift så drar man sig känslomässigt och mentalt sakta ur relationen även om då medberoendebiten/delen av en själv stannar kvar och växer och växer och blir sjukare och sjukare.Så till slut är det nästan bara den kvar och det som en gång var den friska Ullabulla har flugit sin kos och kvar är bara den sjuka Ullabulla.
Nej usch,dålig dag idag och i em blir det bullbak i fulvädret.

Har mycket att jobba på!
Jag sitter nu o försöker greppa att hon jag älskat under nästan 3 år antagligen inte haft äkta känslor för mig utan tog mig för tryggheten och pengarna......

Bara att glömma och att gå vidare....haha

Mmm....härligt väder!!
Promenader är bra för att skingra tankarna, försök vara stark o tänk på dig själv nu när låtsasförhållandet är slut!
Jag är i samma sits nu efter att X:et kom hem och sa att hon antagligen haft äkta känslor utan varit med mig för tryggheten och pengarnas skull.....nästan 3 år!!

Bara att gå vidare o bygga på sig själv :)

Trevlig 1 maj på dig UB :))

Ibland känner jag mig pånyttfödd ibland som idag liten,svag övergiven och ledsen.Om jag kunde sätta fingret på dessa dagar och vad som triggar känslorna.Kanske inte är så viktigt.De kanske skulle bo hos mig i vilket fall.Låt dem komma,låt dom bo och sen flyga vidare.Här strilar regnet ned i 5 plusgrader 1:a Maj.Jättelajbans.Tungt segt ledsamt och ingen framåtanda alls.Men i eftermiddag har det säkert lättat om jag inte försöker mota bort denna känsla.Ut med doggsen i det vackra :) vädret och gå och gå.Det brukar fungera.

läser sporadiskt här och gläds över din insikt under påsken "Så här hade det fortsatt i alla år om jag hade varit kvar." - även om den på sitt sätt är ledsam. Fint att di dotter flyttat till dig och bra att hon fick fatta beslutet själv. Glad Valborg önskar jag dig och en härlig vår och sommar! Kram / mt

jag har följt dig även om jag skriver mycket sällan numera. Så klok du är och ett fint stöd för andra. Härligt med luft under vingarna!
Glad valborg! Vårkram / mt

och dina känslor för att hon lämnar dig i bakvattnet trots att du ställt upp där för henne kan jag bara beklaga.Kanske du fyllt din roll i hennes liv som partner och att hon nu måste gå vidare med sitt liv.Men visst är det bittert att stå där på sidan och känna sig förbisedd och ratad.Av en som uppenbarligen har stora problem och har lastat en för en himla massa dynga under lång tid.Tänk på det som att det är inte hon,det är hennes sjukdom(ar) då hon ju dessutom mådde dåligt psykiskt.

Det känns luftigt under vingarna.En trofast kärlek känner jag för alla de år vi delat och som varit bra.Även de år vi delat som varit mindre bra.Vi hoppades båda att saker skulle räta upp sig,men det gjorde det inte.Ingen ska anklaga någon för nånting utan vi ska bara tacksamma för det vi delat och det vet jag att vi båda är.Så ja,jag känner tacksamhet och frid i nuläget och hoppas verkligen att han ska klara att hålla sig på banan.Och att jag ska ha vett att låta bli att vara där och peta och inbilla mig att jag är svaren på hans problemlösning.

Något slags samförstånd mellan dig o ditt X, tycker det lät fint :)

Har pratat m min tjej el X, ringen var av, hon bad om ursäkt för allt hon gjort mot mig men ringen hade hon tagit av för hon vet inte om det är äkta kärlek mot mig som hon känner!

Dikten var jättefin och känns livet lättare nu sen du fick lite saker bekräftat?

av Ulla Lundegård som jag tycker belyser den absoluta tomhet som ibland uppstår i saknad efter alkisen i våra liv och kanske även tillsammans med denne.

när jag är väldigt ensam
det är jag jämt
går jag in på föreningssparbanken.se
det känns som om den talar med mig
annars sitter jag mest utan katt i knät
eller utan på knät på en karl
eller i alla fall vid sidan om
i korvkön någonstans mellan Ånge och Bastuträsk
kanske efter eller före i kön i kylan
jag vet inte var alla karlar finns
i alla fall inte i min säng
inte heller under den
jag vet en som brukade gömma sina där
när hennes man kom hem
tänk att ha så många så de måste gömmas
inte ens en kö måste hon gå ut i
katt har hon också
jag har bara föreningssparbanken.se
handelsboden har slagit igen
jag kan inte ens köpa virkgarn längre
Jag känner mig sorgsen nu för tiden
bilpromenaderna har blivit färre
och det finns ingen särskild herre
som väntar på mig vid personalutgången
jag har länge intalat mig att jag är stark
men jag måste nog erkänna att jag inte är det
det känns som om mitt hjärta vill brista
och jag gråter ofta ute på lagret när ingen se
och sen får jag stoppa ner huvudet i frysen
för att det inte ska synas

Det handlade nog om ett bestämt val som jag kände att jag behövde göra, var jättetufft att ta upp det, men ändå en lättnad att jag gjorde det. Och lättnaden kändes mer tydlig när han svarar att han inte förstår varför vi bryter upp?! Han förstod mig inte alls, men det är inget jag behöver tänka på mer nu.
Sen så har jag mycket kvar att jobba upp igen...mina vänner finns också där och deras stöttning är jättefin. Lita på kärlek igen kommer ta tid och det får det göra, jag har inte bråttom på nått sätt. Jag skulle kunna säga att åh vad tråkigt och hemskt det är att han lyckats få ner min självkänsla så mycket under den tiden vi vart tillsammans, men nä jag vill vända på det och säga till mig själv att varför gick jag inte tidigare?, varför har jag egentligen tillåtet leva i ett sådant förhållande? Så ja, jag kan faktiskt tycka att jag själv varit lite dumstridig att haft det så.
Så det är en del bitar att jobba på, och kommer lyckas, jag vet det och måste tro på det.
Önskar dig vilsen 76 att du har styrka i dig att veta vilken väg du vill gå, den goda vägen såklart :-)
Din väg kommer det stå.....Lev livet jag duger precis så som jag är ;-)

Starkt av dig att ta det samtalet m honom där du visar att nu är det nog!!

Jag är inte riktigt där en men lär ju märkas denna vecka när hon kommer hem....dvs om hon bara kommer vara arg på mig och skylla allt på mig!

Mina vänner hjälper mig mycket så jag kanske förstår att jag förtjänar att må bättre samt kanske hitta någon som är bra för mig....inom sinom tid....
ska försöka fokusera på mig, mina barn och det livet jag vill leva!

Var försiktig så du inte tappar bort dig därute :) och ta hand om dig!

Att du mår bra är det viktigaste för dig och mår du bra så kommer det synas ;) Lev livet

Håller helt med dig att vad trött man blir att den person man vill hjälpa och stötta "skyller" på en som om det vore mitt fel att han dricker och inte kan hantera alkoholen på normalt sätt. Det du beskriver känner jag igen mig i så väl, men vi gör rätt i att vi visar våra partner/ex att jag också är människa med känslor och vi vill vara där så länge det går, MEN att till slut tar våran ork också slut hur vi än vrider och vänder på det.
Jag dömer inte han till en ond människa på nått sätt, utan jag kommit till mer insikt hur jag vill leva och vill leva med. Jag kom fram till slut att så här vill jag ha ett bra liv och detta passar mitt liv. Jag talade om det tydligt för han att nu gör jag mitt val, och kommer leva nu efter det. Han sa åter igen att han förstod verkligen inte varför vi bryter upp? Han tyckte inte att han haft bidragande orsak till varför vi går ifrån varandra? Det var ju jag som gör en höna av en fjäder typ.
Men jag låter han få ha sin tro och tolkning på varför, medans jag VET varför jag går ifrån han. Det är så det får bli, det är okej.
Han är viktig, men det är jag och du med vilsen 76 också.

Ta hand om dig. Du är viktig glöm inte det. :-)

Hej, Jag har läst din tråd, din ångest och hur du hittar anledningar att vara kvar. Du står och väntar på att hoppa ner i ett stormigt hav tills det blir lugnare tider. Jag är 29 år och har levt fram och tillbaka med en man med blandmissbruks-problematik i snart 6 år. Vi separerade för 2 år sen, sen lite fram och tillbaka, han blev snygg och hälsosam igen, började motionera, var gullig etc och vi blev ihop på nytt i somras. I januari flyttade vi ihop. Det dröjde bara en månad till han var igång igen. Ute med kompisar varje kväll och drack öl, knarkade på helgerna och även på veckodagarna nattetid. Under dessa månader har jag gång på gång visat mitt missnöje, via samtal, bråk och sms. Det har mottagits som tjat och gnäll och att jag är världens tråkigaste med alla mina regler och riktlinjer. I tisdags försökte jag göra slut. "Hur kunde jag lämna en människa som jag trodde hade problem, vilken typ av människa var jag, så otroligt omänsklig". Vi kom fram till att vi ska ha en månads paus och bo växelvis i vår lägenhet. Varje dag skickar han sms om hur han har förändrats, han dricker läsk på krogen och går långa promenader. "Det här kommer VI klara tillsammans, för det är så det funkar i förhållanden, man hjälper varandra". Ikväll ska jag gå på ett möte för anonyma narkomaner. Jag behöver liksom alla ni andra här, kraften att säga nej. Jag tycker att jag tagit ett stort steg som satt ner foten, men han vill inte förstå riktigt. Nu är han medgörlig. Men tidigare har hans temperament styrt hela vår relation. Jag vet hur svårt det är med all denna skuld. Men när jag läser era texter ser jag mig om 20 år. Jag vill inte bli som ni. Jag vill inte behöva tänka på detta i min vardag. TA MOD OCH GE DIG AV! Om du ångrar dig kan ni ju alltid bli ihop igen, han kommer ta emot dig med öppna armar. Åren går.

Massa kramar!

för att hjälpa mig med en sak.Vi pratade kort och han önskade mig ändå lycka till även om han såklart inte var lycklig över det hela.Jag har inget behov av någon annan just nu som han uttryckte det.Precis som jag delvis tolkat honom.Men hejdåkramen var ömsint och vi kommer nog att hålla av varann länge än om inte alltid.Fint avsked iaf så får vi se hur allt går.

Ja, jag har inte annat än respekterat henne innan och även nu men jag vet att hon inte visar mig samma tillbaka och det är bara spn hon är!
Jag önskar saker vore annorlunda men verkligheten är en helt annan, tyvärr!

Kul för dig att du hittat något vid sidan av även om det känns konstigt :)
Tror säkert du mår lite bra av det oxå ;)

och jag har börjat tassa lite runt en ny man.Smart eller osmart vet jag inte.Min terapeut vill slå mig på fingrarna och tycka att jag ska fortsätta min resa med mig själv ensam.
Kanske hon har rätt.I vilket fall så är det på en sån liten nivå än och känns som en trevlig sidekick som jag också behöver i mitt annars rätt torftiga liv.
Men visst finns xet fortfarande där vid min sida.
Kanske lurar jag mig själv med värsta verklighetsflykten?
Det får tiden utvisa.

hur du på enklaste sätt kan hålla fast vid dig och dina krav.
Om du i vanliga fall är ganska snäll och gränslös och nu (plötsligt) har hittat nya gränser.
Kan du kanske hålla fast vid en eller två och hålla benhårt på dom? Risken är ju stor att hela korthuset annars rasar och ingen regel som du egentligen vill ha står fast.

Det är ju en stor härva av besvikelser lögner och svek som du är tvungen att lägga åt sidan och försöka tänka att detta gäller ju icke mer.
Det var alkoholisten som talade och nu har jag ju den nyktra personen som är och vill något helt annat.Kan du behandla ditt ex som hon förtjänar att behandlas,dvs med respekt.
Så kanske du får samma tillbaka?

Att styra tankarna vore ju fint :)

Imorgon börjar nog en av dem svåraste tiderna på länge för mig....min tjej el X:et kommer hem och jag är nog mest rädd för det!

Jag hoppas jag är stark nog att åter ställa kraven som jag vill ska finnas och inte låta mig förblindas av kärleken till någon som totalt uteslutit mig under hela behandlingen och som bara varit arg el pekat på alla fel jag gjort.....

Vill nollställa hjärnan så jag bara kan vara likgiltig.....

Vad vore livet om det vore problemfritt!!
Jag är lite trött på att det ska vara kaos runt mig pga av ngn som har problem, tyvärr är det nu jag som är boven i det hela.....hon skyller sitt handlande på alkoholen och att jag varit dålig på att sätta gränser!

E så jävla trött på vuxna människor inte kan ta ansvar för sitt eget handlande utan som skyller på dem som stöttat och världen i allmänhet!
Jag har visat att jag vill försöka förstå vad alkoholen innebär för henne men att få henne att försöka förstå mig går inte!!

Håller delvis med dig kring att förstå varandra men ibland är det lönlöst..... :(
Tycker att du gör rätt i att komma vidare så att du blir starkare :)

Ta hand om dig

Jag skriver ju inte här så ofta längre - men jag följer speciellt er ändå! Är så glad att ni lämnat era destruktiva relationer (kanske finns det en väg tillbaka, kanske inte, men ni har visat att det inte är okej att bli behandlad så, att ni beslutar er för vad som är viktigt för er).
Jag känner så väl igen mig i era tankar och känslor - innan jag lämnade sa alla, precis alla som jag pratade med, att han inte skulle orka ta hand om barnen, att hans liv skulle fortsätta som innan osv, men vad hände? Jo, han ville inget hellre än att ha barnen, han ordnade upp många saker, styrde upp många delar av sitt liv, och jag kände en enorm bitterhet - varför gjorde han inte detta innan? Men hade jag inte lämnat så hade han nog aldrig gjort det. Och idag vet jag att han styrt upp många saker, jobbat på att förändra många saker, men väldigt många saker kvarstår och jag vet med säkerhet att jag hade inte velat leva med honom i vilket fall.
Jag har det också ensamt på många sätt - men jag var ensam innan också, med den skillnaden att vi var två ensamma som satt under samma tak. Det var inte bra, men jag var inte ensam... Låter lite knäppt, men ni förstår säkert vad jag menar?! Nu sitter jag ensam, en ensam, under ett tak. MEN det är mitt tak, jag har ingen oro för allt han kan säga, göra, hota med. Och jag läste i veckan att blondinbella rekommenderat kompisdejting på sin blogg, och när allt lagt sig med mina barn så kanske jag ska ta och kompisdejting. Men jag är också väldigt tillfreds med ensamheten, det har tagit tid att vänja sig, och tid att hitta lugnet i mig själv. Men Gud, vad tacksam jag är att jag lämnade! Mitt ex hade aldrig bättrat sig om jag stannat, och jag ser fortfarande alldeles för många tecken och situationer med barnen där samma beteende kvarstår. Jag vill inte vara bitter, hemsk och cynisk, men jag tror säkert att ni också kommer att känna av dessa tankar och känslor...
Varma kramar till er, är så tacksam över att få följa era resor, följa er glädje, sorg, ensamhet, tankar, känslor och styrkor!! Blir påmind och stärkt om min egen resa, tack från mitt allra innersta!