Senaste kommentarerna i forumet

Tack Ullabulla!
Jag försöker nu att istället för att lägga onödig energi på att bli arg på mycket av det som hänt istället ska jag lägga energin på mig själv!
Ta och våga göra den där inre resan och bli mer kritisk mot mina handlingar och tankar.

Ja du Panda, positiv och tänka framåt är väl det som behövs!
Som du säger ang vad man tar med sig från ett förhållande och att man kanske lär sig av sina misstag man både själv har gjort och råkat ut för så blir man starkare som människa.
Ända sedan jag sa att jag skulle packa ihop hennes saker så blev hon mindre arg o villig till att försöka men jag vet inte om jag vare sig vill el orkar....rädslan jag har är att bli utnyttjad igen, jag söker min tröst och styrka även hos mina nära och kära :)

Ja, hon ser framåt men hur hon ser på framtiden vet jag ej men jag har fullt upp med mig själv....och hur hon svarat på behandlingen det får tiden utvisa!
Har inte så mkt kontakt m varandra, jag tyckte det inte var så kul att bli skälld på typ varje gång i tellen!

Tack för dina ord och detsamma :))

"Kärlek må vara gränslös men ej kravlös"

Jag vill tro på i varje svårighet man möter eller är i, så efter man har varit där och kommer sig därifrån så tar man med sig något "gott" och får en erfarenhet och styrka i det. Alltså du byggs som människa till att bli starkare individ. Nästa motgång i livet så har du styrka nog att tackla det. Låter så himla positivt nu, men jag måste bära med mig den tron och tanken nu för att gå igenom detta.
Jag känner att jag bär med mig skulder ifrån han, som har satt sig i hjärtat, men jag vet och tror på att jag själv, min fam, mina vänner är mina styrkor som hjälper mig vidare och det kommer gå framåt.
Förstår att det måste vara tung sak att bryta upp efter år ihop....Men du är viktig fortfarande och du har rätt att må och känna dig bra. Du har rätt att bli älskad DU med.
Men går hennes rehabilitering bra? Vill hon se framåt utan alkoholen?
TRO HOPP KÄRLEK ÄR SANNA ORD!! :-))

vara en otroligt klok kvinna. Stå på dig! Håll på dina värderingar! Lita inte på alkoholisten-hans lögner kommer automatiskt! Varmaste lucka till!!

önskar dig också lycka till !

Mmm....man lever på hoppet!
Mitt hopp ang ett fungerande förhållande har övergivit mig, försöker packa tjejens saker men det är fan svårt....massor m minnen och känslorna far upp och ner...
Känner lite hopp om att må bra/bättre när allt lagt sig!

Jag önskar dig mycket lycka till med dina beslut, vad du än väljer :)
Låt världen se dig för den du är och inte för den du varit :))

Är vad du är.
Jag önskar dig verkligen lycka till.

Han ringde precis och frågade vad jag kommer att säga. Jag sa att jag kommer att säga precis som det är; att jag vet att han är alkoholist, att han är full nästan jämt och att jag inte vill att han ska vara ensam med barnen. Han började gorma och skrika om att det är mitt fel för att jag är nykterist, att det är därför vi är i den här situationen samt att han nu tänker kräva halva lägenheten. Samt att han inte tänker gå till soc nu. Så jag går dit ensam. Jag förklarade att jag inte vill något hellre än att barnen ska kunna vara med honom 50% av tiden, men att han måste vara nykter. Nu ska jag till soc, önska mig lycka till.

Tack för allas svar

o ja det är verkligen en balansbräda :/
Visserligen är vi inte tillsammans och ska inte vara det. Men de är ju just det här sista, rent mentalt som är svårt att släppa. Sen nu har han inte drukit o blivit redlös som innan och visst han vart ute 2 g per vecka. Drukit 3 öl varenda gång då. Men det är inte som innan. Men bara det gör mig tvivlande. Vadå har han blivit bättre? Tänk om han förändras? Skaffar en annan? Eller kommer det bli vi sen? Många sånna frågor. Och bara detta malande gör mig så trött. Jag älskar ju honom fortfarande. Träffat andra vid sidan om bara kort, men ingen som fått mig o känna nåt

Vilsen 76. Tack för dina peppande ord, behövdes höra mer än väl. Jag tror innerst inne att mitt hjärta och magkänsla säger att Nu är det bra på alla sätt!!
Jag vill säga att för 14 års sen ca så var jag också i ett förhållande på två år som det var mycket alkohol med i bilden hos han. Det ledde både till fysiskt och psykiskt misshandel från hans sida, så det blev ohållbart till slut och den dagen jag gick, så gick jag verkligen!!! Vände aldrig tillbaks.
Han jag har träffat nu har det inte varit något fysiskt, men de ord han uttrycker sig i sin berusning är så sårande, och han tar inte åt sig
Så ja, jag har nog nu fattat nu att det går inte mer, hur många chanser det än varit.

Men vad är det man säger "hoppet är det sista som överger en"

Tack vilsen 76, den glada positiva jag finns här inne, så får sakta ta fram den sidan igen. Och stark är jag.
Hoppas du vilsen 76 får eller börjar få rätsida på ditt liv sakta men säkert. Styrka till dig!!

du kommer också att komma vidare om du vill det.Det enklaste är ju att bara låta allt flyta på och kanske tom leva kvar i relationen med en aktiv missbrukare.Det hade jag gjort om han inte lättat ankar.Ta denna frist som du fått och stå fast vid den och börja jobba med dig själv.Endast kärlek gör inte att man accepterar så mycket dumt.Nånstans har man en hel del obearbetat som man kan ta tag i om man vill.Men det är väldigt tungt och det är så enkelt att få skylla allt på den som missbrukar.Men så småningom när man lyckas vinkla om mot sig själv så ser man bristerna och hålen som man själv bär på.Inte ett dugg roligt,men kanske nödvändigt om man inte vill trilla tillbaka i samma tänk och utsätta sig själv för dåliga relationer.

Önskar jag kunde vara lika stark!
Jag har iaf beslutat mig själv för att fokusera enbart på mig själv och barnen, orkar inte ödsla tid på någon som bara letar fel på mig!

Vill bara säga vad stark du blivit med åren via egna beslut och med hjälp av din terapeut....stort grattis :))

i tanken och håller tummarna för dig, Medberoende100 :-))

Låter ju inte så jäkla kul.....det är ju så himla svårt att veta när man ska gå eller stanna!
Ham kommer aldrig se deickat som ett problem tror iaf jag och du måste bestämma dig hur DU vill leva ditt liv!

Vill du må dåligt och oroa dig eller vill du faktiskt vara glad och positiv!
Fortsätt vara stark så länge du orkar :))

"Vissa människor kan vi bara älska på avstånd"

Tack Ullabulla! Jag följer ditt råd och tar med utskriften. Håll tummarna för mig imorgon och för att han tvingas flytta.

Skriv ut ovanstående berättelse.Ta med den till mötet.Om det är erfaren personal så kommer de såklart att se att din berättelse är sann och du slipper bevisa ett endaste dugg.Sen kan ju leverprov och alkomätare bevisa en hel del också om det nu skulle gå så långt.Att som i din tur kräva eller vilja ha det sista beviset är förståeligt.

Men det är där det liksom blir en tankefälla.Så länge du inte kommer på en otrogen man in the flesh så att säga,är han kanske inte otrogen då?Vi lurar oss själva för att vi så förtvivlat behöver den där sista slöjan av kanske då vi möjligen inte är redo för den 100% iga sanningen.Jag frågade exet igår,då han varit här för tillnyktring ett dygn.Hur många gånger drack du sista året utan att jag märkte det här hemma?
Då var han ändå "nykter" enligt den överenskommelse vi hade.
5-10 ggr erkände han.Kanske det då var 10-20 ggr egentligen?
Tack! sa jag då hans utförskurva gått med rasande fart sista året.Det satte för mig sista pusselbiten på plats.men ibland får vi lägga pussel utan den där sista pusselbiten.

Jag tror inte att du kommer att behöva så mycket bevis.Du vet ju att det är sant och han vet ju att det är sant.Det är desperata handlingar han försöker här på slutet då hans värld ju håller på att rämna.

Grattis till allt. Många kramar

Och beslutat. Och agerat. Stort grattis (återigen)!

och var ledsen och ville komma till mig och ha sällskap och nyktra till.Självklart säger jag som en reflex fast jag såklart inte har några skyldigheter kvar.
Återigen spyande och tillnyktrande fast inte fullt lika gräslig resa som förra gången.Var nu helt öppen med sitt missbruk och sina insikter.
Jättefina samtal och en uppriktig önskan att förändra sin situation.Jag förhöll mig neutral och pratade mest om den resa jag gjort och vad som hjälpt mig att bli friskare i mitt medberoende.
Först insikt,vilket var tre år sedan och sen en långsam bearbetning from då till i höstas då jag fullständigt gav upp och sökte hjälp hos medberoendeterapeut.Hon har varit guld och hållit mig i handen genom de sista tunga bitarna som har varit nödvändiga för att jag ska ha en chans till att bli frisk.

Jag somnade efter långa samtal om ditt och datt och alkohol förstås.I morse vaknade jag av en mycket beslutsam man som hade fått nog av sina egna dumheter.Nu djävlar! ska det bli förändringar.Han skulle återigen ta antabus tre gånger i veckan och sen när det var dax för två tabletter så skulle hans två döttrar få dela tabletterna till honom.Det skulle ge dom lite inblick och insyn och chans till att må lite bättre.Jaha,sa jag så bra och grattis.Sen ville han få komma i morgon och hälsa på.

Nej sa jag,jag är tvungen att hålla dig ifrån mig nu då jag såklart får hopp om en nykter exsambo och ett litet hopp om att vi ska hitta varann igen,varje gång han säger såhär.Jag måste för att freda mig själv fortsätta hålla avstånd.Jag sa,du har ju uppenbarligen inte saknat mig så värst det här året.Njaoe kom det ju då,jag har ju mått för dåligt.Jo sa jag,jag har också mått dåligt men ändå har du fattats mig på så många sätt.Vi kanske ändå är klar med varann.

Sen sa jag när jag skjutsade hem honom att jag ville inte stänga dörren alldeles,men det hopp som nu sitter och kraxar på min axel måste jag putta ned och det måste få flaxa över till honom.Jag orkar inte ha det på mina axel längre.Jag måste få förhålla mig neutral till hans resa och hans mående,annars fortsätter det vara mitt problem och mitt mående som det alltid har varit.När jag då lämnade honom i stugan så såg jag att abstinensen hade börjat sätta in på allvar.Jag hoppas verkligen att han har styrkan att hålla fast vid detta.

Hoppsan det var inte meningen att det skulle hamna här .
Det är så sant det du skriver och du ska veta att dina ord värmde, att nån tog sig tid till mig.
Lycka till nu!
Kram

Jag känner inte igen mig, min anledning att hänga här är mitt eget trassel med vin.
Men jag blir berörd av din berättelse. Om du läser andras berättelser från din sida så får du fler exempel på partners som älskar men fått nog.
Jag noterar att du skriver att "han gör mig inget" , du verkar mena att han inte slagit dig fysiskt. Men att hota någon, komma med anklagelser, att supa dar i sträck när man har hemmavarande barn, det är ganska stora saker att bli utsatt för.
Du har all anledning till att inte vilja ha det så här. Även om det är bra mellan varven, hur tryggt är det att undra över nästa gång?
Jag tycker du ska söka stöd för egen del, antingen en egen samtalskontakt eller gå till Alanon så att du kan få hjälp med att sortera stort o litet .
Du och dina barn är värda trygghet och kärlek. Din partner också, men det låter som han är lite kidnappad av alkoholen (läste nyss boken kidnappad hjärna därav referensen). Alkoholberoende är en stark kraft som kan sätta vett, intelligens och omtanke om älskade ur spel. Låt dig inte behandlas hur som helst.
Var rädd om dig! Kram!
M

Hejsan!

Jag är ny här men kollat runt lite om andra i samma sits som mig sj. Jag vet att det finns andra men det blir mer påtagligt när man läser om era berättelser.

Jag har levt med min sambo i 24 år och vi har barn tillsammans . Han har alltid tyckt om alkoholen men med åren har han blivit knäpp ibland när han dricker,tjafsigt och vill såra en.
Det är inte alltid så men.....

Varför skriver jag just nu???
Har jag "äntligen" tröttnat???
Jag har ingen aning om vad jag känner el hur jag känner. Visst jag älskar honom men till vilket pris???

Det som fått mig att börja tänka i andra tankar är eftersom han har fått ett annat beteende ibland när han dricker. Det hat kanske hänt ca 5 ggr på två år men det är tillräckligt.

Han har då "supit" i ca 2-4 dagar konstant. Dricker och sover i dagarna. När jag är på jobbet ligger han och får för sig saker som att jag skulle varit otrogen ett ex antal år sen.
Det hemska i allt detta är att han blir verkligen som en annan person .
Han anklagar mig hela tiden,han ligger och fantisera ihop saker som han sen sj tror på och det spelar verkligen ingen roll vad jag säger.
Han gör mig inget men hotar att döda mig ifall det är sant.
Sista gången tog priset när vi fick åka hemifrån eftersom han började slå på saker och sa att vi skulle dra.
Detta är ca 1 1/2 månad sen. Han ville att det skulle vata slut efter det men sen rann det ut i sanden och här är vi igen. Lever i en låtsat värld där vi tro att allt är bra .
Det känns ibland som vi båda känner att det vore kanske det bästa att låta varandra gå men vi har svårt båda att släppa taget om varandra . Han är verkligen den fina mannen jag älskar men när alkoholen kommer så är han verkligen den jag avskyr mest och som äcklar mig.
Jag vill känna mig älskad !!
Jag har inte skrivit så mycket om hur barnen känner sig men det vet ni ju....
Vårt ena barn är vuxen och se hur jävla snett det blir . Den andra som är yngre ser mer en pappa som somnat tidigare än oss på helgerna.
Detta är ju som sagt ej hela tiden.
Men för det mesta dricker han men blir inte alltid full .
Hjälp mig se saker utifrån detta...

Välkommen hit. Jag läste ditt första inlägg igår där du beskrev din situation just nu. Ibland tar det lite tid innan en tråd tar fart. Här finns många som säkerligen känner igen sig, har hanterat liknade situationer på olika sätt och andra som blir hjälpta av det du skriver så fortsätt gärna vara aktiv om du vill. I din tråd och andras. Kanske kan andras erfaranhet vara ett stöd för dig.
vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Det handlar om att en utav hans mediciner som han tar kan göra så att hans impulskontroll blir lägre. vilket kan leda till olika missbruksbeteenden, tex spelmissbruk, shopaholics osv.. det ska tydligen inte alls vara ovanligt enligt de som har sjukdomen, speciellt i yngre ålder. Det är därför jag tycker att hans läkare ska veta hur det ligger till med alkoholen.. Jag vet inte. Kan ju vara en utav orsakerna, troligtvis inte allt, men skulle vara skönt att ha något att skylla på.. ändå.

Ibland förstår jag inte ens vad han får ut av att dricka på det sättet han gjort/gör. Alltså visst, att kroppen till slut iaf däckar och säger ifrån på sitt sätt när man druckit för mycket. Men att HÄVA i sig, att hälla i sig ren sprit, bara för att? En sak att man gillar berusning. Det kan jag förstå. Men han hinner inte ens bli berusad innan det går för långt.. Och det gäller så fort det är något med alkohol i, oavsett vad för typ av dryck.

Det som är jobbigast, det är nog att jag aldrig kommer förstå.

När han inte dricker, mår vi bra, allihopa. Nu är jag mer fundersam än tidigare dock. Jag vet ju att vi har en del att jobba på, att allt inte kommer bli bra bara för att han slutar dricka. Jag vet också att det kommer komma dåliga dagar, både för han, för mig och för oss. Jag vet att det kommer ta lång tid.
Men samtidigt, vill jag bara dra ett streck över det hela, låtsas som ingenting har hänt. Och fortsätta som förut, det, även fast jag vet att jag inte mådde bra, att det inte var bra, så var det enklare på något konstigt sätt.
Finns det några som klarat av att gå vidare nyktert tillsammans? och klarat av att lita på människan fullt ut igen? och, ska man räkna med att det blir återfall?
Och hur ställer man sig till det?

Ett beteende jag erfarit o som jag undrar över.. En människa som har så mycket motstånd i sig.. Som inte vill.. Gör han nåt är det mer att han är till lags.. Arg för att han behöver... Vill va ifred.. Stänga av.. Inget ta sig för..bara för att du.. Inga egna idéer eller behov.. Pratar inte om vardagliga saker.. Går bakom ryggen om ekonomin..ljuger..löser allt akut.. Planerar inget..frustration enda kommunikationssättet..relaterar inte till vare sig sitt barn eller vuxna..tyckte jag skulle klara mig själv när jag ville göra familjesaker...vi levde ihop o under åren har han gömt ölburkar på alla de möjliga ställen.. Hittar fortfarande tomma burkar på konstigaste ställena...det jag undrar är..kan han ha ett beroende som gör att han beter sig som han gör..att han har den attityden..att han druckit vet jag men inte att han smugit som han gjort med det..märker att allt varit en enda stor lögn livet runt honom..han va arg för allt o projicerade det hela tiden.. Vad tänker ni? Kram