Senaste kommentarerna i forumet

Du skrev ang vad din terapeut sa ang:

Tanke - Känsla - Handling

Är så bra och är något jag blrjat tänka på!
X:et börjar väl få panik för att jag börjar sätta gränser!

Till råga på allt så vill hon att jag hämtar henne när hon är klar!
Kommer nog inte göra det, har fullt upp m att packa hennes saker!
Min kärlek o vilja att lösa saker är större än hennes men JAG ska jobba m mig själv och inte hjälpa henne!

UB för orden, jag försöker i min lilla nyfunna styrka att stå på mig!
Fan inte lätt men tänker som så att om hennes kärlek är så stark som hon säger trots valen hon gör nu, då är det hon som ska visa det och vara den som hjälper mig för en gångskull i ett tillfrisknande!

Om kärleken är äkta och om den inte används för att utnyttja någon så kan den vara underbar....har jag hört iaf!

Min dröm kring livet just nu är att bli stark i mig själv, tänka kritiskt, jobba aktivt med stegen kring medberoendet jag har och kanske kanske hitta någon dör man möts på halva vägen för att man är mer lika än olika :)

att det finns lite styrka i dig nu vilsen.Även om det än så länge är ord så kanske de sätter sig i bröstet på dig.
Min terapeut som är specialist på medberoende sa.
Tanke känsla handling.
Dvs först har man tankar på vad det nu månde vara, tex oj jag mår inte bra.
Sen känner man fullt ut att man inte mår bra och varför.
Sen agerar man,dvs gör något åt situationen.Det är ju just denna sista akt i detta som är det svåra.
Att agera och hålla fast vid det.
Älskar man så gör man och just när det finns så tunga ta hänsynbitar i detta med alkoholism så tappar man alldeles bort det sunda förnuftet
.Ibland är det alkisen som måste stå för det trots att de inte har något när det gäller drickandet.

Strategier,tankeplaner om hur du ska agera och sätt silvertejp på truten och lås in telefon och dator om du måste :)

Jag tror säkert att ngn kärlek finns kvar men tillitet hos er båda är ordentligt skadad, tyvärr!
Jag kan bara se hur mitt X reagerar när JAG vill ha regler, hon har valt att flytta men vill ha kontakt, jag får inte fråga något men hon får!
Hon lägger all skuld på mig och där jag nu känner att om jag ska arbeta med mig själv så måste jag vara själv!

Tror säkert hon kommer höra av sig när pengarna tryter el känner sig ensam men hon vill inte låta mig ha ngn insyn så då tänker inte jag låta henne ha ngn i mitt liv!

Jag förstår att det är jobbigt för dig nu panda123 men fortsätt vara stark, fråga mycket och var kritisk mot ditt X, blir han arg så kanske han döljer något!
Tiden får utvisa var Ni står och hur känslorna är för varandra.

Ta hand om dig och tänk på dig själv!
Du är stark

Jag har följt din tråd från början och vissa delar känner jag igen mig i som medberoende. Och blir berörd på ett sätt att vilken människa du måste vara, som accepterar att du stannar gång på gång när din flickvän mår så dåligt när alkoholen är med i bilden för henne.
Skönt för henne att fått behandling, men tråkigt att hon väljer att göra Slut med dig så som du funnits för henne i vått och torrt. Det är synd att hon inte verkar inse det, för du är väl hennes största stöttepelare kan jag tro.
Men du tänker riktigt att du får nu chansen att tänka mer på dig, vilket du borde gjort för längesen.
Samma är det här.
Han ringde igår och vi pratade i telefon en timma. Han säger det är tröttsamt att höra ifrån mig att jag tar upp hans drickande.
Han säger att han vet om sitt drickande och vet att det varit mycket, och han har sin egen plan på hur han vill jobba med det.
Han säger att han LOVAR mig nu att han jobbar med detta, och han vet när han skall sluta dricka innan han kommer över gränsen.
Så vi kan säga så här: Om jag som flickvän inte "tjatar" mer om hans drickande och lovar det, så lovar han att jobba med sitt drickande med alkohol i glaset, och utan alkohol i glaset.
Där är vi nu, MEN två frågor ligger hos mig nu
Ett: Hur länge kommer detta lovas? Veckor? Månader? År?
Två: Har det gått för långt för att det skulle bli bra och fint nu mellan oss? Finns kärleken kvar hos mig till han, och han till mig??

Osäker väg går jag på nu....
Hoppas du finner lugn och ro till dig själv Vilsen 76. Du är viktig!!

Pratade med mitt X(trodde jag) men då säger hon att jag inte vill lösa något!!
Fan det är jag som velat lösa saker!

Nu säger hon att det är slut bara för att jag pratade med hennes syster om livet efter behandlingen, hon tycker även att jag ska ta itu med dem bitarna kring medberoendet för att bygga upp hennes tillit men ett jävligt stort sådant är att hon ändå tänker komma hem....får inte veta var hon ska bo för det har inte jag med att göra!

Sen säger hon att hon älskar mig men vill leva själv och fine det e vad jag behöver oxå!
Vara ifrån varandra kan vara bra!
Och till råga på allt så vill hon att jag hämtar henne när hon är klar....snacka om att vilja ha kakan kvar och kanske kanske låta mig ta del av smulorna!!!

Ska bli skönt att leva själv!

Vilka steg du har tagit! Det är aldrig någon mening att blicka bakåt och ångra. Nu och framåt är allt vi har. Så klart en stor omställning med eget boendet men jag tror du kommer hitta en ro där som du aldrig fick i huset. Du får se hans drickande under påskdagarna som ett tydligt tecken på att du är på rätt väg. Skönt att du har din dotter hos dig. Du gör så rätt som väntar ut henne utan att pressa.

Skönt du har vänner omkring dig oxå, försök att inte lägga energi på de som för tillfället inte finns där. Jag tycker det kan vara så ibland, att de kommer och går och om de en period inte finns där så har de ofta med deras eget liv att göra och inget som man bör ta personligt.

Hoppas ni kan få ordning på det praktiska så du kan ta ytterligare steg mot din frihet.
Kraft till dig!

Kram

Om du är allt så så kommer han visa det efter att du sagt nej....inte direkt men det kommer!
det är jobbigt att följa hjärtat men gör du det för länge så sårar du dig själv bara mer!

Dock träffar dom honom när han är nykter och vi har åkt och hittat på saker,och då har han skött sig relativt bra, men de gångerna är lätträknade tyvärr.önskar bara att han blev frisk från helvetet både för hans och våran skull, men jag vet också att vi inte kan göra honom frisk utan han själv måste vilja och när han väl vill så finns inte hjälpen, känns så hemskt och att de beroendet är så starkt, han säger ofta att jag är hans allt och att jag är den enda som förstår och lyssnar ändå vet jag att alkoholen är allt :(

Tyvärr kommer jag inte vilja visa mina barn hur han är dom är alldeles för små, och jag vet själv när jag var barn hur osäker och rädd jag var, även om det kanske skulle vara en läxa för honom vill jag absolut inte att mina barn ska behöva känna den rädslan och oron som jag själv fått göra så långt jag minns kände mig aldrig trygg och det sitter så djupt i mig fortfarande.

Är det ju oftast så att dem få stunder av nykterhet de har så är dem fantastiska och det är dem stunderna vi anhöriga längtar efter att få mer av!
Man kan säga att dem dricker på alla sina känslor....
Det är ju så sorgligt att höra hur du skärmar av barnen från sin morfar men jag känner igen det!
Har gjort samma sak med tjejens 2 barn och mina 4barn, tyvärr så kan man inte hjälpa dem och för din egen skull tänk mer på dig själv och dina barn....låt dem se honom dyngrak, låt honom sen få veta att barnbarnen såg hur han kan bete sig!
Låt han få tokångest och konfrontera honom sedan för att se hur han reagerar!

Det är elakt men ibland måste man vara det!

För sent skulle det stå. Han är verkligen den finaste och har det finaste hjärta när han är nykter men det händer inte ofta. Känns bara så jobbigt att se på när någon plågar ihjäl sig när jag och mina barnbarn älskar honom även om dom är små. Och något jag har varit noga med är att dom inte ska se honom onykter för jag vill att dom ska minnas honom som den han är utan giftet i sin kropp <3

Ja jag hoppas också han vill ha hjälp men tyvärr så har jag haft en känsla de senaste veckorna och jag hoppas inte den stämmer samtidigt som tidigare när jag känt på mig tex att han ska ramla ihop och få hjärtstillestånd har han fått det, jag drömmer ofta att han ligger död i sin säng och tyvärr så känns det som att det är försenat hur mycket det än tar imot att skriva det. Och jag vet att då kommer han få lugn och ro, det han har velat ha så många år. Även om jag önskar av hela mitt hjärta att han blir frisk. :(

Jag vet från vad som hänt där jag x antal ggr varit på både sjukhus och till psyket när min sambo(x sambo numera) och hon blåst runt 3 promille, skillnaden är att hon inte däckat men får suicidtankar och skär sig själv!
Ofta så är det ett tecken på långt gången alkoholism då man blåser uppåt 3 och då är det svårt att sluta för alkoholen blir ett gift dem måste ha.....

Hoppas din pappa får och vill ha hjälp!
Var stark :)

Vi har ringt till sjukvården dom har sagt att han måste in då han håller på att supa ihjäl sig och han har åkt in efter övertalning av mig då mig är den enda han lyssnar på i princip. Dom har tagit prover och sen skickat hem honom. Så vi har verkligen försökt men vården här är under all kritik :/

Och sist han ramlade ihop var på en kryssning och var där med sin sambo och han verkade inte så onykter men när dom tog promille hade han över 3 och det skrämmer mig då jag vet att han dricker betydligt hårdare när han är hemma. :(

Vänner är bra och är det så att han börjar dricka mer pga av att Ni gör slut då ser du tydligt om inte redan nu vad som är viktigast!

Jag hann knappt nämna något för min tjej om hur jag vill ha det efter behandlingen så tog det 3 dagar så gjorde hon istället slut med mig!
Allt var mitt fel, att hon skyllde på alkoholen osv.....hon vill inte ens prata om någonting!
Det är jobbigt men DU kan bara rädda dig själv och inte han, går det inte att prata el diskutera så är det nog lönlöst!

Kolla min tråd "sambo på behandling" så ser du vad jag själv levt och stått ut med!

Hoppas du finner en väg där du själv mår bra,

Ja det här är hemskt, och jag tror även om jag ibland hatar honom att jag aldrig kommer kunna släppa taget helt, han betyder alldeles för mycket för mig, han har varit inskriven på beroende mottagningen för ca 2 år sedan och han slutade att dricka och mådde jättebra men efter han kom hem hade han ingen rätt till psykolog och det drog ner honom helt, både hans mamma och pappa är vid liv men de är båda dom mest okänsliga som finns och talar bara om vad han inte har lyckats med, dessutom så när han kom hem från beroende vården var hans mamma där och var kanon.vi har försökt letat efter både det ena och det andra hjälpmedel.någon kontakt med aa har vi inte haft han fick även mediciner mot depression men utan rätten till psykolog så hjälper det inte, känner oss lurade av samhället när ingen hjälp fås. Jag pratar mycket med min sambo och en vän, så jag vet inte jag känner mig ganska ensam ibland, även om jag kan prata med dom om mycket kan jag inte säga allt.

Det är precis dom råden jag behöver nog höra nu för att få tankarna mer klara och tydliga. Så tack vill jag säga dig.
Och det är sant, jag kan stånga mig i väggen flera gånger och vet ändå att vi möts inte alls nu på nått plan hur mycket vi än har pratat och pratat.
Det är liksom ingen mening. Men ÄNDÅ är det svårt att släppa taget. Vet inte hur jag skall klara lämna han, och rädd att det ev ökar intaget hos han för att vi bryter upp helt. Att då blir det ännu mer drickande.
Mina vänner är guldklimpar och finns där. Det är den sista tiden jag börjat prata med vissa vänner, och ingen kan förstå hur det varit och tycker det är tråkigt för han och mig på olika sätt. Dom dömer ingen och det känns skönt.
Skönt att du har dina vänner som finns för dig.
Ta hand om dig. Du är stark

Du kan inte ändra honom så länge han inte vill!
Tankarna på honom, hans liv, hans barn kommer gradvis släppa....
Iofs, vem e jag att komma med goda råd så som jag själv mår och hur jag haft det!!

Stå på dig och prata m dina vänner så dem hjälper dig!
Jag har pratat med mina och dem ska hjälpa mig om jag börjar tänka fel samt kolla upp typ Al-anon

Starkt att du klarat 17 dagar!
Känner igen mig i ditt sätt att tänka, jag längrar inte efter dagen mitt X kommer ut från behandling....e så rädd för när hon får sin mobil o kan antingen ringa el messa!
Man är så svag för någon där medberoendet är så starkt kvar i sitt grepp.
Säger som dig - må jag inte trilla dit!

Tack UB och panda123....jag var på Al-anon möte förra torsdagen och jag hade redan innan insett genom att dela upp "sinnesrobönen" för min egen del samt lite 12stegs tänk!
Jag trodde inte det skulle vara så svårt att säga att jag inte kan ta ansvar för min sambos liv och handlingar, att jag from nu ska bara göra det jag vill och ta ansvar för mig själv och mina barn!
Att jag ska sätta tydliga gränser för ett fortsatt förhållande med en nykter alkoholist!
Jag grät när jag berättade dessa saker, mycket känslor som kom upp.....

Eftersom jag inte kan ringa,bara hon som kan, min sambo så skrev jag ett brev med ett väldigt enkelt budskap : jag krävde ärlighet i fortsättningen om ett förhållande ska funka eftersom vi båda vill efter hon är klar!

Brevet fick hon på onsdagen innan mitt Al-anon möte....hon ringde på kvällen och var arg och sa att hon kan bara fokusera på sig själv och att vårt förhållande fick bli en senare fråga!
Vi sa älskar dig till varandra och godnatt!

På fredagen ringer hon och meddelar mig att hon inte tänker komma hem utan flyttar till eget boende när hon är klar.....
Allt detta sker inom loppet av 3!!! dagar!
Att ställa krav på en tillfrisknande alkoholist med borderline/bipolör var visst inte så bra!

Min tillvaro rämnade minst sagt och mår piss just nu men ska sätta igång att packa hennes saker!

Känner igen mönstret med både mängd och hallucinationer....
Det jag gjort som anhörig vid sig hallicar är att om det gått alldeles för långt ringt till någon form av psyk typ ett sk mobilt team som har jour kvällar/nätter!
Kolla upp även med sjukvården hur du ska gå till väga eller vart du ska vända dig!

Lycka till

Jag är själv nykter alkoholist men läste din inlägg. Det griper tag i mig. Fy vad jobbigt det låter för dig och familjen. Många här kan ge dig stöd och kanske råd så läs runt och fortsätt skriv.
Har ni haft kontakt med AA? Vårdcentralen?? På VC kan man få olika mediciner. Det låter som att din pappa behöver läkarvård. Har du någon att be om hjälp?
Var rädd om dig och dina barn. Stor styrkekram skickar jag till dig:)
mod60

En bra början kan vara att ta samtalet med honom idag när han nyktrat till. Berätta att du hittat alkoholhjälpen, och visa gärna ditt inlägg.
Om han pallar att ta till sig det du ärligt skrev, och kanske kan tänka sig att läsa lite i anhörigtråden, kanske det kan vara en bra grund till ett givande samtal.

Lycka till!'

//PP