Senaste kommentarerna i forumet

Har en son på 24 år som har druckit stora mängder alkohol sedan flera år pga svåra sömnsvårigheter och som använder alkohol i medicinskt syfte. Han säger själv att att alkoholen hjälper honom, förutom med sömnen, att komma bort från verkligheten dvs en värld fylld av ondska och destruktivitet som han egentligen inte vill vara med i. Han träffar en terapeut för närvarande, men det verkar som han dricker ännu mer sedan han började hos henne. Han har varit på missbruksmottagningen några gånger, träffat drogterapeut, kbt-terapeut utan resultat. Vad gör man?

Förtvivlad mamma

Tack Eva-Karin för dina kloka ord. Visst vet jag att jag måste sätta mina egna känslor i första rummet. Min hjärna vet det, men hjärtat verkar inte fatta. Jag skulle nog behöva höra dina ord många gånger varje dag, så kanske det skulle gå in. Jag känner hela tiden efter vad han känner. Och tack vare hans känslor har jag nu stannat kvar i flera månader sedan jag sa att jag ville skiljas. Tror inte egentligen att det varit så bra för mig. Det känns som jag har blivit mer och mer nedstämd. Helgerna är inte den efterlängtade vila och återhämtning som de ska vara, utan bara en väntan på att det ska bli måndag igen. Är lättad då det är söndag kväll. Avundas mina arbetskamrater då de är så glada då det är fredag. Det var egentligen länge sedan jag kände så. Även innan då han drack var det jobbigt med helgen. Varje fredag åkte jag hem med en klump i magen, vilket tillstånd var han i då man klev in genom dörren. Hur berusad skulle han ha hunnit bli och skulle han till och med hinna somna innan middagen. Enda gångerna jag såg fram emot helgen, det var om jag visste att jag skulle hitta på något med någon kompis. Då var det lite roligare att komma hem. Visst, om jag lämnar honom nu, så kommer givetvis helgerna att bli ganska ensamma, men jag tror att det kommer att kännas friare. Känns så stort och betungande.
Det som ger mig energi i livet är mina två underbara vuxna barn. Utan dem skulle jag inte klara mig, de är mitt allt och att få umgås med dem är det bästa i livet.

du var på ingår i samma företag där jag gjorde min primärbehandling och vi har vår- och höstträffar med intressanta (oftast) föreläsare, mycket socialt mingel, god mat och tid att bara vara :- )) http://www.namndemansgarden.se/om-oss/livslang-gemenskap

Då han inte var kapabel till just någonting.Jag tog hans flaska och han var för svag att stoppa mig.Jag sa att ska du följa flaskan så får du följa mig.Så jag packade ihop honom och hundar i bilen och lite nödtorftiga ombyten och förnödenheter.Sen var han onykter och på rätt gott humör hela kvällen,men drack uppemot 3 liter vätska och svettades som en gris.Dagen efter,läs igår så spydde han och magen kajkade ihop och han fortsatte svettas.men jag var en snäll medmänniska och skällde inte så värst.Han var och är liksom under det strecket nu.Efter två sömnlösa nätter skulle han idag hem igen till sin stuga men han tackade ändå för vistelsen och sa att han mått bra efter omständigheterna att ha sällskap under tillnyktringen.Fortsatt fina möten och samtal då den omtalade muren mellan oss var borta.Det var ju så uppenbart vad som var problemet så det behövdes inga skyddsbarriärer.Nu ska han efter möte med döttrarna försöka att ge dom(sig själv) ett halvårs nykterhet.Jag har också sagt att om han vill landa hos mig istället för att åka vändan förbi systemet så var han välkommen.Det är ju ett löfte jag kan dra tillbaka om jag märker att han sätter sig inom snar framtid.Trots allt,känns det ok och jag mår förhållandevis bra om än lite sliten.

Jag kan rekommendera är Kvinnor som älskar för mycket.Jag får skämsrosor var och varannan sida för att det är mig hon skriver om fast med olika kvinnoöden.Om man kan läsa den öppet och ta till sig budskapet så har man vunnit en hel del.Om du nu inte redan läst den.Att du då trillar dit på en till av samma slag är väl ganska mänskligt.Du vet ju kanske rutinen vid detta laget,lämna eller stanna och kanske bli tvungen att acceptera en hel del som du just lagt bakom dig.
Valet är ju ditt..

Hej Strumpan och välkommen.
Vad bra att du hittat hit. Vi hoppas att du genom forumet kan få möjlighet att ta del av hur andra har gjort i liknande situationer och att du kan dela med dig av dina tankar och känslor. Ibland hjälper det att få sätta ord på det man upplever, saker kan bli tydligare.

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Känner din förtvivlan. Jag velade också. I flera år först i hans onykterhet. Men efter boken HappyHappy som är flera kvinnors berättelser om skilsmässor + Märta Tikkanens ”Århundradets kärlekssaga” som jag försökte läsa högt för min då nyktre man , och fick till svar : hon har ju inte fattat nånting + en hederlig kärleksroman fick jag nog.
Köpte mig en låda tepåsar som jag visste att det bara var jag som ville ha av och sen beslöt jag att vara skild innan den var slut. Så vissa frustrerade dagar drack jag många koppar te medan harmoniska dagar inget alls. Det blev en sorts hävstång som jag kontrollerade. Men med ett slut. Låter kanske helt knasigt. Men det fungerade.
När jag läser vad du skrivit lever du fortfarande hans liv. Du anpassar dig efter vad han tycker o vad han kanske kommer att tycka. Som du gjort i många många år. Men vad tycker du då? Är inte ditt tyckande viktigast i ditt liv? Är inte vad du känner viktigast i ditt liv? Vad någon annan känner kan ju inte komma före , eller? Detta tog det lång tid för mig att se. Att mina känslor o åsikter inte var värda något. Inte ens för mig själv.
Jag tar mig friheten att kopiera in en text från det här forumet som jag bär med mig varje dag ( tack Lelas tror jag det var )
Jag är Jag därför att Jag är Jag.
Och Du är Du för att Du är Du.
Men om Jag är Jag därför att Du är Du.
Så är Jag inte Jag längre

Kram

Jag har börjat kännt mer trötthet efter jag tex åkt till han, numera händer det allt mer sällan, men det känns som jag är tom när jag kommer hem, behöver sova, ta igen mig....
undrar om medberoendet tar fysiskt på en
just det att jag inte släppt 100 procent kan nog vara att det tär på hela min energi. Kan ni känna eller känt sån enormt behov av återhämtning. Känns nästan som man själv varg o drukit o måste ta en baksmälla....

vet inte om jag märker det mera nu efterso det är mera distans nu än tidigare då jag va mera inne i det varje dag...
kanske känner av skillnaden nu när jag mera har mig själv under en tid o sen åker påt de där med att oroa sig eller bråk med han

Ursäkta att jag är trög men vilken hemsida? Alkoholhjälpens? Var ligger Gården? Jag har iallafall anmält mig till Djävulsdansens möte/kurs i Östersund...

Ja,blev ändå "tvungen" att åka ned då han inte svarade på sms eller telefon från dotter och mig.Hon har inte haft kontakt med honom på 14 dagar.Han satt där i köket,dimmig i blicken.Sur,så troligen hade de ringt från soc i alla fall.Jag konstaterade bara läget och vände i stort sett på klacken och for hem igen och kunde meddela dottern att läget var under kontroll.Barriärerna på vad som är ok sänks hela tiden.Hon hade även ringt igår och pratat med honom utan skäll.Han var förstås onykter.Hon frågade om det skulle komma ett val till att stå mellan henne och alkohol,ja han skulle ju välja henne,men inte nu.Alltså samma budskap som till mig.Det är ju också ett sätt att hålla människor i ett mentalt järngrepp.Sen,när jag har druckit klart.Och när månde detta bli? Om en vecka en månad ett år?

Jag och dottern var helt överens med det kloka i att åka ned,hämta hem honom till mig och kedja fast honom i källaren.
Fortsättning följer förmodligen på denna tragedi i sju akter.

Dock så hämtar jag mig snabbare efter varje rusch ned i avgrunden i mitt medberoende.Det går inte lika djupt och biter sig inte lika hårt fast.

Hej! Välkommen hit. Ni är i en jättesvår situation. Läs lite trådar så kommer ni tyvärr upptäcka att de flesta som dricker lever i en förnekelse. Innerst inne vet de att det inte är bra, fel de har säkert ångest som de dövar med alkohol. Det är svårt (läs nästan omöjligt) att få någon att sluta dricka som inte säger sig ha problem. Jobbar dina föräldrar? Ibland kam man kontakta arbetsgivaren som kan erbjuda hjälp. Ta hem bara mamman till er en dag och prata med henne. Hon är ju beroende hon också men kanske inte lika nere som din far verkar vara. visa www.riskbruk.se Fråga varför de dricker så mycket, att det inte är en normal konsumtion och att man kan få cancer av alkohol.

Ja som vi nykterister säger. "En timme i taget tills suget går över"!!! För det går över! Det gäller bara att härda ut.....
Hoppas du får en bra vecka. :)

Gjorde i helgen ett sansat försök till en diskussion igen. Var lugn och tydlig och förklarade att det inte fungerar för mig att sitta och se på när han successivt förstör sitt liv. Jag frågade honom om han inte värderade sig själv högre än att behandla sig på det sättet med drickandet. Nej, det är möjligt att jag inte gör, fick jag till svar. En stund senare sa han att jo, det var kanske möjligt att det skulle visa sig omöjligt att sluta. Fraser som "Vi får se... Det visar sig... dvs passiva fraser haglade rätt frekvent från hans sida.
Min tolkning är att motivationen och viljan att bryta beteendet inte finns där. Jag förklarade att den här frågan avgör om det finns ett "VI" eller inte... Vilket fick honom att klämma ur sig ett "Men jag älskar dig..." Som läget är nu så lutar det åt att jag lämnar, vid månadsskiftet. Som fransmännen säger: "Qui vivra verra" - Den som lever får se!
Tack för bra input!

dig Cissi1 om att vår förening har vårmöte på Gården om drygt 1,5 månad. Håll lite koll på hemsidan så kommer infot snart !

önskar er lycka till med allt :)

Försöker se framåt, eller rättare sagt tvingar jag mig att se framåt.
Det blir inte bättre än det varit.
Jag är ingen dåtidsromantiker, utan försöker hela tiden se framåt.
Kan bli dags att för flytt även för mig... livet är fullt av överraskningar. Det är bara att tugga isig.

Tråkigt men kanske sista utvägen. Hoppas det blir bra med dig/er

hålet i mitt inre vill fyllas av någon sorts bekräftelse.Jag själv och min braiga dag räcker inte.Skulle jag vara alkis så skulle jag troligen ta mig en liten eftermiddagshutt,eller kanske tom en stor.Jag vill så gärna hitta på någon anledning att höra av mig till exet.Hur mår du idag,var det tungt att jobba.Har de ringt från soc.Vad ska du göra till veckan.Kan du komma och hjälpa mig med ditt eller datt.Anledningarna att ringa är många,men skälet är endast ett.Att fylla hålet i mitt inre.Då borde jag nog inte ringa utan istället bara ligga lågt tills suget går över.

mot mig själv idag. Lite snällare iallafall. Tack UB för dina kloka ord. Jag psykologiserar med mig själv och tror mig förstå varför kag känner som jag gör. Om man levt med och älskat någon i mer än tjugo år så finns det fortfarande kvar ett Jag men Vi:et är ju jättestort! Nu sörjer jag vi:et, saknar tvåsamheten, samtidigt som jag hoppas att han ska ta sig ur missbruket och det ska bl normalt igen. Jag ska försöka sluta känna mig misslyckad över att jag inte Gör mer Saker som får mig att tänka på annat. Bara tillåta mig att vara låg och logiskt veta att det kommer att bli bättre oavsett vad som händer... Tack igen UB för att du är generös med din klokskap!

http://lawline.se/answers/bodelning-och-avhysning-av-tidigare-sambo

Hans bror är polis och min make hade blivit ursinnig om jag blandar in dem. Att ringa kvinnojouren känns som om mitt problem är litet jämfört med vad de handskas med.
Tänkte om det var någon som varit/är i liknande situation och har lite tips. Vill som sagt inte lämna lägenheten på helgerna då jag oroar mig för fyllefest här.
Tänk om man hade en on/ off knapp så man kunde fokusera på något annat iallafall en dag.

och ring till polisen,de vet säkert hur reglerna ser ut och kan hjälpa dig om det är det du verkligen vill.Eller kvinnojouren.

Vi bor i hyresrätt och jag står ensam på kontraktet men han vägrar flytta trots att han inte betalar något. Är det någon som vet hur jag kan få honom avhyst. Vi är ju gifta.

från alanon bok då jag tyckte den var ovanligt läsvärd.

När jag började i Al-anon, såg jag mötena endast som en plats där jag kunde avlasta mig mina problem. Men jag förstod snart att genom att klaga över förtryck och förödmjukelse, får våra problem ännu större proportioner och blir mer svårhanterliga. Detta stod klart för mig när jag upplevde att medlemmar lade beslag på både tid och uppmärksamhet från gruppen för att klaga och jämra sig över alkoholistens dåliga beteende. Jag insåg att detta var inte var att ”arbeta med programmet ”. Jag håller på att lära mig att överse med andras brister och att istället konstruktivt tänka på hur jag ska tillämpa Al-anons idéer i mitt eget liv. Jag går till Al-anon för att bli fri från självömkan och bitterhet, inte för att öka deras makt över mig. Jag går för att lära av andra hur de löser sina problem och för att dra nytta av deras erfarenheter i mitt liv. ” Gud, hjälp mig att undvika att förstora mina problem genom att ständigt älta dem.”
Mod att förändra:
Före Al-anon betydde förlåtelse makt för mig. Jag kunde döma syndaren – den som inte gjorde som jag ville – och sedan utöva min makt genom att visa att jag kunde höja mig över förbrytelsen och storsint bevilja förlåtelse. Men jag glömde aldrig vad som hade hänt. Idag vet jag att förlåtelse inte har med makt att göra. Den ger mig ingen kontroll. Förlåtelse är helt enkelt en påminnelse om att jag är i samma läge som alla andra guds barn. Alla gör vi bra saker då och då: och ibland dåliga. Jag har ingen rätt att döma, straffa eller frikänna någon. När jag uppför mig egenrättfärdigt, är det jag som lider – jag tar avstånd från mina medmänniskor, koncentrerar mig på andra och ägnar mig åt hätska och negativa tankar. Genom den attityden säger jag mig själv att jag är ett offer, och förblir ett offer. Det mest förlåtande jag kan göra är att komma ihåg att inte döma andra, utan tänka och uppföra mig på ett sätt som gör att jag mår bra. Jag vet inte vad som ligger bakom någon annans uppförande. Däremot vet jag att när jag håller fast vid harm och skuldbeläggande, fyller jag mitt sinne med bitterhet. I dag ska jag finna ett mer positivt sätt att uppfylla mig själv.

Tack alla som svarat mig här. Ni är underbara och det betyder så mycket att ni finns och skriver här. Izzy, din tråd har jag följt och det betyder så mycket för mig. Jag ska skriva mer utförligt en annan dag, men kände bara att jag ville tacka för allt stöttning här.
Kramar!!!