Senaste kommentarerna i forumet

Va himla stark du är trots allt! Många i din situation skulle ha grävt ner sig och ältat sina "förluster"
DU framstår som en VINNARE! Tack underbara du för att du delar med dig <3
Jättekram!

Så tydligt du beskriver hur du har det. Det låter som att din mamma behöver stöd att ta sig ur sin situtaion. Du vill henne väl. Du beskriver din mamma kärleksfullt och du vet att hon vill vara en god förälder samtidigt som alkoholen nu påverkar henne på ett sätt som utsätter såväl henne som dig och din syster för fara. Jag vill starkt rekommendera dig att kontakta socialtjänsten, du kan ringa dem anonymt som ett första steg.

Jag vet inte hur det är för er men det är vanligt att man i familjer där alkohol förkommer på det sätt som du beskriver att man av olika anledningar inte berättar för andra om hur det är. Det kan finnas farhågor om att den som dricker ska fara än mer illa eller så vill man skydda den som dricker från andras eventuella dömande. Det är jättebra att du börjat skriva om hur du har det. Att berätta är inte att svika det är att synliggöra och därmed öppna upp för förändring. Du är modig som har tagit det här steget.

Fortsätt gärna berätta hur det går för dig.

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Precis som Adde så fint formulerar så sviker du inte din mor utan du ger henne en möjlighet att förändra sin situation. Socialtjänsten har som främsta uppgift att se till barns bästa. Att placera barn utanför familjen är ofta ett sista alternativ. Du kan ringa socialtjänsten anonymt som ett första steg samtidigt är det sannolik mest hjälpsamt för dina syskon om du som vuxen familjemedlem kan beskriva hur det är. Anonyma anmälningar ska alltid följas upp samtidigt är det svårt inom ramen för lagen att få den inblick som du och dina syskon har utan att ni berättar.

Du skriver att din mamma periodvis är en fin förälder och hon vill nog vara det hela tiden. Du är en fin son och en fin bror som delar med dig och söker finna ett sätt att säkra dina syskons väl. Du beskriver en situation som sannolikt inte kommer förändras över en natt samtidigt är ett första steg åt rätt hoppingivande. Att du finns för dina syskon nu kräver mod och om du väljer att fortsatt finnas där genom att exempelvis be om hjälp hos socialtjänsten så kommer det att göra skillnad.

Berätta gärna hur det går för dig.

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Välkommen till forumet. Vad fint att du söker olika vägar för att kunna vara ett stöd för din son. Du känner oro för honom,
hur han har det hos sin pappa och för att han tar på sig ett stort ansvar för sin pappas eventuella val. Det låter som att du bjuder in till samtal och försöker förstå hur det är för honom just nu. Din son valde att dela det ansvar han känner för sin pappa med dig genom att berätta. Hur samtalar du och hans pappa om det som sonen upplever?

Det är många som redan läst ditt inlägg och sannolikt många som kan känna igen sig. Såväl utifrån ditt, din sons eller utifrån pappans perspektiv. Ibland tar det tid innan en tråd tar fart. Fortsätt gärna skriv och hoppas att andras inlägg kan vara ett stöd för dig.

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Starkt gjort!!

Jag ventilerar

ok det va inte smärtfritt inatt, vanan vid att få samtalmfrån han under kvällen, höra hur full han e, antagligen få kontroll på läget skreeeeek inne i mig. Inga samtal, inga sms. Visst det var jag som skrev hör av dig när du är nykter.....
är han van vid att jag skriver så? NEJ ABSOLUT INTE!
tror jag han väntade ut mig? Ja .... han väntade nog jag skulle kliva över min gröns jag själv hade skapat...
hörde jag av mig NEEEJ. Är jag stolt? Ja lite men det värker för mycket av kontrollbehov för att komma åt den där känslan av stolthet till den grad att den tar över....

jag ringde en vän. Tur hon jobbade natt....
hon säger också att jag vill ha kontroll, det är som jag har en böld o går omkring på. Jag vill licksom inte fullt ut släppa den...

det är sjukt JAG ÄR SJUK... det enda jag tänker på, eller mest i allafall är undrar hur full han vart, undrar va klockan va när han kom hem... ju senare o ju fullare han lär vart ju mer förstår jag hur illa det är,
RÄCKER då inte allt?
Ja vet ju han va full, jag vet ju han sabbat allt. Va fan gå o tänka o lägga så mycket tid på det här för

Tack :)
Men för att inte glömma alla era ord med :)

Att skriva här brukar (ibland) ge resultat,grattis!

Är passande på oss sk medberoende!
"Det fina är att det finns många som inte känner varandra....men som känner med varandra"

styrka vill jag ge dig så du kämpar vidare!

Abstinens lider man av men jag har blockat mitt X överallt så hon inte ska kunna nå mig samt har insett att det är så få positiva saker som hänt kontra mängden negativa!
Visst jag saknar henne o älskar henne men jag mår bättre utan henne!
Jag tycker inte ens längre synd om henne mer än för hennes barn som tyvärr redan är skadade av sin mammas alkohol-/drogmissbruk!!

Jag har gamla vänner som vill umgås igen när hon är borta ur bilden samt mina barn vill vara hos mig igen!

Nu skriver jag mycket men ja gjorde nyss en liten bra sak

jag ringde för ja kände på mig han va ute o drack. Japp o de va han. Han lät rätt påverkad. Lite sluddrigt i talet..
Ja va kort i luren, han fatta varför. Han kunde lika gärna sagt jaha nu vill du inte höra på mig när jag är full typ.

han sa ja ringer sen...
i vanliga fall brukar jag vilja ha koll på när han kommer hem...

ikväll gjorde ja så här.....
jag skickade ett sms

vi kan höras nån dag då du är nykter istället
ta hand om dig I kväll

Var förbi han för en stund sen...
jag såg att de va nåt med han och sen märkte jag han va onykter, han hade drukit 2 öl igår men ja visste att så där blir han inte av 2 öl. Då sa han att han hade firat ett game på datan med 2 glas vin....jag tror inte det va bara 2 glas.
jag sjönk hela jag sjönk... ja tänkte varför hörde jag inte det i telen innan. Jag kunde väll inte tro han va så dum att han skulle låta mig komma över i det skicket men tydligen....
han försvarade sig men ja är inte full... han såg ut o skämmas lite... jag kände bara att jag ville gå, vi skulle gått till en affär längre bort men nu ville jag inte det när jag såg hur han va.... jag sa att varför kunde du inget sagt då hade ja inte kommit till dig, han vred på orden o krålade med kroppen...
det vart en tyst stämmning. Sen sa han själv ja men gå hem om du vill det. Ja sa jag det kommer jag göra.. han ville följa med en bit, han ville prata om annat men ja sa inget. När vi skulle skiljas åt skillda håll tittade han bort ledsamt o sa förlåt för jag gör dig ledsen o gav mig en kram. Ja tittade på honom, o han såg neråt.. ja sa att du gör inte MIG ledsen, ja tycker det är synd om dig. O att det här är tråkigt. Han skämdes o såg ångestsam ut.

jag gick med tunga steg hem, suckade djupt och säkert så såg jag inte så glad ut. Jag känner mig tom nu, som jag blivit slagen, vill inte träffa nån jagkänner. En känsla av skam kanske. Det är som nåt har hänt och jag inte får fram det ur mig.

inte din mor, hon har eget ansvar för sitt liv.

Är dina yngre syskon villiga att bo hos dig ett tag ? Jag förstår att den lösningen kan vara jobbig för dig i den sitsen du är i själv men kan det kanske kännas skönare att få/kunna göra nåt för dina småsyskon ? De som jobbar på soc har jag inget större förtroende för MEN de har möjlighet att påverka dina småsyskons framtid ! När man har både arv och miljö med sig i bagaget är beroendeframtiden utstakad, tyvärr.

Du kan inte påverka din mor, hon väljer själv, men du kan släppa kontakten med henne och söka egen hjälp. Gör en orosanmälan hos soc, då måste de agera. Ta hjälp själv på http://www.al-anon.se/ och sök egen hjälp på beroendeenheten i din stad. Kanske du bor så du har ett behandlingshem i närheten som jobbar med medberoende ? Prata med dem !

En ständigt aktuell artikel om hur barn växer in i sina olika roller i en beroendefamilj : http://www.accentmagasin.se/missbruk/gomda-bakom-rollerna/

Skriv gärna här i fortsättningen, det hjälper mer än man kan tro i början.

Ja ibland tänker jag att mitt ex är egoistisk. Han säger själv han är dum mot mig, ändå är han där och drar i mig. Det är ALDRIG han som säger ifrån. Han känns ibland som han lurar på nåt, väntar ut. Märker han jag bryr mig mindre som nu tex, drar han upp förslag om att ses.

Ja,det är just de stormiga och regniga dagarna det är svårast att hålla kursen.Då vill man riva hål i molntäcket och släppa in lite sol.
Och det gör man ju bäst genom att kontakta det drickande exet eller gå in i nya relationer,eller hur?
Jag ska ha din metafor i huvudet vilsen,den var bra!

att jag har ett förståndigt ex som låter mig vila ifrid.Han och jag vet att känslor finns kvar.
Och även om han är den som inte har någon karaktär när det gäller drickat så har han förstånd att inte vara och dra i mig.
Det är jag som kontaktar honom 9 gånger av 10 :) Men jag jobbar också på precis samma sak.
Komma ifrån känslomässigt och bara känna vänskap.
Går sisådär.Ibland funkar det, ibland inte alls.

Pratade med han igår, hörde han va onykter igen!
jodå 2 öl hade han svept.... ja han gör som han vill.

Han ville vi skulle ha en söndag tillsammans men det har jag sagt ifrån... det kommer bara spä på alla känslor.
men det var svårt o säga ifrån

Lider med dig!
Att läsa om dina känslor som slår över på det du älskar och vill rädda men som obönhörligen är ett sjunkande skepp....fan så jobbigt!
se prognosen som en 5dygns variant....mestadels molnigt med chans till sol, ta vara på solskenet och fortsätt vara stark :)

Tänk på dig själv o bara dig själv :))

Tack

mm ja har ju dessvärre också kvar en del känslor :/
Han kommer nog säkert få en del o tänka på, men att han ska sluta dricka som han gör det kommer han inte... det är bara att inse
jag måste försöka komma mer och mer bort rent känslomäsigt, det skulle underlätta. Skulle vara så skönt att få dem att svalna och känna endast en vänskap

Av dina ord!

Så ska man inte behöva ha det! Och du ska inte stanna hos din mamma av snällhet, vilket är lättare sagt än gjort!!! Men genom att visa henne att dina hot om flytt inte är bara hot så kanske du kan visa henne att du inte accepterar hennes drickande och hennes bemötande.

Försök prata med någon - kurator låter som en bra ide!

Var rädd om dig, du är värd allt gott!
Kram!

Du behöver inte skämmas för att han är full...
Ja, lättare sagt än gjort, men det är ju inte du som är full... Berätta för dina vänner hur du lever - när jag gjorde det så förstod jag genom deras bemötande oxh ord att så här har man det ju inte i ett normalt förhållande!

Förstår att det inte är lätt att vare sig prata, tänka klart eller lämna, men du verkar vara en bot på väg, och det tror jag är klokt.
Kram

Lördagskväll skulle det ju vara! :)

Vad ledsen jag blir när jag hör hur du har det.
Precis som du skriver är det absolut inte barnen som ska ta hand om de vuxna, utan tvärtom.

Du skriver att du inte vill att din mamma ska bli helt ensam. Men samtidigt är det ju hon själv som väljer att det blir så om hon inte vill sluta dricka. Det är lika svårt för både vuxna och barn att få någon att sluta som själv inte vill det tyvärr.
Jag hittade sidan tryggabarnen.org som är till för barn upp till 25 år som har föräldrar med missbruksproblem. Dit kan man ringa varje dag och så har de också chatt. Ibland hjälper det så jätte mycket att få prata med någon utomstående, så det tycker jag absolut att du ska göra. Kanske skolkuratorn också är ett alternativ?

Hoppas du får en okej fredagskväll med lille hundvalpen!

Jag tror att jag kommit till stadiet när jag är mer likgiltig.. Har fått för mig att det kan vara värre, eftersom det leder till någon sorts "låt-gå" känsla där man bara staplar dagarna på varandra..
Jag har börjat ta mig ut på kurser (och bokar ofta in mig på billiga övernattningar för att slippa åka hem och förstöra en trevlig upplevelse, med att hitta gubben något mer än salongsberusad)
Skulle gärna bjuda hem några av mina nyfunna vänner, men jag vill inte eftersom jag aldrig vet hur påstruken han är, eller blir under dagen..
Ja, det kommer fler och fler skäl att skaffa ett eget liv.
Givetvis kommer det att finnas folk som tycker att jag "sviker".. men det får jag försöka bortse ifrån.. Lätt sagt, men inte så enkelt när man står där..

Egentligen vet jag precis det du skriver, så jag kan bara tacka för "sparken i arschlet".. Letar boende, vilket inte är det lättaste i en medelstor stad..
Jag vill ju inte fly hals över huvud, men känner också att jag behöver pepp för att inte falla till föga och bli kvar där jag är.