Senaste kommentarerna i forumet

Och varför kallar du henne så nedlåtande för " primadonna"?
Det svider i hela mej när jag läser det.

Jag tror det hade gjort stor skillnad om du stannat.
Min man har också ett förhållande med skogen som han ofta föredrar framför mig, vare sig jag är nykter eller full.
Lätt att känna sej överflödig då.
Flaskan stannar ju åtminstone kvar i alla lägen......

KarinAnna: Vill bara säga att min far är alkoholist och har varit hela mitt liv. Det jag är absolut gladast för är att min mamma lämnade honom tidigt så att jag har kunnat växa upp i en trygg miljö och det har gjort mig stark. Det räcker med de gånger jag minns sen jag var liten samt alla gånger jag sedan försökte hjälpa honom i tonåren. Det sätter sina spår så att det räcker att se sin far full de gångerna. Lögnerna följer med sjukdomen alkoholism tyvärr och det är fruktansvärt att inte kunna lite på någon som står en så nära. Det finns såklart flera exempel där alkoholisten lyckats sluta och håller sig från spriten och allt slutat lyckligt, men jag har tyvärr aldrig sett min far lyckas och man hör om så många som stannar och ger nya chanser hela tiden men plötsligt har tiden gått och du har låtit ditt barn växa upp bland detta och det tycker jag inte att du ska tillåta. Sett ett ultimatum och håller han det inte så tycker jag tyvärr att du ska lämna...

Hej vännen,
Min pappa gick bort i sviterna av sin alkoholism förra året. Han var en underbar människa och pappa men han drack när jag var liten och det har ju satt sina spår. Jag har enormt höga krav på mig själv, MÅSTE fixa allt, litar inte på att någon annan kan, vill göra ALLA nöjda OCH glada till vilket pris som helst, kontrollbehov och en konstant grämande känsla av att jag inte mår helt bra.
Så nu är han död men min mamma lever och hon är på väg på samma bana. Dock vill hon gärna vara barnvakt men är då disträ och orkeslös fast nykter då.. enda gången hon kan vara. Men nu vet jag inte.. man blundar ju från problemet ändå. Jag tänker kanske fel men det borde ju svida någonstans och NÅGOT måste man förlora på sitt missbruk, man ska inte kunna missbruka och ändå ha kvar allt. Relationer handlar om att ge och ta och om man känner konstant oro när man lämnar sitt barn är det en björntjänst mot både en själv och ens barn. Den enda som får som den vill är missbrukaren. Som kan fortsätta som vanligt OCH få alla previlegier av en sund familjemedlem. Så visst ska de få träffas men under kontrollerade former och inte ensam. Är de fulla ska de absolut inte ses. Fulla människor är skrämmande.. de beter sig märkligt och oförutsägbart och alla vet vi att barn behöver förutsägbarhet för att känna sig trygga.
Jag svamlar på nu men jag försöker argumentera till oss båda..
Med detta har jag också en dotter på några år.

Jag börjar inse det nu också. Tack o lov! Jag jobbar med mig själv nu och har fokus på det och redan nu märker jag skillnad. Igår och idag har han inte druckit vad jag vet och vi har pratat lite idag. Jag avvaktar lite med ultimatum så jag vet att jag orkar genomföra det.

Frågan är om han inser sitt problem?

Konfrontera honom med dina känslor. Ställ ett ultimatum som du kan leva upp till. Typ mig eller a annars flyttar vi isär. Jag vet inte. Farligt eller livsnödvändigt. Prata med soc de kan ju erbjuda honom samtal. Prata med hans arbetsgivare, de kan hjälpa. Har inget bra råd men du kan ju inte leva så här.

Hej .......jag är här hela tiden. Orkar inte skriva och bara läser.....
Det kom en flod av tårar efter vad Magnus skrev . Hur kan man påverka nån att sluta dricka ?Det går inte om den vill inte själv:( .
Jag trodde att min kärlek till honom blir starkare än missbruket ......att han väljer mig , men tyvärr så är det inte .
Jag får fortsätta att läsa ........det ger mig styrkan.
Kram

Vi som super ner oss vet att vi sårar familjen men sjukdomen är så stark att jakten på alkohol tar överhanden. Detta är en anledning också till att man fortsätter att supa, man förtränger ångesten man får för man vet att man sårar sin familj. Låter kanske som ett försvar men tänk på följande: Tror ni verkligen att en frisk människa vill må fysiskt och psykiskt dåligt med flit? Tror ni att man med flit vill bränna pengar på ett cancerframkallande gift med flit? Vill man verkligen spy ner ig, skita ned sig eller pissa ned sig med flit? Driften till denna jävla alkohol är så stark att förnuftet är skadat och återfås vid full nykterhet. Det stora problemet är ju att man måste på något sätt själv inse detta och VILJA 100% bryta sitt mönster. Inte halvhjärtat utan helhjärtat fullt ut. Detta görs inte själv utan man måste ha hjälp och framför allt motivation. Spelar ingen roll hur jäkla duktig antirökkurs man går på om man inte är 100% besluten på att sluta röka. Jag anser att det är samma med alkoholen. Ibland hjälper det att ställa ultimatum, MIG eller ALKOHOLEN? Välj!! Man måste då vara beredd på att fullfölja sitt sk hot. Om man nu vill sluta så ge stöd och döm inte. Stötta och inte pika. Vi gjorde så här. Jag berättade för min arbetsgivare som ville hjälpa mig. Jag fick öppenvårdsbehandling. Min fru ger mig antabus, vägrar jag ta dessa så ringer hon min chef och då får jag problem. Detta kan vara ett sätt.

Jag förstår er som lever med missbrukare vilket helvete ni har. Osäkerheten om nykter, kanske full. Sårbarheten att få ta hand om allt själv dränerar en på energi. Bara se sin älskade raggla omkring nerpissad eller göra bort sig måste vara hemskt. Värst är säkert vanmakten, att inte kunna påverka. Vill inte på något sätt lyfta en alkoholist som oskyldig för det är man inte MEN man styr inte sig själv det gör alkoholen.

Tack för ditt svar. Så sant! Kan inte lämna förrän jag e redo... vill inte! Men fattar att d kan ändras.

Känner igen det där att man bara vill gå hemifrån, bara lämna. Men det finns alltid något barn eller jobb eller något som händer som hindrar en från att lämna. Bra ändå att han verkar inse sitt problem. Om han testat amtabus menar jag. Fan att dom inte fattar vad de gör mot oss!

Hon flyttar.
Särbos? Vänner?
Föräldrar kommer vi vara varken vi vill eller inte..
Resten kommer framtiden att utvisa. Det enda jag vet, är att det kommer inte vara som det varit, och det kommer inte vara som idag.
Å faktiskt, så vet jag att det är bättre än det är idag.

Och motar bort alla känslor av ilska och irritation och bara accepterar läget?
I mitt fall så kom ångesten som en skenande buffel och välte omkull mig så att jag flydde igen och igen och igen.
Till sist så tog vår resa slut och jag slapp fly och kunde stanna.

Klart jag flyr. Jag vill inte vara med/hos henne när hon dricker.
Hon vill inte ta konflikten.
Problemet är helt enkelt att jag börjar förlora respekten för henne.
Jag har en resa bakom mig, som jag inte vill ha ogjord. Därav att jag dömer henne, lika hårt som jag dömer mig själv. Man är sin egen lyckas slav.
Har inga planer på att följa med ner i djupet. Om jag trott att det hade hjälpt, och att hon ville ha hjälp, skulle jag stått bakom henne i vått och torrt. Nu upplever hon att jag är problemet, (vilket jag kanske är...) så då backar jag undan, för hennes skull.

Ja, jag ÄR arg,bitter,ledsen,orolig..det kan du ge dig fan på att jag är!

som utomstående är ju ett flyktbeteende från er båda.Hon in i dimman med hjälp av alkohol och tabletter.Du ut i skogen från din familj där du "borde vara".
Men ibland så pallar man inte att se hur trasigt allting är och väljer därför att fly.I början,innan man inser att man som anhörig också bär en del av bördan i att relationen är dålig så är det enkelt att bara lägga bördan på den som dricker.De är tacksamma och synliga offer och naturligtvis en stor del i att läget är tungt.
Men som anhörig tar man sig rätten att sura,gnälla och skälla och tycka att allt vore toppen bara de avstod alkohol eller andra berusningsmedel.

Det är ju sällan så enkelt,speciellt en bit ini ett missbruk.Det är svårt att vara neutral glad och vänlig mot den som dricker i det läge de är nykter.Då vill man passa på att ta igen för en hel del gammal skit som man tycker man har rätt till att dra upp.
Flupp-jag tycker att du bör uppsöka ett alanonmöte för att börja få mer fokus på dig själv och hur du kan må bättre i detta.Din fru och hennes mående är hennes ansvar.
Att du är arg och bitter och irriterad hjälper varken dig eller henne ett dugg.Även om det är fullt förståeligt.

Hade hon velat ha mitt sällskap, hade det inte varit svårt att säga, -"stanna hemma,..."
Då hade jag gjort det..
Skogen är stället som helar mig.

så uttryckte han en önskan om att de skulle sluta bevaka honom..Han sa också att hans ambition var att lära sig dricka normalt.Ja herregud.Han går från klarhet till klarhet.
Det går lättare och lättare att se på när han närmar sig stupet där han alldeles ensam hoppar över kanten.Så idiotiskt,men återigen det är ju hans val.Och mitt i allt kanske han rätar upp skutan? Ingen skulle bli gladare än jag.

Men varför stannade du inte hemma med fru och barn och var social?
Vad skulle du ut.i skogen att göra.
Hade jag varit din fru hade jag känt mej väldigt övergiven.

Oj....10-års ensamhet.......
Jag får ont i magen bara jag läser.
Jag mår mer och mer dåligt av att läsa på forumet pga av att jag har sån ilska i mig att en annan människa får sin partner att må så dåligt pga av alkoholen.
Jag vet också att alkoholism är en sjukdom men ändå......
Alla vi som kämpar eller har kämpat med att tron att det blir bra i morgon...
Det blir bättre sen.......
Man roddar och fixar.....förlåter och förlåter,....tror på framtiden man vänder ut och in på sig själv, tvivlar på sitt eget omdöme för att sedan gång på gång bli så BESVIKEN. Igen.
Men när dagen D kommer då vet man att NU är det nog med oro och ångest.
Men man måste komma till vändpunkten själv hur man vill ha sitt liv.
Spelar ingen roll vad andra tycker och säger.
Men en sak vet jag.
Det var det enda för min överlevnad för mig och sonen att LÄMNA det destruktiva förhållandet.
Fast det gör så ont och det är fortfarande en sorg att han blev så annorlunda och förändrad sista åren.
Har en ny partner nu som jag mår bra med,som jag heller inte trodde skulle kunna kännas bra med efter ha levt med samma man 28-år.

Ja du . sitter här med precis samma tanker som du . Min man har supit och supit. Nu stack han ut för några timmar igen och kommer garanterad hem full igen. Jag sitter här och funderar på vart jag skall ta vägen, då jag har jobb i morgon . Skulle gärna åka bort här från då det säkert blir bråk då han är verbalt elak när han är full och jag är fylld med så mycket ilska efter alla turer med svek och lögner. Det bästa för oss båda är att vi tar oss ut av vårat medberoende och försöker bli lycklig. I stället för att leka lycklig familj och ville kramas och ha kärlek. Min man lovar gång på gång att nu är det slut med supande, jag har varit med honom på olika beroendecentrum han har ätit antabus. Men han vill inte sluta .

Detta är en ensidig story, så .. ja, ni får juh inte höra hur hon upplever det hela.
Igår en underbar dag, med familje shopping och allmänt skönt. På kvällen ska fru och barn se mello, och jag åker ut i skogen.
Någon gång efter mello kommer jag hem igen, till en lättsluddrande fru, som sitter och är dryg och ja, allmänt missnöjd med mig som person..
Åker ut igen.
Då passar hon på att förklara sin sida av storyn för dottern 11år... *suck* Och leka primadonna på fb..
Drama ..
Var ute och gick emellan 22-03.. för att vara säker på att hon skulle sova när jag kom hem. Orkar inte diskutera när hon druckit, vilket är oftast.. (enligt mig..)
Idag får jag sån tur är, vara ensam.. så jag kan lugna ner mig. Och försöka formulera mig inför kvällens drabbning... jag TÅL inte att hon dricker alkohol och käkar tabletter..

Helt rätt Bergslagen
Det är inget mysigt med en fyllesnarkande man eller kvinna för den delen. Stå på dig!!
Jag kämpar själv med att vara nykter (56 dagar idag) och min man har druckit ganska mycket i kväll. Det är inte kul, så jag förstår verkligen hur du känner det. Men Jag mår bra i morgon bitti och jag tar hand om mig!!!

Tack för feedback! Ja jag måste verkligheten fortsätta! Nu ligger han däckad i soffan, trots att vi haft en toppendag! Jag blir så besviken o arg. Jag vill inte sova bredvid honom inatt när han kommer inraglandes så jag ska sova i ett annat rum i natt tänker jag.

för att få honom att ta beslut och få insikt.För att han skulle se att han söp bort mig och fortsätter i rasande takt att supa bort alla kvarvarande relationer.
Men den kom aldrig.Den kanske kommer i morgon,om ett år eller aldrig.Och jag orkar inte vänta längre,jag har redan väntat alldeles för länge.
Kärleken och hoppet kan få leva ändå i en och sakta sina bort eller ta ny fart om den man håller av plötsligt vaknar upp.Att man själv tar steg hindrar inte den som dricker att få insikt.
Men man vill liksom att de ska ta första steget,de som inte ens har förmågan att se längre än näsan räcker pga sitt missbruk.Man känner sig som en stor svikare om man vänder ryggen åt en som uppenbart är sjuk och så gör inte vi som står på sidan.Man härdar ut och väntar på underverket som nästan aldrig kommer.
Stå på dig och bygg upp dig själv.Det kan ta en månad eller flera år,men till sist kommer du att ta beslut som gagnar dig.

Nej precis och hur länge ska jag vänta på den insikten...det kan väl bara jag själv svara på men inte länge till!