Senaste kommentarerna i forumet

Tack Izzy och Tigern för era kommentaren. Det här forumet är bra och allas kommentarer ger mig styrka och likaså att läsa andras trådar. Izzy, dig har jag följt och känner stora likheter med dig. Jag tror jag skrev nån gång i somras i din tråd att jag hade bestämt mig för skilsmässa och att det då kändes så skönt att ha bestämt mig. Att det skulle bli en så här lång och jobbig resa hade jag aldrig kunnat förutse. Att jag fortfarande, ett halvår efter att jag sagt att jag ville skiljas inte är skild hade jag inte trott. Att han skulle bli förtvivlad var jag övertygad om, men att hans känslor skulle styra mig så och sätta stopp för mitt handlande hade jag inte trott. Men min resa har börjat i alla fall.
Dina ord betyder så mycket Izzy.
Kram

Tack för svaret! Jag vet inte vad han skulle säga om det, men det skulle jag aldrig göra ändå för att han är så bra på sitt jobb och gillar det verkligen... Vardagar 6-8 öl, lördagar dricker han från så tidigt som möjligt om vi ej planerat något. Sedan pågår det till han stupar...söndagar oftast lugnt..det värsta är att det inte känns som att jag betyder något utan bara alkoholen...Det enda roliga fritidsintresset. Men han grejar en hel del när han dricker...belöning antar jag att han tycker.jag är orolig för hans hälsa, hur länge går det att hålla på såhär..det går inte att prata med honom heller när han dricker, då blir han aggressiv och hotfull.

Tycker din kille att han har alkoholproblem? Sätt er ned och gör en lista på vad som är positivt och negativt med alkohol. http://www.riskbruk.se/?id=27743
Bra sida att kolla om man är i riskzonen.

Vad tycker han själv? Tycker han själv att han kan hantera a? Hur mycket dricker han en vardagskväll? Att ta in någon för missbruk som sköter jobb mm är ju nästan omöjligt. Vågar du prata med hans arbetsgivare? De kan ju hjälpa till. Vad skulle han säga om du sa att du kommer prata med hans arbetsgivare?

Måste skriva av vad jag känner just nu

han va jätte full ända till 5 i morse, han åkte på resan, trots han sagt han ska söka hjälp, känns som ett stort svek, men ändå måste jag inse att han kommer inte förändras. Men ändå känns det i hela mig, det gör ont, att se den man ville leva med går och gör nåt så fel.... man tappar allt hopp, all förtroende, de bara försvinner, och så står man själv helt tom.
idag hade han drukit igen, gnällde att han va dålig, det ska ja höra på? Det blir helt fel... han gör illa o sen ska man lyssna på skiten....
får ta tag i en förbjuden kontakt igen på några dar.....
skrev till han att han slängt bort en hel framtid ihop med mig... det har han ännu inte svarat på... men varför ska han det?

jag är ledsen, kännner mig så fruktansvärt utnyttjad

Jo jag vet att jag gör rätt.Jag vet att jag inte kan göra något.
Om någon ska agera så är det ju hans döttrar.Om ens dom.
Men hjärtat blöder när jag tänker på denna fina man som inte ens sakta utan snabbt super ihjäl sig.
Jag ska dock förhärda mig och fortsätta min väg trots det.Tack för uppmuntrande ord,de behövs när man agerar så mot sitt sunda förnuft.

Hej Ullabulla. Du har varit med oss ett tag och beskrivit din situation på ett öppet och generöst sätt. Det är glädjande att läsa att du nu gör saker som du mår bra av och att du har en allt mer spirande lust inför livet. Ibland är det svårt att tvärt sluta tänka på, känna och hantera svårigheter det du nu gör dvs att du fyller på med det som får dig att må bra är en klok strategi.
vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

så var jag så dum så jag kontaktade dottern.Han dricker(förstås) och ville inte ha kontakt med henne för besök igår.
Det är inte ditt problem Ullabulla-inse det.Ändå känner jag skuld för min spirande livsglädje som hälsar på med jämna mellanrum.Har jag verkligen sagt adjö,jag hoppas det.
För både min och hans skull.Han har nog med sitt eget lidande och ska inte behöva dra på mitt också som är åskådare.Locket på nu och stäng till HÅRT.

Jag tycker att du är otroligt klok och insiktsfull som sätter dina egna gränser! Sedan att din pappa behöver prata så kan du kanske ge honom tips att prata med någon specialist inom området. För sådana här problem tar ju så mycket energi av alla!

Du kommer att känna när du är redo att ta det steget. Jag trodde inte heller att jag skulle orka, det kändes verkligen som att jag skulle leva hela livet med honom o aldrig kunna ta steget att lämna. Men till slut gick det inte längre o jag kan inte riktigt säga vad det var som gjorde att jag tillslut gjorde det. Det är jättejobbigt men jag vet ändå att jag gjorde rätt.
Jag känner igen det du skriver att han bara går runt o låtsas som att allt är som vanligt sim att inget hänt o det är så frustrerande så man håller på att bli galen. Precis så var det för mig med, han planerade framåt medan jag tog en dag i taget. Du kommer att klara det! Jag tror på dig!
Styrkekramar<3

Precis så har mitt ex kommit med olika anledningar att dricka, haft det jobbigt, måste firas, det ät ju fotboll på tv mm. Han åkte ut för två månader sen. Ultimatum att han skulle bli alkoholfri. I fredags natt ringde han på dörren hos mig....full....han ville komma hem ...han älskade mig....han fick sova på soffan och gick hem dagen efter. Men fy och usch vilken ångest för mig att se honom i detta skick, känner mig skyldig och ledsen.

Tänk att det ska vara så svårt med att släppa kontrollen. Att inte ta ansvar över honom och hans agerande. Att inte leta efter flaskor. Att inte lukta, fundera eller vara misstänksam. Suck !

Hej!

Oavsett hur du känner för din man finns det ingen annan än du som kan påverka din situation. Den känslomässiga virvelvinden du befinner dig i känner nog de flesta av oss igen. Ett steg kan vara att komma undan några dagar och fundera på vad det är som håller dig kvar. Ilska kan man vända till agerande, så har jag gjort. Jag befinner mig dessutom hos vänner denna helg och gör så nästa helg också för att jag ska må bättre. Alternativt är att du skickar iväg honom att bo hos någon ett tag men det kan oftast vara svårare. Sedan måste du ha en plan där du har tydliga korta mål som du inte backar från. Lås dig inte vid ursäkter, som ekonomi och boende och annat. Jag är själv i denna process och följer mina mål, ett litet steg i taget, vilket är svårt för mig men nödvändigt. Själv tog jag tjuren vid hornen, jag hade redan bestämt mig att inte bli en medberoende person, genom att skriva ett brev där jag gör slut. Ställde flaskan vid avskedsbrev och ringen. Korta men ändå fördelningsbeslut av hus, ekonomi och boende. Skiljsmässan lämnas in denna vecka. Sedan blir det bodelningen. Efter det ansöker jag om att få ta över huslånet. Om det beviljas börjar han leta annan bostad. Sedan flyttar han ut.

Du behöver din egen plan och får inte ge vika med dina mål. Det här var min första helg hemifrån och tufft att det var Alla hjärtans helgen, MEN jag är enormt stolt att jag gjort detta och pratat med kompisarna som stöttar mig i beslutet jag fattat.

Så hitta din plan du kan följa steg för steg. Inga steg är lätta men varje steg du genomför ger dig mer styrka att ta nästa. Lycka till! :)

Tycker som MåBättre, att du skall prata med honom, men vänta tills han är helt nykter och inte heller dagen efter (kan ta 2-3 dagar, efter 2 liter vin). Om det du hörde senast kom igenom 2 liters vindimma, så är det kanske inte värt att fästa sig så mycket vid, men det är viktigt att veta hur hans nyktra jag tänker och hur färdig han är att handskas med sina problem.

Om man klarar 2 liter vin "utan problem", så har man väldigt hög tolerans. Han har tydligt druckit mycket tidigare. Vet du om han druckit under det senaste halvåret (vid tillfällen då ni inte varit tillsammans).

Nu har det varit några dagar som jag mått väldigt dåligt. Har hemsk ångest. Det som utlöste denna ångest i för några dagar sedan var när min man frågade mig om vi skulle åka bort över helgen för att det var alla hjärtans dag. Jag svarade att det inte skulle fungera då jag inte tycker att vi har det så bra tillsammans. Att han bara går runt här hemma och låtsas som om inget hänt och att allt är som vanligt får mig att känna mig frustrerad och det skapar så mycket ångest hosa mig. Och varför skulle vi fira alla hjärtans dag då vi har det som vi har det. Verkar som om han inte fattat ett enda dugg. Jag förstår inte varför hans ord och känslor ska påverka mig så mycket. Jag har bara gråtit i tre dagar nu. Hur ska jag någonsin få kraft och ork att ta mig ur det här!!!!

Hej och välkommen hit!

Jag tycker att ni kanske borde prata ut mer ordentligt om varför han slutade dricka förra gången, som missbrukare så har man en viss tendens att glömma. Jag upplever det som att man förtränger den där olustiga ångesten, den går inte riktigt återuppleva och då avdramatiserar man också det som hänt.

Nu gissar jag att detta inte kommer bli så lätt att ta upp men försök få honom att prata, ärligt dessutom. Försök dock att inte dömma, utgångsläget är neutralt.

Lycka till!

Ska det vara så klart!!

Tänker på dig!! Kram

Mängden är klart oroväckande men frpgan är ju hur ofta det dricks också. Dessa två tillsammans ger en indikation.

Kan din kille sluta dricka? Klarar han av det med tanke på sitt jobb? Tror du det? Alla har ju rätt till en chans men frågan är ju om din kille inser sina problem och vill göra något åt det.

Tack Ullabulla.

Jag har varit inne läst lite i trådarna och det är då det blir jobbigt. För jag tror helt ärligt att jag blir lurad igen..och som du skriver då står man med lång näsa. Tiden får väl utvisa det. Ja jag kommer fortsätta skriva för nånstans måste man få ur det.

Jag kan väl börja med att säga att du har rätt och han har fel så har vi det fastslaget :)

Det svåra med att lämna utan att ställa ultimatum först som du gjort är ju att du sen kanske lever med en massa tänk om? Speciellt om han rakt av klarar att leva i nyktert liv och återigen blir den man du vill leva med.Därför brukar man som anhörig ställa både en och flera ultimatum.Sen står man där med lång näsa då inga löften höll den här gången heller.

Och fast man borde veta bättre så tror man faktiskt att just denna gången då bevisen är så övertydliga och konsekvenserna så tuffa då måste han/borde han klara detta.Men det är vi anhöriga som tycker så.Själv tror jag säkert att den som dricker blir berörd och nånstans har en vilja att förändra situationen.Men framför allt vill de ha kvar sin kära vän flaskan.Läs trådar härinne och ta till dig de råd som passar dig.Fortsätt skriva,det är en process du har satt igång i dig själv som bitvis kan vara ganska tung att bära.Alla vi härinne har på något sätt känt det du känt även om vi alla givetvis har olika bakgrund och sätt att hantera detta.
Men tillsammans kan vi ge varandra stöd och inga hemligheter är för svåra eller nånting som bara du gått igenom.Alltid är det någon som gått igenom samma sak och kan ge dig ett upplyftande ord.

Mannen ska åka ändå!
hur är han funktad? Han har sett till att nån ska ta hand om djuret, ja ville bara lägga på när jag hörde det, ja sa jag vill ibte prata med dig
sa att det är idiotiskt att åka iväg när du sagt du vill ta hjälp. Sa sen ja du.... där ser jag hur pass svårt du har att hålla dig ifrån skiten...

själv sitter jag här och alla år bara gräver sig tillbaka, alla samtal, alla gånger jag velat trott, lyssnat blivit besviken osv bara bubblar upp. Känner mig drinerad på energi. .. finns inget i den mannen som talar ärligt o sant

nykter och skötsam.Tillsammans med väninna som hade en önskan om att bryta lite vanor och även hitta nyktra alternativ.Så vi gick ut rätt sent. 20 00 hittade en trevlig restaurang med bra atmosfär och käkade en pizza och satt av knappa två timmar.Sen gick vi till hennes favoritställe där många av hennes vänner ar.Jag tror det kändes bra för henne (och för mig) att faktiskt ha en kväll ute bland glada(onyktra) människor och ändå vara en del av gemenskapen.De fattade inte ens att vi var nyktra och det kändes bra att få mingla lite. 2245 for vi hem igen nyktra mätta och nöjda.

Några tankar for förstås till exet som antagligen satt och drack i sin ensamhet.Men jag börjar oftast nu ha en känsla av att han faktiskt alldeles på egen hand skapat sin egen livssituation.Jag vet det ju med förståndet.Men känslan brukar ju sätta käppar i hjulet för allt logiskt resonemang när medberoendet kickar in.Idag blir det nödvändig städning och kanske något litet annat,vi får se :)

Du har kommit så långt och gjort det enda rätta, valt att skapa förutsättningar för det liv du vill ha. Det kommer att bli bättre, det praktiska löser sig. Förstår verkligen din oro för din dotter. Bra att hon får hjälp. Ni behöver alla tid att läka.
Var stolt över dig själv som skaffat ett eget hem där du och din dotter kan få ro framåt.

Kram!