Senaste kommentarerna i forumet

Jag tror inte det hjälper stort att sätta gränser på ett sätt som missbrukaren reagerar på utan det viktigaste är att sätta gränser för sig själv. Då funkar de också.
Man behöver ens inte nämna gränser för missbrukaren utan det räcker med att man är överens med sig själv.
Jag har varit där själv, fallit tillbaka, åter och åter igen. Tillslut blev det en befrielse att lämna precis allt, det tog tid för mig att hitta vägen tillbaka till mig själv, där jag äger mitt liv och mina val själv.
Det är frihet.

Jag är helt förtvivlad! Min dotter ljuger och dricker alkohol. Jag tror hon kommer förlora jobb och hem snart.

Jag skulle rekommendera att du läser mer om alkoholmissbruk.
Att han skulle kunna hålla sig till ett begränsat alkoholintag om han har ett aktivt missbruk är ju inte realistiskt alls.
Allt fokus på drickande och icke drickande visar att det faktiskt är ett missbruk.
Han låter inte som han ens är i närheten om insikt i sitt eget missbruk, det tillhör sjukdomen.
Så frågan är kvar att ställa dig själv egentligen, var står du och vad väljer du att göra med ditt liv?
Det där leder dig in i ett väldigt djupt medberoende att dividera om hans drickande.
Fundera på dig själv och dina gränser och vad du vill ha i ditt liv så får du låta han fundera över sina egna val.
Du kan inte leva hans liv.
Läs på och lär dig mer, det hjälpte mig mkt i början.

@Ann74 finns det någon i din närhet du kan anförtro dig åt? Ibland tänker jag att ett första litet steg kan vara det viktigaste, att det därifrån inte blir så långt till ett nästa litet steg?

Om du inte hittar en beroendeenhet, sök samtalskontakt på vårdcentralen, är det lång väntetid kolla om de har något stöd via kyrkan eller dylikt.

Att få säga saker högt till någon annan gör att man själv hör hur det låter på ett helt annat sätt än att ha konversationen med sig själv i huvudet.

Om steget att flytta ännu känns för stort, börja med ett lite mindre som känns överkomligt.

Du är viktigast för dig och dina barn❤️

@bumblebee
Hej
Tror inte att det är någon mening att du lägger energi på att prata om några nyktra månader.

Lägg energi på din framtid istället.

Barnen kommer att uppskatta att du han dem ett trygg tillvaro och jmf med hur de har det nu?
När de är vuxna minns de att du agerade för deras bästa.
Sen kan det även efter flytt vara lämpligt att ordna samtalsstöd o tala med skolan.
Hur det går för din sambo är sekundärt. Även om man kan hoppas på en vändpunkt.
Barnen är ditt ansvar, du är den som kan ge den en sund miljö. Och det måste du. Tänk på att du inte har något val som mamma. Då känner du dig inte som en bov för att du tar hand om dina barn. Det är medför all respekt istället. Han är inte ditt ansvar.

Börja agera. Måla upp en bild av ge dem ett fint sommarlov utan en aktiv missbrukare.

Om inte så måste du kontakta kommun och skola direkt.

Du klarar det❤️

@bella70 ja du jag vet faktiskt inte det kanske är det som är mitt problem. Jag känner mig som en bov för allt just nu. Dra upp barnen från deras liv, lämna min sambo hur kommer det gå för honom. Ja jag vet helt enkelt inte.

@bumblebee jag tycker det är sorgligt att du ska behöva ha diskussionerna över huvud taget. Du ska inte behöva vara hans alkoholrådgivare. Ni har en relation!

Hej
Vad är det som hindrar dig från att ta steget? Din 17 åring är ju viktigare än sin man eller något annat. Och du.

Att resonera med din man kring det hela är inget att tänka på i detta läget.

@Samsung50 Jag tror du har helt rätt i att det skulle göra honom gott att vara nykter. Jag tror inte han kan se på det eller tänka på det på ett klart vis så länge han fortfarande dricker. Men att få honom att förstå att det behövs en paus är ju en helt annan sak.

Det tar jättemycket energi från oss bägge när helgerna ser ut som de gör. Inte som tidigare under hösten, men fortfarande väldigt påtagligt. Jag får försöka prata med honom om att ta några nyktra månader.

@Samsung50 exakt så är det här också han gör allt precis som hann vill jag sköter allt som har med barnen och hemmet känner att det finns ingen tid för mig. Börjar känna mig slut både psykiskt och kroppsligt det är nog därför jag började skriva här. Men det är bara så svårt att ta steget fullt ut. Är så himla ensam i detta eftersom ingen i omgivningen vet jag har gjort ett super bra jobb med att dölja åt honom. För tillfället känner jag mig så trött att jag känner mig sjuk mellan varven orkar knappt jobba så något måste hända i mitt liv. Men det går ju inte ens att prata med honom för han har inga problem att dricka 2 lådor starköl i veckan är enligt honom normalt.
Jag behöver verkligen boka in tid hos någon beroende enhet och få prata tror det kanske skulle hjälpa mig att ta det sista steget. Hur gjorde du?

@ann74 vilken klok son du har! När jag läser det du skriver verkar det som om din man inte bidrar eller medverkar i ert familjeliv och att både du och dina barn har det bra när han jobbar och inte är hemma. Även om ni skulle behöva flytta till mindre hus eller lägenhet, skulle ni inte må bättre och bo själva?
Jag separerade nyligen vilket jag inte ångrar en sekund. Mitt ex hade ingen självinsikt och inget problem med alkohol enligt honom själv. Hade jag inte brutit tror jag allt hade fortgått och hans beroende eskalerat över tid. Jag skötte också stor del av barn och familjeliv och på så vis underlättade hans drickande, han hade ingen motivation att förändra något.

@bumblebee Det låter verkligen inte sunt att behöva räkna på alkoholhalt osv och att så mycket tid och tankekraft från er på helgerna ska gå åt att fundera på alkohol istället för att njuta av helgen och er lediga tid tillsammans. Många med alkoholproblem gör som första insats att försöka dra ner på alkoholen och att begränsa intag med att endast dricka helger eller begränsat antal enheter per tillfälle osv men för de flesta är det nog enklast att sluta helt för att på så sätt bli av med suget. Dricker man regelbundet så upprätthålls alkoholberoendet och det blir allt svårare att förhålla sig till de regler om begränsning man satt upp. Hjärnan behöver komma ifrån alkoholen för att kunna tänka klart igen och de sker inte om det dricks varje helg.

Veckorna flyter på och han håller sig nykter. Jag börjar kunna landa och känna tillit i att han kommer vara nykter på veckorna och det känns jätteskönt. Helgerna däremot känns jobbigt. I fredags drack han bara två svaga drinkar och det tyckte jag var okej. Men lördagen blev det kanske lite mycket, jag vet inte riktigt hur jag känner inför den än. Det dracks svagare öl än han brukar (5,3%) och mindre burkar (33cl), men han berättade stolt om hur han räknat på hur mycket han skulle kunna dricka innan han blev påverkad och att han därför varit jätteduktig som hållit sig till det. Jag vet inte om jag håller med. Jag tycker inte det känns som ett friskt beteende att behöva räkna på mängden alkohol och att försöka hålla sig så nära min smärtgräns som möjligt, göra så lite uppoffringar som möjligt. Det känns även jobbigt att varje helg behöva ta upp det här och prata om påminna honom om hur det känns för mig, vad vi kommit överens om och vad jag förväntar mig. Det här var inte vad hag förväntade mig. Jag förväntade mig att han skulle hålla sig till två/tre svagare öl som vi pratade om, eller att han skulle vara nykter en helg, vilket vi också pratade om. Det känns bästan som om han är en annan person när det gäller alkoholen. Det kan låta så bra när han är nykter och vi pratar dagen efter, men sedan kommer helgen och han gör bort sig igen. Och den förbannade arbogan han köpt. Den han lovade mig att han inte tyckte om, sa att jag överreagerade och inte hade något att vara orolig över. "Den var inte god, men den var kanske god när den var varm, men då har ju en del av alkoholen ångat bort så den har lägre procent och därför borde det vara okej." Nu står den i kylskåpet igen, och förra helgen drack han en utan att tycka det var äckligt, utan tvärtom så var det nog ganska gott eftersom han köpt den igen. Jag känner mig uppgiven och maktlös, gång på gång är han och snuddar och trampar på mina gränser.

Och i samma veva kommer det eviga tvivlet från min sida. Det kanske inte är så farligt. Jag kanske överreagerar. Han har ju faktiskt dragit ner (minimalt). Att försöka reda ut tankar och känslor varje vecka är jobbigt, det tär på krafterna. Det känns skönt när jag får vara på jobbet och i lugn och ro kan sortera saker i huvudet.

@has ❤️ jag hat så många åt av att släta över, dölja , vara medberoende! Nu har det varit 2 fina år. Men jag önskar jag inte

Jag förstår hur du menar angående att bryta ihop inför 17 åringen @brittney. Självklart vill vi inte att våra barn ska behöva se det. Samtidigt kanske 17 åringen har liknande känslor och kan känna att det är sunt att även mamman kan bryta ihop ibland? Att det tillhör livet, speciellt livet med någon som har beroendeproblematik 💕

Så sant @Kärringen! Det är det vi behöver öva på - att stanna kvar i oss själva och våra upplevelser, även när andras kaos utbryter💕

Om du lever ditt liv och jag lever ditt liv i mina tankar, då befinner vi oss båda två i dina angelägenheter, och vem ska då leva mitt liv? Om jag ägnar mig åt dina angelägenheter i tankarna kan jag inte vara närvarande i mina egna. Då är jag avskild från mig själv och undrar varför mitt liv inte fungerar.

Hittade denna text, då någon tipsade om byron Katie och den slog mig rakt i magen

@Åsa M ja jag har tänkt den tanken, och klart det satt spår. Min 17 åring som är ute mycket med kompisar är på fester har ännu knappt druckit medans hans kompisar gör det. Jag har suttit och väntat på att det ska hända ” den första fyllan” men när jag frågade honom så sa han jag vill inte dricka tänk om jag blir som pappa. Så klart att dom märkt det . På helgerna ringer dom innan dom sak ta med kompisar hem och frågar om pappa är nykter eller jobbar. Så de helger min sambo jobbar är huset fullt av ungdomar medans övriga är det tomt. Så klart dom märker. Och jag vet att det är sjukt att det även har blivit en vardag för dom.
Det är så otroligt skönt att få skriva på denna sida och få era synpunkter. 🙏

@Åsa M just nu vet jag inget alls. Är i fritt fall, så sviken och så besviken. Kan inte ens gråta men vill slåss, slå honom . Han som jag älskar. Hur kan han

@Katten om natten Det är så jobbigt när livet liksom tornar upp sig med alla krav. Joker mössan ovanför ytan , men nätt och jämnt. Sveket från honom känns som att bli huggen i ryggen , jag vacklar. Hur ska jag orka? Där här också. Skäms så oerhört , för idag rann det över och jag bröt ihop inför vårt yngsta , snart 17. Hen skulle inte behövt , jag vet och ångrar och vill göra ogjort men det går inte. Vill bara vara en bättre människa , förstående och varm och stabil.

@ann74 nu vet jag förstås inget om dina barn, men är du säker på att deras problem med skolan inte är relaterat till situationen hemma? Det är omöjligt att barn inte påverkas av att det finns en missbrukare i hushållet. Att ta dem ur den situationen kan snarare göra dem gott. Att växa upp i en familj med missbruk märker en för livet, och har man otur tar man med sig de mönstren in i sitt eget vuxenliv sedan. Det har du säkert tänkt på, men jag ville ändå säga det i all välmening. Den onda cirkeln måste brytas av den vuxne som är frisk. 🤗

@Åsa M ja ellerhur det är sjukt , samtidigt blir jag så irriterad på mig själv att dom få stunder han är bra så börjar jag alltid fundera om det är jag som är känslig. Eller att jag har fel. Men antar att det är för att man levt så länge i det så det har blivit normalt.

@has bra fråga att ställa sig, det ska jag ta med mig. För i hela den här situationen så gör man allt för att dölja det värsta för barnen samt för alla utomstående. Så det sista man tänker på är sig själv, finns ingen tid d till det. Jag ska verkligen försöka hitta någon utomstående att prata med skulle verkligen behöva hjälp att reda ut allt som snurrar i mitt huvud.
Tack för ditt stöd 🤗

Du har nog helt rätt!
Läser ju även på andra sidan, dom som försöker bli nyktra och märker ju att det jag känner är liknande.

På något sätt så måste jag stå ut nu för det känns verkligen som det handlar om liv eller död. Jag tog bort alla sociala medier för jag läste dom kunde förstärka depression , sen kommer jag blocka honom på telefonen om det behövs ❤️

Tack för du tar dig tid ❤️