Senaste kommentarerna i forumet

@Lunaloo
Att bli utsatt för manifestation och elakheter är illa. Våld är fruktansvärt och absolut inte acceptabelt.
Tvivla inte på att det är fel.
Jag kan än idag bli förvånad över att min friska och varma pojkvän är så hjälpsam.
Både han och jag har varit hjälpsamma mot våra sjuka ex.
Och nu är vi hjälpsamma mot varandra. På ett sunt och friskt sätt. Som livet ska vara tänker jag.
Men jag har alltid haft utmaningar med pojkvänner förr. Jag blev alltid vald.
Nu valde jag.
Som jag valde det friska livet.
Jag hade inte landat i denna friskhet utan professionell hjälp.
Mitt ex missbruk saboterade så många år av livet, men jag var ändå ansvarig att ta mig ur medberoendet själv.
Men vem klarar det själv?
Man behöver någon som reder ut år en. Och hjälper en att förstå det inte är ok när det inte är ok.
Missbruket tar över. Och det är förödande!
Du har ditt liv. Och barn. Så fint!
Hoppas innerligt att du får det stöd som du behöver!
Livet kan bli underbart, men det är svårt att se om man blivit så utsatt.
Ta hand om dig!

@Snödroppen Vad klokt att du lyssnar på dina egna behov och prioriterar ditt eget mående och det du mår bra av. Tack så mycket för att du så generöst skrivit och delat med dig här på forumet, det har varit väldigt värdefullt! Varmt välkommen tillbaka, när och om du vill det. Sköt om dig!

@karo Det låter som att du har det väldigt tufft. Så bra att du och barnen ska få stöd!
Vi är måna om anonymiteten här i forumet och jag redigerade därför bort namnet på anhörigcentrumet du har kontakt med. Hoppas att ni får den hjälp ni behöver! Fortsätt gärna skriva här och berätta hur det går för dig, om du vill!

@Stressadförmindre det låter som om hon behöver få sjukdomsinsikt. Det är svårt att åstadkomma det utifrån. Det finns begränsade möjligheter för dig att agera, hon är en vuxen människa och fattar egna beslut. Det jag gjorde när mitt ex söp som en svamp och mådde psykiskt dåligt och vägrade ta emot hjälp var att prata med hans chef. Hen såg till att han fick stöd. Vi var (är) också på samma arbetsplats. Det var ett tufft beslut att ta, men det ledde till att han ålades att söka vård. Det kom också med ett högt pris för honom eftersom han blev fråntagen sitt chefsjobb. Vill du verkligen hjälpa henne så se till att du gör det för att hon ska få hjälp på riktigt, och inte bara för att du ska må bättre. Missförstå mig rätt - hon behöver akut hjälp som du inte kan ge, men du behöver också undvika att hamna i fällan att du blir medberoende för hamnar man där tappar man snabbt förmågan att hjälpa till på ett meningsfullt sätt. Det är i alla fall min upplevelse efter ett halvårs relation med en missbrukare med bakomliggande diagnoser. Hade jag inte pratat med hans chef hade han fortsatt balla ur. Nu stoppades förfallet, kanske tillfälligt, men det bör ha gett honom en paus och en tankeställare i alla fall. Sjukdomsinsikt har han aldrig haft men det är klart att om man blir ålagd att uppsöka beroendevården så är det av ett skäl...

@Stressadförmindre God Morgon! Jag är nynykter men jag kan ändå säga att hon är ute på ett lutande plan. Innan jag tog steget att sluta dricka så drack jag ensam och förde anteckningar. För mig blev det då väldigt tydligt att jag blev enkelspårig och att det bara blev rundgång i mina tankar när jag var onykter. Så det där med en stökig barndom, behov att "koppla av", dåliga nerver är inga ursäkter för att nöta ut förhållandet med dig.

Du kan inte göra så mycket mer än att stå på dig i att hon dricker för mycket. För det kommer ju inget gott ur hennes sätt att "koppla av".

@Stressadförmindre
Välkommen till forumet. Det låter som du har fått syn på något som du inte visste när ni inledde er relation. Du beskriver att det finns barn och arbete som både påverkar dig och kanske binder dig att vara med henne.
Har du erfarenhet av medberoende sedan tidigare? Jag hade det inte och jag var fast i något länge. Det här forumet var väldigt hjälpsamt för min del, som ett stöd efter att jag hade tagit professionell hjälp inom och utanför vården.
Jag skulle tipsa dig om att söka en samtalskontakt.
Om det finns barn, så måste förstås barnet/barnen stöd om de lever med en mamma som blir berusad varje gång hon dricker. Det är inte din skyldighet att stanna. Men om barn far illa måste det anmälas till soc.
Jag tror att du behöver skriva ner dina tankar som du gör. Jag hoppas att du får fler svar. Och att du skriver igen.
Om du ser till dina behov.
Om det inte fanns barn eller kopplingen till arbetet, hade du fortsatt relationen då?
Hur vill du ha det i ditt liv?
Den sista frågan ställde jag till mig själv dagligen, tills jag insåg att jag inte kunde leva kvar med mitt ex som drack varje dag.
Ta hand om dig!

Har för en tid sedan träffat en tjej som på alla sätt och vis är fin och guld värd.
Det är nytt och spännande och vi har kommit varandra väldigt nära på kort tid.

Personen i fråga har ett tidigare drogberoende, har x antal diagnoser, en bråkig bakgrund där hon tidigare haft otroligt våldsamma partners och en barndom med väldigt mycket utanförskap mm.

Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera hennes drickande. Hon använder just sin barndom, hennes egna dåliga beslut och diagnoser som en ursäkt för dricka och kunna stänga av.
Jag har inget problem med att hon dricker då och då. Fast det är väldigt ofta det blir alltför många enheter per gång. Att det inte finns något stopp. Å det måste sluta med as kalas full där det dras upp samma historia 100 gånger.

När jag nämner att hon borde dra ner på det, till en kontrollerad nivå, tar hon det som att jag förbjuder henne, vilket jag inte alls gör. Men när man behöver ljuga om hur mycket man druckit eller eller behöver ha alkohol i mängder flera gånger i veckan då anser jag att man inte riktigt kan styra det att man har ett problem.

Framför allt när det är barn inblandade, ska jag vara kvar och stötta och låta detta bli en nål i hela förhållandet? Eller vad ska man göra? Kan tillägga att vi träffades på jobb, ett jobb som för mig är nytt och hon har varit där länge, i mitt fall kan det påverka fortsatt anställning om förhållandet slutar.

Vet inte riktigt vad jag vill ha sagt, men någon som har något tips på vad jag ska göra? Kanske något rörig historia, men det är situationen i stora drag.

@Snödroppen
Du ska göra som känns bäst, sköt om dig!
Och - Tack.
💜

@hjosa jag har fått kontakt med råd och stöd och även med ett anhörigcentrum. Så dit ska jag slutet av nästa vecka. Så jag hoppas att jag och barnen får lite hjälp därifrån.

@karo Hur går det för dig? Idag har jag varit på samtalsstöd för anhöriga. Skönt att få prata med nån som har lyssnat på många liknande historier förut… Kändes inte som att jag blev dömd för att inte ha lämnat långt tidigare utan fokus var verkligen på situationen som den är här och nu och vilka möjligheter som finns till förändring. Hon tyckte det var bra och starkt av mig att jag har pratat med barnen och förklarat vad alkohol gör med personer osv. Tycker att du ska försöka att prata med dina barn och med skolan så att det görs en orosanmälan till soc. Då får ni hjälp och det kan bli en väckarklocka för din man. Styrkekramar 🤗

Snödroppen, du har varit ett stort stöd för mig sedan jag klev in i forumet. Tack snälla för alla kloka tankar du delat med dig. Vi ses väl här igen, hoppas jag 🧡

Hejsan @Tröttmamma,
Relationer kan då verkligen vara knepiga grejer. Men att som du nu har haft det i tio år efter ett mänskligt snedsteg som otrohet vid ett enstaka tillfälle när du var bra mycket yngre och väl en helt annan människa. Det känns då inte riktigt okej och inte det minsta sunt att du och dina barn ska behöva att ha det så.

Din man kan uppenbarligen inte konsten att förlåta och gå vidare. Tror inte att er relation kan repa sig av sig självt utan det krävs nog en hel del arbete från främst din mans sida för att det ska bli balans i ert förhållande. Hans tillit till dig försvann nog en hel del den där gången för tio år sedan. Han förstår nog inte att han inte kan fly från sitt obearbetade missnöje angående ditt snedsteg för längesen genom att slå på sig själv med en flaska och sedan skylla på dig för att det gör ont.

Kanske skulle parterapi till viss del kunna vara en öppning eller ett sätt så att ni kan få verktyg att arbeta bort, eller åtminstone hantera det faktum att han inte i all evighet kan gå omkring och älta din otrohet som alltså skedde vid ett enstaka tillfälle för så länge sedan. Han måste alltså släppa det hela och se att ni nu är helt andra människor och faktiskt har bildat en familj som måste fungera så bra det går.

Det framgår ju inte hur hans alkoholkonsumtion såg ut i början av ert förhållande, och det är väl heller inte så värst relevant nu då mycket annat än otrohet kan spela in. Men nu har ni barn att ta hänsyn till som måste ha det lugnt och någorlunda tryggt och drägligt.

Kanske borde du och dina barn separera ett tag från honom så att ni kan få lite distans till det hela. För det är ju inte bra även för honom heller att tvingas supa för att orka med sina instängda känslor som han nog faktiskt måste bearbeta för att han ska kunna få en sund relation till inte bara alkohol vad jag förstår. Ni måste nog som familj kanske sätta er ned nyktert snart och tala igenom er situation på allvar tror jag.

Men sådana här grejer är jag inte direkt hemma på, men nog måste du och din man försöka att tala ut om det hela så att ni kan få till en bättre lösning än att ha det som ni har det nu i er familj är då känslan jag fick av att ha läst din tråd. Det krävs mycket arbete från er båda för att ni ska kunna få ert förhållande och er familj att hamna i skaplig harmoni eller på en bättre våglängd känns det.

Kanske kan du skriva ned dina tankar om er familjesituation på ett brev och låta din man läsa dessa ord tillsamman med dig när han är nykter. Det kan kanske var ett första steg för att lösa upp en del knutar i er relation så att säga.
På detta sätt kan ni kanske börja att förstå varandra från båda håll lite bättre. Hur som helst önskar dig allt gott.
Kämpa på!

Hej @Tröttmamma! Välkommen tillbaka hit till forumet, vad modigt att du skriver och delar med dig om hur du har det. Du har verkligen kämpat under många år och du väger fram och tillbaka kring beslutet om att stanna eller lämna din man. Det kan många gånger verka som ett självklart beslut för andra som står bredvid, men du sätter här ord på vilken kamp det kan vara när en är mitt i det.

Din man lägger skuld på dig för sitt drickande. När jag läser det du skriver så förstår jag det som att börjat ta på dig skulden för det och anpassat dig, slutat göra sådant du tycker om och mår bra av, av rädsla att han ska bli triggad att dricka mer. Som några redan har varit inne på, är man aldrig ansvarig för någon annans beteende, det enda man kan ansvara för är sitt eget. Din mans drickande är med andra ord inte ditt ansvar.

Som du märker är det många som reagerar känslomässigt starkt när det finns barn med i bilden. Kanske för att man själv har varit med om eller sett hur det kan bli. Samtidigt har du kloka tankar om att du inte vill att barnen ska vara ensam med din man när han dricker. Du försöker vara en trygg förälder även om den här situationen drabbar alla i familjen.

Det är jättebra att du har tagit ett steg här mot att få hjälp. Vad känner du att du behöver för hjälp? Om du vill finns det även möjlighet att skriva med oss rådgivare här: https://alkoholhjalpen.se/fraga. Du är även varmt välkommen att ringa oss på 020-84 44 48.

Jo men att tänka och göra är ju tyvärr två helt olika saker ibland.

Enkelt är det aldrig men fullt genomförbart och inte värre än att fortsätta?

Förlåt - jag stannar där och önskar dig all lycka till. Detta är ett jättebra forum!

@bella70 Du tror i te jag tänker på detta och att jag inte redan har ångest över det? Du tror inte att jag lämnat dör länge sedan om det vore så enkelt? Hårda och dömande ord är det sista jag behöver just nu. Jag sökte mig hit för att få stöttning och förståelse för min situation. Men kanske detta forum inte är rätt i alla fall.

Ta en promenad och tänk på hur det känns för din 10 åring, hur han/hon ligger i sängen och inte kan sova hur han/hon kommer hem o oroligt känner in hur stämningen är.

Inte hur du kan anpassa dig till en aktiv missbrukare.

Tycker du ska tala med skolpersonalen. Nu.

Men snälla du ok om du tycker att det är rimligt att du blir utsatt men att du tillåter barnen att växa upp i detta är det rimligt? Förlåt men blir så ledsen för deras skull!!!
Var tror du de säger om 10 år tror du de tar kontakt?
Hårt skriver men kanske en väckarklocka.
Klicka eller inte - du har inte bara dig själv att tänka på.

Tar en paus från forumet ❤️
Känner att jag blir triggad av allt jag läser, det handlar bara om mig själv och de reaktionerna hjälper varken mig själv eller någon annan.
Ska bara ägna mig åt det jag mår bra av och fokusera mer på det.
Var rädda om er alla, ni är värdefulla allihop.
Le, gör det som känns bra mer, livet är för kort.
Kramar 🌹❤️

@bella70
Tack detsamma ❤️
Jag tänkte ta lite paus och bara fokusera på att må bra just nu.
Kram

Precis så är det, men skönt att du känner att det blir bättre och bättre.
Kände en enorm ilska mot mig själv ett tag men det börjar släppa.
Att jag möjliggjorde att bli utsatt men även indirekt möjliggjorde hans fortsatta drickande.
Ha en fin dag!

@Tröttmamma En otrohet är såklart inte en liten grej men med det sagt.. Inte skall väl Någon konstant få sota för sina misstag och fel i livet. Det är inte sunt på någotvis. Han liksom du har val att göra i livet. Att beskylla dig för sitt eget drickande äger inga som helst grunder Alls!! Han är vuxen med ansvar för sitt eget liv och mående. Han väljer att självmedicinera istället för att söka hjälp eller lämna. Du likaså så. Du har också val. Stanna som en martyr eller straffa dig själv genom att stanna. Inget av det får händelsen ogjord , "lagar" något osv
Den beroende hittar alltid bra ursäkter för sitt dåliga mående. Ursäkterna lutar oftast på någon annans agerande istället för deras egna eller på händelser "utanför" deras egna kontroll.. tex polarna ville ju, det är ju semester, helg ja listan kan göras lång.
Det Han gör mot dig är osunt, orättvist Ja klassas t.om som våld. Han utövar kontroll och skuldbeläggande.
Jag har själv levt under liknande förhållande och kämpar än idag med att försöka se situationen för vad den faktiskt är. Man blir liksom sakta hjärntvättad även av sig själv. Det mesta kan normaliseras och man får svårt att själv se de med sunda ögon. Fortsätt gärna skriv här det är ovärderligt att få andras input , läsa om andras situationer osv.
Kom ihåg att du förtjänar att vara respekterad och älskad . Misstag i livet gör alla , ibland stora ibland små men det betyder inte att vi måste gå med på att vara någon annans " slagpåse" resten av bara liv pga det.
❤️

@Tröttmamma Herregud vad medberoende du är. Vet du vad det är förnågot? Om inte tycker jag du ska läsa in dig på det för din egen och barnens skull för du behöver ta dig ur detta. Det finns jättebra stöd att få till exempel genom Al-anon, det finns även grupper som inriktar sig på barn till föräldrar med alkoholproblem så att även dom får hjälp.

10år efter en otrohet är inget man super på, det är bara ett sätt att få dig att må dåligt och känna att det är ditt fel. Han har alla andra problem än din otrohet för 10år sedan.

Du kan börja med att lyssna på medberoendepodden kanske? Jag har lyssnat både en massa på den och andra poddar som tar upp medberoendet samt några ljudböcker som finns på storytel. Det var genom att lyssna på det som jag förstod att jag var medberoende, så många Aha upplevelser och igenkänning och det kändes så skönt att inte vara ensam och att det inte var fel på mig. Hoppas du kan känna så med och börja jobba på att bli friskt från detta. Kram

@Snödroppen Exakt så är det. När jag är på jobbet så börjar min ångest komma smygande vi 12 (när han är ledig) då ringer jag och kollar om han har druckit. Oftast får jag till svar att nä då inget, men jag hör direkt på honom.
När jag är på väg hem har jag en klump i magen för jag vet inte vad som möter mig. Det kan vara en sovande sambo i soffan, en glad, en sur eller en konfliktsökamde. Jag försöker att hålla ett glatt humör när jag kommer innanför dörren för att inte trigga något men sällan hjälper det. Oavsett vad jag gör så blir det en triggar till att starta bråk eller hamna i onödiga diskussioner. Om inte jag tar dom blir det barnen (10 och 14 år) och det vill jag undvika så mycket som går.

@Letlive Jo det har jag men jag får så dåligt samvete när jag gör saker, dels för jag bet att han tror att jag träffar andra och dels för att om han inte jobbar, så dricker han när han är med barnen.

@bella70 Nej skola.psv vet inte något och jag har inte något samtalsstöd. Har sökt samtalsstöd men ett par gånger men har inte könt förtroende för dem jag fått prata med. Jag är inte så bra på att prata om saker, blir väldigt inbunden men har försökt jobba på det. Så den jag pratar med behöver jag "klicka" med om du förstår vad jag menar. Skriva går bra, då hittar jag ord och formuleringar.