Senaste kommentarerna i forumet

Utan speciell anledning.Sitter här och bara känner någon sorts inre klåda och ett skriande behov av bekräftelse fast det är det enda jag får nu i början av en ny relation.
Jag kanske behöver bekräftelse av mig själv?
Nån sorts klapp på axeln att det är ok att få stanna upp ibland,då slutet har gått så snabbt och jag har gjort kometkarriär i min egen sk utveckling.
Just nu känner jag mig fjuttig och tom trots att allt är så ok egentligen, märkligt.
Exet har också en ev sanning som kommit ifatt honom och jag känner nånstans att jag skulle vilja vara ett stöd för honom.Detta kan jag ju inte i nuläget då det vore fel för oss alla tre inblandade.
Kanske är det det som är problemet?
Någon sorts förlängd abstinens av en redan avslutad drog,eller en flashback från mitt gamla liv som gör sig påmint.

Men kliar gör det och jag måste låta bli att klia tillbaka.

Jo jag förstår men samtidigt så mår du psykiskt dåligt och det kommer tära på dig än mer. Man kanske kan bli särbo? Jag tycker du ska kontakta al-anon och få stöd där.

Fick ett bakslag :(
de bara ställa sig upp igen, det vart för mycket känslor osv. Jag har koll på allt, och jag tror att jag ville förstöra för mig själv på nåt sätt. Jag får se det här som en missbrukare, att de faller i gamla mönster.
Bara jag inte klankar ner på mig för mycket. Jag skäms, men jag ska vara stolt, o läsa o komma ihåg vilken skillnad det är nu o då

Tack för att ni säger vad ni tycker om det här. Fyll gärna på med fler synpunkter.

Jag tror jag har lyckats ändra storleken på texten nu linker!

/magnus
alkoholhjälpen

Han är inte hemma över helgen. Igår tyckte jag det var jätte skönt. En känsla av frihet och avkoppling. Idag deppar jag ihop. Är det så här det kommer att vara för mig i framtiden utan honom? Jag saknar honom faktiskt. Vi har intressanta samtal, han ger mig så mycket ömhet. Jag har i perioder i mitt liv levt ensam, och jag ser inte fram emot det igen.
Det är svårt att lämna.

Jag vill gärna berätta vad jag tänker när jag läser om situationen du befinner dig i.
Jag är alkoholist.
Jag har druckit i smyg.

JAG tycker att du ska prata med din pappa först.
Din mamma känner förmodligen redan till att han dricker.
Med sörsta sannolikhet känner hon iaf att NÅGOT är fel.
Hon kanske bara inte kan sätta fingret på vad?
Det kan handla om omedveten förnekelse därför att sanningen känns för hotfull och svår...

Jag hade behövt att någon sade till mig: jag VET att du dricker, jag vill inte att du ska göra det, det har spårat ur om man dricker som du gör och i smyg.

Kanske kan du tänka såhär:

Din pappa har ett sår som blöder.
Du ser hans sår.
Du säger först inget.
Din pappa känner att han har ett sår.
Du vill få stopp på blödningen.
Du är rädd om din pappa.
Du säger: pappa jag ser att du blöder (dricker), det finns plåster, ditt sår behöver tas om hand så att det inte blir värre.

Situationen du/ni befinner er i nu är inte lätt eller rolig.
Det är tufft, svårt och sorgligt.
När det kommer till alkoholproblem blir det så jäkla känsligt och det är fruktansvärt synd för skammen blir så stark att kloka människor ofta inte vågar eller klarar att handla klokt.
Det borde inte vara så och jag önskar dig så mycket styrka och mod att klara att sätta ner foten mot alkoholen.
Du gör det inte mot din pappa, du gör det mot felaktigt alkoholanvänndande och det är aldrig aldrig fel.
Om än svårt.

Kram och lycka till <3

Det är bättre att va öppen mot alla inblandade tycker jag.

Hade velat ge dig också en kram men jag har så svårt att komma iväg ensam. Hoppas jag blir starkare så jag känner att jag vågar åka själv. Jag har så mycket tankar o känslor som bara snurrar runt o jag önskar att jag skulle orka skriva mer här. Men jag har iallafall fall funnit en ny god vän som verkligen bryr sig o försöker att hjälpa mig att reda ut allting. Vi får se hur det går men jag känner att jag kanske är på rätt väg nu..

Åh alla ord hjälper. Det " värsta" är att vi är en tight och välmående familj och så ska detta hända. har alltid sett upp och beundrat min pappa och nu är det nästan jag som ska vara den vuxne och ansvariga..? Det är det som gör mig så förbannad! Plus min mamma komme ju få ta så mkt eftersom hon bor med honom.
Men jag kan inte gå omkring och hålladetta inom mot längre, då det äter upp mig.
Jag är också så otroligt rädd för hur min mamma ska må om hon får se vad jag såg.. Kanske ska jag hålla den biten för mig själv, men berätta för pappa att jag sett...
Tack snälla ni!

Det är ju bra för er båda. Men fokusera på dig.

Det kommer ta tid att återfå tilliten, om du tillåter det. Hur lång tid det tar beror på hur långt ifrån ni är från varandra.

Det är aldrig lätt att gå isär och jag förstår ditt dilemma. Han är nog fast i sin sjukdom. Cad tror du händer om du ställer ett ultimatum. Lus drick eller jag flyttar

Jag hade fel och han är fortfarande nykter,cirka tre veckor nu :)

Jo jag närmar mig ett beslut om att lämna. Han gör allt för att jag ska stanna. Allt förutom att sluta dricka.
Jag har märkt att även jag dricker mer sen vi flyttade ihop! Jag drack nästan aldrig förr, nu blir det ett till två glas vin varje dag, det bekymrar mig!

Kolla under fliken fakta här så kommer du märka att detta är långt över förbrukning på riskkonsumtion. Detta är 6 standardglas/kväll eller 42 glas/vecka. 14 standardglas i veckan eller 2 standardglas om dagen då ligger man på gränsen för riskbruk. Jag skulle aldrig leva med en person som drack så mycket dagligen. Han har kanske missat att risken att få cancer ökar ganska dramatiskt även vid låg konsumtion, för att inte tala om alla andra bekymmer man kan få. Du skriver att det inte är ett problem?? Sedan att det tär på ditt psyke. Då tycker jag det är ett problem för dig. Att man sköter jobb mm ska väl ses som normalt oavsett och inte som en fjäder i hatten trots att man dricker.

Tycker du ska tänka på dig själv lite mer. Du kommer inte få han sluta att dricka om han inte själv vill detta.

Hej, vad bra att du vänder dig utåt för att söka stöd och berätta om din upplevelse.

Du blev verkligen skakad av att se din pappa dricka alkohol i smyg och funderar på hur du kan ta upp det. Jag ser att du fått kloka svar på hur du kan göra för att ta upp det med din pappa. Att beskriva hur du känner och upplever det som du fått som tips här ovan är det många som gör och det kan underlätta att ta upp svåra saker att utgå från ett "jag-perspektiv". Ibland kanske man ändå inte får en respons man tänkt sig men det är ett steg på vägen att förmedla det du sett och hur du påverkats av det, med kärlek. Det kan vara en god ide att låta personen få lite tid att tänka och sen följa upp samtalet, men allt beror på hur man själv känner och alla situationer är olika.

När det gäller gränser och krav kan det vara hjälpsamt att tänka på att inte sätta en gräns eller ställa ett krav som man kanske inte kan stå för direkt, utan fundera på vad kommer jag hålla fast vid och vara konsekvent med. Oftast är det mer hjälpsamt att ta något "litet" som man kan stå fast vid om man bestämmer sig för att sätta en gräns eller ställa ett krav.

Fortsätt gärna läsa och skriva på forumet. Hoppas något av detta blev hjälpsamt för dig.
Ta hand om dig!

Vänligen Rosette/Alkoholhjälpen

Du kan vara stark om du vill det så funkar det. Ja det kommer bli jobbigt men att leva som du gör är säkert ännu jobbigare. Älskar någon gör man 24/7. Att hata en full man och älska en nykter kommer ju inte hålla i längden. Hur ska du orka? Hur ska du kunna har roligt med dina kompisar? Hur kommer du må av allt kontrollerande och ovissheten?

Han kommer säkert känna detta som en påhopp kanske det gör väl dom flesta, jag inräknad. Anser han inte att han har problem så kan ni inte hjälpa honom. Som förälder skulle jag då säga att om han dricker någon form av alkohol kommer han inte få träffa sina barnbarn. Detta är ju inte ett straff utan handlar om att vara ett gott föredöme och ta ett vuxenansvar.

Nu är det snart helg . Vi får se hur den blir. Är just nu så trött och skulle bara vilja sova en massa. Men han vill säkert vara social.

Tack.. Det var åt det hållet jag antog vi måste göra. Nu måste jag bara berätta nåt för mms som jag antar att hon " vet" nånstans...:-(
Om han blir arg och skyller ifrån sig mm då? Vad säger man då? Ska man säga att han inte får träffa barnbarnen då?... Jag har ju faktiskt bevis på film...

Det ökar förståelsen ömsesidigt mellan missbrukare och anhöriga. Jag läser allt även om jag inte skriver så ofta.
Vill någon smygläsa så går det säkert ändå att leta sig fram på annat forum också.
Men. Skulle vilja ha större text när man skriver kommentarer och kunna redigera texten. By the Wayne. Alltså.

Jag får bita ihop Ullabulla

TACK!! Du beskriver allt så lugnande :)

Jag pratade med han idag och sa att om du nu inte har nå problem. Varför var du ner i källaren å smyg drack? Svaret ja fick var: jag ville dricka öl men jag fick inte....

Jag detta är delikat. Gömmer man sprit är man enligt min syn en klar missbruksperson annars skulle man inte behöva gömma. Man gömmer för att inte själv visa att man får dåligt samvete när man dricker. Jag tycker att du ska prata med din mamma först om hur ni ska göra. Det viktigaste är inte att skuldbelägga missbruket utan lägga fram det som en ren omtanke. Typ: "Pappa jag älskar dig så mycket du har givit mig en bra start på livet men jag märker att du inte längre är dig själv. Jag har märkt att du luktar sprit och sett dig smygdricka. Mamma och jag är jätteoroliga för dig och din hälsa. När man smygdricker så gör man det för att dölja att man dricker och det är inte så bra. Vi vill hjälpa dig pappa så att du kan leva ett bra liv länge. Usch nästan så jag blev tårögd själv.

Du frågar om råd som medberoende hur du kan hjälpa den som är sjuk, först och främst måste du hjälpa dig själv och det verkar du ju ändå i detta svåra börjat göra med ett eget boende för dig och pojkarna. all beundran och lyckönskning till er. Jag har själv skilt mig från en alkoholist och levt med det tunga i många år, min enda väg som lyckats bäst är just det att hjälpa mig själv och våra barn. Att ens tänka på sig själv är så svårt till en början men är verkligen ett måste för att överleva .Eftersom din man ändå kan tänka sig sluta dricka om du flyttar hem är ju ett rop på hjälp från hans sida så lite insikt har han kanske mellan klunkarna. Men för guds skull gör inte det. om du vill hjälpa honom gör det inte under samma tak. Behandling först av sjukdomen sen ev framtid om du vill såklart. Det viktigaste är att du inte blir vårdare Kontakta socialtjänsten och berätta att han är en fara för sitt eget liv,det borde ansvarig läkare gjort. Om han använder bilen tipsa polisen om det,det sätter igång samhällets skyldigheter om vård för din man snabbare. Att din man ringer och ger dig skuld är förskräckligt,desperat och elakt. Om du inte har någon samtalskontakt så sök det. Det finns anhörigstöd att få både för dig och pojkarna. Jag hoppas du hittar verktyg för att stoppa hans skuldochskam överföring. Än en gång hjälp dig själv många kramar till dig från en som vet hur det känns i själen.