skrev Izzy i min man är alkoholist

Men det är så vi fungerar, jag har funderat mycket över det själv med. Man tror att man är säker på vad man vill o hur man vill ha det men det kan ändras så snabbt. Det din man säger att det är ok om du lämnar honom säger han säkert bara o det kan vara att han säger det för att du ska börja tvivla. Jag har varit o det där o känner igen mig i ditt sätt att tänka. Man vet varken ut el in, vet inte vem man är , vad man vill o känner. Jag tror på din första känsla att lämna är den rätta eftersom det verkar som du har tänkt på det så länge. Styrkekramar till dig<3


skrev Elisabeth i Mamma är död nu

Det värmer att ni skriver ett svar. Det känns inte lika ensamt med allt man tänker på precis innan man somnar.


skrev flygcert i Min sambo är alkoholist

Har inte så mycket att säga... Jag har en bekant som sitter i din sits - hon lämnade och nu vill inte barnen vara hos henne. Kvinnan har fått hjälp och försöker få hjälp till dottern. Kvinnan har fått rådet att avvakta, samtalskontakten säger att det är inte helt ovanligt att barn som levt länge i missbruksfamilj tar över ansvaret när missbrukaren blir lämnad. Kan det vara så för din dotter?

kramar


skrev Kaeljo i Min sambo är alkoholist

Hej Izzy,
Jag förstår hur du känner det. Jag skulle säkert ha känt precis som du gör. Att det borde vara självklart att dottern som du har stöttat och tröstat skulle välja att bo hos dig. Men jag tror säkert hon kommer så småningom. Under tiden kan ni väl träffas och göra lite kul ihop ändå då och då.
Det är just det här som skrämmer mig också om jag lämnar min man. Barnen har alltid stått närmare mig, eftersom jag varit den förälder som alltid varit närvarande. Det är mig de ringer först och främst nu när de inte bor hemma. Men min rädsla är också att de ska ta avstånd från mig om jag nu gör deras pappa så illa. Men jag hoppas att det inte blir så. Du har väl en dotter till eller? Bor hon inte hemma?

Kramar till dig!


skrev Izzy i Min sambo är alkoholist

Jag känner mig så ensam! Min dotter väljer att bo med sin pappa än så länge. Det känns så jobbigt för jag tycker ju att det är han som har betett sig så otroligt illa mot både mig o sina döttrar. Jag tänker tillbaka på allt som har varit o så många gånger som han har sårat oss o skrikit ut så mycket hårda o sårande ord. Nu har han blivit snällare mot tottern o mig med o bryr sig mycket mer men dricker fortfarande men inte lika mycket tror jag. Det känns så orättvist på nåt sätt att hon är hos honom fast det alltid har varit jag som har funnits där o stöttat o tröstat. Jag har gjort många fel jag med eftersom jag nästan aldrig sagt ifrån men nu när jag har gjort det så blir jag lämnad ensam. Jag vill inte tjata på henne att hon ska komma till mig för jag tror det är bäst att hon får bestämma själv. Känner mig bara så ledsen!!


skrev Izzy i Att gå...

Det måste kännas väldigt jobbigt att vara tillbaka i detta medberoende när man tror o hoppas att det har blivit en förändring. Jag hoppas att han kan sluta igen o att ni kan få det bra tillsammans. Jag tänker på dig o håller tummarna!! Kram<3


skrev Kaeljo i min man är alkoholist

Mina känslor spelar mig ett spratt just nu tror jag. Här har jag gått nu i flera månader och känt mig totalt låst i min situation pga av min mans känslor. Att han kommer att gå under om jag lämnar. Detta har gjort att jag byggt upp ilska inom mig, ilska för att han utövar detta känslomässiga spel mot mig. Ilska för att han totalt skiter i mitt mående. Det har känts som om han inte respekterar mig och mina känslor som lutat åt att jag vill lämna. Nu idag kom han och satte sig hos mig i köket och sa att han kommer att finna sig i om jag säger att jag vill lämna honom. Han hoppas ju inte det, men om det blir så är det ok. Nu tror jag inte han kommer att stå fast vid dessa ord imorgon, men ändå. Men nu, efter att han sagt detta, så kommer helt andra känslor fram hos mig. Vill jag verkligen lämna honom? Vad jag plötsligt fylls av empati för honom och tycker så synd om honom. Är det någon som kan förklara detta för mig? Vilka känslor ska jag lita på? Är jag bara så styrd av hans känslor, eller vad är det som händer? Att man inte ens kan förstå sig själv och sina egna känslor är väl märkligt!!!


skrev sveksviken i vet inte vad jag ska göra?

Jag sitter i samma båt, men min man går på råd &stöd vuxen sedan 1 år tar antabus men fuskar å hoppar över ibland nu men fortfarande lika egoistisk, lögnare mm vet inte om det någonsin blir bra men han dricker inte nu på det sättet men smyger å gömmer ibland.Min rädsla är som din,jag vill aldrig för mitt liv lämna mina/vårs barn hos honom,skulle aldrig förlåta mig själv om det händer dom något.


skrev margaretavilhelmina i Att gå...

Skickar en styrke kram! Du är stark !


skrev margaretavilhelmina i Att gå...

Kan inte säga något nyttigt till dig men jag skickar en styrķ


skrev Anonymt i min man är alkoholist

Hej Tigern, välkommen till Forumet, här kan du få mycket råd och stöd. Forumet är upplagt så att du skriver som ett eget långt brev där du dels får möjlighet att skriva av dig och kan reflektera, dels få input och kan diskutera med andra. Just nu är du inne i Kaeljos tråd/brev. Jag tyckte själv det var lite krångligt i början att hitta men om du går in på själva Forumet har du först fyra rubriker varav den siata heter Hjälpa någon som är nära, klicka på den rubriken så får du upp en ny sida där du kan klicka på Ny tråd. Skriv en rubrik, skriv Ditt inlägg och tryck på Spara längst ned. På det här sättet får du en egen tråd och det blir kättare att följa det som skrivs både för dig och andra. Känner igen mig i mycket av det du beskriver. Man tror att verkligheten ser ut oå ett sett och sen händer saker man knappt vill tro är sanna. Stå på dig. Det finns bara två alternativ som jag ser det. Antingen en fullständig vilja att sluta dricka helt alternativt måste du rädda dig själv. Stanna här, läs i de olika trådarna och fortsätt skriva. /Anonymt


skrev Mittendaliv i Att gå...

Usch för återfall! Tiden känns viktig, ju förr desto bättre, om han kan komma tillbaka på banan. Denna frustrerande maktlösheten, de där konstiga lögnerna som går hand i hand med alkoholen.

Det är verkligen svårt att förstå utifrån! Tyvärr känner jag att jag föll tillbaka direkt, kastade mig in i mitt medberoende för att på desperat sätt få slut på detta. Avbokade allt jag skulle gjort för att va hemma och vakta. Blir så besviken på mig själv! Vill bara ha tillbaka livet som det var för två veckor sen..
Sakta men säkert börjar jag idag inse det jag lärde mig förra vändan, vad gör spelar ingen roll alls. Men det är så svårt och gör ont att släppa taget.

Kämpa kämpa...


skrev Ullabulla i min man är alkoholist

scrolla bara lite i ämnesraderna så hittar du mig jaha och nu då heter min tråd.Där kan du följa ett lååångt brev sen 6 juli som jag uppdaterat nästan dagligen sen dess.Där besrkiver jag min historia och hur jag valt att göra fram till idag.


skrev Tigern i min man är alkoholist

Hej Ullabulla!

Tack för att du lyssnat och ger mig råd. Hur ser ditt liv ut, varför är du här? Jag skulle gärna vilja veta. :)

Nä, jag har aldrig tyckt det varit kul med människor som dricker mer än måttligt. Kanske därför det känns så egendomligt att ha fastnat för min man. Men känslorna är inte så kärleksfulla längre, jag har stängt av dem och kommer troligtvis att ta tjuren vid hornen inom kort. Min bil är på lagning så eventuellt senare i veckan. Jag har 6 mil till jobbet och vill inte sitta i snön och inte kunna jobba. Egendomligt nog har jag inte brutit ihop, kanske för att jag känt mig lurad istället för att inte ha sett några tecken. Hade det funnits hade jag skyllt allt på mig själv för att ha varit blind till problemet.

Skriv och berätta om dig, jag är nyfiken.


skrev Adde i Mamma är död nu

kommuner har (ska ha gjort enl lag) inrättat speciella ställen för anhöriga i missbruksfamiljer att söka stöd hos. Idealet är en terapeut med egen erfarenhet av alkohol/anhörig de vet bäst vad de pratar om och kan ställa de där riktiga frågorna som lossar knutarna. Du kanske kan söka upp Al-anon och fråga om de har tips ?
Kram !!


skrev Ullabulla i Jaha och nu då?

Mitt nya liv med mig i fokus börjar ta form.Att erkänna svaghet och längtan verkar ge jaget kraft att bygga på sig själv.Just idag är jag stark och tror på mig själv igen.Oftare och oftare stark och mer och mer sällan svag.Som alla anda som gjort denna resa skrivit.Tack för att jag också är människa och kan ta styrka härinne från andra som ligger före mig i tid och utveckling.


skrev trojja i Lämnat, sörjer, mannen börjar nämna förändringar, vill ha mig tillbaka, allt blir förvirrat?

Ja nej det gör bara mig själv illa att skydda honom.....
som sagt ja det är hans ansvar, och kan man inte hantera alkohol och man beter sig illa mot sin omgivning ( nu mig mest) så ska man inte dricka det.
jag känner mig starkare för varje dag :-)
Tack för dina fina ord :-)
/Trojja


skrev Ullabulla i min man är alkoholist

Slå inte på dig själv för att du är i en situation du är van vid.Så gör vi människor.Nej jag har inga hurtfriska råd.Risken är förstås att du dras med ned i hans avgrund och löften om du stannar kvar.De är ju duktiga på att snärja fast oss och ibland tror jag att det är en del av den skräckblandade förtjusningen för oss som är med en som dricker.Att få vara viktig och i centrum.Om du kan,så gå och låt han som är orsaken reda upp ert orediga liv som han har lurat in dig i.Låt honom ta konsekvenserna.Det ekonomiska löser sig alltid och du måste ju kunna bi friskriven från lånen om du flyttar ut och ni separerar.


skrev Tigern i min man är alkoholist

Tack Ullabulla att du skrev tillbaka. Jag skulle gärna skapa en egen ny tråd men vet inte så mycket om datorer.

Jo, det är väl så jag känner mig, grundlurad, men också dum. I flera veckor har jag undrat hur just jag, med all erfarenhet av andra alkohol missbrukare, lyckats gifta mig med en till. Min första man drack också och resultatet blev skiljsmässa. Så den här gången kändes det som jag verkligen visste vad jag gett mig in på. Men hur lyckades han lura mig hela den tiden vi var ihop innan vi bodde ihop? Det fanns ju aldrig så mycket som en tom spritflaska i hans hem när jag var hos honom. Som det var har jag listat ut att de veckor han jobbade helger, då var han ledig mitt i veckan och då var jag aldrig hos honom pga avstånd och för att jag har ett måndag till fredag jobb. Så ja, jag känner mig grundlurad nu men har kommit över det bittra stadiet. Nu är det väl det stora steget att ta och det drar med sig så mycket annat, allt praktiskt som följer en skiljsmässa och fördelning av inkomster osv. Huset lär varken han eller jag kunna överta hela lånet så då måste vi sälja. Huset vi köpte ligger inte centralt alls och vi fick det mycket billigare just för att det varit på marknaden så länge. Sedan tar det evigheter, för honom, att hitta en ny lägenhet eftersom det knappt finns någonting att hyra i staden. Detta innebär att vi kommer tvingas att bo ihop en relativt lång tid till från och med att vi gjort slut. Den sträckan kan vara tuffast för min del. Jag kan ändå vara hans vän men står inte ut med att det blir den där hemska tystnaden då han inte ens kan se mig i ögonen. Några råd?


skrev Ullabulla i vet inte vad jag ska göra?

Ge upp,lämna släpp taget,kapitulera och gå så långt du kan och dit näsan pekar.Det finns alltid en väg tillbaka om du känner att du inte orkar fullfölja.Men det första klivet måste vara ditt.Han kommer inte att ta det,för han har det för bra med dig kvar i sin närhet.


skrev margaretavilhelmina i vet inte vad jag ska göra?

J***la skit! Är så less. Jag krossas . Nu ger jag upp snart. Inget jag säger spelar någon roll :-(. Såååå ledsen


skrev Nora i Att gå...

han har börjat dricka igen, det var en rejäl chock för dig. Återfall är tyvärr vanligt, min mann höll upp ca 1,5 år och så var det på'n igen. Jag hoppas han gör ett nytt försök att sluta snart, ju snabbare desto bättre. Ta hand om dig själv nu, kram till dig.


skrev Nora i Hur kan jag hjälpa min mamma

Det är som att stånga huvudet i väggen när man ska få en som dricker att sluta. Det går inte om dom inte vill det själva. Man provar allt, men vill dom inte så är det lönlöst. Hoppas du kan få henne att prata med dom på alkohollinjen, kanske du och din pappa borde kontakta Al-anon, där kan ni få stöd och hjälp. Jag har inte så många råd att komma med, men fortsätt att sätta gränser för henne och berätta att du är orolig för henne och att hennes drickande plågar dig och resten av familjen. Hoppas du vet att det inte är ditt ansvar att få henne till att sluta, det kan vara att hon aldrig slutar att dricka.


skrev Nora i Pappa

Som Elisabeth och flygcert skriver så är det inte så mycket du kan göra. Din pappa måste själv välja att få hjälp, och han måste göra det för sin egen skuld. Det kan vara att han aldrig slutar att dricka och det kan vara svårt att inse. Var där för honom utan att du blir utbränd. Akseptera att det bara är han som kan sluta att dricka och att du inget kan göra åt det. Hoppas han en dag väljer att sluta med alkoholen.


skrev Nora i Lämnat, sörjer, mannen börjar nämna förändringar, vill ha mig tillbaka, allt blir förvirrat?

skyddar honom längre. Att han dricker och uppför sig illa är hans ansvar. Det är också viktigt att du får stöd från din omgivning. Bra att du berättar hur du har haft det. Ser ut som du inte sitter i medberoendefällan. Hans motivation för att sluta måste vara han själv, inte för att han ska få dig tillbaka, så det är bra att du har sagt det till honom. Annars börjar han dricka igen om det inte blir er två, och det är ju ett jä... ansvar att ha för att någon ska hålla sig nykter, att man måste vara i ett förhållande med personen. Du har lämnat honom, och har bestämt dig för att få en bättre framtid, håll fast vid det. Lycka till, det låter som du är en stark tjej, och detta klarar du:-)