Senaste kommentarerna i forumet

Min personliga övertygelse är att en förändring måste komma från en inre drivkraft och förståelse att man har problem. Sällan kan man med vettiga argument övertala någon som inte anser sig ha problem med a sluta. Dessa argument funjar senare dock i behandling.

den som lever får se.Han pallrade sig iväg till jobbet.Så nu har förmodligen också hans brukare ramlat in i ett medberoende.Han kan omöjligt ha missat hur bakis och skakis han var.Jag har gjort en orosanmälan till soc och han lär ju vara skitfbannad.Döttrarna ska konfrontera honom och ev vända honom ryggen om de tror att de klarar det.Och där sitter lillstackarn i sin stuga och dricker och känner sig missförstådd.Ack ja vad omgivningen kan vara orättvis ibland när man är beroende ensam och olycklig...

för att det sker några framsteg i detta. Skulle unna dig o dottern det, alkoholisten med för allt i världen.
Styrkekram!
M

Vet inte vad jag ska skriva men han sviker dig gång på gång. Du älskar honom och den verkar inte vara besvarad på det sätt du vill. Vad ämnar du göra?

Gå eller stanna kvar och acceptera situationen.Precis så enkelt är det.Han kommer inte att förändra något då du hela tiden stannar kvar och accepterar om än mer och mer missnöjd över situationen.
Det i sig skapar inte heller någon vilja hos honom även om han säkert inne i någon dunkel vrå förstår varför det blir sämre mellan er.
Att stanna kvar och försöka är för det mesta dödfött.
Känn inåt hur mycket du vill att denna relation ska hålla,tänk sen ut vad du kan göra för att förändra situationen.Sätt dig ned med honom och förklara att detta accepterar du inte en endaste dag till.Om han då bara glider ur och undan så har du ditt svar där och då.Lyssnar han däremot och säger att du har en del rätt i vad du påstår så kanske det finns en chans.Annars föreslår jag att du ser dig om efter ett annat boende åt dig eller honom.Hårt och brutalt och mycket mycket svårt att följa dessa råd.Men läs härinne,ta till dig andras berättelser och råd och se om du kan få några egna tips som känns aktuella för dig och ert liv.

Från dr Ullabulla självutnämnd alkoholterapeut som sällan följer sina egna råd :)

Han lyssnar inte och när jag bad honom skriva ner positivt/ negativt så svarade han inte ens mig.
Idag påpekade jag att i en vecka har jag bett att vi ska prata om hur vi ska ha det, men det nekar han till att jag sagt. Idag har jag även sagt till honom att jag skrivit ut ansökan om skilsmässa, då svarar han kort "att då har du ju bestämt för oss" Sen gick han, troligtvis hem till en vän för att dricka. Dag 9 i rad. Älskar honom av hela mitt hjärta men vet att det inte kommer bli någon ändring.
Jag lyssnar på Mia Törnblom " Bättre självkänsla" och varje dag blir jag starkare varje dag pga hennes fantastiska bok.

Jag är också ny här. visst vore det lättare om man bara kunde lämna personen i fråga. har tänkt detta så många gånger. Är det vi som är svaga och inte kan ta ansvar för våra barns bästa??? Man lever med dåligt samvete gentemot barnen samtidigt som man faktiskt Älskar den jävla idioten som förstör ens liv. Mina barn är nu vuxna. min man är nykter i perioder. Går på antabus som jag ser till att han tar.. Vill inget annat än att vara nykter. Han mår så otroligt mycket bättre då och det är då han är den personen som jag älskar mest av allt i hela världen. Jag vet vilket helvete han har och har haft igenom livet. Det är därför man stannar. min man har aldrig varit elak mot mej eller barnen på grund av sin alkoholism. Men trots det blir man illa drabbad. Dels genom den ständiga oron för att något ska hända. Dels genom ekonomiskt förfall. Jag är kanske inte rätt person att ge råd.Men älskar du mannen ifråga så ställ ultimatum. Är han beredd att bli nykter för att behålla sin familj???!!! Du måste göra detta för din och dina barns skull. Men även för din sambos skull. Det kommer bli skitjobbigt. Övertyga om att du kommer finnas där för honom för att du verkligen älskar honom, men bara om han blir nykter fullt ut. Jag fick kraften efter att ha varit och lyssnat på Benny Haag. Han är nykter alkoholist och berättar väldigt öppenhjärtligt och gripande hur det är att vara slav under spriten. Hans fru gav honom ett ultimatum och han tog emot hjälp. Den finns att få på alla orter i Sverige. Man behöver bara ha någon som tar tag i det hela åt sig. Involvera dina barn. Ni kan stötta varann. Jättekram och lycka till. Du är inte ensam om att ha det så här. Mvh Sally

Skriv gärna hur det går.

Jo jag vet vad jag bör och måste men vet också att jsg kanske inte fixar det denna gång heller. Det är ju just det som är medberoendets dilemma. Att man stannar för länge att man inte släpper taget. I just det fallet är jag en fara för mig själv.
Inser att det funkitd tre kärlekar i mitt liv och alla har haft alkoholproblem. Inte växt upp med nåt sånt men däremot en psykisk sjuk mamma i perioder så mina mönster och beteende skapades säkert redan där.
Vi är lika sjuka och vilsna både min alkoholist och jag.
Han vill sluta dricka men helst utan att göra allt dom krävs och ha en bakdörr på glänt.
Jag vill en förändring men utan att helt släppa taget.
Inser att det inte kan funka så...

Tack för tipset aeromagnus det ska jag göra.

-ett fint citat som jag ibland tagit till: "När du utan att bli rädd törs se hur mörkt det faktiskt är,då börjar det redan ljusna"Kanske du vågar se hela problemet nu och har förstånd att inte gå in och agera på ett icke produktivt sätt?Utan kan ta ett steg tillbaka,titta och aktivt söka hjälp utifrån som du verkar göra.
När vi slutar att själva tro att vi ska klara bördan och vara den som alla lösningar kretsar kring då tror jag att vi är en bit på väg att själv må bättre trots att vi är i kaos på många plan.
Kan du se ditt eget boende som din oas där inget ont just nu kan nå dig? Skapa stunder av ro med musik och ljus även om de kanske bara varar 10 minuter?

Om du läser i min tråd så har jag ju geggat till det igen och närmat mig mitt ex.Men jag håller mig ändå på så många plan utanför.Jag river och sliter inte mitt hår och jag inbillar mig inte att lösningen sitter i mig.Så jag tror att man kan hitta nya förhållningssätt till sitt "tvång" att hjälpa den som inte vill ha hjälp men absolut behöver det.Den ångest du beskriver kan kanske vara för att du faktiskt inte agerar som du brukar.Dvs du säger stopp till dina impulser att göra något.I alla fall jag fick i början och ibland även fortfarande hemska ångestattacker för att jag inte följde mina vanliga beteenden och kroppen protesterade med just hjärtklappning och annat.

och jag lovade köra förbi stugan idag för att kolla om han var på jobbet eller inte.Vi hoppas nästan att han är hemma så att han sjukskriver sig och fortsätter att dricka.Då kanske han är mottaglig för att ta emot förslag om behandlingshem på Söndag.Om så är fallet att han är hemma så hoppas jag att vi kan smida lite planer och bereda möjlighet för honom på behandlingshem med start från nästa vecka.Jag och dottern pratade mycket om hans frånvaro av viljekraft överhuvudtaget.Han har alltid varit snäll och medgörlig och sällan tagit egna beslut.Men just i detta är ju ett aktivt val så viktigt.
Vilken tur att medberoende Ullabulla varit där i 20 år och styrt upp hans liv...

Själv mår jag förhållandevis ok.Jag känner inte att jag drar på mig nån hjältegloria offerkofta eller skyndar att agera.
Mer en stillsam känsla av hopplöshet och acceptans i detta elände.Jag tror däremot att jag ska ringa soc idag för att höra om deras möjligheter att hjälpa till att bekosta behandling.Han är inte fast anställd och jag tror därför inte att hans arbetsgivare kommer att göra något annat än avskeda honom eller ge honom en varning.

Det var skönt att höra Li-Lo för jag letar bara fel hos mig själv o känner att jag gör fel hela tiden o att andra mår dåligt pga mig. Tack det värmde verkligen!! Igår var jag på samtal ang min dotter för att få lite stöttning hu r jag ska hantera den här situationen som hon har hamnat i på bästa sätt. Jag känner att det hjälpte mig nog lite i alla fall o jag kanske kan börja att ta tag i saker som måste ordnas. Här om dagen kändes det som kroppen sa ifrån o det kändes så läskigt. Kände sådan ångest, blev skakig o fick hjärtklappning, visste inte vart jag skulle ta vägen . Beror säkert på all stress som jag har känt så länge o det blir så mycket så man vet inte vart man ska börja för att få mån ordning på någonting. Jag är verkligen inte för att ta tabletteren var tvungen att ta en lugnande. Tack Kaejlo för stöttning <3

http://www.riskbruk.se/
Kolla in sidan ovan och visa för fin kille
För att lyckas bli nykter är min övertygelse att självinsikt och kapitulation inför a är det mest framgångsrika.
Låt han skriva en lista med positivt med att dricka och negativa faktoter med att dricka. Det är klassiskt att skylla på sin partner när man dricker. Gör man för att skuldbelägga och då tycker du synd om honom och då blur man mer tolerant med att få dricka. Svepskäl för att få dricka med andra ord. Vill han inte dluta kommer du in i ett starkt medberoende.

och luktade massor.Enligt egen utsago nykter igår.Kanske sant då han inte kunde köra bil igår och bor i obygden.Men nu ikväll så dricker han igen trots att han ska jobba i morgon.Han kommer att måsta sjukanmäla sig.Själv mår jag sisådär,sänkt och trött.Om jag nu ens inbillade mig att jag nådde fram i söndags så känns det som ridå idag.

Håller helt med dig Magnus.
Ofta kan en liten hint från nära och kära vara bättre än pekpinnar!!!

Tack för att detta forum finns. Det betyder så otroligt mycket för mig. Utan det så är jag inte säker på hur jag skulle klarat livet. Sjukskriven och utbränd låg mycket nära. :)

För att kolla konsumtionen kan man göra webbtest som t ex http://alkoholprofilen.se/ som vi på alkoholhjälpen har varit med och utvecklat en gång i tiden, eller https://escreen.se/ som drivs av forskarkollegor på Karolinska Institutet. Man kan också göra en enkel beräkning av hur många glas man dricker på en vecka och jämföra med de riktlinjer som finns, t ex i vår faktadel https://alkoholhjalpen.se/fakta

Man brukar ofta säga att alla människor övertygas bättre av egna argument än av andras. Så om det skulle vara möjligt att fråga din mamma på ett sätt där hon inte känner sig pressad utan själv kan säga vad hon tycker om sin vinkonsumtion.

/magnus
alkoholhjälpen

Jag läser aeromagnus svar till en medberoende.Du kanske borde lämna? Det rådet får vi ju ofta och med all rätt vi som är anhöriga.Och vi som anhöriga säger till den som dricker,du kanske borde sluta dricka? Så löser sig de flesta problemen i ett nafs.
Lyssnar vi på varann.nejnejnej.

Vi fortsätter vår lilla solodans med oss själva och med just vår alkoholist som är annorlunda och inte passar in i mallen och som det är mer synd om,eller som har fler och större problem som liksom försvarar drickandet.
Vojne Vojne.

Det är som att vi alla härinne på forumet har på oss dumstruten.Medmänsklighet i all ära och sprittörst i all ära.Men i faktiska riktiga livet så är ju sanningen sån.Sluta drick och eller lämna.Så enkelt och så svårt.

Han ringde igår och var så tacksam för den stund av närhet som vi hade.Jag trodde att jag skulle lida av en massa efterverkningar av ångest och ånger.Men nejdå.Det känns fortfarande helt ok.Det känns som att jag på något sätt accepterat att han kommer inte att agera än eller klara sin nykterhet än och jag är less på att försöka upplysa honom om mina rättrådiga råd.Men jag måste backa några meter ändå och fortsätta se på¨från utsidan.Vi får se om framtiden har något vi.Det finns ett litet kanske nu i alla fall.
Men jag ska fortsätta vandra min väg och glutta lite åt hans håll så får vi se vad som händer.

men man orkar inte ta steget fullt ut. Valet är smärtsamt men med anledning av vad du skriver finns det kanske bara en riktigt utväg.

Det är iom vi är överens om att vi inte kan ha det såhär.. så vill båda ur denna situationen.
Hur irriterad jag än må vara finns det ingen vinst i att tjafsa. Och det är då lite skönt att veta, att som senast är hon ute 1a april.
Väntar på att få ordna upp det sista ekonomiska.

Nivån på stresshormon vore intressant att mäta... detta är inte hälsosamt.

Droppen som urholkar stenen eller droppen som får bägaren att rinna över? Vet inte, men en förändring har skett. Nu finns viljan hos honom själv och det är det enda som kan göra skillnad. Efter nästan två månader utan berusning känner han själv att han är piggare och har mer energi. För mig innebär det att spänningarna börjar släppa även om jag fortfarande inte helt vågar lita på att allt är lugnt.
Men det är så skönt att det vardagliga fungerar, att äta frukost tillsammans, gå och handla utan att bli ovänner, ta kvällspromenader ihop.

men när han dricker igen...så hjälper inga apor kan jag säga. Det gick inte ens 14 dagar så satt han igång igen.
I lördags när jag åkte och handlade. Visserligen mådde han dåligt och hade ångest, men att ta till alkoholen trodde jag verkligen inte han skulle göra.
När jag kom tillbaka så såg hur han satt och läste tidningen och hade en min som jag så väl känner igen och jag hoppades jag hade fel men visst där stod en öl framför honom.
Han mådde så dåligt. Han hade inte haft nån plan på att dricka men när han dammsög soffan hittade han 3 småflaskor snaps i den (jag hade redan hittat 2 som jag kastat tidigare i veckan) För övrigt gömmer jag inga öl eller kastar nåt längre. Helt meningslöst. Han köper nytt och jag stod ju där med en massa öl som jag inte behövde, så de har jag fått kasta sen.
Jag blir bara så arg nu. Besviken. Skriker åt honom att nu får han flytta. Att han inte respekterar mig. Att han väljer alkoholen. Att han inte på riktigt bestämt sig för att sluta dricka.
Om han hade det hade han gått iväg och tagit sin antabus och hällt ut allt som fanns kvar sen sist. Visade sig dessutom att han inte heller sagt till sin alkoholterapeut att han haft ett återfall. Ifall han skulle säga det till hans chef. Och om det hände igen satt han löst på jobbet. Det har han inte sagt till mig förut.
Idag skulle han gå till jobbet. Sa han. Men han mådde så illa och hade ont i huvudet när jag gick i morse. Inte så konstigt kanske när han dricker på den Antabus som han tog i början av förra veckan. Han hade tydligen sagt till chefen hur det var nu. Jag vet inte hur nåt blir.
Det enda vettiga jag har att göra är ju att se till att han flyttar till ett eget boende. Det blir inte bättre än så här. Jag är allt annat än ett stöd för honom, så om han vill göra nåt åt sin situation så är det nog bäst han är ensam. Jag kan inte klara fler återfall. Jag tål inte se honom när han dricker. Jag blir elak.
Samtidigt fixar jag det inte riktigt. Det är ju mitt medberoende jag inser det. Att jag har så svårt att avsluta. Att jag bedriver rov på mig själv på detta sätt och samtidigt skyller på honom. Jag har lika stor del i detta. Likaväl som han har ett val så har ju jag det. Och jag väljer uppenbarligen att ha det så här. Tycker uppenbarligen att jag inte förtjänar bättre...
Pratar med mina kompisar men de tycker ju allihop nu att nu är det väl ändå dags att jag tänker på mig själv. Jag har ju gjort allt jag kan och mer därtill. Jag har ställt upp.
Jo jag vet de har rätt. Behöver hitta en terapeut som jag kan prata med enskilt om mitt medberoende och mina beteende nu.
Gick hos nån gubbe på Beroendekliniken men det passade inte mig. Han mest visade på en modell var jag var i min process. Jo fine men det hjälper inte mig.
Vad har ni för erfarenheter av terapi och har ni några bra tips vart man vänder sig. Jag har gått på Al-anon och ACA och det har varit bra men jag behöver nåt annat nu känner jag. Troligen är jag arg på mig själv och låter all ilska gå ut över honom nu. Att jag inte släpper taget...

Det är väl bra. Du behöver vara tuff nu. Alkohol gjorde ofta mig så otroligt blödig och gråtmild. Larvig ibland faktiskt!! Hade inte koll på vad jag verkligen kände.
Jag blir lite trött på maken min när han dricker fre-lördag men han är en härlig man på vardagarna så det går ok. Skulle inte stå ut en dag om han drack varje dag det vet jag...så kul är man inte då. Jag vet ju av egen erfarenhet :)
kram på dig.....

För stöttningen mod60. Jag ska verkligheten kämpa på och vara nykter och försöka göra roliga saker.Det känns bra men samtidigt börjar jag känna att jag nästan bli en annan person. Tuffare..Märklig känsla..

Hej Izzy
Jag vill skriva en rad till dig. Du har gjort stora förändringar och varit en förebild för din dotter. Bara genom att vara du är du ett stöd för henne. Hon ser att du tar ansvar för dina behov och gör saker för att må bra. Det hjälper henna att göra likadant i förlängningen. Du är en förebild för många.
Li-Lo
Alkoholhjälpen