Senaste kommentarerna i forumet

Samtal är nog jättebra. Du måste ta emot all hjälp du kan få för dig och dottern. Jag kan föreställa mig hur ensamt det känns för dig. Hoppas verkligen att det löser snart.
Styrkekramar till dig!

hej
Du år inte dum du är klok. Fortsätt stå på dig och var nykter. Tänk på dig själv och att du ska må bra först och främst. Om du kan så gör roliga saker i ditt liv, ta stöd av vänner och familj.
Lycka till....

här på forumet.Alla som läser kommenterar och stöttar.Det hjälper.Han tackade flera gånger idag att jag kom ner och sände kärlek eller vad jag ska kalla det.Det kändes också bra i min lilla värld.Men jag vet att det kommer surt efter.Jag drar bara ut på processen för oss båda.Han nyktrar ju också till och ser tillbaka på det han minns ;) och ser att jag fortfarande älskar och saknar.Det sätter kanske bara onödig press på honom när han redan är så under isen.Jag vet inte.Att man är så ensam innerst inne och har så starka band,det är en gåta för mig.

Jag önskar att jag kunde hjälpa dig såsom du hjälper mig. Men jag har inget bidra med. Men skickar styrka. Kramar

Hej orolig dotter
Du har all anledning att vara orolig tycker jag. Din mamma dricker för mycket och jag tror att hon kanske inte är helt ärlig med mängden hon dricker varje kväll. Det är väl ofta så att vi polerar bort det som är dåligt, tror du har rätt i dina misstankar. Hon är nog i farozonen låter det som. Går på egen erfarenhet !!
Jag är yngre än din mamma men har oxå barnbarn. Hen är en väldigt stor anledning till att jag är nykter sedan 2,5 månader..
Jag hoppas att din mamma tar dina ord på allvar. Du gör rätt som påpekar din oro och ställer krav. Fortsätt med det tycker jag MEN det är bara hon som verkligen kan göra något.
Be henne göra en sådan där alkoholkonsumtionskoll som finns på nätet och säg att det finns så mycket hjälp att få. Detta är sååå vanligt. Kanske hon mår bra av att höra sådant!
Var rädd om dig :)

Tack för ditt svar Meredith12.
Jag har nu läst en del på nätet och här på forumet. Jag förstår att jag inte kan få henne att ändra sig, det måste komma från henne. Men jag har ju bara pratat med henne en gång om det. Förhoppningsvis sådde jag ett frö, men om det går att så fler frön innan det har gått för långt så känner jag att jag måste försöka. Vill ju få henne att tänka till, jag hoppas ju att det inte gått för långt för det.

Finns det något som du (eller om någon mer läser) skulle ha hajat till på att få höra av någon närstående? Jag tror och hoppas att hon fortfarande är i ett läge där hon kan ta till sig min oro. Jag känner att jag måste prata med henne igen, har inte gjort det än, men jag vet inte om jag ska ringa eller kanske skriva ett brev till henne. Vad tror ni ger mest tankeställare för henne?
Mängden vin? 2-3 glas varje kväll är ungefär en halv flaska/kväll. Det blir 180 flaskor på ett år.
Eller barnbarnen, dricker hon sig berusad varje kväll vill jag ju inte att hon ska ha mina barn sovandes över där. (Händer iofs inte så ofta ändå)
Sätt det kan påverka hennes hälsa i framtiden? Vet att hon är väldigt rädd för cancer, visst ökar cancerrisken av alkohol?
Något annat? Finns det något som har bitit mer på er/era närstående? Tacksam för fortsatt respons!

Åkte ned idag,syftet var oklart..Han var full men det visste jag redan då jag pratade med honom i telefon på morgonen.Jag sa inte så mycket utan passade på att lapa lite sol nere vid havet.Tog med en av hans hundar på promm.Han hann dessutom med en slurk påfyllning medan jag var där.När jag kom tillbaka så hade han slocknat i sängen.Jag satte mig ner och han ville hålla om mig en stund.Jodå det gick ju tanten med på.Det kanske var därför jag åkte ned.För att få mig en dos kärlek av en som valt bort mig.Det var ändå en så fin stund.Jag tycker så mycket om dig,kom det från honom.Hela dig och du fattas mig.Jag fick ju säga dito och vi kände nog båda en sorg över att situationen är som den är.Jag erbjöd honom att följa hem till mig och nyktra till.men nä,det ville han inte.Flaskan stod ju bredvid med en rejäl skvätt kvar.Däremot ville han att jag skulle stanna hos honom.

Men det gjorde jag inte utan åkte hem och sitter nu här och undrar vad jag håller på med.Kan nån förklara det.Gav jag efter för mitt medberoende eller min omsorg och kärlek.Jag vet inte.Han har druckit hela veckan och dottern som fortfarande har kontakt har hållit sig stark och inte ringt en enda gång då han uteblivit från besök med henne.Så är det nån kvar i hans liv nu så är det ju jag som bara för en månad sen var så stor och stark.Möte med terapeuten igen på fredag,
Hoppas jag får bannor av henne så jag har nån strategi nästa gång.Jag mår ju bara dåligt av att se hans misär och uppleva den sorg och saknad jag känner när jag träffar honom.
Och samtidigt känna denna sanning,att vi hör ihop och ska vara tillsammans trots att läget är så eländigt.

Plupp jag har läst vad du skrivit ett tag nu och jag kan bara tänka mig hur jobbigt det är. Jag tycker att du låter som en ansvarsfull och kärleksfull pappa och tycker verkligen Du gör rätt som tänker på barnen!!! Att växa upp med föräldrar som dricker är ingen trygg ryggsäck att ha i vuxenlivet. Önskar er all lycka till :)

Bra att hon flyttar iaf.
Har haft en supande fru i många år nu och känner som du att det här går inte! Fast vi snackar om en som ballar fullständigt ur och försvinner in i en helt annan dimension. I alla år har jag inte kunnat lämna boet själv och min högsta önskan har varit att hon hittar en ny värd som kanske tycker att detta är kul. (Först kunde jag inte lämna barnen som dessutom 2 av dom inte var biologiskt mina) och sedan blev det omöjligt att dela det jag skapat medan hon drack. Ja det kanske låter lite som om man prioriterar sin ekonomi framför sin mentala hälsa men det är lite mer komplext än så. Efter att barnen flyttat ut och bildad sina egna familjer har dom ofta bett mig att skiljas med henne så vi kan ha lite mer normal tillvaro där även jag kan komma på barnkalaset hos mina barnbarn osv.
Det dom inte tänker på att om jag inte axlar min roll som slagpåse, städare, dörrvakt (så hon bokstavligen inte springer ut på gatan- naken) och så till sist den som ser till att det finns ett hem för henne att vakna upp i.
Nu är det faktiskt inte så illa att hon inte har ett jobb att gå till. Och det är underligt att det går oftast att vara nykter när det ska bli morgonpass dagen efter men i bland " är det febern igen"?!
Jag har dock ett par gånger flyttad ut. Men då har det efter sedvanlig dunder fylla med spydigheter och hotelser, blivit en ångerfull stund och löften om att prata med någon som kan hjälpa till.-och jag måste givetvis stötta min fru igenom processen.
Och så är vi här igen efter bara ett par månader.

Citalopram heter medicinen.
Orkar inte bemöta dig kvaddad, för ärligt talat ser jag inte någon vinst i det hela.
Hon ska få såra, och häckla utan att bli bemött för att hon är .. tjej?

Försöker nu att bara ta mig igenom tiden till hon flyttar ut.
Prommenader med hundar, och spendera tid med barnen är mina källor till positv energi.
Hon, är en energitjuv.

Nu är det ett tag sedan jag skrev här, jag har börjat tänka mer på mig själv och har tagit helt avstånd från alkohol själv. För att jag förstår att jag är medberoende och om jag dricker med honom så är jag utåtagerande och tar ju inte tag i problemet. Tyvärr så väljer han ändå att dricka...pyttesmå förändringar bara. Usch vad jag känner mig lurad och besviken...idag har han druckit sedan kl.12... Jag har sagt att han får välja mellan att tahjälp och ha mig eller så är det slut. Imorgon ska vi prata vidare om det. Är jag dum? Känns som jag bara tänker på mig själv...

Jag tycker du är väldigt omtänksam mot din mamma och jag tycker din oro är befogad. Ett dagligt drickande leder till beroende, förr eller senare (eller, kan man ha sån tur att slippa?)
Jag tror inte du kan göra så mycket mer just nu, och att du berättat om din oro för din mamma har nog noterats noga av henne. Hon låter inte ett dugg motiverad att sluta, och verkar inte uppleva några nackdelar just nu. Senare är det troligt att mängden ökar, och kanske kommer hon då att inse att hon är fast. Då kanske hon är villig att sluta eller hitta ett sätt att dricka väldigt mycket mindre.
Ev. Kan du visa henne nån sida där man fyller i sina mängder, och det låter som att hon har ett riskbruk. Att dricka vin när man är gastric by-pass opererad är som att dricka på tom mage. Troligtvis är en del gastric by-pass opererade lite mer känsliga för alkohol, och att ha haft kraftig övervikt kan ha samband med beroende personlighet. OBS att jag inte är medicinskt kunnig, mer sånt som jag snappat upp.
Jag hoppas att du hittar fram i hur du ska förhålla dig till din mammas förmodligen riskabla drickande, utan att lägga en massa frustration och energi om det är ett läge som ändå du inte kan påverka. Ha det så bra som möjligt, kram
M

Rubriken på sidan är ju " att hjälpa någon som står nära"
Hur man gör det genom nedlåtande kommentarer och förakt......beats Me!

Och by-the-way. Jag är uppvuxen med två gravt alkoholiserade föräldrar så jag vet exakt hur vidrigt det är.

Ulla- Bulla och Flupp.
Det är föraktet som gör mej så ledsen och arg.
Inget annat.

i att det du ser händer med din fru inte är okej.Att dricka 4 liter vin per vecka plus antidepp som delvis tar bort effekten av de antidepressiva och ofta kapslar in depressionen väcker din ilska och irritaion är också okej.(inte mina rader utan fakta från ägare av behandlingshem med 12-stegsprogram)
Det här forumet är till för oss som mår dåligt av en som dricker.Härinne ska du få stöd och hjälp och inte skäll.Att du har dina flyktvägar och vilostunder är dig väl unt.
Det är ofta ett helvete kvaddad att leva med en som dricker.Det är det du kanske inte vill ta till dig och jag vet inte varför du reagerar så hårt på vad flupp beskriver.

Man kan älska och vilja leva kvar i det likafullt,eller välja att gå.Men fortfarande riktigt tungt bitvis och gör skada på både relationen paret emellan och barnen som också får lida en massa för vad föräldern häller i sig och hur den påverkas.Det kan varken manligt eller kvinnligt perspektiv ta ifrån verkligheten.

Jag tänker också generellt på vilken skillnad det är på hur män och kvinnor med alkoholproblem bemöts.
Kvinnor dränks i förakt ( som.i ditt fall) medan manliga alkoholisters partners ofta försöker "rädda" dem. Ibland på bekostnad av ett eget förstört liv.

N frAntidepp brukar man äta varje dag. Ibland i flera månader eller år.
Ångestdämpande mediciner som tex Sobril eller Stesolid, skall däremot brukas med stor försiktighet. Framförallt om man har alkoholproblem.
Vet du vilken sort det är i fru äter?
Det är nämligen enorm skillnad på de två.
Antidepp verkar långsiktigt utan att ha sederande effekt. De kan tom i vissa fall ge upphov till rastlöshet och oro som din fru inte är den första att försöka bota med alkohol.
Om du inte varit i skogen så ofta kanske du vetat detta.

Hon är inte dyngrak, långt ifrån.. lätt sluddrande.
Traktar ungefär 1 BiB/normal vecka. Sämre vecka, mer
.. PLUS antidepp , varje dag..
Men det kanske är normaldos numera?

Detta är mitt första inlägg. Poletten trillade ner höromdagen för mig, att min mamma dricker på kvällarna. Jag tror att det inte gått superlångt än, men är helt klart mer än vad som är hälsosamt och normalt. Sitter nu och försöker läsa mig till vad jag ska för förhållningssätt i detta. Jag är orolig, vill reagera men inte gå på för hårt och riskera avståndstagande. I min situation just nu skulle jag önska mer artiklar där det resoneras kring detta. Hur kan man hantera det som anhörig/vuxen dotter till någon i början av ett missbruk. Hur kan man ta upp det med personen ifråga? Finns det något man inte bör göra/säga? Förstår att alla är olika, men tips på olika ingångsvinklar/förhållningssätt så kanske man kan läsa och se vad som skulle kunna funka för en själv.

En liten seger är också en seger.

Du har så rätt Ullabulla! Precis så är det.
Jag gjorde oxå det du sa är borta hela helgen. Första halvan har varit jättebra. Sovit enormt bra. Känner mig utvilad på första gången på länge.
Sedan om jag struntat i honom, ja nästan iallafall.
Men ska bara försöka njuta denna helg. Tack Ub :-)

Vet inte hur jag ska klara upp det här!' Jag känner mig så otroligt ensam. Det känns som jag är ensammast i världen. När ens barn mår dåligt o man inte har hjälp från pappan så känns det tungt. Ska på samtal på måndag. Det måste finnas nån utväg o hjälp för min dotter. Jag måste kunna hjälpa henne på nåt sätt!!

när jag ger råd åt andra.Gör si och gör så så blir allt så mycket bättre.Och nu sitter jag här igen och är svag,ledsen och behövande.Inte ett dugg stark och livsglad.Jag saknar honom,jag lider med honom.Jag skulle vilja åka ner och bara hålla om honom och säga att nu fixar vi det här.Kom nu så börjar vi vårt nya bättre liv utan alkohol och medberoende.
Och han kliver förstås upp från sin soffa och säger,Jaaa vad har du väntat på.Nu kör vi...

Hur kan hon lägga.pussel.när hon är så dyngrak som du påstår?
Får inte ihop det.
Hon kanske är " normaldrinkare" och du alkoholfobiker....