Senaste kommentarerna i forumet

så uttryckte han en önskan om att de skulle sluta bevaka honom..Han sa också att hans ambition var att lära sig dricka normalt.Ja herregud.Han går från klarhet till klarhet.
Det går lättare och lättare att se på när han närmar sig stupet där han alldeles ensam hoppar över kanten.Så idiotiskt,men återigen det är ju hans val.Och mitt i allt kanske han rätar upp skutan? Ingen skulle bli gladare än jag.

Men varför stannade du inte hemma med fru och barn och var social?
Vad skulle du ut.i skogen att göra.
Hade jag varit din fru hade jag känt mej väldigt övergiven.

Oj....10-års ensamhet.......
Jag får ont i magen bara jag läser.
Jag mår mer och mer dåligt av att läsa på forumet pga av att jag har sån ilska i mig att en annan människa får sin partner att må så dåligt pga av alkoholen.
Jag vet också att alkoholism är en sjukdom men ändå......
Alla vi som kämpar eller har kämpat med att tron att det blir bra i morgon...
Det blir bättre sen.......
Man roddar och fixar.....förlåter och förlåter,....tror på framtiden man vänder ut och in på sig själv, tvivlar på sitt eget omdöme för att sedan gång på gång bli så BESVIKEN. Igen.
Men när dagen D kommer då vet man att NU är det nog med oro och ångest.
Men man måste komma till vändpunkten själv hur man vill ha sitt liv.
Spelar ingen roll vad andra tycker och säger.
Men en sak vet jag.
Det var det enda för min överlevnad för mig och sonen att LÄMNA det destruktiva förhållandet.
Fast det gör så ont och det är fortfarande en sorg att han blev så annorlunda och förändrad sista åren.
Har en ny partner nu som jag mår bra med,som jag heller inte trodde skulle kunna kännas bra med efter ha levt med samma man 28-år.

Ja du . sitter här med precis samma tanker som du . Min man har supit och supit. Nu stack han ut för några timmar igen och kommer garanterad hem full igen. Jag sitter här och funderar på vart jag skall ta vägen, då jag har jobb i morgon . Skulle gärna åka bort här från då det säkert blir bråk då han är verbalt elak när han är full och jag är fylld med så mycket ilska efter alla turer med svek och lögner. Det bästa för oss båda är att vi tar oss ut av vårat medberoende och försöker bli lycklig. I stället för att leka lycklig familj och ville kramas och ha kärlek. Min man lovar gång på gång att nu är det slut med supande, jag har varit med honom på olika beroendecentrum han har ätit antabus. Men han vill inte sluta .

Detta är en ensidig story, så .. ja, ni får juh inte höra hur hon upplever det hela.
Igår en underbar dag, med familje shopping och allmänt skönt. På kvällen ska fru och barn se mello, och jag åker ut i skogen.
Någon gång efter mello kommer jag hem igen, till en lättsluddrande fru, som sitter och är dryg och ja, allmänt missnöjd med mig som person..
Åker ut igen.
Då passar hon på att förklara sin sida av storyn för dottern 11år... *suck* Och leka primadonna på fb..
Drama ..
Var ute och gick emellan 22-03.. för att vara säker på att hon skulle sova när jag kom hem. Orkar inte diskutera när hon druckit, vilket är oftast.. (enligt mig..)
Idag får jag sån tur är, vara ensam.. så jag kan lugna ner mig. Och försöka formulera mig inför kvällens drabbning... jag TÅL inte att hon dricker alkohol och käkar tabletter..

Helt rätt Bergslagen
Det är inget mysigt med en fyllesnarkande man eller kvinna för den delen. Stå på dig!!
Jag kämpar själv med att vara nykter (56 dagar idag) och min man har druckit ganska mycket i kväll. Det är inte kul, så jag förstår verkligen hur du känner det. Men Jag mår bra i morgon bitti och jag tar hand om mig!!!

Tack för feedback! Ja jag måste verkligheten fortsätta! Nu ligger han däckad i soffan, trots att vi haft en toppendag! Jag blir så besviken o arg. Jag vill inte sova bredvid honom inatt när han kommer inraglandes så jag ska sova i ett annat rum i natt tänker jag.

för att få honom att ta beslut och få insikt.För att han skulle se att han söp bort mig och fortsätter i rasande takt att supa bort alla kvarvarande relationer.
Men den kom aldrig.Den kanske kommer i morgon,om ett år eller aldrig.Och jag orkar inte vänta längre,jag har redan väntat alldeles för länge.
Kärleken och hoppet kan få leva ändå i en och sakta sina bort eller ta ny fart om den man håller av plötsligt vaknar upp.Att man själv tar steg hindrar inte den som dricker att få insikt.
Men man vill liksom att de ska ta första steget,de som inte ens har förmågan att se längre än näsan räcker pga sitt missbruk.Man känner sig som en stor svikare om man vänder ryggen åt en som uppenbart är sjuk och så gör inte vi som står på sidan.Man härdar ut och väntar på underverket som nästan aldrig kommer.
Stå på dig och bygg upp dig själv.Det kan ta en månad eller flera år,men till sist kommer du att ta beslut som gagnar dig.

Nej precis och hur länge ska jag vänta på den insikten...det kan väl bara jag själv svara på men inte länge till!

Din man saknar ju insikt om sina problem. Ser man inte sina problem behöver man ingen hjälp.

Tack och kram till er för era svar! Att jag själv kommit till insikt om att jag är medberoende har öppnat dörren för mitt liv känns det som. Nu har jag fokus på mig själv och egna problem. Jag hoppas att även sambon ska fatta att han har problem. Helgen hittills har varit bra, han drack lite på kvällen igår men blev inte full. Och idag har jag själv åkt och handlat det som behövs när han plötsligt kommit på något vi behöver innan systemet stänger...:) känns bra för mig själv. Kanske kan han själv förstå hur dumt det är någon gång. Jag förstår vad du menar Magnus och att det är svårt men det finns ju så mycket hjälp att få om man vill. Skönt Ulla-bulla att det går så bra för dig nu! Det ger hopp! Jag tänker att jag ska väl inte sluta existera för ett förhållandes skull, då är det ju inget förhållande!

samma här.Gick tidigare tre år i terapi för en massa trams och feltänk jag hade för mig.Vi kom väl en liten bit på väg.Men nu för några månader sen när jag började i terapi för medberoende har underverk skett.Att jobba med själva medberoendet tror jag gör hur mycket som helst både för den som agerar medberoende och kanske också för förhållandet om man har tur.Men nu pratar jag i egen sak här och vet ju inget om dig och vad du har för jobbigheter med dig själv.

Alkoholism är en svår sjukdom. Anledningen till ilska är ångest och att han vet att han har gjort fel men ångesten är stark. Han kan inte bryta och för att döva ångesten tar man till a. Den enda positiva saken med a är att den temporärt botar ångesten eller rättare sagt skjuter ångesten framför sig som en plog dmed snö där plogbladet är gjort av glas och det står sprit på. Vill inte du ska tro jag rättfärdigar hans drickande men ger en bild från andracsidan. Kramar från mig.

Tack för svaret!:) jo, jag börjar bli medveten om det nu efter att ha läst mycket både här i detta forum och på andra sidor. Jag tänker att jag ska börja tänka på mig själv i första hand och känna vad jag vill och tycker och prioritera mig själv nu. Jag förstår varför jag är medberoende, har gått i terapi tidigare men inte förstått att det är medberoende jag är. Jag har köpt en bok som heter fri från oro,ångest och fobier som jag skall ägna mig åt i helgen och inte dricka ens en folköl för då sviker jag ju mina värderingar. Jag ska se om jag vågar säga det om arbetsgivaren...han blev jättearg när jag pratade med hans pappa för hela hans släkt känner ju till problemen.....jag antar att han bara ville ha ett enkelt liv med mig utanför alla andra då han trodde att han skulle kunna få supa som han ville....

för att hämta inkassobrevet och lite andra pinaler.
Han ser så sliten ut och darrade som ett asplöv trots en förmodligen nykter gårdag.
Jaja,sist jag kollade så är han ju skyldig till sitt eget mående.

Medberoende skulle det stå i ämnesraden :)

Din kille anser sig inte ha problem med att dricka och dricka för mycket. Din chans att hjälpa honom är liten eftersom han anser sig inte behöva hjälp. Gå in på riskbruk.se och kolla så kommer du upptäcka det du redan vet. Han är i riskzon för missbruk och har nu ett kemiskt beroende. Han måste själv komma till insikt. Jag skulle nog säga till honom att du skulle prata med hans arbetsgivare eftersom han inte borde vara fullt nykter på måndagar. Han kommer säkert bli skitarg men det skulle jag testa.

på din behandlingsvecka.
Som alla andra härinne som kommit en liten bit på väg så säger jag samma sak,det går att må bättre.
Fram och tillbaka och hit och dit,men nånstans inne i en så börjar ett friskt frö att gro och ger man det näring så fortsätter det att växa.

Jo det är ju det egentligen.Att man reagerar som medmänniska och försöker få en man bryr sig om att fatta läget.Och så gör de inte det.Då måste man ju försöka lite till och lite till.
In absurdum..

I alla fall så har exet i samtal med dottern igår påpekat att läget ju inte är så allvarligt :) Han kan bara inte låta bli att sluta dricka när han väl börjar.
Herreminje,hans världsuppfattning är han tämligen ensam om.Känns i alla fall fortfarande lugnt och skönt i själen.Fick kravbrev på min adress i hans namn idag.
Grej efter grej efter grej..
Själv så styr jag upp fler och fler saker i mitt liv så att de börjar kännas riktigt ok.Mitt vardagsliv flyter på bättre och bättre.
Jag planerar fritiden med mer innehåll och med fokus på vad jag tycker om.
Var ska detta sluta,ska jag tom må riktigt bra i slutändan?

Bra du beskriver det! Medberoende är i mina ögon en alldeles normal mänsklig reaktion på onormala förhållanden. Fast när man har släpat in den där stackaren X antal gånger under X antal år... Tja det är väl där vi befinner oss nu. Hoppet finns ju alltid att han kravlar sig åt sidan själv. Det där d-ävla hoppet som man kan bli tokig på ibland...

Det är väl ok fast lite extra jobbigt just nu. Vi bor fortfarande isär men har haft ett bra samarbete när det gäller det praktiska. Vi har pratat och även kunnat skämta och skratta tillsammans i telefon. Vi visar varandra stor hänsyn och djupt i mig började hoppet på att det nog ordnar sig växa sig starkare. Dumt av mig att vara så snabb att hoppas... Härom kvällen ringde jag två gånger och skickade två sms utan att få svar(vi behövde talas vid ang praktiska lösningar för nästkommande dag) Genast "vet" jag att han har tagit insomningatablett(er) tidigt på kvällen för att döva ångest, ensamhet, dåligt samvete.... (Jag vet att det inte är alkohol men den är ju bara utbytt till något annat att fly verkligheten och svåra känslor) Följande dag var jag alltså fly förbannad, ledsen och anklagande. Det är otroligt vilken ilska som bara väller upp! Dels på honom som har försatt oss/mig i detta och dels på mig själv som tillät mig att börja hoppas. Han sa att han inte hade tagit tabletter utan att hans telefon bara hade lågt batteri/inte fungerat. Fast egentligen spelar det ju mindre roll. Vad som är tråkigt är att all tillit är som bortblåst över en struntsak. Det är ju inte ett missat telefonsamtal det handlar om utan allt som varit. Jag vet ju det. Jag hoppas att jag får möjlighet och hjälp att komma från ilskan som jag har byggt upp pga hans missbruk under behandlingsveckan som är alldeles snart!

Ja, jag misstänker att han drack när jag gick och la mig. Jag förbereder mig nu för att klara helgen (idag drack han och hoppet borta igen) jag sa att om han tänker supa i helgen så kan han väl åka till en kompis, så slipper jag lida iaf...ja sa han så vi får se hur det går. Jag slåss mot mina känslor att ta ansvar för honom men det är väl ändå inte min uppgift!?

Hej Flupp, och välkommen till forumet! Du och din fru ska bli särbos och du känner en dubbelhet kring det som händer er samtidigt har du svårt att vara kvar i det som det är nu. Det låter klokt att du funderar över egna gränser och hur du vill ha det i ditt liv. Fortsätt gärna skriva och läsa här på forumet, hoppas det kan vara till någon hjälp för dig. / Rosette Alkoholhjälpen

Hoppas att han inte smygdrickrer bara.

Har själv valt att vara helvit sen i augusti för att orka med situationen. Alkohol/droger är för mig oviktigt, jag klarar mig utan.
Inser att jag dragit på mig offerkoftan egentligen, för vi båda har problem och båda del i varandras problem. Fast jag väljer aktivt att slippa se henne.
Jag vill inte se när hon dricker längre. Det gör för ont i mig.
Har nog med livserfarenhet för att inse att ibland måste man vända ryggen till, för att ta tillvara på vad som finns kvar.
Tyvärr är det logik, och känslorna gör att det kommer fortsätta göra ont.
Hon har inte flyttat än.Bodelningen är inte klar. Men vinet .. finns där och påminner mig varför jag vill att hon flyttar.
Gissar att jag bara ser början på uppförsbacken..