Senaste kommentarerna i forumet

Jag har tänkt på dina ord hela dagen och det har verkligen varit ett stöd. Jag har så lätt att falla tillbaka på att jag tycker synd om honom och gå på hans ursäkter...att han dricker för att han just nu mår dåligt, trött på sitt jobb, ekonomiska problem etc. Det känns faktiskt äntligen som en lättnad att inse att jag inget kan göra...trots att det är svårt att släppa kontrollen.

Så tack för att du tog dig tid att skriva, trots att du har det tufft.

Hej ......
Kom ihåg , att det är inte lätt och det har du sagt många gånger......Hoppas verkligen att du menar det. I ditt och mitt fall är det inte så enkelt att genomföra det vi vill eller önskar oss.Det gör ont på alla möjliga sätt.
Släpp inte bollen men just idag får du släppa alla de tankarna som äter upp dig snart.
Kram till dig

från exxet nu.
Pratade kort alldeles nyss och han var inställd på träff idag.
Jag kom först med undanflykter men sa sen som det var att jag far så illa av hur han dricker och behöver en timeout.Är det ok? frågade jag.Och ja,det var det.
Vi får väl se hur det känns om några dagar.Men just nu så är bollen hos mig och det känns lite ovant.

så skönt, tänker jag, att du har ditt eget hem nu! Din plats där du bestämmer och kan vara i frid och ro. Vilket jättejobb du gjort!
Kram, kram / mt

och "bra" tolkningar. Den som stämmer för dig, med din känsla, är den "rätta". Låter befriande att du håller på att slå dig ur medberoendet och bundenheten i relationen. Känns för mig som du börjar hitta din egen väg nu, egna val... Kram, kram / mt

håller på att hinna ikapp hjärtat nu.Just ikväll känner jag mig helt redo att släppa honom fri att förgöra sig själv.Sitt liv och sina relationer.Jag känner mig redo att börja kliva ut ur min bubbla och se vad som finns utanför.Hoppas hoppas känslan kan stanna vid detta.Det är ju det enda förnuftiga och jag har verkligen gjort allt i min makt och ändå väljer han sin egen väg bort från allt som han borde bry sig om.Men inte längre gör.

God jul själv. Hoppas du får en trevlig och vilsam helg ♡

2015 kan inte bli så mycket sämre än 2014 .Det kan vi hålla tummarna för,en del av oss i alla fall.

... var drömmen ett utslag över den stress och det stora ansvar du känner att du tar över allt det här med drickandet, det sociala, ditt jobb, ja rubbet liksom? Det är du som gör grovjobbet och du kan eller mäktar inte med att "delegera"?

Jag tycker såna här drömmar är fruktansvärda. Har dom själv. Kram på dig.

/L

jag försökte slå ihjäl?Jag trodde faktiskt det var exet..Tack för tankeställaren,vill veta.

så skulle inte detta forum behövas tyvärr.
Välkommen hit för det första,du verkar ha kommit långt redan i insikter om att problemet är hans att äga och lösa.
Jag har försökt i 20 år med allt som går och inte lyckats alls.Han dricker idag värre än han nånsin gjort.

Fortsätt att ha insikt och dra upp dina riktlinjer för hur du ska agera även fortsättningsvis.Och om du kan,håll dig till de riktlinjerna.
Är själv för sänkt för tillfället för att kunna ge mer uttömmande respons på ditt brev.

Jag har läst i din tråd med o ser att vi har haft det ganska lika . Jag har också varit tillsammans med min sambo länge!! Närmare bestämt 24 år!! Han har alltid druckit för mycket även när vi nyss hade träffats fast det var inget jag tänkte så mycket på då. Det som var värst då var att han blev så elak o kallade
mig för en massa fula saker, han var också väldigt svartsjuk! Jag förstår inte idag när jag tänker tillbaka på det att jag stannade kvar för jag hade ju inget då som höll mig kvar. Åren gick o vi fick två underbara tjejer skaffade hus o djur mm, jag hade aldrig bott själv o trodde väl inte att jag skulle klara mig eftersom han skötte allting ( betalade räkningar, kontakt med banken, handlade , tankade mm) jag skötte hemmet o barnen. Jag hade så dåligt självförtroende o trodde inte mig själv om någonting. Jag vet inte riktigt vad det var som fick mig att ta steget men jag tror att det var att jag såg hur dåligt min dotter mådde o hur dum han var mot henne o även min andra dotter som har flyttat hemifrån. Jag tog även hjälp från familjerådgivningen o Anhörigcentrum , spm har hjälpt mig mycket. O forumet här såklart!!<3 det kom till en punkt då jag bara visste att ja g inte kunde stanna längre. Jag har väldigt dåligt samvete för att jag inte gjort det tidigare för då hade nog mina barn mått mycket bättre idag. Det du frågade om vad mina barn tyckte var jobbigast var nog för min yngsta dotter att behöva flytta från huset till en tvåa. Hon vill inte bo med sin pappa som det är nu. Hoppas de kan få en fungerande relation i framtiden. Min älsta dotter flyttade hemifrån för ca 3 år sen o hon tyckte att det var bra o att jag var modig o det kändes skönt att höra. Jag hoppas att du också får kraften att skiljas för det verkar som att det är det du vill . När man har levt så som vi har gjort under så många år så tar det död på känslorna i alla fall för min del. Tänk på dig själv nu!! Vi lever bara en gång o du är värd så mycket mer!!
Styrkekramar till dig!!<3

Hej........känner likadant :(((((.
Skulle vilja slå i mitt eget huvudet och vara klokare .
Skulle vilja att jag vaknar till det bättre ......
Du är inte ensam.....jag ska inte fly och kanske kan hjälpa med .....lite..Vet inte alls vad jag skriver.
Lider med dig fina Ullabulla och skulle vilja göra dig lite gladare .
Kram och ska du veta att jag beundrar dig

ett rådjur (i drömmen förstås).Det låg i mitt kök och liksom flämtandades och led.Alla andra bara flydde så jag fick ta en hammare och först slå in ena sidan på skallbenet.Vända på rådjuret och slå in den andra sidan så det äntligen dog.Symbolik någon ... :(

Jag har följt dig här i din tråd. Känner igen mig mycket i dig. Jag tror också jag är på väg bort, men inte kommit så långt som dig. Önskar att jag kommit så långt. Du är så stark!
Jag försöker att se framåt så långt som till att jag har en egen lägenhet och känna den känslan när allt känns motigt. Men då känns det som att jag måste kämpa.
Vad är det dina barn har mest emot? Mina barn är vuxna och utflugna och lever sina egna liv, men ändå är jag lite orolig för hur de ska ta det.
Många kramar till dig.

buhubuhu..nu ska jag på alanonmöte,väldigt lägligt.

Nu är jag här igen, har inte riktigt haft kraften att skriva nåt. Det har varit så mycket med flytt o mina barn som inte mår bra. Nu har jag iallafall fall lägenheten klar så det går att flytta in där men jag har inte gjort det än, har bara sovit där en natt. Det kändes jättekonstigt men skönt. Det var så lugnt o jag behövde inte tänka på om han hade druckit el inte o om han skulle få nåt utbrott. Hade svårt att sova o vaknade stup i ett o drömde konstiga drömmar om min fd sambo. Jag drömde att han var i min lägenhet o vägrade gå därifrån! Det var jättehemskt . Har tänkt att jag ska flytta på riktigt efter nyår. Hur ska julen bli då? Vi har sagt att vi ska fira den tillsammans som vanligt. Det är nog en dålig ide egentligen. Men det var barnen som ville det o de får bestämma. Så nu måste jag ta det där samtalet igen om alkoholen till jul. Att det inte blir någon sprit i jul om vi ska fira tillsammans för det är tjejernas önskemål. Jag hoppas det inte blir bråk om det bara men har på känn att det blir det.!!

Gråter lite,skrattar lite.....gråter igen och saknar . Tycker synd om mig själv och väntar lite......och det går över.
Nästa dag är likadant men mitt huvudet är lite över ytan just nu och det känns okey.
Jag skulle också önska mig en julklapp som skulle innehålla all styrkan till mig och styrkan till honom att må bra igen .
Hoppas , hoppas att han blir klok i sina beslut.

Snart är det jul. Ser framemot med skräckblandad förtjusning. Knäppt jag vet. Men jag vill nästan att han ska trilla dit ordentligt och tjatta med andra tjejer på nätet. Inte på julafton såklart men ändå. Känns hemskt att jag känner så. Men det här vakumet som jag är i nu är jätte jobbigt. Att bara vänta på ett bakslag.

Hej på dig,

Bara en kort kommentar. Det finns en poäng med att de ställen du nämner bara tar emot personer som går dit självmant. Det går tyvärr inte att behandla eller "göra en alkoholist frisk" om hen inte själv har viljan. Om hen inte vill sluta dricka så kommer det heller inte ske... Tyvärr...

Tror på rak konfrontation och lite hårdare linje. Visa att ni menar allvar i ord och handling. Men som alla säger ovan - egentligen kan ni inte göra så mycket. Det måste komma från din fru själv.

Kämpa på men tappa inte bort dig själv... Kram

ska stå att ni försökt ge vinkar av olika slag... / mt

bra bok! Jag tror att barnen tänker klokt. Ni har försökt "så frön" genom att ge viknakr av olika slag men det har uppenbarligen inte varit tillräckligt - eller mera troligt så är hon så fast i sitt beroende att hon inte fixar att sluta missbruket även om hon skulle vilja. Många kvinnor har skrivit på missbrukarsidorna här om sin sin kamp. Jag tror att barnen tänker klokt, att ni ska tala klarspråk. Tala om vad du ser och vet, hur det påverkar dig och familjelivet. Säg att hon behöver till behandlingshem, det har hjälpt många. Sen får du ta dig en funderare på vad du gör om hon inte slutar dricka och när du vet det, tala om det för henne. Jag länkar till Carna Bångs blogg för medberoende, där finns mycket klokt att läsa http://medberoendeinfo.blogspot.com/ / mt

Hej, vilken jobbig situation ni har.
Vill understryka att jag absolut inte är någon expert på det här. Men har du läst "Flodhästen i vardagsrummet" och "Flodhästen på arbetsplatsen" av Tommy Hellsten. Jag tror att han tar upp en "konfrontation" liknande den dina barn beskriver. Och exakt hur man kan gå till väga. Kanske är skönt att ha något att falla tillbaka på, om det passar er förstås. Situationen är ju jobbig, lätt att översköljas av känslor.
"I förbifarten" låter kanske lite lamt. Sen vet man ju inte om det spelar någon roll hur ni säger det.
Tänker på er

Tack igen för synpunkter och förslag.

Jag vet var hon gömmer sitt vin och har konfronterat henne flera gånger om det så hon vet om att jag vet var hon gömmer. Funderar på om jag ska börja titta in till henne varje gång jag märker att det lyser hos henne under natten och se vad hon håller på med.
Det där med att "så ett frö" har jag och barnen gjort genom att i förbifarten påpeka saker vi läst eller sett kopplat till alkohol eller påpeka att hon kanske skulle gå till läkaren och kolla olika värden eller få förnyade recept. Det gäller väl att "så frön" så ofta som möjligt och på olika sätt?

Skulle inte säga att hon blir curlad eller hanterad för mjukt och mesigt, det är ingen annan som köper hem och hon vet om att vi vet om och vi påpekar att vi vet om.

Husläkaren känns för tillfället som ett passerat kapitel och vi bedömer att det inte är läge för Socialen/LVM än. Det måste finnas någon möjlighet att kontakta och få hjälp från någon annan instans däremellan?
Det verkar som om Riddargatan och liknande bara tar emot folk som kommer dit av egen fri vilja och att det inte går att boka tid åt någon annan.

Barnen har pratat om att de tror att det vettigaste skulle vara att sitta ner alla tillsammans och prata igenom det hela lugnt och stilla. Som när de har intervention i amerikansk teve, säger de. Tror ni att det skulle kunna vara bra?

Jättetack till er som svarat mig. Ja, jag har nog läst lite i varje tråd här, men svårt att hålla isär. Jag har också tänkt på att det kanske vore en bra lösning att flytta ifrån varandra på prov ett tag. Då kan jag hinna bli säkrare på mitt beslut och han får vänja sig vid att leva ensam ett tag. Lite svårt rent praktiskt. Där vi bor är det svårt med lägenheter. Det bästa kanske vore att hitta en lägenhet som är möblerad och hyra för några månader, så att man slipper att köpa nya möbler. Jag har svårt att tro att jag kommer att sakna honom direkt, men det kommer naturligtvis att bli ensamt och jag behöver jobba på att skaffa mig nya vänner att umgås med. Jag är så enormt trött på allt grubblande och vill så gärna kunna släppa det och få tid och ork att göra andra saker. Jag skulle helst vilja gå i ide nu över alla helger och vakna upp i mitten av januari då det är vanliga veckor igen. Jul! Hur kul är det i år!
Tack än en gång för era svar.....är så glad att detta forumet finns.
Kram alla