Senaste kommentarerna i forumet

Hej,
Jag är ny i detta forum och vet inte egentligen vad jag söker efter genom att skriva här. För 6 år sedan när jag var 19 år träffade jag min nuvarande sambo. Under vårt förhållande har alkoholen varit en stor och bestående del av hans liv. Alkoholen har inte bara påverkat vårt förhållande men också resulterat i förlusten av många vänner och jobb. När det var som värst för cirka 4-5 år sedan förekom våld i olika former. Jag var beredd att lämna honom men då sökte han hjälp, fick medicin mot psykisk ohälsa och samtal med en terapeut. Efter detta har förhållandet varit mycket bättre och utan fysiska inslag, även om alkoholen, skuldbeläggandet och de elaka personliga kommentarerna inte helt försvunnit. Inför, under och efter jul- och nyårshelgen 2023 i samband med hans första semester sedan han började arbeta på samma arbetsplats som mig har alkoholintaget ökat påtagligt igen för första gången på länge. Utöver de elaka personliga kommentarerna och hot om att han ska skada sig själv eller ta sitt liv om jag sover på natten när han har ångest och är påverkad har han för första gången sjukanmält sig från jobbet pga. abstinens, ångest och för att få en möjlighet att dricka. Jag ska prata med honom igen när han sovit ruset av sig men undrar här kanske främst om det är någon som har några tips på ytterligare åtgärder än att prata (vilket hjälper för stunden men inte leder till någon förändring i längden). Han är en otroligt fin person när han inte dricker eller mår psykiskt dåligt, men det är ett bestående inslag och en del av mig vet att jag inte ska behöva utstå detta i ett förhållande men känslorna säger emot.

Ledsen för långt inlägg men vore tacksam för alla tips på vad man som anhörig kan göra för att hjälpa sin partner när han inte längre lyssnar.

Tankar och känslor efter att ha läst runt på forumet.
Medberoendet sitter så djup hos många och så lång tid men jag tror också att det handlar om att själva fröet till medberoende handlar om att bry sig om och att känna med i det lidandet som den anhöriga befinner sig i vilket är fint att man kan men det blir destruktivt i en destruktiv relation.

Det är inte alls sällan våld förekommer i såna relationer och då har det gått så långt att något har brustit. Något som nästan är omöjligt att läka.

Jag vet själv vilket känslomässigt klister det blev av det hela, ett inre kaos för att logiskt förstår man ju att man inte kan vara kvar men känslomässigt är man fast.
Det hjälper att prata med människor på vägen som har gått den vägen tidigare om de verkligen jobbat med sig själva.
Ibland behöver man se verkligheten i svart och vitt för att ta sig ur det mörka hål som det innebär att leva i en destruktiv relation.

Lyssna på sin magkänsla och agera efter den, söka stöd för att få kraft som man omöjligt själv kan ha i en så förtvivlad situation och att våga slänga sig ut i den skrämmande ovissheten för att faktiskt ta stegen att förändra sitt liv.
Det går att göra det och det är skrämmande men när man blir skrämd av tanken att livet ska fortsätta med det lidandet som det innebär om inget ändrar sig mer så är man också redo att göra precis allt för att förändra sitt liv.
Det är 2024 nu och målet är fortfarande att jag ska må bra, det är ett personligt beslut som var och en får ta.
Jag har börjat träna, jag har börjat läsa det jag tycker är mest spännande i hela världen,
Jag har börjat sätta gränser, jag har börjat dejta och allt flyter inte på men jag ger mig själv det utrymmet jag behöver för att växa och utvecklas.
Ibland behöver man påminna sig om allt det bra man gör, det är så lätt att krympa ner hela sitt varande till något obetydligt.

@Lunaloo
Det är inte du, det låter däremot som du tar ansvar för allt.
Det är inte alls ovanligt att känna och tänka som du gör, tillslut tar man över all skuld och skam.
Finns det någon runt dig som du kan prata med och som du litar på? För att få lite frisk tröst, medmänsklighet?
Du behöver inte ha det så här, du behöver verkligen inte ha det så här.
Jag har själv gjort den här resan att sätta stop och säga till mig själv att nu räcker det.
Det går faktiskt även om man inte ser någon utväg så går det.
Kram ❤️

Iof bodelning behövs ju även om han gör det av fel anledning o. han borde måna om ert mående, men det lär inte komma inget att vänta på. Fortsätt med bodelningen.

Du är fantastisk - just att ligga o gosa o prata med kidsen är nog bäst av allt ❤️

@ÅsaM Ja man blir ju nästan full i skratt mitt i eländet. Vissa saker som sägs och görs är så korkade så klockorna stannar… Jag har försökt få honom att förstå att ingen av oss kommer gynnas av att vi skriver på några avtal som avgör vår och våra barns framtid när han är sjuk och jag är helt mentalt och känslomässigt utmattad. Vi får ta en sak i taget och prio ett är att han slutar dricka och att våra barn får tid och utrymme att bearbeta situationen. Men då dröjde det inte länge innan det kom ett brev från tingsrätten som meddelar att en bodelningsförättare utsetts.. Jag blir så trött 🙄

@gladpålåtsas nej du kan tyvärr inte lyssna på detta eller låta honom ta beslut som rör dig - du kan inte stanna där.

Jag tror det handlar om att han tar tag i saker som leder uppmärksamheten bort från hans sjukdom. Mitt ex skulle mitt i sitt återfall med 9 glas vin/kväll boka platser på ett sådant där äventyrslopp för honom och barnen - trots att han rökte 20 cigg om dagen och inte ens rörde på sig i vardagen. Helt rubbat. Men han la all tid på att övertyga barnen om hur kul det skulle bli och att jag och några andra anhöriga skulle vara funktionärer längsmed banan etc. Snacka om att blanda bort korten...

@Adde
Tack Adde för att du sätter ord på det viktigaste;
När det gått så långt som det gjort i många fall som skrivs om just nu då är det varken andningsövningar eller att hitta på roliga saker för sig själv som hjälper: det kan bli riktigt farligt!
Den ångesten man känner vill säga något och då hjälper det inte att andas på ett visst sätt utan lyssna på ångesten och ta sig därifrån!

Läs runt lite här : https://www.al-anon.se/

Vi alkisar är mästare på att manipulera ! Glöm aldrig det !
Jag hade så lätt för att påstå att jag skulle vara nykter i, låt säga, 3 veckor bara för att få tyst på tjatet om att jag var alkis. Jag kunde ju inte vara alkis om jag inte drack på 3 veckor ?
När tidsgränsen var uppnådd kunde jag ju fira lite ! Sen var ju cirkusen igång igen.

Så nej. Det blir ingen skillnad förrän han verkligen söker hjälp.

Jag blev aldrig våldsam utan söp till jag slocknade men jag har hört från så många att börjar en alkis bli våldsam så kommer det förr eller senare att eskalera och då är det riktigt farligt.
Vänta INTE på att han ska flytta utan ta dig själv och barnen till en säker plats. NU !!

Kram <3

@gladpålåtsas Ja tror det om han också då vill ta hjälp. Det är iallafall första steget att inse att man har problem. Mitt ex tycker inte han har problem, finns de som dricker mer säger han vilket det såklart finns men det är ju lättare att sluta jultidningars man försöker, varför vänta tills man förlorat allt. Men han dricker på, är väl enda intresset han har. Hoppas för hans skull och hoppas för din skull att han också flyttar, eller att du och barnen kan flytta?

Idag konstaterar han att han är alkoholist. Efter över 20 år med personlighetsförändring vid alkoholintag som gör att han blir elak. Kommer det att göra någon skillnad?

Idag konstaterar han att han är alkoholist. Efter över 20 år med personlighetsförändring vid alkoholintag som gör att han blir elak. Kommer det att göra någon skillnad?

@karo Så svår situation du har. Ingen idé att försöka prata en berusad person till rätta. Och om beroendet har hållit på ett tag är det svårt att ha ett vettigt samtal även när personen är nykter, för beroendesjukdomen finns ju kvar även i nyktra stunder så det är en sjuk hjärna som man försöker nå fram till.

Jag har gått och lidit och ondat i samma situation som du i flera år. Skillnaden är väl kanske att min sambo aldrig varit fysiskt våldsam utan ”bara” grälsjuk, elak och allmänt odräglig mest mot mig men ibland också mot våra barn som är i samma ålder som dina. Har börjat se hur sambons onykterhet normaliserats i vårt hem och att barnen utvecklar beteenden som är en anpassning till denna tillvaro. Gjorde ändå inget åt saken utan väntade så länge så att min 10-åriga dotter bröt ihop och berättade i skolan. Då blev det direkt en orosanmälan till soc. Det var skönt för då kände jag att jag får stöd i att förändra situationen och sambon kan inte längre låtsas att det inte finns ett problem. Tyvärr tycker jag inte att socialtjänsten agerar särskilt snabbt, lång tid mellan möten och långsamt med återkoppling osv. Men jag har iaf någon på ”min sida” känner jag.
Var inte lika svag som jag utan förekom dina barns reaktioner och kontakta soc. Och prata med barnen så att dom förstår vad som pågår och att detta inte är normalt utan en sjukdom som drabbar hela familjen och som ni måste göra någonting åt..

Hej alla goa medmänniskor! Jag har brottats med många tankar senaste veckan och skrivit av mig lite i olika trådar här i forumet. Det känns både skönt och samtidigt fruktansvärt tragiskt att det finns så många som har samma upplevelser och känslomässiga helvete.
Denna veckan har jag pratat med socialtjänsten flera gånger och barnen har varit där på samtal med utredaren. Jag har tryckt på för att de ska få annat professionell samtalsstöd, tänker att möten med utredaren mest handlar om att kartlägga barnens situation och mående, inte så mycket om att ge barnen terapi. Tror att det känns bra för barnen att få prata med någon annan vuxen. Jag och min man har helt olika verklighetsuppfattning och ser vägen framåt på helt olika sätt så jag är rädd att barnen får helt motstridig information och att våra känslor bara strömmar över dem i alla samtal. Jag mår så dåligt över att inte kunna hjälpa dem att navigera genom detta på ett bättre sätt. Men vi pratar mycket med varandra, ligger och gosar och snackar och upplever mycket närhet och kärlek.
Under tiden känner sig mannen såklart utanför och dränker sina sorger i öl, iofs ”bara” mellanöl den senaste tiden. Men en del dagar får han i sig tre sex-pack. Hur fan orkar man med det..!?!
Han säger själv att han inte alls dricker så mycket, men jag har börjat dokumentera. Usch det känns som nästa nivå av medberoende - att börja räkna och skriva upp, men jag tänker att den informationen och dokumentationen kan komma att bli viktig i diskussionerna med soc.
Förutom att hinka i sig öl så har aphjärnan också börjat kontakta jurister för att få till stånd en bodelning. Igår skrek jag åt honom att han är sjuk i huvudet som lägger fokus på pengar istället för att bekymra sig om våra barns mående och att försöka rädda sin relation med dem. Han behöver inga jurister utan hjälp att ta tag i sitt missbruk. Aphjärna!

@lunaloo Jag förstår hur du känner. Man vet att det är missbrukaren som hela tiden och på alla sätt försöker lägga över ansvaret för sina dåliga beslut och elaka handlingar på andra människor och att det är en del av beroendesjukdomen. Men fastän man förstår det rent intellektuellt så klara man ändå inte att värja sig känslomässigt. Även en sjuk människas ord sårar.. Jag fäller en tår för din skull❤️

Bra att du höll dig lugn, starkt! Ja det är bra att ha mobilen nära. Den o nycklar hade jag vissa nätter.

Hoppas du får lite sömn iaf
Kram

@bella70 Tack. Bra idé att alltid ha mobilen nära. Han gjorde ett par tappra försök att få igång ett bråk men jag svalde inte betet. Nu snarkar han högljutt i tv-soffan. Han har gjort lite personliga elakheter när jag inte varit hemma tidigare ikväll, slängt mina nytvättade kläder på golvet till exempel. Denna ”man”.

Se till att du har mobil på dig

Ok försök undvik konfrontation
Åk en tur med bilen? Oväder förstås…

Nu vaknar han till och börjar provocera. Jag är tyst. Hoppas han somnar om.

@sliten61 Jag hoppas att jag också fattat. Lyssnat och läst om medberoende och narcissister idag. Det gör att jag i alla fall inte har någon ångest alls ikväll, tycker bara att han är patetisk. Vi sitter i varsitt rum, han kan ändå inte prata så full är han.

Bra gör det nu, tiden innan är värst o de som jobbar med detta kan detta o ger stöd. Om inte annat för kidsen.
Försök undvik konfrontation nu när han är berusad och sök hjälp utan att berätta det.
Kanske ringa när du säger att du åker o handlar t ex.
Blir det fysiskt våld så ring 112. Kan du spela in i smyg eller dokumentera på annat sätt så gör det.

Du och barnen har liksom andra i denna situation rätt till det och förtjänar det.

Kram

@bella70 skolan och soc vet nog inget. Skolan har inte sagt något. Känns som det inte går att prata om hans drickande när han är nykter heller. Jag är för rädd för att nämna det. Jag har nämnt det bara när han har varit onykter. Då blev det kalabalik. Jag tog bilen och åkte iväg ett tag. Det var sent på kvällen och barnen sov. Så jag var tvungen att åka tillbaka för barnens skull. Men måste ringa till någon och fråga om hjälp. För detta är inte hållbart. Jag har hållit det inom mig själv så länge. För jag inte vågar. Men jag måste göra nåt snart.

Kan du prata med honom när han är nykter? Är han arg när han är nykter också. Ingen ide att prata med någon som är berusad, går inte att nå fram då. Jag har separerat med mitt ex, vi ägde gemensamm bostad som såldes. Han ville inte sälja först. tog ett tag innan han accepterade läget. Kollade då upp att det går med lagen rätt att få bostaden tvångsåld.