Senaste kommentarerna i forumet

Vet inte riktigt vad jag ska svara, men om hon ligger på sjukhus så kommer hon ju inte dricka just nu i alla fall, antar jag. Jag tycker att d u gjort rätt som sagt att du hittar det, och sedan kanske ni kan prata vidare när hon kommer hem. Men - jag tycker inte du ska ta kort. Du vet vad du sett och hittat, och hon kommer säkert försöka prata bort det, förneka, dra historier osv för att hålla skenet uppe, och då är det viktigt för din och hennes skull att du inte ska "hålla koll" på henne - du måste tänka på dig och vad som är viktigt för dig att hon gör, men du kan inte få henne att göra det om hon inte själv väljer det. Du kan självklart hjälpa henne, stötta och finnas där, men som anhörig/respektive tille n alkoholist så vill vi gärna dra med dem till AA elelr behandling, men det måste man välja själv.
Däremot kan du ju vara väldigt tydlig med att du har förstått hur mycket hon dricker, att det är ett problem och att hon behöver hjälp.
Skriv gärna här - det är en oerhörd hjälp!

Lycka till!

Jag har precis nu i dagarna hittat resterna av min kvinnas alkohollager. Jag har varit totalt ovetande! En hemsk trafikolycka har nu hänt, och hon är nu misstänkt för bla rattfylleri. Hon förnekar att hon varit alkoholpåverkad vid olyckan. Fyndet gjorde jag ett par dagar efter olyckan när jag letade efter en väska för att packa när jag skulle till sjukhuset och hälsa på henne. Mängdeen tomflaskor jag hittade (vinflaskor,öl,vinbibar,spritflaskor, ja allt) motsvarar lätt 2 vuxna mäns årsförbrukning. Eftersom hon fortfarande är på sjukhus och har det mycket svårt har vi inte pratat så mycket om det, men jag har sagt att jag hittat en massa tomflaskor. Vad ska jag göra med fyndet? ta kort, låtsas som inget, låta henne ta hand om det när hon kommer hem?

Ni har inte varit tillsammans länge och han har redan allvarliga problem. Det finns över tre miljarder män därute. Du lever bara en gång och han älskar en annan mer än dig, alkoholen.

Jag fick idag ett email från min pappa. Givetvis förnekar han att det finns något alkoholproblem. Och han skrev saker om hur mycket mer harmonisk min dotter är när inte jag är med. Kändes lite lågt att hoppa på mig i min roll som mamma bara för att han vill få som han vill.

I alla fall så blir det inga fler email av detta slag. Jag ska skriva till honom att han kan komma hem till mig när han vill prata om detta och fram tills dess så diskuterar vi det inte, för det löser inget.

Bra att du sätter gränser och att man naturligtvis ska vara nykter när man passar sina barnbarn. Prata med dom, ej helst via tele utan på tu man hand hur du känner för deras alkoholintag. Att du är orolig för dom och att du inte vill att de ska passa dina barn om de inte är nyktra. Förbered dig dock på svaret "Vi har inga problem" tyvärr. Ska inte måla F på väggen men men om du läser trådar lever många i förnekelse.

Ja jag har kommit en bit när jag tänker efter! När jag började att skriva här för mer än ett år sen så fanns det inte i mina tankar att jag skulle klara av att genomföra det här. Och min sambo trodde nog aldrig heller att jag skulle göra det. Han var nog så säker på att jag aldrig skulle lämna honom, att jag inte skulle våga el klara av det. Så han blev bra chockad när jag plötsligt sa att jag hade skaffat en lägenhet. Jag tror knappt på det själv än för det var så långt borta för mig!!
Min dotter verkar inte vilja komma till mig idag heller o jag kanske inte ska va på henne för mycket o fråga om hon vill komma. Kanske bäst att hon får ta det beslutet helt själv. Hon får hjälp utifrån på olika sätt men jag känner att det inte hjälper henne. Man blir ju så orolig så man håller på att gå sönder. Det verkar som det även syns på mig att jag inte mår bra. Har fått höra att folk undrar om jag är sjuk för jag har blivit så mager. Det är inget jag kan göra nåt åt att kilona rasar men det är inte kul att göra. Jag måste försöka att fokusera o hålla taget , får inte gräva ner mig nu när jag kommit så långt!!
Kram till dig<3

Du får ta små steg framåt och känna dig för inför nya beslut och steg i livet.
Nu har du ju tittat på en lägenhet och kan fundera lite mer på hur det känns. Du har väl genom åren tappat mycket energi på och se vad alkoholen gör med din man och alla känslor som du har fått kämpa med. Det spelar nog ingen roll vad du säger eller gör för han verkar hitta alla skäl till att vända det till hans fördel och få fortsätta och dricka.
Du kanske kan nämna lite smått till dina barn att du kikat på en lägenhet men det är allt för tillfället. De funderar säkert på hur du har det.

... för allt du gjort så här långt!!! Du har kommit långt, du har fixat och löst många saker, vad bra du är!!!

Det är en del jobb kvar, men du kommer fixa det! Hur känns det att vara i lägenheten? Kan du tänka på dig själv? Kan du känna lugnet i att ingen annan förväntar sig/kräver saker, att ingen annan kommenterar eller tycker? Jag förstår att det är jobbigt att inte dottern mår bra och att du vill hjälpa henne. Du har just gjort något för att hjälpa henne - du ha flyttat och därmed visat att man kan ta tag i saker för att få en lösning. Och du har rätt i att din flytt är inte avgörande för hennes mående - du gör något för att du och barnen ska få det bättre. Att hon inte följde med direkt är en tonårings beteende, och som du skriver så ska hon inte behöva okeja ditt beslut. Däremot kommer hon nog snart efter dig...!
Jag finns i skolans värld, och det är som Mittendaliv skriver - det är fler ungdomar idag som är deprimerade idag, men det finns hjälp. Kontakta kurator, eller vårdcentral! När hon är 18 så är det mycket som är upp till henne, men det bästa du kan göra är att ligga på (tro inte att "en snäll mamma" är den som låter sitt barn bestämma - jag ser bevisen på det: föräldrar som står på sig, kräver hjälp åt sina barn, kräver att barnen tar hjälp, förväntar sig saker av sina barn, det är de barnen som klarar sig bäst, tänk på det!!

Kramar!!

att tänka på om han dricker eller inte,om och om och om igen.Även nu i dagsläget då jag faktiskt inte bor under samma tak längre.Hans mående och eventuella vilja till att fortsätta vara nykter.Det är som om min egen kamp att få honom nykter måste få ta sig nya former.Är han nykter nu,kommer han att vara nykter nu osv,.

Jag har vågat vara ytterligare tydlig.-Om inte du ser mig som en partner nu och i framtiden oavsett hur vi bor så måste du släppa mig fri.
Dvs om han använder mig som en räddare i nöden och en bra kompis att hålla i handen ibland.Jag tycker fortfarande alldeles för mycket om honom för att bara umgås som om vi vore goda vänner och inget mer.Då håller jag liv i mina egna känslor för honom och de rivs upp varje gång vi träffs.Ja,jag ska tänka hur jag känner kom det.Det gick bara en dag så ringde han och ville träffas igen nu på Tisdag.Så vi får se.

Han går faktiskt framåt med stormsteg.Min gamla gubbe håller på att komma tillbaka.Han är närvarande i nuet och fokuserad och bestämd.Han har varit så viljelös och vag i flera år,även innan han drack ned sig så totalt som han gjort i sommar.Hoppas nu att han håller fast vid det han har bestämt sig för.

Det är så sant allt som du skriver. Visst är det så att hon inte mår bättre av att jag är kvar men jag har så svårt att klara av att bestämma saker själv o jag har gjort fel som har frågat henne för mycket hur hon vill med allt möjligt. Det blir för jobbigt för henne att behöva ta ställning o fundera över vad som blir bäst. Det är jag som mamma som ska veta o ta de besluten. När jag tänker efter så är det nog inget som kan bli sämre av att jag flyttar. Jag är i lägenheten nu o har tänkt att jag ska bo där nu, hoppas jag kan stå fast vid det! Min dotter följde inte med men jag hoppas hon gör det snart mycket snart!!
Kram till dig<3

Tack ni som bryr er och läser mina jeremiader! Jag vet inte var det här ska sluta, bara att det måste bli en förändring. Jag läser nog alla trådar på forum just nu och det finns ju så tydliga mönster som man känner igen. Det där med att skuldbelägga sin fru genom tystnad tills det spricker och allt man säger kan vändas emot en. Fru ja, visst finns det kvinnor som blir alkoholister men jag tror inte att de lägger skulden på sin man så ofta. Det suger!!!!
I all hemlighet har jag tittat på en lägenhet idag. Jag älskar mitt gamla hus, katterna, vännerna, alla roliga barnkalas vi har haft i trädgården, utsikten, dofterna, allt! Men de senaste åren är det annat som har satt sig i väggarna här också. Det känns jobbigt att småsnacka med grannarna när mannen ligger bakfull och sover mitt på dagen. Det blev inte så mycket lust i det den nya sängen, mer nöd.
Nästan allt jag har skrivit här har handlat om att jag vill förstå hur han/vi ska få det bättre tillsammans. Men när jag kom till lägenheten idag började jag kunna föreställa mig hur jag skulle kunna ordna för mig själv där. Det är en stor och omvälvande förändring att flytta, det ska lösas med lån och förhandlingar och ekonomin och framtiden står på spel. Så det kommer att dröja om det går dithän.
Jag vet att om jag skulle berätta vad jag har gjort idag skulle det ge mannen ytterligare skäl att tycka synd om sig själv och att jag är en svikare. Han är inne i en riktigt svart period just nu.
Så jag bevarar det i mitt hjärta tills vidare.
Det skulle vara skönt att kunna prata med barnen om det, det kan hända att de tycker att det är på tiden. Men de hamnar också i en lojalitetskris som de inte ska utsättas för. Samtidigt så vet jag ju att de känner sig frustrerade och besvikna på sin far och hans brist på intresse och hänsyn.

Prata med en vän, eller några vänner... En kollega eller någon annan, så kommer du upptäcka att det är många som har samma problem i sin närhet - och du behöver inte skydda honom! Skydda dig oxh barnen!

De flesta här i forumet känner igen din berättelse. Du är inte ensam. Bra att du har hittat hit. Det verkar vara väldigt vanligt att den som dricker skyller på allt och alla för att själv slippa ta ansvar. Självklart förtjänar du något bättre än denna ständiga oro och olycka som det innebär att leva med en alkoholist/missbrukare. Jag tror du måste ändra fokus till dig själv, göra saker du mår bra av, våga släppa taget om hans drickande som är utom din kontroll och ta hjälp.
Forumet här har varit ett bra stöd för mig.

Vad otroligt jobbigt och ledsamt med din dotter. Det verkar bli allt vanligare med deprimerade ungdomar idag....Hoppas ni kan hitta hjälp till henne. Kurator i skolan kanske kan vara en ingång? Annars kontakta vårdcentral eller sjukvårdsrådgivning för råd om var ni kan få hjälp. Jag tror dock att du mår bäst av att inte ställa din dotters mående och din flytt mot varandra. Du har kämpat på där hemma länge och hon verkar inte ha mått bättre av det. En trygg plats utan fylla och elakheter är precis vad ni behöver. Jag tror som mt att hon följer efter dig tids nog. Vad symboliskt det blev med hämtmaten- det är just det livet du inte vill leva. Tack för påminnelsen liksom .

Vad härligt med vänpromenad mitt i detta! Gör allt du orkar som ger dig energi. Ensam är inte stark..
Det är ditt liv, ditt enda liv. Jag tror på livet i din nya lägenhet.
Kram och kraft!

Kolla var du kände dig starkare eller mer beslutsam.Och tvärtom,var kroknade du och varför.Du vet ju och har vetat hela tiden.Det svåra är ju att verkställa.
Det vet vi alla här inne.Man får sitta där med sitt illamående och det tilltar ju allteftersom man fått medvetenhet.Kanske gör du något åt saken,kanske inte.
Det vet bara du.
Det är inte så att jag inte känner medlidande,för det gör jag.Jag vet exakt vad du går igenom.
Jag hoppas du får någon sorts bränsle i startmotorn att förändra din situation.

Hade varit trevligt att träffa dig där:)
Önskar dig också en fin kväll.
Kram<3

med promenaden och vännen. Om dottern är 18 är hon myndig och har rätt att bestämma själv, jag tror också att hon kommer efter dig småningom :) Jag skulle gärna komma till det där konventet men tror inte jag har möjlighet. Ta dig mod och gå du!
Önskar dig en fin kväll! Följer dig i tanken / mt

Har varit ute o gått med min vän o det var väldigt skönt att få prata med henne.
Mt , min dotter blir 18 i år o hon går i skolan.
Men hon har haft ganska mycket frånvaro pga att hon mår så dåligt i perioder. Hon går upp ur sängen men vill helst bara sova säger hon:(
Jag skulle vilja gå på konventet men vet inte om jag har orken o vågar åka själv. Vi får se, ska fundera på det. Jag ska försöka att hålla taget nu o åka till lägenheten. Följer inte dottern med idag så kanske hon gör det imorgon el nästa dag. Det gav mig lite energi att prata med min vän iallafall, man behöver verkligen nån att prata med!!
Tack Mt för din hjälp, det betyder jättemycket!!
Kram till dig<3

du ska bestämma dig för att åka till lägenheten idag. Så klart jag förstår din oro för dottern. Hur gammal är hon? Hon går väl i skola eller hur? Då ska hon ju dit alldeles snart. Om hon inte stiger upp måste hon få hjälp! Tror du mannen vill ha henne kvar i sitt boende? Annars vore det bra om ni bestämmer att hon ska vara hos dig just nu om han inte kan hålla sig nykter.

BRA att du går ut med kompisen och att du förstår att det är bra med sällskap och hjälp. Angående konventet så kan du ju berätta om det för dottern och gå dit själv! Det kan vara bra för dig även utan dotter och du förmedlar ju hela tiden med din hållning till henne vad du anser viktigt genom det du gör. Framförallt genom det du gör!

Håll taget! Kram / mt

Hej Cissi,

Tycker inte alls att ditt inlägg är svamligt och jag förstår din frustration, någon som du tycker om så himla mkt men som i dagsläget väljer alkoholen framför allt annat. Det är ju tyvärr det vi gör som alkolister och när man är mitt uppe i det så ser man inte eller vill inte se hur mkt det förstör. Man vill bara att allt ska vara som vanligt..

Då han uppenbarligen har problem med alkoholen så finner jag det en aningens märkligt att han får eget ansvar över antabusen, en svacka och snabbt är han på flaskan igen. Tycker inte han ger sig själv en ärlig chans och han lämnar dörrar öppna för att kunna dricka. Hade varit så bra för honom att få en längre vit period så han får lite distans till vad som har hänt och så att ni kan börja föra normala diskussioner.

Tycker det är bra att du tränar och gör saker som du själv mår bra av, fortsätt med det! Gällande träff för medberoende så förstår jag att det säkert känns jobbigt men jag tror att ju fortare du tar dig iväg på något sådant desto bättre och det kommer hjälpa dig mycket i din kamp om att rädda ert förhållande och dig själv.

Lycka till!

Ja jag försöker kämpa men det känns som allt jag gör o säger blir fel. Jag åkte aldrig till lägenheten igår men måste bestämma mig för att göra det idag . Det är nog som du säger att jag inte kan dra ut på det mer, men det som känns så svårt det är att jag tror inte att jag får med min dotter o det känns så hemskt att lämna henne hos honom. Vet inte hur jag ska göra, är jag hemsk om jag flyttar o hon blir kvar. Är så orolig för henne eftersom hon mår så dåligt.
Konventet som du föreslog skulle nog vara jättebra för oss men min dotter skulle aldrig följa med. Det är då synd för hon skulle nog må bra av det.
Nu tänker jag ta en promenad med en kompis som jag inte träffat på länge o som erbjudit sig att hjälpa mig men jag har inte tagit emot hjälpen. Tänker hela tiden att jag ska klara allt själv men måste nog börja tänka om. När jag kommer hem ska jag fortsätta med flytten o ha som mål att bo i lägenheten inatt .
Kram<3

Din man verkar inte alls vilja sluta med sitt drickande.
Du behöver ta ett steg och börja se dig om efter nya boendemöjligheter dels för att kolla vad som finns och hur du känner inför ett ev beslut att flytta.
det kanske blir en väckarklocka för din man eller så blir det inte det. Det verkar som du har försökt med det mesta för att din man ska förstå hur du känner inför hans drickande men det har inte gått fram ännu. Han skyller bara ifrån sig och blir sur och drar sig undan.
Lycka till med lägenhetskollen.

Vad ska jag göra nu då!
Jag sa drick inte jag orkar inte mer. Han sa att han ska sluta men han har inte problem med alkoholen. Han har smygdruckigt hela tiden men nu dricker han öppet. Han anser att om det är nyår eller att man har middag så spelar det vi sagt ingen roll. Ska jag gå nu? Känner mig trött,slut, ensam och helt uppgiven.

Han tar sin Antabus själv och jag har inte frågat om han fortsätter eller har slutat. Känns som att jag bara är där och ska kontrollera igen. Vi kom hem från fjällstugan för två dagar sedan och min man vill nog att allt bara ska vara som vanligt. Jag har svårt för det. Undviker honom kan inte tänka mig att sova i samma sovrum. Vi har ett stort hus så det går bra. Tänker mycket på att flytta ut till sommarstugan men har svårt att lämna barnen. Det är långt och besvärligt för dem att ta sig till och från skolan därifrån. Men så tänker jag att jag ju borde ge honom chansen att visa att han menar allvar. Jag har ju ändå sagt ja till det både till honom och barnen. Rimlig tid för honom att ta de kontakter(arbetsgivare, läkare, psykolog, träning...) tänker jag borde vara två veckor. Känner att det känns länge för min del.
Det hade också varit lättare om han den här gången tog initiativ till att vi två satt oss ner och pratade. Det är alltid jag som gör det och det är jag urless på. Ja, jag VET att han går med ett fruktansvärt dåligt samvete och att jag säkert kunde vara mer förstående. Men jag tror att jag har låst in mina känslor med dubbla lås för att jag inte orkar bli besviken igen. Vi har ju varit här förut. Han har lovat och förmodligen också menat allvar och så går månaderna så händer något som gör att han måste dricka för att kunna sova, för att lugna sig, för att det är stressigt, för att det har gått så lång tid som han inte druckit och att han inte alls har något sug efter alkohol men det är ju så gott och nu är det ju semester!!
Nu far jag in på jobbet en stund. Går och tränar och försöker vara borta hemifrån så mycket som det går.
Känner att inlägget säkert är svamligt men det är bara så fantastiskt skönt att få skriva. Och få läsa och förundras av andras kloka ord. Tårarna rann när jag läste kommentarerna i min tråd. Börjar rinna igen känner jag. Tack för att ni tar er tid.

Nu har jag fått veta att han dricker igen. Förstod att det skulle bli såhär när de blev så mkt lediga dagar. Nu vet ja dock inte vad man ska göra?!