Senaste kommentarerna i forumet

@bumblebee
Ja, det lönar sig inte att tjafsa, och han vet ju vad du tycker om hans drickande. Det väsentliga här är ju att du känner efter hur du vill ha det, och kan vara klokt att ha planer tänker jag. Om han gör/blir på ett visst sätt så gör jag så här. Att du tänker på sådant.

När det gäller drickande så finns det, vad jag erfarit, alltid en anledning. Man har haft jobbigt på jobbet, det är fint väder, dåligt väder, man har ont i ett knä, man har inte druckit på länge så då är man förtjänt att ta en öl ...

Kram.

@Självomhändertagande
Tack för att du delar ❤️ och du är beviset på att det finns hopp.

God jul kära du och alla andra fantastiska människor här på forumet.

Igår köpte sambon hem öl, cider och bubbel innan jag slutade jobbet. Han har berättat om hur han vill att vi dricker bubbel på uppesitterkvällen. Det verkar väldigt viktigt att få dricka sig full då. Jag protesterade och sa att jag inte vill dricka mig full, men kan tänka mig dricka lite bubbel. Det känns lönlöst att tjafsa om att han inte ska dricka sig full, det kommer han att göra ändå.

@asdffg
Kära du. Så bra att du hittat hit. Jag har inga barn. Förstod att mitt ex inte var lämplig att bli en pappa. Och jag fastnade länge i ett medberoende och hanterade ett stort barn.
Nu är jag fri från medberoende och har 6 år senare fått olika perspektiv. Dels genom att jag mediterat och umgåtts med mig själv i åratal. Och dels genom en ny och sund relation med en sund och frisk man.
Jag har reflekterat, pratat med professionella om bakomliggande orsaker.
Osv....
Mitt nuvarande jag vill säga till dig.
Ta all hjälp som du behöver och vill ha.
Ta den hjälp som du är redo för.
Det är en process.
Du är mamma till en bebis och en till liten.
Vilken hjälp kan du få av din omgivning. Bo hos föräldrar/familj för avlastning och bättre sömn. Ibland?
Denna process är svår. Han har ett allvarligt bruk av alkohol.
Han måste vilja förändra själv. Och ibland räcker inte viljan.
Hjälp och stöd för både honom och dig finns det gott om.
Nu är det du och era barn som är viktigast.
Önskar dig allt gott och julefrid.
Jag tänker på att en orosanmälan till soc kan hjälpa. Eller stjälpa? Beror ju på. Har ingen erfarenhet av soc.
Men om jag visste att de eventuellt kunde ha hjälpt mig då mitt ex vägrade flytta ut och jag försörje honom i flera år, då hade jag vänt mig dit.
Erfarenhet och tid att reflektera gör en visare, med åren.
Men nu när dina barn är små finns det inte tid att tänka så länge.
Bara du vet, vad som behöver göras.
Om inte idag, så kommer du veta när du vet. Och då är det bra med en plan.
Ta hand om dig!

@Snödroppen
Allt som är en del av livet får plats här. Tilliten får sig en rejäl känga under och efter ett liv tillsammans med någon som inte varit bra för en.
Det är inte självklart att vga gå vidare.
Att ens tänka på att träffa en ny partner är stort.
Jag har tagit hjälp av psykolog, privat skrivlärare för att skriva terapeutiskt - hur jag vill ha det i mitt liv, mediterat och umgåtts med mig själv i flera år innan jag vågade.
Nu lever jag min tidigare dröm. Och jag vågar drömma om mer. Kanske barn.
Att ens drömma om den stora livsexistensiella frågan igen är läkande i sig.
Med mitt ex var det en oerhörd sorg att inse att jag var fången med honom. Och drömmen om barn gick från bortblåst till begravd
Att ens tänka att jag har ett val igen, att prova. Nu när jag levt med en man i en sund och fin relation sedan en tid ger mig en känsla av lycka varje dag.
Jag praktiserar happiness efter Rangan Chatterjees bok Lyckobalansen. Tacksamhet. Och vänlighet.
Det gör mig väldigt gott.
Och genom att sätta vissa ord i text härinne är oerhört befriande.
Tack igen. För att du delar 🙏❤️

Min blev det inledningsvis
For lika illa av det till slut. @Såjävlatrött

@Letlive Jag är ny här. Har läst mycket på forumet under en lång tid då min man lämnade mig för sin älskarinna= Alkoholen
Kan tyvärr bara skriva under på det du beskriver. Han var likadan men nu i perspektiv inser jag att han sakta,sakta förändrades .. tillslut var han som en helt annan person även nykter tyvärr. Usch lider med dig då jag vet hur jag själv kände och känner.

@Såjävlatrött
Känner så med dig när jag läser om din situation. Jag har varit där.
Ett råd är att ta kontakt med anhörigstöd i kommunen. Det är gratis och kommunerna ska erbjuda det.
Kram

Jo väldigt sant, men detta känns som att det är det sista jag kan göra. Och det skulle va otroligt skönt. Att ha lagt fram alla alternativ för att sen inse: nej han vill inte.

Mailade faktiskt VC och beskrev min situation. Har fått en tid med läkare. Tror ni dem kommer ge en samtalsstöd trots man lämnat relationen? Jag skrev att jag är rädd att falla tillbaka in i den vid årsskiftet eftersom jag då inte kommer ha råd att gå privat till min psykolog...

Bättre inte värre 🤦‍♀️

Mm… i mitt fall talade jag - med vetskap hos alkoholisten, både med läkare och arbetsgivare.

V I Kan inte tvinga den till hjälp/ få dem tvångshjälpta.

Och när vi gjort en sak så som du beskriver att du skulle vilja kommer vi på nästa.
Man vill känna att man kan påverka.

Även om man vet värre.
Kram

@bella70 Jo det är så sant. Jag förstår ju också att det är en del av medberoendet. Men jag har slutat klanka ner på mig själv för att jag är det. Försöker se det som att det här är en person jag älskar och vill ska må bra. En del av mig vill typ skicka ett mail med min frustration till hans läkare, men vet inte om det kommer få gehör. Jag upplever att han litar mkt på sin läkare men han vågar inte släppa hela garden. Skulle va skönt att göra något sånt som en slags sista "dödsstöt", så jag känner att jag har gjort allt jag kunnat och nu är det upp till han och stänga den dörren...

Vad fint det är här, man kan dela allt och ändå bli bemött med förståelse, råd och gemenskap.
Tack, ni betyder alla så mkt ❤️

Tyvärr finns det nog inte tillräckligt med resurser. Dessutom blir det svårt att se vad som är t ex adhd o vad som är missbruket.

Men visst… har själv känt frustration över lättmanipulerade läkare men även där handlar det nog om ork o tid.

Igår ringde jag honom, tror det är drygt 2 v sedan vi senast hördes vid. Han blev chockad och glad att jag ringde eftersom han trott att jag glömt honom.

Vi pratade ca 40 min om allt från vardagliga saker till hans problem. Han har tidigare gått hos beroendekliniken fram och tillbaka och varit nykter ca 4 mån åt gången? För att sen falla tillbaka. Det pissiga är att han behöver va nykter 6 mån för att få en ADHD utredning. Så han har fallit på målsnöret varje gång, vilket resulterade i att jag lämnade.

Men jag är också så jävla arg, arg på honom såklart men också vården. Han har obearbetade trauman från sin uppväxt där han blivit dödshotad med pistol, en pappa som inte kunna uttrycka bekräftelse och som han törstat efter hela livet. Och som råge på det otroligt svårt med sina impulser, konsekvenstänk etc.

Jag förstår inte hur beroendecentrum kan se en sån här person som gång på gång faller, men ändå väljer och komma tillbaka och försöka igen och samtidigt inte göra ett undantag? Han har absolut ett missbruk, men i grunden handlar det ju om hans psykiska mående och att han inte kan styra sina impulser när han faller ner i ett mörkt hål - då vänder han sig till alkoholen för att han inte kan hantera sin ångest.

Flera läkare på kliniken har träffat han och under första mötet har båda (enskilt) frågat han rakt ut om han ska undersökas för ADHD? För det ser ut som att du behöver det säger de till hans ansikte.

Jag är så jävla less på systemet som jag tror kunde hjälpa betydligt fler om dom bara kunde koppla flera trådar på samma gång. Istället för att bara medicinera bort missbruket med antabus och KBT. Utan på riktigt gå till botten om VARFÖR folk vänder sig till alkohol/droger/spel?!

Tror som många andra att det är vanligt. Att personen förändras. Min blir "tyvärr" inte det utan ännu mer kärleksfull och "gullig" mot mig. Dock önskar jag ibland att det hade varit tvärtom, att det hade varit enklare att lämna då? Men det är bara mina tankar...

@bella70 samma här tyvärr 😔 som nykter är han snäll å trevlig men så elak å säger så mycket elakt å är arg å otrevlig när han dricker 😔 två helt olika människor. Är så orolig för julen nu.

Absolut - det har nog de flesta gjort under ett förhållande med missbruk tyvärr

Ibland kan inte förstå hur min sambo nykter och min sambo berusad är samma person.
Min nyktra sambo är omhändertagande, omsorgsfull, spontan och kreativ. Hon är verkligen världens bästa människa och jag tycker om henne så himla mycket. Min berusade sambo är konfliktsökande, långsynt, elak och nonchalant. Hon kallar mig öknamn designade för att såra mig så mycket som möjligt. Och helt ärligt, jag avskyr min sambo när hon är berusad. Kanske t.o.m hatar. Jag har inte valt att vara med den människan.
Jag har svårt att förstå hur dessa två kan vara samma person. Någon som upplevt samma tankar?

@Vida
Det låter som du på nåt sätt accepterat sakernas tillstånd eller kanske inte orkar ta till dig allt?
Så bra att du skriver av dig här, stödet här har varit alldeles ovärderligt för mig som anhörig och efter.
Stor kram och önskar dig en fridfull jul.

Skönt att höra att du mår bra, men tråkigt med makens drickande. I en relation vill man ju gärna både ge och få energi, både se och bli sedd, och en aktiv alkoholist ser oftast bara sig själv. Men du upplever kanske att det finns annat som gör det värt att fortsätta leva tillsammans? Önskar dig en god jul med barn och barnbarn.

Hej @Snödroppen och alla andra i tråden! Så himla fint att du delar med dig, både av den erfarenheten du var med om, och hur det kändes efteråt. Att öppna upp och berätta för andra, så ärligt och modigt! Det är precis det här som forumet är till för!
God jul hälsar "admin" :)

Livet rullar på…mannen fortsätter med sitt drickande. Han säger, att han mår bra. Jag tänker mindre och mindre på det. Det har väl blivit nästan normalt. Jag slänger sopor och märker då, vad han har tömt…Är mer förvånad över, hur han orkar? Jag tycker, att jag har ett bra liv. Och kan göra det jag vill. Men vill jag t.ex. gå en promenad, så får jag gå ensam. Rörelse är ingenting för mannen. Barn och barnbarn kommer hem till jul. Det ska bli kul.

@Snödroppen
Stort att dela det som känns personligt o pinsamt. Generöst.
Stort o åter modigt av dig!
❤️
Kram

Det känns i hjärtat när jag läser i din tråd. Du är i början av din resa från medberoendet och jag känner så väl igen så gott som alla dina tankar och känslor. Du har också fått så många fina kommentarer här i forumet, så jag har nog inte så mycket mer att tillägga. Jag kan bara råda dig att skriva och läsa här, det var min livlina under den första tiden sedan jag flyttat från "min alkoholist". Han har nu varit nykter i fem månader och vi träffas regelbundet. Tyvärr väntade jag alldeles för länge med att bryta upp (30 år!), så mina känslor är numera vänskapliga, men det är inte det sämsta.
Som sagt har du fått så många kloka svar från fina personer här inne. En kommentar från vår vän @Snödroppen gav mig extra mycket "Jag behövde inte förmedla det till honom för den gränsen är något för
mig och det hjälper sällan med ultimatum.
Det blir bara gränser som man åter går över och över och över."
Så bra beskrivet! Inte förrän jag

accepterade att min man aldrig skulle

sluta dricka för min skull, kunde min
resa ut ur medberoendet börja. Då behövdes inga ultimatum, enbart ett beslut av mig om hur jag ville att mitt liv skulle se ut i fortsättningen.
Ta hand om DIG