Senaste kommentarerna i forumet

så svag och skröplig jag är just nu.Det är ju endast min låga självkänsla som inte har styrkan att sparka mig i arslet och be mig kliva ur det här med nån ära i behåll.
Nån form av självbevarelsedrift har jag ju och motor att försöka driva mig själv och det här framåt.Men när man har en motpart som är alkis så blir det liksom lite stenar på vägen.Men tack för din peppning.

Igår så ringde han vid 2 mjuk och darrig och erkänner att han är väldigt bakis och frågade hur läget var för mig.Inte så bra sa jag.Jag försöker att inte må dåligt i detta att du dricker så mycket just nu,men det är svårt att inte låta sig påverkas.Mjaha joho sa han,dvs ingenting.Men jag kommer vid 18 sa han då och framhärdade om det för första gången.Hade han backat ut så hade jag välkomnat det och det kände han nog.Vid 17 ringde han igen lite lite grötig och ville ställa in träffen för han hade inte fått sova som han behövde.
Nej sa jag du får lov att komma jag har förberett allting.Ok jag ska lägga mig igen och försöka slumra till. 18 30 ringer jag då han fortfarande inte dykt upp.Jag är på väg säger han och kommer 18 45.Så står han där i dörren,lite slirig
-Men du är ju full säger jag.Nädå,bara bakis.Sanningen står ju där uppenbar och jag säger inget mer utan vi tuggar i oss vår middag och stämningen är rätt tryckt.

Sen tog jag upp en av de insikter jag fått i veckan.
-Vi har ju pratat om det här med muren som byggts upp oss emellan och att varken du eller jag,famför allt han inte kunnat hitta nycklarna till hur man murar ned den.
Nu har jag fått reda på vad den består av säger jag.
Jaha säger han,vaddå
Skam och lögner säger jag.Så länge du ljuger som du gör pecis nu att du inte druckit så byggs denna mur på och blir ogenomtränglig.
Men den går att mura ned om du slutar ljuga.
Han svarade ju inte på det men förstod nånstans att här blir det ingen övernattning.Nä nu ska jag hem till stugan och lägga mig och sova.
Ja sa jag,jag kan inte be dig att stanna då du ju uppenbart har druckit.
Sen ska han då vänslas lite kramas och pussas och visar både sin ånger och sin längtan.
Sen åker han då iväg.Först efteråt börjar jag banna mig själv för att jag släppt iväg honom på fyllan.Visserligen inte så påverkad,men tillräckligt för att blåsa påverkad i en kontroll.

Jag meddelar barnen och nu äntligen ska vi ha en konfrontation,idag.
Vi ska träffas hos mig före och gå igenom vad vi ska säga så det inte blir så spretigt.
Då får vi se om han är nykter eller full när vi kommer ner.
Jag vet ju att onykter så tar han inte in så mycket.
Men jag ska föreslå barnen att vi skriver varsitt kort brev med kontentan av det vi ska säga och lämnar det så han kan läsa det nykter.

Ja det känns som det är inom räckhåll men ändå så långt borta. Jag mår så dåligt idag!! Alla mår dåligt o det värsta är att mina barn mår dåligt. Jag räcker inte till o kan hjälpa dem som en mamma borde!! Jag är så orolig för dem , att det ska hända nåt att de ska göra sig själva illa. Jag håller snart inte ihop längre o önskar vid såna tillfällen att man vara kunde försvinna. Livet är så tungt det är en lång kamp!! Vad skulle man till den här värden att göra? Det känns som man inte gör nån nytta här!! Det är tungt nu men jag hoppas att jag kan kämpa mig upp till ytan igen för mina barns skull o att jag kan hjälpa dem på nåt sätt.

Jag läser din tråd hela tiden och jag vill säga att du är en ofattbart stark människa. Jag kan inte råda dig till någonting men vill tacka för att du delar med dig.
kram

Nu låter det som din frihet finns inom räckhåll! Blir så glad för din skull och möjligheten att få börja ditt egna liv.
Även om det känns tufft med allt praktiskt så kommer det att lösa sig. Hoppas du har människor omkring dig som kan hjälpa dig med det. Du har verkligen gjort allt och lite till för att hjälpa din sambo och jag hoppas insikten att det inte är ditt ansvar ger dig ro.
Kram och lycka till med flytt och allt!

och träffade på en liten flört.Kändes väldigt bra för självkänslan.Men ännu mer förvirrande i hur jag ska göra med kvällens planer och min drinkare.
När jag stålsätter mig så kan jag se vår träff som en isolerad händelse där vi hittills har kunnat mötas.
Men just eftersom vi möts så går det också hål i min rustning.
Den tar flera dagar att laga.Men utan dessa möten ingen lindring eller bot för relationen.Att han väljer det han väljer om och om igen blir ju ett hån fast jag vet att det är precis det han kommer att göra.
Dvs jag försöker göra rätt från mitt håll,men han fortsätter ju i sitt spår.

Även om man har bestämt sig för att inte leta efter flaskor så är det så svårt att låta bli. Det är helt sjukt för det blir ju inte bättre av att man vet var han har gömt spriten men på nåt konstigt sätt känns det bra för stunden när man har bevis.. Jag letar fortfarande fast jag snart ska flytta för jag känner mig så frustrerad när kag märker att han har druckit o måste bara veta vart han gömt den jäkla spriten!! Fast ofta talar jag inte ens om för honom att jag vet var han har sina gömmor. Är bara nöjd på nåt sjukt sätt att jag vet .
Kram till dig!!

Idag märktes det på honom. Han smygdricker. Suck.
Och jag kollade efter burkar eller flaskor. Klarade inte att låta bli.
Undrar hur länge det tar innan vi är tillbaka där vi började. Livet känns tungt och ensamt. :-(

Det är så mycket känslor, ibland känner jag mig ganska glad o ibland ledsen. Sen när jag börjar tänka på allt som jag har framför mig med flytt o allt annat så får jag sån ångest! O tänker hur jag ska klara av det. Men den här gången ska det gå hela vägen o jag har aldrig varit så nära någongång. Det finns inga känslor kvar från min sida det är jag nästan helt säker på. Och det är som du säger Flygcert att det är inte mitt ansvar att kämpa för att han ska bli nykter nu får han kämpa själv om han vill det. Det verkar som det går utför för honom, jag har märkt skillnad på honom. Han fortsätter att dricka i smyg o jag tror även att han kör bil när han dricker . Jag är inte 100^ säker på det men nästan. Vore jag helt säker skulle jag ringa polisen. Han är jättekonstig i humöret o det svänger hela tiden. Åh vad jag vill komma bort o börja mitt nya liv!!
Kram

flodhästen i vardagsrummet just nu.Huvva så sjuk man är inifrån och ut.Och så många insikter i samma bok.Jag rekommenderar den till alla medberoende.Lite tungläst men väldigt nyttig.

Nu står jag då i ett vägskäl igen.Nykter och glad igår,full kl 11 idag.Jag sitter nu här och försöker hantera de känslor eller rättare sagt frånvaron av känslor som kommer.
Blank tom och även min framtid och min dag liksom ramlar ihop.
Jag som skulle ha en trevlig kväll med väninnor och kuckelura lite och kanske gå ut.Nu for all festglädje trots att ingenting har förändrats.
Jag trodde förstås någonstans att han skulle vara nykter åtminstone till i morgon.Han går alltså på sitt drickande igen med endast tre dagars nykterhet i ryggsäcken.Det kan hända att han skrapar ihop sig till vår träff i morgon.
Men han skulle eg sova över för första gången på 7 månader.Jag ser redan framför mig hur han tackar för maten,reser sig upp och åker ned till stugan så att han kan fortsätta dricka.Vad gör jag då? Blir besviken,förstår blir arg?Inte ens det kan jag känna in idag trots att jag egentligen kan förutse morgondagen.Alternativet är ju att han inte kommer överhuvudtaget.Då blir jag ännu mer satt på pottan.
Ta kontrollen,jaha hur då? Det handlar ju om att släppa kontrollen och bara låta sig flyta med och inte försöka planera så mycket.Men kanske att jag ska just det.Tro att morgondag och övernattning ska bli av.Och tillåta mig själv att bli riktigt besviken och arg om det inte blir av.Eller?

men trött.Vi ska träffas Lördag.Så då får vi se om han levererar..

Som fd missbrukare kan jag bara se hur din pappa häller i sig sprit mm. Det har också således givit honom ganska så grava konsekvenser som förlorat körkort och jobb. Det går inte att förändra en människa som inte vill bli förändrad. Tycker han själv att han har problem? Vad säger han om sina skador? Jag skulle eftersom han nu är i en sådan djup kris göra en orosanmälan till sociala myndigheter. Förklara att han skadar sig själv körkortet mm. Förhoppningsvis kan man kanske ta ett LVM (lagen om vår av missbrukare) avgifta honom och påbörja någon form av behandling. Min mamma drack stundtals mycket knarkade. Jag orkade inte och bröt kontakten. Det är något jag idag ångrar för nu är hon död. Visa din pappa att du bryr dig, mer kan du inte göra i nuläget.

Tack flygcert! Du beskrev just mitt liv. Förutom att jag klipper gräset också... Han säger att han är för tung för åkgräsklipparen. ;-) Ibland tror man inte att det är sant vad man har varit med om, eller hur?

Så blev jag ju förstås sjuk också, som ett brev på posten. Förkylning med feber. Så vi får väl se hur mycket jag orkar med idag. Fick iväg barnen i alla fall, alltid något!

Stigsdotter, jo jag känner till den bönen. Tycker ännu mer om den på engelska och har känt till den sedan jag lyssnade på Sinead O'Connor i tonåren.Men då insåg jag kanske inte kopplingen till alkoholism, utan tyckte bara att det var vackert och sant.

Buddha sa: Varje morgon föds vi på nytt. Det är vad vi gör idag som är viktigast.

Värt att ta till sig.

Det känns att han har dött men jag har ingen grav att gå till :( .
Känner en oerhörd sorg för jag har förlorat den som jag tycker så mycket om......
Har fortfarande svårt att förstå själva alkoholisten och hans handlingar och tankar...... Men nej ...han vaknar inte själv...han fixar inte det för han varken kan eller vill göra det.
Lögn mot världen , lögn mot sig själv ......driften mot hemmet och soffan.....driften att vilja bedöva sig själv och avgränsa sina sinnena med alkoholen .
Varför världen måste förlora en människa till......

Välkommen hit !
<3

Om du tagit dig lite tid att läsa här på medberoendesidan så ser du att du inte är ensam.
Tyvärr så kan du själv inte i dagsläget göra mer än du har gjort.Jag tycker att ditt resonemang om att din dotter ska få uppleva en nykter morfar och inget annat är ett korrekt beslut som gagnar er alla tre.Om du själv ibland väljer att ha kontakt då han dricker nästan varje dag för att du inte står ut annars kan också vara en ide.Att helt vända ryggen till och bryta kontakten är ju för en del en väg för att de helt enkelt inte klarar mer fylla och besvikelser..

Som medberoende sen 20 år kan jag ge dig några råd.
Ta in att du inte kan hjälpa honom i dagsläget,den sanningen är nog så tung att ta in.
Bestäm dig för vilken kontakt du orkar och vill ha i dagsläget.
Lägg ned alla försök till övertalning,hot och påtryckningar just nu.
Om du lyckas med ovanstående så kommer du att bitvis få en större frid än vad du har idag.

Fokusera på dig och ditt liv och vad du behöver,detta budskap har du säkert också förstått om du tittat runt lite på forumet.
Det är det allra svåraste rådet då vi som medberoende och vuxna barn till alkoholister inte alltid vet hur man gör.
Men prova och se om du kan få till någon enda liten sak som faktiskt gör dig gott.

Fortsätt skriva här.
Efter 20 år som medberoende och medlem på liknande forum som detta så började min resa ur medberoendet för drygt två år sedan.
Jag har minst lika lång väg kvar som när jag började min resa men det behöver inte ta lika lång tid för dig.
Om det finns alanonmöten i din stad-gå på dom de är guld värda.

Som du kanske ser så finns inget råd här om hur du ska få din pappa att sluta dricka.
Det är nämligen så enkelt att det kan du inte.
Släpp den drömmen och den tanken och låt den flaxa iväg dit den hör hemma,till din pappa.
Endast han kan ta ett sånt beslut.
Du kan vara tydlig med att det är din önskan och att du finns där för honom om han väljer att avstå,men att han själv måste ta steget och sen fullfölja.

Återigen,välkommen hit med alla funderingar och våndor.Det brukar lätta när man får ned sina tankar på pränt.

Där hon skulle checka av mina behov.Sen gjorde hon också en test på hur hon jobbar.Jag fick plocka fram ett jobbigt minne och eftersom jag är barn till alkoholister så fanns det ju några att plocka av.Jag fick gå in i det minnet och känna hur jag kände och sen fick den stora ullabulla gå fram till den lilla.Men den stora hade inget vettigt att säga.Rättare sagt,jag kunde inte förmå mig för redan då hade jag lärt mig att man måste klara sig själv och kunna stoppa tillbaka besvikelser och tunga känslor då ingen ändå fanns att bemöta dom.Jobbigt att behöva se vilken krympling jag är bitvis.Inte konstigt att jag många gånger har svårt att känna vad jag verkligen känner utan mest upplevt mig som blank inuti.Nu ska det jobbas!

just nu kanske det är så att du måste "tränga undan dessa känslor och påminna mig om alla stunder då vi haft det dåligt" - så skriver du. Efter allt du skrivit sen vi möttes här är jag övertygad om att du valt "rätt" för ditt liv. Men förstås finns saknaden och sorgen med... saknaden efter det som verkligen var gott och sorgen... Sorgen över det ni förlorade och kanske också sorgen över det som inte blev? Alla dina drömmar som inte blev ... När jag läste: "Mitt i all strävan att hitta mig själv finns ju också en väldig osäkerhet över att lämna det invanda mönstret- jag har ju alltid älskat honom och nu ska jag tränga undan dessa känslor och påminna mig om alla stunder då vi haft det dåligt. Inte varje dag som det är lätt att leva efter denna "nya" strategi. " När jag läst det, flera gånger måste jag fundera länge... Kanske det är en strategi du jobbar med inom terapi och jag vill inte göra dig förvirrad... men, det brukar ta mycket energi att tränga undan känslor. Kan det inte vara så att det goda fanns men det dåliga tog överhanden och det - hans missbruk (och familjemönster) - är du maktlös inför och därför har du gjort ditt val. Behöver du förneka, hålla undan att det goda fanns? Den inledande delen i meningen om utmaningen att ändra mönster förstår jag däremot till fullo och det är en övnings- och träningsfråga. Det är "bara" att jobba på, öva nya mönster både i tanke och handling.
Vet inte om det här blev begripligt... annars får du fråga:) Jag följer din väg här. Torsdagskram/ mt

Underbart, det är du värd.

Det är jobbigt när man är mitt i en massa frågor om hur man ska göra med livet och jag har väl egentligen inget bättre råd än: ta hand om dig och försök lyssna på din magkänsla. Vad säger den. Ibland vill man inte lyssna eller vågar inte lita på den men oftast har den rätt. Eftersom du själv skrev en bön, Heavenly Father, skriver jag nedan åt dig början på sinnesrobönen. Den kanske du kan redan? Den är väldigt enkel men samtidigt genial. Den har hjälpt mig mycket. Har du möjlighet att gå på Alanon? Jag tror det skulle vara bra för dig att lyssna till andra som befinner sig i samma situation och kanske också att högt sätta ord på dina tankar och känslor.

Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.

Kram

Så rätt - du behöver din energi till något annat än att leta flaskor! Jag har nästan förträngt hur svårt det var att förstå hur mycket energi det faktiskt tog att hålla på och varje kväll gå och lägga sig och ligga på helspänn de minutrarna det tog innan exet öppnade skafferi-dörren och jag hörde en kork skruvas av, eller en burk öppnas, och mina tankar flög som löv i en höststorm "hur blir det inatt, blir han full, kommer han däcka i soffan eller går han och lägger sig, jag måste ställa klockan så att jag kan väcka honom så han hinner till jobbet imorgon" och sedan somnade jag. Nästa dag var det raka vägen upp till skafferiet och kolla hur mycket som försvunnit i flaskorna, se om han låg på soffan eller i gästsängen... och sedan var det dagar fyllda av att ta hand om barnen, hämta och lämna barnen, städa, tvätta, handla, laga mat, plocka undan, ta hand om katter, övriga djur, fixa i trädgård, osv osv - och jobba! Det enda han gjorde var att klippa gräset 4-5 gånger på sommarhalvåret - såga ner träd, klippa häck, köra till återvinning och allt sådant gjorde JAG, inklusive allting inne och allt ansvar osv osv.
Till slut tar det stopp - man kan ju inte ta hand om allt...

Om du vet vad du vill så försök göra upp en plan - jag hade en diffus plan och det tog ett tag, men den blev allt mer verklig ju mer tiden gick!! Samtalskontakt hjälper till att man blir lite klarare i tänkandet!

Självklart känner du osäkerheten - men också säkerheten!!!

Och så rätt - du orkar inte kämpa mer för att han ska bli nykter - men det är itne heller din uppgift: han måste ta sitt egna ansvar för att han ska bli nykter, han måste kämpa själv!!
Ta hand om dig!!! Kramar!

Jag har letat flaskor. Hittade ingenting. Men i stället för att försöka älta om han bara är klurig på att gömma så ska jag lägga ner. Det tar för mycket energi - och jag behöver min lilla energi till annat!

Trots att han är nykter så är det jag som har ansvaret för allt: handla, städa, tvätta, laga mat,hämta och lämna barn, alla kontakter utåt, trädgård, katter - you name it. Och jag pallar inte!! Är det någon som vill något på natten så är det jag som ska ta hand om det, som i natt. Jag vet inte när jag kände mig riktigt utvilad senast. Dessutom ska jag förstås vara frisk och snygg och driva mitt företag framgångsrikt.Någon mer än jag som ser att ekvationen inte går ihop??

Vi är mycket sjuka också och skolan reagerar nu. Vårdcentralen säger ungefär "otur, men du har små barn och det är bara virus så vi kan inte göra någonting". Men jag ska i alla fall få träffa en kurator, alltid något.

Jag tror att jag vet vad jag vill nu. Frågan är hur jag ska omsätta det till verklighet.

Vad härligt, Izzy! Önskar dig allt gott och ser fram emot att få höra om ditt nya liv.

Kram

äntligen tar du steget över tröskeln in till ditt liv. Ditt eget liv, ditt nya liv, ditt fria liv! Säkert kommer du att möta många tunga stunder men nu rör du dig framåt på din egen väg och väljer hur du vill leva utifrån dina egna förutsättningar. Varmaste kramen / mt

det är fantastiskt att först lära sig känna igen sinnesron... För mig var det så, att jag förstod att jag ofta levde i sinnesro när jag började märka de stunder jag saknade den. En viktig upptäckt för mig. Sinnesrohälsningar och kram / mt