Senaste kommentarerna i forumet

Som någon skrev tidigare att ibland känns det bättre och sedan blir det värre än man kunde tro att det skulle kunna bli! Det går upp o ner hela tiden som en berg o dalbana utan slut!! Jag känner mig inte stark men jag kanje är det ändå som har vågat gjort allt det där som jag bara har tänkt förut, det som jag aldrig någonsin trodde att jag skulle göra. Många gånger undrar jag vad jag håller på med igentligen , var ska det här sluta, vad har jag tänkt, kommer jag att kunna slutföra det här utan att mina kära barn blir allt för drabbade. Det känns som att det är jag som ställer till det för alla nu, att jag är egoistisk o bara tänker på mig själv. Jag måste föröka att sluta tänka så och som du skriver Yogi fokusera o följa min plan! Men nu står allt stilla igen, han pratar inte om det o försöker leva som att allt är som vanligt. Jag sha ta nya tag o prata med honom o om det inte går får jag gå till banken själv o de får kalla honom till möte. Men jag vill så gärna att vi ska kunna prata för en gångs skull men jag förstår också innerst inne att det är bara en önskan från mig som säkert inte går i uppfyllelse. Mt , jag går på samtal hos en terapeut på ett beroendecenter o även på familjerådgivning o det känns bra, jag får mycket stöd där.
Kram

gav ytterligare några dimensioner åt mitt medberoende.Lilla Ullabulla är livrädd för att bli lämnad och övergiven vilket jag är just nu.Detta pga att min pappa som visserligen var kärleksfull och gav det han kunde ändå var både:Medberoende och alkoholist till min mamma som var:Alkoholist,tablettmissbrukare och psykiskt sjuk i något som gav henne oförmåga att ge oss barn den tid kärlek och uppmärksamhet vi behövde.

Han hade dessutom en hobby som drev iväg honom från oss och lämnade oss i mammas delvis usla vård och jag minns min vanmakt när han skulle åka och den längtan som slet i mig innan han till sist kom tillbaka.Den stora Ullabulla ser ju det nödvändiga i detta avbrott då relationen inte fungerade längre.Men då slåss dessa Ullabullor med varann om vad som är mest rätt.Dessutom ser jag mönstret i min arbetsnarkomani och hur länge den egentligen funnits som bot mot sorg,smärta och framför allt ångest.När min far låg för döden pga alkohol och hjärtrelaterade sjukdomar och jag satt vid dödsbädden på annan ort.Så drog jag samtidigt hem företagets största order någonsin på de lediga timmar jag hade medan min bror satt vid dödsbädden.Inte såg jag något fel i det?Detta var nu snart 11 år sedan. Huga.

Dessutom ser jag också mönstret i att ju svagare mitt ex varit i sin sjukdom vare sig den varit psykisk eller alkoholrelaterad,desto starkare har jag känt mig.Jag har alltså växt på hans bekostnad och fått omgivningen stöd och beundran att jag orkar och är så stark,jo tjenahej..

Nu börjar ett digert arbete att inte bara medberoendebefria mig själv utan också arbetsnarkomani befria mig.Jag får nog dela upp det i mindre bitar :)

Dagen har vaknat igen . Känner större styrkan i mig och större tro på mig själv . Tittar i spegel och ser ett gladare ansikte än det var igår.
Men det finns tankar som är kvar.....tankar om mitt eget misslyckande, om att inte leva livet ut med den jag älskar.
Eller är det oro om att börja om från början ? Att vara ensam ?
Det känns konstigt att veta att man är bortvald för alkoholens skull . ......Ja ja , hoppas att han blir frisk.
Jag läser alla trådar här på forumet och just nu trådarna av dem som är i missbruket själva och vill gå vidare i livet. Jag förstår mera och mera vad sjukdomen handlar om . Jag läser det för att kunna förstå det själv och inte för att analysera och döma min särbos handlingar eller mina egna.

En missbrukare i andras ögon är en som sitter full dag och natt , smutsig , illa luktande .....men en man i en kostym med en hög position ? Nej , det skulle jag inte tro på det själv. Människor gömmer sig bakom en fasad med rädslan att omgivningen ska döma de.Man har en familj som är lite medvetet om problemet men de blundar ....Skam !
Man har vänner som ser problemet men de trivs med den stackare som är social , empatisk och trevligt.
Ja och vad gör själva missbrukare ? Den trivs och försvarar sig genom att manipulera och "tvinga " andra att anpassa sig till situationen .
" Jag väljer inte mellan alkoholen och dig . Jag måste känna om du är den rätta för mig " .Jag kanske är inte den rätta för dig , men jag vägrar att ta skulden på mig för det du gör. Jag vill leva mitt liv med en nykter man som tar inte energi från mig men ger mig kraft och bekräftelse att jag duger.

Att läsa allt här på forumet ger mig kraft och hoppas att jag kan ge kraft till er andra här också. Beundrar er alla här . Alla !!!!
jag tänker inte sluta skriva . Jag tänker inte tycka synd om mig själv. Jag tänker inte tycka synd om den som beroende eller medberoende för alla har sitt val även om det är svårt att förstå ibland .
Ja , jag tänker va kvar här .

här ovan. Håll din plan, gör allt för att hålla undan all tvekan, alla tvivel. Du har tvekat och tvivlat tillräckligt och jag är förvissad om att du vet vad du vill. Ta hjälp! Ursäkta att jag inte minns (du har säkert skrivit om det) men jag hoppas du går till Alanon, där finns mycket stöd att hämta! Även hos olika professionella och kloka vänner som stöder dig. Egentligen så har Yogi skrivit precis vad jag vill säga. Läs det, läs här. Ofta! Skriv när du orkar. Kramar! / mt

och medsystrar! Jag tänker på er tre, Framtlidsdrömmar, flygcert och Sorgsen - vi är visst hemma hos Sorgsen nu.... Visst bjuder du på fika? Vad ni har kämpat och kämpar. Jag kan känna mig så nära er fastän mitt "val" ledde livet åt ett bättre håll. Så mycket lidande vi delat och delar här. Jag hoppas innerligt att livet ska bli ljusare och lättare för er... Snart! Att det vänder och ni, var och en kan bli fria. Jag hade en insikt nyligen när mg var ute på sjön och jag var orolig för att det blåste. Då insåg jag att mönstret är detsamma som när jag oroade mig för att han drack... Jag kan inget annat än ta hand om mig. "Vad gör du när alkoholisten dricker" heter en av Alanons skrifter - och jag frågade mig: vad gör jag när mg gör nåt som oroar mig? Det sitter djupt, mönstret att vara upptagen av en annan människa. Även om det är en helt annan sak så kände jag det så klart inom mig. Just nu skulle jag verkligen önska att vi satt "på riktigt" nånstans och år frukost och pratade... lyssnade till varann. Skrattade och grät och kramades. Kramar till er alla, över alla gränser! / mt

Nu verkar det helt kört. Han har jobb som han inte gått till på flera månader. Får ingen ersättning, sjukskrivning eller liknande. Tagit massa sms-lån. Fast i spelberoende. Verkar lyckas vinna en del till alkohol pga skicklighet. Lurade familjen att han tagit antabus, var tom inne på mottagningen och vände. Stupfull och odräglig, både fredag och idag. Tvingades av familjen gå på Alkoholistkurs ca en vecka. Den gick bra. Men sen vart det helt kört efter den. Han mår piss som sagt utan alkohol nu, men faller tillbaka obönhörligen. Dricker nog 5-6 dagar i veckan.

med nykter om än darrig man.Fint prat om allt möjligt men inte hans mående och alkoholvanor och det kändes så skönt att inte vara där och grotta.Då sluter han sig alltid som en mussla och backar flera mil.Han pratade lite om sitt allmänna mående och jag kopierade papper åt honom som ska skickas till fk.Där stod det iaf tydligt och klart hur han erkände att han mådde sämre än nånsin.Så kanske kanske att han börjat lyfta lite på locket i sjukvården iaf.Han ska på läkarbesök på Onsdag så den som lever får se vad det ger.Känns gott i själen ikväll i alla fall.Själv har jag inte arbetat alls idag och det har tagit på krafterna att inte lyfta på papper,eller jobba praktiskt med mitt företag.Det är nog första dagen på kanske två år som jag inte på något sätt är och rotar i mitt företag.Det ni..

<3 <3 <3

Ja jag vet att det är precis som du beskriver.Mitt ex var nykter i två år.På eget initiativ med hjälp av antabus men han blev från den dagen som förbytt.Vita knogar tror jag det kallas.I verkligheten var han bara nykter 6 månader och började sen smygsupa i stugan som han nu flyttat ned till.Där han får supa ifred och utan insyn.Hans halvår i stugan har inte gått så bra.Han har druckit ungefär hälften av dagarna,långt mycket mer än han nånsin druckit tidigare.Då låg han på en konsumtion på ett par flaskor vin i månaden som ibland bröts av med en rejäl fylleperiod om 3-4 dagar.

Jag har själv bara påbörjat min resa och har inte någon som helst avsikt att bryta den resan.Däremot har jag svårt att helt bryta med min käresta.Därför är detta en nödlösning som känns ok i dagsläget både för honom och mig.En dag i veckan kommer inte att rasera vare sig honom eller mig om vi väljer att avsluta experimentet.Det ger oss samtidigt tid att fortsätta bygga upp oss själva.Om han väljer nykterhet eller inte har jag idag inte en aning om.Och just nu lägger jag inte heller några värderingar i det.Jag vet att det är ett strutsbeteende från min sida,men då får det vara så.
Men tack för era omsorger,jag är väl medveten om att jag är ute på nattgammal is.

..längesen jag lämnade avtryck hos dig.

Ser hur du kämpar och din frustration. Du är inte ensam…
Vill inte rätta men det är en stor skillnad på att vara nykter och spritfri.
Min karl har varit spritfri 1,5 år men han är långt från nykter. Han är precis samma som med sprit i kroppen bara ännu värre uppleva beteendet och inte ha spriten att lägga skuld på.
Hans missbruksbeteende är så inrotat i honom och det har inte ändrats ett dugg. Alltså är spritfria missbrukare inte nödvändigtvis nyktra…

Kämpa vidare men tappa inte bort dig själv
Kram

Ofta känner vi oss nog som större idioter än er som faktiskt dricker.Även om ni ser fakta så väljer ni och så även vi.Men vi är åtminstone nyktra när vi gör det.Iofs det är ju ni också innan första klunken :)

…tack för omtanken.

jo då, jag kan och jag orkar och ska MEN…
jag vill ju något annat så jag kör i kronisk motvind och uppförsbacke.

Min dröm är lugn och ro och enkelhet, bara vanliga dagar med ett "hej, hur mår du…" "tänker på dig…" "vi fixar detta…" "jag vill också…" "föråt…"
men dessa enkla ord existerar inte och viljan finns inte, bara lögner och elakheter.

Därför lämnar jag, jag har ett datum och hoppas åtminstone att det respekteras av honom. Han har redan när jag lämnade två dagar för honom välja mellan för skriva på papper krånglat och valt ett annat datum, ett datum då han vet jag har läkarbesök inbokat. Jag sa ja, men då på annan ort, det vägrar han….ja ni hör…inget ska gå lätt…

Antabus tas tre gånger/vecka antingen hos läkare eller av personen själv. Jag tar måndag, onsdag och fredag. Jag har provat att dricka på antabus och det går med livet som insats. Jag blev knallröd på hela ryggen, i ansikten, svettningar och hjärtklappning.

Du är en av dom på medberoendesidan jag tycker om att läsa. Så nu vet du det. :)

Håller med dig om det du skrev i Jackos tråd om det snillrika i detta forum; att båda sidor av myntet representeras. Allt som ökar förståelsen för ett fenomen, vad det nu än må vara, är välgörande och uppbyggligt. Perspektivbyte.

/Lena

Ullabulla......du har rätt . Jag har ställt frågorna som jag har inget med att göra och svaren på de skulle sätta igång ännu mera funderingar och frågor. Hur enkelt som helst att förstå och det är ännu enklare förstå varför jag ställde de..........Jag har hamnat i hjulet som kan inte stoppas , kan inte kliva ur den än. Ska arbeta på det och varje gång som tyckasyndomhonom tankarna kommer ifatt mig ska jag tänka direkt på de osmakliga och icke tänkvärda från ett förhållande som gjorde mig bara ledsen och förtvivlad.
Tack !

Vi hade jättefint samtal nu på morgonen och han var nykter och pratsam.Han ska komma i em kväll och då får vi se hur det blir.Nu ska det städas och rullas lite köttbullar.
Jag ska klistra in en länk som jag hittat nu på morgonen som visar vem JAG är.Det är ju sällan bara en sida av saken.Så jag har en medberoende alkoholist till exsambo och han har en medberoende arbetsnarkoman till x-sambo.Vi har en bit att vandra om vi nu nånsin kan hitta en gemensam väg igen..

Arbetsnarkomani, arbetsholism, arbetsberoende. Olika benämningar på samma sak: att en människa går upp i sitt arbete och blir beroende av det nästan som en alkoholist av alkohol. Arbetet har blivit det viktigaste i denna människas liv och bär upp hennes självkänsla och hennes liv i övrigt.
Utmärkande för arbetsnarkomani är intensiteten, farten och hängivenheten. Arbetsnarkomani innebär inte detsamma som att vara effektiv i sitt arbete, utan att den som är beroende av arbete inte kan låta bli att arbeta. Det har blivit ett inre tvång att utföra och prestera. Arbetsnarkomanen blir inte nödvändigtvis lycklig av att arbeta utan kan snarare vara mycket utmattad, ångestfylld och oförmögen att koppla av.
Arbetsnarkomanen förmår ofta inte säga nej till nya arbetsuppgifter, och kan gå omkring med ständigt ont samvete över dåligt utförda eller ogjorda arbeten. Den som lider av arbetsberoende har svårt att skilja på arbete och fritid. Fritiden kan vara så fylld av aktiviteter så att avkopplingen och stimulansen uteblir nästan helt.
Man talar inte nödvändigtvis om arbetsnarkomani som ett problem eller en sjukdom. Flitighet, effektivitet och noggrannhet är dygder i det moderna arbetslivet, och därför är det inte så lätt att inse att arbetet upptar en alltför stor plats i en människas liv. Vår kultur och vår arbetsetik ger berättigande åt prestationstänkandet, och det kan även bidra till att utveckla ett arbetsberoende. Arbetsnarkomani är en form av beroende som inte innehåller de sociala element av skam som t.ex. alkoholism eller sexberoende.

Min arbetsnarkomani har gått från glädjefylld eufori till plågsam ångestdämpare.Från att ha varit en viktig del av mitt liv så har den blivit totalt dominerande.En del kanske säger att det är en flykt av att leva med en alkoholist och det kanske det är.Men nånstans på vägen tar vi varandra i hand jag och mitt x då vi valt att lindra vår själsplåga på varsitt ej uppbyggliga sätt.

Skit i det och släpp kontrollen.Ställ gärna frågor i dig själv och skriv dom här på forumet.Men ta inte reda på det,för det leder ingen vart även om du vet.Då kommer bara följdfrågorna,har han varit på sin kontroll.Sköter han verkligen medicineringen osv.Det finns alltid mer att ta reda på och hålla koll på och det tar aldrig nånsin slut.
Att det går fram och tillbaka.Att man är stark och svag om vartannat betyder egentligen bara att man påbörjat sin resa på väg från medberoendet och in i nåt nytt friskare.Jag kunde nånstans känna att så länge jag var helt fast i medberoendet så mådde jag ganska ok.Fokus var ju aldrig på mig utan bara på min nyktra/onyktra gubbe och hans mående.Jag slapp helt och hållet ta ansvar för mig själv och mitt liv.Man blir precis som du beskriver formligen uppäten inifrån av maskar.De lämnar bara ett tomt svart hål som inte fylls av något annat istället och det är fruktansvärt tungt att känna.

Söndag igen.....Jag är på samma ruta igen. Igår kändes det okey , att förstå att livet tar inte slut utan honom.Idag säger min magkänsla att nåt går snett.
Igår hade jag lust att ta hand om mig själv. Det var små stunderna men iallafall....
Trädgården får vänta tyvärr.
Den konstiga känsla att inte veta nåt äter upp mig. Jag vet vad ni tycker ......att jag ska sluta älta och titta framåt !!!!
Kan inte än .
Nu får jag be er att svara mig - hur fungerar medicinering med antabus . Hur och hur ofta tar man tabletterna. Går man till en läkare eller hur gör man !!!
Går man på några kontroller ? Kan arbetsgivare kräva en uppföljning och information av den som tog emot hjälpen ?

Ja....många kramar från mig med......<3

Hur det känns att bli dumpad av någon man själv tycker om. Träffade en jättesnygg och trevlig tjej när jag pluggade till lärare. Hon hade allt utseende (inte för att det spelar stor roll), snäll, ödmjuk. Vi hade kul ihop. En dag sa hon bara nu är vi vänner. Det var på den tiden man inte drack för att sörga eller fly. Jag vet hur tom inombords jag var. Tror du har en liknande känsla. Den man älskar väljer en annan väg där man själv inte är delaktig. Jag hoppas att han finner sina hjärnceller och greppar din varma hand. Han respekterar dig och förstår vilken idiot han är som offrar en sådan fin tjej som du för alkoholen. Många varma söndagskramar från fysikläraren.

Men 20 år är en lång tid och förfallet nu sista halvåret sen han flyttade ned till stugan på eget initiativ har gått så oerhört fort.
Just den snabba utförsbacken ger mig ändå konstigt nog hopp att han snart ska krascha.Sen att vi fortfarande har mycket känslor kvar för varann hjälper ju till.Jag blir mindre skadad i nuläget än när vi bodde tillsammans då jag kände mig så personligt kränkt varje gång han drack eller smusslade.Det gör jag inte nu.Men det är klart att det är tungt och att jag säkert vore smartare om jag lämnade definitivt.Men jag ger det här en sista (?) chans och hoppas att han på eget bevåg har förstånd att söka hjälp.Han har gjort det en gång förut för två år sedan och det höll ett halvår innan han började smussla igen.Så mer professionell hjälp,typ behandlingshem är ju vad han egentligen skulle behöva.

De förstår mer än vad man tror. Tråkigt att han inte kan skärpa till sig men han är en alkoholist och behöver professionell hjälp. Gör som flygcert sa ha något i beredskap som en plan B. Hoppet är det sista som överger en men det gör också ont när man hausar upp något som sedan inte går i hamn. Kanske bör du släppa kontakten helt. Är jättesvårt och gör ont men han sårar dig gång på gång. Jag gjorde samma sak mot min fru. Lovade, det sprack, lovade det sprack.

Du kan ju fråga honom vilka fördelar a har och vilka nackdelar. Har han jobb? Dricker han varje dag? Blir han alltid stupfull?

att trots att du är mitt uppe i jättejobbiga saker så är DU tydligare allteftersom du skrivit här.Du blir liksom klarare som person för mig som inte känner dig alls.Ville bara säga det :)

Jodå,jag roar mig så gott jag kan.Jag var ju förberedd då han druckit hela veckan.Så jag passar på att grejja lite.
Men nästa gång ska jag vara ännu mer förberedd och ha något riktigt trevligt alternativ klart som jag kan hoppa på.
Ledsen har jag varit tillräckligt känns det som.Men det kommer nog tillbaka det också.Men inte just idag iaf.
God vän till honom sen 35 år var förbi och fick lite ny info.Det märks att omgivningen vill hålla nån sorts hopp uppe också.Men vi träffade honom i förra veckan och då såg han riktigt fräsch ut osv.Jamen säger man då vad bra..Man ska liksom slaska in det i skallen på omgivningen innan de fattar det som är så uppenbart.