Senaste kommentarerna i forumet

Jag vet allt om ältande, undringar, frågor och snurrande tankar...
Kram!!

men vill skicka en kram! Förstår att tankarna på honom tillsammans med någon annan gör ont, men vill du verkligen ha tillbaka det som varit? Ta hand om dig!

Jag undrar om någon av er som läser här vet om det finns någon form av weekendbehandling för alkoholmissbruk. Min ex-sambo har åkt iväg över helgen- har varit väldigt hemlighetsfull över var han ska. Barnen vet bara att han skulle hälsa på nån kompis... Till mig sade han bara att jag inte har något med det att göra att han inte har nån skyldighet att berätta för mig var han skulle... Han har väl rätt men mina funderingar och fantasier gör mig galen- jag tror nämligen att han träffar nån annan och det gör så ont. Det känns så konstigt när vi fortfarande inte gjort klart allt med våra gemensamma tillgångar- jag känner mig så sviken. Försöker att inte tänka på honom men det är svårt. Därför undrar jag om det finns andra förklaringar till hans resa förutom ev. kärleksdejt. Varför skulle han annars vara så hemlighetsfull? Varför berättar han inte för barnen?

från honom som jag nu satt mig i en sorts väntanstämning på.Vi skulle träffas idag eller i morgon och jag la bollen hos honom att kontakta mig och inte tvärtom.Jag har varit drivande i hela vår relation och nu är det så tungt att sitta här och inte veta.Dricker han? Varför har han inte hört av sig om i morgon?Vill han kanske inte det här?Vad gör jag om han inte vill?Vad vill han ha ut av det här? Är jag nån sorts livboj som han ska försöka hålla sig nykter för en gång i veckan.Ingen av de frågorna kan jag ju ställa i morgon om det nu är så att vår träff blir av.Och om den inte blir av.Om han inte hör av sig-vad gör jag då?Det var lugnare förr då jag liksom klippt åtminstone en del av de trådar vi har haft.Nu har jag ju klistrat ihop en del av de med karlssons klister igen.Inte nått superlim direkt.Och återigen är det jag och inte han som skapar gropar åt mig själv.Och om det blir av i morgon så är dessa rader skrivna i onödan av en vilsen medberoendesjäl.Just därför skriver jag ned dom,för att minnas om det faktiskt blir av och om det blir fler såna här tillfällen.

Kontakta honom och visa att du bryr dig om du vill. Ställ in dig på att det kanske inte blur som du vill.

Varför bröt han kontakt med mig ........är jag inte viktigt för honom nu ? Förstår inget...

Orkar du leva så här? Vill du ha det så här? Tror inte så och då måste du ta ditt mod och berätta vad du känner. Kommer böi tufgt och jobbigt. Säkerligen blir han arg och förnekar.

känner jag mig.Träff i morgon eller på Lördag.Vet ej riktigt vad jag ska ha för inställning till den man jag levt med de senaste 20 åren.Vi känner ju varandra så väl,men för att ha en chans att ta oss ur detta dödläge krävs något nytt.Jag känner mig halvny,men frågan är om han gör det?
Respekt och nyfikenhet känner jag ändå för att han hade styrkan i sommar att visserligen drunkna i spritträsket,men hållit sig från att kontakta mig eller be mig om hjälp.Jag hade ilat fortare än ljuset och inte hjälpt ett dugg.Förväntningarna på detta är precis ovanför nollstrecket och jag hoppas verkligen att jag har styrkan att låta de fortsätta ligga där.

Du gör något fint åt honom och för honom/er om du vågar tala om det.
Det är vad son behövs.

Orkade inte igår...
Han måste ju tro att ja är dum i huvet eller nåt..?! Igår hade han hällt upp öl i ett glas och öppnat en folköl... Så att ja skulle tro att det var folköl i glaset. Bara det att glaset var fullt och 3.5an likaså! O i morse fattades det sprit i en flaska JAG fått, som dessutom var oöppnad innan! Och det låg nya ölburkar i garderoben!!...
Jag vet ju inte hur han kommer reagera när jag tar upp det, det kanske går jättebra och han förstår att det är ett problem... Men tänk om det inte går bra... Får se om jag tar mig mod ikväll... Tack för råd o omtanke!! Kram på er

http://www.riskbruk.se/?id=27743

Din man dricker betydligt mer och har ett beroende. Be han sluta ett tag, typ en månad. Om du hittar ölburjar i garderober mm så gömmer han och det är ytterliggare ett tecken på missbruk. Konfrontera honom med det.

så bra att du har satt ord på hur du har det! Ett första steget ut ur ett liv som du inte vill leva. Du har kommit rätt och här finns människor som vet vad det innebär att leva med familjesjukdomen alkoholism, hur det skadar och förgör men också att det finns vägar ut.
Läs här och fortsätt skriva, det hjälper långt mer än man kan tro! / mt

vilken kamp du går igenom! Har nyss ögnat igenom dina senaste steg, lider med dig, kan känna din vånda... och gläds åt den samlade stödtrupp som finns här. Vi som vet från vår egen insida. Du är på rätt väg nu Izzy och jag tror att du vet inom dig att det finns ingen återvändo. Kramar / mt

läser i din tråd om det helvete du går igenom. Håller om, håller om... och blir glad, så glad i hjärtat åt dina avslutande rader.
All världens färgglada höstlöv och varmaste kramen till dig / mt

<3 sänder mina varmaste tankar och all styrka till dig . Kram

Säg bara att "så här känner jag och det är inte öppet för diskussion". Lättare sagt än gjort, jag vet, men de är sååå bra på att lägga över det på oss. Vad man än säger så kan det vändas tillbaka på oss, och så fastnar man i en diskussion där man inte vet vad man sagt till slut,...

Kram

Säg bara att "så här känner jag och det är inte öppet för diskussion". Lättare sagt än gjort, jag vet, men de är sååå bra på att lägga över det på oss. Vad man än säger så kan det vändas tillbaka på oss, och så fastnar man i en diskussion där man inte vet vad man sagt till slut,...

Kram

Barnet kommer se igenom det!! Men det gör ont...
Min son har börjat prata om julklappar och har visat saker han önskar sig - allt i 1200-1500:-prisklassen, och jag vet ju att det är några sådana julklappar varje barn får av pappan, men jag varken vill eller kan lägga så mycket pengar... Och det svider.
Säger som ypgi - du får förklara för ditt barn varför du lämnat - det är okej, du behöver inte skydda honom!

Kram

Jag tror ju inte att det är sant nästan - men någonstans älskar jag min exman... på något sätt...
Känns helt sjukt efter allt han gjort och sagt, hur mycket han skrämt mig kontrollerat mig osv, men när jag möter hans blick, då är det som om det bara blixtrar till i mig, jag kan inte förklara, men... Men också att jag vill hålla om honom och säga att allt kommer bli bra - som jag ju alltid gjort... Åh, måste bara bestämma mig för att det är inte den vägen jag vill gå igen!!!

Stora pojken är lite lugnare nu, och då känns det ljuvligt och fantastiskt in emellanåt!
Men idag kom en jobbig kommentar - vi är ju mitt i vårdnadsutredningen och barnen har träffat kvinnan och mannen som gör utredningen och då säger plötsligt storkillrn "fast jag sa att pappa kan vara jättearg och då kanske jag inte får bo hos pappa", och jag sa direkt att dsjälvklart kommer han att få bo hos pappa och frågade vem som sagt så, men det ville han inte alls prata om och jag ville inte tänja gränsen... Vet inte ens om han sagt till dem att pappa kan vara arg...

Jaa, tvivel och svaghet fyller mig, men jag är så mycket starkare idag än för ett år sedan. Jag mår mycket bättre!! Jag går på yoga, silversmide, njuter av vänners sällskap när det går... Jag är så oändligt lycklig att jag lämnade! Det är en sorg att vi separerade. Men det är också min stora lycka.

Det är så svårt oxå eftersom jag inget sagt tidigare när han frågat vad som är fel!! Jag vet precis vad han kommer säga; varför säger du det nu och inte när jag frågat... Han kommer garanterat lägga över detta på mig med sitt sätt att argumentera... Usch ja vill bara kunna skrika ut vad jag känner, men jag har tappat bort den biten av mig själv, och jag känner att jag hela tiden måste välja mina ord...

Det kanske får bli så, måste kanske sluta tänka så mkt... Får se ikväll när jag kommer hem så ska en av oss åka och veckohandla, och kan han inte det pga att han druckit så hoppas jag att jag finner styrkan o modet o bli en vulkan!! :/
Åhh ångest!!

Det kanske låter konstigt men bli som en vulkan som har utbrott och ut med det. Säg:

HÖRRUDU DU DRICKER FÖR MYCKET NU JÄVLAR ÄR DET DAGS FÖR FÖRÄNDRING.

Kram Ebba

Igår gjorde jag något bara för mig - gick med en gammal kompis på restaurang och bara hade det bra. Kan inte komma ihåg när jag hade det så mysigt senast! Det var värt varenda krona och jag var riktigt uppsluppen när jag kom hem. Det försvann dock ganska fort.

Ok, de goda nyheterna är att han klarade kryssningen och att hålla sig nykter. Tror till och med att han fick någon insikt, eftersom alla andra var så packade (kanske inte de han åkte med, men kryssningar är ju ökända sjöslag). Allt bra så långt. Vi kom hem och kändes för första gången på länge som en familj, vilket var helt underbart.

Nästa dag kom bakslaget. Han var trött och blev arg för att jag inte gjort en sak som jag sagt att jag skulle. Nä, jag hinner inte med allt, försökte jag förklara. Hur mycket har du gjort sen du kom hem? Och sen var grälet ett faktum. Det värsta var att barnen inte sov än, men jag kunde inte kontrollera mig utan skrek lika mycket åt honom som han åt mig. Sen började jag förstås gråta, för jag vill inte att det ska vara så här och pojkarna blev rädda och alla kom in till mig för att trösta mig. Mitt hjärta går sönder när jag tänker på hur det här måste påverka dem! Han lugnade ner sig och bad dem om ursäkt och försökte släta över allt för att de skulle gå och lägga sig. Han bad mig om ursäkt också. Så gick en dag som var ok och sen var det dags igår igen. Han får för sig en sak och ska stå på sig och så hamnar ett av barnen i kläm, för det stämmer inte alls överens med vad någon annan vuxen har sagt till honom. En 6-åring kan inte ifrågasätta en främmande vuxen! Ska inte göra det heller i den här situationen, anser jag, det är upp till oss som föräldrar att lösa det. Så han var ju helt förkrossad, men maken fortsatte hojta. Till sist tror jag att jag fick honom att fatta vinken, men det var så onödigt alltihop.

Så nu ställer jag mig förstås den eviga frågan igen - vill jag vara med honom även om han är nykter?? Jag vet att vi kan ha det så fint tillsammans som familj, men jag kan inte hålla på och kliva emellan honom och barnen hela tiden och tassa på tå för att kolla av hans humör - även om det inte är alkohol inblandat. Och det har jag inga garantier för att det inte kommer att vara heller.

Tungt idag.

Tycker att det låter som om han gör det han är bra på - manipulera! Det mindre barnet är det ingen idé att försöka på, så han tar medvetet det större. Väldigt sinnrikt uträknat. Det är hemskt förstås, men jag tror att han kommer att bli genomskådad. Inte nu, men senare.

Fortsätt kämpa. Du är inte alls bara en arg och trist mamma, du försöker skapa något bra av allt det här och om DU blir lyckligare och lugnare så blir barnen det också! Jag vet att vi är så otroligt fast i medberoendet, men vi måste sluta tänka på honom hela tiden.

Håller tummarna för dig idag när du ska prata med honom. Du vet varför du gör det här. Du bär inte ansvaret för orsaken, men du tar nu ansvar för ditt fortsatta liv. Och vad du gör,, om ni kommer dit; låt bodelning osv bli rättvis, så att du inte tycker synd om honom och låter honom ta allt och du själv står utan. Har själv gjort det här misstaget och det finns inget gott i det alls. Det var bara en tanke som dök upp.

Du kan också berätta för din dotter varför du inte orkar längre. Det är inte att prata illa om honom. Han har ett stort problem som påverkar er familj på ett dåligt sätt och du orkar inte fortsätta längre.

Hoppas det går bra för dig idag!
Styrkekramar
Yogi