Senaste kommentarerna i forumet

Nu behöver jag råd! Vad ska jag göra? I lördags så skulle jag iväg och umgås med mina tjejkompisar på kvällen, och innan jag går vräker han ur sig att; bara så du vet så kommer jag dricka en öl ikväll!
Jaha sa ja, du gör som du vill, men jag tycker inte det är ok!
Ja men du måste ju kunna lita på att jag bara dricker då och det! Jag har inte druckit något i veckan svarar han då!
Kommer hem lördag kväll o han ligger på soffan. Söndagen och måndagen flyter på som vanligt. Men i morse kunde jag inte hålla mig, kollade whiskyn o det "fattades" ca 1 dl!!! Ja ringde upp och frågade hur mkt han hade druckit i lördags? (Skyllde på att en vinflaska var tom)
Då sa han först att han hade druckit 2 glas vin och tre stark öl! Bara det? frågade jag då? Ja, eller två cider oxå, sa han då. Inget mer frågade ja, NÄ svarade han (han ljuger mig alltså rätt upp i ...) då fick jag nog, varför ljuger du för? Jag ser ju att det saknas whiskey?! Oj ja glömde att jag tog två whiskey oxå..!

Glömde?? Ljug ljug ljug! Kag blir så arg! Han drack alltså 3 starköl, 2 cider, 2 rejäla whiskey (eftersom ja ser att det fattas minst 1 dl) och 2 glas rödvin!! Och hade ansvar för våra två barn! Han skulle ta en öl! Vad ska jag göra?

Sen sa han att han inte druckit nåt sen dess och att han ska "redovisa" det han dricker om han gör det någon lördag som han säger... Och hur ska ja kunna lite på det? Känner ingen tillit alls o jag vet inte vad jag ska göra!!!

... ville bara bemöta ditt inlägg - jag minns så väl en liknande känsla när jag nästan bara kände att känslorna var borta: det kändes som att alla andra älskade sina alkoholister, som att de hade förståelse, överseende och oändligt med kärlek och jag skämdes lite för att jag inte kände på samma sätt.
Det krävs mycket av oss för att förstå att vi får tänka på oss själva!!

Kramar till dig!

och besök av mannen i helgen.Jag har tyckt att han varit lite kort och nonchig och stannade därför upp honom nu i helgen.Vill du verkligen det här?
Ja! svarade han med eftertryck.Då bad jag om lite mer feedback i form av telefonsamtal osv.Då får vi se då.Annars en lugn helg med lite tapetserande och många timmars nattsömn.Det känns att mörkret är här.Han har nu varit nykter i 8 dagar vad jag vet.Då kommer vi snart till brytet då han brukar ha svårt att stå emot. 10-14 dagar emellan drickperioderna har mönstret varit i sommar.Men han ska börja jobba igen nu efter semester och sjukskrivning i nästan 10 veckor.

Tack alla♥. Hoppas ingen tog illa vid sig. Var inte min mening. Det är bara såå svårt allting.

som inte kan släppa känslan och kärleken.Den kanske är min alldeles egen kärlek som inte är fullt besvarad.Men för mig lika levande.Om den står för riktig kärlek,medömkan eller rädsla kan jag i dagsläget inte riktigt svara på.Det får framtiden utvisa om vi hittar varann igen.Men den finns där och är stark.Den var för övrigt helt bortblåst de sista 1.5 åren i vår relation så jag var rätt säker på att detta skulle flyta ganska smärtfritt vår sk separation.

Så är det........mina känslor och vilja att vara nära honom ger mig ingen styrka att släppa kontrollen.
Ärligt sagt så vill jag inte vara nära honom för jag är rädd att hamna i samma situation .
Det med känslorna........ de inte varma längre . Det är inga pussochkram känslor. Mera som en mammakänslor.
Det är en annan sort känslor.
Den tystheten , att inte veta nåt från honom gör mig lite ledsen.
Jag är totalt medveten , att jag kan inte påverka hans situation och djupt i själen vill jag inte göra det heller.
Just nu ska jag ta en kopp kaffe , sedan blir det lite trädgårdsarbete.
Det blir ensamhelg.....ingen hemma och ingen träff med min missbrukare....
Vad är skillnaden mellan nu och då ? Ingen . Jag var ensam i ett förhållande och jag är ensam nu med , men nu slipper jag iallafall den obehagliga känslan - ser han mig idag ? Hur blir det den helg ? Ska han bekräfta mig lite mer eller måste jag höra -" säg till om du behöver sällskap så stänger jag av datorn och tar en paus i spelandet". " Vill du åka till landet ? klart , att vi gör det . ........
Jag kunde nästan göra och säga vad jag ville och möte bara en " platt " blick och såg att han håller med .......men i hans huvudet var det ett annat svar - gör för f....n vad du vill men stör mig inte.
Kram på er.

Jag känner precis som du att känslorna har försvunnit. Han har sagt och gjort alldeles för mycket för att jag ska ha några känslor kvar.
Jag tror inte att de skulle komma tillbaka ens om han blev nykter. Det är liksom försent nu!
Sen kan man ju undra hur mycket som är alkoholens fel o vad som är hans personlighet för han kan vara dum även om han är nykter .
Jag tänkte också som du att om han dricker en gång till då får det vara nog. Men det blev många gånger till o jag vet inte vad det var som gjorde att det var nog. Man kommer nog till en punkt då man bara känner det.
Kram

Möte ikväll och vi var 5 själar där.Fina delningar och vitt skilda problem.Men känslan efteråt är en ro och att tankarna stannar upp lite.Sen brukar dagarna efter också ha med sig en annan känsla och andras delningar kan komma tillbaka till en och sätta igång processer i en själv.Alla ni som är medberoende och har möjlighet,testa.

Hoppas att du har det riktigt härligt!

Stor kram

Kan bara instämma med flygcert. Kan man verkligen bara glömma allt som sårat eller ännu värre? Jag vet inte. Just nu känns det som om jag bara måste fokusera på att andas. Ett tag önskade jag att han skulle dricka igen så jag verkligen fick en konkret anledning. Men nånstans har man ju en lång gemensam historia som är svår att bara kasta åt sidan.

Tack! Jag vet precis, flygcert, men det är så svårt.

Vi gick i terapi innan han erkände att han var sjuk, så självklart gav det inte så mycket.

Imorgon ska jag få göra en sak med bara äldste sonen. Ser fram emot det!

i alla fall om jag går till mig själv.Att avslut med en alkoholist och punkt för ett medberoende sätter igång en lavin av känslor.
Medberoendet tar inte slut bara för att det är över med alkoholisten.Det är då man ser hur sjuk man egentligen är när man inte får utlopp för sina mindre friska sidor.Att vårda en vuxen person och tro att man kan hela en annan människa.Och plopp så var det över och man lyckades inte med missionen.Inge bra alls.

Kraaaaamar från en fd beroendeperson. Den enda som gar skuld i detta är din man. Inget av detta är ditt fel. Kom ihåg det. Ta hand om dig, gör något roligt om du har ork

... Känslan av att jag hade liksom ingen ork kvar, knappt tankekapacotet - även om hjärnan höll på att koka över av alla tankar. Det var liksom ett enda virrvarr av "skajagstannaellerlämnastannaellerlämnastannaellerlämnastannalämnastannalämna" och det var mest tårar och sorg, men ibland kom en ilska som hjälpte mig att komma framåt. Ibland kom den sällan, men den kom allt oftare och det fick ta den tiden.

Det är inte konstigt att du känner dig febrig - du är ju mitt uppe i något oerhört energikrävande, och tröttande. Tillåt dig att vara trött, det hjälper dig och din kropp. Försökt tänka på dig och vad som är viktigt, stå på dig i det som är viktigt! En dag kommer du känna mer magkänsla för vad som är rätt för dig!
Kram

När exet och jag skulle skriva på alla papper. Det gjorde så oerhört ont, det var så definitivt på något sätt, och så sorgligt att det var över - dådet som jag hade trott skulle vara för evigt, att jag skulle minsann inte ge upp - och så satt vi där och det var över. Det gjorde så ont. Jag hör att du är beslutsam, men tror också att jag anar en sorg, en självklar sorg och kanske också en lättnad?
Känner så med dig, och hoppas allt går så bra som det kan?!

Stor kram till dig, men vän!
Självklart tar han det lätta valet - han slipper ju fixa och han slipper tänka så mycket genom att säga att det är så många som gjort detta förut. Åh, man blir ju frustrerad.
Håller alla tummar för dig, bästa du!!

Många har det så klart - det är därför många är här, för att man vill hjälpa den man älskar. Men många har det också. Som du skriver - man tycker inte om den fulla personen, men kanske inte/troligen inte heller den andra personen...

För mig var det så att alla svek, alla hårda ord mm åt ju liksom upp kärleken. Från början var det ju lite så att "en gång är ingen gång" och kärleken var så stark osv, men sedan blev det ju nästan tvärtom; en gång nykter och snäll är ingen gång, och där och då, mitt i all olycka, alla svek, all ledsenhet så hittade jag inte längre känslorna som en gång funnits. De var trampade på, förlöjligade och förstörda... För det är sådant som lätt händer när man lever med en alkoholist.

Ge dig tid - du behöver inte bestämma dig just idag, och jag vet hur svårt det är att veta, men magkänslan kommer om du b ara jobbar med dig själv, vad som är viktigt för dig och vad du vill och vill ha ut av livet!

Kram

Det är så många här som har så mycket kärlek kvar till den som dricker. Vet inte om jag förtränger mina känslor eller vad. För jag vet inte om jag är kär längre. Tycker illa om den fulla personen så klart men om jag älskar den nyktra personen det vet jag inte.
Vi kanske har växt ifrån varandra eller så är jag för sårad. Vet inte.
Men är nästan ibland avundsjuk på er andra, konstigt nog.
Försöker ta fram känslorna menttycker inte att det fungerar riktigt :-(

Nere igen.....
Skulle ljuga om jag säger att allt är bra med mig.
Vill inte alls stanna upp för att känna vad jag egentligen känner.Klump i magen.....stänger av musiken för att inte höra texten om kärleken. Löjligt !!!!
Jag som skulle inte tycka synd om mig själv eller andra här.........Jag är ledsen och besviken idag. Min längtan efter honom förvandlar sig till tårar .

Det är längtan efter det lyckliga livet :(.
Kram till er . Kämpa på .

…ett geofrafiskt avstånd med måga mil så känner jag hur spänningarna hänger i luften.

Nu är det bara några dygn kvar tills papper ska skrivas.

Jag har tre förslag på delning som han kommer få överväga.
Jag räknar inte med att han har gjort detsamma trots att jag bett om det. Han tror "någon annan" ordnar sånt här, "det har ju gjorts av så många före oss, så det löser sig".
Att det är upp till honom och mig har han inget intresse i att lyssna till.
Vi får se hur det ser ut när jag kommer hem. Ett av förslagen kommer vara att han köper ut mig från mitt eget hem. Vi får väl se!

idag.Han var här igår och kändes lite avmätt.Så jag backade genast till min ringhörna.Jag får känslan av att jag ska vara tacksam för att HAN ger mig denna chans och inte att vi ger varann denna chans.Om känslan kvarstår så får jag ta upp den med honom.Han har varit på stressrehab och hos läkare.Vad jag kunde utröna så har han inte nämnt alkohol.

Men vem vet,han är så hemlig av sig så det är inte omöjligt att det kommit upp.Själv är han inne på att arbetsträna 25% till upp till 75% efter jul.På eget initiativ.Hans stress och ångestnivå hade också sänkts enligt det test han fick göra igår.Det jag undrar är hur detta kan vara möjligt då jag aldrig upplevt honom så stressad som nu.Manipulation,eller är det bara i kontakt med sina anhöriga som han är stressad.Och i lugn och ro tillsammans med alkohol och i en enslig miljö så är allt under kontroll.

Själv så bygger jag hela tiden upp mina två vägar.En med honom och en där han inte finns med och där jag fyller mitt eget liv med bra innehåll.Jag har förstått att även om han finns med i mitt liv framöver så måste jag på något sätt para ihop med mitt tänk i livet utan honom,dvs det med mig i fokus.Då kanske det kan bli nått bra av det hela.

Jag tänker också på julen som närmar sig, då släkten brukar komma till oss. Jag vill att vi ska fira den som vanligt iår iallafall. Jag vet också hur mycket bekymmer det brukar vara före jul med att försöka begränsa alkoholen. Förra julen skrev jag om det här, hur jag försökte men det blev ändå inte som jag ville. Men jag vill ändå att vi ska fira julen i huset kanske en sista gång. Allt känns så sorgligt, jag har bott där i över 20 år!! Det har varit väldigt jobbigt och jag måste försöka att påminna mig själv varför jag gör det här, måste minnas alla svåra stunder när vi har varit så rädda och ledsna. Men jag får ändå inte glömma de fina stunderna ihop med barnen.
Idag var vi själva hemma och på dagen var han riktigt trevlig o kunde skoja men mot kvällen märkte jag att han förändrades o blev lite spydig o grinig. Det är en sådan otäck känsla när jag märker den där förändringen. Jag får ångest o det känns så obehagligt o jag vill bara fly!! Då kan jag känna att vad skönt det blir när jag inte behöver vara där o tänka på hur han kommer att vara o dessa humörsvängningar som gör mig så ångestfylld!!
Det är nog sant Mittendaliv att vi inte kommer att kunna tala med varann men jag önskar så att det skulle gå o jag hoppas också att mina barn kommer att förstå mig att jag är tvungen att göra det här. De kanske gör det när det har gått en tid förhoppningsvis. Jag kommer inte att orka med om de tar avstånd mot mig.
Hur har du det Mittendaliv , jag har tänkt på dig?
Kramar

Kanske är familjeterapi en hjälp för er? Du verkar pendla en del i humör och det gjorde min fru också när jag själv drack. Det försvann när jag började ta antabus. Då släpper kontrollbehovet och vårt förhållande blev gradvis bättre. Tilliten kommer, känslor och ömhet med den. Du är inne i ett djupt och starkt medberoende och det har jag inga kloka ord att säga till dig om. Din man har säkerligen abstinens, ångest och skam som görcatt han pendlar i humör. Du har dutt kontrollbehov. Detta kommer fortsätta ge upphov till konflikter eftersom ni båda är utanför er tillitszon. För att komma innanför denna krävs det tid. Tid för han att vara nykter och tid för att du ska upotäcka att han faktiskt är nykter.

Man kan aldrig, aldrig ändra på någon som inte vill ha förändring. Han är inte redo. Låt honom göra sitt val. Förklara ditt ställningstagande men dra dig tillbaka. Det är jobbigt men nödvändigt.

och om du ger dig in i leken så måste du leken tåla.Och den är inte rolig eller ens särskilt hoppfull.Fundera vad du är beredd att ge eller offra och håll dig till det så du inte blir alltför nedtryckt av de bakslag som antagligen ligger och väntar.Eller gör som de andra på forumet säger,backa flera meter och tänk på dig själv.Problemet är hans och just nu vill han eller orkar han kanske inte ta din hand.

Tack.

Nu kom ett bakslag. Pratade med honom just. Han är inte alls sugen på att åka in imorron. Det känns så tråkigt tycker han, utan alkohol. Vill inte hitta på något.