Senaste kommentarerna i forumet

Tittar man på alkoholintag där man riskerar missbruk slår ut det på en månad så verkar ju inte hans alkoholintag vara som det jag hade. Drack en måbads ranson på ett dygn. När han dricker, dricker han så han blir kanonfull, får minnesluckor eller på annat sätt inte kan ta hand om sig? Dina känslir kan bara fu känna och jag menar absolut inte att hans beteende är ok för din del eftersom du mår dåligt av det. Försöker ge mig en bild av hans drickande

som i ditt fall verkar ha triggats igång av din sambos drickande är i korthet:
Du låter hans drickande sätta igång känslolaviner i dig som kanske inte alltid står i relevans till hur mycket han dricker.
Om man skulle sätta ett likhetstecken med att han istället struntade i storstädningen som han lovat så skulle du bli sur någon dag eller så men sen skulle det blåsa över.Hans drickande sätter igång något i dig som gör att du mår väldigt dåligt,vill kontrollera och förstå vad som händer med honom och med dig.När han sen är nykter eller dricker normalt de övriga 7 veckorna så antar jag att du tänker på nästa gång långt innan och mår dåligt.

Eller tänker på gången innan och mår dåligt.Dvs låter alldeles för mycket tid upptas av detta faktum att han inte umgås med alkohol på ett sunt sätt.
Ditt sätt att försöka förmå honom att se det du ser och försöka begränsa hans intag eller honom är att vara medberoende.
Du kan i nuläget inte se att det är hans problem och hans val som visserligen drabbar dig och ert liv tillsammans,men likafullt fortfarande är hans val.
Du kan:
välja att acceptera läget som det är.
försöka förändra honom och hans drickande(brukar sällan lyckas något vidare)
Jobba med dig själv och din attityd kring detta och gå till botten med varför du blir upprörd
välja att lämna relationen.
Dvs det du gör i nuläget,försöker förändra honom och hans drickande är egentligen det enda av alternativen som inte fungerar.Alla de andra alternativen faller tillbaka på dig själv och vad du kan göra.

att de antagligen kommer att dricka igen.Men just det där löftet ger en ju rätten att slippa förändra något i sitt liv till det bättre.
Oavsett om det är att lämna eller stanna,byta jobb osv.

Du kanske måste ta in att det sitter inte i de där styrketårarna eller inte om ditt liv ska förbättras.Det sitter i dig och enbart i dig.Vad han sen väljer att göra är ju förstås en bonus om det gagnar er båda,dvs han är nykter.
Men han kan ju inte bära er bådas liv på sina axlar eller på sin nykterhet.Du måste ju bära ditt eget liv oavsett vad han väljer att göra.
Dansa efter din egen pipa istället för hans.Hör vad pipan blåser till dig.

Tack Mittendaliv och aeromagnus! Nu sitter jag här i mitt hem, dricker mitt kaffe och läser lite i forumet..... det har gått en vecka sen jag och min kille bråkade... jag har undvikt honom några dagar, under de dagarna (sön-ons)har han druckit.... Vi råka träffas i mataffären på onsdag kväll , vi bor i samma område och jag märker direkt att något är fel.... vi går ut från mataffären efter att vi har kallpratat lite, det gör ont i mitt hjärta....och jag håller på att glömma allt som har varit, all bråk och frågar hur han mår. Då svara han med höjd röst "ser det ut som att jag mår bra, tycker du att jag ser bra ut" vi skiljs åt.... då ringer han till mig och ber om ursäkt att han höjde rösten... berättar för mig att han har druckit dessa dagar och att han kan inte låta bli så fort han dricker "lite" då är han fast.... jag hör gråt i halsen och han skärper till sig och säger att det blir bättre. Han känner sig ångerfull. Det blir inte bättre tänkte jag och säger det till honom... efter 10 dagar är du där igen och jag orkar inte vara där , samtidigt säger jag att det finns mycket på internet där man kan läsa, jag nämnde alkoholhjälpen.... som alltid tyckte han att han inte behöver det utan att han kan fixa det själv MEN jag vet att han kommer att falla dit igen och jag mår kass nu... skulle egentligen till honom igår men kunde inte, har lipat ihjäl mig... jag är fast i samma cirkel i 2,5år så här är det jämt... han dricker, jag blir sur, jag sticker, han är nykter i 10 dagar, jag är tillbaka hos honom och så går det runt..... jävla skit , ursäkta språket.... Är jag dum, vad är problemet??

Hoppas att det går bra med flytten! Jag tror du kan finna ro när du får ett eget hem utan alkohol, lögner och allt som livet med en alkoholist innebär. Kram!

Välkomna hit och vad bra att ni funnit varandra i samma tråd. Forumet var det enda stället där jag ärligt vågade berätta om min situation. Jag hoppas ni kan finna lika mycket stöd och hjälp här som jag har gjort. Mitt tips är att fortsätta skriva här.
Ni är långt ifrån ensamma. Försök att inte lägga er energi på att förstå alkoholisten utan på ta hand om er själva. Det är inte det minsta egoistiskt.

Schemalägg just denna lördag. "Suptimmar för sambon".
Sen har du i din makt att planera denna dag timme för timme. Föreställ dig att du är ett ånglok med massa vagnar som är i gång på rälsen. Det dundrar och skakar redan, ett skepp kommer lastat.
Bry dig inte över det.
Lägg din hand på din mage.
Låt din mage ha din hand där för ett tag.
Gick det åtta sekunder?
Skaka omkring i förtvivlan och var i magen några sekunder till.
Titta på dina fingrar.
Begrip vad dom åstadkommit i ditt liv.
Stanna.
Vila.
Andas.
Är.

Så kört eller?
Han dricker! Är onykter nu. Som tur är sover stora barnet borta inatt. Så han behöver inte dras med honom.
Vad ska jag göra nu då? Lämna?
Det var ju det jag sa men vet inte. .....
Jävla mes är jag. Blir sååå trött på mig själv.:-(

Tack för svar!
Ett litet missförstånd, när han dricker i samband med firmafester blir det betydligt mer än 4-5 glas.
Och detta händer ung varannan månad. Med tanke på hur förstörd jag blir varje gång är det ganska ofta. För mig. Jag inser förstås att det kunde vara mycket värre än så.
Inatt har han dock sovit på hotell, så jag slapp ligga helt sömnlös.

Vad jag varit med om?
Jag har druckit på sex. Enbart. Och det är därför jag har slutat.
Det är klart att jag lätt drar slutsatsen att han också dricker för att erövra. Men det verkar inte så.
Men jag känner bara att jag vill fly eller krypa ur skinnet. Jag vill inte att han ska vara ute och dricka, jag känner mig i underläge, blir arg för att han ska väcka alla de här känslorna hos mig, varför ska jag behöva känna så. Och när han gör det där, vad ska jag göra istället?
Dessutom jobbar han ofta kväll och vi har småbarn. Så all tid måste förhandlas fram. Och ska jag göra något en kväll så måste han jobba på lördagen istället.
Vad menade du med det där med beroende/medberoende? Jag har inte fattat vad det är riktigt. I alla sammanhang.

Tacksam för alla infallsvinklar!

Nu är jag inne på chatten och läser svaren som kommer in. Man lär sig en hel del. Jag tycker att ni alla som har frågor om ert beroende eller om ni har någon närstående som har ett beroende, gå in och ställ era frågor! Det är inte alltid man får chansen att skriva med någon som kan detta.

Vad bra att du vill skriva om det du är med om. Du har sannolikt provat flertalet vägar för att förändra din situation. Kanske kan vi bidra med ytterligare möjligeter för dig och andra i liknande situation en chans att komma i kontakt med instanser som har fokus på det du beskriver i ditt inlägg. Psykiskt och fysiskt våld, oavsett eventuell alkoholproblematik, skapar ofta processer som kan vara svåra att förstå. Du är klok som tänker mycket på hur detta påverkar dina barn. Att få en professionell kontakt kan vara ett steg vidare. En instans som har stor kunskap och erfarenhet av detta är Kvinnofridslinjen. http://kvinnofridslinjen.se/. En annan möjlighet är att anonymt kontakta socialtjänsten för att resonera kring din situation. Ytterligare en tanke är att kontakta socialtjänsten på nätet med tanke på hur tydligt du kan beskriva din situation i text för att höra på vilket sätt de kan hjälp er. socialradgivningen@stockholm.se.
Li-Lo
Alkoholhjälpen

liksom vill ha hans tillåtelse och acceptans innan du kan förmå dig att gå.Det kommer du aldrig att få.Han kommer kanske precis som du befarar att försöka kontrollera och stoppa dig från detta.Kan du göra upp någon sorts flyktplan som håller hela vägen och som garanterar dig och barnen säkerhet?

Din tanke att flytta in i gårdshuset kanske var aktuellt innan det blev verklighet om du förstår hur jag menar.Jag har levt i en relation som liknar den du beskriver.Det var inget våld,men mycket hot och förtryck vilket gjorde att jag liksom väntade in hans ok för brytning.Men efter brytningen så började trakasserierna och hoten.Se till att det boende du skaffar garanterar att han inte kommer åt er,gärna i ett flerbostadshus så att grannar kan höra och larma om han är och bråkar med er.
Kolla med kvinnojour om någon sådan finns tillgänglig,eller socialkontor eller polis.Något borde finnas som kan föra er i säkerhet om det är det du vill.Akuthem finns i de flesta städer även om jag förstår att du helst skulle vilja att det gick lugnt och städat till och med hans tillåtelse.Det kanske inte blir så.Det kanske blir en riktigt jobbig jul för dig och barnen om du väljer att gå nu,men du kanske har släkt och vänner som kan skapa en alternativ jul som ni kan kliva in i?

så verkar ni båda ha trillat dit på eventuellt missbruk och medberoende på väldigt kort tid.Jag förstår din oro med den bakgrund han har.Men att dricka 4-5 glas några gånger per år är nog något som får betecknas som relativt normal konsumtion om man då överhuvudtaget väljer att dricka.Om han däremot kryper in genom dörren och spyr så är man ju förstås på fel sida om vad som är ok.Att du går igång så på en gång och ska styra upp mängden och tillfällena säger ju också nånting om dig.Vad har du varit med om?
Varför är det så viktigt för dig hur mycket eller lite han häller i sig?

Du är på helt rätt väg om du säger att du ska sluta kontrollera.Det kan du ändå inte,valet är hans.Om du inte reda gjort det så läs trådar som tilltalar dig och ta till dig det du orkar med.

Välkommen hit!

Åh, jag vill skicka så mycket styrka och kraft till dig så att du klarar att inte brytas ner och dras in i hans sjuka beteendes dans. Det blir som att det är enklast att stryka den "sjuka" medhårs för att undvika utbrott, irritation, ännu sämre atmosfär och det är en hemsk och liksom "låst" situation att befinna sig i som suger all must, energi och glädje ur en.
Det är inte lätt och du beskriver det exakt som det är och det får det att värka i min kropp. Jag håller nästan andan när jag läser dina ord för jag slungas tillbaka till när jag själv hade det som du beskriver.

Önskar att jag kunde trolla och på så sätt på en sekund ordna allt till lugn, ro och harmoni för er.

KRAM

Vet inte vad jag ska säga men skickar en styrkrkram

M

Ikväll fick jag åter uppleva hur otrevlig och jobbig han är när han är påverkad. Han har nämligen en svår infektion,så inte bara är han hemma från jobbet, han får också en massa dundermediciner som gör honom... well, full. Så här bra har han säkert inte mått på länge! Inte heller har han varit så otrevlig mot mig eller skrikit så mycket på barnen. Härligt.

Jag inser att jag kommer att behöva hjälp att komma bort ifrån honom. Han accepterar helt enkelt inte att jag vill separera och jag tror att det kommer att komma ännu fler hot om drickande, elakheter och upprörda diskussioner när det börjar bli allvar. Jag vet inte hur jag ska skydda barnen! Det är det som är det värsta. Jag ser framför mig hur han trakasserar mig/oss vid ett eventuellt annat boende. Jag får ju redan höra att jag har någon annan och mycket värre än så.

Mellankillen har blött näsblod nästan hela dagen tydligen. Som jag ser det är det ännu ett tecken på stress.Gud bevare oss!

längtar och vill mer än vad både han och jag förmår.
Jag skulle inte orka med honom dygnet runt nu som han och jag mår.Jag behöver nästan all min vakna tid till att rehabilitera mig själv och mitt tänk.Ändå fattas han mig på så många sätt.
Trött och utarbetad känner jag mig trots att jag jobbar mindre nu än vad jag gjort på flera år.
Jag förstår ju nånstans att det pågår en process i mig som jag på intet vis vill ska avslutas förrän den är klar.Men den är påtaglig och pågår ofta utan ord.
Och suger musten ur mig gör den.

Kort samtal på morgonen och föreslog en träff på stället jag går.
Nja det går lite för snabbt,jag vill tänka mer innan jag bestämmer mig.
Jag förstår precis vad han menar och naturligtvis måste det här få gå i hans takt.
Men då vaknar den medberoende ullabulla och vill skrika,vänta på vad?
Vad är det du inte förstår?

Men jag höll mig och backade och sa att jomenvisst,de finns ju kvar.
Men nånstans har jag ju rätt att vi snart är i ett vägskäl där han förmodligen tar sig samman och söker hjälp eller fortsätter sin eländiga bana.
Då känner jag stress inför båda de situationerna.
Vad gör jag då?
Om han nu väljer att bli nykter och faktiskt närma sig mig igen.Vill jag det,orkar jag det?

Eller tvärtom om han fortsätter att dricka,vad gör jag då?
Dvs inga givna svar på nåt av alternativen.
Det är ju jag som kan ta mitt beslut oavsett vad han väljer att göra,det vet jag.
Men det är ju i den bästa av världar.I verkligheten så vet jag ju att min framtid också hänger på vad han väljer att göra.

Hoppas du är OK? Vi alkoholister är experter på att manipulera, ljuga och dölja. Om någon kommer på oss är vi också duktiga på att på något sätt lägga över skulden och skammen på någon annan för att själva slippa bära detta. Allt detta hör till sjukdomen. Om din magkänsla säger dig att han dricker så är det nog så.

Den enda du kan förändra är dig själv. Vill du inte bära någon annans skuld och skam måste du lämna tillbaka den dit där den hör hemma och ta hand om dig själv. Det tar tid att gå vidare och, inte glömma, men förlåta. Det är inte meningen att du skall förtränga det som varit eller det som sker nu, det handlar om att acceptera eller inte acceptera. Är detta OK, vill jag ha det så här? Vad kan jag göra, vad kan jag inte göra? Var rädd om dig, be sinnesrobönen!

det du skriver om Ullabulla. I min första tråd här resonerade jag om mina grundvärderingar, att varje människa är unik och att en sjukdom är en del av, men aldrig hela, människan. Och det var ju så att efter ca ett halvårs nykterhet började jag känna igen mannen som den han var innan alkoholen förändrade hans tankar och beteende. Idag tänker jag att alkoholen förändrar människan då drickandet blir prio ett, förnekandet av problemen, lögnerna och behovet att skydda beroendet blir det som lägger som ett sorgligt, patetiskt skal omkring "den sanna" personen. Oändligt många gånger sa jag att jag vill leva med "den sanna x" men jag kan och vill inte leva med den du blir när du dricker. Hoppas att mannen din är på väg mot sin s.k botten och har vilja att vända så att ni kan få ett gemensamt värdigt liv. Du är i alla fall på rätt väg! Kram / mt

Alkoholister är stora egoister och är det pga sin sjukdom. Man måste vilja kapitulera inför alkoholen och inse sina bekymner.

Fullgubbe förstås.Jaha,säger jag hur var det här då?
Jamen kan du inte komma ned till stugan istället?
Nja sa jag,fundera på om jag ska komma ned och hämta hit dig så att du kan vara här och nyktra till istället.
Jo,det gick han med på och vid 16 for jag dit.
Han luktade som ett bryggeri,men var helt klart i tillnyktringsfasen.
Väl hemma så börjar han spy och spyr väl en 4-5 ggr under kvällen.Ändå hade vi en fin kväll där vi surrade på om allt möjligt fram till 22 då vi la oss.Jag fick chansen att berätta ordentligt om min egen resa i sommar och vad gott den har gjort mig.
Han berättade att han fortfarande mår lika dåligt och inte hittar ro eller lust att leva nånstans.
Allt var bara en grå gröt.

Vi somnade i alla fall och han vaknade helt utvilad och fräsch i morse.
Jag trodde han skulle stanna en dag till då jag vet att det är idag som han riskerar att fortsätta fylla på.Men jag höll mig och skjutsade hem honom till stugan igen.
Jag fick nu se ännu mer av den man jag en gång träffade,så antingen så bjuder han till lite extra eller så har han också påbörjat någon sorts egen resa även om han fortsätter att fylla sig med alkohol i allt större mängd.
Vi kanske tröstade oss båda två med att hålla varann sällskap och visa varann en massa tyck om i denna eländiga situation.
Han lät intresserad av att träffa den terapeut jag vet skulle kunna hjälpa honom då han har så mycket dåligt mående och självmedicinering i sin alkoholism också.
Det är för enkelt att kategorisera honom som ren alkoholist även om han förstås platsar i den ligan också.

fast hemskt förstås att läsa att min sorgliga berättelse ändå kan ge bild åt hur jag och många andra har det.
Det är tungt,alldeles fruktansvärt ibland.Men ofta om inte alltid så har ni missbrukare om du tillåter att jag generaliserar det, ofta ett väldigt stort och öppet hjärta som gör det värt den här resan.Även om man ibland tvivlar alldeles fantastiskt.
Både på sitt eget och missbrukarens förstånd.

hej
jag är ny här , men ville bara säga att jag känner igen klumpen i magen... sova bredvid en alkoholluktande person som man älskar är bara för jävligt.
Jag är ihop med en kille som har problem med drickandet, när han väl börja så dricker han tills han blir full.
Vi har känt varandra sedan många år tillbaka, varit ihop under tonåren och nu har vi hittat varandra igen. Vi älskar varandra, men jag känner att alkoholen tar över och kärleken dör... han drack i lördags och trots bråk på kvällen och på söndag morgon, så tar han sig några glas på söndag igen... då undrar jag vad tänker han på?? vart finns jag i hans bild, i hans värld... det finns betänketid innan man tar glaset i handen... vi hade ju ett bråk på morgonen pga. hans drickande och han dricker igen....
jag förstår bara inte??!! jag har stuckit iväg flera gånger men han har lyckats få mig tillbaka , vi älskar ju varandra... nu har jag inte träffat honom på 2-3dagar och då får man ett sms med "tack för hjälpen" visst har han sagt att han vill sluta och att det är lättare med mig men jag ser ingen vilja...
vet bara inte vad jag skall göra... detta är mitt fösta steg, att skriva.

gå och köp dig en present, något du vill ha, något som blir en symbol!
När jag flyttade så köpte jag en ängel, expediten fick slå in den, coh sedan förvarade jag den i min garderob ett tag - och varje gång jag såg presenten så tänkte jag att jag var på rätt spår. Och en dag, när det kändes som jag behövde pepp så satt jag med te och choklad, härlig musik, och så öppnade jag min present och än idag uppskattar jag min ängel väldigt mycket! Den ger mig kraft och tro på mig själv!

Du är värd detta! Jag tror att du har rätt - han är snäll och hjälpsam nu, men det kommer ett bakslag!
Var rädd om dig! Det kommer svaja ett tag, och det kommer vara oerhört jobbigt emellanåt, men det kommer bli bättre!!!

Känner precis likadant att att det var/är som ett tomrum mellan oss o man känner sig så fruktansvärt ensam. Det är nog värre på nåt sätt att vara ensam i tvåsamheten!!
Jag känner mig så otroligt svag just nu o det känns som jag ska klappa ihop. När som helst. Jag har börjat flytta in i lägenheten o har tänkt att vi ska kunna flytta in i helgen. Men det är så mycket o tänka på o jag kan inte tänka jag tror min hjärna har slutat att fungera. Min sambo är otroligt hjässan o hjälper till i lägenheten men jag vågar inta känna glädje över det, är rädd att det kommer ett bakslag snart! Eller det kommer att göra det vet bara inte när. Han har också varit så hemsk dum mot vår dotter så jagar inte säker på om hon någonsin vill ha med honom att göra mer. Det är så jobbigt att se henne så ledsen o deprimerad. Jag vill kunna göra nåt. Jag skulle behöva lite extra kraft nu för att orka.