Senaste kommentarerna i forumet

Du har gjort vad DU kan. Bry dig. Nu börcdu backa tillbaka lite annars kommer du hamna i ett medberoende. En alkoholist måste inse själv att det är problem med a. Vilja sluta själv. Drt kan ingen anna hjälpa till med i beslutsprocessen. När man tagit det beslutet och verkligen kapitulerat så är man mottagöig för yttre påverkan.

...Igår fick jag veta från hans familj , att han tog hjälpen från arbetsgivare....att han får inte dricka alls.
Det falska lugnet omfamnar mig som ett moln . Jag är som bedövat själv , glad , nöjd ? Nöjd ? varför skulle jag vara nöjd....för att jag har gjort nåt som ingen ville göra ? Skrika , be , gråta , anpassa mig eller titta på ? .....
Ska jag vara nöjd , att jag hjälpte honom genom att kontakta för andra gången hans arbetsplats , att blöta mig och ropa efter hjälp för honom ? Just nu är jag arg....ARG att ingen har hjälpt honom förr och alla bara tittade på och pratade bakom ryggen på honom....och ingen har alls försökt att prata till honom.

Han kontaktar mig inte.....jag söker ingen kontakt heller även om jag skulle vilja krama om honom och säga att allt blir bra.
Vet inte hur jag ska göra......vill hjälpa honom att gå genom allt och samtidigt är jag rädd att allt blir som förr. Jag ska sitta här och han där utan nån vilja att komma och sitta bredvid mig.

om du scrollar lite.Men min historia påminner lite om din.Föräldrar med både alkohol och tablettmissbruk.En känslomässigt närvarande far som ändå hjälpt mig på många sätt att ha ett hyfsat fungerande liv.En mentalt sjuk mamma som nu ändå efter 35 år faktiskt är nykter,men fortfarande sjuk,narcissist eller aspberger oklar diagnos och hon har heller inte låtit testa sig.Sen har jag haft en del relationer genom åren där jag dragits till män med problem av olika slag som jag lite grann hållit under armarna och fått känna mig stor stark och vacker.Nu lever jag sen fem månader ensam och har precis börjat nosa på om vi ändå kan hitta varann igen jag och min fortfarande drickande exsambo.Har börjat förstå mer och mer av vidden både av medberoende och sjukdomen alkoholism ju mer tid jag lagt ned på det.

Absolut, ska titta runt lite här. Får man vara ful och fråga vad din historia är och varför du hamnat här på forumet?
Ringer man direkt till alkoholmottagningen, eller måste man gå via VC?
Tack för tipsen!

Tack Meredith! Att ta sig till en psykolog var för mig ett stort steg. I samband när mamma höll på att dö, så förstod jag kanske för första gången att det har påverkat mig genom hela mitt liv. Hur jag agerar och hur jag känner osv.
Men att inte få en vettig psykolog och det trots att de på vårdcentralen skulle remittera mig till en psykolog med "kunnande" inom anhöriga till alkoholmissbrukare, gjorde att jag tappat suget för att gå vidare till ytterligare en. Dvs, via VC igen osv.
Al-anon har jag läst om, men vet väldigt lite om deras träffar. Någon som varit där och kan beskriva hur det går till?

Vi är många just på andra sidan stängslet som lider.Det jag tycker är förnämligt med detta forum är att man också kan gå in på missbrukarsidorna och se deras kamp,lidande och lyckade/misslyckade försök att vinna över alkoholen.Här på den "goda" sidan dvs vi medberoende så brukar vi försöka hjälpa varann med att lyssna,försöka förstå och kanske ge några uppmuntrande ord.

Titta runt lite och följ några trådar så ska du se att du snart får snurr på dina egna tankar och kanske vill plita ned några rader för att få respons.Utanför forumet så finns det ju i vissa kommuner/landsting mer specialiserad psykoterapi eller alkoholmottagningar som brukar kunna stötta.Alkoholmottagningen brukar kostnadsfritt ge 5 besök där man får ventilera till kunnig personal.Om du redan testat detta och fått skiftande respons så kan jag ändå rekommendera detta forum.Det har gett mig och många andra hjälp att klara upp tankar.Sen finns ju förstås alanon som kanske verkar i din stad.Det är också en guldgruva om det är en fungerande grupp som fungerar som den ska.Återigen,hoppas att du ska få samma hjälp som jag har känt att jag har fått.Framför allt chansen att kunna formulera mina mer eller mindre förvirrade och motsägelsefulla tankar och få stöd i att jag inte är galen,bara medberoende :)

I väntan på mer insatta människors råd, vill jag bara önska dig välkommen. Och säga att alla psykologer inte är sådär dåliga på att lyssna.
Jag tror att ett möjligt ställe för dig är al-anon, som jag tror vänder sig till just närstående till missbrukare. Hoppas det finns nära dig. Men jag tror säkert du kan få fler tips av någon som varit i din situation.

Det känns skönt att ni stöttar mig! Det värsta och jobbigaste är när barnen är ledsna och arga på mig. Nu känns det helt plötsligt sim att jag är den dumma som ska straffas. Jag är så rädd för att min dotter kommer att ta avstånd från mig. Jag förstår dig Flygcert när du skrev förut att ditt ex köpte en massa saker till barnen och hur det kändes för dig. Det känns som att nin sambo har börjat köra den stilen lite nu för att vinna tillbaka sin dotter .
Ja Ullabulla jag tror också att jag kommer att känna att allt arbete har varit bortkastat om jag går tillbaka nu. Och jag vet ingenting hur nåt kommer att bli och hur det kommer funka. Men jag behöver ju inte bo kvar i den lägenheten för alltid men just nu känns det som en ganska bra lösning även om den är för liten för mig o min dotter men det går nog att få till det. Det kanske går lättare än jag tror el så blir det jättejobbigt! När jag slutar jobbet i dag måste jag prata med honom, det får bära el brista men jag är tvungen nu!!
Kram till er alla!!

så kommer du att gå tillbaka.Eller låta honom komma tillbaka.Då kanske det känns som att allt var förgäves och all din strävan bortkastad.Men jag tror aldrig att den är det oavsett vad du klarar att göra i nuläget.Nånstans har du inom dig tagit till dig att det inte är ok att leva såhär.Just nu agerar du för en lösning som ska fungera i alla fall idag.Den kanske inte fungerar om en vecka eller en månad.Men du har rådfrågat dig själv och kommit fram till detta.Stå fast vid det en tid som du själv känner är möjlig trots allt motstånd från man och dotter och inte minst från dig själv.Det kanske går mycket lättare än du tror.Eller så blir det precis så jobbigt som du just nu känner att det är.Men att kliva ur situationen och kunna se på den lite utifrån är vad ni båda och framför allt du behöver just nu.Jag/vi har ju klarat 5 månader och det har varit mycket tufft många gånger.Men jag har blivit starkare och klokare.Nu ska vi göra en försiktig trevare tillbaka.Men vårt utgångsläge är helt annat än det var då för fem månader sen.Då var det slutkört på alla fronter.Jag håller tummarna att du klarar att göra denna förändring.

Tack för att du orkar svara mig, när jag vet att du kämpar så hårt själv!
Jag har pratat med soc idag igen - får se om det går framåt. Senast igår fick jag höra av exet att allt jag sagt om hur vi haft det är ren lögn - blir bara påmind om att vi aldrig kommer nå samförstånd. Försöker dock att inte slås ner av det - när jag läser hans ord så är jag nära att backa - någonstans i ryggmärgen sitter det inskruvat att han har rätt och jag har fel...

Tack Sorgsen - jag ska försöka att stå fast, för han är snäll och lugn nu, men jag har svårt att tro att allt bara är bra med honom nu. Jag ska kämpa...

Kram!!!

Det är tufft, och jobbigt och hemskt - men också så mycket bättre!!!
Du kommer fixa detta! Förstår att det är jobbigt när barnen är ledsna/arga - finns det någon hjälp de kan få? Någon annan vuxen som de har förtroende för? Eller någon typ av ungdomsverksamhet för unga med missbrukande föräldrar?

Håller alla tummar för dig när du pratar med honom - och glöm inte: han kommer inte samtycka, ni kommer inte tycka likadant, men stå upp för dig - vad vill du, vad är viktigt för dig?

Kram!

Du har redan tagit flera stora steg åt rätt håll, mot det liv du vill ha och är värd. Såklart har din dotter massa känslor kring detta som går ut över dig. Våga lita på att du som vuxen vet vad som är bäst för dig/er. Ditt beslut att flytta från ett destruktivt liv gör dig till en bra förebild för dina barn. Kram!

det är klart att du har alldeles rätt.Jag har bara skjutit problemet framför mig på framtiden.Naturligtvis kan jag inte leva i en ordentlig relation igen med honom så länge han dricker.Dock har jag lidit så rejält i sommar och älskar honom så pass fortfarande så jag kan inte låta bli att ge oss en sista chans.Jag hoppas förstås att det ska gå vägen annars skulle jag ju inte ge mig in i det.Men förhoppningarna är inte så stora och jag hoppas jag låter de vara små även i fortsättningen.

Du kommer att klara av det! Förstår att det är tungt. Men du är stark ♡

Känner mig så ledsen!! Min dotter var så arg o ledsen på mg igår. Det är så svårt, jag vet inte hur jag ska tackla det. Jag förstår hennes reaktion, hon vet inte hur någonting kommer att bli o det är skrämmande. Men jag orkar inte, vet inte vart jag ska ta vägen. Det var så jobbigt i går, satt själv ute på gården och bara grät mitt i natten. Hur klarar folk av sånt här, tror jag blir inlagt på psyk innan det här är klart. Är jag verkligen så stark att jag kan slutföra det här?

Hej Ullabulla. Det finns inte möjlighet att skicka PM meddelanden direkt till andra användare. Vi har inte heller några planer på att öppna en sådan möjlighet. Jag tycker att du uttrycker önskemålet på ett mycket bra sätt och kan förstå varför det skulle vara användbart. Anledningen till att vi inte har PM är att vi behöver ta ansvar för att den kommunikation som finns på alkoholhjälpen är ok. Vi kan inte granska personliga meddelanden och det skulle inte kännas bra att göra det. Så på alkoholhjälpen får man tyvärr begränsa sig till skriva sådant som man kan skriva öppet. Jag vet att andra användare har tagit kontakt med varandra utanför forumet. Om man gör det så kan det vara bra att vara försiktig och använda en anonym mailadress eller anonymt konto till att börja med.

/magnus

Hör att du kämpar!
Vill inte vara en negativ bittertant - men jag tycker mig se hur mycket av dig och ditt liv som kretsar kring honom, hans nykterhet, hur det ska bli, att du har fått backa osv. Låter kanske dumt och hårt av mig - men du har backat på kravet om total nykterhet så han sitter säkert och tänker att "ett glas hit eller dit gör inget, hon backar ju ändå" eller liknande... Jag hoppas att jag har fel, men kan inte låta bli att skriva det, du är värd att ha ett liv utan oro!

Jag känner ibland att jag vill rikta mig personligt till någon som jag ser har det extra tungt.Eller när jag själv har det extra tungt och tycker att någon verkar besitta de svar jag just då saknar.Kan någon i adm hjälpa mig med det svaret tack?På beroendelinjen så finns ju denna möjlighet i alla fall.

...om jag blir direkt men jag säger NEJ!
Du ska inte ge efter för något som helst som går emot din grundinställning!
Du är den ende som har hela bilden hur barnen och du levt. Att det är bättre nu är ju bara bra men släpp ingenting i nuläget!!!
Inget 50/50 för du är trött och utmattad och känner dig tillfälligt osäker! Skulle tom vilja sträcka mig så långt att även om advokaten rekommenderar det så säg nej! Håll kvar i din övertygelse och ursprungshändelserna. Det jobbar långsamt i rätten och de kan inte hänga med i allvaret om du vänder för du är i en svacka. Det är alltid lätt att ändra ett nej till ett ja men i princip omöjligt omvänt i ett sånt här läge om inte något riktigt allvarligt inträffar.

Din uppgivenhet kan säkert analyseras på många sätt, ett kanske att du har utrymme att slappna av vid tillfällen nu som du inte kunde tidigare.

En 3 och 5-åring är små barn men som ser och förstår det som händer runt omkring på sina små sätt och jag gissar de båda sliter med att vara lojala åt alla håll.
Var den du är och behåll ärligheten i dina reaktioner. Det är det enda de behöver och ger dem trygghet i att själva få reagera och prata spontant själva gentemot dig i längden.
Pappan är den han är, bra om du fått honom lugna sig men ändra honom kan du inte så släpp det så gott du kan.

tack för dina ord i min tråd...det kommer bli bättre, det måste bli bättre och jag har kommit en lång bit på väg om jag går tillbaka i mina tankar...
Tack för all din värme...

Sänder många varma tankar till dig.
Du är bra!

Som jag registrerade mig på det här forumet.det har hänt en hel del på det året som inte hade hänt om jag inte hade hittat hit.
Ja det är precis som du skriver Yogi att man är i ett vakuum och jag tror inte att jag ska klara av det. Jag har talat om för honom att jag har skrivit på kontraktet för lägenheten men åndå är det som att han inte förstår. Han frågade förut hur länge jag har bundit upp mig på lägenheten ifall det inte skulle funka ekonomiskt?! Ja hur tänker han då, att vi bara ska vara ihop av ekonomiska skäl. Annars säger han ingenting och det är så svårt att ta upp det varje gång!! Hade vart så mycket enklare om vi kunde prata om det hela tiden istället för att tiga! I morgon måste jag prata med honom om tiden hos juristen. Tror att jag ändå måste ta det själv med honom även om det kanske hade varit bättre för mig att haft stöd. Jag tror att han blir nog ännu argare om jag tar med någon. Ja man tassar på tå hela tiden och försöker hålla honom lugn o snäll precis som du skriver. Jag oroar mig verkligen för det här! Jag tror att det är det svårastesom jag blir tvungen att säga till honom. Hans humör går så upp o ner och jag vet inte alls vart jag har honom. Jag måste fokusera på att jag gör rätt o att det är det bästa för alla!
Tack Yogi det betyder mycket att du skriver!!
Kram

Lider med dig och önskar att det ska bli bättre!!!

Stor kram!

Vad bra att du hittat till detta forum för stöd. Det har hjälpt mig mycket. Vi är många här som förstår precis vad du går igenom. Klumpen i magen, oroar, kontrollen och rädslan för framtiden. Jag vet att jag som du kände att hans ord betyder ingenting, eftersom jag blivit besviken gång på gång och det inte fanns någon koppling mellan ord och handling. Till slut blev jag kall, känslorna stängdes av. Så här efteråt tror jag att det var något försvar hos mig när jag helt enkelt inte orkade känna längre. Försök att hålla fokus på dig och vad du behöver för att må bra. Låt det ta tid och stressa inte fram något beslut om du i nte vet just idag vad du ska göra. Har du någon du kan prata med som kan stötta dig i detta så gör det.

är urusel hos den personen :-(
4e namnet är ordföranden och det funkar bra mycket bättre.

vilket är ett säkert tecken på att han håller på att nyktra till.Någon annan därute som är sugen på att dejta min gamla heltidssjukskrivna alkoholiserade surgubbe annat än jag?

när jag pratade med honom och vi ska ha vår första lilla date på Tisdag.Nu ska tanten låta bli att ringa,kolla eller lägga mer energi på detta (ha!) innan vår träff på Tisdag.Det känns både förväntansfullt och lite dystert samtidigt.Dystert för att jag valt att frångå min väg om krav på total nykterhet.Förväntansfullt eftersom jag längtat efter honom så länge.