Senaste kommentarerna i forumet

Men jag är så trött. Känns som om jag fortfarande har feber, men det har jag inte. Bara helt slut i huvud och kropp.

Jag har inte orkat skriva på länge, men jag har varit inne och läst. Läst både andras och mina egna inlägg. Jösses, vad klok man är ibland! När det gäller andra.

Min man är fortfarande nykter (vad jag vet, men det verkar faktiskt så). Han har ställt upp mycket mer och gjort en massa hemma. Samtidigt så litar jag inte på att det håller i sig. Varför hela tiden denna oro?? Men han har haft såna här "toppar" förut då han har gjort en massa, så har det hållit i sig i max ett par veckor och sen är det slut. Vi har fortfarande skilda sovrum och jag skulle helst fortsätta att ha det så. Han vill flytta tillbaka in i sovrummet.

Vissa dagar är bra, andra mycket sämre. Igår kände jag mig ovanligt pigg och fylld av energi, idag är jag nere i källaren igen. Blir alldeles blöt av svett bara av att försöka skriva det här. Folk runtomkring undrar vad jag har för plan? Inte vet jag, jag kan inte se längre än till jul och den planen innehåller i alla fall hela familjen. Mina föräldrar tycker att det är vansinne om jag skulle stanna kvar. De vill inte ens träffa honom. Vilket förstås gör att jag hamnar i kläm igen.

Hur ska jag veta vad jag vill på lång sikt?? Jag försöker bara överleva.Och just nu är han nykter och behjälplig. Är inte det värt nåt??

Känns som om mitt huvud brinner upp.

Hoppas nu att ni hittar rätt. Kram på dig! Du är bra. God. Och det är gott.
:)

/L

inatt.Mitt barn bröt handleden av mysko anledning så den bara hängde och dinglade.Jag tar hen med till sjukhuset tillsammans med exet.Han är inte pappa till barnet.
Väl där så tar jag beslutet att segla vidare till nån konstig konstskola dit jag har anmält mig sen tidigare.där får jag glida omkring och få en massa bekräftelse från de andra deltagarna och får göra vackra saker och få känna mig duktig.Under tiden är exet på sjukhuset tillsammans med barnet och handleden..Nog är den visserligen överdriven men nånstans finns det ett korn av sanning.Han har alltid funnits där,byggt upp en plattform för mig för att jag ska få göra det som är så viktigt för mig-skapa.Problemet är ju att det aldrig varit nog.Jag har ju aldrig fått den bekräftelsen duktiga flickan behöver.Dvs att hon duger exakt som hon är.Så jag har bara jobbat hårdare,försökt skapa vidare cirklar och han har kämpat med mig i denna utförskurva för att jag då till sist äntligen ska bli nöjd..

Så nu gäller det att plocka bort ingredienser för att kanske hitta harmoni istället för att fylla på.

Ingen koll alls på Göteborg tyvärr.Hoppas att han hinner några eller flera steg på vägen mot sin egen nykterhet.Klappa dig själv på axeln för att du orkade bry dig.

Tack för alla råd!!

Gick efter rådet att erbjuda honom att hitta på saker när han ville. Simma, jogga osv. Han mycket bra samtal med honom, han förstod att han försummat mig (och andra) flera år. Kom en del saker från barndomen.

Nu har han också gått med att bli inlagd från torsdag. Återstår att se om han luras.

Nu skulle vi behöva konkret hjälp. Vart ska vi vända oss? Finns det något ställe som är bra i Göteborg? Är det bara psykakuten som gäller å sen Östra eller Sahlgrenska?

Vi vill att han blir inlagd helst från torsdag, utan att behöva åka tillbaka å riskera att han inte vill på fredagen då helgen nalkas.

Tusen Tack!! Nu finns det hopp igen....

kanske raka motsatsen då.Skulle verka bildad där men blev nog genomskådad :)

är så många "onda" män som verkar ha genomgått någon sorts själslig katarsis och blivit helt förbytta av alkoholen.Jag har tur som är sluppit detta än.Men kanske det är det som väntar även mig?

…Ullabulla…

Det är så tragiskt alltihop!
Jag vet ju att det djupt innerst inne så har jag och mannen en kärlek djupare och starkare än allt negativt men det kommer inte fram utan kvävs…
jag har gjort vad jag kan nu och måste tyvärr gå…

på en kopp kaffe.Nån form av närvaro i nuet från hans sida börjar jag uppleva som varit helt borta hela sommaren.Hans barn som jag har kontakt med pratade idag om hur de anpassade sig så till den milda grad för att överhuvudtaget få till en träff med honom.Vi dansar alla hans dans istället för vår egen.Jag tror att jag ska vänta på att han bjuder upp..

ryms i en liten liten tesked av kärlek..

..att jag läst UllaBullas senaste inlägg kom jag i tanke på en dag för två år sen.
Telefonen ringde och det var mannen som bad mig komma till hans arbetsplats där han blivit kallad till möte med chefer.
Han var inte helt nykter och de hade nolltolerans, vilken de själva bröt ett otal gånger eftersom de inte kunde klara sig utan mannen trots att han var antingen bakfull eller tagit sig ett par järn. Hans arbetskompetens och kunskap försvann inte med spriten i kroppen. Den höll honom över ytan i liten mängd.
Nu hade detta hänt för många gånger och han fick en ordentlig varning.
Han bad mig komma till arbetsplatsen och jag visste inte varför.
Han ville jag skulle vara med under mötet.
Han gav mig en indirekt ursäkt med cheferna i samma rum. Det var nog den största kärleksförklaringen jag någonsin fått av honom förutom en undvikande ursäkt dagen efter han tagit rejält strupgrepp och själv blev rädd över sin handling.
Senare har just den handlingen vinklats och ändrats till att det var mitt eget fel….

Har varit borta i helgen, själv med barnen... Han säger att han inget druckit, men jag är säker på att det fattas wiskey... Ja skulle ha plockat undan allt kanske innan ja åkte, men då hade han väl bara köpt nytt... Ja orkar inte ens kolla längre, känner mig likgiltig inför det mesta... I veckan och helgen får vi besök, undrar hur han tänker göra. Han säger att han inte ska dricka nåt, men det återstår och se..

nog tror jag man känner när spärrarna släpper och man går loss i sitt medberoende.När man lyfter på luren,kontaktar eller lägger näsan i blöt.Då vet man att man är ute på irrvägar åtminstone om man kommit en bit in i att förstå det här med medberoende.Men just som du beskriver sorgsen.Generellt att hitta nya vägar utan medberoende att ändå finnas där som stöttning.

Samtidigt behöver man ju bara rådfråga sin inre röst hur många timmar just idag jag ägnat åt att försöka lösa något som inte är mitt att lösa.
Där har man nog sin inre röst.Och när den fortfarande svarar,alltför många tankar och timmar så kanske man inte ens ska inbilla sig att man kan vara ett stöd.

…skillnaden mellan sjukligt medberoende ovh omtanke har förvirrat mig.
Jag har sen barnsben alltid varit omtänksam och hjälpt min omgivning. Uppvuxen i en stor familj där det varit naturligt att man går sin väg men aldrig lämnar någon i sticket.
Jag var på familjeveckan och varit på Alanonmöten i olika städer i Europa.
Familjevecka är något jag rekommenderar, där fick jag bekräftelse och samhörighet, information och förståelse.
Attvara "hård och kall" och samtidigt visa stöttande omtanke är ju inte lätt att balansera.

Följ din inre röst, den brukar vara bästa vägledning. Den kan vara väldigt svår att höra ibland bara.

på alla goda råd här på forumet.Man kan ta till sig vad som passar och man orkar med och låta annat passera förbi.
Generellt är ju budskapet glasklart.
Låt alkoholisten vara ifred,nå sin botten och aktivt själv söka hjälp.Inget annat fungerar om de inte får insikt och agerar på eget bevåg.
Det vi medberoende så förtvivlat gärna vill är ju att få hjälpa till på det lilla sätt vi förmår utan att ytterligare möjliggöra eller stjälpa alkoholisten över ända.
Det ska vara kärleksfullt att vända ryggen till,ta avstånd och vara "hård"
Fokusera på dig själv,dina behov och din väg framåt ut ur medberoendet.
Det hjälper på sikt både dig och den som dricker.

Men jag undrar var vi kan vara en krycka och finnas med liiiite i bilden utan att manipulera styra och kontrollera?Finns det ingen liten skrift för oss medberoende som vägrar släppa taget och fortsätter att dumdristigt hoppas på förändring? Annat än ovanstående tydliga riktlinjer som vi ju värjer oss mot då vi bryr oss så mycket om...

Kanske intensivkurs för medberoende dummies :)

Din vän behöver professionell hjälp. Anmäl honom till soc. Det finns väl en beroendeenhet i din stad? Ring till AA och be om hjälp. Sedan måste du ta ett stort steg tillbaka. Om han inte vill, så finns det INGENTING som du kan göra - mer än - att sätta hårt mot hårt. Det är det ENDA som hjälper i så fall. Känner att du är medberoende till din vän och att du också kan behöva hjälp för att bryta det.

Lycka till - tänker på dig.

har ni inte och då blir det ännu svårare att ställa krav eller komma med konsekvenser.Inte ens i kärleksfulla relationer kommer man nån vidare vart om alkoholisten inte vill sluta.Om du vill ställa upp på nåt sätt så fråga honom om han kan tänka sig att vara tillsammans med dig en kväll i veckan nykter.Då kan ni göra något tillsammans,gärna ångestdämpande.Kanske badhus,långpromenad whatever.Han vill säkert innerst inne vända blad och framför allt må bättre.Men varje gång han ens försöker släppa flaskan så kommer ångesten som ett brev på posten.Då håller man nog ännu hårdare i sin snuttefilt.
Kanske han nappar,kanske inte.Du kanske tycker att det är en spott i havet,en kväll speciellt om han då redan samma kväll eller dagen efter sätter sig och dricker igen.Men att visa att man bryr sig om,inte skuldbelägger och räcker ut en hand gång på gång kan göra susen i långa loppet.Frågan är ju om du orkar bli besviken,för det kommer du garanterat att bli även om han tycker att förslaget är bra och nappar på betet.

Du är ingen alkoholterapeut som har redskapen att sätta in om han då verkligen bestämmer sig för att sluta helt.Men du kan vara en liten väckarklocka som finns där och påminner honom om ett annat liv utanför fyllekompisar och drickande i ensamhet.

Grabben behöver ju vårdinsatser. Dessa läkare vi har i sverige är totalt inkompetenta vad gäller alkoholism, men det finns undantag. Om han nu fått det beskedet så måste man ju slussa vidare och ge hjälp. Anmäl honom till soc så att de startar en utredning. Säg att du är orolig att han tar sitt liv. Det är mycket svårt idag att ta ett lvm men det är en väg. När alkoholen är ur spel så kan man sätta in medicin mot deppet. Läkare är så okunniga om alkoholism och att det är en sjukdom. Lever kvar i gamla traditioner om människans fria val att dricka. Jag kan inte ge några andra råd än dessa. Tänker på dig.

vilket jobb du gjort och gör. Hoppas du kommer till ditt hus till julen. / mt

en riktigt härlig semester! Kram, kram / mt

din semester!

Håll kvar i din övertygelse!
En manipulerande människa manipulerar vidare så länge de känner de har medvind. När de inte får de reaktioner de förväntar kommer ilska och hat och sarkasm.
Ni är i vårdnadsutredningar, håll kvar din berättelse och ändra inget, var övertydlig och ge inte efter. Denna tvisten kan följas av fler och då används detta material!
Släpp inget för du är trött och känner dig oförstådd. Den oförståelsen beror inte på dig utan på mottagarnas erfarenhet eller brist på densamma. En dag kommer kanske någon som förstår bättre!
Ge inte upp! Du vet ju vilka du kämpar för!

…mer än gärna haft os alla samlade. Jag tror att vi alla är strebers, annars hade vi inte tagit oss till denna sida och fortsatt vara kvar.Så trots att det som för oss samman är uppgivenhet, oro, villrådighet, ensamhet så visar det ju samtigt vi är omtänksamma och välvilliga mot vår omgivning och förhoppningsvis oss själva.

Ikväll har jag träffat en av mina allra närmaste vänner och kollega sen många år. Våra vägar korsas emellanåt ute i världen och kvällen gjorde själen gott.

När jag läser Ordet överlevt från käraste flygcert inlägg så kände jag jag måste skriva några rader till innanjag somnar.
Min far fick en hjärtinfarkt när han var några år äldre än jag är nu, han dog men kom tillbaka och blev sen sjukpensionär de återsående åren av sitt liv.
Det är många gånger, senast ikväll, jag känner hugg i hjärtat och har svårt hålla koncentration, sover oerhört mycket i perioder och stänger gärna in mig flera dygn i sträck.
Alla dessa saker har jag hamnat i för jag var på väg in i ett svart hål, jag slank ner i det men tappade inte ljuset helt. Jag är på väg tillbaka till mitt forna jag och det innan jag sjunkit för djupt och innan de fysiska sjukdomarna krupit in i mina inälvor och mitt sinne.
Jag är så tacksam att jag är på väg och var dag ger mig en liten ny skopa energi och nytt friskt syre i blodet som visar jag är i rörelse åt rätt håll nu, att det har vänt….
Mycket återstår men ingen återvändo…det känns så skönt det är över...

... skulle försöka ta ifrån dig din livlina? Nog skulle man väl sparka bakut då..? Vad säger han själv i sina klara stunder? Finns där en vilja, nån insikt, eller är allt bara kaos och panik?

Isch, klockan blev plötsligt tvärmycket, måste få min skönhetssömn, men ser fram emot att höra från dig imorrn. Kram på dig och nattinatti.

Jag har länge tänkt att han haft adhd, och behöver utredning och medicin så han kan klara sig utan alkohol o slipper bli så rastlös. Men så kom jag på ikväll att rastlösheten kanske inte har med adhd´n att göra utan alkoholabstinensen.

Läkaren sa att bort med alholhol först innan alla övriga steg.

Men det är ju omöjligt när han inte själv vill??

Jag undrar själv om han någonsin kommer må bättre... Ja, så kan det vara. Är han livrädd att inte få ta sin alkohol?
Alla tycker han borde bli inlagd, men det går ju inte mot hans vilja. Än så länge är han ingen fara för andra, och för sig själv är väl en bedömningsfråga. Jag har förslagit benzo tex, men det har han sagt är farligt för beroendepersoner. Han har haft en lugnande för längesen, och tyckte det var lite skönt. Kan ångestdämpande medicin hjälpa honom i bakfyllan? Men då kanske han blir beroende av den som sagt.