Senaste kommentarerna i forumet

ta med någon när du berättar, om du kan!!!

Du gör rätt, men jag förstår att det är kämpigt, och på många sätt helt overkligt!!! Men snart är du där, och så hinner du komma iordning lite inför julstök/julmys! Kanske kan du ha en målbild - tänk nr du kan ha hela julen utan att behöva oroa dig för all alkohol som skulle ha konsumerats... Skönt att slippa va?

Kram!

jag ville så gärna nå samförstånd, men det var ju kört, och är fortfarande...

Dagens sanning dock - största barnet sa till mig att hen pratat med pappa om att jag är arg, pappa hade då sagt att barnet skulle prata med mig om det - och när vi gjorde det så frågade jag om hen vet varför jag är så arg - Näe då... Så jag fick återigen skämmas för att jag blir arg och ändå förklara för barnet att det är för att du sparkar och slår mig och lillebror så mycket...

Så nu vet jag - spiken i kistan - soc kommer ju höra barnens version och då kommer jag väl i bästa fall få 50/50 boende... Ja, jag är ju arg, men det är ju för att när vi har pratat och jag har förklarat att man inte får slå/sparka och när hen ändå gör det så blir jag arg, ibland riktigt arg... Och nu får jag ta konsekvenserna... Blä-ont.
Orkar inte, jag har nog fel - det är ju tydligen jag som är hemsk numera; förut blev pappa galenarg i tid och otid, och nu blir jag arg.
:'-(

Känslor kan man inte bara springa ifrån de finns där. Det är alltid jobbigt att tycka om en person som man vet blir problem men långt inne tror och finns det en förhoppning om förändring.

när man inte ger efter för ångesten utan låter den rida en ett tag och härja runt och sen sakta släppa taget.Jag plockade fram kvinnor som älskar för mycket igen.Fantastisk läsning.Jag känner hur klumpen i magen sakta släpper av alla kloka ord.Jag MÅSTE SLUTA SPRINGA ifrån mig själv mitt liv och min verklighet.Jag måste stanna och ta en bit i taget för att få klart för mig vem jag är och vad jag vill.

Det är så sorgligt och trist, men vår sanning kommer aldrig att bli deras sanning.

Så skönt att höra att du går på soc igen. Det är det enda raka. Säger jag som inte kommer nån vart alls! Men på nåt sätt hjälper det mig att veta att du är på väg. :-)

Visade sig att det inte fanns så mycket jag kunde göra. Och jag måste funka idag också, det är bara så. Ligger enormt efter med jobbet, så jag vet väl vad jag gör ikväll...

Inser att jag inte kan fortsätta så här, men jag kan inte göra något åt det just nu heller. Det finns ingen ork till nånting.

Jag tycker att du ska ha någon med dig när du berättar det. Så att du inte blir så ensam och utsatt. Då kanske han verkligen fattar läget också. Är det möjligt att ha med någon? Satsa i så fall på det.

trots att det är bortkastat.Trots att han väljer alkohol.Idag var han nykter och även igår och då väcks ju hoppet.Kanske han tänker på oss,kanske han ser oss i framtiden.När jag frågar så säger han inte just nu.Han säger inte nej och det gör det både svårare och lättare:dels kan jag ju inbilla mig att vi har en framtid där framme nånstans och dels får jag ju lite mer tid på mig att bryta isär denna järnrustning som detta medberoende är.Samtidigt är det så djup kärlek från min sida.Medberoende till trots så är det mannen bakom alkoholen innanför dimmorna jag skulle vilja nå igen och som jag troget väntar på.Just nu är jag så svag så jag är beredd till vad som helst,bara han vill ha mig i sitt liv igen.Han får dricka,välja bort mig och vara egoistisk,bara han kommer och är hos mig.Jag kommer att tycka att detta brev är en sorglig läsning om några dagar/veckor.Men just nu ikväll är de verklighet och jag kan inte hur mycket jag än vill skaka av mig denna känsla.

att säga till honom att jag har varit till banken o att vi har tid hos en jurist bästa vecka. Hyr ska jag kunna säga det till hinom utan att han spårar ur. Jag vet inte hur det ska gå till! Det känns sim att han på nåt sätt tror att det är lugnt nu. Han säger inget och jag har inte häller sagt nåt på ett tag. Han gör lite snälla saker för mig, säkert för att jag ska ångra mig o få dåligt samvete. Men han fortsätter också att smygsupa. Han går ut och håller på med någonting och när han kommer in är han full och blir då spydig o dum. Sist var i går o jag blir verkligen så trött på det. Jag fick och lade mig, orkar inte se o höra honom när han är så där. Det känns som att jag inte kommer ifrån honom fast jag redan är på väg men jag tror ändå inte att jag ska fixa det. Åh om allt vore över! Tänk att det ska vara så svårt att leva som medberoende!

Jag är så oerhört trött.
Jag har faktiskt pratat med soc och jag kommer få berätta mer. Dock är jag såååååååå vansinnigt arg på soc samtidigt - för att stora barnet ska få hjälp säger de att BVC måste utreda - och BVC säger att de kan inte utreda detta utan då behöver det ju vara något fysiskt och de ska anmäla om de anser att ett barn far illa, men soc bara hänvsiar tillbaka till BVC och det enda som kvarstår då är att barnpsykologen skriver en remiss till BUP, men om inte båda vårdnadshavarna går med på det så får han inte komma dit- och exet anser att det är jag som har problem, eftersom barnet blir argt främst hos mig, jaa... vilken j-a soppa.

Så sant, Vilse i pannkakan - ibland måste man dölja sina spår lite. När jag skrev här första gången, hösten 2012, så hade jag tipsat exet om att också kika in här, fast på annan del av forumet - men han hittade min historia och såg en uppmuntrande kommentar jag hade skrivit till någon som försökte sluta dricka och han blev så himla arg. Han mailade till mig, till sina släktingar och påtalade hur hemsk jag var, att jag överdrev och hur sjukt av mig att berätta det så öppet - och ändå var det ju inte så att någon annan än han och jag skulle känna igen det, för ingen av oss hade ju berättat för någon annan...
Han blev arg för att jag stöttat någon annan eftersom jag aldrig stöttade honom... eh... Han var arg för att jag hade tagit upp saker som "inte var sanna" - hur mycket han drack och hur det påverkade mig. Så - jag tog bort min historia, allt för att lugna honom... Men sedan gick det ett kort tag, ett väldigt kort tag, och så började jag skriva här igen. Då valde jag ett helt nytt användarnamn, som kändes väldigt långt ifrån mig, men mig veterligen så har han aldrig mer läst här...

Är så trött, men vet också att jag har mycket styrka inom mig.
Men det är tröttande att vara mitt i en utredning, mitt i osäkerhet, mitt i sorg, mitt i "inte-kunna-samarbeta" och veta att allt det jag tycker, tänker och känner - det spelar ingen roll för pappan och jag kan inte prata om det utan att jag ska tillrättavisas.

att det finns ett liv för mig efter detta och att jag ska kunna släppa in någon annan man istället för honom känns som en utopi.

för att berätta att jag ev kommer att börja dejta.Skulle ge hejdåkram och då började tårarna flöda.De har runnit sen dess och jag vet inte hur jag ska ta mig ur denna smärta och ångest över vår situation.Nu ska jag gå och sova och hoppas jag får några timmar.

Det jag menade var att kärleken ibland kan vara räddningen och det beror på hur djupt ned i missbruket man är. I ditt fall har ni kanske kommit till en återvändsgränd där det egentligen finns ett rationellt val och det är att gå. Valet är nog inte så lätt att genomföra även om man vet att det är det bästa men samvetet säger annat. Lycka till och hoppas att det blir bra för dig

Men usch vad nervös jag var innan, kändes som att jag var sjuk o hade som feberkänsla i kroppen. Det gick i alla fall bra och det känns som jag har mer koll nu. Jag talade om som det var o att jag inte var insatt i ekonomin o att jag skämdes för det. Hon sa att det inte alls var ovanligt o att jag inte behövde skämmas. Hon bokade in en tid hos en jurist åt oss nästa vecka, hoppas bara att han följer med! Hon sa att jag kunde gå dit själv annars. Måste ta det samtalet med honom i dag. Det känns så jobbigt för jag vet på förhand hur han kommer reagera. Han kommer bli arg och tycka att jag gått bakom hans rygg.
Det känns iallafall bättre med dottern för tillfället o vi kunde prata lite om det igår.
Tack Mittendaliv o vilse i pannkakan för erat stöd! Det känns skönt att höra att ni tycker att jag gör rätt för man velar så mycket fram och tillbaka hela tiden. Ja det känns skönt att ha ett datum men också väldigt väldigt skrämmande!! Jag lever i någon slags overklighetskänsla o känner mig sjuk! Detta trodde jag aldrig om mig själv.
Kram

Jag om någon förstår ju behovet av att ändra lite i fakta så att det inte blir alltför uppenbart. Ett tag var jag ju tvungen att sluta skriva här. Han vet inte (tror jag) om att jag är tillbaka, men nu skriver jag lite mer öppet igen. Mest för att jag känner att om inte jag får uttrycka mig så går jag under.

Adde,så otroligt fint skrivet! Vi behöver sån insikt. När tittade jag någonsin mig i spegeln och sa att jag duger som jag är?? Har väl aldrig hänt.

Flygcert, finns det inte en chans att prata med Soc. igen? Säg som det är, att du fick tunghäfta och vill berätta din historia på nytt. Det där med att han öser pengar över barnen är bara hans dåliga samvete, inte kärlek. Kanske är häftigt för stunden, men det kommer barnen att se igenom på sikt.

Stå på dig! Du gör rätt!

Tack fina ni! Känns bättre att höra att man inte är den enda som inte tror att man får hela sanningen. Men nu tänker jag att det är hans ansvar och blir han full så blir han det. Nästan så att jag kan önska det faktiskt, att han gör bort sig. Taskigt, men så är det. Han har ju hela tiden sagt att han inte är någon "riktig" alkoholist och hans mål verkar fortfarande vara att kunna dricka kontrollerat, exempelvis vin till maten.

Igår hade jag så ont överallt så jag knappt kunde sitta i soffan ens. Känns idag med, men jag sov hyfsat. Antar att jag egentligen borde gå till en läkare men vad ska de göra - sjukskriva mig?? Det går ju inte.

Så, vad kan jag göra idag för att må bättre? Ska fundera på den ett tag.

Du gör det som är bäst både för dig och barnen i det långa loppet. Även om jag förstår hur du menar. Jag är ju fortfarande där att jag inte vet om jag kan släppa barnen till honom en hel vecka i taget. Lite avundsjuk på att du har ett datum att se fram emot, något som liksom verkligen sätter stopp!

All styrka till dig!

För många här är du en förebild och ett otroligt stort stöd! Givetvis duger du precis som du är! Jag förstår frustrationen i att barnens pappa kan köpa alla dessa prylar men det är inte det som avgör om man är en bra förälder och när dina barn blir äldre kommer de genomskåda detta. Tid och kärlek vinner i längden!

Jag vill skicka styrka till dig!! Jag håller med Adde o ta till dig det!! Du är modig och stark och kämpar så hårt!! Nu är det min tur att komma med gott te och choklad<3
Tänker på dig!! Stor kram

Jag tror nog inte att han säger sanningen!! De är så bra på att ljuga så man vet inte vad man ska tro tillslut.
Min sambo gick till läkaren för ett tag sen som han hade lovat oss för att få antabus.
När han kom hem sa han att läkaren tyckte inte att det var rätt för honom. Och då kan man ju undra hur han lade fram det. Så det blev ingen antabus o han fortsatte och dricka som vanligt.
Kramar till dig!!

Ja, Adde - ibland har jag nog varit lite rörig när jag inte alltid kunnat minnas vad jag skrivit, men som sagt - ett sätt att skydda...

Jag kämpar och kämpar, och det är stark motvind just nu.
Händer detta verkligen i mitt liv? Orkar inte riktigt just nu...

Jag är snabb med att slå ner på mig - imorgon ska jag försöka se mig i spegeln och säga att jag duger som jag är...!
Kramar!

Är så jävla less på allt detta röriga.......

Jag vill bara ge upp allt.
Exet har genom sina föräldrar obegränsat med pengar och barnen får av honom därmed alltid saker, de ska nu få åka på semester och jag känner mig ledsen och kommer aldrig kunna erbjuda samma...

På ett vis tycker jag att det är bra att du blir arg, släpper fram din ilska och sedan håller jag med Adde och är också övertygad om att du på ett eller annat vis kommer att bli belönad! Tänker på dig!!

för ditt inlägg, det rätar ut en del frågetecken. Du ska vara rädd och försiktig om din integritet mest pga att detta är ett helt öppet forum.Det är helt ok !!

MEN...du ska inte slå på dig själv för det du gör...just nu får du så mycket skit från andra så det räcker ! Du tar beslut, du gör nåt åt din situation, du jobbar på mycket duktigt och slåss hårt för det du tror på. Och idag kan ingen säga att du gör rätt eller fel, det kan bara eventuellt ses i efterhand. Ett beslut idag är helt rätt och underlättar även om det senare visar sig vara en aning galet. Alternativet är att inget göra och det skaver betydligt mer.

Du är inte ensam i din situation och du tar emot hjälp, många är de som inte agerar som du och som bara sjunker djupare ner i medberoendet.Se dig själv i spegeln varje morgon, hälsa God Morgon till spegelbilden, säg att "Jag duger som jag är" och ge dig själv ett litet leende ! Var stolt för det jobb du gör för din egen skull och för dina barn och lita på mig...du kommer att bli belönad !

Styrkekram ♥

Så länge som du har tänkt på detta och velat fram och tillbaka. Förstår att det känns skrämmande nu när det finns ett datum för flytt. Jag hoppas också att du kan känna lite lättnad och befrielse. Banken är bra kontakt. Du kommer snabbt kunna få koll på din egna ekonomi. Du är ingen egoist! Jag tror du måste se det som att ditt bästa i detta fall även kommer bli dina barns bästa. Barn vill ha välmående föräldrar hellre än föräldrar som lever ihop, även om de inte kan se det så nu. Ge det tid bara ..
Många är vi som haft jobbet som en fristad. Skönt så länge det går att komma dit, koppla bort och kanske få lite välbehövt vila från hemmet.

Lycka till med allt! Du är på rätt väg!