Senaste kommentarerna i forumet

så finn kanske ro i det.Det blev ingen lägenhet.Det kanske finns någon annan mindre livsavgörande sak du kan förändra innan jul,om du nu vill det.
Härligt att du inte missuppfattade mig :)

Jag förstår vad du menar. Min strategi var väl just det där med att "om han dricker igen så ska jag ge honom fait accomplis med lägenheten och bara förklara hur det kommer att bli nu". Men så gick det i stöpet (inte alls mitt fel, utan de sålde helt enkelt inte tillräckligt många lägenheter för att gå igång med projektet. Kanske kan bli av i framtiden,men alltså inget konkret nu).

Men jag tycker att det är intressant det du säger - hade jag trollat bort hindret själv annars? Det har jag förstås inget svar på, men det är väl värt att fundera över. Sanningen är ju att om jag bara bestämmer mig så kan det ju bli faktum redan nu, idag. Jag måste inte vänta till jul. Ibland så tror jag att jag har bestämt mig, men sedan är det något som får mig att tänka att "det är kanske inte så illa ändå, vi kan lösa det här". Du har säkert varit där själv.

Sanningen är väl att jag inte kan fatta något beslut just idag och jag fick ändå inte chansen eftersom lägenheten försvann. På sätt och vis kanske en lättnad, men samtidigt inte.

som just nu i ditt fall faller på lägenhet/boende.
Som medberoende eller i nån typ av beroende överhuvudtaget så är det sista man vill att överge det där hindret som håller oss tillbaka.
Från att ta tag i saker,leva det liv vi vill osv.
Dvs om du då fått den där lägenheten,hade du verkligen flyttat?
Eller hade du "trollat bort den"
För att slippa ta striden med dig själv då du innerst inne kanske inte vill.Dvs så länge han står för problemet och drickandet så behöver du inte göra något själv.
Hårda ord från mig som inte har en aning om vem du är och i vilket liv du lever.Vad som håller dig tillbaka och vad du hoppas på.
Men nyfrälst som jag är så är det alldeles lätt som en plätt att ge råd just nu.

Jag hoppas att du förstår att du får statuera exempel på något jag nyss tagit till mig och som jag inte alls hunnit lära mig hur man gör än.
Jag faller fortfarande i samma gropar.
Men jag ser de och vet redan innan jag kliver i dom att jag gör fel,men än förmår jag inte gå runt dom.

på terapin jag börjat på.
Först en känsla som sen bildar en tanke som man sen själv kan bestämma om den ska bli till handling eller inte.
Du förstår säker mönstret.
Något känns fel?
Har han druckit?
Ja det har han,då ska jag...
Men innan man kommer till det där då ska jag är vägen ganska slingrig.
Men kanske om du klarar att upparbeta nån strategi för när du faktiskt vet något med säkerhet att du då har en plan?
Typ.då tar jag mig en långpromenad.Skriver en rad på forumet.Ringer en väninna etc..

Gamla mönster börjar anas. Två nätter har han nu sovit på soffan och jag misstänker starkt att han har druckit, även om jag inte hittat någon flaska. Dessutom drack han öppet vin till maten både fre och lör. Inte mer än ett glas, men jag undrar ju i alla fall om det inte triggar något i honom. Han tycker förstås att allt är bra, som vanligt.

Mina planer på lägenhet till nästa år gick i stöpet. Så nu har jag ingen plan längre, ingen gräns. Känns fortfarande som att julen ska man ta sig igenom innan det kan fattas beslut.

Så jag jobbar på och kämpar på och vet vare sig ut eller in...

Han skulle va nykter ett år (vilket skämt) sa han den 14/11... Jag sa att han inte skulle lova det om han inte tänkte genomföra det, ett år är långt! Men det skulle han... Fram tills helgen då han vräker ur sig; ja tänker dricka två öl o ett glas vin ikväll (vilket sedan blev mer givetvis) o sen får du säga vad du vill!!
Säger man så??
Min önskan om allt vore bra, vore ju givetvis att kunna ta ett glas vin till maten på lördagskvällen eller när man står o lagar mat, men det stannar ju aldrig vid det för hans del... Jag dricker aldrig alkohol hemma längre...
Min vilja o "hjälpa" börjar tryta o jag känner mig osäker på vad jag vill... Hur ska vi kunna fortsätta när vår syn på detta är så fruktansvärt olika, han anser ju inte att han har problem. Visst att han varit nykter i veckan (vad jag vet iaf) men när han sen börjat dricka finns det ju ingen hejd..

Här har du många historier att känna igen dig i!
Jag förstår dina skuldkänslor - det är lätt att ta på sig att det är du som förstör familjen, att det är du som inte gjort tillräckligt osv - men du har ju kämpat i så många år, och det är nog inte helt ovanligt att faktiskt inse att alla brutna löften, all falskhet och alla lögner har dödat kärleken, det hjälper inte att alkoholisten blir nykter, för allt som hänt under åren kan inte göras ogjort.
Om du vill skiljas så har du rätt att vilja och att göra det, du har rätt att tänka på dig, dina tankar, känslor och önskningar i livet!
Kram!

Jag träffade barnen före och sa att jag medvetet skulle ta ett steg tillbaka så att de skulle få chansen att prata ut.Jag har en förmåga att bre ut mig :)
De skötte det snyggt och lät väl egentligen honom bestämma hur långt in på benen de fick komma.Jag braskade ju på några gånger och fick onda ögat av honom.
Han mumlade om att kanske och nja att han skulle söka hjälp.Men vem vet.Kanske den milda approachen biter bättre än min tankvagnsmelodi.

Jag gick in tillbaka sen barnen farit men jag var inte välkommen.Nu var det något mellan honom och flickorna.Dvs de var vänner och bundsförvanter och jag var inte inbjuden.Jag sa bland annat som inte föll i god jord:
Är inte en av anledningarna till att du inte söker hjälp att du vet att de kommer att försöka förmå dig att sluta dricka innan de kan hjälpa dig? Och att det är just det du inte klarar i dagsläget.Det ville han förstås inte svara på.Jag sa också att nästa gång jag vet att han kör onykter så kommer jag att ringa polisen.Jag läste aldrig upp mitt brev.Nånstans på vägen mellan tangentbordet och hjärnan så är jag inte riktigt säker på att jag står för vad som står i brevet.Min längtan och min väntan och min kärlek.Just nu är den praktiskt taget utsuddad.Jag ska försöka få den att stanna i det läget så länge jag förmår.

och du kommer kunna kämpa lite till!
Ibland när jag var mitt i min separation och jag fick kommentarer om att man får oanade krafter, trots att det känns som at all tär slut och all kraft är borta så kommer det ny kraft när man behöver det osv, så kändes det som ett slag i huvudet varje gång - för där satt jag och kände inte alls någon kraft... MEN - uppenbarligen kom det oanade krafter, för jag har kämpat så här långt, och jag fortsätter kämpa - och du har kämpat så här långt och jag hör att du fortsätter kämpa!!

Jag vet att det är jobbigt, och det är fruktansvärt när barnen mår dåligt, men du gör så gott du kan, och det är inte ditt fel att ni har hamnat i denna situationen! Kanske kan de få hjälp utifrån?!

Everything will be okay in the end - if it is not okay it is not the end!
Kramar!

Hoppas att du känner att du är på väg i något stort och avgörande - det låter så!

Kram!

Fina xx
Min grundkärlek till dig är stark.
Likaså din alkoholism och depression, mitt medberoende och min arbetsnarkomani.
Jag kan inte säga vad som är den största orsaken till varför vi nu står här idag i denna olyckliga situation.
Denna sommar och ditt uppbrott har fått jaget i mig att vakna igen.
Jaget där mina behov och villkor sakta har vaknat för mig.
Vad som är viktigt i mitt liv.
Det har länge varit dolt då vi haft det tungt sista åren.
Jag valde att inte se.
Jag valde att leva i förnekelse i hur dåligt vi mådde tillsammans.
Min nya väg har varit att sluta fly.
Sluta fly de jobbiga situationerna som hittills varit i mitt liv.
Sluta fly från det faktum att vi inte längre kan ha det såhär.
Livet är för kort och vi måste bejaka glädjen och framtiden och nuet, annars slutar vi sakta att leva.
Jag har länge försökt att närma mig dig och det oss vi har haft tillsammans.
Det var fel väg
Jag har istället till slut insett att jag måste börja se mig själv och vad som är viktigt för mig istället för att försöka laga det som var vi.
Det gick nämligen inte att laga.
Vi måste i så fall hitta ett nytt vi.
Men först måste du i så fall börja din resa , mot att sluta fly börja leva och våga känna.
Jag kan i dagsläget inte heller säga att jag kommer att stå här, när och om du väljer att bli nykter.
Men jag hoppas att jag har kvar tillräckligt av det långa tålamod och den djupa kärlek jag ändå känner till dig.

Min älskade vän, ta dig samman och sök hjälp, den finns att få och just idag så finns i alla fall fyra fina flickor som finns där för dig.
Jag, xx och xx och xx

så svag och skröplig jag är just nu.Det är ju endast min låga självkänsla som inte har styrkan att sparka mig i arslet och be mig kliva ur det här med nån ära i behåll.
Nån form av självbevarelsedrift har jag ju och motor att försöka driva mig själv och det här framåt.Men när man har en motpart som är alkis så blir det liksom lite stenar på vägen.Men tack för din peppning.

Igår så ringde han vid 2 mjuk och darrig och erkänner att han är väldigt bakis och frågade hur läget var för mig.Inte så bra sa jag.Jag försöker att inte må dåligt i detta att du dricker så mycket just nu,men det är svårt att inte låta sig påverkas.Mjaha joho sa han,dvs ingenting.Men jag kommer vid 18 sa han då och framhärdade om det för första gången.Hade han backat ut så hade jag välkomnat det och det kände han nog.Vid 17 ringde han igen lite lite grötig och ville ställa in träffen för han hade inte fått sova som han behövde.
Nej sa jag du får lov att komma jag har förberett allting.Ok jag ska lägga mig igen och försöka slumra till. 18 30 ringer jag då han fortfarande inte dykt upp.Jag är på väg säger han och kommer 18 45.Så står han där i dörren,lite slirig
-Men du är ju full säger jag.Nädå,bara bakis.Sanningen står ju där uppenbar och jag säger inget mer utan vi tuggar i oss vår middag och stämningen är rätt tryckt.

Sen tog jag upp en av de insikter jag fått i veckan.
-Vi har ju pratat om det här med muren som byggts upp oss emellan och att varken du eller jag,famför allt han inte kunnat hitta nycklarna till hur man murar ned den.
Nu har jag fått reda på vad den består av säger jag.
Jaha säger han,vaddå
Skam och lögner säger jag.Så länge du ljuger som du gör pecis nu att du inte druckit så byggs denna mur på och blir ogenomtränglig.
Men den går att mura ned om du slutar ljuga.
Han svarade ju inte på det men förstod nånstans att här blir det ingen övernattning.Nä nu ska jag hem till stugan och lägga mig och sova.
Ja sa jag,jag kan inte be dig att stanna då du ju uppenbart har druckit.
Sen ska han då vänslas lite kramas och pussas och visar både sin ånger och sin längtan.
Sen åker han då iväg.Först efteråt börjar jag banna mig själv för att jag släppt iväg honom på fyllan.Visserligen inte så påverkad,men tillräckligt för att blåsa påverkad i en kontroll.

Jag meddelar barnen och nu äntligen ska vi ha en konfrontation,idag.
Vi ska träffas hos mig före och gå igenom vad vi ska säga så det inte blir så spretigt.
Då får vi se om han är nykter eller full när vi kommer ner.
Jag vet ju att onykter så tar han inte in så mycket.
Men jag ska föreslå barnen att vi skriver varsitt kort brev med kontentan av det vi ska säga och lämnar det så han kan läsa det nykter.

Ja det känns som det är inom räckhåll men ändå så långt borta. Jag mår så dåligt idag!! Alla mår dåligt o det värsta är att mina barn mår dåligt. Jag räcker inte till o kan hjälpa dem som en mamma borde!! Jag är så orolig för dem , att det ska hända nåt att de ska göra sig själva illa. Jag håller snart inte ihop längre o önskar vid såna tillfällen att man vara kunde försvinna. Livet är så tungt det är en lång kamp!! Vad skulle man till den här värden att göra? Det känns som man inte gör nån nytta här!! Det är tungt nu men jag hoppas att jag kan kämpa mig upp till ytan igen för mina barns skull o att jag kan hjälpa dem på nåt sätt.

Jag läser din tråd hela tiden och jag vill säga att du är en ofattbart stark människa. Jag kan inte råda dig till någonting men vill tacka för att du delar med dig.
kram

Nu låter det som din frihet finns inom räckhåll! Blir så glad för din skull och möjligheten att få börja ditt egna liv.
Även om det känns tufft med allt praktiskt så kommer det att lösa sig. Hoppas du har människor omkring dig som kan hjälpa dig med det. Du har verkligen gjort allt och lite till för att hjälpa din sambo och jag hoppas insikten att det inte är ditt ansvar ger dig ro.
Kram och lycka till med flytt och allt!

och träffade på en liten flört.Kändes väldigt bra för självkänslan.Men ännu mer förvirrande i hur jag ska göra med kvällens planer och min drinkare.
När jag stålsätter mig så kan jag se vår träff som en isolerad händelse där vi hittills har kunnat mötas.
Men just eftersom vi möts så går det också hål i min rustning.
Den tar flera dagar att laga.Men utan dessa möten ingen lindring eller bot för relationen.Att han väljer det han väljer om och om igen blir ju ett hån fast jag vet att det är precis det han kommer att göra.
Dvs jag försöker göra rätt från mitt håll,men han fortsätter ju i sitt spår.

Även om man har bestämt sig för att inte leta efter flaskor så är det så svårt att låta bli. Det är helt sjukt för det blir ju inte bättre av att man vet var han har gömt spriten men på nåt konstigt sätt känns det bra för stunden när man har bevis.. Jag letar fortfarande fast jag snart ska flytta för jag känner mig så frustrerad när kag märker att han har druckit o måste bara veta vart han gömt den jäkla spriten!! Fast ofta talar jag inte ens om för honom att jag vet var han har sina gömmor. Är bara nöjd på nåt sjukt sätt att jag vet .
Kram till dig!!

Idag märktes det på honom. Han smygdricker. Suck.
Och jag kollade efter burkar eller flaskor. Klarade inte att låta bli.
Undrar hur länge det tar innan vi är tillbaka där vi började. Livet känns tungt och ensamt. :-(

Det är så mycket känslor, ibland känner jag mig ganska glad o ibland ledsen. Sen när jag börjar tänka på allt som jag har framför mig med flytt o allt annat så får jag sån ångest! O tänker hur jag ska klara av det. Men den här gången ska det gå hela vägen o jag har aldrig varit så nära någongång. Det finns inga känslor kvar från min sida det är jag nästan helt säker på. Och det är som du säger Flygcert att det är inte mitt ansvar att kämpa för att han ska bli nykter nu får han kämpa själv om han vill det. Det verkar som det går utför för honom, jag har märkt skillnad på honom. Han fortsätter att dricka i smyg o jag tror även att han kör bil när han dricker . Jag är inte 100^ säker på det men nästan. Vore jag helt säker skulle jag ringa polisen. Han är jättekonstig i humöret o det svänger hela tiden. Åh vad jag vill komma bort o börja mitt nya liv!!
Kram

flodhästen i vardagsrummet just nu.Huvva så sjuk man är inifrån och ut.Och så många insikter i samma bok.Jag rekommenderar den till alla medberoende.Lite tungläst men väldigt nyttig.

Nu står jag då i ett vägskäl igen.Nykter och glad igår,full kl 11 idag.Jag sitter nu här och försöker hantera de känslor eller rättare sagt frånvaron av känslor som kommer.
Blank tom och även min framtid och min dag liksom ramlar ihop.
Jag som skulle ha en trevlig kväll med väninnor och kuckelura lite och kanske gå ut.Nu for all festglädje trots att ingenting har förändrats.
Jag trodde förstås någonstans att han skulle vara nykter åtminstone till i morgon.Han går alltså på sitt drickande igen med endast tre dagars nykterhet i ryggsäcken.Det kan hända att han skrapar ihop sig till vår träff i morgon.
Men han skulle eg sova över för första gången på 7 månader.Jag ser redan framför mig hur han tackar för maten,reser sig upp och åker ned till stugan så att han kan fortsätta dricka.Vad gör jag då? Blir besviken,förstår blir arg?Inte ens det kan jag känna in idag trots att jag egentligen kan förutse morgondagen.Alternativet är ju att han inte kommer överhuvudtaget.Då blir jag ännu mer satt på pottan.
Ta kontrollen,jaha hur då? Det handlar ju om att släppa kontrollen och bara låta sig flyta med och inte försöka planera så mycket.Men kanske att jag ska just det.Tro att morgondag och övernattning ska bli av.Och tillåta mig själv att bli riktigt besviken och arg om det inte blir av.Eller?

men trött.Vi ska träffas Lördag.Så då får vi se om han levererar..

Som fd missbrukare kan jag bara se hur din pappa häller i sig sprit mm. Det har också således givit honom ganska så grava konsekvenser som förlorat körkort och jobb. Det går inte att förändra en människa som inte vill bli förändrad. Tycker han själv att han har problem? Vad säger han om sina skador? Jag skulle eftersom han nu är i en sådan djup kris göra en orosanmälan till sociala myndigheter. Förklara att han skadar sig själv körkortet mm. Förhoppningsvis kan man kanske ta ett LVM (lagen om vår av missbrukare) avgifta honom och påbörja någon form av behandling. Min mamma drack stundtals mycket knarkade. Jag orkade inte och bröt kontakten. Det är något jag idag ångrar för nu är hon död. Visa din pappa att du bryr dig, mer kan du inte göra i nuläget.

Tack flygcert! Du beskrev just mitt liv. Förutom att jag klipper gräset också... Han säger att han är för tung för åkgräsklipparen. ;-) Ibland tror man inte att det är sant vad man har varit med om, eller hur?

Så blev jag ju förstås sjuk också, som ett brev på posten. Förkylning med feber. Så vi får väl se hur mycket jag orkar med idag. Fick iväg barnen i alla fall, alltid något!

Stigsdotter, jo jag känner till den bönen. Tycker ännu mer om den på engelska och har känt till den sedan jag lyssnade på Sinead O'Connor i tonåren.Men då insåg jag kanske inte kopplingen till alkoholism, utan tyckte bara att det var vackert och sant.

Buddha sa: Varje morgon föds vi på nytt. Det är vad vi gör idag som är viktigast.

Värt att ta till sig.

Det känns att han har dött men jag har ingen grav att gå till :( .
Känner en oerhörd sorg för jag har förlorat den som jag tycker så mycket om......
Har fortfarande svårt att förstå själva alkoholisten och hans handlingar och tankar...... Men nej ...han vaknar inte själv...han fixar inte det för han varken kan eller vill göra det.
Lögn mot världen , lögn mot sig själv ......driften mot hemmet och soffan.....driften att vilja bedöva sig själv och avgränsa sina sinnena med alkoholen .
Varför världen måste förlora en människa till......

Välkommen hit !
<3