Senaste kommentarerna i forumet

Du är en av dom på medberoendesidan jag tycker om att läsa. Så nu vet du det. :)

Håller med dig om det du skrev i Jackos tråd om det snillrika i detta forum; att båda sidor av myntet representeras. Allt som ökar förståelsen för ett fenomen, vad det nu än må vara, är välgörande och uppbyggligt. Perspektivbyte.

/Lena

Ullabulla......du har rätt . Jag har ställt frågorna som jag har inget med att göra och svaren på de skulle sätta igång ännu mera funderingar och frågor. Hur enkelt som helst att förstå och det är ännu enklare förstå varför jag ställde de..........Jag har hamnat i hjulet som kan inte stoppas , kan inte kliva ur den än. Ska arbeta på det och varje gång som tyckasyndomhonom tankarna kommer ifatt mig ska jag tänka direkt på de osmakliga och icke tänkvärda från ett förhållande som gjorde mig bara ledsen och förtvivlad.
Tack !

Vi hade jättefint samtal nu på morgonen och han var nykter och pratsam.Han ska komma i em kväll och då får vi se hur det blir.Nu ska det städas och rullas lite köttbullar.
Jag ska klistra in en länk som jag hittat nu på morgonen som visar vem JAG är.Det är ju sällan bara en sida av saken.Så jag har en medberoende alkoholist till exsambo och han har en medberoende arbetsnarkoman till x-sambo.Vi har en bit att vandra om vi nu nånsin kan hitta en gemensam väg igen..

Arbetsnarkomani, arbetsholism, arbetsberoende. Olika benämningar på samma sak: att en människa går upp i sitt arbete och blir beroende av det nästan som en alkoholist av alkohol. Arbetet har blivit det viktigaste i denna människas liv och bär upp hennes självkänsla och hennes liv i övrigt.
Utmärkande för arbetsnarkomani är intensiteten, farten och hängivenheten. Arbetsnarkomani innebär inte detsamma som att vara effektiv i sitt arbete, utan att den som är beroende av arbete inte kan låta bli att arbeta. Det har blivit ett inre tvång att utföra och prestera. Arbetsnarkomanen blir inte nödvändigtvis lycklig av att arbeta utan kan snarare vara mycket utmattad, ångestfylld och oförmögen att koppla av.
Arbetsnarkomanen förmår ofta inte säga nej till nya arbetsuppgifter, och kan gå omkring med ständigt ont samvete över dåligt utförda eller ogjorda arbeten. Den som lider av arbetsberoende har svårt att skilja på arbete och fritid. Fritiden kan vara så fylld av aktiviteter så att avkopplingen och stimulansen uteblir nästan helt.
Man talar inte nödvändigtvis om arbetsnarkomani som ett problem eller en sjukdom. Flitighet, effektivitet och noggrannhet är dygder i det moderna arbetslivet, och därför är det inte så lätt att inse att arbetet upptar en alltför stor plats i en människas liv. Vår kultur och vår arbetsetik ger berättigande åt prestationstänkandet, och det kan även bidra till att utveckla ett arbetsberoende. Arbetsnarkomani är en form av beroende som inte innehåller de sociala element av skam som t.ex. alkoholism eller sexberoende.

Min arbetsnarkomani har gått från glädjefylld eufori till plågsam ångestdämpare.Från att ha varit en viktig del av mitt liv så har den blivit totalt dominerande.En del kanske säger att det är en flykt av att leva med en alkoholist och det kanske det är.Men nånstans på vägen tar vi varandra i hand jag och mitt x då vi valt att lindra vår själsplåga på varsitt ej uppbyggliga sätt.

Skit i det och släpp kontrollen.Ställ gärna frågor i dig själv och skriv dom här på forumet.Men ta inte reda på det,för det leder ingen vart även om du vet.Då kommer bara följdfrågorna,har han varit på sin kontroll.Sköter han verkligen medicineringen osv.Det finns alltid mer att ta reda på och hålla koll på och det tar aldrig nånsin slut.
Att det går fram och tillbaka.Att man är stark och svag om vartannat betyder egentligen bara att man påbörjat sin resa på väg från medberoendet och in i nåt nytt friskare.Jag kunde nånstans känna att så länge jag var helt fast i medberoendet så mådde jag ganska ok.Fokus var ju aldrig på mig utan bara på min nyktra/onyktra gubbe och hans mående.Jag slapp helt och hållet ta ansvar för mig själv och mitt liv.Man blir precis som du beskriver formligen uppäten inifrån av maskar.De lämnar bara ett tomt svart hål som inte fylls av något annat istället och det är fruktansvärt tungt att känna.

Söndag igen.....Jag är på samma ruta igen. Igår kändes det okey , att förstå att livet tar inte slut utan honom.Idag säger min magkänsla att nåt går snett.
Igår hade jag lust att ta hand om mig själv. Det var små stunderna men iallafall....
Trädgården får vänta tyvärr.
Den konstiga känsla att inte veta nåt äter upp mig. Jag vet vad ni tycker ......att jag ska sluta älta och titta framåt !!!!
Kan inte än .
Nu får jag be er att svara mig - hur fungerar medicinering med antabus . Hur och hur ofta tar man tabletterna. Går man till en läkare eller hur gör man !!!
Går man på några kontroller ? Kan arbetsgivare kräva en uppföljning och information av den som tog emot hjälpen ?

Ja....många kramar från mig med......<3

Hur det känns att bli dumpad av någon man själv tycker om. Träffade en jättesnygg och trevlig tjej när jag pluggade till lärare. Hon hade allt utseende (inte för att det spelar stor roll), snäll, ödmjuk. Vi hade kul ihop. En dag sa hon bara nu är vi vänner. Det var på den tiden man inte drack för att sörga eller fly. Jag vet hur tom inombords jag var. Tror du har en liknande känsla. Den man älskar väljer en annan väg där man själv inte är delaktig. Jag hoppas att han finner sina hjärnceller och greppar din varma hand. Han respekterar dig och förstår vilken idiot han är som offrar en sådan fin tjej som du för alkoholen. Många varma söndagskramar från fysikläraren.

Men 20 år är en lång tid och förfallet nu sista halvåret sen han flyttade ned till stugan på eget initiativ har gått så oerhört fort.
Just den snabba utförsbacken ger mig ändå konstigt nog hopp att han snart ska krascha.Sen att vi fortfarande har mycket känslor kvar för varann hjälper ju till.Jag blir mindre skadad i nuläget än när vi bodde tillsammans då jag kände mig så personligt kränkt varje gång han drack eller smusslade.Det gör jag inte nu.Men det är klart att det är tungt och att jag säkert vore smartare om jag lämnade definitivt.Men jag ger det här en sista (?) chans och hoppas att han på eget bevåg har förstånd att söka hjälp.Han har gjort det en gång förut för två år sedan och det höll ett halvår innan han började smussla igen.Så mer professionell hjälp,typ behandlingshem är ju vad han egentligen skulle behöva.

De förstår mer än vad man tror. Tråkigt att han inte kan skärpa till sig men han är en alkoholist och behöver professionell hjälp. Gör som flygcert sa ha något i beredskap som en plan B. Hoppet är det sista som överger en men det gör också ont när man hausar upp något som sedan inte går i hamn. Kanske bör du släppa kontakten helt. Är jättesvårt och gör ont men han sårar dig gång på gång. Jag gjorde samma sak mot min fru. Lovade, det sprack, lovade det sprack.

Du kan ju fråga honom vilka fördelar a har och vilka nackdelar. Har han jobb? Dricker han varje dag? Blir han alltid stupfull?

att trots att du är mitt uppe i jättejobbiga saker så är DU tydligare allteftersom du skrivit här.Du blir liksom klarare som person för mig som inte känner dig alls.Ville bara säga det :)

Jodå,jag roar mig så gott jag kan.Jag var ju förberedd då han druckit hela veckan.Så jag passar på att grejja lite.
Men nästa gång ska jag vara ännu mer förberedd och ha något riktigt trevligt alternativ klart som jag kan hoppa på.
Ledsen har jag varit tillräckligt känns det som.Men det kommer nog tillbaka det också.Men inte just idag iaf.
God vän till honom sen 35 år var förbi och fick lite ny info.Det märks att omgivningen vill hålla nån sorts hopp uppe också.Men vi träffade honom i förra veckan och då såg han riktigt fräsch ut osv.Jamen säger man då vad bra..Man ska liksom slaska in det i skallen på omgivningen innan de fattar det som är så uppenbart.

jag behöver dina ord - för det känns som jag är så gnällig när jag om och om igen tar upp saker, men det är ju för att socialtjänsten inte förstår...

Idag satt jag i soffan, och frös så om händerna så jag satte dem mellan mina lår - och då kom jag på mig själv med att det är första gången på säkert 7 år som jag sitter så... för när jag och exet blev tillsammans så satt jag ofta så - tills han blev arg på mig och frågade om jag "inte gillar när han smeker mig eftersom jag tydligen måste hålla på själv"... så liksom med så många andra saker så slutade jag att sitta så; det var ju onödigt att göra honom så upprörd...
Och igår var jag på after work med mina kollegor - så fantastiskt trevligt!!! Jag kunde dricka lite vin, prata med allt och alla, och inte minst - jag kunde komma hem när jag ville utan att få kommentarer och frågor om det!
Så oändligt mycket jag ändrade i mitt liv för att vara honom till lags - hur jag pratade, med vem, vad jag sa, hur jag sa saker, hur jag hälsade på honom, hur jag lindade in saker, hur jag slutade prata i telefonen, hur ag begränsade mitt umgänge, hur han hotade och vände på allt jag sa, hur han skrämde mig... och jag förstår att jag måste förklara för socialtjänsten att min oro för barnen inte förväxlas med detta, utan att jag faktiskt ser och hör att många av dessa saker gör han på liknande sätt nu mot våra barn - men HUR FAN TÄNKER MAN: en människa som kan göra så mycket ont, göra någon så illa - och ändå menar de att han älskar sina barn och han försöker ändå bättra sig??? Jaa, vad ska jag säga - så om man slår någon sönder och samman, eller mal sönder personen verbalt, eller hotar, skrämmer och förnedrar, eller tom mördar någon - så gör det inget, om bara förövaren älskar sitt offer?
Och, ja, jag vet - mitt ex har lugnat sig, (tack vare sin exfru och numera tillika ångvälten som inte backar för socialtjänsten, anmälningar, tvist?) och han är snällare nu, men det ligger ju ändå så mycket manipulation i det han säger till barnen, jag hör så tydligt och tom utredarna sa att de kunde se flera saker som gjorde dem mycket eftertänksamma - men det lät ändå som att "men han visar verkligen att han älskar sina barn" - jo, jag vet att han älskar dem, och det tror jag också, men det hjälper inte om man älskar någon om man ändå inte kan låta den människan vara den hen är, om man måste få den personen att bara säga vissa saker, att inte få lov att säga andra saker, att straffa psykiskt för vissa saker, att säga förtäckta hos"om du säger så, så kommer jag..."... ja, jag vågar inte riktigt skriva exakt vad det handla rom, känner mig bara så maktlös...

Snart åker jag på en liten semesterresa! Några dagar ska barnen vara hos mina föräldrar, och sedan lämnar de över till pappan... Men JAG ska åka på semester - min första resa sedan separationen, och alltså min första resa på ett antal år där jag inte kommer behöva sova själv på hotellet för att exet blev så arg att han drog, och jag behöver inte vara rädd att titta på "fel saker", gilla "fel saker" osv - jag ska njuta, och jag ska försöka slappna av och bara vara!! Ska bli så härligt!!!

krasst kan man säga att du själv valt det - men det finns inget som är så starkt som hoppet...
Känner med dig och förstår att det är tungt.

Kan du göra något för dig själv?
När jag var mitt i allt det där så var det inte så trevligt att se kärleksfilmer, men serier (Homeland? Sons of Anarchy?) elelr andra typer av filmer? Ta ett varmt bad eller en härlig dusch? Jag gillar att sortera och röja, det kanske? Eller bara sitt och tillåt dig vara ledsen?

Kramar!

backade han idag ur vår träff pga fylla.Jag hade det på känn då han druckit varje dag denna vecka.Han påstod att han skulle komma i morgon istället.Jag var iaf stark och frågade om han druckit vilket han erkände.Han tyckte att jag skulle komma ned till honom men jag avböjde och påminde om att han åtminstone skulle vara nykter denna enda dag på veckan som vi träffades.
Så nu sitter jag här mol allena,men det har jag ju valt själv :(

Tusen tack för svaren! Återkommer med fler frågor. Nu ringde jag honom idag ändå. Är som ett beroende för mig med!!

fokus...fokus... Försök att inte känna, inte tänka och analysera, försöka förstå. Följ din plan, prata med banken, juristen, vänner som kan ge tips och råd. Låt banken kalla honom till möten, var ingen länk emellan. Ta hjälp av de som kan hjälpa dig. Ställ frågan när ni är hos banken hur ni ska lösa det med kostnaderna när han bor kvar i huset. Om han ska bo där så måste han ju köpa din del av huset? Mycket som måste klaras upp där, men där hjälper banken dig bäst, och det är så det går till vid en separation, oavsett om man är överens eller inte.

Du har kommit så långt, du är stark och du klarar det här.
Styrkekramar från mig ❤️

Tack Ullabulla .....jag har misstänkt att jag är redan medberoende .
Jag har lagat in på urplay.se och har bekräftelse.......
Jag är glad att jag har hjälpt en människa jag älskar och jag ska försöka älska mig själv och ännu mera än honom.
Får jobba på detta , men lättare sagt än gjort.
Vad är skillnaden från igår till idag ? Ja .....jag har fått en osant kraft och falsk glädje och jag lurar mig själv , att imorgon ska han ringa till mig och tacka mig för min kärlek och omtanke. Alltså står jag idag på samma plats som igår. Glädjer mig liiiiite av att förstå att jag har ett stort problem som jag måste ta i för snart hamnar jag på parkbänken med alla andra medberoende som har ingen kraft längre att resa sig upp .

att du faktiskt får de bevis under näsan som behövs för att säga dig att han faktiskt dricker.Kan du då slappna av i detta,eller går du igång på alla cylindrar?
Har du någon strategi såhär i förväg på hur du ska försöka agera.Kan du känna ett lugn i att det förmodligen är som du tror,att han smygdricker.Eller känner du dig då sviken och bedragen?
Känn in känslorna i förväg och identifiera isåfall vad de står för.Han är alkis,han kommer antagligen att dricka mer så länge han inte söker hjälp.Det är ju vad deras agerande,dvs drickande eller inte drickande gör med oss medberoende som egentligen ska vara kärnan i problemet för oss.Dvs deras triggers som gör att vi går igång.Kan du helt enkelt skita i det och se om din avslappning kan göra att du mår bättre.
Eller måste du på något sätt upparbeta en strategi då han faktiskt brutit det löfte han gav för en kort tid sedan?
Jag önskar dig en god vecka och hoppas att du ser fel för er bådas skull.

Jag drack själv i smyg, trodde inte att det märktes. Det luktar ju en del. Det måste vara jobbigt att kolla allt hela tiden. Förstod inte hu frugan stod ut med mig. Ta en dag i taget.

UR Samtiden - Beroendedagen 2014: Medberoende och relationsberoende
urplay.se

Det är ett tungt jobb och mycket ödsligt mellan varven att se sin egen övergivenhet utan missbrukaren.Ångesten kan slita i en över att man inte längre får ta del av missbrukaren och hans liv.Jobba på,sakta går man ändå framåt framför allt när man inte bor under samma tak.

Jag läser och läser och läser !!!!!
Ser, att jag är inte ensam och inte heller unik .
Mina tankar och funderingar är andras tankar och funderingar. Skuldkänslor , dåligt samvete , att sitta och analysera och gräva sig när i allt det kan man inte påverka hos den andre.
Vilja förändra hans liv för att må bra själv.....eller för att tro att det är min uppgift att göra det ?
Jag har upptäckt ,att jag ser på honom som han ser flaskan ........Framåt för att uppnå målet-Jag , för att hjälpa honom , han för att försvara sig mot mig och innerst inuti inte vilja ha nån hjälp alls.
Allt är spel för galleri , utåt......." Titta på mig ! Jag tar antabus !!!! Ser ni ? "
Men i hans tankar lyser solen och han ser sin sommarstuga där han ska hamna snart igen ....med lugnet och ölburken i handen !!!!
Låter jag förvånad ?
Förlåt mig men jag tror mera på er alla här än hans vilja att blir nykter.
Nu tar jag två steg bak och ska börja med att öppna ögonen för min egen fördel.

Du har ju kämpat så oerhört och till slut äts allting upp. Även om kärlek finns kvar så räcker inte det - dels eftersom allt som sagts och gjorts mot en har gjort att man liksom inte vill vara med på tåget längre, dels för att man inte får någon som helst förståelse, ursäkt, tillmötesgående eller liknande. "Jag kan inte stanna kvar för då finns inte jag kvar" skriver du - och det är ju det som händer om man stannar kvar i allt det där.

Känner med dig och vet att du har det kämpigt och mer ha det kämpigt,men jag jag vet att du klarar det, att du kan kämpa!!
Kramar

jag läste just ditt inlägg på din sida.
Jag förstår precis vad du saknar och känner, hatar och längtar, förstår det dubbla inuti och besvikelsen.

Jag vill inte skiljas, har aldrig velat och vill inte nu heller. Jag väntar inte på något under eftersom jag inser det aldrig kommer inträffa men jag saknar, längtar, och i hjärtat lever en kärlek som måste dödas. Jag vet vi hade kunnat få ett fantastiskt liv tillsammans om…detta OM…han vågat släppa sina garden. Det kommer inte hända och nu är allt trasigt. Jag kan inte stanna kvar för då finns inte jag kvar, Jag har förintats till ingenting, har inget värde i hans värld. Jag vet han älskar mig men han har trappat upp sitt hat, sin sarkasm så högt att det inte finns någon väg tillbaka. Han kommer aldrig kapitulera inför sig själv, aldrig…. Jag tror han kommer sluta med en flaska i handen och dö i tron han är oöverträffad, ensam med spriten. Det är vad jag tror men behöver inte oroa mig för det för nu går jag….för alltid…