Senaste kommentarerna i forumet

Är inne på andra helgen som nykter och jag är inte säker på att han är det. Men är för lite för att riktigt märkas, min magkänsla säger att han druckit. Tycker det syns i ögonen och på hans sätt att vara.
Vi ska vara lediga nu en vecka, ska bli intressant att se vad som händer. Bara att avvakta.

Är inne på andra helgen som nykter och jag är inte säker på att han är det. Men är för lite för att riktigt märkas, min magkänsla säger att han druckit. Tycker det syns i ögonen och på hans sätt att vara.
Vi ska vara lediga nu en vecka, ska bli intressant att se vad som händer. Bara att avvakta.

Det kommer att bli bättre.
Du är så stark. Vet inte om det hjälper dig något men vill ändå skicka dig styrka i massor!

Jag har tänkt på dig- undrat var du tog vägen. Jag minns hur mycket du kämpat och varit lojal. Nu är en annan fas i antågande och jag hoppas SÅ att du kan gå igenom detta med kraft och styrka. Livet gör fruktansvärt ont ibland- man undrar vad det är för mening.... Troligen (helt säkert) kommer man att gå starkare ut på andra sidan. En dag i taget!
Ta hand om dig och stå på dig!
Kram ❤️️

Jag har sagt det förr och säger det igen- ni, mina forumvänner, är ett oerhört stöd för mig. Tack för alla tänkvärda ord och frågor. De hjälper mig på min väg framåt. Min värsta ilska har gått över- men tanken på att det finns nån annan gör ont, jätteont. Jag blir så förvånad över min egna reaktion- jag är ju så säker (trodde jag iaf) på att vi måste sära på oss för att vi båda ska kunna läka- ändå så slogs benen undan för mig när jag fick reda på den "nya" kvinnan. Helt plötsligt skulle jag vilja förföra honom, vara nära och säga alla fina ord som jag vet att han vill höra och som jag vill säga djupt från mitt hjärta. Känslor lever verkligen sitt eget liv. Ni och mina närmaste vänner påminner mig om det som faktiskt gjort att jag valde att gå när jag själv i dagsläget plötsligt väljer att bara se hans bra sidor och längtar efter honom rent fysiskt. Mitt förnuft säger att jag måste förverkliga mina framtidsdrömmar och jag försöker varje dag hitta min plats i tillvaron. Jag har haft några sköna lediga dagar med motion, bra mathållning, frisk luft och vila. I morgon har jag tackat ja till ett kalas och jag tycker att det ska bli jättekul. Ibland blir jag rädd för mig själv för jag längtar så efter bekräftelse, närhet, ömhet, tillit och respekt- jag vill inte bli desperat och göra saker som jag ångrar. Jag saknar någon men ändå inte. Jag längtar tillbaka till mitt hus och ser fram emot när allt är klart med lån och flytt så att jag får känna mig hemma någonstans. Jag vill se ljust på framtiden. Det kommer att bli bra- måste bara få ta tid. Det är lite oroligt i magen inför min nya situation vad gäller ekonomin och att "driva" runt huset själv. Jag ska fixa det!! Jag önskade bara ibland att han kunde kapitulera och säga allt som jag vill höra......
Kram på er!

Ja.........
Jag fick ett sms från min pojkvän efter jag skrev , att jag accepterar inte det han gör mot oss två , men vill hjälpa honom om han söker hjälp själv - " Jag väljer inte mellan dig och alkoholen. Jag vill känna efter om jag tycker att du är den rätta för mig "
Ett straff och enkelt val -missbruket

…en kram.
Ilska är bra!
Ut med det ruttna i vredesmod!
Tänker ofta på dig...

…tack för dina ord, de värmer.

Jag känner jag kämpar med tårarna hela tiden idag.
Det är så ofattbart alltihop. Jag har några riktigt goda vänner som inte ger sig utan frågar hur jag mår så snart de märker det är något. Jag blir påmind om hur åra kontakt man kan ha trots geografiska avstånd, något som maken aldrig förstått. Jag är s¨tacksam jag har så innerliga vänner.

Han slutade helt ha kontakt sista året, men passar ju i tid med hans nyaktiva intresse för andra kvinnor och "vänner", beteende han haft i sitt aktiva missbruk och nu samma men utan alkohol i kroppen. Det är de där som aldrig hör av sig när jag finns i närheten förutom bimbon som ringt när hon varit stupfull.
Måste skriva det, vet det låter som svartsjuka, och visst kan vara så men jag känner mig inte svartsjuk utan bara genomtött på alla lögner. Om han velat ha någon annan så är det ju enkelt., bara avluta och gå vidare. Det märkliga är att han inte varken erkänt kondompaket eller samtal, mail eller sms som jag fysiskt sett, tagit på och frontat med eller läst tillsammans med honom. Förklara det någon som kan...
Hur djupt kan det där missbrukarbeteendet rota sig fast undrar jag?
Varför har ingen lyckats ge honom tillräckligt motstånd så han bryts ner i behandlignarna han genomgått? Flera har tom sett upp till honom. Hur fasen är det möjligt? Tänk om jag kunde ge dem bilderna på snuset på väggen, spela in hans vredesutbrott och all galla han spottar ur sig, allt hat, förakt och fraser jag tror ingen av dem tagit i sin mun om sina nära.

Nu är det inte min uppgift men det hade onekligen känts som en form av upprättelse för mig.
Jag har klippt banden och det sista är nära förestående.
Känslan att blivit grundlurad är ett faktum och jag kommer behöva tid komma över detta, både ekonomiskt och mentalt.
Men, det kommer gå! Irriterar mig jag inte gick när första tecknen var tydliga för mig. Jag trodde ju han ville ändras och han anser nog han har gjort det. Tragisk männsika, glad jag inte behöver leva i hans lögn längre.

…du håller, håll fast, håll i och håller dig till det som är sant. Var inte rädd för ta plats och tid i dina beskrivningar om hur det varit. Ord känns så oerhört tomma när man återberättar för någon som inte vet eller kan förstå. Men, jag och vi här vi vet hur det känns att bli överkörd, nonchalerad och utnyttjad av den som torde agera efter logik och sunt förnuft. Allt det där som försvinner hos några människor och gemene man inte kan sätta sig in i. Jag vet hur det känns, som igår, hur otillräcklig man känner sig när allt vinklas och man inser hur lite av allt man sagt har blivit uppfattat. När både jag och barnen sa till soc hur det låg till kunde hon inte ta in det utan strök med stor pensel över allt och avslutade med att "ja men, det är ju inte så märkvärdigt att ni vill bo lite hos mamma nu" Det blev för mycket för henne. Långt senare blev hon varse hur illa det var och varit när anmälningarna trillade in.
Håll fast vid dig och dina upplevelser!!!
De är rätt, riktiga och sanna!
Kram

Jag har inte orkat skriva på ett tag eftersom jag har mått så dåligt. Jag är också lite rädd att han ska hitta hit till forumet. Vi har varit till juristen tillsammans o hon berättade om sambolagen och skrev ner saker som vi måste diskutera. Han var inte trevlig mot mig när vi var där och det kändes pinsamt. Jag vet inte hur jag ska gå vidare för jag kan aldrig tänka mig att vi ska kunna prata om det vi behöver prata om. Han tänker inte heller gå till banken! Han säger att jag ska betala på huset även fast jag inte kommer att bo där mm. Flytten har blivit framflyttad en månad. Det känns så svårt o min dotter är så arg på mig o vill knappt prata med mig o jag ser att hon mår väldigt dåligt. Det gör så ont i hjärtat att se att ens barn inte mår bra. Jag vill ju att vi ska kunna prata med varann. Livet är verkligen inte lätt att leva. Att det ska vara så mycket motgångar , kommer det någonsin att bli bättre. Jag bara undrar!!
Kram

... Försöker gotta mig i dina ord - jo, på många sätt kämpar jag ju jättemycket...

Nu har det sista mötet i utredningen varit. Känner mig enormt ifrågasatt , men också bekräftad på vissa sätt. En liten, liten del av mig fick lite magkänsla för att det kanske kan falla ut till min fördel, men å andra sidan lät det som att de har en bild av den goda pappan, och som att de lite tror att jag vill ha barnen för det han gjort mot mig (och ja, till viss del spelar ju det in, men framför allt är det ju för att det han gjort mot mig är liknande det han fortsätter att göra mot barnen...). Svårt.

Dock fick jag ytterligare en bekräftelse häromdagen - förskolan hade fått se hur det stora barnet fick fullständig panik för att hen blev instängd i ett rum av ett annat barn - och då tog de upp med mig att "nu förstår vi vad du menar, vi har aldrig sett ett barn få sådan panik". Och det är ju viktigt för mig, att andra bekräftar sådant, för ibland känns det som att alla bara tror att jag hittar på, eftersom barnet inte visar så mycket någon annanstans än hos mig...

Ja... Nu försöker jag andas djupt, tänka att nu ligger det inte i mina händer utan nu får jag bara avvakta och se vad utlåtandet från familjerätten blir. Just nu kan jag inte göra mer, än att vänta, och fortsätta försöka få hjälp till mitt barn.

SatNam. Jag är sanning. Oavsett vad exet säger så vet jag att jag har inte ljugit om något, allt jag sagt till socialtjänsten, familjerätten, samtalskontakt, AlAnon, vänner, kollegor, tingsrätt, om hur han behandlat mig och barnen - allt är sanning. Jag kan däremot känna att jag tvärtom påtalat att vi emellanåt hade det väldigt bra, vilket vi ju hade på ytan, men med facit i hand var jag ju väldigt inne i mitt medberoende så jag var ju alltid lite rädd att han skulle bli arg eller missnöjd med mig, alltid lite rädd att han skulle dricka för mycket, alltid lite mån om att försöka hålla honom nöjd, alltid lite rädd att han skulle bli arg igen... Men hittat på, ljugit, överdrivit eller förvanskat sanningen har jag aldrig gjort, inte en enda gång - trots att han än idag uppger att han alltid behandlat mig korrekt (med tillägget att jag fick en knäpp och därför hittat på allt detta...).

Men man vill ju så gärna, och det är så svårt att acceptera alternativt att bara släppa det.
Jag vet hur du kämpat, jag vet hur du slitit, stöttat och funnits där, liksom hoppats. Jag förstår att det gör ont och att du lider. Men jag är också glad att du ser till ditt bästa, att du har en advokat och att du försöker ta dig vidare. Men jag vet hur ont det gör, och fortsätter att göra, och jag vet att du också vet det. Men du är stark, att låta sig vara svag och ledsen, men också kämpa däremellan är ju att vara stark!
Kram till dig!!

definitivt och utan återvändo.Vad händer då?
Ödsligheten brer ut sig som en grå matta och jag ser inte någonstans de närmaste åren en ljusning.Jag vet att det inte är riktigt sant.Men just nu känns det verkligen så.Jag tror det är därför det känns så omöjligt att tänka tanken till slut.Sen vill jag inte heller att det inte ska vara vi längre.
Under alla dessa 20 år har jag egentligen aldrig tvekat om mina känslor för honom eller vårt förhållande.Känslorna inför alkoholen och hans drickande däremot har ju varit högst påtagliga och gjort mig mycket skada.Varför kan det inte vara enkelt.
Faktan står ju där alldeles under ögonen på mig,men det hjälper inte.
Lite sorgsna rader från en mycket trött och medberoende ullabulla..

Han tar antabus......han är på sin andra vecka

Hej! Du har hamnat i en besvärlig situation eftersom du har känslor för honom men du vågar eller vill inte kontakta honom. Möjligen hör han av sig när den värsta skulden och skammen lagt sig. Han kanske skäms nu när han är ren eller vet du om han är ren? Är du säker på att han inte dricker? Kan inte ge dig något annat råd än att ligga lågt ett tag till.

Den tredje vecka utan att han ringer eller skriver. Känns konstigt och mitt liv är upp och ner. Ibland är jag glad, ibland arg på mig själv och honom....Ibland sitter jag och funderar vad skulle jag göra om han skulle ringa till mig och vilja träffas ? Hur skulle jag svara honom.... Skulle jag vilja ha igen det ständiga kämpandet efter att blir synligt och vara på första plats ?
Tror, att han känner sig kränkt av mig ......för vem egentligen skulle inte känna sig kränkt , av att alla plötsligt vet om problemet .
Tror , att jag har förlorat den jag älskar och har inget hopp om oss två tillsammans , men är glad , att jag kanske har räddat en människans liv.

…bryter ner allt.
Varför ska det vara så svårt att säga sanningen och ta konsekvenserna av den?

Jag har nu fått information nog att genomdriva skilsmässan. Det blir underskrivet om några veckor när jag är tillbaka på hemmaplan.
Ett helvete är det och har det varit…jag som hoppades så länge på en vändning. Jag vet att han älskar mig, på sitt kanske märkliga sätt, men han vänder allt och blir hånfull och obehaglig. Sista han lämnade mig med var nu en vägg nedspottad med snus och att mitt ansikte bara är en del av helheten. Syftade på mina skavanker och övervikt. Jag tror han måste trycka till eftersom jag ofta får positiv respons. Elakare människa har jag däremot aldrig träffat i mitt 50-åriga liv. Hans "bästis" är en silikonbimbo som aldrig gjort ett handtag i sitt 45-åriga liv men som han kallar rejäl.

Snart kommer slaget om mina besparingar, mitt hem och oas. Allt jag byggt och bygger upp för mina barn och barnbarn ska få bättre start än jag haft. Nåväl, svårt kalla det läropengar men nu har jag hittat paragrafer och en advokat som hjälper mig, sen får vi se vilka drag han drar. I slutändan är det alltid jag som blir betalningsskyldig om han krånglar, han har ju inget ekonomiskt utrymme men mängder av hat och alla i hans släkt är pengakåta… FY fan för detta!!!

Visserligen har jag själv varit borta ett tag, men jag undrar ändå hur det går för dig.

Hoppas att det är lite bättre.

Kram

Jag tänkte på dig och ditt alias. Nu när du har det så himla kämpigt, vilka är dina framtidsdrömmar?

Det kanske inte blir en nykter framtid med honom och jag är rätt säker på att han kommer att fortsätta som vanligt med den här nya kvinnan, men hur är det med DIG? Vad ser du framför dig?

Fundera på det.

Så där sa min man också "jag kan vara nykter si och så länge". Det visade det ju sig att det kunde han inte. Det är väldigt få alkoholister som kan "dricka kontrollerat", även om det är vad många önskar sig. För sluta vill de ju inte!

Visst, ge det tid, men det är ändå han som måste fatta beslutet och du måste låta honom göra det.

Är det inte det du gör redan?? Jag tycker då att det låter som det. Du gör verkligen ALLT. Det är väl skönt om han inte beter sig så illa mot dig längre, men det du och barnen skulle behöva är lugn och ro. Det tror jag bara ni får när allt det här är klart.

Fortsätt kämpa, men det finns en gräns för vad man orkar med och jag hoppas att du inte kommer dit.

Kramar!

Visst är det fantastiskt när man får de där insikterna??! Hur lurad och bedragen man än känner sig, så ska man se det positivt tycker jag. Lär dig nåt av det här nu, ta vara på möjligheten du har fått!

Kram

men du skriver det själv - hur länge ska du ge det? Och hur många svek har han gjort som du inte egentligen inte ens förstått?

Ta hand om dig, gå på alanon-mötet och tänk på dig, vad du vill och behöver!

Jaa du, Ullabulla - exet är inte ens överjävlig mot mig längre.
Men titt som tätt berättar barnen om saker som visar på hur hans beteende med att manipulera och hjärntvätta fortsätter
Jag tror att jag måste köra på detta, och det är ju inte säkert att det går igenom ändå, och som du säger - lugnar han sig så kan vi häva det...

Älskade barn... om jag kunde skulel jag vända ut och in på mig för att de skulle ha det bra...

Nu på morgonen.Nu har jag fått mig en tankeställare till.Trots att han var rejält på fyllan igår så luktade han inte ett jota idag.Darrig och nervös förstås men luktade inte.
Han brukar lukta som en hel spritfabrik dagen efter.
Hur många år har han då tagit återställare på natten/tidig morgon utan att jag anat det.Finns det någon undre gräns för ens egen dumhet som medberoende?
Förmodligen släpade han sig in till byn för att fylla på förrådet med ny alkohol.Ska INTE kolla om det är sant ikväll.Alanonmöte istället får det bli.
Ha en bra dag därute alla :)