Senaste kommentarerna i forumet

Tack för att du orkar svara mig, när jag vet att du kämpar så hårt själv!
Jag har pratat med soc idag igen - får se om det går framåt. Senast igår fick jag höra av exet att allt jag sagt om hur vi haft det är ren lögn - blir bara påmind om att vi aldrig kommer nå samförstånd. Försöker dock att inte slås ner av det - när jag läser hans ord så är jag nära att backa - någonstans i ryggmärgen sitter det inskruvat att han har rätt och jag har fel...

Tack Sorgsen - jag ska försöka att stå fast, för han är snäll och lugn nu, men jag har svårt att tro att allt bara är bra med honom nu. Jag ska kämpa...

Kram!!!

Det är tufft, och jobbigt och hemskt - men också så mycket bättre!!!
Du kommer fixa detta! Förstår att det är jobbigt när barnen är ledsna/arga - finns det någon hjälp de kan få? Någon annan vuxen som de har förtroende för? Eller någon typ av ungdomsverksamhet för unga med missbrukande föräldrar?

Håller alla tummar för dig när du pratar med honom - och glöm inte: han kommer inte samtycka, ni kommer inte tycka likadant, men stå upp för dig - vad vill du, vad är viktigt för dig?

Kram!

Du har redan tagit flera stora steg åt rätt håll, mot det liv du vill ha och är värd. Såklart har din dotter massa känslor kring detta som går ut över dig. Våga lita på att du som vuxen vet vad som är bäst för dig/er. Ditt beslut att flytta från ett destruktivt liv gör dig till en bra förebild för dina barn. Kram!

det är klart att du har alldeles rätt.Jag har bara skjutit problemet framför mig på framtiden.Naturligtvis kan jag inte leva i en ordentlig relation igen med honom så länge han dricker.Dock har jag lidit så rejält i sommar och älskar honom så pass fortfarande så jag kan inte låta bli att ge oss en sista chans.Jag hoppas förstås att det ska gå vägen annars skulle jag ju inte ge mig in i det.Men förhoppningarna är inte så stora och jag hoppas jag låter de vara små även i fortsättningen.

Du kommer att klara av det! Förstår att det är tungt. Men du är stark ♡

Känner mig så ledsen!! Min dotter var så arg o ledsen på mg igår. Det är så svårt, jag vet inte hur jag ska tackla det. Jag förstår hennes reaktion, hon vet inte hur någonting kommer att bli o det är skrämmande. Men jag orkar inte, vet inte vart jag ska ta vägen. Det var så jobbigt i går, satt själv ute på gården och bara grät mitt i natten. Hur klarar folk av sånt här, tror jag blir inlagt på psyk innan det här är klart. Är jag verkligen så stark att jag kan slutföra det här?

Hej Ullabulla. Det finns inte möjlighet att skicka PM meddelanden direkt till andra användare. Vi har inte heller några planer på att öppna en sådan möjlighet. Jag tycker att du uttrycker önskemålet på ett mycket bra sätt och kan förstå varför det skulle vara användbart. Anledningen till att vi inte har PM är att vi behöver ta ansvar för att den kommunikation som finns på alkoholhjälpen är ok. Vi kan inte granska personliga meddelanden och det skulle inte kännas bra att göra det. Så på alkoholhjälpen får man tyvärr begränsa sig till skriva sådant som man kan skriva öppet. Jag vet att andra användare har tagit kontakt med varandra utanför forumet. Om man gör det så kan det vara bra att vara försiktig och använda en anonym mailadress eller anonymt konto till att börja med.

/magnus

Hör att du kämpar!
Vill inte vara en negativ bittertant - men jag tycker mig se hur mycket av dig och ditt liv som kretsar kring honom, hans nykterhet, hur det ska bli, att du har fått backa osv. Låter kanske dumt och hårt av mig - men du har backat på kravet om total nykterhet så han sitter säkert och tänker att "ett glas hit eller dit gör inget, hon backar ju ändå" eller liknande... Jag hoppas att jag har fel, men kan inte låta bli att skriva det, du är värd att ha ett liv utan oro!

Jag känner ibland att jag vill rikta mig personligt till någon som jag ser har det extra tungt.Eller när jag själv har det extra tungt och tycker att någon verkar besitta de svar jag just då saknar.Kan någon i adm hjälpa mig med det svaret tack?På beroendelinjen så finns ju denna möjlighet i alla fall.

...om jag blir direkt men jag säger NEJ!
Du ska inte ge efter för något som helst som går emot din grundinställning!
Du är den ende som har hela bilden hur barnen och du levt. Att det är bättre nu är ju bara bra men släpp ingenting i nuläget!!!
Inget 50/50 för du är trött och utmattad och känner dig tillfälligt osäker! Skulle tom vilja sträcka mig så långt att även om advokaten rekommenderar det så säg nej! Håll kvar i din övertygelse och ursprungshändelserna. Det jobbar långsamt i rätten och de kan inte hänga med i allvaret om du vänder för du är i en svacka. Det är alltid lätt att ändra ett nej till ett ja men i princip omöjligt omvänt i ett sånt här läge om inte något riktigt allvarligt inträffar.

Din uppgivenhet kan säkert analyseras på många sätt, ett kanske att du har utrymme att slappna av vid tillfällen nu som du inte kunde tidigare.

En 3 och 5-åring är små barn men som ser och förstår det som händer runt omkring på sina små sätt och jag gissar de båda sliter med att vara lojala åt alla håll.
Var den du är och behåll ärligheten i dina reaktioner. Det är det enda de behöver och ger dem trygghet i att själva få reagera och prata spontant själva gentemot dig i längden.
Pappan är den han är, bra om du fått honom lugna sig men ändra honom kan du inte så släpp det så gott du kan.

tack för dina ord i min tråd...det kommer bli bättre, det måste bli bättre och jag har kommit en lång bit på väg om jag går tillbaka i mina tankar...
Tack för all din värme...

Sänder många varma tankar till dig.
Du är bra!

Som jag registrerade mig på det här forumet.det har hänt en hel del på det året som inte hade hänt om jag inte hade hittat hit.
Ja det är precis som du skriver Yogi att man är i ett vakuum och jag tror inte att jag ska klara av det. Jag har talat om för honom att jag har skrivit på kontraktet för lägenheten men åndå är det som att han inte förstår. Han frågade förut hur länge jag har bundit upp mig på lägenheten ifall det inte skulle funka ekonomiskt?! Ja hur tänker han då, att vi bara ska vara ihop av ekonomiska skäl. Annars säger han ingenting och det är så svårt att ta upp det varje gång!! Hade vart så mycket enklare om vi kunde prata om det hela tiden istället för att tiga! I morgon måste jag prata med honom om tiden hos juristen. Tror att jag ändå måste ta det själv med honom även om det kanske hade varit bättre för mig att haft stöd. Jag tror att han blir nog ännu argare om jag tar med någon. Ja man tassar på tå hela tiden och försöker hålla honom lugn o snäll precis som du skriver. Jag oroar mig verkligen för det här! Jag tror att det är det svårastesom jag blir tvungen att säga till honom. Hans humör går så upp o ner och jag vet inte alls vart jag har honom. Jag måste fokusera på att jag gör rätt o att det är det bästa för alla!
Tack Yogi det betyder mycket att du skriver!!
Kram

Lider med dig och önskar att det ska bli bättre!!!

Stor kram!

Vad bra att du hittat till detta forum för stöd. Det har hjälpt mig mycket. Vi är många här som förstår precis vad du går igenom. Klumpen i magen, oroar, kontrollen och rädslan för framtiden. Jag vet att jag som du kände att hans ord betyder ingenting, eftersom jag blivit besviken gång på gång och det inte fanns någon koppling mellan ord och handling. Till slut blev jag kall, känslorna stängdes av. Så här efteråt tror jag att det var något försvar hos mig när jag helt enkelt inte orkade känna längre. Försök att hålla fokus på dig och vad du behöver för att må bra. Låt det ta tid och stressa inte fram något beslut om du i nte vet just idag vad du ska göra. Har du någon du kan prata med som kan stötta dig i detta så gör det.

är urusel hos den personen :-(
4e namnet är ordföranden och det funkar bra mycket bättre.

vilket är ett säkert tecken på att han håller på att nyktra till.Någon annan därute som är sugen på att dejta min gamla heltidssjukskrivna alkoholiserade surgubbe annat än jag?

när jag pratade med honom och vi ska ha vår första lilla date på Tisdag.Nu ska tanten låta bli att ringa,kolla eller lägga mer energi på detta (ha!) innan vår träff på Tisdag.Det känns både förväntansfullt och lite dystert samtidigt.Dystert för att jag valt att frångå min väg om krav på total nykterhet.Förväntansfullt eftersom jag längtat efter honom så länge.

Även om inte ett smack händer så har det hänt nått för dig.Du har valt att tala och uttrycka din mening och du har sagt högt det du tänkt och känt länge.Det är alldeles utmärkt!Förvänta dig inget,tro inget för det är förmodligen många besvikelser till innan något dramatiskt sker från din eller hans sida.
Dvs slösa inte en massa resurser på att hoppas på att underverk ska ske.Men en boll är satt i rullning åtminstone från din sida.

Det du beskriver låter som en man som har problem både med spel och alkohol. Upplever du det som ett problem så är det ett problem. Du kan inte hjälpa honom. Om du vill/orkar kan du vara rak och konfrontera honom med vad du ser och sen lägga fokus på dig och det livet du vill ha. Han måste själv inse sitt problem och söka hjälp för sin egen skull för att bryta detta mönster.

Nu har vi pratat. Hände inget speciellt men nu har jag sagt mitt. Han fick välja på familjen eller alkoholen och han valde oss , såklart. Men han har inte problem med alkoholen och tänker inte söka hjälp. Så nu är det bara att vänta igen. Jag litar inte det minsta på honom men han har nu en chans. Vi får se om han tar den. Sedan får vi se om jag kan ge honom en ärlig chans i vårt förhållande pch och det är jag inte alls säker på.
Allt känns väll sådär men ett steg framåt, kanske.

Att dra in barnen är en gul sak att göra. Han vill måla ut fig som den onde men i långs loppet är det du som vinner deras förtroende. Tiden och orken kan vara jobbig men häng i.

Ja om man dricker varje kväll har han ett beroende. Jag drack inte varje kväll men varje helg. Inte så lite heller. Klart han inte ville ta antabus, då kan man ju inte dricka. Du kan inte hjälpa honom på traven, en beroendeperson måste komma till insikt själv. Det du kan göra med risk för medberoende är att bry sig men inte utnyttjas. Han verkar ju ha både spelberoende och alkoholberoende och skulle behöva hjälp genast.

... så - gör jag fel?

Jag ältar ihjäl mig...
Han är bättre nu, snällare och allt, men han kan ta med ett barn på värsta roliga grejen i några dagar, och det andra barnet får vara hemma med farmor. Och det är alltid samma barn som får det roliga... Gör ont i mig - och än så länge är de små, men vad händer när de börjar förstå?

Jag kanske borde backa...? Bara säga ok till 50/50... men känslan är så stark emellanåt att något inte är bra.
Men - jag håller på att explodera - är så ledsen, och rädd att göra fel. Strider jag för något bara för stridandets skull? Fast jag vet - hade jag inte hållit på så här så hade han inte bättrat sig. Så oavsett domen i rätten så har jag fått exet att bli snällare, mindre arg, mer aktiv osv osv. Han skulle aldrig ge mig det, men jag vet att det är min strid som tvingat honom. SÅ det kanske är bra nu... jag kanske ska backa? 5-åringen tycker att jag är arg och därför slår han mig - jag tycker att han slår mig och därför blir jag arg... Han verkar ha det mycket bättre hos pappa för pappa "blir bara besviken" och dessutom har pappa bokat en fantastisk resa till sig, 5-åringen och ytterligare en släkting, medan 3-åringen får vara hemma, igen, så 5-åringen ääääääälskar pappa. Mamma är ju bara arg och köper inga saker och åker inte på resor.:'-(

är ju bara ett sätt för honom att försöka vinna poäng - och det gör han säkert - kortsiktigt!!!!! I förlängningen kommer de förstå! Men - jag vet precis hur ont det gör...!!!!

Hur känns det med egna lägenheten? Hur mår du?
Kram

Nu har vi bott i vår lägenhet en vecka och i helgen var barnen hos honom. Idag skrev han på så att barnen är skrivna hos mig och detta är första steget i en större process för att jag ska behålla kollen.
När jag kom för att hämta var tösen ledsen. Han hade pratat om att resa på semester till Mallorca och att jag skulle ha sagt att de inte skulle få åka med. Det har jag inte sagt, men jag tycker inte det är lämpligt. Det är dock en vuxendiskussion innan man öppnar den för barnen. I och med hon redan var ledsen blev hämtningen en tårdrypande historia. Lilla tjejen, det är inte lätt för henne.

Jag resonerade precis som din kille. Jag kan ha ett problem kanske, svarade jag frugan. Då gick jag henne lite till mötes. Jaja jag fixar detta själv. Det gör jag ju inte så här i efterhand. Om han nu har ett problem så tycker jag ni skriver en lista på för och nackdelar med att dricka. Fråga honom om han kan tänka sig hjälp utifrån? Typp aa eller behandling.