Senaste kommentarerna i forumet

Det behöver inte vara någon utstuderad och medveten avsikt att såra eller skada dig och barnen, självklart inte. Jag tror också att han har ångest och det gungar rejält för honom nu och han försöker på sitt sätt att få dig att ändra dig. Men lösningen för att dämpa hans ångest är inte att du stannar kvar. Det finns förmodligen tusen orsaker till hans alkoholism och också tusen orsaker till hans beteende gentemot dig och barnen. Man kan känna stor empati för honom för detta. MEN. Det gör det inte mer okej. Det är inte okej. Det kan aldrig bli okej. Läs igenom din tråd. Igen och igen. Läs och känn efter. Har du varit oärlig i det du skrivit? Det tror jag inte. Se din resa, från första inlägget fram till idag. Hur det gått i vågor, fram och tillbaka, från att med tårarna rinnande över tangentbordet skriva i förtvivlan, till att någon dag senare - "det är ju bra också, jag överdrev nog, det är så synd om honom, hur kan jag hjälpa honom"... Du vet att du inte överdriver. Du vet att du inte kan fortsätta ha det såhär. Alla vi här vet att det inte är såhär 100 % av tiden, det finns fina stunder också. Men hur bra känns de fina stunderna när oron över detta hela tiden finns närvarande? Är de fina stunderna lika fria och fina då?

Jag och exet kunde faktiskt hjälpas åt att flytta utan konflikter. Han var dock nykter den veckan och hade fått någon medicin som stabiliserade humöret. Sen har det ju blivit återfall mm efter det, men just då så gick det faktiskt bra. Jag tänker att du nog ska räkna med att genomföra detta själv, med hjälp av anhöriga och vänner. Räkna inte med hjälp från honom, låt honom veta att andra har lovat hjälpa till. Om det är så att han fortfarande vill och du kan lita på att han klarar det utan att du far illa, så kanske det kan vara bra. Men se inte denna goda gärning som en anledning att gå tillbaka. Du kommer att halka tillbaka i tanken "jag kanske överdrev, var det så farligt egentligen?" många gånger framöver också, var beredd på det. Det är bra att du har skrivit här, så att du kan gå tillbaka och se din verklighet som den har varit och fortfarande är. Jag skriver "fortfarande är" för även om han har bjudit till lite nu så har ingenting förändrats. Du ser det också, eller hur?

Sen tänker jag lite på din dotter här också, och vill väcka dig litegrann här. Din dotter är ung och kanske inte ser detta på samma sätt, så hon är ursäktad oavsett, men jag tänker att det litegrann är kärnan i din medberoendeproblematik att tro att du lever för andras skull. Det här är så lätt att säga till andra, men jag klarar inte av att leva efter mina egna råd, men jag har i alla fall påbörjat ett arbete i små små steg att förändra detta. Ditt värde som mamma avgörs inte av om du kan ge henne en lägenhet eller inte. Jag är övertygad om att din dotter hellre vill ha sin mamma kvar i framtiden, som en hel kvinna som mår bra. Din dotter vill säkert inte känna skuld i framtiden över att hennes önskan om en lägenhet var det som gjorde att du valde att stanna kvar och sakta gå under. Jag tror inte du ska diskutera så mycket med dottern kring detta förrän allt är ett faktum, flytten avklarad och du vet hur din ekonomi ser ut. Kanske kommer din dotter tycka att det är skönt när det inte är laddat och spänt i familjen längre. Men hur som helst, din dotters önskan om lägenhet är i sammanhanget sekundärt.

Hoppas hoppas att du får en så bra helg som det är möjligt.
Förstår hur du mår nu...
Kram <3

Jag vill ju så gärna tro att han verkligen ville hjälpa mig o att vi kan prata om det utan att han blir arg. Vi är själva hemma nu och det vore ju ett bra tillfälle o försöka att prata nu och jag tror faktiskt att han är nykter. Han säger heller ingenting utan pratar om andra saker.
Jag vill bara ha det lugnt o skönt i dag o bara sitta i soffan med en filt o titta på tv, orkar inte med bråk i dag.
Det är precis som du säger Ebba att när han är snäll mot mig så tycker jag nästan lite synd om honom o tänker att han kan ju va snäll också.
Ja om man veta vad som rör sig i huvudet på honom nu. Är det bara taktik från hans sida? Åh vad jag hoppas att jag kan vara stark nu o ta till mig det ni säger för jag förstår ju att ni har rätt!
Kram

när jag var på väg att lämna exet (och även efteråt), så var han ibland så j-a kall, elak, hånfull, hotfull och rent ut sagt vidrigt hemsk mot mig och barnen, men då och då byttes det ut mot den där fantastiskt fina, snälla, omtänksamma, hjälpsamma mannen som sa och gjorde så otroligt snälla saker, som fick mig att tvivla på om jag gjorde rätt och som fick mig att tro att jag hade helt fel och att jag överdrev alla elakheter - ända tills nästa gång han visade den sidan igen (några minuter, några timmar eller några dagar senare) och den finns fortfarande kvar!!!
Så - tvivla inte på dig själv, och tveka inte på om han är snäll/fin/bra nu - för allt det andra finns fortfarande kvar. Självklart är han snäll, fin och bra emellanåt (för det är ju det som får oss att faktiskt stanna så länge som vi faktiskt stannar - hoppet om att de snälla/fina och bra sidorna ska vinna över det andra) - men allt det elaka, hemska och fruktansvärda finns också kvar och det kommer inte ändras så här fort...!
Hårda ord, men bara av erfarenhet och välvilja!!!

Stor kram till dig!

Nu har han ångest och huvudbry så då försöker man döva detta genom att vara extra snäll. Då hoppet inte övergett honom att ni två blir ett igen. Kämpa på

Vill inte försöka säga vad som är rätt för er, men jag fastnade vid att du skrev att du sagt "söker han inte hjälp, så är det kört". Du skrev också att han sökt hjälp tidigare, men det inte fungerat.

Jag har själv varit i situationer där min fru tjatat på mig om att söka hjälp (med olika saker) och det har för det mesta gjort mig bara mera obstinat. För en del mänskor (män) och i en del situationer känns det där med att söka hjälp bara helt fel. Och mera fel känns det då någon annan säger det. Då kan det bli ett oöverstigligt hinder på en väg mot nånting som annars kunde vara nåbart.

För ett par månader sedan fick min fru nog och hällde ut all alkohol vi hade (när jag inte var hemma) och konfronterade mig med mängderna jag druckit under semestern (det hjälpte förstås att jag aldrig druckit i smyg). Det var för mig en tillräcklig väckare, så att jag nu varit torr sedan dess. Utan annan hjälp än ett torrt hem och det här forumet. Visst ville frun också ha mig till alkoholkliniken, men det gav jag fan i och till all lycka gav hon upp på den punkten (till parterapi söker vi oss ändå nu som bäst).

Kunde det vara en idé för dig att pröva på att fokusera på vad du vill att han skall göra (sluta dricka) och inte hur han skall göra det (hjälp eller inte)? Sen kan han själv välja metod?

Nu känner jag ju inte er situation närmare, så glöm det här om det känns att det inte passar.

Precis, man kan inte tänka rätt.
Det är därför jag och andra som ser vad som är rätt försöker tänja åt dig just nu genom att skriva och säga det vi gör.
Om ett halvår - ett år - två år och tiden har fått gå DÅ kommer det sjunka in att du gjorde rätt.
Allt blir inte bra från en dag till en annan. När du väl har lämnat börjar arbetet med att bygga upp dig igen, Du kommer få tid att tänka på annat, sånt du nu inte har tid att tänka på för att detta upptar alla dina tankar och tar din kraft.
Snällt av honom att erbjuda sig att hjälpa till. NEJ det är ett spel och en taktik han kör för att du ska få dåligt samvete och tänka "men han har ju så goda sidor". Han är skraj nu och kommer testa många olika taktiker för att du ska vackla, ifrågasätta dig själv, få dåligt samvete och ändra dig. Var medveten om det. Och din dotter som vill flytta, kan inte det vara bara för att hon inte står ut med din och Hans situation/relation? Det blir svårare ekonomiskt MEN man har ändå inte ett bra liv om man inte kan slappna av och le genuina leenden. Åh Izzy, använd dina inre osynliga krafter nu och välj RÄTT trots att det då och då känns otäckt och fel att ta det steget. Du är nog helt utmattad, rädd och förvirrad nu - det var jag.

kram ebba

Tänk att man jan få så mycket konstiga tankar i huvudet! Det du beskriver att din man hotar att komma med yxa o man ändå tvekar att polisanmäla honom! Man kan inte tänka friska tankar när det gäller sig själv. Min kontakt på familjerådgivningen frågade mig vad jag skulle råda en kompis som var i samma situation.
Då blir ju svaret så självklart, men man kan inte tänka lika när man är i det.
Jag försöker tänka att jag gör rätt som tänker lämna honom och ibland känns det så men sen börjar jag tänka att jag är en egoist som tänker på mig själv i första hand. Jag har ju nästan lovat min dotter att jag ska försöka ordna boende åt henne där hon går i skola men nu vet jag inte alls hur våran ekonomi kommer se ut. Hon vill inte alls bo kvar här o skulle säkert må bättre av att bo själv.
Tänker då att det är bättre att hon får flytta och må bättre än att jag flyttar. Jag får väl stå ut ett tag till, vet ju ändå inte av något annat än det här. Känner mig så villrådig!!
I går träffade jag inte min sambo någonting men han skickade ett sms där han erbjöd sig att hjälpa mig med flytten o banken mm om jag ville. Blev väldigt förvånad att han ändrat sig så!
Men är väldigt rädd att han snart ska ändra sig och bli spydig o dum villket han alltid blir när han dricker.
Aeromagnus du har säkert rätt i att han reagerar på det här sättet för att han inte har makten över mig längre. Det är första gången på över 20 år som jag har hört honom gråta! Förut har han bara visat sina känslor genom ilska. Åh om jag kunde fatta rätt beslut!!
Kramar till er!!

lovar dig att du får komma efter lunch !! Jag pratar med ordföranden så hon vet om det ! Välkommen !! Kram ♥

måste ju vara en av de mest bortslösade energiresurser man kan ägna sig åt.Där går han då omkring idag i vårt gemensamma(mitt)hus.Efter 20 år så känner jag varje skiftning i hans kroppsrörelser ansikte och röst som mina.Vi sitter ihop som en varelse som jag inte känner mig hel utan.

Allt i mitt dagliga liv känns halvt och ofullkomligt utan honom.Ändå var ju våra sista år så tunga.Utan närhet,glädje samförstånd och drömmar.Likafullt så känns det som att jag aldrig mer kommer att bli genuint lycklig.Som att han går iväg och tar mig med sig bort från mig själv.Kvar är då bara spillrorna av det som förställer jag.
Detta för att få leva sitt liv utan sin medberoende partner som alltid visste bäst hur livet skulle levas.La sig i och styrde och ställde.Bestämde att alkohol inte skulle få förekomma längre.Vag och obeslutsam har jag aldrig varit.

Just nu önskar jag mig dessa egenskaper för då hade han ju varit kvar hos mig.Jag hade aldrig ställt de krav som gjorde att han till slut reste sig upp och gick.Varför har jag denna idiotiska visa i huvudet som upprepar de här dumheterna?
Det var ju inget liv vi hade.Och ändå denna kärlek,denna sorg över allt som gått förlorat.

Man skulle vilja åka upp och sätta den där mannen på plats. Han behandlar dig mycket illa. Han blev arg för att han nu inte längre kan utöva makt mot dig och att han inte kan förlita sig på att du reder ut problemen åt honom. Starkt gjort och du hsr som Ebba beskrivit rullat undan en sten från dina axlar.

Tungt och åter tungt.
Ibland måste dock tunga stenar rullas bort och vändas för att något nytt, friskt och fint ska få utrymme att växa fram och upp ur jorden. Kram till dig.

<3

och det känns rätt ok.Han var fräschare än på länge och enligt dottern som talats vid med honom två ggr per dag så har han låtit nykter.Jag vet ju att han i söndags fick sina folköl och därför förmodligen druckit tidigare under helgen.Men det var skönt att se honom såpass fräsch ändå.Kunde inte riktigt hålla mig utan frågade om han ville hålla kontakt med en i familjen som gärna vill ha kontakt med honom.Jadå,det ville han och jag har gett honom en liten hint om att jag kanske inte är beredd att hålla mitt löfte till mig själv;att inte ha någon kontakt alls.
Men Rom byggdes inte på en dag och vi får väl se hur han förvaltar denna möjlighet,om han pajar den eller ser till att det blir något bra.

Hans reaktion och utspel betyder att du gör 100% rätt som flyttar. Det är inte du som förstör era liv eller fattar fel beslut. Du är den kloka och friska i det här även om det inte känns som så.
Jag har varit i din situation jag med. När min kille påverkad ringde och sa " nu kommer jag och jag har en yxa med mig" ringde jag polisen för 1:a gången. Polisen sa: Avvakta eller gör en anmälan nu direkt.

Jag blev rädd, anmäla och sätta dit honom?
Jag frågade polisen: Hinner ni hit om jag avvaktar?
Polisen: Kanske inte om han har en yxa med sig.

Gissa vad jag valde? Jo att avvakta. Jag var så medberoende och nedbruten att jag trodde att allt var mitt fel och att jag förstörde allt.

Han kom aldrig. Det vara bara hot MEN det förstörde min tillvaro. Vågade inte sova på nätterna, höll vakt och lyssnade efter ljud och resultatet av det blev enorm trötthet och när man är så trött kan man inte tänka klart och fatta bra och rätt beslut.

Izzy, Du har RÄTT. Du gör rätt. Rädda dig själv i tid, slösa inte fler timmar på att försöka rädda honom, Du hjälper honom bäst genom att gå.

Världens största kram.

/Ebba

Men nu är allting värre än det någonsin har varit!!
Jag har tackat ja till lägenheten men inte skrivit på nåt än, har också bokat tid på banken.
Det här gjorde jag innan jag sa något till honom.
Igår tog jag mod till mig o satt mig lugnt ner med honom o talade om att jag inte ville ha det så här längre, att jag har fixat en lägenhet o bokat tid på banken.
Han sa inte så mycket såg chockad ut o blev irriterad sen gick han som vanligt.
Efter en stund kommer han in o är helt galen, skriker o gapar att jag är helt dum i huvudet!!
Frågar hur jag har tänkt att det här ska gå ekonomiskt om vi ska slänga ut vår lästa dotter på gatan eftersom vi står för lägenheten.
Han tyckte att jag kunde bo hos mina föräldrar.
Kallade mina kompisar för fula saker o att han inte kunde bo kvar i huset o bo granne med mig o se mig springa på krogen. Skrek åt vår yngsta dotter att det var lika bra att vi flyttade så fort som möjligt.
Skickade även ett konstigt sms till vår älsta dotter så hon funderade vad det är som händer.
Skickade även ett elakt sms till mig fast vi var i samma hus.
Allt känns skit, känns som att det är lika bra att allt rullar på som vanligt, vet inte om jag orkar med det här, så mycket ilska o hat!!
Det var lugnt när jag kom hem på eftermiddag i dag men senare kommer ilska o de spydiga kommentarerna.
På familjerådgivningen tycker de att jag inte ska vara kvar i huset. De säger att jag kan ringa kvinnojouren för de kan ordna något tillfälligt boende.
Jag känner mig inte trygg hemma o låser dörren till mitt rum på natten. Jag tror inte att han skulle göra mig något men vi har aldrig varit i den här situationen förut heller.
Hur ska jag orka genomföra det här utan att tjejerna kommer i kläm allt för mycket.
Nu känner jag mig mest egoistisk som har satt igång det här för det blev ju så mycket värre och alla mår otroligt dåligt.
Nu känns det nästan sim det vore skönast att somna o aldrig vakna mer.
Men jag antar väl att det löser sig på nåt sätt, jag måste tro det i alla fall!!

Det är precis som du säger Ullabulla, det är läskigt när man inser att jag är inte den enda. Det är också sorgligt att fler har det så. Idag har jag provat ragga nytt boende, inget napp än. Pratade även öppenmottagningen idag. Jag tycker verkligen de är toppen, jag får ringa när jag behöver. Om två veckor startar anhöriggruppen. Annars känns det tungt i hela kroppen idag.

Jag förstår hur det känns och det kommer säkerligen inte bli en enkel dag. Har du något annat val? Skulle du på något annat sätt själv få ditt liv tillbaka? Att bli bortvald för en flaska sårar enormt och man känner sig värdelös. Det kommer gå bra imorgon men håll dig till din strategi.

av saker efter 4,5 månad.Det har dragit ut på tiden och jag har inte stressat på heller.Hoppet har funnits kvar att han ska vakna till ur sin dimma.Men ack nej.Han står fast vid sitt beslut.Det svåra i det här är ju att acceptera faktum.Jag vet ju egentligen inte om det är han som vill ur relationen,eller alkoholisten.Han orkar helt enkelt inte med det liv jag lever och de krav som ställs på honom.Han vill hellre klippa alla kontakter och sitta nere i sin stuga och dricka bäst han vill.Jag är nu inne på dag 8 utan kontakt-personligt rekord.Det är inget jag vill fira eller slå mig på bröstet för.Jag önskar så att situationen var annorlunda.Att vi tillsammans kunde stärka varann att bli friska,jag ur mitt medberoende och han ur sin alkoholism.Men han vill vandra ensam.....snyft.Jag spänner mig en del för i morgon.Det blir som en sorts begravning av mitt sista hopp.

Så ont det gör att läsa ditt inlägg!!! Vet itne ens vad jag ska råda dig till...

Kontakta kvinnojouren - de måste ju kunna råda? Ring polisen?
Så här ska du inte behöva ha det!!!! Du knäcks ju...

Kramar!!!

...gården? Nu på lördag väl?

Kan man komma oanmäld efter lunch?
Om flyget är i tid kan jag vara med en liten stund...vore en befrielse....

...jobbade den helgen men ville så gärna...

Mår riktigt dåligt...måste ur detta...ville ju så gärna det goda skulle växa och väga över...det har blivit motsatt och min situation är fullständigt outhärdlig...vill inte men måste bort. Blir pålagd all skuld och visst är jag borta mycket, fysiskt, men aldrig mentalt, han stöter bort mig konstant och ovanpå det skuldbelägger, baktalar och har andra kvinnor. Kvävt mitt hem så ingen hälsar på och post och räkningar är utom min kontroll. Ibland sorterar han min post men hinner inte öppna och meddela. Kostat mig inkasso och paket som returnerats. Saker mina barn skött exemplariskt alla år och mannen lovade sköta när han är där... Men han har fullt upp med sitt säger han.

Nu väljer jag själv inte åka varken till min oas jag byggt upp från grunden eller till gemensamma lägenheten. Föredrar en bäddsoffa mina 4 dygn i Sverige om några dagar. Försöker parera in ett par timmar för bagagebyte när jag kan vara ensam i mitt eget hus för detta, vet inte hur han jobbar så får hoppas jag tajmar rätt..det skär i mig, smärtar varenda por och cell det kunde tillåtas bli såhär...

Han lämnar inte in om någon skilsmässa däremot. Det är en "teknalitet" som endast hindrar honom från att gifta om sig.
Däremot begär han av mina tillgångar och mitt hus eftersom han har "rätt" till det. Han har skrivit sig där utan min vetskap, i mars tror jag.

Han "bor" där sen han fick nytt jobb. Han har kört min bil och kvaddat den. Blankslitna däck, skulle byta, men var borta och har ingen aning om hur han hann köra 400 mil på några veckor. Försäkringen betalade inte ut fullt pga detta. Kostade mig massor...men inte ens en glödlampa orkar han byta i mitt hem eller ursäktar sig. Gläder sig åt eventuell utbetalning för ev nackskada efter olyckan m bilen. Glad det gick bra men inte ett ord om betala tillbaka något till mig. Han klagar på att det är kallt i huset och han hinner inte elda. Kör på eller-element. Jag betalar...igen...

Om jag lämnar in skilsmässa så blir han "övergiven" och ska ha det jag byggt upp från minus sen jag var ensamstående mamma till 4.
Ja, ni hör!
Sitter i skiten hur jag än gör...

Är nära sammanbrott. Eller mitt i det...

Till advokat nästa vecka när jag ligger på bäddsoffan och försöker få saker hänga samman.
Bokade en massage och ansiktsbehandling nu...så nog har jag en strimma energi kvar.

Jobbet funkar men ligger efter...måste komma ikapp...måste...

Kram på er

rakt av..Det är skrämmande att se att våra historier är så lika.Jag vet inte om det går att skicka pm på denna sida,någon som vet?

Under några dagar har pusselbitarna börjat landa på sina platser. Så idag lyfte jag på locket och berättade att jag tyckte att vi inte har det så bra tillsammans. Det tyckte han också eftersom jag inte ville ha sex med honom utan att han ville prata med. I övrigt ryckte han på axlarna. Jag var ju bra att ha här för barnens skull. I övrigt verkade kvitta. Svara på några frågor eller prata vidare vill han inte heller. För något psykologsnack är han inte intresserad av. Inte heller att prata med mig om andra saker. Det räckte bra med familjelogistiken.
Tungt, men imorgon är det jag som ringer hyresvärdar och kollar lägenheter. Han blev inte särskilt berörd när jag sa att barnen flyttar med mig. Vi får väl se, reaktionen kommer kanske senare om det kommer någon.

Jag kände mig som en korkad idiot som blandade ihop och skrev fel.

TACK <3

P.s
Jag har faktiskt feber och känner mig lite yr, nästan full :( Får skylla på det :)

mammor här inne som inte har en massa obehagliga skam och skuldminnen som skulle behöva blottas.För att vi ska kunna söka tröst i att vi har alla gjort vad vi kunnat men det har inte alltid räckt ändå.Du behöver inte alls be om ursäkt Ebba.

På riktigt jag trodde att det var min vän K som hade skrivit det där men det var ju. du Ullabulla. Min vän K här har nämligen också en son :) Jag ber om ursäkt jag tänkte fel jag läste bara texten och tänkte inte. Hur som helst det var vackert och rörande trots att det var "fel" person.