Senaste kommentarerna i forumet

Jag är så oerhört trött.
Jag har faktiskt pratat med soc och jag kommer få berätta mer. Dock är jag såååååååå vansinnigt arg på soc samtidigt - för att stora barnet ska få hjälp säger de att BVC måste utreda - och BVC säger att de kan inte utreda detta utan då behöver det ju vara något fysiskt och de ska anmäla om de anser att ett barn far illa, men soc bara hänvsiar tillbaka till BVC och det enda som kvarstår då är att barnpsykologen skriver en remiss till BUP, men om inte båda vårdnadshavarna går med på det så får han inte komma dit- och exet anser att det är jag som har problem, eftersom barnet blir argt främst hos mig, jaa... vilken j-a soppa.

Så sant, Vilse i pannkakan - ibland måste man dölja sina spår lite. När jag skrev här första gången, hösten 2012, så hade jag tipsat exet om att också kika in här, fast på annan del av forumet - men han hittade min historia och såg en uppmuntrande kommentar jag hade skrivit till någon som försökte sluta dricka och han blev så himla arg. Han mailade till mig, till sina släktingar och påtalade hur hemsk jag var, att jag överdrev och hur sjukt av mig att berätta det så öppet - och ändå var det ju inte så att någon annan än han och jag skulle känna igen det, för ingen av oss hade ju berättat för någon annan...
Han blev arg för att jag stöttat någon annan eftersom jag aldrig stöttade honom... eh... Han var arg för att jag hade tagit upp saker som "inte var sanna" - hur mycket han drack och hur det påverkade mig. Så - jag tog bort min historia, allt för att lugna honom... Men sedan gick det ett kort tag, ett väldigt kort tag, och så började jag skriva här igen. Då valde jag ett helt nytt användarnamn, som kändes väldigt långt ifrån mig, men mig veterligen så har han aldrig mer läst här...

Är så trött, men vet också att jag har mycket styrka inom mig.
Men det är tröttande att vara mitt i en utredning, mitt i osäkerhet, mitt i sorg, mitt i "inte-kunna-samarbeta" och veta att allt det jag tycker, tänker och känner - det spelar ingen roll för pappan och jag kan inte prata om det utan att jag ska tillrättavisas.

att det finns ett liv för mig efter detta och att jag ska kunna släppa in någon annan man istället för honom känns som en utopi.

för att berätta att jag ev kommer att börja dejta.Skulle ge hejdåkram och då började tårarna flöda.De har runnit sen dess och jag vet inte hur jag ska ta mig ur denna smärta och ångest över vår situation.Nu ska jag gå och sova och hoppas jag får några timmar.

Det jag menade var att kärleken ibland kan vara räddningen och det beror på hur djupt ned i missbruket man är. I ditt fall har ni kanske kommit till en återvändsgränd där det egentligen finns ett rationellt val och det är att gå. Valet är nog inte så lätt att genomföra även om man vet att det är det bästa men samvetet säger annat. Lycka till och hoppas att det blir bra för dig

Men usch vad nervös jag var innan, kändes som att jag var sjuk o hade som feberkänsla i kroppen. Det gick i alla fall bra och det känns som jag har mer koll nu. Jag talade om som det var o att jag inte var insatt i ekonomin o att jag skämdes för det. Hon sa att det inte alls var ovanligt o att jag inte behövde skämmas. Hon bokade in en tid hos en jurist åt oss nästa vecka, hoppas bara att han följer med! Hon sa att jag kunde gå dit själv annars. Måste ta det samtalet med honom i dag. Det känns så jobbigt för jag vet på förhand hur han kommer reagera. Han kommer bli arg och tycka att jag gått bakom hans rygg.
Det känns iallafall bättre med dottern för tillfället o vi kunde prata lite om det igår.
Tack Mittendaliv o vilse i pannkakan för erat stöd! Det känns skönt att höra att ni tycker att jag gör rätt för man velar så mycket fram och tillbaka hela tiden. Ja det känns skönt att ha ett datum men också väldigt väldigt skrämmande!! Jag lever i någon slags overklighetskänsla o känner mig sjuk! Detta trodde jag aldrig om mig själv.
Kram

Jag om någon förstår ju behovet av att ändra lite i fakta så att det inte blir alltför uppenbart. Ett tag var jag ju tvungen att sluta skriva här. Han vet inte (tror jag) om att jag är tillbaka, men nu skriver jag lite mer öppet igen. Mest för att jag känner att om inte jag får uttrycka mig så går jag under.

Adde,så otroligt fint skrivet! Vi behöver sån insikt. När tittade jag någonsin mig i spegeln och sa att jag duger som jag är?? Har väl aldrig hänt.

Flygcert, finns det inte en chans att prata med Soc. igen? Säg som det är, att du fick tunghäfta och vill berätta din historia på nytt. Det där med att han öser pengar över barnen är bara hans dåliga samvete, inte kärlek. Kanske är häftigt för stunden, men det kommer barnen att se igenom på sikt.

Stå på dig! Du gör rätt!

Tack fina ni! Känns bättre att höra att man inte är den enda som inte tror att man får hela sanningen. Men nu tänker jag att det är hans ansvar och blir han full så blir han det. Nästan så att jag kan önska det faktiskt, att han gör bort sig. Taskigt, men så är det. Han har ju hela tiden sagt att han inte är någon "riktig" alkoholist och hans mål verkar fortfarande vara att kunna dricka kontrollerat, exempelvis vin till maten.

Igår hade jag så ont överallt så jag knappt kunde sitta i soffan ens. Känns idag med, men jag sov hyfsat. Antar att jag egentligen borde gå till en läkare men vad ska de göra - sjukskriva mig?? Det går ju inte.

Så, vad kan jag göra idag för att må bättre? Ska fundera på den ett tag.

Du gör det som är bäst både för dig och barnen i det långa loppet. Även om jag förstår hur du menar. Jag är ju fortfarande där att jag inte vet om jag kan släppa barnen till honom en hel vecka i taget. Lite avundsjuk på att du har ett datum att se fram emot, något som liksom verkligen sätter stopp!

All styrka till dig!

För många här är du en förebild och ett otroligt stort stöd! Givetvis duger du precis som du är! Jag förstår frustrationen i att barnens pappa kan köpa alla dessa prylar men det är inte det som avgör om man är en bra förälder och när dina barn blir äldre kommer de genomskåda detta. Tid och kärlek vinner i längden!

Jag vill skicka styrka till dig!! Jag håller med Adde o ta till dig det!! Du är modig och stark och kämpar så hårt!! Nu är det min tur att komma med gott te och choklad<3
Tänker på dig!! Stor kram

Jag tror nog inte att han säger sanningen!! De är så bra på att ljuga så man vet inte vad man ska tro tillslut.
Min sambo gick till läkaren för ett tag sen som han hade lovat oss för att få antabus.
När han kom hem sa han att läkaren tyckte inte att det var rätt för honom. Och då kan man ju undra hur han lade fram det. Så det blev ingen antabus o han fortsatte och dricka som vanligt.
Kramar till dig!!

Ja, Adde - ibland har jag nog varit lite rörig när jag inte alltid kunnat minnas vad jag skrivit, men som sagt - ett sätt att skydda...

Jag kämpar och kämpar, och det är stark motvind just nu.
Händer detta verkligen i mitt liv? Orkar inte riktigt just nu...

Jag är snabb med att slå ner på mig - imorgon ska jag försöka se mig i spegeln och säga att jag duger som jag är...!
Kramar!

Är så jävla less på allt detta röriga.......

Jag vill bara ge upp allt.
Exet har genom sina föräldrar obegränsat med pengar och barnen får av honom därmed alltid saker, de ska nu få åka på semester och jag känner mig ledsen och kommer aldrig kunna erbjuda samma...

På ett vis tycker jag att det är bra att du blir arg, släpper fram din ilska och sedan håller jag med Adde och är också övertygad om att du på ett eller annat vis kommer att bli belönad! Tänker på dig!!

för ditt inlägg, det rätar ut en del frågetecken. Du ska vara rädd och försiktig om din integritet mest pga att detta är ett helt öppet forum.Det är helt ok !!

MEN...du ska inte slå på dig själv för det du gör...just nu får du så mycket skit från andra så det räcker ! Du tar beslut, du gör nåt åt din situation, du jobbar på mycket duktigt och slåss hårt för det du tror på. Och idag kan ingen säga att du gör rätt eller fel, det kan bara eventuellt ses i efterhand. Ett beslut idag är helt rätt och underlättar även om det senare visar sig vara en aning galet. Alternativet är att inget göra och det skaver betydligt mer.

Du är inte ensam i din situation och du tar emot hjälp, många är de som inte agerar som du och som bara sjunker djupare ner i medberoendet.Se dig själv i spegeln varje morgon, hälsa God Morgon till spegelbilden, säg att "Jag duger som jag är" och ge dig själv ett litet leende ! Var stolt för det jobb du gör för din egen skull och för dina barn och lita på mig...du kommer att bli belönad !

Styrkekram ♥

Så länge som du har tänkt på detta och velat fram och tillbaka. Förstår att det känns skrämmande nu när det finns ett datum för flytt. Jag hoppas också att du kan känna lite lättnad och befrielse. Banken är bra kontakt. Du kommer snabbt kunna få koll på din egna ekonomi. Du är ingen egoist! Jag tror du måste se det som att ditt bästa i detta fall även kommer bli dina barns bästa. Barn vill ha välmående föräldrar hellre än föräldrar som lever ihop, även om de inte kan se det så nu. Ge det tid bara ..
Många är vi som haft jobbet som en fristad. Skönt så länge det går att komma dit, koppla bort och kanske få lite välbehövt vila från hemmet.

Lycka till med allt! Du är på rätt väg!

Jag vet att mitt ex tog upp många saker som hans samtalskontakt hade tagit upp, men jag vet helt ärligt inte om det var hans egna ord "i hans bubbla" eller om det var hens ord...

Åh, förstår dig, att det känns helt fel...

Jag blir alldeles skrattfärdig. Hans terapeut hade sagt att han visst kunde åka på kryssning och att han inte alls behövde berätta för någon, alltså ha någon införstådd med varför han inte dricker. Is she for real?? Jag trodde att hon hade lång erfarenhet. Så på fredag åker han.

Själv är jag alldeles mosig. Fortfarande ont i kroppen så fort jag försöker göra något och jobb har jag svårt att koncentrera mig på. Vill bara vara ledig, helst på semester någonstans där jag kan ligga i solen och bara bli serverad allt, få rummet städat, vara. Men det går ju inte. Får bara ta en timme i taget och försöka klara mig igenom varje dag.

Hej Pure och välkommen hit. Ett vitt blad kan associerar till en start, att börja göra nytt. Vill du berätta vilken innebörd det har för dig? Skriv gärna mer då du är beredd. Forumet är en plats för många att ge och att få ta emot. Välkommen igen.

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Lider verkligen med dig. Kan inte komma med några råd för jag har inga. Du behöver ju komma bort ifrån honom så snabbt som möjligt. Ja vet inte om det går om du orkar eller om det är en lösning men jag skulle polisanmäla honom eller prata med polisen om ev brott. Lider verkligen med dig. Många varma kramar från mig

som aeromagnus beskriver.Det är den livslögn vi alla medberoende lever i.Om han bara älskade tillräckligt så skulle han..Jag vet inte om det faktiskt är sant.Kanske?
Eller kan det vara så att om han har nått tillräckligt djupt,eller om han kanske inte trillat dit så hårt eller eller.Jag är inte så säker på att det är nått mått av kärlek till sin partner som gör att alkoholisten slutligen klarar att nyktra till.Kärlek finns det ofta i överflöd åtminstone från den medberoendes sida.Jag tror mer på andra faktorer och om vi medberoende inte snöade in på detta med kärlek så kanske det vore lättare att fatta grejjen.

Vi kan inte med vår kärlek omsorg och vilja påverka alkoholisten att sluta dricka.Återigen aeromagnus jag menar inte att platta till dig.Jag tror att ibland är kärleken faktiskt så stark som du beskriver och i ditt fall var det ju det som öppnade ögonen på dig.Men i många fall räcker inte ens stark kärlek.Just den tron,att vi dessutom inte är så älskade så att den vi lever med kan avstå gör så fruktansvärt ont.Det kanske är lättare att tänka;just den man jag lever med är så alkoholiserad att han helt enkelt inte kan välja bort alkoholen.
Därför är bollen min att acceptera det eller gå.

Tack! Jag hör av mig när det är gjort.

Kanon bra ! Tråkigt med mannen men härligt bra av dig att du såg identifierade och konfronterade snabbt. ;-)

är jag ikväll.Denna man som jag blev lite småintresserad av verkar ha en annan typ av beroendeproblematik som jag inte tänker gå in på här.Men magkänslan talade,saker hände och ikväll konfronterade jag.Samma korkade undanflykter och försök till att göra problemet till mitt.Jag stod fast, bad om förklaringar,fick ingen och känner mig så stark i detta.Visst är det väl alldeles fantastiskt att jag trillar dit på en beroendepersonlighet till? Luften hade gått att skära med kniv så stark var attraktionen oss emellan.Och naturligtvis av samma sorgliga orsak.Kaka söker maka.Men jag såg,jag identifierade och konfronterade inom loppet av några dagar.Det tog inte 20 år.

Och viktigast av allt - hur mår du???

Varma tankar och kramar!