Senaste kommentarerna i forumet

Som Ebba vi undrar hur du har det. Hoppas resan gick bra

Är du okej?

En alkoholist lever i en bubbla där man tror och tycker man har det bra. Ens egna hittar inte ordet nu men hans kriterier är ju uppnådda. Han har det bra. Ptemisser var ordet :) Lycka till

Bra strategi. Ssamla mod och lyssna inte på hans hot om löften. Det kommer gå bra det känner jag på mig.

Den där jävla alkoholen sabbar mycket. Din sambo har inte problem enligt honom själv och det hjälper inte att prata med honom. Hur mycket ni än tjatar så kommer han inte bry sig eller tycka ni är tjatiga. Vill inte vara negativ men om du ska må bra har du bara ett val och det är att lämna honom. Han slarvar med sin medicin, han slarvar med barnen, han slarvar med dig. Detta är typiskt för missbrukare. Jag vet, jag har gjort likadant. Jag kom till insikt när frugan bara sa flaskan eller jag. Det blev ett uppvaknande för mig. Ställ samma ultimatum till honom. Campral måste ju tas 3ggr per dag. Säg att hanbfår gå på antabus som du delar och tar han inte kontakta hans arbetsgivare och säg att han har alkoholproblem. Så har vi gjort och detvfunkar bra fadt jag har insett att jag har problem. Styrkekramar

Just nu känns det som om jag är i en tunnel. Vi är helt klart tillbaka där vi var för ett år sedan, men metoderna är förfinade. Han vet ju att alkohol är bannlyst i vårt hem numera. Jag känner en annan beslutsamhet. Jag orkar inte detta! För honom är allt som vanligt, inget konstigt alls. Trots att jag påpekar att han verkar berusad och luktar, så nej, allt är bra. Han vill inte prata om sitt mående eller känsla, inte mina för den delen heller. Sånt dravel ska man inte hålla på med. Men jag behöver mer. Det räcker inte för mig att alla samtal bara handlar om familjelogistik. Jag vill diskutera och fundera och ventilera tillsammans min partner. Idag vägrade jag sex om vi inte pratade mående. Då gick han. Min svägerska ( en fantastisk människa och vän) ger sig inte, utan tvingar sin strutsseende mamma till att prata med sin son, men jag tror inte det hjälper. Jag känner att jag är väldigt nära ett vägskäl och att det är egentligen bara en väg att välja på. Han kommer inte förstå något, förutom att han inte har fått sex på några veckor. Det kommer att bli tufft för att jag tycker inte att han är bra med och för barnen, helst inte eftersom jag inte vet om han är nykter. Så det känns som om både förtroendet och kärleken är slut. Tungt.
Jag har börjat gå till öppen mottagning för att få hjälp. De har dessutom en grupp som startar snart som jag tror kan passa mig.
Vi får se när jag orkar göra det som måste göras, för valen och tiden börjar sina.

som behövs för att stärka upp det man redan vet.Jag fick igår på partaj veta att mitt ex:s tidigare kvinna också beklagade sig att han drack för mycket.Men att problemet var att det var hon som gjorde att han drack för mycket..,vilket tystade henne.
Hon är en hemlig kvinna och vi har talats vid ett par gånger i början av vår relation.Men jag hade behövt denna info nu under vår relation också.Prata,prata ni som är anhöriga.Andra stärks i sitt beslut att något är fel.
Man behöver ju inte för den skull använda megafon.
Men alla hårdfakta behöver man ha under näsan och kunna granska flera flera gånger för att hitta styrkan att göra något för egen del.Fortfarande inga återfall från min sida och vi är nu inne på dag 4.Det blir en prövningens dag på Torsdag då han ska komma hit och hämta en massa saker som ligger kvar i huset.Jag ska upparbeta en strategi istället för att som tidigare vara vidöppen för alla pustar från hans håll.

Tack alla ni som lägger ned några uppmuntrande rader.De behövs verkligen.Varje dag läser jag igenom mina och andras inlägg och ältar och grottar ned mig.Vissa dagar blir det bara korta reflexioner.
Andra dagar lägger man ned mer tid.
Att läsa,grunna och vrida på varje formulering och tanke man plitat ned gör sakta något med insikten och tydliggörandet av vad man pysslar med.

och håller på dej idag Izzy!
Din man lever i förnekelse, det hör till missbruket och antagligen är det svaret på dina funderingar och frågor. Där är du maktlös, dessvärre.
Lycka till idag! /mt

Jag hoppas att du mår bra och att din bror kunnat repa sig och valt ett värdigare liv <3

Kram Ebba

för att du tror på mig!!
Det här med att försöka prata som vuxna och komma överens det går inte har jag förstått.
Precis som du säger så flyr han när jag har försökt och så blir han arg på mig.
Nästa dag låtsas han som ingenting och tror att säkert att jag aldrig kommer att lämna honom.
Han tror att han har makten och att jag inte kommer klara mig utan honom.
Jag skulle vilja veta hur han tänker, varför vill han ha mig kvar när vi ändå inte har det bra.
Vi har inte rört varandra på minst ett halvår, pratar knappt, har skilda sovrum, gör saker var och en för sig osv.
Det är så konstigt att han inte inser att han har problem när det har gått så här långt!
Eller är det så att han inte vill erkänna att han har problem för att det är sån skam?
Det finns ju ändå de som har kommit till insikt men jag tvivlar på att han någonsin kommer att göra det.
I morgon ska jag säga till honom att jag har en lägenhet och att vi måste boka tid på banken.
Jag är jätterädd för hur han kommer reagera och vad han kommer att göra.
Kram

Ståå på dig. Det är som Ebba mfl skriver. En alkoholist lever i förnekelse och har koll, kan kontrollera sitt drickande. Man reagerar med ilskka och flykt när någon berättar sanningar man inte vill höra. Oavsett hur mycket du älskar han eller vill hjälpa måste han själv ha en vilja att sluta dricka. Oavsett vilken hjälp eller behandling som erbjuds så mååste viljan finnas. Han verkar inte vilja tyvärr. AA, behandling och medicin är vad han behöver för att tillfriskna från sin sjukdom. Det är inte fel på dig eller dina krav, önskningar eller ditt ressonemang. Det är inte du som gör att han dricker. Det är habs sjukdom. Styrkekramar.

verkligen inte tycka synd om honom... du äger rätten till de känslor du känner. Och utifrån, som en av dem som följt dig genom den här resan, är det lätt att förstå att du är både arg och besviken. Du har farit illa och du har låtit dig fara illa för att du inte såg nån annan väg. Nu ska du ta hand om dig och dina flickor! Det är viktigt och det är verkligen din rätt! Du vet... den första man kan behöva gottgöra är kanske sig själv:) - och i ditt fall är det verkligen så. Det gäller dig. Du har gjort och gör ett ofattbart tufft jobb. Se dig i spegeln, klappa dig på axeln och unna dig nåt riktigt vilsamt och gott! Kram, kram / mt

i din tråd idag Ullabulla. Du skriver så naket och klart om det du utsätter dig för... och du beskriver medberoendet, dess utifrån obegripliga mönster... din ofrihet och frivilliga fångenskap.... allt det där beskriver du så att det ryser inom mig. En väldigt viktig rad skriver du "Så istället för att titta på missbrukaren så borde man ju titta på sig själv och försöka förstå varför man upplever såna känslor av tillfredsställelse och lycka i något som så uppenbart inte stämmer." Fortsätt skriva, fortsätt gå på Alanon. Allt det bästa önskar jag dig / mt

Det var ett tag sedan jag skrev

vi har inte blivit ihop igen men vi har haft kontakt både tele o irl o tyvärr hamnat i säng.

det har väl gjort det hela läkandet omöjligt... varför ja fick en bakslag var oga av hans ord visande tårar sist... men ja hållt fast vid att nej vi ska inte bli tillsammans.

Mannen bevisar om o om igen varje vecka att han slutar inte leva som han gör, däremot säger han att han vill leva med mig, för han inser ja är bra för han, o att han säger nej nu ihelgen är det slut på drickandet men nej det händer inget. O chanserna har han kastat bort flera gånger.

Han har sagt han velat umgåts med mig efter vi vart ute med umgänget men stannat kvar o druckit, så prioriterar han. Så mycket betyder jag! Det var viktigare att från att söga han ville umgps med mig till att vara kvar på krogen o sen efterfest på det o komma hem vi 4 runt fem på morgonen. Det är viktigare.

Sen nu så här efter då får han ångest o säger att han är dum i huvudet o vet inte va fan han tänker med. De är det här som gör det svårt. Att de är då jag tycker synd om han. Läget nu är att vi kan prata k telen ibland men vi ska inte umgås med varandra

Som vi behöver det - som vi förtjänar det.
Härligt med lingon i skogen och i korgen.

och idag har jag för första gången på någon månad haft några riktigt fridfulla timmar i lingonskogen med mina hundar.Ingen stress utan bara ett lugn i nuet.Helt fantastiskt!Jag trodde jag skulle lida värre nöd än nånsin nu dessa dagar,men jag känner just nu bara frid.Kanske alanonmötet,kanske att jag släppt en liten bit till av kontrollen som jag inbillar mig att jag har.

Att såra någon är aldrig lätt men att stanna kvar i ett medberoende så är det enbsrt du som såras och mår dåligt. Den som dricker flyr ju hela tiden undan. Vill man inte inse att man har problem går det inte att hjälpa personen hur mycket man än vill. Det slutar alltid med att den medberoende blir sårad och straffad. Ta dig mod och bara gör det. Gå inte in i närkontakt och försök trösta för det kommer bara gör dig illa. I detta fallet måste du vara egoistisk. Lycka till. Styrkekramar

Jag tänker på dig o funderar hur du har det!
Du är stark, du kommer att klara av det här och det är säkert bra för barnen att få den hjälp de kan få för att må bättre.
Kramar<3

Vilka otroligt fina människor ni är som ger mig denna fantastiska stöttning!! Om ni visste vad detta betyder för mig!!
Ja Mt jag måste öva mig på att vara mer rak och börja mina meningar med jag vill, jag tänker , jag känner mm. Det är svårt när man inte är van vid det men allt blir så mycket tydligare då för honom och han borde förstå att jag menar vad jag säger.
Yogi tack för ditt långa svar, jag har läst det om o om igen! Ja jag önskar också att du kunde ta min hand o visa vägen, så skönt det skulle vara men jag måste ju klara det här själv.
Jag har tänkt mycket på det du skrev om att stänga av sina känslor o bara göra.
Jag tror på det, det är så jag kommer att göra har jag bestämt för annars kommer jag aldrig någon vart.
Jag har fått så många bra råd som jag kommer att ha stor användning av.
Jag hoppas verkligen att jag inte kommer att backa den här gången!!
Jag har ju flyttat i fjorton dagar o kommit tillbaka.
Jag har gjort det en gång och kommer jag härifrån nu så kommer jag aldrig tillbaka.
Mittendaliv, tack för stöttning o kraft som du har sänt till mig!
Jag hoppas o tror att jag ska säga det till honom i helgen för tusende gången men det är annorlunda nu känner jag.
Hoppas ni får en skön helg!!
Kram

och att föreläsningen blev överväldigande för dig. Det kom för nära och du har inte hunnit få någon "skyddsväst" ännu. Hur mår du nu?

Vad gäller frågan om dina barn, så instämmer jag med Adde och Mulletant; låt barnen få hjälpen redan nu. De behöver den. Dessutom (och nu pratar jag som socialsekreterare, som jag varit i många år innan mitt nuvarande yrke) så behöver inte vårdnadsutredningen innebära någon större ytterligare påfrestning för barnen. Tvärtom kan den i många fall också ha en "terapeutisk" effekt". Om hjälpen till barnen sker via socialtjänsten, som är neutral, kan man också använda sig av detta i vårdnadsuttrdningen, t ex samtal med barnen, observationer mm. Med risk för att detta låter hårt, men jag hoppas du förstår hur jag menar; genom att du ser till att dina barn får den hjälp de behöver när de behöver den, visar du också hur du tar ansvar som förälder, vilket förstås är självklart för dig att göra, men som även är en fördel för dig i en vårdnadsutredning. Är du med? Jag menar inte att du ska göra det i syfte att "plocka poäng", men jag vill belysa att det kan vara till en nackdel att avvakta med hjälpen. Men ta gärna upp dina funderingar med de som gör vårdnadsutredningen, alltså dina frågor kring hur utredningen kommer att påverka barnen, fråga vad de tror, om de tror att det blir för mycket och belastande för dem. Genom att ställa dessa, helt befogade frågor från en beskyddande förälder, visar du också på en ansvarstagande förälder. Vet att jag kanske låter kall och saklig nu, men jag tror du förstår hur jag menar. Jag menar inte att du ska vara beräknande eller någon du inte är för att vinna, jag menar att du ska visa dem vem du är, genom att vara öppen med din oro och dina frågor som du har ställt här. Dessa frågor utgår från barnen och deras behov, och det är precis just det som visar vilken fin och omhändertagande förälder du är som sätter barnens bästa i första rummet.

Kramar om ❤️
Yogi

Vill bara skicka styrke kramar! Läser hela tiden och följer dig och din resa. Tack för att du delar med dig ♡

Kärlek. Jag skickar kärlek och styrka ! Du är stark!

ska verkligen försöka att tänka en dag i sänder.Jag har varit på alanonmöte och hört en ung kvinna berätta om liknande saker och framför allt vad man utsätter sig själv för.Att man sakta sjunker tom inför sig själv och till slut inte är värd bättre och slutar stå upp för det som är rätt och rimligt.Gonatt på er alla därute.

Du är medmänsklig och därför skuldsätter du dig för din mans drickande. Du bryr dig men får inte gensvar och då blir man besviken. Kämpa på och ta en dag i taget. Kranar

Du kommer alltid att lida så länge din kille dricker. Alkoholister är självupptagna egoister som bara tänker på sig själva när de dricker. Alkohol till varje pris. Alltid blir det gräl när drickat kommer på tals för antingen ser man inte sitt problem eller så vet han att du har rätt men jan inte inse det.