Senaste kommentarerna i forumet

Det där är ju en sjuk människas sätt att resonera, problemen beror alltid på någon annan. Om missbrukaren kommer fram till en annan slutsats, dvs att problemen beror på hen själv, ja då måste ju hen själv ta tag i situationen och göra förändringar. Och nånstans innerst inne vet ju hen vad den förändringen måste vara… och då tar det stopp och analysen kommer tillbaka till ruta ett - det är någon annans fel..
Du gör helt rätt i att sluta lyssna på den typen av resonemang. Det är en sjuk människa som pratar - du behöver inte ta emot den skiten. Alkoholisten är ju slav under sitt beroende även i de stunder som hen är nykter så även det som sägs i nyktra stunder kommer från en sjuk människas mun. Det har tagit lång tid för mig att förstå det. Men det är den insikten som gjort att jag börjar släppa taget och börja prioritera mitt eget mående. Det ska du också göra! Kram ❤️

Styrkekramar till både dig @hjosa och @gladpålåtsas. För mig var det skönt att riva av plåstret, även om jag såklart känner mig sorgsen och det tynger mig att jag sårat honom. Men nu känns det rätt i magen, som om bitarna kommer falla på plats. Jag mejlade med en privat hyresvärd igår och ska få komma och titta på en lägenhet efter nyår, jag ska ringa runt till fler hyresvärdar när de är tillbaka på jobbet. På tisdag ska jag hjälpa min bästa vän att flytta till en ny lägenhet.

För en del så är myrsteg lättare, och då ska man göra det som känns rätt utifrån det. Jag ska försöka lära mig att lita på min intuition mer, även när det är jobbigt och obekvämt.

Idag ska jag åka hem till min (ex)sambo och fira nyår. Försöka navigera i att försöka vara vänner utan att vara ihop eller bo tillsammans. Men det känns skönt att åka dit, jag saknar hans sällskap också, hans nyktra sällskap i varje fall. Jag hoppas vi får en bra kväll, annars vet jag att jag kan åka hem till föräldrarna igen, och det ger mig ett inre lugn

Ah läste noggrannare nu😁
Han skaffar nytt boende och får träffa barnen hemma hos dig för allas trygghet? Skulle han acceptera det?

@hjosa förstår - hade inte så många djur men fick lämna en hund åter till uppfödaren. Gjorde verkligen ont.

En tanke kanske är att du har en lägenhet och åker till gården och sköter djuren?
Fattar att det är jättesvårt men inga djur osv är ju viktigare än din trygghet.
❤️

Jag känner igen mig såå i din situation. Jag tror att det finns olika sätt att komma vidare, för en del handlar det om att ta stora kliv för andra om att arbeta sig fram mot en ny tillvaro i myrsteg. Jag tänker ofta att ingenting varar för evigt, vare sig det goda eller det onda. Det ger mig hopp om att det finns lyckliga dagar framför mig. Det finns det för dig också! Styrkekram till dig 🤗

@bella70 Jag önskar att situationen var så enkel. Men min man är egenföretagare så det finns ingen arbetsgivare att ringa till. Och det blir svårt att ta med sig 8 hästar, 25 får, 2 kaniner och en katt till en lägenhet..
Det är alltså sambon som måste flytta. Och vill han ju också. Problemet är att han tänker sig att barnen bor varannan vecka hos honom…

I mitt fall övertygade jag om att ringa arbetsgivare - det gick relativt lätt i ångesten som han hade efter senaste bravaden.
Jag har flyttat från det extremt fina huset till lgh vid ett tillfälle. Skulle göra om det igen.
För barnen och mig.
Jag tror inte att vi kan lägga beslut i händerna på en aktiv missbrukare…

Kära du, jag sitter i samma sits, se mitt inlägg igår… Har under lång tid tänkt att han ska bli nykter först och att vi sen ska jobba på vårt förhållande. Om det inte funkar har barnen två nyktra föräldrar när en separation väl är ett faktum…
Senaste månaden har jag dock kommit till insikt om att en alkoholist aldrig bryter sig loss ur sitt beroende för någon annans skull, inte för min skull, inte för vår skull och inte för barnens skull. Jag kan inte göra något för hans tillfrisknande om han inte tar tag i det själv..
Jag funderar också vad som är första steget - jag tror jag ska försöka få honom att hitta någon tillfällig lösning på boende så att vi får lite distans och tid för att hitta den långsiktiga lösningen. Jag tänker också att det ger honom tid att arbeta med sina problem men jag är tveksam till att han kommer att göra det.
Jag undrar hur jag hamnade här.. Det är så sorgligt att se vad missbruk gör med den man som jag älskade och valde att bli min livskamrat, med den pappan som gav våra barn kärlek och trygghet.. den personen finns inte längre.. När jag väl insåg det var det inte så svårt att fatta beslut om att lämna, rent känslomässigt. Men praktiskt sitter jag i samma rävsax som du. Jag försöker se tiden an och hoppas att han kan vara resonabel .. Styrkekram till dig!

Tack för att ni delar era tankar kring min situation. @Eulogy - jag förstår precis hur du har det och hur du resonerar. Den som dricker beskriver ju tillvaron på ett helt annat sätt än den som är nykter och jag känner inte att det är självklart att socialtjänsten enbart lyssnar på den ena versionen.
Vi har kontakt med socialtjänsten sedan ett par månader även om den kontakten inte varit så kontinuerlig som jag hade hoppats. Kanske borde jag ligga på dem kring möten osv för att visa min oro och omsorg om barnen och deras situation (… sitter här och tänker lite högt nu..).
Min man erkänner att han dricker för mycket och ska få rådgivning osv. Men han inser inte alls omfattningen av sina problem. Han säger att enda anledningen att han dricker är att vi har en dålig relation. Om han bara slipper bo under samma tak som jag så tror han att alla andra problem försvinner av sig självt … han har med andra ord noll insikt i vad en beroendesjukdom innebär.

Som ni förstår är han alltså helt inne på att vi ska separera. Problemet är att vi sitter fast i varandra rent ekonomiskt då vi äger en gård tillsammans. Jag och barnen vill absolut inte behöva lämna detta ställe men det är i dagsläget oklart om jag kommer klara av att köpa ut honom. Det kommer att ta tid om jag ska kunna lösa det och det förutsätter också att vi inte blir ovänner på riktigt. Därför vill jag inte bråka med honom om barnen. Men i grund och botten går ju deras välmående före allting. Det känns helt knäppt att sitta och räkna pengar när man har hamnat i den här situationen… Samtidigt är gården och det liv vi har här en otrolig viktig del av barnens liv, och mitt såklart. Om vi måste sälja så rasar en stor del av vår värld. Att leva vidare med min man är inget alternativ - det har vi båda kommit till insikt om. Men han tror på riktigt att han ska leva varannanveckas liv med barnen. Det kommer ju inte att funka om han inte tar tag i sina problem.. Hur får jag honom att förstå det utan att det blir bråk?

@bella70 Än så länge tror jag inte att barnen förstår. Han dricker bara i smyg så därför är det så svårt för mig att bevisa. Även när det är helt uppenbart för mig att han har druckit så förnekar han…Han skulle, trots missbruket, aldrig gå med på att inte ha barnen om jag lämnar så jag är livrädd att de ska behöva vara ensam med honom halva tiden. Då har de ingen som kan skydda dem, nu finns ju jag här hela tiden. Vill egentligen inget annat än att söka hjälp men är så rädd för vad det kan leda till..💕

@Lunaloo Jag förstår absolut dina tankar men är livrädd att alternativet till att ha det såhär är ännu värre. Än så länge är det framförallt jag som lider. Jag är i princip alltid med barnen för att vara säker på att de är trygga men förstår ju att det inte kommer hålla i längden att leva så. Med att något ska hända menar jag självklart inte i förhållande till barnen utan tex att arbetsgivaren eller någon annan ska märka på något sätt…

@Kennie Frågan är bara hur man kan bevisa att han är alkoholist ifall han förnekar. Min man dricker ingenting enligt honom själv. Allt sker i smyg. Jag har egentligen inga bevis förutom att jag har fotograferat gömställen med tomma och halvdruckna flaskor samt att jag skriver upp varje dag som han är berusad…

@bumblebee Så bra att du kommit så långt! När man läser här på forumet är det så mycket vi har gemensamt, söndring, elakheter och manipulation. Det du skrev gav mig nya likheter. Jag vill också kunna äta all mat han inte tycker om. Jag vill också leva mer minimalistiskt utan massa saker, vi har överfulla garderober, garage och förråd med hans saker! Hans oordning gör att vi inte hittar det vi har så vi får köpa nytt ändå. Frysen är också överfull med mat han köper som vi sedan får slänga. Jag vill också spendera mer tid utomhus eftersom han bara jobbar, dricker och sedan somnar framför tv:n. Och tänk att kunna resa med barnen utan en full grälsjuk man i släptåg. Och precis som du skriver; göra allt som han alltid är för trött för att göra. Du har satt stopp, jag försöker göra samma.

@Euology kan ju också ses som att du inte agerat tillräckligt för att skydda dina barn då du låtit situationen fortgå.. känns inte som att du ska gå och vänta på att saker blir sämre. För de första kan de ta lång tid, ska ni ha det såhär framtill dess? För de andra kan värre också snabbt betyda mycket värre. Bara några tankar...

@Euology men inte är barnen välmående i detta? Och du är också viktig. Vad tror du om att kontakta för att söka hjälp och säga att du måste lämna så barnen får lugn och beskriva oron? ❤️

För mig var det tankeväckande att höra från en utomstående att det faktiskt är samma person. Man kan inte hata den ena sidan och älska den andra fastän det är så himla lätt att göra det. Allt är hen. Om man tar in alla de där beteendena i samma person, det man gillar och det man ogillar, är det någon som är värd att vara med då? Känner mig själv väldigt kluven i den frågan gällande min partner...

Kan man inte höra med socialtjänsten hur de brukar göra i liknande fall? Jag har svårt att tro att en aktiv alkoholist skulle få ha sina barn varannan vecka.

@hjosa Jag är i samma situation som du. Min man är onykter mer än hälften av dagarna. Än så länge märker inte de yngsta barnen, men däremot den äldsta som får en allt sämre relation till sin pappa. Jag vågar inte separera för jag törs inte lämna barnen med honom själv varannan vecka. Litar inte alls på att han skulle klara det och skulle aldrig kunna slappna av under pappaveckorna. Jag hoppas på något sätt att han ska göra bort sig ordentligt så att någon utifrån reagerar och att soc blir inblandade. Då har man ändå någon form av bevis vid eventuell tvist om var barnen ska bo. Än så länge får jag offra mitt eget välmående för att veta att barnen är trygga. Vet dock inte hur länge jag kommer att orka…

@hjosa ingen lätt sits sannerligen.. det låter ju bra med varannan vecka men de ska ju ske också.. inte sällan saknas handlingskraft och insikt hos de med beroende.
Kan han flytta ut i ett första skede? Ni avvärjer då att barnen behöver uppleva mer samt att det omedelbara hotet troligen bedöms som avhjälpt.
Sök samtalshjälp för barnen! För att de ska hantera siutationen på bästa sätt samt visa din vilja/ förståelse över att barnens väl och må går i första hand.

Du är värd ett par 1000kr-kvällar i veckan! Det finns nog billigare alternativ för att komma bort från allt det destruktiva det viktiga är väl att man förstår att prioritera sig själv och sina egna behov! Bra gjort!! 🤗

Det är nog svårt att svara generellt på.
I det fall jag känner till ställdes ett krav på mamman att tillgodose barnens säkerhet och omgående flytta, hon fick välja sina barn eller stanna hos missbrukaren, annars övervägdes omhändertagande. Mannen fick behandling och kontrollerad tid för att träffa barnen..
Försök ta er därifrån, kontakta soc och visa på detta och din oro, samt att du vill ordna stöd för barnens räkning.
Kram 🤗

@Snödroppen & kram 🤗

@Snödroppen
Tack 🙏❤️
Gott Nytt hälsosamt och harmoniskt 2024 💫
Önskar dig en fridfull helg ❣️

Hej alla kloka och starka själar på detta forum. Har läst många inlägg den senaste tiden men inte skrivit själv förrän nu. Jag förstår av alla berättelser här att alkoholism verkligen är en sjukdom där de som drabbas (både beroende och medberoende) delar många liknande upplevelser. Det verkar liksom finnas ett sjukdomsförlopp som de flesta går igenom - och som en del lyckas ta sig ur..
Mitt eget elände har pågått i några år men eskalerat det sista året. En sambo som är mer eller mindre onykter flera dagar i veckan. Han dricker några öl för hantera sitt dåliga mående utan att reflektera över hur denna självmedicinering påverkar resten av familjen. Som berusad är han aldrig våldsam men grälsjuk, oresonlig och otrevlig i största allmänhet. Det stör mig så otroligt mycket att han inte har några gränser för hur full han blir när han är här hemma tillsammans med våra barn, 7 och 10 år gamla. Jag har sååå mycket oro och ångest över vilka spår hans missbruk sätter i dem.

För ett par månader sen bröt vår 10-åriga dotter ihop i skolan för att jag skulle iväg på tjänsteresa ett par dagar och då lämnade dem ensamma med sin pappa. Jag hann ju inte ens till flygplatsen innan socialtjänsten ringde…
Det där blev en vändpunkt, nu har vi kontakt med socialen, han ska gå på alkoholrådgivning och vi har bestämt oss för att separera. Dit har vi dock inte kommit än, rent praktiskt. Och hela
den biten skrämmer mig nåt fruktansvärt -han är helt inställd på att barnen ska bo varannan vecka hos honom. Det känns helt orimligt ur mitt perspektiv. Det kommer ta tid för honom att hitta fotfästet i ett nytt nyktert liv och ännu längre tid innan jag känner mig trygg med att så är fallet. Tills dess kommer det ju inte funka att barnen bor växelvis, det kan väl inte socialtjänsten heller tro på ? Eller?
Hur har ni som har barn och gått igenom samma sak gjort för att hjälpa barnen? Jag tänker att det såklart är bra att de får ett nyktert hem åtminstone varannan vecka men undrar hur de kommer ha det den andra veckan.. kommer han hålla sig nykter då?… eller kanske bara lite onykter? …eller helt stupfull? Jag tänker jag då kommer att hamna i ett totalt medberoende och att barnen blir lämnade att hantera en dysfunktionell tillvaro på egen hand. HJÄLP!! DETTA FÅR BARA INTE HÄNDA..

Tack för uppdateringen. 🤗
Du får ta det som det kommer, och det viktiga är att du trivs.

Gott slut på året, och
Gott nytt år!
🎉🌹