Senaste kommentarerna i forumet

Du behöver absolut inte leva själv.
Kanske ett tag men bara tills du hittar någon som förtjänar dig och som du kan åka till Grekland med utan att riskera livet.

Kram

Du är klok Segra.
Jag märker det i hur du resonerar och det är det som är så läskigt, att trots att du/vi vet vad som är rätt att göra någonstans innerst inne så är du/vi medberoende och/eller fysiskt eller psykiskt misshandlade så svaga när det kommer till att fatta kloka beslut.
Svaga därför att vi levt i det så länge och sakta men säkert har vi liksom brutits ned och varit med om så mycket sjukt att våra huvuden är programmerade att tänka fel - förstår du hur jag menar?
Jag tror alla som lever i detta förstår.

Känner så väl igen situationen då han letade efter en flaska och du fick skulden. Varit med om något liknande och jag letade som en dåre efter det borttappade. När jag väl hittade det small det. För då var det såklart JAG som hela tiden hade vetat var det borttappade låg för att kunna plocka fram det och spela hjälte.

Segra, din process för att ta dig ur detta har börjat inom dig nu.
Jag förstår att det inte är lätt.
Innan jag tog mig ur mitt blev jag provocerad av de som sa att jag skulle gå på direkten.
Tyckte de var kalla och elaka mot han som var elak mot mig - kunde de inte se hans fina jag också?
Det gick tillslut för långt.
Jag hotades, ställde stolar och drog ett bord fram till dörren varje kväll så att jag skulle ha en chans att vakna om han försökte ta sig in.
Hade t.o.m en hink vatten stående för att kunna hälla över honom för att han skulle vackla till och jag få en chans att fly.

Sjukt.
Sjukt.
Sjukt.

Efter att jag hittat medmänniskor att tala med detta om, sådana jag ej kände,alla i min närhet ville jag ej oroa, lyckades jag bli fri men det tog sitt lilla tag.

Kram Ebba.

Finns ju en lösning och det är att äta medicin så man inte kan dricka, typ antabus eller campral. Den sistnämnda kan mam dricka på men sug och rus uteblir. Vill han inte så stanna hemma. Vet ju inte hur bra denna lösning är och antabus får väl du ge och då kan man vägra äta. Går ju att operera in också men kanske lite tidsbrist.
Själv känner jag som man in mig på din beskrivning. Var exakt som din man men jag slogs aldrig utan däckadebi soffan.

Jag vet att ni har helt rätt allihopa!!! Hade jag behövt råda någon annan i min närhet hade jag sagt precis som er!! Men på nått konstigt vis är jag så störd i mitt medberoende och min förnekelse är så effektiv så jag tror på fullaste allvar att pengarna är viktigare än kärlek och harmoni!

Belöningen efter en sån här hemsk helg är ju när han ber om ursäkt och inser sitt misstag och lovar bot och bättring...... Korkat jag vet!!!! Men sant.

Han hade inte fattat att han skrämt iväg mig i fredags. Han förnekade att han hällt i sig 4 starköl och nästan en kvarter whiskey på mindre än en timme. Han tyckte jag var den onda som bara dragit.... Men när han sen frågade var jag gjort av den andra wiskeyflaskan som han hade haft i fredags. En hel 75:a och jag svarade, att den har du själv gömt, tvivlade han på mig.
Han anklagade mig för att ljuga och vägrade inse att han själv skulle ha gömt den. Men när jag stod på mig och han letat igenom hela lägenheten 2 gånger, hittade han den till slut i en väska i hans garderob.....

Då först trillade poletten ner.... Då förstod han hur full han varit för detta hade han INGET minne av. Och detta hände kl 19:00 på fredagskvällen......

När han insåg att han tappat kontrollen så lovade han att han aldrig mer ska dricka starksprit......
Jag hoppas verkligen han klarar av att hålla det löftet men jag litar inte på det en sekund?

Resan är viktig för mig och pengar är ännu viktigare. Men så klart borde hälsa och välmående vara viktigast! För vad har jag om jag inte har hälsa. Har ju börjat ta tag i mitt liv detta år på många plan och då vore det väl fasen om jag inte skulle ta tag i även detta med.

Ska ringa läkare i morgon och se om jag kan hitta någon som kan hjälpa mig.

Nämdemansgåden låter jätteintressant! Ska kolla upp det! Tack för tips.

Vet inte varför jag har sån enorm skräck för att leva själv. Har gjort det tidigare i mitt vuxna liv men mått hemskt dåligt av det. Trots att jag är självgående och både stark och driftig.....? Måste nog se till att få nån slags hjälp mot den skräcken.

Kraaaam och tack till alla ni som svarat!!! Underbart att vara bland kloka och förstående människor!!

Tillsammans kan vi!!!

Segra

Har du berättat för din mamma hur du känner när hon dricker? Vad säger hon? 12 veckor på ett år är nästan 25% det är ganska mycket. Berätta att du är deprimerad för att hon dricker och att hon måste sluta eftersom det tär på dig. Din kamma behöver också hjälp mot sitt beroende med detta måste tyvärr man komma på själv. Filma henne när hon är full så hon får se jur hon är. Låter konstigt men alkoholberoende personer tror att de är bäst jämt typ. Du måste prata med någon tycker jag. Alanon är en grupp för partners eller släkt med någon som har betoende, misslbruk. Har möte på AA samtidigt som aa mötet.

Jag känner precis samma som du.. Min mamma är periodare och jag har nog aldrig mått såhär... Känns nästan som i början av en graviditet... Yr och illamående /: hoppas det blir bättre för dig

Förstår din ekonomiska tanke med bil, pengar och resa. Din man har allvarliga problem och behöver få hjälp. Jag tycker att du ska ge honom ett ultimatum om du nu vill. Sluta dricka och ta hjälp eller förlora mig. Det låter hårt men är flaskan värd mer varför ska du då satsa? Tänk på dig och din hälsa. Du är värd ett värdigt liv och att bli älskad.

Den där resan är inget för dig. Kontakta en läkare för sjukskrivning, eller kanske resebyrån om pengarna är viktiga. Annars släpp dom bara. Priset för att åka kan bli högre... Håller helt med Ebba.
Vad är det som skrämmer dig mer att leva själv än att leva som du gör nu?
Kanske finns någon annan grupp med al-anon som passar bättre. Jag har förstått att många fått stor hjälp där. Jag blev tipsad om:
http://namndemansgarden.se/vara-enheter/ronneholm/anhorigcenter

Starkt av dig att tagit tag i dig och din hälsa, samla kraft till nästa steg.
Lycka till!

Min kille och jag bestämde oss för att skaffa barn efter att han varit nykter ett tag och vi hade ett stabilt förhållande. Han har vart jätte duktig med alkoholen under graviditeten, köpte en större lgh, började träna och plugga körkort igen.
Idag tänkte jag ge honom lite ensam tid och åkte in till stan. Så slutar han svarar i telefon, den bekanta orolighets känsla börjar komma eftersom han alltid brukar svara i telefon. När jag kommer hem har han däckad i soffan, stinker sprit. Han försöker ta sig till toan men han är så full att han knappt lyckas. Nu är det två månader kvar innan vår dotter är beräknad att komma och jag känner mig jätte orolig och sviken. Vill inte att vårt barn ska växa upp såhär. Känns som att jag gett honom så många chanser redan. Vill ju vara med honom och känner mig väldigt maktlös.

Det brukar sägas att alkoholen är listig, lömsk och falsk.
Självklart blir alkoholister med sitt beroende detsamma.

Jag får en stark känsla av att denna resa som ej går att avbeställa är ett resultat av de tre orden.
Nu är du ju liksom "fast" och vet inte hur du ska göra.

Jag som läser vad du skriver och ser det du berättar utifrån sett, för mig är det självklart!

Du ska INTE med på den här resan under några som helst omständigheter.
Det handlar om ditt liv och det han är kapabel till när han är full/ har abstinens kan sluta riktigt illa.
En knuff, du faller och slår huvudet i golvet och skadar dig allvarligt.
Det är allvar och det kan hända.

Pengar kan inte ersätta liv.
En läkare borde verkligen skriva ett intyg om du beskriver det du har skrivit här!!
Men tyvärr är jag inte kunnig gällande reglerna vid resor...

Kära du, jag förstår att det här är så svårt. Jag VET. Om du vill kan du läsa vad jag har skrivit till Trojja här i forumet.

All styrka till dig/ Ebba

- att ni hade det jättemysigt behöver inte betyda att du överdriver hur svårt det kan vara. Men jag tror, känner mig rätt säker på faktiskt att dina tjejer behöver få uttrycka sin frustration och förtvivlan och de har ännu inte förmåga att sortera och hantera alla svåra känslor så att smärtan, ilskan, sorgen... kommer "snyggt och städat" ut. (Hur skulle de ha den förmågan när inte ens vi vuxna...:) Det att du orkar ta emot och finns kvar bygger grunden för trygghet. Du får både kaoset och kärleken. Visst är det fint? Kram / mt

bara ett litet telsamtal så är allt bra igen.Nu kan jag vänta snällt i säkert en vecka innan jag behöver ny näring.Låt han vara ifred,låt han fundera, längta, våndas och känna klart om han vill/kan sluta dricka och om han vill närma sig mig igen på mina villkor.Men nädå,jag ska vara där och styra upp det så att det blir som jag vill och snabbt ska det gå..Andra delen av mig känner sig ganska fri och öppen för vad ett liv utan honom skulle kunna innebära.Jag hoppas att den delen kan få mer näring och den enda som kan ge det är ju jag själv.Men då känns det som att jag sviker och riktar mig bort från oss.Ändå säger ju många som varit med om detta att det är precis det rätta att göra.Så jag gör väl det då,men det tar emot och är svårt.

... och hoppas du är okej!?

Kram

... och det är lättare sagt än gjort - men du behöver inte leva så!

Jag förstår att det känns illa, men det blir bättre...
Har han flyttat, hur går det för dig?
Har du lite ledigt?

Stor kram, du är bra!!!

Ja, emllanåt är det kaos... men så plötsligt hade vi den sååå fin kväll igår - flickorna var i harmoni, kändes som de levde i nuet och njöt av fredagsmyset, ville gärna sitta i knät och kramas och vara nära - och de verkade så lugna och nöjda!
Tack - jag behövde den stunden! (men - betyder det att jag överdriver det andra...?)
Åh...

Vill ge dig en stor varm kram!!
Jag hoppas och tror att det ordnar sig för dig!
Du är stark!!

kära du... Du frågar varför du inte orkar? Hur skulle du orka? Du är också bara människa och du har kämpat, orkat, hållit ihop så länge nu. Ta emot all hjälp du kan få! Tillåt dig att vara liten, åtminstone ibland. Den minsta ryska gumman finns ju där längst inuti. Hos oss alla. Ta hand om dig och låt dig tas hand om. Kram / mt

för kramen i min tråd. Värmer... Jag följer dig även om jag inte skrivit. Du finns i mina tankar och mitt hjärta. Du kommer att ta dig igenom det här med värdigheten i behåll! Kram. kram / mt

Vet du varför, för jag har varit där du är nu och det är vi många som har varit och är.
Jag vet av egen erfarenhet att de som har gett mig bäst råd är de som har befunnit sig i samma situation och tagit sig ur det.
Det går!
Men just nu är du så utmattad av allt som varit och är att ditt huvud liksom är så utmattat skulle jag tro och då blir det ännu svårare att tänka klokt och göra bra val tyvärr.
Att du skriver och läser här är väldigt bra.
Att se vad som pågår svart på vitt.

Jag kämpar själv med min nykterhet nu. Var tidigare nykter i två år men föll tillbaka och har nu börjat om nykterheten igen.

Jag kan ärligt säga att jag har varit en vidrig människa pga alkohol mot fina människor och det inser jag nu.
Jag har intalat mig att det är dem som är problemet och inte jag och jag har tyckt så synd om mig som har ett sådant svårt liv och hela tiden var det jag som skapade det hemska livet. Ingen annan än jag.

Du skriver det som EXAKT händer nu i mitt liv.
ska läsa det här flera gånger om

stor Kram

I hans situation är någon som kommer och finns när det passar honom, helt perfekt för då kan han göra som han vill och ändå ha någon han vet finns där - när det passar honom. Väldigt bekvämt. En medberoende är en alkoholists bästa vän men egentligen den sämsta om han vill bli nykter på allvar och nu menar jag inte att du bär skuld till hans drickande. Det gör du absolut inte, det är ALLTID en människas eget ansvar. Se upp! Alkoholister är ofta experter på att lyckas skuldbelägga alla andra och allt annat. Ju längre ner man kommer i sitt medberoende ju svårare blir det att tänka friska och rätta tankar, det är läskigt hur man blir att bete sig. När du är hård mor honom, säger nej och ställer krav känner du nog dels sorg för egentligen vill du ju vara med den här människan samtidigt som du kanske får för dig att DU har varit onödigt hård, Hur mår han nu? Hur ska han klara sig? Vad gör han? Tänk om han hittar en annan famn?

Att tycka om och bry sig om en människa med alkoholberoende och stänga dörren när för många år, minuter och dagar av oro och sömnlöshet gått - är som att sörja en ännu levande människa.

Det tar tid och man måste acceptera det hela hur svårt det än är om man själv vill ha ett bra liv.
Som det är nu lider två människor.
Du och han fast på helt olika sätt.
Till vilken nytta ska du ligga sömnlös och grubbla när han befinner sig i alkoholrus och ändå inte tar in eller ägnar dig en tanke just då.

Åh! Det bästa du kan göra är att stänga dörren. Gråta och sörja och låta tiden ha sin gång. Läka, bli hel, få tillbaka krafter.
Det är ingen myt att alkoholisten då känner förändringen.
Var tog du vägen vem ska nu trösta mig?
DÅ först kanske han på allvar inser vad han gör med sitt liv, sig själv och andra.
Då kan det vara försent för då har du blivit dig själv igen och har inte tid att svara när han ringer på natten eller dagen för du är upptagen med att leva DITT LIV på ett bra sätt.

Jag förstår att du är helt slut nu och att det här inte är lätt.

Kram Ebba

Ebba jag tror det hjälper mig att skriv/ prata med nån som gått ur en sån här situation!
ja vill inget hellre bara sluta bry mig, stänga av öronen..
just nu kämpar jag med små rörelser, det vaggas fram o tillbaka, det va svårt för mig att säga åt han att ja inte kommer till han idag...

Vad jobbigt det låter, jag blir alldeles matt bara av att läsa, har själv varit medberoende och jag är innerligt lättad över att slippa det.
Man blir ju galen av att försöka förstå.
Det är som att tala till en vägg och alla kast från hopp till besvikelse, hit och dit.
Åh vad jag vill säga till dig att sluta bry dig och istället för att ägna tid åt att försöka förstå något som ändrar riktning likt ett löv på marken en stormig dag, ägna dig åt sådant och sådana som ger energi istället för att ta.
Men jag vet hur det är.

Stor kram/
Ebba, nykter alkoholist och f.d medberoende.

Missa med att jag skulle mena att han kom hem vid 04:30 imorse