Senaste kommentarerna i forumet

... den är här nu: mina barn mår dåligt och har börjat visa det för andra än mig.

Åh, det gör så fruktansvärt ont. En del av mig går sönder, men en del av mig vill nästan jubla - det är ju uppenbarligen det som krävs för att det ska hända något?!
Förskolan reagerar, det har kommit in nya anmälningar till socialtjänsten (både anonyma och från myndigheter)...
Och jag vill bara skrika: MEN FÖR FAAAAAN, GÖR NÅGOT - SKA MAN BEHÖVA MÅ SÅ HÄR DÅLIGT NÄR MAN ÄR 3 OCH 5??????????????????

Men jag vet att det inte hjälper att skrika och bete sig, så jag ska bita ihop, och jag ska göra som jag vet att jag kan och är bra på - jag ska vara metodisk, skriva ner allt som händer, jag ska ringa till socialtjänsten (varenda dag om det är så), jag ska kolla av med min advokat och jag ska kämpa - jag ska kämpa för att de inte ska behöva ha det så här.

Pappan är inte arg längre (?!) men det sitter uppenbarligen kvar i barnen, och kanske att de behöver en mer kontinuerlig boendesituation, inte vet jag - men jag har kämpat förr, och jag kan kämpa igen!!!!!!!!!!! Jag känner mig lite ledsen och lite uppgiven, men framför allt stark, säker och målmedveten!

Som Fia skrev till Sorgsen - det finns kvinnor som säger nej!
Ja, det finns kvinnor; faktiskt såna helt vanliga människor som jag, som säger nej, som gråter men kämpar och inte ger upp - jag tänker inte ge upp!!!

Det finns kvinnor som säger nej!!!!
Stå på dig - du har lidit nog!!!!

Kramar

Bra att du får en samtalskontakt - för mig var det oerhört viktigt att få sätta ord på det jag levde i inför någon professionell, och att få bekräftelsen att jag faktiskt inte överreagerade utan att det inte var ok.

Ja, tack - jag är på många sätt stolt över att jag lämnat och kämpar på med allt, men det är svårt att förstå att jag ens varit i det... Tiden hjälper mig! Som Laleh sjunger: "forgive but not forget"...

Stor kram!!

Man får hoppas att soc gör ett hembesök hos din man så att de kan se vad som sker. Det kommer lösa sig med tiden men det blir tufft. Du får se varje dagvsom en dag i frihet. Man skulle vilja prata med din man, släpa honom till aa såbhan får höra att hans beteende inte är normalt och att andra gjort samma saker. Tyvärr inser han inte sina problem

Jag ringde till familjerådgivningen i går!!
Det känns så skönt att jag har tagit det steget nu för det var svårt.
Jag fick en tid på måndag och jag hoppas så att de ska kunna hjälpa mig på nåt sätt.
Jag tror också att jag behöver ett lugnt och tryggt hem. Det är verkligen dags för förändring nu!!
Kram

50 dagar är jättemycket när det annars har varit fylla var och varannan dag!!
Och det är precis som du skriver att nästan all tid går åt att tänka på om han har druckit, luktar han sprit, var har han gömt det, man får gå på tåna hela tiden och passa vad man säger så det inte blir nåt utbrott m.m.
Det måste kännas som en befrielse att inte behöva tänka på det jämt.
Hoppas hoppas att det går bra den här gången!!
Du är värd att må bra och vara lycklig!!
Stor kram<3

Nu ligger han inne som sagt var,hoppas det går bra o inte är blödande magsår eller något livshotande .
Jag skulle bli så tacksam över tips om vad jag ska säga till vänner ,nu när jag ställer in fester mm. När de frågar om honom,ska jag säga han har druckit för mycket o är dålig,eller ska jag säga han har fått magproblem eller ska jag säga att han får berätta? Han verkar skämmas lite,o igårkväll undrade han om han kommer bli av med körkortet han var också orolig för att sjukhuset ska meddela soc.? Jag sa att vägverket vet väl inget om honom. Att de samverkar polis,soc,landsting,polis om man blir tagen för rattfylla! Eller? Det har ju inte han blivit. Jag bad honom vara ärlig mot läkarna,då sa han att han skulle mörka lite,så han inte hamnar hos soc. Han är väl rädd det ska komma fram till jobb mm? Vad tror ni? Vad ska jag säga? Hur ska jag bete mig nu? Hur går vi vidare,han får ju kortsiktig behandling nu,sa läkaren,att stoppa blödningen. Igår sa han nu får jag nog vänta 6 mån innan jag tar ett glas vin. -Att du ens kan tänka på alkohol när du ligger med dropp,svårt sjuk ,sa jag . Men jag fattar,suget finns ju alltid där?

Tack för svaret! Idag blev han ännu sämre än igår,han började kräkas blod (brunt)rätt ut i handfatet o blodklumpar kom ut. Han var rädd,jag livrädd,barnen såg på. Jag körde fort till akuten,de tog in honom direkt,bår,dropp,spruta mm. Så nu är han inlagd. Läkaren frågade rakt ut-hur länge har du missbrukat alkohol. Han sa i somras,fast det är många år. Nu väntar jag oroligt på telefonsamtal från honom o resultat från alla prover de tog. Imorgon ska de ner med kikare i magen. Hjälp vad orolig jag är,men skönt han får hjälp!

Sociala mynfigheter kan ta lvm om det är fara flr liv och hälsa.

Det behövs ingen remiss för behandlingshem men det bygger ofta på att den som har problem själv vill ha hjälp. Kontakta tex Nämdemansgården om du vill ha mer info. Finns flera olika behandlingshem att vända sig till.
Lycka till!

Helt otroligt men vi har haft 50 nyktra dagar här hemma. Känns inspirerande att räkna dom på något vis. Det kanske inte låter så mycket men om man är van vid fylleslag hemma 3-4 dagar i veckan så är det en stor skillnad. I dag kom jag plötsligt på hur mycket tid jag fått. Jag tror faktiskt att ca 90 % av min vakna tid förut gick åt till att fundera över när min sambo skulle dricka, vad jag skulle göra och hur jag samtidigt skulle dölja detta så att ingen fick veta. Det gör ont att tänka på.
Jag jobbar fortfarande med mitt medberoende för nu när jag fått känna hur livet ska vara vill jag aldrig tillbaka. Jag börjar bli friare i tanken, ger plats åt annat. Utan att på något sätt tro att det är över så känner jag för första gången på länge framtidshopp.
Forumet har hjälpt och hjälper mig mycket.
Kram till alla fina människor här!

Skönt att höra från dig... Hoppas samtalet gick bra så ett du känner att du kan få den hjälp du behöver.
Du är så tydlig och klar i att han inte kommer sluta dricka. Det låter som du har rätt. Du borde verkligen inte bo kvar där. Jag vet så väl att det är lättare sagt en gjort men jag tror verkligen du skulle behöva ett hem, en trygg plats som ger ro. Du/vi skrev mycket om förändring förut. Det är dags för det nu!

Aeromagnus,visst är det så som du skriver.
Allt stämmer så bra in på min sambo, jag vet inte hur många semestrar han har förstört med att dricka. Man har alltid haft en klump i magen när man åkt på semester för man vet hur det blir.
Den här sommaren är den första som vi inte åkt någonstans och det är ku tråkigt men samtidigt skönt.
Han förstår inte att han har problem och vill därför inte ta imot hjälp så han kommer aldrig att sluta.
Han går och små dricker nästan varje dag, det märks så väl men han tror inte att vi ser och orkar inte säga nåt heller!

Tack Mittendaliv liv för dina tröstande ord, det värmer!!
Det känns som att det är försent, det tog så enormt hårt att få höra allt min dotter sa!!
Nej jag bär väl inte hela ansvaret men jag har en stor skuld i att det har blivit så här!!
Jag har tyvärr inte kontaktat alanon, har så svårt att ta den kontakten men tänkte ringa till familjerådgivningen i dag få se om jag kan få stöd där.

Flygcert, jag känner så väl igen mig i allt du skriver!!
Det känns verkligen som att livrätt slut och man vill bara dö men man vill/ vågar inte ta sitt liv heller.
Känns så skönt att det kan finnas en möjlighet att få det bättre även fast det känns väldigt långt borta just nu.
Du har varit så otroligt stark som har klarat dig igenom allt det här!! Du ska vara stolt över dig själv!!
Jag ska försöka att tro på dina ord att det blir bättre!!!
Kram till er alla

Detta är klassiska symtom på alkoholförgiftning (inget dödligt bara jobbigt). Alkoholen går ur kroppen, abdtinens kommer, man mår illa, svettningar, delirium kan man få. Vatten i massor, vätskeersättning. Jag drack söt dricka flr att lindra abdtinensen. Din man kan behöva hjälp med avgiftningen, få lindrande medicin som stesolid. 3 första dagarna är värst. Du är snäll som finns där men både du och din man måste få stöd av kunniga inom alkoholmissbruk. AA och alanon kanske? Meficin så man inte kan dricka? Om han cerkligen vill sluta så stötta men döm inte. Det sista är svårt eftersom man är ledsen, sårad och mår dåligt.

Tack för svaret,blev jätteglad! Det är skönt att veta att man inte är ensam,även om det förstås är jättejobbigt läsa också. Känner mig rädd o illamående just nu. Maken lovade att sluta dricka fr.o.m. Idag. Jan var helt bestämd att han klarar det själv. Idag skulle han bygga ett staket med en kompis . Han kom inrusandes illröd i ansiktet o sprang rätt in o kräktes på toaletten. Han klarade inte hjälpa sin kompis bygga. Nu lägger han i sängen med en hink bredvid sig. Fått en kopp te av mig. Jag sa du måste till doktorn,ska jag köra dig. -Nej,sa han,jag vill bara vila! Förstår du nu,sa jag . Sluta,sa han,jag vill vara ifred,jag förstår. Nu undrar jag,han har ju kräkts nu varje dag i flera månader ,o sedan druckit vin,sprit,öl efteråt!! Vad är dessa kräkningar ? Klarar han att sluta utan att gå till doktorn? Husläkare känns ju inte så bra ,vart kan man vända sig? Finns det någon som klarat sluta dricka utan hjälp??
Usch vad alkohol skadar! Idag rensade jag bort all alkohol,slängde allt jag hittade! Jag är så orolig nu.

Varje dag utan medberoende gör dig starkare.

Jag är så tacksam för att ni finns<3
Orkar inte skriva något nu men vill att ni ska veta att jag har läst det ni skrivit.
Ta hand om er!! Kram

Det klassiska är att kvinnan backar skriver Adde och jag vet att han menar väl. Men det finns kvinnor som säger nej. Som vägrar leva med en egocentrisk, självömkande spillra till man. Gå nu Sorgsen. Det är mitt råd som du givetvis inte ska följa om det känns fel. Men jag tänker att skit i Alanon. Skit i andra "må bra" sekter utan ta din inre styrka och förvalta den.

Fia

Skriver

han har ringt i allafall, eller mm vi har kontaktat varandra. Ja trodde att när ja berättat ja vart med en annan att han skulle va arg o ta avstånd men nej så vart det inte.... tvärtom nu har han sagt han saknar mig o vill prata med mig om en sak en dag här framöver :-/

Jag blir ledsen, för jag känner för han ju, det blir så jobbigt om jag får höra att han vill ha mig o saknar... vet ibte vad ja ska göra, ja vill ju skydda mig... klart ja ville leva med han men han gör ju saker som ja far illa av o det här har vi kommit till tidigare, han vill prata, saknar, han har tänkt o nu ska det bli annorlunda det ska han visa, sen är det igång igen, ska jag gå på det här en gång till efter allt.... det gör ont i mig o jag blir nere....

funderar starkt på o säga att ja inte vill prata om oss? Känns jätte dumt o ta tillbaka han efter allt vi gått igenom :-(

så skulle jag utan att blinka be honom tillbaka in i mitt liv.Utan tanke på om han dricker eller inte och utan tanke på om han skulle välja att sluta eller inte.Men jag har nånstans ändå nått min gräns för vad jag klarar.Jag kan gå tillbaka till de första åren då han var så underbar i sin gränslöshet och sin mjukhet och hur jag fick se långt in i hans själ när han var onykter/ångestfylld i sitt tillnyktrande.Men nånstans på vägen så började jag se det sjuka i detta och tog mer och mer avstånd från den onyktra personen.Men han fanns ju ändå kvar och därför blev det så svårt att leva kvar i relationen om du hänger med i mina resonemang.Jag levde ju med två personer och trots att jag älskade båda så visste jag att den ena var sjuk.Då var det svårt att ge den sjuka personen näring och gnisslet smög sig in.Där började egentligen mitt medberoende på allvar samtidigt smyga sig in.Den medberoende såg vad som var ett måste,tillnyktring annars dör relationen.Och den medberoende delen av mig jobbade stenhårt utan att lyckas ett dugg och smög samtidigt in den kil mellan oss som gjort det omöjligt att idag klara ett liv tillsammans.Och utan den insikten och den kamp som den medberoende delen av mig fört så skulle jag ändå inte klarat mig så långt som idag.Så det är en himla gegga,men ibland vill jag bara vrida klockan tillbaka när han var alldeles alldeles underbar oavsett om han var nykter eller onykter och vi båda levde i någon sorts fylleparadis.

Tack, mycket bra, det är nog så som du skriver, att kontrollanten (den medberoende) egentligen står i vägen för det liv de vill leva. :( Och skuldkänslorna förstör relationen. Man kan jobba med sig själv utan att ställa ultimatum, men det är nog svårt när man lever under samma tak. Att vara ifrån varandra är nog bästa förutsättningen för att tillfriskna på varsitt håll.

Det är sant, förstår precis hur du menar, han måste nog i sin botten innan han kan göra sin vändning. Och jag vet hur jobbigt det är att leva med någon som alltid har alkoholen i sina tankar. Nervös och rastlös i sin nykterhet. :(

Den alkoholberoende behöver lära sig se skillnad på sina personligheter, och uppmuntrar omgivningen den friska delen utan att kontrollera, så kan personen förstå att den fortfarande är en person som andra vill ha i sitt liv, förutsatt att han eller hon är nykter! "Dåligt beteende" som onykterhet väljs bort. :)

på alla möjliga varianter på hur vi ska hitta varann igen.Samtidigt så är jag så helt klar med den druckne fd sambon att jag har inte längre det alternativet kvar.Dvs att umgås med honom så länge han är kvar i sitt gamla liv och i sitt gamla tänk.Vi kommer ingenvart där.Det skapar frustration och lidande för oss båda då jag inte pallar att leva med honom när han innerst inne vill dricka.Men kanske om han sträcker ut en hand åt mitt håll att vi kan börja resonera..Men jag ser inte ens ett litet finger som lockar på mig.Så han har en lång bit kvar att ens vilja ta tag i sin situation och jag är inte alls säker på att jag finns med i hans framtid ens om han väljer att försöka leva nykter.Men tack för förslaget,jag behöver alla friska vindar utifrån för att orka.Kanske kanske om jag får höra att han håller upp ett tag att jag vågar närma mig och kolla om jag finns med i hans livsplaner.

Alltså en aktivitet som ni gör tillsammans när han är nykter, menar jag.