Senaste kommentarerna i forumet

Kvällen urartade INTE, tack och lov!!! Även om det var på vippen några gånger.... Fick bita mig i tungan för att inte servera några väl valda sanningar... Han drog i sig nästan en kvarter whiskey och en flaska vin.....

Men alkoholproblem.....nääää, inte han inte!!???

Han smög i sig Wiskey medan jag var i badrummet i kväll.... Och när jag kom ur för att kolla vad han smusslade med blev han arg och sa att jag bevakar honom.... Är det inte tyyyyyypiskt så säg!!!???

Som Ebba beskriver har jag också barrikaderat dörrar med möbler.......och sett till att skaffa nyckel till sovrum .... Hur pinsamt som helst att ringa till hyresvärden och be om nycklar till innerdörrar......

Ebba säger hink med vatten och jag säger elpistol!! Vet att det är olagligt, men vet inte hur många gånger jag önskat att jag haft en för att bryta hans hemska Mr. Hyde- beteende. För när han är psykotisk finns det inget som biter på honom..... Då är han läskig och otäck!! Suck!!!

Som tur är sover han nu så jag gissar att natten blir fortsatt lugn.

I morgon ska jag försöka hinna berätta mer om Kvinnofridsteamet som jag träffade förra sommaren....
Känner att jag gjort allt jag kan för att komma loss men, uppenbarligen inte, eftersom jag fortfarande är kvar!!

Ska även testa att ringa nämndemansgården, som Mittendaliv tipsade om!!

Kraaaam och god natt!! Enormt stort tack för att ni orkar lyssna och svara!! ❤️❤️❤️

Over and out.

Tillsammans kan vi, om vi hjälps åt;

Segra

Hoppas kvällen avlöper utan bekymmer för dig. Måste vara svårt att inte kunna koppla av. Vara på helspänn. Kram

Är som en vänlig klapp på kinden!! =) Tack!

Vet att jag behöver folk som du som säger saningen till mig!! Särskilt eftersom jag gjort allt jag kan för att stoppa undan och förtränga obehagliga sanningar!!

Medberoende är lika stort eller besvärligt tillstånd som alkoholism, anser jag.

Jag är lika beroende av att få ta hand om, som min sambo är av att dricka!

Vi är lika sjuka/störda båda två!!

Kvällen avlöper hyffsat än så länge... Men nu åkte visst wiskeyn fram.......

Fortsättning följer!

Tänker på dig varje kväll faktiskt. Hur du har det och vad som händer. Resan är ditt val och jag hoppas det blir en fin resa med avkoppling. Torsdag, vin, sprit låter som en usel start på helgen. Tur du har dina barn. Har aldrig varit i ett medberoende, bara utsatt andra. Din sambo har dig verkligen i sina nypor. Han är beroende av dig och du ställer upp. Förlåt om jag låter hård och okänslig men er realation är direkt skadlig för dig.änker på dig.

Vilken hemsk historia du berättar!! Låter ju vedervärdigt att ha det som du haft det!!! Tack för att du delar med dig och får mig att fatta hur galet jag har det!!! Jag sitter ju i snudd på samma skit.... Men har inte tagit mig loss än...

Hinner bara skriva lite kort...
Sambon ringde till jobbet och sa att han köpt vin.... Där och då, när det är kollegor som hör kan jag inte säga.... nämen va faaaan!!! Som jag har lust till!!!
I nästa andetag säger han att han ska börja med lite wiskey innan jag kommer hem....

Jag blir så jävla arg, ledsen, rädd och förtvivlad!!

Det är TORSDAG idag.... Han klarade inte ens sig till fredag, som han lovat att han skulle!! För tusende gången!!!!!

Håll tummarna för mig alla som läser detta att det blir en lugn kväll!!!!

Gode gud giv mig styrka!!!

Amen!!!

Äppelknyte lyssna nu och det är viktigt:

Det är INTE du som förstör era barns liv.
Det är din man som gör det pga hans alkoholism.
Det är aldrig aldrig du.
Barn vill att både föräldrarna ska må bra och har den ena föräldern ett missbruk så påverkar det även den andra föräldern och vad blir slutsatsen av det? Jo att barnen tyvärr tillslut har två föräldrar som inte mår bra. Har inte läst hela din tråd och jag vet inte hur gamla dina barn är men det jag vet är att barn känner, påverkas och märker allt.

Och det vet såklart du också och det gör det hela ännu tyngre. Hur mycket ska man orka ? Jag tror att antabus kan vara bra och livsviktigt ett tag men det är ändå som lite fusk enligt mig. Ska man bli nykter går det bara om man helhjärtat bestämt sig, erkänner problemen och avstår alkohol med hjälp av sitt eget huvud.

Stor stor kram till dig!

/Ebba

Såg dina ord i Trojjas tråd (om jag minns rätt) att du tycker att jag skriver bra och jag vill tacka för det. Det känns som en stor vinst, att alla hemskt jobbiga år jag har haft nu kan bidra till i alla fall något i form av erfarenheterna jag nu har som jag kan berätta om och dela med mig av.
Till alla som har det som jag hade det.

Det går att ta sig ur det, må bra igen och sova gott om natten, något jag ALDRIG trodde var möjligt när jag var i det.

Jag var en trasa. Fysiskt och psykiskt utmattad och HUR ska man då orka/kunna/klara att fatta rätt beslut?
När man knappt orkar gå...

Jag lovar dig att du kommer kunna må bra igen och att läsa här (och skriva av sig när man vill) tror jag är ett otroligt bra sätt att få styrka. För styrka behövs.

Kram Ebba

P.s Äppelknyte låter så fint :) Och du har helt rätt, jag kan se det från två håll eftersom att jag själv är nykter alkoholist som har lurat min omgivning och fått dem att känna sig som eländiga skurkar när det var jag själv som var boven i dramat. Det gör ont att tänka på hur jag har betett mig men det är viktigt att bearbeta och komma till insikt om man ska bli hel igen. Nykter är jag väldigt snäll och kan inte ens ljuga för någon för då mår jag dåligt :)

Blir så ledsen att höra din förtvivlan. Vet hur det känns!

Du får gärna läsa min tråd för min historia, men min man går på antabus nu. Jag vet inte om det kommer att hålla för alltid, så den där gnagande oron finns ändå, men han ska i alla fall inte kunna dricka på det. Kanske vore nåt för din man med.

Skickar dig lite styrka och hoppas att ni får det bättre nu.

Kram

Mäklaren är avbokad. Jag jobbar så mycket jag bara orkar, men jag hinner inte fixa huset i ordning för att visa upp. Det skulle behöva grundstädas ordentligt, men det finns inte tillräckligt många timmar på dygnet för att göra allt.

Maken fortfarande nykter och tar fortfarande antabus. Antar att det är bra. Jag är fortfarande sååå himla trött, går och lägger mig vid nio men det hjälper inte. Och så drömmer jag så hemska mardrömmar. Ofta en massa stressmoment och äckel (inatt var det stora, blodiga bitar fläskkött som skulle transporteras i min bil - fråga mig inte vart jag får allt ifrån...).

Insåg att jag skrivit fel i ett tidigare inlägg, hade skrivit att allt som hade hänt förut kunde göras ogjort men jag menade förstås INTE kunde göras ogjort. Och det känner jag fortfarande. Det är väl därför jag inte har ork och inte vet vad som ska hända. Men jag känner mig i alla fall inte lika stressad att jag måste ut NU!

Är jag korkad om jag ger det en chans till? Mina föräldrar vill inte ens fira jul ihop i år och det tar jag jättehårt men jag förstår det. Men så kan jag ändå inte låta bli att undra hur julen blir då då, för han ska alltid bestämma en massa - och dricka en massa - och det blir aldrig särskilt trevligt. Inte som jag minns mina jular och som jag vill att mina barn ska minnas sina...

Nu blir jag ledsen igen. Jag vill verkligen inte förstöra deras liv! Men om han verkligen kan bli frisk, är det inte bättre att de får växa upp med båda sina föräldrar??

Ebba, du skriver så bra! Och det är så intressant att höra från en som både varit beroende OCH medberoende. Du får liksom med båda sidor.

Men Troijja, självklart kommer han att fortsätta att dricka och skylla på andra, ljuga och manipulera - det är vad alkoholister gör.

Hoppas du kan vara stark nog att hålla dig därifrån.

Kram

Åh, inte lättskötta :) Lättstötta!

(Menar inget illa med lättstötta dock. Det var jag själv lång tid. Tyckte till exempel att alla som sa att jag skulle lämna och tänka på mig själv saknade hjärta och medkänsla. Vadå lämna? Överge en stackare som håller på att knarka ihjäl sig. Herregud det kan man ju inte göra, måste ju laga mat och mata honom så han inte torkar ut och jag måste ju vara vaken om så till 04:00 för att se så att han kommer hem. Trots att jag ska upp och jobba dagen efter...)

Fina och kloka Segra, här behöver man inte svara och känna dåligt samvete och stress för att man inte hinner/orkar/kan svara.
Här läser man hur mycket man vill, när man vill och skriver av sig om man vill när helst det passar.
Vi förväntar oss absolut inga svar.
Jag vet hur du har det eftersom att jag själv har varit i det.
Vi bryr oss helhjärtat om dig ska du veta.

Precis som du är inne på, att bryta sig loss är och kan vara en lång process och något som oftast inte sker pang bom om inte något extremt allvarligt sker.

Din process har börjat och du VET verkligen redan vad som är rätt och vad som är fel. Du har kommit långt. Du har slutat att försvara hans beteende om så bara inombords.

Vilka kloka barn du har, de brås nog på dig :)

Jag har ju också gått på alanon och förstår din känsla. Har också upplevt att det är mycket ältande och lättskötta människor på alanon och det tror jag beror på att många är så djupt nere i medberoende och inte kommit så långt i processen samt lever jobbiga liv och är utmattade, slutkörda och sönder av stress och press. Men oj, alanon har gett mig underbara förebilder också. Starka människor som tagit sig ur det.

Tror på dig!

/Ebba

Ledsen att jag inte svarat på era fina och kloka kommentarer!!! Jag läser vad ni skriver, men har inte alltid möjlighet/hinner att skriva.
Skyltar inte för mina kollegor eller min sambo att jag skriver här direkt.... Ni hajar... Måste vara ensam i lugn och ro för att kunna författa nått...

Idag tog jag sovmorgon för att hinna gå in här i lugn och ro.

Jag kan lugna er med att det inte finns några hemmavarande barn. De är vuxna och utflugna som tur är!! Men de är inte nöjda med min situation och tycker självklart, de med att jag ska lämna!! De undviker att hälsa på mig för de vill inte träffa sambon. Och jag klandrar dem inte!! Jag förstår dem så väl. Vem vill se sin mamma brytas ned och må dåligt??
Vi har löst det så att jag åker till dem istället. Sambon klarar inte att umgås med mina söner. Han ser mest bara fel på dem och drar sig inte för att klanka ner på dem!!! Och det var det som utlöste hans ilska i fredags. Jag sa att jag ville åka och hälsa på dem ( de bor 25 mil bort) och sen eskalerade hans irritation till vrede och kränkande kommentarer om hur vidrig jag och mina söner är......

Resan kommer jag att åka på. Fast jag vet att det låter och är helt galet av mig. Och vad jag än säger för att försvara mitt beslut kommer låta lika korkat som alla medberoendes försvarstal låter.
Mitt försvar är att jag inte grejar att stå emot hans krav på att få åka och behöver verkligen själv få ha semester. Har jobbat hela sommaren och tänker att om jag avbokar resan får jag sitta hemma i regnet eller boka en ny resa och åka själv.... Vilket om möjligt skrämmer mig mer än hans elaka fyllegrejer.

Men, jag kan glädja er med att jag, sen jag började skriva här i söndags har en annan känsla av styrka i mig, Att ni kommenterat och engagerat er i det jag berättar samtidigt som jag får sortera mina tankar genom att skriva av mig här gör att jag har en känsla av att.... Ja ja.... Vi kan åka på den där resan.... Som vänner.... Men förvänta dig inget mer av mig. Jag vet att jag kommer bli besviken på dig, så jag har inga förhoppningar på att det ska bli en trevlig eller fantastisk kärleksresa. Snarare bara " vår sista resa".... Å det känns skönt!! Inbillar mig att jag kommer må mindre dåligt om jag reser med den inställningen.... Men vem vet. Jag kan ha fel även här.

När det gäller att flytta, ha någon annan stans att bo.... Vi bor i min lägenhet. Och efter förra sommarens rabalder då vi skulle separera och jag höll mig borta i två månader och bodde på vänners soffor och sa upp vår förra lägenhet och skaffade denna....... Bor han nu mer som inneboende hos mig....
Men det verkar inte göra saken ett dugg lättare. N
R jag försökte slänga ut honom i våras. Bet han sig fast pga att han inte har någonstans att ta vägen. Han har skatteskulder, är inte fast anställd och allmänt hopplöst dålig på att ordna nått eget. Han sitter i en sån taskig sits att han behöver mig rent praktiskt. Utan mig kan han inte ens hyra en släpkärra......ni hajar varför han är mån om att vara i hop med mig, fast jag är så hemsk va....

Men efter vår resa, fram i oktober.... Då har han möjlighet till att få ett eget boende.... Dit vi planerat att flytta ihop..... Men som det känns nu får nog han flytta själv....

Jag vågar inte hyra ut min lägenhet och flytta in med honom för att sen behöva uppleva ett enda till sådant där raseri och inte ha någon stans att ta vägen..... NEJ Tack!!!

Han tror att allt kommer bli bra bara vi kommer iväg på semestern..... Det tror inte jag!!

Så även om detta är en mycket långsammare process än vad jag och ni vill se så är det nog så att inte förrän i oktober november kan jag vara av med honom.....och tills dess måste jag göra allt jag kan för att bygga upp mig!!!

Al-anon har jag varit på fem gånger. Och alla gånger på olika ställen, Jag tyckte tyvärr att det kändes för stelt och som att många höll igen på tok för mycket i sina delningar. Som om de försökte tillrättalägga sina smärtor!! Sånt har jag svårt för!! Jag är spontan och uppriktigt men blev obekväm på mötena. Tyvärr!! Därmed inte sagt att jag kan testa igen.

Och Aeromagnus! Tack för att du delade med dig av din historia omsatt du varit lika dan och att alkisar är Egon som ljuger både för sig själva och andra. Behövde få höra det från någon som du som vet och som kommit ut i ljuset igen!! Tack!! Jag blir galen när jag ser hur min sambo förnekar sina problem. För alkoholproblem, det har han bara inte!! Och hans utslag på kroppen beror absolut inte på alkoholen..... Nehej då!! Och sluta dricka behöver han inte.... Nehej då! Man måste ju leva och få ha lite kul!! Att det sen alltid slutar i bråk....är väl kul.....??? Eller ??

Polisanmält honom har jag gjort en gång. Förra sommaren. Och det var väl snarare som ett skämt än som en allvarlig händelse,... Polisen var hånfull och uttryckte sig som att ; Jahaja... Ni var ute och firade nationaldagen lite..... Å vad tror du din sambo kommer säga när jag ringer honom och frågar vad som hänt.... jag svarade att han kommer svara att jag har psykiska problem och få det att låta som att det var mitt fel att han dragit mig i håret, hotat med att sticka kniven i mig när jag sover och vevat med en 10 kg jordsäck, som han skulle kasta efter mig när jag sprungit ut på vår balkong, på 8 våningen...... För att komma undan honom........!! Och mycket riktigt, anmälan lades ner. Det blev inget åtal.
För är det nått min sambo kan så är det att snacka omkull folk och manipulera och få sin vilja igenom.

Så när detta som hände i somras.... När han tog grepp på mig som jag inte kunde komma ur och släpade ut mig på en grusplan utanför huset där vi var, och höll fast mig och sa att han skulle döda mig, och jag fick sår och blåmärken över allt och var tvungen att skrika det högsta jag kunde för att komma loss, för att han skulle vakna ur sin psykos så kände jag att polisanmälan var överflödig..... De skulle ändå bara håna mig och inte göra något åt saken..... För tack vare att jag tidigare mått psykiskt dåligt, vänds det mot mig och jag kommer klassas som den som är galen......

Det är en helt annan historia som jag gärna berättar en annan gång. Men nu måste jag gå upp och ta mig till jobbet.

Tack återigen Ebba Aeromagnus och äppelknyte för er omtanke och era goda råd!!
Det betyder hur mycket som helst för mig!! Å vet att jag läser det ni skriver och svarar så snart jag kan!!

Kraaaaaaaaaaaaaaam på er!!

I ord kommer jag först, i hans handling kommer hans drickande först....
Kram

Jag hoppas att allt är väl Segra.
Styrka, kraft och mod.
Kram Ebba

Ligger och tänker på hur du har det. Om du är rädd, vad och hur din man gör mot er. Hör av dig snart. Kram.

Allt jag kan säga är att du är värd något bättre. Någon som inte kommer och går som han vill utan finns där hela tiden. Det är vad kärlek är. Din kille är förmodligen en fin människa innerst inne men i ett beroende som du beskriver att han har så kommer du alltid komma i andra hand, så sorgligt och jäkligt är det. Det finns inget bra eller trevligt med alkoholberoende förutom när/om den beroende lyckas ta sig ur det, rannsaka sig själv och börja hitta sin inre opåverkade kärna igen.
Kram.

Kan det vara den här?

http://arkiv.alkoholhjalpen.se/forum/hjalpa-nagon-som-star-nara/4787

Karin
Alkoholhjälpen

till den goda intentionen att bli nykter! Kan intyga att det är en tuff match att tillfriskna från både beroende och medberoende. Min man var nykter med s.k vita knogar över ett år innan han efter ett återfall tog till sig den verkliga insikten att han behövde hjälp och örjade gå på AA. Det är ändå din mans sak att bli nykter och du behöver jobba med att bli fri från medberoende, gå gärna till Alanon! Jag brukar också tipsa om Carina Bångs blogg http://medberoendeinfo.blogspot.com/ som varit till stor hjälp för mig. Fortsätt skriva här!
Kram! / mt

Tack aeromagnus för ditt svar! Jag hoppas också han menar det. Men det här är ju första gången något allvarligt hänt,varningsklocka hoppas jag. Men jag skulle ljuga om jag säger att jag är helt övertygad,det gnager lite i min mage av oro... Han är inte på bra humör ,fräste åt både mig o barnen idag,sur o lättirriterad. Men det är väl bara att vänta in beroendecentum osv. Jag vet inte om han har tillräcklig insikt än. Han verkar inte så förändrad just nu,i humör mm. Visar inte direkt ånger eller försöker anstränga sig(precis som innan). Fast det har ju inte gått någon tid egentligen,1 vecka,så terapi/samtal kanske hjälper . Han verkar nedåt,o det var han ju när han drack också . Jag undrar om han är deprimerad,för de symtomen är ju ganska likt alkoholberoende med ångest,initiativlös,skrattar inte,kritisk mot andra mm. Är nyfiken på aa,är det bra? Det är ingen risk man börjar dricka igen och får höra mycket om andras återfall? Det här är så nytt allting,men antabus borde väl beroendemottagningen kunna hjälpa honom med?

Den dansen kommer till 99% att innehålla massor med felsteg. Man måste förstå att man inte kan förändra en människa om människan själv inte vill. Jag jobvar som matte/no lärare på en högstadieskola och om en elev inte vill lära sig spelar det ingen roll hur skicklig jag är. Hittar vi dock motivation så lyckas vi. Motivation måste komma inifrån men vi ska kunna locka ut den. Du har försökt att locka ut den och musslyckats men det beror inte på dig utan pä att din man inte ville. Du kan inte göra mer, du har gjort mer än många andra

det kan vara skönt att höra att man gjort allt man kan.Det är ju det enda man gör och man blir mer och mer desperat i sina försök trots att man nästan vet i förväg att det är helt poänglöst.Nu får han dansa ensam ett tag så får vi se var hans dans för honom.

Nu kan du inte göra mer, han har gjort det sämsta valet men det är nu hans problem. Nu ska du vara en stor egoist och bara tänka på dig själv. Se till att du har det bra, göra saker, känna dig trygg mm.

Att känna sig besegrad är det bästa som kan hända. Jag hoppas han verkligen menar det. Jag gjorde samma sak men jag var inte ärlig mot mig själv. Jag skulle inråda till antabus. Då behöver ni inte tänka på återfall och ni kan bygga på att bli ren, få stöd och hjälp. Aa är en bra start. Soc kollar om man är en stabil familj och då läggs utredningen ner eller rättsre sagt den startar aldrig. Det är din förtjänst som är nykter och välfungerande. Jag hoppas att ni rullat in på den rätta vägen.