Senaste kommentarerna i forumet

Vad bra att han ringde, du ser, han har tänkt och vad fint att det finns någon (du) som han kan ringa och som har gjort det bästa någon kan göra för en människa som har det som han har det nu.
Det du gjorde, ringde ett svårt (?) samtal och bad om hjälp, när han ej är kapabel till det själv.
Ta hand om dig.

/Ebba

...finns ingen hejd på eländet....
Trodde kulmen var nådd...
Varför orkar jag inte....

Tack alla fina här inne, ni ger mig syre...

Jag är inget offer och jag säger nej. Ju därför det blir katastrofer... Men oj så hårt det tar. Orkar inte ta mig ur...alla vill väl, alla förstår, alla är snälla och omtänksamma men ändå står jag med skiten! Finns ingen rättvisa i helvetet! Jag som bara velat och vill väl får både jobbet, kostnaderna och skiten!!!!

Han ringde faktiskt idag å bad om ursäkt för att han skrek å var arg åt mig igår. Han förklarade även att han behöver hjälp å att de måste tas steg gör steg. Dock började jag inte nämna om behandlingshem. Ja känner ju att de skulle va bästa alternativet för han men de kommer.

<3 <3 <3

... gör det - stortjejen håller inte ihop längre - det är tårar, ilska, slag, sparkar, bita och nypas, göra-sönder-saker i ett enda virrvarr.

Hon verkar sannerligen inte ha det lätt - och jag finns där: jag sätter gränser, kramar, håller om, klappar, myser, pratar och blir arg emellanåt (som imorse när hon rispade hela sidan på bilen...) och hon mår bara inte bra... Jag ser det, känner det och hör det från andra... Vad gör jag nu? Vad gör jag för att hjälpa henne?

Jag har pratat med Bris vuxentelefon/föräldratelefon, barnpsykologen, söker socialtjänsten, och när jag fått tag i dem ska jag prata med min advokat: hon kanske har erfarenhet av andra som varit i liknande situationer?
Och med barnen känner jag hur min kärlek svämmar över till dem, och när jag kommer till jobbet så gråter jag - önskar att jag kunde ge mina barn harmoni, lycka och glädje!

Uppdaterar

efter att ha haft han i stort sätt i famnen gråtandes, sökande efter att han velat tagit han tillbaka, så har jag sagt att nej jag törs inte ta tillbaka
han men att jag inte kan spå framtiden. Han sa att han ska ändå bevisa att jag har fel, att han har mycket att förändra hos han men att det skulle han upp till bevis göra. Allt det sa han för några dar sedan...

igår när jag pratade med han hörde jag han hade drukit öl... senare när han ringde på natten hade han drukit mera... jag känner en besvikelse, att den där gråten, desperationen av att få mig till hans tjeje igen inte kan tas på allvar... känns tröttsamt att ens lyssnat o ens känt med honom då han vart ledsen... ja ville bara lägga på, innan sa jag att det här hjälpte mig... då förstod han tydligen, för han sa ok mm jaha då skjälper det honom då eller? Ja antagligen sa jag...

Bra gjort. Du gjorde rätt med din orosanmälan. Om det skulle hända något med din bror så försöker du iaf hjälpa honom så gott det går. Beroende elker missbruk är ju en definitionssak. Sköter man inte det cardagluga, jobb, ekonomi mm har man ett missbruk, annars beroende. Hursomhelst då behöver din bror hjälp

massor av styrka via cyberrymden till dig Flygcert ! Kram ♥

Bra gjort och starkt gjort.
Nu har du gjort allt som står i din makt för din bror.

Jag brukar tänka:

Att ha någon man bryr sig om som är fast i ett missbruk är som att sörja en människa trots att den lever.
Acceptera att man inte kan göra mer (trots att det är svårt) och fokusera på att må så bra som möjligt själv.
För det räcker med att den beroende själv har det överjobbigt, Alla runtomkring ska må bra, det är det bästa man kan göra i en sån jobbig situation.
Försöka att må bra själv.

Nu har jag iaf gjort en orosanmälan för ja förstod att han kommer inte fara självmant på behandling. Så nu ska ja bara vänta på att dom hör av sig, Å ja vet ju att han kommer vara arg men det går ju över, ja pratar ju ändå inte med han så jätte ofta eftersom jag är nästan den enda i familjen han inte ringer när han är full, å senaste året har han varit konstant full. Men nu när man har sett han så ser man ju i hur dåligt skick han är, speciellt om då ögonvitorna börjar bli gula så då är de ju påverkan på lever.

Jag har också befunnit mig på ett sjukhus och fått se vad alkohol kan göra med en nära anhörig och jag kände så mycket när jag läste ditt inlägg.

Då när jag inte visste vad eller hur jag skulle göra för att få hjälp, fick jag verkligen kämpa och upplevde att ingen hjälp kommer gratis.

Nog därför jag skrev så mycket här och nu.
Genom åren har jag träffat många alkoholister, nyktra alkoholister och anhöriga till alkoholister och jag borde ha skrivit "nog" när jag skrev att din bror känner skuld, rädsla och skam osv.
Jag kan naturligtvis inte tala för honom men min erfarenhet säger att det är så man brukar känna sig i hans situation.

Den anhöriga som jag gjorde orosanmälan för är idag nykter och kämpar på, något jag aldrig hade kunnat tro när det var som mörkast.

Det finns hopp!
All lycka, styrka, kraft och mod.
/ Ebba

Om du undrar över något, var inte rädd att fråga.

Ja prata me han idag och frågade om han blivit erbjuden hjälp, ja sa även att det är pga. alkoholen som han sitter där nu. Nog blev han arg på mig å svor åt mig men det är sällan han är arg på mig en längre tid, ja har påpekat detta åt han för flera år sen. Men ja har alltid varit favoriten hos han, så det går över. Men dock sa han att han kommer absolut inte fara på något behandlingshem. Så nu är de väl inget annat än göra en orosanmälan till socialen å se.

Det är allvarligt med din bror, det tror jag du kände när du såg honom i detta skick.

Det finns något man kan göra för en alkoholist som förnekar sina problem,
det är att våga vara sann och ärlig.
Din bror är nog väldigt rädd nu samt att hans kropp renas från alkohol i och med att han ej kan dricka.

Han lider av skam, skuld, ångest och så vidare och för honom är det ett försvar/skydd att intala sig att det är MS.

Det jag önskar är att du vågar säga till honom att du vet att det är alkohol som orsakat hans tillstånd och att du finns om han känner att han vill ha stöd och hjälp.

Kanske blir han arg och kom då ihåg att det är "alkoholen" och hans beroende som talar.

Han kommer tänka på det du sagt.
Alla nyktra alkoholister brukar minnas de som sa ifrån när de var aktiva och när de blivit nyktra och sig själva vilja tacka dem som inte strök dem medhårs och istället sa ifrån.
Det är bästa sättet att rädda en alkoholist, även om det dröjer år innan de förhoppningsvis tar sig ur det.

Kan du fråga läkarna Ang LVM?

Nu hade han fått så pass med lugnande men han blev som ändå lite arg när man nämnde behandling. Då de blev inte så mkt prat om de. Men fortfarande fast benen slutade fungera och läkarna sagt att de är pga alkohol och vitaminbrist så går de ändå inte in. Han trodde de var MS då nu går ja bara å väntar på vad hans chef säger om han tar emot hjälp eller ej.

Det slår mig att jag använder ordet missbrukare.
Det är ett benämning jag inte tycker om för det låter inte som att det då handlar om en helt vanlig människa som har bekymmer med beroende (som leder till missbruk).

Så tänk bort ordet missbrukare och tänk istället : en vanlig människa med ett svårt beroende som är i behov av hjälp.

Antar att otdet "missbrukare" förekommit ofta i all litteratur, faktablad och broschyrer jag läst genom åren i ämnet och att jag därför skrev så...

Det är alltså en orosanmälan gällande missbruk som kan göras till socialtjänstens missbruksenhet/avdelning eller vad det heter.

Om din bror sen godkänner att sekretessen ej ska gälla dig så kan du och handläggaren som har hand om erat ärende bli som ett team kring din bror och öppet diskutera alternativ och status i mående osv.

Tyvärr är min känsla att LVM inte är något som används alltför ofta speciellt om personen i fråga är fredlig och inte skadar någon annan än sig själv :(

Hemskt men sant och jag vet att det brukar debatteras angående LVM, för och mot osv.

När det kommer till vuxna med missbruksproblematik brukar de "hjälp ställen" som finns gå efter orden att den det gäller själv måste vilja ha hjälp, annars är det lönlöst.

Det är något som har upprört mig för HUR ska en människa som befinner sig i ett missbruk, påverkad eller med abstinens och ev depression, ångest och så vidare kunna fatta kloka beslut när den är för sjuk för att ens klara att ta hand om sig själv?

Jag själv är nykter alkoholist men har även själv varit nära en grav missbrukare och försökt hjälpa denne när den inte själv var kapabel.

Jag ringde runt och tillslut förstod jag att det bästa var att ringa socialtjänsten i kommunen den jag skulle hjälpa bodde och där be om att göra en OROSANMÄLAN gällande personen i fråga, jag gjorde en icke anonym anmälan, då var de skyldiga att söka upp personen det handlar och erbjuda hjälp, samt att de kunde ha mig att ringa om de ville/behövde veta mer.

Ofta klarar missbrukare inte att ta emot hjälp, de är för sjuka men man kan ha tur och din bror kanske vill ha hjälp?

Tyvärr kan man få lov att vänta länge på behandling, det ser lite olika ut och är orättvist.

Då kan en sk avgiftningsavdelning vara en idé så länge.

Där görs ingen behandling men man befinner sig på sjukhus, får ordentlig mat och personal dygnet runt.

Jag önskar er stort lycka till och glöm inte du att ta hand om dig själv!
Mat, sömn och att inse att du gör vad du kan för din bror och mer kan du ej göra, Hur sorgligt och frustrerande det än är.

Bra att du skrev här.

/ Ebba

Fy hur han såg ut alltså, ja har inte sett han på två år. Förrän igår då. Ja nu vet ja inte hur han kropp mår för dom får väl inte säga något på sjukhuset till mig, men dom hade iaf erbjudit han hjälp och även han chef skulle erbjuda hjälp så nu kan ja inget annat göra än vänta. Men han är inte i bra skick eftersom benen slutat fungera, de var därför han åkte in till sjukhuset, sen såg ja att ögonvitorna var lite gula. Hur pass bra är dom på att bevilja LVM?

... den är här nu: mina barn mår dåligt och har börjat visa det för andra än mig.

Åh, det gör så fruktansvärt ont. En del av mig går sönder, men en del av mig vill nästan jubla - det är ju uppenbarligen det som krävs för att det ska hända något?!
Förskolan reagerar, det har kommit in nya anmälningar till socialtjänsten (både anonyma och från myndigheter)...
Och jag vill bara skrika: MEN FÖR FAAAAAN, GÖR NÅGOT - SKA MAN BEHÖVA MÅ SÅ HÄR DÅLIGT NÄR MAN ÄR 3 OCH 5??????????????????

Men jag vet att det inte hjälper att skrika och bete sig, så jag ska bita ihop, och jag ska göra som jag vet att jag kan och är bra på - jag ska vara metodisk, skriva ner allt som händer, jag ska ringa till socialtjänsten (varenda dag om det är så), jag ska kolla av med min advokat och jag ska kämpa - jag ska kämpa för att de inte ska behöva ha det så här.

Pappan är inte arg längre (?!) men det sitter uppenbarligen kvar i barnen, och kanske att de behöver en mer kontinuerlig boendesituation, inte vet jag - men jag har kämpat förr, och jag kan kämpa igen!!!!!!!!!!! Jag känner mig lite ledsen och lite uppgiven, men framför allt stark, säker och målmedveten!

Som Fia skrev till Sorgsen - det finns kvinnor som säger nej!
Ja, det finns kvinnor; faktiskt såna helt vanliga människor som jag, som säger nej, som gråter men kämpar och inte ger upp - jag tänker inte ge upp!!!

Det finns kvinnor som säger nej!!!!
Stå på dig - du har lidit nog!!!!

Kramar

Bra att du får en samtalskontakt - för mig var det oerhört viktigt att få sätta ord på det jag levde i inför någon professionell, och att få bekräftelsen att jag faktiskt inte överreagerade utan att det inte var ok.

Ja, tack - jag är på många sätt stolt över att jag lämnat och kämpar på med allt, men det är svårt att förstå att jag ens varit i det... Tiden hjälper mig! Som Laleh sjunger: "forgive but not forget"...

Stor kram!!

Man får hoppas att soc gör ett hembesök hos din man så att de kan se vad som sker. Det kommer lösa sig med tiden men det blir tufft. Du får se varje dagvsom en dag i frihet. Man skulle vilja prata med din man, släpa honom till aa såbhan får höra att hans beteende inte är normalt och att andra gjort samma saker. Tyvärr inser han inte sina problem

Jag ringde till familjerådgivningen i går!!
Det känns så skönt att jag har tagit det steget nu för det var svårt.
Jag fick en tid på måndag och jag hoppas så att de ska kunna hjälpa mig på nåt sätt.
Jag tror också att jag behöver ett lugnt och tryggt hem. Det är verkligen dags för förändring nu!!
Kram

50 dagar är jättemycket när det annars har varit fylla var och varannan dag!!
Och det är precis som du skriver att nästan all tid går åt att tänka på om han har druckit, luktar han sprit, var har han gömt det, man får gå på tåna hela tiden och passa vad man säger så det inte blir nåt utbrott m.m.
Det måste kännas som en befrielse att inte behöva tänka på det jämt.
Hoppas hoppas att det går bra den här gången!!
Du är värd att må bra och vara lycklig!!
Stor kram<3

Nu ligger han inne som sagt var,hoppas det går bra o inte är blödande magsår eller något livshotande .
Jag skulle bli så tacksam över tips om vad jag ska säga till vänner ,nu när jag ställer in fester mm. När de frågar om honom,ska jag säga han har druckit för mycket o är dålig,eller ska jag säga han har fått magproblem eller ska jag säga att han får berätta? Han verkar skämmas lite,o igårkväll undrade han om han kommer bli av med körkortet han var också orolig för att sjukhuset ska meddela soc.? Jag sa att vägverket vet väl inget om honom. Att de samverkar polis,soc,landsting,polis om man blir tagen för rattfylla! Eller? Det har ju inte han blivit. Jag bad honom vara ärlig mot läkarna,då sa han att han skulle mörka lite,så han inte hamnar hos soc. Han är väl rädd det ska komma fram till jobb mm? Vad tror ni? Vad ska jag säga? Hur ska jag bete mig nu? Hur går vi vidare,han får ju kortsiktig behandling nu,sa läkaren,att stoppa blödningen. Igår sa han nu får jag nog vänta 6 mån innan jag tar ett glas vin. -Att du ens kan tänka på alkohol när du ligger med dropp,svårt sjuk ,sa jag . Men jag fattar,suget finns ju alltid där?